Cervikal intraepitelial neoplasi
Papillomvirusinfektioner
Papillomviridae
Livmoderhals
Livmoderhalsdysplasi
Vaginalcytologiskt prov
Alfapapillomvirus
Immunologisk övervakning
Papillomvirus 18
Tumörvirusinfektioner
Könsvårtor
Kolposkopi
Papillomvirusvacciner
Papanicolaou Test
Onkogenproteiner, virala
Polymeraskedjereaktion
Massundersökning
Sensitivitet och specificitet
"Livmoderhalssjukdomar" (Pelvic Inflammatory Disease, PID) är en benämning på infektioner i livmodern och bäckenhinna hos kvinnor. Dessa infektioner orsakas oftast av sexuellt överförbara bakterier, såsom chlamydia eller gonorré. Infektionen kan även spridas via andra vägar, till exempel från en inflammation i äggstockarna eller äggledare.
Symptomen på livmoderhalssjukdomar kan variera, men inkluderar ofta smärta i underlivet, feber, illamående och förändrat slidsekret. I vissa fall kan infektionen leda till komplikationer som svårare fertilitetsproblem, ektopisk graviditet eller livshotande inflammatoriska tillstånd i bukhölen.
Behandlingen av livmoderhalssjukdomar består vanligen av antibiotika för att bekämpa infektionen. Det är viktigt att söka vård omedelbart om man misstänker en livmoderhalssjukdom, eftersom tidig behandling kan minska risken för komplikationer. För att förebygga livmoderhalssjukdomar rekommenderas användning av skydd vid sexuellt umgänge och regelbundna gynekologiska undersökningar.
'Livmoderhalstumörer' (cervix cancer) är en typ av cancersjukdom som utgår från livmoderhalsen, det vill säga den nedre, trattformade delen av livmodern där den stöter an på slidan. Tumörerna kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De flesta livmoderhalstumörerna är elakartade och orsakas vanligtvis av humant papillomavirus (HPV), ett sexuellt överförbart virus.
Det finns två huvudtyper av livmoderhalstumörer:
1. Plattcellstumörer (squamous cell carcinomas): Dessa tumörer utgår från platta epitelceller i livmoderhalsens slemhinna och är den vanligaste typen av livmoderhalscancer.
2. Adenocarcinomer: Dessa tumörer utgår från körtlar i livmoderhalsens slemhinna och är mindre vanliga än plattcellstumörerna.
Andra, mer ovanliga typer av livmoderhalstumörer inkluderar adenosquamos tumörer, neuroendokrina tumörer och undifferentiaterade carcinomer.
Symptomen på livmoderhalscancer kan vara vaginal blödning, obekanta vaginalsmärtor, smärta under samlag eller en ovanlig vaginal avsöndring. Om cancer misstänks behövs ofta ytterligare undersökningar som kolposkopi, biopsi och bilddiagnostik för att ställa en diagnos och bestämma behandlingsalternativ. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa metoder beroende på cancertyp, storlek, omfattning och patientens allmänna hälsotillstånd.
Cervical intraepithelial neoplasia (CIN) är en medicinsk term som används för att beskriva abnorma cellförändringar på livmoderhalsens slemhinna. CIN indelas i tre olika grader (CIN 1, CIN 2 och CIN 3) beroende på hur djupt i slemhinnan cellförändringarna har penetrerat.
* CIN 1: Förändringar begränsade till den ytligaste delen av slemhinnan, ofta reversibla och kan försvinna spontant.
* CIN 2: Förändringar som nått djupare delar av slemhinnan men fortfarande inte genomslagit den. Dessa är mer allvarliga än CIN 1, och det finns en risk att de kan utvecklas till cancer om de inte behandlas.
* CIN 3: Förändringar som nått den djupaste delen av slemhinnan (skivepitel) och kallas även för carcinoma in situ. Detta är en allvarlig förändring som kan utvecklas till invasiv cancer om den inte behandlas.
Det är värt att notera att CIN inte är cancer, men det finns en risk att de abnorma cellerna kan utvecklas till cancer om de inte behandlas.
En Papillomvirusinfektion är en infektionssjukdom som orsakas av humana papillomavirus (HPV). HP-virus är en grupp av små, DNA-baserade virus som kan infektera huden och slemhinnor i kroppen. Det finns över 200 olika typer av HP-virus, varav många kan orsaka infektioner i olika delar av kroppen.
De flesta HPV-infektionerna är asymptomatiska och botas av sig själva inom ett par år utan några komplikationer. Vissa typer av HPV kan dock orsaka cellförändringar som kan leda till olika former av cancer, framför allt livmoderhalscancer, men även cancer i mun, svalg, anus och penis. Andra typer av HPV kan orsaka vanliga vårtor eller genitala vårtor (kondylomer).
Förebyggande åtgärder mot HPV-infektioner innefattar bland annat skyddsrökning, användning av kondom och vaccination. Det finns också möjlighet att screena för livmoderhalscancer med hjälp av en paptest eller HPV-test för att tidigt upptäcka och behandla eventuella cellförändringar i livmoderhalsen.
'Papillomaviridae' är en familj av små, dubbelsträngade DNA-virus som infekterar däggdjursceller. Virusen i denna familj orsakar vanligen infektioner i hud och slemhinnor och kan leda till olika typer av sjukdomar, framför allt olika former av papillom (vanligtvis benägnade som vårtor eller polypbildningar).
Många papillomvirusstammar är associerade med allvarliga sjukdomar, såsom cancer i underlivet hos kvinnor (cervixcancer) och i svalget hos både män och kvinnor (svalg- och andningsvägscancer). Det finns över 200 kända typer av papillomvirus, varav flera är cancerogena.
Papillomviruset sprids vanligen genom direkt kontakt mellan hud eller slemhinor, ofta vid sexuella kontakter. Vissa typer av papillomvirus kan också spridas via ytor som är kontaminerade med viruset, såsom till exempel handtag, duschar och toaletter.
Det finns inga behandlingar som botar infektionen med papillomvirus, men det går att behandla de symtom som kan uppstå, till exempel vårtor eller polypbildningar. Vaccin mot vissa typer av papillomvirus finns också tillgängliga och rekommenderas ofta för barn och unga i många länder.
La definición médica de "cuello uterino" (equivalente al término en inglés "cervix") es el área inferior y más estrecha de la matriz o útero que se extiende hacia la vagina. El cuello uterino tiene dos partes principales: el endocérvix, que está cubierto por mucosa y se conecta al interior del útero, y el exocérvix, que es la parte más externa y está revestida por epitelio escamoso estratificado.
El cuello uterino desempeña un papel importante en la reproducción femenina, ya que permite el paso del esperma hacia el útero durante la ovulación y el ascenso de los espermatozoides hasta el óvulo para la fertilización. Además, después de la fecundación, el cuello uterino se suaviza y dilata gradualmente para permitir el paso del feto a través del canal del parto durante el parto.
El cuello uterino también es un sitio común de infección y enfermedad, como la displasia cervical y el cáncer de cuello uterino. Por lo tanto, se recomienda a las mujeres que se realicen pruebas regulares de detección del VPH y del Papanicolaou para detectar cambios precancerosos en el cuello uterino y prevenir la aparición de cáncer.
Cervikal dysplasi, eller förändringar i livmoderhalsen, är en beteckning på abnorma celltillväxt och förändringar på livmoderhalsens slemhinna. Dysplasi anses vara förstadium till cancer, så kallad cervikal carcinom.
Gradering av dysplasi delas in i olika kategorier beroende på allvarlighetsgraden:
* Låggradig dysplasi (LSIL, mild dysplasia) - Förändringar i basala celler och icke invasiva tillväxt. Denna form av dysplasi tenderar att spontant förbättras över tiden.
* Höggradig dysplasi (HSIL, moderate and severe dysplasia/CIS) - Mer omfattande förändringar i cellstrukturen och potential till invasiv tillväxt. Denna form av dysplasi kan utvecklas till cancer om den inte behandlas.
Livmoderhalsdysplasi upptäcks vanligen genom preventivt screening med Paptest eller HPV-test, där cellprover tas från livmoderhalsen för undersökning. Om dysplasi konstateras kan ytterligare undersökningar och behandlingar rekommenderas beroende på allvarlighetsgraden och patientens ålder, hälsotillstånd och andra faktorer.
Papillomavirus 16 (HPV 16) är ett typ av humant papillomavirus som kan orsaka infektion i huden och slemhinnor. HPV 16 är en högrisktyp av human papillomavirus eftersom det är starkt kopplat till cancerutveckling, framförallt cervixcancer (kräfta i livmoderhalsen), men också anal-, vaginal- och peniscancer. HPV 16 kan även orsaka andra typer av sjukdomar som exempelvis vanliga vårtor eller condylomata acuminata (genitala vårtor).
Infektionen sprids främst via sexuell kontakt och är mycket vanlig, men i de flesta fall leder den inte till sjukdom. Vissa personer kan dock utveckla en kronisk infektion som kan leda till onormal cellväxt och cancerutveckling om den inte behandlas. Det finns vaccin mot HPV 16 som kan förhindra infektion och därmed förebygga relaterade sjukdomar och cancer.
'Vaginalcytologiskt prov' är ett laboratoriemedicinskt undersökningsmetod som används för att studera celler från slidmukosan (skiktet som tapetserar slidans inre yta) med syfte att bedöma slidans hälsotillstånd. Det vanligaste användningsområdet är att screeninga och diagnostisera cervikala cancer eller förändringar i celler (dysplasi) som kan leda till cancer, särskilt i samband med PAP-test.
Under en vaginalcytologisk undersökning tas ett prov av celler från slidmukosan med hjälp av en speciell spatel eller en liten Bürnettampong. Provet skickas till ett laboratorium där cellerna prepareras och färgas för att sedan granskas under mikroskop av en patolog.
Det är viktigt att påpeka att vaginalcytologi inte är samma sak som en vaginal smear eller slidsmear, även om de ibland kan användas synonymt. En vaginal smear innebär att man tar ett prov av slidsekretioner för att undersöka eventuell infektion med bakterier, svamp eller parasiter, medan en vaginalcytologi fokuserar på cellstrukturen och förändringarna i cellerna.
Alpha-Papillomvirus är en grupp av humana papillomvirus (HPV) som orsakar vanliga slemhinnessjukdomar, såsom genitala hudutslag och vårtor i munhålan. Denna grupp innehåller över 20 olika typer av HPV-virus, varav några är högriskfaktorer för att utveckla cancer, särskilt cervixcancer hos kvinnor. Exempel på högrisk Alpha-Papillomvirus inkluderar HPV 16 och 18.
Det är viktigt att notera att majoriteten av sexuellt aktiva personer kommer att smittas med någon form av HPV under sitt liv, men de flesta infektionerna försvinner spontant inom två år utan några allvarliga hälsoproblem. För att reducera risken för HPV-infektion och cancer rekommenderas vaccinering mot HPV för barn och ungdomar, samt regelbundna cervixcancerundersökningar för vuxna kvinnor.
Immunologisk övervakning (eller immunmonitorering) är ett samlingsbegrepp för olika metoder som används för att följa och mäta individuell eller populationsbaserad respons hos det immunsystemet. Detta kan innebära att mäta nivåer av specifika antikroppar, T-celler eller andra immunceller som är involverade i immunförsvaret. Immunologisk övervakning används ofta inom forskning och klinisk praktik för att bedöma effektiviteten hos vacciner, immunterapi eller för att spåra upp progression av sjukdomar som påverkar immunsystemet, såsom cancer. Genom att övervaka immunsvaret kan läkare och forskare få information om individens hälsotillstånd och välja den bästa behandlingsstrategin.
Papillomavirus 18 (HPV 18) är ett typ av humant papillomavirus som kan orsaka infektion i skiljevävnader, såsom slemhinnor och brosk. HPV 18 är en av de högrisktyporna av HPV och är associerat med en ökad risk för att utveckla cancer, framförallt cervixcancer. Det är ett dubbelt strängat DNA-virus som sprids främst genom sexuell kontakt och kan vara asymptomatisk eller orsaka ospecificerade skivor, condylomer eller andra genitala warror. Vaccin finns tillgängliga för att skydda mot HPV 18 och andra högrisktyper av HPV.
En tumörvirusinfektion är en infektion med ett virus som kan orsaka onkogen transformation och leda till cancersjukdomar hos däggdjur, inklusive människor. Tumörvirusinfektioner är ansvariga för cirka 10-15% av alla cancerfall globalt. De två huvudsakliga kategorierna av tumörvirus är direkt onkogena virus och indirekt onkogena virus.
Direkt onkogena virus, även kallade transformerande virus, innehåller onkogeniska gener som kan integreras i värdcellens genomet och orsaka oreglerad celldelning och cancerutveckling. Exempel på direkt onkogena virus är humana papillomavirus (HPV), hepatitis B-virus (HBV) och T-lymphotropisk virus 1 (HTLV-1).
Indirekt onkogena virus orsakar inte direkt onkogen transformation, men kan istället leda till cancerutveckling genom att försvaga värdcellens immunförsvar och/eller orsaka kronisk inflammation. Exempel på indirekt onkogena virus är humana herpesvirus 4 (HHV-4, också kallat Epstein-Barr virus, EBV) och hepatitis C-virus (HCV).
Det är värt att notera att inte alla infektioner med tumörvirus leder till cancerutveckling. Faktorer som värdcellens immunstatus, virusstam, livsstil och miljö kan spela in i om en tumörvirusinfektion kommer att leda till cancer eller inte.
Könsvårtor, även kända som genitala vårtor eller anogenitala papillomvirusinfektioner (HPV), är små, köttfärgade till vita utväxter eller polypformade strukturer i genitalområdet. De orsakas av human papillomavirus (HPV) och kan vara asymptomatiska eller orsaka obehagliga symptom som irritation, sveda eller smärta under sexuell aktivitet. I vissa fall kan könsvårtor också öka risken för cancer i genitalområdet. Det är viktigt att notera att inte alla typer av HPV-infektioner orsakar könsvårtor, och att en del typer av HPV kan vara relaterade till ökad risk för cancer utan att orsaka några synliga symptom.
'Virus-DNA' refererer til det genetiske materiale i form av DNA (deoxyribonucleic acid) som findes i visse typer virus. Virus er små infektiøse partikler som ikke kan reproducere seg selv, men har brug for en værtscell for å formere seg.
Virus-DNA kan være enten enkeltstreget eller dobbeltstreget, og den kan være lineær eller cirkulær. Nogle viruser har DNA som det primære genetiske materialet, mens andre har RNA (ribonucleic acid).
DNA-viruses inneholder ofte en begranset mengde genetisk informasjon og er avhengige av værttens cellulære mekanismer for å syntetisere proteiner og replikere seg. Eksempler på DNA-viruses inkluder herpesvirus, papillomavirus og adenovirus.
En kolposkopi är en undersökningsmetod inom gynekologin där man använder ett instrument som kallas kolposkop för att titta på kvinnans underliv, särskilt livmoderhalsen, för att upptäcka tecken på sjukdomar eller skador. Kolposkopen är en lupp med belysning som ger en förstorad och upplyst bild av livmoderhalsen. Under undersökningen kan läkaren använda sig av speciella färglösningar för att markera eventuella skadade områden på livmoderhalsen. Kolposkopi används ofta som en del av screeningprogrammen för att upptäcka livmodercancer i ett tidigt stadium.
Papillomvirusvaccin är ett typ av preventiv vaccin som skyddar mot infektion med vissa typer av humant papillomavirus (HPV). HPV är en sexuellt överförbar virus som kan orsaka olika typer av cancersjukdomar, till exempel livmoderhalscancer, anuscancer och cancer i mun, svalg och könsorgan. Vaccinet fungerar genom att stimulera kroppens immunförsvar att producera antikroppar mot virusets ytproteiner, vilket gör det svårare för viruset att etablera en infektion i kroppen.
Det finns två typer av Papillomvirusvaccin som är godkända för användning i Sverige:
1. Bivalent HPV-vaccin (Cervarix): skyddar mot HPV-typerna 16 och 18, som tillsammans orsakar omkring 70% av alla livmoderhalscancerfall.
2. Nonavalent HPV-vaccin (Gardasil 9): skyddar mot HPV-typerna 6, 11, 16, 18, 31, 33, 45, 52 och 58. HPV-typerna 16 och 18 orsakar omkring 70% av alla livmoderhalscancerfall, medan typerna 6 och 11 kan orsaka genitala vårtor och andra icke-cancerrelaterade sjukdomar. De övriga HPV-typerna som vaccinet skyddar mot är också kända för att orsaka cancer i livmoderhalsen och andra områden.
Papillomvirusvaccin ges vanligen till flickor och pojkar mellan 9 och 14 års ålder, men kan även ges till äldre individer upp till 26 års ålder som inte tidigare har blivit vaccinerade. Vaccinet ges i tre doser över en sexmånadersperiod för att uppnå full effekt.
En Papanicolaou-test, ofta förkortad Pap-test eller bara Pap, är en typ av screeningtest som används för att upptäcka cellförändringar i livmoderhalsen hos kvinnor. Testet utförs genom att en läkare eller sjuksköterska tar ett små prov på sklemselceller från livmoderhalsens cervix, vanligtvis under en rutinmässig gynekologisk undersökning.
Provet analyseras sedan i ett laboratorium för att avgöra om det finns några cellförändringar som kan vara tecken på cancer eller förstadier till cancer, så kallad cervikal intraepitelial neoplasia (CIN). Testet har räddat många liv genom tidig upptäckt och behandling av livmoderhalscancer.
Onkogenproteiner av viralt ursprung är proteiner som kodas av onkogener som initialt kommer från virus. Onkogener är gener som har förmågan att orsaka cancer genom att störa normal cellcykelkontroll och leda till oregelbunden celldelning och cellexpansion. När ett virus infekterar en värdcell kan det integrera sitt eget genmaterial med värdcellens DNA, inklusive onkogenerna. När dessa onkogena gener aktiveras producerar de onkogenproteiner som kan störa den normala cellfunktionen och leda till cancerutveckling. Ett exempel på ett sådant oncovirus är humant papillomavirus (HPV), vilket är känt för att orsaka livmoderhalscancer.
En polymerase chain reaction (PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera DNA-strängar. Den bygger på en process där DNA-molekyler replikeras med hjälp av ett enzym som kallas DNA-polymeras. Genom att upprepa denna process i flera steg kan man skapa miljontals kopior av det ursprungliga DNA-segmentet på relativt kort tid.
PCR är en mycket känslig teknik som kan användas för att detektera mycket små mängder av DNA, till exempel från en enda cell. Den används inom flera områden, till exempel i diagnostiskt syfte inom medicinen, i forensisk vetenskap och i forskning.
En massundersökning är en systematisk undersökning av en stor grupp människor i en viss population med avsikt att upptäcka eller förhindra sjukdomar, bevara hälsa eller samla information om hälsan inom populationen. Detta kan involvera screening-test som undersöker individerna för specifika sjukdomar eller riskfaktorer, ofta utan att det finns några symptom eller tecken på sjukdom. Exempel på massundersökningar inkluderar mammografi för att upptäcka bröstcancer hos äldre kvinnor och kolonoskopiering för att upptäcka tarmsjukdomar hos vuxna. Massundersökningar kan också involvera en mer omfattande undersökning av hela populationen för att samla information om deras hälsostatus, livsstil och andra faktorer som kan påverka deras hälsorisken.
'Genotyp' är ett begrepp inom genetiken som refererar till den unika kombinationen av gener och arvsmassa som en individ har. Det är den del av vår arvedel som bestämmer de egenskaper som är ärftliga, det vill säga de drag som vi fysiskt eller kemiskt har ärvt från våra föräldrar. Genotypen kan variera mellan individer och påverkar ofta individens fenotyp, det vill säga den synliga utformningen av en organism, inklusive dess morfologi, fysiologi och beteende.
'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.
- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.
- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.
Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.