'Livmoder' (latin: Uterus) är en muskelartad, hallow organ hos däggdjur där fostret utvecklas under graviditet. Den består av tre delar: kroppen (corpus), cervix ( cervikalis) och livmoderhalsen (portio). Livmodern har ett rikt blodkärlsnätverk och en viktig funktion är att producera hormonet prostaglandin under förlossningen.

'Livmodersammandragning' är en medicinsk term som refererar till kontraktioner eller sammandragningar av musklerna i livmodern. Dessa sammandragningar kan vara normala, som under menstruationen när de hjälper till att utdrive livmoderslemhinnan, eller abnorma, som vid exempelvis för tidig födsel eller missfall. Under graviditeten är livmodern avslappnad och under fosterutvecklingen förhindrar livmodersammandragningarna att födelsen startar prematuret. Livmodersammandragningar kan också uppstå som ett resultat av vissa mediciner, sjukdomar eller procedureer.

Embryo implantation är en del av den normale befruktningsprocessen hos däggdjur, inklusive människan. Det sker när ett befruktat ägg, även kallat zygot, fästs och växer fast i livmoderslemhinnan, eller endometriet.

Denna process börjar cirka 6-10 dagar efter att en spermie har träffat och befruktat ägget i eootern, en del av kvinnans äggstockar. Under den här tiden förflyttar sig zygoten genom livmodertappen och utvecklas till en morula och sedan en blastocyst. Blastocysten är en liten kula med ett yttre skal, som innehåller celler som kommer att bli delar av fostrets hud, muskler och ben, och en innersta cellmassa, som kommer att bli fostret självt.

När blastocysten når livmoderslemhinnan börjar det att se efter om den är redo för implantation. Detta sker genom att det utsöndrar speciella signalsubstanser som får slimhinnan att bli mer genomsläpplig och välkomnande för blastocysten. Om livmoderslemhinnan är redo för implantation kommer blastocysten att tränga igenom den och fastna i slutet på två veckor efter befruktningen.

Det är värt att notera att implantation kan orsaka en lätt blödning, som kan vara förväxlad med menstruation. Om en graviditet inte implanteras korrekt kan det leda till missfall.

"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.

'Dräktighet' är medicinsk terminologi för ett tillstånd där en graviditet har etablerats och en foster har befruktat ägget och har börjat utvecklas inne i livmodern hos en kvinna. Dräktighetens längd mäts vanligtvis från den första dagen av den senaste menstruationen och varar ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar. Under dräktigheten stöder kroppen fostrets tillväxt och utveckling genom att leverera näring och syre via moderkakan och navelsträngen.

'Livmodermuskulatur' (i engelsk: 'myometrium') refererer til den glatte muskelvæv, der udgør hovedparten af livmoderen hos pattedyr. Den er ansvarlig for at kontraherer under menstruation og fødsel, således at det menstruelle blod kan udskilles og fostret kan transporteres gennem livmoderen og mod moderhagen under fødslen. Livmodermuskulaturen består af tre lag: det indvendige, mellemste og ydre lag. Disse lag arbejder sammen for at regulere kontraktioner i livmoderen.

La definición médica de "cuello uterino" (equivalente al término en inglés "cervix") es el área inferior y más estrecha de la matriz o útero que se extiende hacia la vagina. El cuello uterino tiene dos partes principales: el endocérvix, que está cubierto por mucosa y se conecta al interior del útero, y el exocérvix, que es la parte más externa y está revestida por epitelio escamoso estratificado.

El cuello uterino desempeña un papel importante en la reproducción femenina, ya que permite el paso del esperma hacia el útero durante la ovulación y el ascenso de los espermatozoides hasta el óvulo para la fertilización. Además, después de la fecundación, el cuello uterino se suaviza y dilata gradualmente para permitir el paso del feto a través del canal del parto durante el parto.

El cuello uterino también es un sitio común de infección y enfermedad, como la displasia cervical y el cáncer de cuello uterino. Por lo tanto, se recomienda a las mujeres que se realicen pruebas regulares de detección del VPH y del Papanicolaou para detectar cambios precancerosos en el cuello uterino y prevenir la aparición de cáncer.

'Livmoderslemhinna' (endometrium) är den inre, slimsäckiga layern av livmodern (uetrum) hos däggdjur. Den består av glandulära celler som producerar en vätska rik på näringsämnen för att möjliggöra befruktning och embryots tidiga utveckling. Under menstruationscykeln genomgår livmoderslemhinnan regelbundna förändringar under inflytande av hormoner som östrogen och progesteron. Om en befruktning inte sker kommer den att avfallas, vilket orsakar menstruationen.

"Livmodersjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika typer av sjukdomar som drabbar livmodern, även känd som úterus. Detta kan inkludera strukturella, funktionella och hormonella störningar. Några exempel på livmodersjukdomar är:

1. Uterin fibrom: De är icke-cancerösa tumörer som växer i livmoderns muskelvävnad. Fibrom kan vara små och symptomfria, men större fibrom kan orsaka menstruationsrubbningar, smärta under samlag eller svårigheter att bli gravid.

2. Endometrios: Det är en sjukdom där livmoderlinningen (endometriet) växer utanför livmodern, oftast på äggstockarna och/eller på livmoderslagen. Endometrios kan orsaka smärta, menstruationsrubbningar, svårigheter att bli gravid och infertilitet.

3. Adenomyos: Det är en sjukdom där livmoderlinningen invaderar muskelvävnaden i livmodern. Adenomyos kan orsaka menstruationsrubbningar, smärta under samlag och buksmärtor.

4. Livmodercancer: Det är en ondartad sjukdom som uppstår när cancerceller växer i livmodern. Symptomen på livmodercancer kan inkludera blödning efter menopaus, smärta under samlag och ovanliga vaginala utflöden.

5. Polyper: Det är godartade vävnadsutväxter som växer i livmoderns slemhinna. Polyper kan vara små och symptomfria, men större polyper kan orsaka menstruationsrubbningar, blödning mellan menstruationerna och infertilitet.

6. Livmoderskraftlöshet: Det är en sjukdom där livmodern inte fungerar korrekt under graviditeten, vilket kan leda till missfall eller för tidig födsel.

Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man upplever några av de ovanstående symptomen.

"Decidua" är en medicinsk term som refererar till den del av livmodern (endometriet) hos däggdjur, inklusive människan, som utsöndrar speciella celler och vävnad under graviditeten för att möjliggöra för ett befruktat ägg att fästas och utvecklas. Den består av två skikt: decidua basalis (den del som är närmast muskulaturen i livmodern) och decidua capsularis (den del som är närmast fosterhinnan).

Deciduan vävnaden bildas genom en process där endometriet omformas för att stödja fostret under graviditeten. Den innehåller blodkärl, immunceller och hormonreceptorer som hjälper till att reglera fostrets tillväxt och skydda mot infektioner. Efter förlossningen eller abort avlägsnas denna vävnad genom menstruationen.

Estradiol, ofta förkortat E2, är den mest prevalenta och aktiva formen av östrogen, ett viktigt sexhormon hos däggdjur. Det produceras naturligt i äggstockarna, men kan också syntetiseras konstgjordt för medicinska ändamål.

Estradiol spelar en central roll i kvinnors reproduktiva system genom att stödja utvecklingen och underhållet av sekundära könsorgan, men det har också andra viktiga funktioner i kroppen som hjälper till att reglera bland annat kalciumomsättning, hjärt-kärlsystemet, huden och centrala nervsystemet.

Nivåerna av estradiol varierar under livet och är högst under fertil ålder, men sjunker kraftigt efter menopaus. Lägre nivåer kan leda till symptom som heta flusher, nattsvett, sömnproblem, humörförändringar och ökad risktagare för vissa sjukdomar som osteoporos och hjärt-kärlsjukdomar.

I medicinska sammanhang används estradiol ofta för att behandla symtom relaterade till menopaus, infertilitet, bristande könsmognad, prostatacancer och vissa typer av könsdysfori.

Livmodertumörer är abnorma vävnadsformationer i livmodern (uterus). De kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna), beroende på om de är cancerösa eller inte. Livmodertumörer delas vanligen in i tre kategorier:

1. Uterin myom: Detta är en typ av godartad tumör som utvecklas i muskelvävnaden i livmodern. De kan vara olika storlekar och orsaka symtom som menstruationsrubbningar, smärta och blödningar.
2. Livmoders sländhinnecancer (cervixcancer): Detta är en elakartad tumör som utvecklas i livmoderslöjan (cervix). Sländhinnecancern kan vara asymptomatisk under tidiga stadier, men symtom som blödningar efter samlag eller mellan menscykler kan uppstå när tumören växer.
3. Livmodercancer: Detta är en elakartad tumör som utvecklas i livmoderns inre vägg (endometrium). Symtom på livmodercancer kan vara vaginal blödning, smärta och menstruationsförändringar.

Det är viktigt att upptäcka och behandla livmodertumörer så snart som möjligt för att öka chansen till fullständig bot. Rutinmässiga gynekologiska undersökningar och cancer screening kan hjälpa till att tidigt upptäcka livmodertumörer.

Progesteron är ett steroidhormon som produceras naturligt i kroppen, framförallt under graviditeten. Det produceras huvudsakligen i glandulae suprarenalis (binjurarna) och corpus luteum (en struktur i äggstockarna efter ägghalten lossnat). Progesteron spelar en viktig roll i regleringen av menstruationscykeln, underhåll av graviditeten och utvecklingen av fostret.

Under menstruationscykeln hjälper progesteron till att förbereda livmodern för möjlig befruktning genom att öka dess sekretion och minska muskelaktiviteten i livmoderslemhinnan. Om ett ägg blir befruktat och implanteras i livmodern, fortsätter corpus luteum att producera progesteron för att underhålla graviditeten. Progesteron hjälper till att hålla livmoderslemhinnan intakt och minskar risken för missfall.

Om en graviditet inte uppstår, kommer nivåerna av progesteron att sjunka, vilket leder till menstruationen. Progesteron kan också användas som ett läkemedel för att behandla vissa hormonella störningar och för preventivmedel.

Ovariektomi är ett medicinskt begrepp som refererar till en kirurgisk proceduren där äggstockarna tas bort hos en kvinna eller ett djur. Detta kan också kallas för "ovariektomi" eller "ovaruimaktoperation". Proceduren kan utföras av olika anledningar, till exempel vid behandling av cancer, hormonrubbningar eller smärtsamma menstruationer. I vissa fall kan ovariektomi också utföras som en del av en könskorrigerande operation hos transpersoner. Efter operationen kommer kvinnan att uppleva menopaus och bli steril, eftersom äggstockarna är de organ där ägg befruktas och hormoner produceras.

En skengraviditet (engelska: pseudocyesis) är ett psykologiskt tillstånd där en person som inte är gravid har symptom och tecken som liknar de hos en graviditet. Detta kan inkludera magsmärtor, bröstspänningar, förändrade menstruationscykler och en ökad aptit. I vissa fall kan personen till och med tro att de känner fostrets rörelser.

Skengraviditet är ovanlig och förekommer oftast hos kvinnor, men det har rapporterats om fall även hos män (då kallas det pseudocyesis masculina). Det kan orsakas av starka emotionella faktorer, såsom sorg, stress eller trauman. Ibland kan det också vara relaterat till psykiska störningar som schizofreni eller affektiva störningar.

Det är viktigt att notera att en skengraviditet inte är en verklig graviditet och att den inte kommer att leda till en livsmoder eller fosterdöd. I stället är det ett tecken på underliggande psykologiska problem som behöver behandlas med hjälp av en läkare eller psykiater.

Estrus, även känt som "löpare" eller "hetta", är ett begrepp inom djurmedicin och beteendeforskning. Det refererar till den fas i en honas menstruationscykel då hon är sexuellt receptiv och kan bli befruktad. Under estrus uppvisar honan ofta specifika beteendemönster, såsom ökat flirtande med hannar eller ett ökat uttryck av sin genitalöppning. Den exakta varaktigheten och frekvensen av estrus kan variera mellan olika djurarter. I människor motsvaras estrus av den så kallade "ovulationscykeln", under vilken kvinnan är fruktsam, men i motsats till de flesta andra djurarter uppträder det inga tydliga beteendemönster som visar att en kvinna befinner sig i denna fas.

Fallopian tubes, på svenska även kända som eileiter, är en del av det kvinnliga reproduktionssystemet. De två fallopiska tuberna sträcker sig från äggstockarna och mynnar ut i livmoderns (matris) slemhinna. Deras främsta funktion är att transportera den befruktade ägcellen, det vill säga befruktat ägg, till livmodern där den kan utvecklas till ett foster. Fallopian tuberna innehåller cilier och muskulatur som hjälper till att transportera ägcellen genom rörelser och luftströmmer.

'Könsorgan, kvinnliga' refererar till de primära och sekundära könsorganen hos en biologisk kvinna. De primära könsorganen är inre organ som utgör reproduktivsystemet, till exempel äggstockarna (ovary), äggledare (fallopian tubes), livmodern (uterus) och slidan (vagina). De sekundära könsorganen är yttre genitalier som skiljer sig morfologiskt mellan könen, till exempel de stora läpparna (labia majora), de små läpparna (labia minora), klitoris och bartholins körtlar.

En hysterektomi är ett kirurgiskt ingrepp där livmodern (uterus) extraheras från kroppen. Det kan utföras av olika anledningar, till exempel för att behandla livmoderrelaterade sjukdomstillstånd som livmoderhalscancer, livmodertumörer eller kraftiga menstruationsblödningar.

Det finns olika typer av hysterektomier beroende på hur mycket vävnad som extraheras. En total hysterektomi innebär att både livmodern och livmoderhalsen (cervix) tas bort, medan en subtotala hysterektomi bara innebär att livmodern tas bort. I vissa fall kan även äggstockarna och/eller bäckenvävnaden behöva tas bort, vilket kallas för en total eller radikal hysterektomi med bilateral salpingo-ooforektomi.

Efter ett sådant ingrepp kommer patienten inte längre ha menstruationer och blir oförmögen att bli gravid.

The estrous cycle is the reproductive cycle in certain mammals, including many non-primate placental mammals, that involves periodic changes in the reproductive tract and behavior of the female. It is often referred to as the "heat" cycle. The estrous cycle is regulated by hormonal changes and can be divided into several stages:

1. Proestrus: This stage lasts for a few days and is characterized by the development of follicles in the ovaries, which produce estrogen. As a result, the female may show signs of sexual receptivity, such as increased vocalization and attraction to males. However, she is not yet ready for fertilization.
2. Estrus: This stage marks the peak of sexual receptivity in the female. The levels of estrogen are at their highest, and the female will actively seek out a mate. Ovulation occurs during this stage, making it possible for fertilization to occur.
3. Metestrus: After ovulation, the levels of estrogen begin to decline, and progesterone starts to rise. The female may lose interest in mating and become less receptive to males.
4. Diestrus: This is the final stage of the estrous cycle, during which the corpus luteum (a temporary endocrine structure formed from the ruptured follicle) produces progesterone. The female is no longer sexually receptive, and the uterus prepares for potential pregnancy or menstruation (in primates).

The length of the estrous cycle varies between species, ranging from a few days to several weeks. In some animals, such as dogs and cats, the estrous cycle is polyestrous, meaning that it occurs multiple times throughout the year. In other animals, such as cows and sheep, the estrous cycle is seasonal and closely tied to environmental factors like day length.

It's important to note that humans do not have an estrous cycle; instead, they have a menstrual cycle, which involves shedding of the uterine lining (menstruation) if fertilization does not occur.

Oxytocin är ett hormon och signalsubstans som produceras i hypofysen, en liten körtel vid basen av hjärnan. Det kallas ofta "kärlekshormonet" eller "bandhormonet", eftersom det spelar en viktig roll i social interaktion, bindning och föräldraskap.

Oxytocin frisätts naturligt under sexuell aktivitet, värkar under förlossning för att hjälpa till att kontrahera livmodern och stötta avkastningen efter födseln, samt stimulerar produktionen av modersmjölken. Det har också visat sig ha en betydande roll i att minska stress, oro och rädsla, och kan användas terapeutiskt för att behandla vissa psykiatriska tillstånd som social fobi och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

'Slida' er ein begrep i medisin som refererer til den ytre, beskyttende barriren mellom kroppens innekjøtt og omgivende verden. Slidan består av to hovedkomponenter: huden og de slimhinner som liner de internale overflater i kroppen, så som i munn, nasalhule, øyene, urinblåsan og tarmen.

Huden er det største organet i kroppen og fungerer som en barrier mot bakterier, vira, gifter og fysisk skade. Den hjelper også med å regulere kroppens temperatur og forhindre vannforlust. Huden inneholder sinnene for berøring, varme og kald, som er viktige for å oppfatte stimuli fra omgivelsene.

De internale slimhinner i kroppen er også viktige for å beskytte kroppen mot skade og infeksjon. De inneholder sekreterte sleimelegger som hjelper med å fange og avlevere bakterier, vira og andre frammedlere av sykdom. Disse slimhinnene er også viktige for å lette pasasje av luft og mat gjennom kroppen.

I tarmen er slidan spesielt viktig for den digestive funksjonen, der den sekreterer enzymer som hjelper med nedbryting av mat og absorbsjon av næringsstoffer. Slidan i tarmen inneholder også et rikt mikrobiom av bakterier som er viktige for helse og funksjon.

I medicinska sammanhangen kan "vararbete" (engelska: "occupational therapy") definieras som en form av rehabilitering och behandling som hjälper människor att utveckla, förbättra och upprätthålla de färdigheter och förmågor de behöver för att kunna klara av vardagsaktiviteter och livets olika krav. Detta kan innefatta både kroppsliga och psykiska färdigheter, såsom finmotorik, koordination, perception, kognition, emotionell förståelse och sociala interaktioner.

Genom vararbete kan en person läras att hantera sina funktionsnedsättningar, skador eller sjukdomstillstånd på ett bättre sätt, vilket i sin tur kan leda till en förbättrad livskvalitet och ökad självständighet. Behandlingen kan bestå av olika aktiviteter som är anpassade efter den enskilda individens behov och mål, exempelvis handarbete, träning av balans och koordination, användande av assistiva tekniker och redskap, samt arbete med sociala färdigheter och kognitiva funktioner.

I medicinsk kontext refererar "Müllers gångar" till en par av embryonala strukturer som under fostertiden utvecklas till delar av de kvinnliga reproduktiva organen. De är uppkallade efter den tyske anatomisten Johannes Peter Müller.

Müllers gångar bildas hos foster i början av veckadningen och utgör en del av det som kallas urinogenitala ridge. I de flesta hanar förblir Müllers gångar underutvecklade och degenererar, medan de hos flickor utvecklas till äggstockarna, eileitern och delar av blygdbenet.

Det är värt att notera att begreppet "Müllers gångar" ofta används i sammanhang relaterade till intersexuella eller disfyserande könsdysfori, där en individ kan ha kroppsliga egenskaper som inte tydligt faller in under det typiska förkortningen av kvinnliga eller manliga reproduktiva organ.

Medicinskt sett är moderkakan (placentan) ett organ som bildas under graviditeten hos däggdjur, inklusive människor. Den utvecklas från den äggcell som befruktats och implanterar sig i livmoderns slemhinna. Moderkakan har en yta på ungefär 0,15–0,20 kvadratmeter hos människor och är till formen platt och rund med en diameter på cirka 15–20 cm vid full term.

Moderkakans huvudsakliga funktioner inkluderar:

1. Att förse fostret med näring: Moderkakan tar upp näringsämnen från moderns blod och omvandlar dem till en form som fostret kan ta upp och använda.
2. Att avlägsna avfallsprodukter från fostret: Moderkakan tar emot avfallsprodukter från fostret och transporterar bort dem i moderns blodomlopp.
3. Att producera hormoner: Moderkakan producerar flera hormoner som hjälper till att underhålla graviditeten, inklusive gestagen, östrogen och humant klorioniskt gonadotropin (hCG).
4. Att skydda fostret mot infektioner: Moderkakan har en immunförsvarsmekanism som hjälper till att förhindra att infektioner når fostret.

Moderkakan är ett mycket viktigt organ under graviditeten och utvecklas kontinuerligt tillsammans med fostret. Efter födseln separeras moderkakan från livmodern och avlägsnas, ofta genom en process som kallas efterbörd.

'Ovarier' är en anatomisk term som refererar till de två äggstockarna hos däggdjur, inklusive människan. De är ungefär lika stora som mandlar och sitter i buken, nära slutet av äggledarna. Ovarierna har flera funktioner, men deras huvudsakliga uppgift är att producera äggceller (ägg) och de hormoner som kontrollerar kvinnors menstruationscykel och reproduktiva system. Varje månad mognar ett antal äggceller i ovarierna, och den mogna ägget lämnar sedan ena av ovarierna under ägglossningen (ovulationen) för att möjliggöra befruktning. Ovarierna producerar även de kvinnliga könshormonerna östrogen och progesteron, som spelar en viktig roll i att reglera menstruationscykeln, underhålla graviditeten och utveckla sekundära könskaraktärer hos kvinnor.

Estrogen är ett samlingsnamn för en grupp steroidhormoner som är vitala för reproduktivt hälsa och homeostas hos kvinnor. De produceras naturligt i kroppen, främst i äggstockarna, men även i mindre utsträckning i fettvävnad, bröstkörtlar och binjurarna. Estrogen har en rad betydelsefulla funktioner i kroppen, däribland att reglera menstruationscykeln, underhålla skelettet, påverka kardiovaskulärt systemet och stödja reproduktiv hälsa.

Det finns tre huvudsakliga typer av estrogen som förekommer naturligt i människokroppen:

1. Estradiol (E2): Det dominerande estrogenet under kvinnors fertila år och produceras huvudsakligen i äggstockarna.
2. Estron (E1): Produceras i både äggstockar och fettvävnad, och är det huvudsakliga estrogenet hos postmenopausala kvinnor.
3. Estriol (E3): Produceras främst under graviditeten av placentan.

Estrogenets roll inkluderar att:

* Reglera menstruationscykeln och underhålla reproduktiv hälsa
* Stimulera tillväxten och utvecklingen av kvinnliga sekundära könsdrag
* Skydda skelettet genom att förhindra benmassans nedbrytning och främja benneuuppbyggnaden
* Verka som antiinflammatoriskt medel
* Skydda hjärtat och kärlen genom att öka HDL-kolestrol (det "goda" kolestrol) och minska LDL-kolestrol (det "dåliga" kolestrol)
* Stödja kognitiv funktion och minneskapacitet

I medicinsk kontext kan syntetiska former av estrogen användas för att behandla symtom relaterade till menopaus, hormonbrist, osteoporos och vissa typer av cancer.

Delayed embryo implantation is a medical condition that occurs when the fertilized egg (embryo) does not successfully attach to the uterine lining within the typical time frame of 6-10 days after ovulation. This delay can result in a longer menstrual cycle or cause difficulty in achieving and maintaining a pregnancy. Delayed implantation may be associated with various factors, including hormonal imbalances, uterine abnormalities, or immune system dysfunction. In some cases, delayed implantation may occur spontaneously and result in a successful pregnancy, while in other cases, medical intervention may be necessary to support the implantation process and promote a healthy pregnancy.

'Kastrering' refererer til en kirurgisk procedure, hvor de reproduktive organer hos en individ af enten køn fjernes. Ved mænd (hanner) involverer dette normalt fjernelsen af testiklerne og kaldes ofte orchidectomi. Ved kvinder (hunner) involverer dette normalt fjernelsen af æggelederne, livmoderen og forovreste dele af vulven, og kaldes ofte ovariectomi, hysterektomi eller vaginektomi alt efter den specifikke type procedure.

Kastrering reducerer signifikant produktionen af de hormoner, der produceres i reproduktive organer, herunder testosteron hos mænd og østrogen hos kvinder. Dette kan have en række konsekvenser for den kastrerede individ, herunder reduceret seksuel lyst, muskelmasse og knoglemassetrangsbevarelse samt ændret adfærd og fysiologisk funktion.

Kastrering anvendes ofte i medicinske kontekster til at behandle eller forhindre visse sygdomme, herunder hormonrelaterede kræftformer som prøstatekræft hos mænd og bryst- eller endometriumskræft hos kvinder. Det anvendes også til at behandle seksuelt uønsket adfærd, herunder overdreven seksuel drift (satyrisme hos mænd og nymfomani hos kvinder). Endelig kan kastrering anvendes i dyr som en del af avlsprogrammer for at reducere uønsket reproduktion eller adfærd.

'Livmoderbristning' (även känd som 'abort' eller 'spontan abort') är en medicinsk term som refererar till oväntad och ofrivillig förlust av ett befruktat ägg före den 20:e veckan av graviditeten. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive kromosomala abnormaliteter, hormonella störningar, anatomiska avvikelser eller infektioner. Symptomen på en livmoderbristning kan variera, men de vanligaste inkluderar blödningar från slidan, kramp i underlivet och smärta i låret. I vissa fall kan även vätska eller blod droppa ut från slidan. Om du tror att du har erfaren en livmoderbristning bör du söka omedelbar medicinsk hjälp.

Diethylstilbestrol (DES) är en syntetisk non-steroidal östrogenlik substans som användes i medicinsk kontext fram till 1970-talet. Det preskriberades främst för att förebygga missfall och preventiva behandlingar av komplikationer under graviditet. Senare studier visade dock att DES ökade risken för sällsyna, men allvarliga gynecologiska cancerformer hos döttrar till kvinnor som hade använt läkemedlet under sin graviditet. Användningen av DES har därför inte längre godkänts inom den medicinska världen.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

En blastocyst är en embryon i ett tidigt stadium av utveckling, vanligtvis dagen 5 eller 6 efter fertilisationen. Den består av två delar: en yttre cellager som kallas trofoblast och en inre cellmassa. Trofoblasten kommer att bilda moderkaka och moderkanal, medan den inre cellmassan kommer att bilda fostret. Blastocysten är den stadium då embryot börjar fastna i livmoderns slemhinna och utvecklas till en begravd foster.

In situ-hybridisering (ISH) är en teknik inom molekylärbiologi som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Tekniken bygger på hybridisering av komplementära sequensemolekyler, vanligtvis små fluorescerande eller radioaktivt märkta probar (eller sonder), till målsekvensen in situ i den fysiska positionen där de finns i cellen eller vävnaden.

Denna metod används ofta för att undersöka genuttryck, genernas aktivitet och lokalisering samt för att detektera specifika virus eller patogener inom diagnostiska tillämpningar. In situ-hybridisering kan utföras som en manuell process eller med hjälp av automatiserade system, och det finns också olika varianter av tekniken, såsom FISH (Fluorescens in situ-hybridisering) och CISH (Chromogenisk in situ-hybridisering).

Prostaglandin F (PGF) är en typ av prostaglandiner, som är lipidmedierande molekyler som har en rad olika funktioner i kroppen. Prostaglandiner produceras i kroppens celler och verkar lokalt genom att påverka små blodkärl, muskelceller och andra typer av celler.

Prostaglandin F är en speciell typ av prostaglandin som har flera olika funktioner i kroppen. Det finns två huvudsakliga former av Prostaglandin F: PGF1 och PGF2. Dessa hormoner produceras i olika delar av kroppen och har olika effekter.

PGF1 är involverat i regleringen av blodflödet till lungsäcken hos foster och hjälper till att kontrollera kontraktionerna av muskler som omger blodkärlen. PGF2 är involverat i regleringen av menstruationscykeln hos kvinnor, samt i kontraktioner av livmodern under förlossningen.

I medicinskt hänseende kan syntetiska former av Prostaglandin F användas som läkemedel för att behandla vissa hälsoproblem. Till exempel kan PGF2-analoger användas för att inducera förlossning eller avbryta en oönskad graviditet. Dessa medel kan även användas för att behandla ögoninflammation och glaukom.

Den medicinska termen för livmoderkörteln är "endometrium". Detta är ett slimskt, blodkärlshaltigt skikt som tapetserar insidan av livmodern (utrymmet där ett befruktat ägg kan växa till ett foster under graviditet). Varje månad genomgår endometriet en cykel av tillväxt och nedbrytning under inflytande av hormoner. Om inget befruktat ägg implanteras i slutet av cykeln kommer endometriet att avfallas, vilket orsakar menstruationsflödet.

Dinoprost är ett syntetiskt prostaglandin E1-analog, som används inom medicinen. Det är tillgängligt under varunamnen Cervidil och Prostin E2, och används vanligen för att inducera förlossning eller avbryta en oönskad graviditet.

Dinoprost fungerar genom att stimulera kontraktioner i livmodern, vilket kan hjälpa till att starta förlossningen eller att avsluta en tidig graviditet. Det kan också användas för att behandla postpartumblödningar och för att förebygga efterbörd.

Som med alla läkemedel, bör dinoprost användas under en läkares övervakning och de specifika anvisningarna och rekommendationerna från läkaren ska följas noga.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

I medicinsk kontext, betyder "får" ofta ett litet djur som tillhör fågelgruppen Artiodactyla och är släkt med skepp oxdjur. Fårets vetenskapliga namn är Ovis aries och det har varit domesticerat av människan i tusentals år för att producera ull, kött, skinn och milkprodukter. Fåret är också viktigt inom jordbruket som gräsätare och kan hjälpa till att bevara landskapet genom att beta bort överväxten.

Ibland kan "får" även användas i medicinsk kontext för att beskriva en mängd små, rundade strukturer som liknar ett får, men detta är ovanligt.

Organstorlek är ett mått på storleken på olika organ i kroppen, ofta uttryckt i volymen (till exempel i kubikcentimeter, cm3) eller i vikt (till exempel i gram, g). Organens storlek kan variera mellan individer beroende på en rad faktorer som kön, ålder, genetiska faktorer och hälsostatus. I vissa fall kan organens storlek användas som ett sätt att bedöma hälsan hos en individ, till exempel när man mäter storleken på levern för att undersöka om den är utsatt för skada eller sjukdom.

'Graviditetsproteiner' (eller 'pregnancy-specific glycoproteins', PSG) är en grupp av protein som produceras av placentan under graviditet hos däggdjur, inklusive människor. Dessa proteiner har en viktig roll i att underhålla och reglera fostrets utveckling genom att påverka immunresponsen, celltillväxten och angiogenesen (kärlvävnadens tillväxt) i moderkakan. Graviditetsproteinerna börjar produceras tidigt under graviditeten och når sina högsta nivåer under den senare delen av graviditeten. De kan mätas i blodet som ett sätt att övervaka graviditetens framskridande och hälsa, samt för att diagnostisera vissa komplikationer under graviditeten, såsom preeklampsi.

Relaxin är ett hormon som produceras hos gravida kvinnor och utövar relaxerande effekter på musklerna, särskilt i de bredare ligamenten i bäckenet. Det hjälper till att förbereda kroppen inför förlossningen genom att öka flexibiliteten i ligamenten och minska smärtan under arbetsskiftet. Relaxin produceras även hos män, dock i mycket mindre mängder, och har en viss roll i reproduktiva systemet och hjärt-kärlsystemet.

Non-mammalian viviparity är en reproduktionsstrategi hos djur där embryon utvecklas och kläcks inuti moderns kropp, istället för att lägga ägg som kläcks externt. Detta förekommer hos vissa arter av kräldjur (reptiler), fiskar och insekter. I motsats till däggdjursvivipari utvecklas embryona hos icke-däggdjursvivipara ofta med en näringsvätska som kallas "dialysvätska" istället för att få näring via en placenta. Detta är ett exempel på konvergent evolution, där olika djurgrupper har utvecklat liknande egenskaper oberoende av varandra.

Nafoxidine är ett läkemedel som tillhör gruppen opioidantagonister och används för att behandla opiatberoende. Det fungerar genom att blockera effekterna av opiater i hjärnan, såsom heroin och morfin. Nafoxidine har också visat sig ha en viss smärtstillande verkan, men används inte primärt som smärtbehandlande läkemedel på grund av sina biverkningar.

Läkemedlet ges vanligen i form av tablett eller injektion och ska användas under medicinsk övervakning på grund av risk för allvarliga biverkningar som hallucinationer, konvulsioner och förhöjt blodtryck. Nafoxidine är inte tillgängligt i alla länder och dess användning begränsas ofta till speciella medicinska indikationer på grund av sina biverkningar och potentialen för missbruk.

Estrogenreceptorer (ER) är proteiner som finns inne i eller på cellens yta och binder specifikt till östrogener, vilket är en typ av sexuell hormon. När ett estrogennukleotid binder till ER aktiveras receptorn, vilket leder till att genuttryck och celldifferentiering påverkas. Detta process är viktig för regleringen av celltillväxt, apoptos (programmerad celldöd) och homeostas i reproduktiva organ, men även i andra typer av vävnader som ben, hjärta och hjärna.

Det finns två huvudsakliga typer av estrogenreceptorer: ERα och ERβ, båda tillhör superfamiljen av nukleära receptorer. ERα och ERβ har olika funktioner och förekommer i olika proportioner i olika vävnader. ERα är vanligare i reproduktiva organ, medan ERβ är vanligare i andra typer av vävnader som lever, lungor och prostatakörtel.

Estrogenreceptorer spelar en viktig roll i patofysiologiska processer såsom cancerutveckling, där östrogenreceptorpositiv bröstcancer är den vanligaste formen av bröstcancer hos kvinnor. Behandling med antiöstrogener är ett vanligt behandlingsalternativ för ER-positiv bröstcancer.

Trofoblast är en typ av cell som finns i ett tidigt stadium av graviditeten hos däggdjur, inklusive människan. Det är en del av den yttre lagren av embryots blastocyst, och efter att blastocysten har fastnat i livmoderns slemhinna (något som kallas nidation) börjar trofoblastcellerna sekretera enzymer och växa till att omge sig med blodkärl från modern.

Trofoblasten kan delas in i två huvudgrupper av celler: cytotrofoblast och syncytiotrofoblast. Cytotrofoblasten är en lagring av celler som ligger under syncytiotrofoblasten, som är ett multinukleärt skikt av sammansmälta celler som bildar kontakt med moderns blodkärl.

Trofoblasten har flera viktiga funktioner under graviditeten, bland annat att sekretera hormoner som hjälper till att upprätthålla graviditeten och underhålla fostret, att bryta ner och absorbera näringsämnen från moderns livmoderslemhinna, och att skydda fostret mot moderns immunförsvar.

Ett patologiskt tillstånd som kallas trofoblastpatologi kan uppstå när trofoblastcellerna börjar växa oregelbundet eller invaderar omgivande vävnader, vilket kan leda till allvarliga komplikationer under graviditeten.

Spermietransport är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där spermier transporteras från epididymis (en tunn, krökt rörformad struktur där spermier mognar och lagras) via vas deferens (ett rör som leder urinen från njuren och spermierna från epididymis till urinblåsan) och ejakuleringsvägen (inklusive prostata och sammanflöden) till vaginala kanalen hos en sexuellt aktiv partner. Denna process är en nödvändig del av reproduktionen, eftersom det endast är i vaginala miljön där spermierna kan befrukta ett ägg och leda till en graviditet.

Oxytocinreceptorer är proteiner som fungerar som hormonreceptorer och är inblandade i en rad fysiologiska processer, särskilt vid förlossning och amning. De aktiveras av oxytocin, ett hormon som produceras i hypofysen, en liten endokrin gland i hjärnan.

Oxytocinreceptorerna finns i två huvudsakliga former: OXTRB (oxytocinreceptor beta) och OXTRA (oxytocinreceptor alfa). OXTRB är den vanligaste formen och återfinns främst i livmodern, där de orsakar kontraktioner under förlossningen. OXTRA finns i mindre utsträckning i livmodern, men är mer vanligt förekommande i hjärnan, där den är involverad i socialt beteende, emotionell förståelse och parbindning.

Oxytocinreceptorerna aktiveras när oxytocinet binder till dem, vilket orsakar en kaskad av intracellulära händelser som leder till kontraktioner av muskler eller förändringar i nervcellernas elektriska aktivitet. Dessa förändringar kan ha betydelse för en rad olika processer, inklusive moderkakafunktionen under amning, social bindning och parbildning, stressrespons och smärtperception.

Epitel (epithelial tissue) är en typ av vävnad som täcker ytor av kroppen, både inre och yttre. Det finns olika typer av epitel, men de flesta består av en eller flera cellager. Epitel har ofta en skyddande funktion och kan också ha en sekretorisk funktion, det vill säga producera och utsöndra substanser. Exempel på epitel är huden, slemhinnorna i näsa och mun samt de cellager som täcker organens insida.

'Placentation' är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där moderkakan (placenta) utvecklas och fastsätts sig i livmodern under graviditeten. Placenta är en speciell organ som bildas av embryots och moderns vävnader, och har en viktig roll för fostrets näringsupptagande, andnings- och exkretionsbehov samt produktion av hormoner under graviditeten. Placentationen innebär att moderkakan fäster sig till livmoderväggen och utvecklar en rik blodkärlsförsörjning för att möjliggöra bytesprocessen mellan moderns och fostrets cirkulationssystem. Den exakta mekanismen och tidsplanen för placentation varierar beroende på art och individ.

Postpartum period, även känt som den efterfödsela perioden, är den tidsperioden direkt efter en kvinnas graviditet och förlossning. Denna period varar vanligtvis i sex veckor, men kan variera från kvinna till kvinna. Under postpartumperioden genomgår kvinnans kropp en rad fysiska och emotionella förändringar medan den återgår till ett icke-gravidt tillstånd.

Under denna tid kan kvinnan uppleva diverse symptom som blödningsflöde, smärtor i underlivet, svullnad, trötthet, humörsvängningar och bröstvadersvulstningar. Det är också en viktig tid för modern att etablera ett starkt band med sitt nyfödda barn och lära sig om dess behov.

Det är viktigt att kvinnor får tillgång till professionell vård under postpartumperioden, så att de kan få stöd och råd kring vård av sig själva och sitt nyfödda barn. Detta inkluderar regelbundna kontroller hos läkare eller barnmorska för att övervaka både moderns och barnets hälsotillstånd, samt information om preventiva åtgärder som kan vidtas för att förebygga komplikationer under den postpartumperioden.

'Ovumtransport' refererer til den proces, hvor et fertiliseret æg (zygote) eller en ufertiliseret æggeløsning (ovocyt) transporteres fra en fertilitetsklinik til modtagerens livmoder. Dette gøres ofte ved hjælp af en fin, fleksibel kateter, der føres gennem skeden og op ad livmoderen for at placere ægget i den rigtige position. Ovumtransport er en vigtig del af infertilitetsbehandlinger som invitrofertilisering (IVF) og intracytoplasmisk spermieinjektion (ICSI).

Estrogen antagonists, also known as anti-estrogens, are a class of drugs that block the effects of estrogen in the body. They work by binding to estrogen receptors and preventing the natural estrogen hormone from attaching to them. This results in the inhibition of estrogen-mediated activities in various tissues, including breast and uterine tissue.

There are two main types of estrogen antagonists: selective estrogen receptor modulators (SERMs) and pure estrogen receptor antagonists (PERAs). SERMs can act as both estrogen agonists and antagonists, depending on the target tissue. For example, tamoxifen is a SERM that acts as an estrogen antagonist in breast tissue but as an estrogen agonist in bone tissue, helping to maintain bone density. In contrast, PERAs are pure estrogen receptor antagonists and block estrogen activity in all tissues.

Estrogen antagonists are used in the treatment of various medical conditions, including hormone-sensitive breast cancer, infertility, and osteoporosis. They can also be used to alleviate symptoms of menopause, such as hot flashes and vaginal dryness. However, long-term use of estrogen antagonists may have adverse effects, including an increased risk of endometrial cancer, blood clots, and stroke. Therefore, the benefits and risks of using these drugs must be carefully considered before starting treatment.

'Embryoöverföring' är en medicinsk term som refererar till processen då ett eller flera embryon placeras i livmodern hos en kvinnlig mottagare, med syfte att uppnå en graviditet. Detta är en del av infertilitetsbehandlingar såsom in vitro fertilisation (IVF) och intracytoplasmatisk spermieinjectering (ICSI).

Embryona skapas vanligtvis genom att befrukta äggceller med spermier i laboratoriemiljö, varefter de utvecklas under några dagar. När embryonerna har nått en viss utvecklingsgrad väljs de ut för överföring till moderslivmodern. Antalet embryon som överförs kan variera och bestäms ofta i samråd mellan läkare och patient. Överflödiga embryon kan frynas och lagras för framtida användning.

'Adnexa uteri' er en medisin terminologi som refererer til de strukturer som er direkte forbundet eller relatert til livmoderen (uterus). Dette inkluderer:

1. Eierstokkene (ovariene): De to eierstokkene er lagret i den bunnende del av buken, og de producerer æg og de kvindelige kønshormoner østrogen og progesteron.
2. Eileiterne (tuba uterina): Disse er smalle, slanke rør som forbinder eierstokkene med livmoderen. De transporterer æggene fra eierstokkene til livmoderen hver måned under en kvinne menstruasjonsperiode.
3. Broad ligament: Dette er et bredt, fladt membran som holder livmoderen på plass i buken og forbinder den med siderne av bukhulen.

Alle disse strukturer kan være utsatt for forskjellige typer sykdommer og patologiske tilstander, inkludert infeksjoner, inflammatoriske tilstander, kyst- eller tumorlignende lesioner.

'Diestrus' är ett begrepp inom djurs reproduktionsfysiologi och refererar till den andra fasen i däggdjurs drottnings cykel. Under diestrus är ägget inte befruktat och livmodern är i ett icke-förberett tillstånd för en eventuell graviditet. Denna fas kan variera i längd beroende på djurart, men hos hundar och katter kan den typiska diestrusfasen vara mellan 60 och 90 dagar. Under diestrus är honan vanligtvis inte intresserad av parning och det finns inga tydliga tecken på estrus (påslagstid).

Endometriumshyperplasi är en tillstånd där det slemhinnevävnad som tapetserar insidan av livmodern (endometriet) blir överdriven och överskalig. Detta orsakas vanligtvis av onormalt höga nivåer av östrogen i kroppen, utan motsvarande balans av progesteron.

Det finns olika typer av endometriumshyperplasi, beroende på om cellerna ser normala ut eller inte. I en typ av endometriumshyperplasi kan cellerna se atypiska (anormala) ut, och detta ökar risken för att utveckla livmodercancer.

Symptomen på endometriumshyperplasi kan variera, men de inkluderar ofta oregelbundna eller förtjockade menstruationsblödningar. Behandlingen beror på typen av hyperplasi och om det finns atypiska celler eller inte. Behandlingsalternativ kan innefatta mediciner som minskar östrogennivåerna, progesteronbehandling eller ibland kirurgi.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om du upplever några av de symptomen som är associerade med endometriumshyperplasi, eftersom det kan öka risken för livmodercancer om det inte behandlas.

'Oviducts' er den medisinske betegnelsen for de to tuber, som hos kvinder transporterer æg fra ovarierne til livmoderen. De kendes også som 'ovductus' eller 'fallopian tuber'. Oviducterne har fingerlignende udvækster, kaldet fimbriae, der hjælper med at transportere æg fra ovarierne til ægløsningen. De er en del af den kvindelige reproduktive anatomi og spiller en vigtig rolle i fertiliteten.

Estrogen Receptor Alpha (ERα) är en typ av estrogenreceptor, som är en typ av protein som binder till kvävebasen estradiol, en form av östrogen, i cellkärnan. När ERα binder till estradiol aktiveras det och fungerar som en transkriptionsfaktor, vilket innebär att det reglerar genuttrycket av specifika gener i cellen. ERα spelar en viktig roll i regleringen av celltillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd) i bland annat bröst- och reproduktionssystemet hos däggdjur.

Abnormala nivåer eller funktioner av ERα har visats vara relaterade till flera patologiska tillstånd, inklusive bröstcancer. Många behandlingar och läkemedel för bröstcancer riktas mot ERα, inklusive aromatashämmare som blockerar produktionen av estradiol och selektiva östrogenreceptormodulatorer (SERMs) som binder till ERα och förhindrar att det aktiveras av estradiol.

Endometriose er en gynecologisk tilstand der karakteriseres ved at være dannet af endometrium-lignende væv udenfor livmoderen. Endometriet er det indre slimhinde lag i livmoderen, som bløder hver måned under menstruationen. Ved endometriose kan dette slags væv vokse og bløde på andre steder i kroppen, oftest i bughulen, på æggelederne eller på/i livmoderen. Disse voksende vævsafsnit reagerer på hormonelle forandringer på samme måde som endometriet inde i livmoderen gør under menstruationen, hvilket kan føre til smerter, inflammation og muligvis skader på de omkringliggende organer. Endometriose er en kronisk og ofte småsymptomatisk sygdom, der kan have betydelige konsekvenser for drøftelsen af graviditet og kan være svær at diagnostisere og behandle.

Det finns ingen etablerad medicinsk term som direkt översätts till "graviditetsupprätthållande". Men om du menar fortsatt graviditet trots ett försök att avbryta den, kan det beskrivas med termen "ovillkorlig graviditet" (engelska: "persistent gestation" eller "unintended pregnancy maintenance"). Detta kan inträffa när en graviditet fortsätter trots att en abort har försökt genomgås med medicinska läkemedel eller kirurgiska ingrepp. Ibland kan det behövas ytterligare behandlingar för att avsluta den ovillkorliga graviditeten.