Livsmedelsöverkänslighet, även känd som födaöverkänslighet, är en immunologisk reaktion på vissa livsmedel eller ämnen i livsmedel. Det skiljer sig från livsmedelsallergi genom att det inte involverar samma typ av immunrespons. Vid livsmedelsöverkänslighet orsakar specifika proteiner i livsmedlet en överreaktion i kroppens immunsystem, vilket leder till symtom som kan vara milda eller allvarliga.

De vanligaste symptomen på livsmedelsöverkänslighet inkluderar mag-tarmloppor som kräkningar, diarré, buksmärtor och illamående, hudutslag, nässelfeber, hosta och andnöd. Symptomen kan variera från person till person och kan även variera i allvarlighetsgrad från en gång till en annan.

Det är viktigt att skilja mellan livsmedelsöverkänslighet och andra sjukdomar som kan ha liknande symtom, såsom mag-tarminfektioner eller irritabel tarm. En korrekt diagnos ställs vanligtvis genom att undvika misstänkta livsmedel under en viss tid och sedan gradvis återinföra dem för att se om symtomen återkommer. I vissa fall kan blodprov eller hudtester vara nödvändiga för att ställa en diagnos.

Det finns ingen botande behandling för livsmedelsöverkänslighet, men den kan hanteras genom att undvika de livsmedel som orsakar symtom. I vissa fall kan antihistaminpreparat eller andra läkemedel vara till hjälp för att lindra symtomen.

Mjölköverkänslighet, även känd som glutenintolerans eller celiaki, är en autoimmun sjukdom där individens immunsystem reagerar på ett protein som heter gluten, som finns i vete, råg och korn. När en person med mjölköverkänslighet äter gluten, attackerar deras immunsystem tarmen och orsakar skada på den slemhinna som skyddar tunntarmens inre yta.

Denna skada kan leda till en rad symtom, inklusive diarré, magkramper, trötthet, viktminskning, anemi och andrasymtom relaterade till näringsbrist. I vissa fall kan mjölköverkänslighet också orsaka hudutslag, depression och skador på nervsystemet.

Det finns inget botemedel för mjölköverkänslighet, men en strikt glutenfri diet kan hjälpa att hantera symtomen och förebygga ytterligare skada på tarmen. Långvarig exponering för gluten kan öka risken för komplikationer som till exempel benstarknader, infertilitet och cancer i tjocktarmen.

Immunoglobulin E (IgE) är en typ av antikropp som produceras av vår immunförsvarsmekanism. Den har en central roll i den omedelbara hypersensitivitetsreaktionen, även känd som allergisk reaktion. När en individ utvecklar en allergi bildas IgE-antikroppar som är specifika för ett visst allergen (till exempel pollen eller äggvita). Dessa IgE-antikroppar binder till mastceller och basofila granulocyter i vår kropp. När individen sedan exponeras för sitt allergen kommer detta att binda till de redan fastbundna IgE-antikropparna, vilket leder till en kaskad av händelser som resulterar i inflammation och symtom relaterade till allergier, såsom snuva, nästäppa, hosta eller andningssvårigheter.

Hypersensitivity, Delayed (typically referred to as Type IV hypersensitivity) is a type of immune response that becomes apparent several hours or days after exposure to an antigen. Unlike other types of hypersensitivity reactions, it does not involve the production of antibodies such as IgE. Instead, it involves the activation of T-cells (a type of white blood cell) and the release of cytokines, which can cause inflammation and tissue damage.

This type of hypersensitivity reaction is often seen in response to certain medications, chemicals, or other environmental antigens. Examples include contact dermatitis (e.g., poison ivy), some drug reactions (e.g., penicillin), and graft-versus-host disease. Treatment typically involves avoiding the offending agent and managing symptoms with topical corticosteroids, antihistamines, or other medications as needed.

Läkemedelsöverkänslighet definieras som en minskad tolerance för ett läkemedel, vilket orsakar en oönskad och ofta negativ reaktion i patienten. Det kan bero på en individuell särskiljbar allergisk respons eller en icke-allergisk, farmakologisk respons.

Allergisk läkemedelsöverkänslighet uppstår när patientens immunsystem reagerar på ett läkemedel som en främmande substans och utvecklar antikroppar mot det. Nästa gång patienten tar samma läkemedel, kommer dessa antikroppar att binda till läkemedlet och aktivera immunsystemet, vilket orsakar en allergisk reaktion. Allergiska läkemedelsöverkänslighetsreaktioner kan variera från milda symptomen som hudutslag eller näsflöde till allvarliga anafylaktiska chocker.

Icke-allergisk läkemedelsöverkänslighet orsakas av en förändring i patientens farmakologiska respons mot ett läkemedel, vilket kan bero på genetiska faktorer, andra sjukdomar eller interaktioner med andra läkemedel. Icke-allergisk läkemedelsöverkänslighet kan ge symtom som yrsel, illamående, kräkningar och i vissa fall livshotande hjärt- och lungkomplikationer.

Det är viktigt att identifiera och undvika läkemedelsöverkänslighetsreaktioner genom att informera patienter om potentiella biverkningar, uppmärksamma symptomen och dokumentera alla kända läkemedelsöverkänsligheter i patientens medicinska journal.

Enligt den svenska livsmedelsverket definieras livsmedel som: "Allt vad en människa kan äta eller dricka för att få näring." Det inkluderar alltså all mat och dryck som är avsedd för konsumtion av människor.

I en medicinsk kontext kan livsmedel också definieras som: "Näringsrika substance som intas oralt och som bidrar till underhåll, växt eller återställande av ett levande väsens normala funktioner." Denna definition betonar de näringsrika aspekterna av livsmedel och deras roll i att underhålla och stödja kroppens funktioner.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

'Smakämnen' är ett begrepp inom neurofysiologi och beteendevetenskap som refererar till de olika områdena på tungan där olika kemiska receptorer finns för att uppfatta de fem grundläggande smakerna: söt, salt, beskt (bitter), umami och sur. Dessa olika smaker hjälper till att identifiera olika näringsämnen i maten, såsom socker (sött), natrium (salt), aminosyror (umami), organiska syror (sur) och vissa bittert smakande ämnen som kan vara toxiska. Det är värt att notera att gränserna mellan de olika områdena på tungan inte är så skarpa som man tidigare trott, utan alla typer av smakreceptorer finns över hela tungan.

Citronsyra, eller citric acid, är en karboxylsyra med kemisk formel C6H8O7. Den förekommer naturligt i många frukter och grönsaker, särskilt citrusfrukter som lemoner och lime, vilket ger dess namn. Citronsyra är en viktig del av Krebs cykel, eller citronsyracykeln, en metabolisk process som sker inne i mitokondrier och som spelar en central roll i cellens energiproduktion.

Citronsyra har också många användningsområden utanför kroppen, till exempel som konserveringsmedel och smakförstärkare i livsmedelsindustrin. Den är också ett vanligt ingrediens i rengörings- och skönhetsprodukter på grund av dess förmåga att hjälpa till att reglera pH-värdet och fungera som en kemisk exfoliant.

"Livsmedelsindustri" refererar till den industriella produktionen och bearbetningen av livsmedel. Det inkluderar allt från jordbruksprodukter till färdiga konsumeringsvaror, såsom förpackade drycker, konserverade matvaror, choklad, glass, bageriprodukter och mer. Livsmedelsindustrin omfattar också bearbetning av animaliska produkter som kött, mjölk och ägg. Den kan delas in i flera underkategorier, såsom mejeriindustri, bageriindustri, choklad- och glassindustri med mera. Livsmedelsindustrin är en viktig del av världens näringsliv och står för en signifikant andel av arbetstillfällena globalt.

I svensk medicinsk terminologi definieras "konserveringsmedel" som:

"Medel som används för att förhindra förruttnelse eller tillväxt av mikroorganismer i ett läkemedel, kosmetiskt preparat eller annan produkt."

Det finns också specifika konserveringsmedel som är godkända och reglerade av läkemedelsverket för användning i läkemedel. Dessa medel måste uppfylla strikta krav för att garantera deras säkerhet och effektivitet.

Exempel på vanliga konserveringsmedel som används i läkemedel inkluderar:

* Benzalkoniumklorid
* Metylparahydroxibensoat (Metylparaben)
* Etylparahydroxibensoat (Etylparaben)
* Propylparahydroxibensoat (Propylparaben)
* Fenoxyetanol

Det är viktigt att notera att användningen av konserveringsmedel i läkemedel måste vägas upp mot potentiala risker för patienten, såsom allergiska reaktioner eller andra biverkningar.

MedlinePlus är en webbplats som tillhandahålls och underhålls av US National Library of Medicine (NLM), som är en del av National Institutes of Health (NIH). MedlinePlus erbjuder information om sjukdomar, förhållanden, terapier, läkemedel och preventiva omsorgsmått på ett tillgängligt, opartiskt och trovärdigt sätt. Innehållet på webbplatsen är skrivet på enkel engelska och spanska och inkluderar artiklar, videor, illustrationer, hälsorelaterade nyheter och information om kliniska prövningar.

MedlinePlus sammanställer information från American National Institutes of Health och andra välrenommerade organisationer och har som mål att erbjuda en neutral och opartisk resurs för allmänheten, patienter, familjer och vårdpersonal. Innehållet på webbplatsen genomgår en granskning av experter för att säkerställa att den är korrekt, aktuell och tillförlitlig.

'Konserveringsmedel' är ett samlingsbegrepp för ämnen som används för att förhindra förruttnelse, fuktskada eller bakteriell tillväxt i livsmedel, kosmetika och andra produkter. De kan verka genom att döda mikroorganismer, hämma deras tillväxt eller på annat sätt förändra produktens egenskaper så att den blir mindre attraktiv för mikroorganismer. Exempel på konserveringsmedel är syra, salt, socker, metylparaben, benzoesyra och formaldehyd. Det är viktigt att notera att vissa konserveringsmedel kan orsaka allergiska reaktioner hos vissa individer.

Kvicksilver (mercury) är ett tungmetall som förekommer naturligt i jordskorpan. Det kan också bildas som en biprodukt vid vissa industriella processer. Kvicksilver är flytande vid rumstemperatur och har en silverglans. I sin ren form är kvicksilver mycket giftigt för levande organismer, inklusive människor.

I medicinsk kontext kan kvicksilver användas i vissa diagnostiska procedurer, till exempel som en del av amalgamfyllningar i tänder eller i termometrar för att mäta kroppstemperatur. Dessa användningsområden har dock minskat på grund av bekymmer över kvicksilvers toxicitet och miljöpåverkan.

Selen är ett spårelement, vilket betyder att det förekommer i mycket låga koncentrationer i levande organismers kroppar. Det är ett viktigt beståndsdel i flera enzymer som har antioxidativa egenskaper och bidrar därmed till att skydda celler från skada. Selen ingår också i det enzym som aktiverar den viktiga hormonet sköldkörtelhormonet.

Selen förekommer naturligt i vissa livsmedel, såsom nötter (särskilt brasilianska nötter), fisk och skaldjur, ägg, gröna bladgrönsaker och svampar. Det kan också tas som närings supplement.

Det rekommenderade dagliga intaget av selen för vuxna är 55 mikrogrammar (µg) per dag enligt the National Institutes of Health i USA. Det är viktigt att inte överskrida det högsta rekommenderade dagliga intaget, som är 400 µg per dag, eftersom för höga nivåer kan vara skadliga.

Kvicksilverförgiftning, även känd som hydrargyrism, är en form av tungmetallförgiftning som orsakas av för höga nivåer kvicksilver i kroppen. Det kan inträffa på olika sätt, till exempel genom att andas in ångor från flytande kvicksilver eller äta mat som är kontaminerad med höga nivåer av kvicksilver.

Symptomen på kvicksilverförgiftning kan variera beroende på hur mycket kvicksilver personen har utsatts för och hur länge exponeringen har varat. Några vanliga symtom inkluderar:

* Förändringar i känsel, som känsla av stickning, formyndighet eller brännande känslor i huden
* Svårigheter att tala, svälja eller koordinera muskelrörelser
* Försämrad syn, hörsel eller smak
* Förändringar i humör eller beteende, som irritabilitet, rastlöshet eller depression
* Minnes- och koncentrationssvårigheter
* Trötthet eller yrsel

I allvarliga fall kan kvicksilverförgiftning orsaka allvarligare symtom som andnings- och hjärtproblem, nervskador och i värsta fall död.

Om man misstänker en kvicksilverförgiftning bör man söka medicinsk hjälp omedelbart. En läkare kan undersöka blodprover för att avgöra om det finns höga nivåer kvicksilver i kroppen och behandla eventuella symtom. Behandlingen av kvicksilverförgiftning kan innebära att man tar bort den exponering som orsakat förgiftningen, till exempel genom att avlägsna en amalgamfyllning eller avlägsna kontakten med en källa till kvicksilver. I vissa fall kan läkaren behandla patienten med mediciner som hjälper att ta bort kvicksilveret från kroppen.

'Kvicksilverföreningar' är en samlande beteckning för oorganiska föreningar som innehåller kvicksilver (Hg) i en eller flera av sina oxidationstillstånd, oftast +1 och +2. Exempel på vanliga kvicksilverföreningar är kvicksilversulfat (HgSO4), kvicksilverklorid (HgCl2) och kalomel (Hg2Cl2). Dessa föreningar används bland annat inom medicinen, men på grund av deras toxicitet och miljöpåverkan har användningen minskat betydligt under de senaste decennierna.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av begreppet "unitiol". Men det är möjligt att du istället menade "unitiolase" eller "unitiolics", eftersom det inte finns någon etablerad medicinsk term som heter "unitiol".

Unitiolase är ett enzym som katalyserar nedbrytningen av unitioler, vilket är en grupp organiska föreningar. Unitioler kan vara naturligt förekommande i vissa växter och djur, men de har inte vanligtvis någon specifik medicinsk betydelse.

Unitiolics är inget etablerat medicinskt begrepp som jag känner till. Det kan vara möjligt att du menade något annat eller att det är en felstavning av ett annat begrepp. Om du har några andra frågor eller behöver mer information, vänligen låt mig veta!

Vitamin C, også kjent som askorbinsyre, er en vesentlig næringsstoff for mennesker. Det spiller en viktig rolle i produksjonen av kolagen, et protein som er nødvendig for å holde huden, blodvessene, knorkene og tannene sterk og hele. Vitamin C er også ein antioxidant, det vil si at det hjelper å beskytte kroppens celler fra skade som kan føre til aldring og sykdom.

Mennesker kan ikke selv produsere vitamin C, så det må intakes gjennom kosten eller ved å ta vitaminsupplementer. God kost som inneholder vitamin C omfatter frugter som appelsiner, pærer og jordbær, grønnsaker som brokkoli, brussel sprout og spenat, og andre næringsrike livsmedler som poteter og juice fra appelsin.

Vitamin C er viktig for å holde ein god helse. Mangel på vitamin C kan føre til skørbutt (scorbut), en alvorlig sykdom som kan føre til blødninger, smerter i ledd og tannene, og i sluttene også døden.

Vitamin E är ett samlingsnamn för en grupp lipidlösliga antioxidanter, som inkluderar tokoferoler och tokotrienoler. Den mest aktiva formen av vitamin E i kroppen är alfa-tokoferol. Vitamin E har en viktig roll i skydda cellmembranen från skada orsakad av fria radikaler, som kan leda till celldamage och åldrande. Det hjälper också till att stärka immunsystemet, förhindra blodproppar och underlätta för communicationsprocesser inom cellerna. Vitamin E finns naturligt i matvaror som vegetabiliska oljor (som solrosolja och sojabolja), nötter och frön, gröna bladgrönsaker och visst fruktkött (t.ex. mango och papaya).