Leydigcellstumör
Leydigceller
Sertolicellstumör
Testikeltumörer
Sertoli-Leydigcellstumör
Seminom
Testikel
Dietylstilbestrol
Testosteron
Granulosacellstumör
Jättecellstumör i skelettet
Hundsjukdomar
Jättecellstumörer
Aromatas
Tumörer, germinalcells- och embryonala
Tumörer, experimentella
Granularcellstumör
Germinom
Koriongonadotropin
LH-receptorer
LH
Sertoliceller
En Leydigcellstumör är en ovanlig tumör som utvecklas i testikeln och består av övertillväxt av interstitella Leydigceller, som annars producerar androgener (mänskliga könshormoner) i testiklarna. Leydigcellstumörer kan vara både godartade (icke-cancerösa) och elakartade (canceroserande). De flesta Leydigcellstumörerna är godartade, men en del kan bli elakartade och sprida sig till andra kroppsdelar. Symptomen på Leydigcellstumör innefattar ofta ökad androgenproduktion, vilket kan leda till för tidig pubertet hos barn, gynekomasti (bröstutveckling hos män), och i vissa fall infertilitet. Behandlingen består vanligtvis av kirurgiskt avlägsnande av testikeln (orkiektomi).
Leydigceller, også kjent som interstitielle celler eller Leydig-celler, er typen av celle som produserer androgene steroidhormoner, der den mest viktige er testosteronet. Disse cellene finnes i hodens bindtissue mellom seminiferøse tubuler og er viktig for mannlig seksual utvikling og funksjon. Leydigcellene stimuleres av luteiniserende hormon (LH) fra hypofysen til å produsere testosteron, som deretter transporteres til andre deler av kroppen for å utføre sine mange fysiologiske funksjoner.
En sertolicelltumör är en sällsynt typ av testikeltumör som utgår från sertoliceller, som är stödjevävnadsceller i testikeln. Det finns två huvudtyper: klassiska sertolicelltumörer och särskilda sertolicelltumörer. Klassiska sertolicelltumörer är vanligare och tenderar att drabba äldre män, medan de särskilda sertolicelltumörerna ofta förekommer hos yngre män och barn. Symptomen på en sertolicelltumör kan inkludera smärta eller obekvämlighet i testikeln, ömsom en kraftig förstoring av testikeln. Behandlingen består vanligtvis av kirurgiskt avlägsnande av tumören, och prognosen är oftast god efter behandling.
Testikelcancer, eller testikeltumörer, definieras som onkologiska tillstånd där cancerceller bildas i vesikelcellerna i testikeln. Det kan vara flera olika typer av tumörer som kan drabba testikeln, men de två vanligaste typerna är seminom och nonseminom. Testikelcancer är relativt sällsynt, men den är en av de vanligaste cancerformerna hos män i åldersgruppen 15-35 år. Symptomen på testikelcancer kan inkludera en smärtlös knöl eller förstoring i testikeln, en känsla av tunghet i scrotum, smärta i magen eller bäckenet och ibland även blod i urinen eller sädesvätskan. Behandlingen för testikelcancer innefattar oftast kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på typ av tumör och dess utbredning.
En Sertoli-Leydig cell tumor är en sällsynt typ av könscellstumör (gonadal stromaltumör) som utvecklas i äggstockarna eller testiklarna. Denna sorts tumör innehåller både Sertoliceller och Leydigceller, vilka är celltyper som normalt finns i könskörtlarna och har viktiga funktioner för könshormonproduktionen.
Sertoli-Leydig cellstumörer kan vara bensinnesliga eller maligna (cancer) och de flesta fall av denna tumörtyp är bensinnesliga. Dessa tumörer kan producera könshormoner, särskilt androgener som testosteron, vilket kan leda till virilism hos kvinnor med äggstockscancer och gynekomasti hos män med testikelcancer.
Även om de flesta Sertoli-Leydig cellstumörer är långsamt växande och inte sprider sig, kan de orsaka symtom som smärta eller en känsla av tryck i buken, förändringar i menstruationscykeln hos kvinnor eller bröstförstoring hos män. Dessa tumörer behandlas vanligtvis med kirurgi och ibland även med strålbehandling eller kemoterapi beroende på om tumören är bensinneslig eller malign.
'Seminom' är ett slags testikelcancer som utgör ungefär 40-50% av alla testikelcancrar. Det karakteriseras av att tumören består av en homogen massa av cancerceller som liknar normala spermatozyter (sädesceller). Seminomen tenderar att växa långsamt och sprida sig relativt sällan till andra kroppsdelar jämfört med andra typer av testikelcancer.
Seminom delas ofta upp i två undergrupper: klassisk seminom och särskilt väl differentierad seminom. Klassisk seminom är den vanligaste formen och har en tendens att växa långsammare än särskilt väl differentierad seminom, men sprider sig fortfarande sällan till andra kroppsdelar. Särskilt väl differentierad seminom är ovanligare och växer snabbare än klassisk seminom, men har en lägre risk att sprida sig till andra kroppsdelar.
Behandlingen för seminom inkluderar ofta kirurgi för att ta bort tumören, följt av strålbehandling eller kemoterapi för att eliminera eventuella cancerceller som kan ha spridits till andra delar av kroppen. Prognosen för seminom är generellt sett mycket god, med en överlevnadsprocent på över 95% om den upptäcks och behandlas tidigt.
Testikel, eller testis, är ett par gonader (könskörtlar) hos manliga djur och människor. De är en del av det reproduktiva systemet och producerar spermier samt den manliga könshormonen testosteron. Testiklarna är också involverade i produktionen av andra hormoner som påverkar bland annat muskelmassa, röstläge, libido och benägenheten till aggressivt beteende. Testiklarna är placerade utanpå kroppen inom scrotum (skrotumsäcken) för att underhålla en lägre temperatur än kroppstemperaturen, vilket är nödvändigt för produktionen av normalt fungerande spermier.
Diethylstilbestrol (DES) är en syntetisk non-steroidal östrogenlik substans som användes i medicinsk kontext fram till 1970-talet. Det preskriberades främst för att förebygga missfall och preventiva behandlingar av komplikationer under graviditet. Senare studier visade dock att DES ökade risken för sällsyna, men allvarliga gynecologiska cancerformer hos döttrar till kvinnor som hade använt läkemedlet under sin graviditet. Användningen av DES har därför inte längre godkänts inom den medicinska världen.
Testosteron är ett steroidhormon som produceras huvudsakligen i testiklarna hos män, även om kvinnor också producerar mindre mängder i äggstockarna och binjurarna. Det är det primära manliga könshormonet och spelar en viktig roll i utvecklingen och funktionen av de manliga könsorganen, samt i uppbyggnaden och underhållet av muskler, ben, hud, hår och allmän kroppskomposition. Testosteron påverkar också mäns sexuella drifter och fertilitet genom att stödja produktionen av spermier. Hormonet är viktigt för människors allmänna hälsa och välbefinnande, och kan påverka humör, kognition, energi och livskvalitet. Testosteronnivåer tenderar att vara högst under ungdomen och tidiga vuxenlivet och minskar gradvis med åldern.
En granulocytärt cellstumör (GCS) är en typ av blodcancer som utgår från granulocyter, en sorts vita blodkroppar. Det finns olika subtyper av GCS, men de två vanligaste är myeloid leukemi och monocytärt leukemi. Dessa tumörer orsakas av genetiska mutationer som får cellerna att växa och dela sig snabbare än normalt, vilket leder till en överväxt av abnormala celler i benmärgen och blodet.
Myeloid leukemi kallas även för akut myeloisk leukemi (AML) och drabbar främst vuxna. Symptomen inkluderar trötthet, infektioner, blåmärken, ben- och muskelsmärtor samt blödningar.
Monocytärt leukemi kallas även för akut monocytisk leukemi (AMoL) eller monoblastisk leukemi och är också en aggressiv form av cancer som snabbt sprider sig till andra delar av kroppen. Symptomen kan vara liknande dem hos myeloid leukemi, men patienter med AMoL kan också drabbas av lymfkörtelförstoringar och hudförändringar.
Behandlingen för GCS inkluderar kemoterapi, stamcellstransplantation och ibland även målgerichtad terapi med monoklonala antikroppar eller tyrosinkinas inhibitorer. Prognosen varierar beroende på subtyp, ålder och allmänt hälsotillstånd, men i allmänhet är prognosen sämre för äldre patienter och de med högre riskklassering.
En jättecellstumör i skelettet (i engelska också känd som "Giant cell tumor of the bone" eller GCTB) är en sällsynt, men lokal aggressiv ben- och ledtumör. Den utgör cirka 5% av alla ben- och ledtumörer. Jättecellstumör i skelettet karakteriseras av närvaron av flera stora celler (jätteceller) som innehåller många kärnor. Dessa jätteceller är inte cancerceller, utan snarare immunceller som reagerar på närvaron av ett ämne som frisätts från benvävnaden.
Jättecellstumör i skelettet tenderar att drabba yngre vuxna mellan 20 och 40 år, med en lätt överrepresentation hos kvinnor jämfört med män. Den vanligaste platsen för en jättecellstumör är i de långa benens slutled (distala epifysen), särskilt runt knäet och armbågen, men den kan också förekomma i andra delar av skelettet.
Symptomen på en jättecellstumör i skelettet inkluderar smärta, svullnad och nedsatt rörlighet i det drabbade området. Diagnosen ställs vanligtvis genom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT), och biopsi för att bekräfta diagnosen och undersöka tumörens aggressivitet.
Behandlingen av en jättecellstumör i skelettet kan innebära kirurgi, strålbehandling eller ibland medicinsk behandling med till exempel tyrosinkinashämmare som är godkända för behandling av vissa ben- och ledtumörer. Prognosen beror på flera faktorer, inklusive tumörens storlek, placering och aggressivitet, samt patientens allmänna hälsotillstånd.
"Hundsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar och tillstånd som kan drabba hundar. Det finns många olika slags hundsjukdomar, och de kan vara genetiska, infektionsrelaterade, åldersrelaterade eller orsakas av trauma eller miljöfaktorer. Några exempel på vanliga hundsjukdomar är hjärtproblem, cancer, diabetes, epilepsi, allergier, ledbesvär och njursjukdomar.
Det är viktigt att notera att denna beskrivning inte är en fullständig eller officiell medicinsk definition, utan snarare ett allmänt sammanfattande begrepp för sjukdomar som kan drabba hundar.
En jättecellstumör (giant cell tumor) är en sällsynt sorts ben- och ledtumör som vanligtvis uppstår i slutet av benen nära knäskålarna. Tumören består av stora, multinukleära celler (jätteceller) som är blandade med andra celltyper. Jättecellstumörer kan vara lokaliserade till en specifik plats eller metastaserat (spridit sig) till andra delar av kroppen. Symptomen på en jättecellstumör kan inkludera smärta, svullnad och nedsatt rörelseförmåga i den drabbade extremiteten. Behandlingen består ofta av kirurgi för att avlägsna tumören, men strålbehandling och medicinsk behandling kan också användas beroende på typen och storleken på tumören.
"Aromatase" er en enzymkompleks som konverterer androgener steroidhormoner til østrogenhormoner. Dette skjer ved å omdanne androgener like testosteron og androstendion til østrodiol og estrone, henholdsvis. Aromatasen finnes i mange forskjellige typer celler i kroppen, inkludert fedtceller, muskelceller, bindevevsceller, hjerteceller og hjerneceller.
I medisinsk sammenheng kan abnormaliteter i aromatase-aktiviteten være forbundet med forskjellige sykdommer og tilstander. For eksempel kan økt aromatase-aktivitet føre til økt produksjon av østrogen, som kan være forbundet med økt risiko for brystkreft hos kvinner. Til gjengen kan nedsatt aromatase-aktivitet føre til nedsatt produksjon av østrogen, som kan være forbundet med svekket kognisjon og muskelmasse hos eldre menn.
Lægefaglige ressurser:
1. "Aromatase" GeneCards-vesen. (n.d.). Hentet fra
2. "Aromatase inhibitors". Mayo Clinic. (2021, 13. februar). Hentet fra
3. "Aromatase overexpression in breast cancer". National Center for Biotechnology Information. (n.d.). Hentet fra
'Tumörer, germinalcells- och embryonala' refererar till två olika grupper av tumörer som har sin ursprung i specifika celltyper.
1. Germinalcellstumörer: Dessa tumörer utgår från de celler som ger upphov till ägg och spermier, även kallade germceller. De kan vara godartade eller elakartade (cancer) och kan drabba båda könen. Exempel på germinalcellstumörer inkluderar testikeltumörer hos män och ovarialtumörer hos kvinnor.
2. Embryonala tumörer: Dessa tumörer utgår från embryonala celler, vilket betyder att de uppstår under den tidiga fosterdifferentieringen. De kan vara mycket aggressiva och växa snabbt. Exempel på embryonala tumörer inkluderar neuroblastom, som ofta drabbar barn under ett år gammal, och Wilms tumör, en typ av njurtumör som vanligtvis upptäcks hos barn under fem års ålder.
Det är viktigt att notera att båda dessa typer av tumörer kan behandlas effektivt om de upptäcks tidigt och med rätt typ av behandling, såsom kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi.
'Experimentelle Tumoren' är inte en etablerad medicinsk term, men den kan tolkas som tumörer som används i experimentell forskning. Dessa tumörer kan vara av olika typer beroende på syftet med forskningen, till exempel:
1. Cellstamsatta tumörer (cell line-derived tumors): Dessa tumörer odlas upp från cancerceller som tas från en patient och sedan växer i laboratoriet. De kan användas för att studera cancercellers beteende, svar på behandlingar och möjligheter till nya terapier.
2. Genmodifierade tumörer: Genetiskt modifierade tumörer skapas genom att införa specifika gener i celler som sedan växer till tumörer i laboratoriet. Dessa tumörer används för att studera effekterna av olika gener på cancerutveckling och progression.
3. Xenografttumörer: Ibland transplanteras mänskliga tumörceller eller -vävnader i immunbristiga djur, vanligtvis möss, för att skapa en tumör som växer i djuret. Dessa xenografttumörer används för att studera cancerbiologi och behandlingsrespons.
4. Tumörmodeller: In vitro- eller in vivo-system som efterliknar specifika aspekter av cancerutveckling, progression eller respons på behandlingar. Dessa modeller kan vara antingen mekanistiska (studerar en viss process) eller fenotypiska (studerar ett visst beteende eller egenskap hos tumören).
I allmänhet är experimentella tumörer viktiga verktyg inom cancerforskningen, eftersom de möjliggör studier av cancerbiologi och behandlingsresponser under kontrollerade förhållanden.
En granular cell tumör (GCT) är en sällsynt, icke-malign neoplasi som kan uppstå i olika vävnader i kroppen, inklusive huden, mjuktisslar och centrala nervsystemet. GCT karaktäriseras av stor variabilitet i storlek, från några millimeters till flera centimeters i diameter.
Histopatologiskt sett visar GCT en typisk morfologi med polygonala celler som har eosinofila, granulära cytoplasmatiska innehåll och en väldefinerad, skärskilt avgränsning. De flesta GCT är benigna, men i sällsynta fall kan de vara maligna eller bli onkologiskt aggressiva.
Även om orsaken till GCT fortfarande inte är fullständigt klarlagd, har det föreslagits att den kan uppstå som en reaktiv process på grund av infektion, trauma eller inflammation. Vissa studier har också kopplat GCT till onkogener och tumörsuppressorgener, men ytterligare forskning behövs för att fastställa den exakta patogenesen.
Behandlingen av GCT består vanligtvis av en lokal excision med säker marginal. I de flesta fall är prognosen god efter fullständig excision, men uppföljning är viktigt på grund av riskerna för rekurrens och malign transformation.
Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.
"Germinom" er en type av cancer som oppstår i hjernen eller medulla oblongata, den nederste delen av hjernestammen. Denne typen av cancer utgår fra germceller, som er celler som i normal tilfelle vil bli en del av reproduktive organer (som testikler eller ovarier) når ein er født. I noen tilfeller kan disse cellene bli canceroise og danne en tumor i hjernen i stedet for å migrere til de vanlige stedene under utviklinga av fostret. Germinomer er sjeldne, men behandles ofte med strålebehandling og/eller kirurgi. Chemotherapi kan også være en del av behandlingsforlopet beroende på hvorvidt tumoren har spredt seg til andre områder i kroppen eller ikke.
Koriongonadotropin, även känt som human koriongonadotropin (hCG), är ett hormon som produceras under graviditeten. Det produceras av den syncytiotrofoblastala cellen i moderkakan och har till uppgift att underhålla graviditeten genom att stimulera äggstockarna att fortsätta producera progesteron, som håller liv i corpus luteum och därmed förhindrar menstruation. Hormonet kan mätas i blodet eller urinen och används bland annat som markör vid graviditetstester.
3-hydroxysteroiddehydrogenaser (3-HSD) er en type enzym som er involvert i steroidhormonbiosyntesen. Disse enzymer katalyserer oxidationen av 3-beta-hydroxylgruppen til en ketogruppe i forskjellige steroidprekursorer, deriblant cholesterol, pregnenolon og androsteron.
Det finnes to hovedtyper av 3-HSD-enzym: Typ I og typ II. Disse typer har forskjellige subcellulære lokalisasjoner og forekommer i ulike steroidbiosyntetiske stoffskifter. Typ I-3-HSD forekommer hovedsakelig i ovary, testis og adrenal cortex, mens typ II-3-HSD forekommer i placenta, fetale lever og adrenal cortex.
3-HSD-enzymene spiller en viktig rolle i produksjonen av forskjellige steroidhormoner som kortisol, aldosteron, testosteron og østrogen. Dysfunksjon i disse enzymer kan føre til endokrine lidelser og sykdomme.
LH-receptorer (luteiniserande hormonreceptorer) är en typ av receptor som binder till luteiniserande hormon (LH) och choriongonadotropin (hCG). Dessa receptorer finns främst i gonaderna, testiklar hos män och äggstockar hos kvinnor. När LH eller hCG binder till LH-receptorerna aktiveras de och utlöser en signaltransduktionskaskad som leder till produktion av könshormoner och andra fysiologiska processer relaterade till reproduktionen. I äggstockarna initierar aktivering av LH-receptorerna den slutliga mognaden av äggcellen och utlöser dess frisättning under ägglossningen (ovulation).
'LH' står för luteiniserande hormon, som är ett hormon som produceras i hypofysen, en liten endokrin gland som ligger under hjärnan. LH är ett viktigt hormon i könssystemet och har olika funktioner beroende på om det är fråga om en kvinna eller en man.
Hos kvinnor stimulerar LH ägglossningen (ovulationen) under menstruationscykeln, då ett mognat ägg frigörs från äggstockarna. Detta sker när LH-nivåerna stiger kraftigt under en kort period, kallad LH-överskott, vilket kan upptäckas med hjälp av ett urinprov.
Hos män stimulerar LH testosteronproduktionen i testiklarna och är därför viktigt för spermieproduktionen.
Medicinskt sett betyder "Mesylater" att en substans har blivit bunden till mesylsyra, som är en organisk syra med formeln HSO4-. Mesylat-salter används ofta inom farmaceutisk industri för att skapa lättlösliga, stabila och tåliga former av vissa läkemedel.
Exempelvis kan man hitta mesylatsalter av olika läkemedel som aspirin (acetylsalicylsyra), atenolol och piroxicam på marknaden. Dessa är lättare att tillverka, hantera och ta än deras grundsubstanser, eftersom de har förbättrad löslighet och biodisponibilitet.
Sertoli-celler, også kendt som sustentacyleceller, er støtteceller i hvirvelløse dyrs og pattedyrs testikler. De er en del af de strukturer, der udgør seminiferøre tubulerne, hvor spermatogenesen finder sted.
Sertoli-cellerne har flere vigtige funktioner:
1. De danner en form for barrierevæg, som beskytter de umodne spermakroder og andre celler i tubuluslumen mod det immune system.
2. De er involveret i nedbrydningen af overflødige gamete gennem fagocytosering.
3. De udskiller forskellige hormoner, bl.a. androgenbindende protein (ABP), inhibin og aktivin, som hjælper med at regulere spermogenesen og produktionen af follikelstimulerende hormon (FSH) fra hypofysen.
4. De er involveret i transporten af spermakroderne gennem tubuluslumen under deres udvikling til modne spermaceller.
5. De bidrager til opretholdelsen af en gunstig miljø i tubuluslumen, herunder ved at hjælpe med at regulere pH og ionbalancen.