Lobomycosis är en sällsynt, kronisk infektionssjukdom orsakad av den svampartade skadorganismen Lacazia loboi. Denna sjukdom påverkar främst huden och underhuden, särskilt hos individer som lever i Amazonasområdet i Sydamerika. Sjukdomen karaktäriseras av att bilda grovt ärrformade knölar eller noduler på huden, ofta på extremiteterna som armar och ben. Dessa knölar kan vara små eller mycket stora och kan bli upphöjda, skrovliga eller ulcererande över tid. Lobomycosis är inte känd för att sprida sig från person till person och den exakta mekanismen för smitta är ännu oklar. Behandlingen av lobomycosis kan vara svår och omfattar ofta långvarig antimykotisk behandling, kirurgi eller kombinationer av båda.
Lacazia är ett släkte av svampar som orsakar djursjukdomen kronisk granulomatös hudinflammation, även känd som "svinpest". Den vanligaste arten inom släktet Lacazia är Lacazia loboi. Sjukdomen drabbar främst nötkreatur och svin men kan också påträffas hos människor, särskilt i tropiska och subtropiska områden. Symptomen inkluderar hudutslag, noduler och svullnader som kan vara smärtsamma eller obekväma. Sjukdomen sprids vanligtvis genom direkt kontakt med infekterade djur eller indirekt via kontaminerad vävnad eller jord.
Onygenales är en ordning av svampar som innehåller flera familjer, släkten och arter som kan orsaka infektioner hos människor och djur. De flesta arterna i Onygenales är dermatofyter, vilket betyder att de bryter ner keratin i hud, naglar och hår för sin näring. Exempel på vanliga sjukdomar orsakade av svampar inom Onygenales inkluderar athlets foot (svampfot), ringorm och nagelsvamp.
Ytliga infektioner i huden och tillhörande vävnader, orsakade av någon form av svamp. Syn. dermatomykoser.

Lobomycosis är en sällsynt, kronisk infektionssjukdom orsakad av svampen Lacazia loboi. Denna sjukdom är vanligast hos människor som lever i Amazonasområdet i Sydamerika och tenderar att drabba huden som exponeras för väta eller trauma, såsom ansikte, öron, armar och ben.

Sjukdomen börjar vanligtvis med en liten, hård nodulär läsion på huden som gradvis växer och sprider sig över tid. Läsionerna kan vara smärtfria eller smärtsamma och tenderar att ha en gråaktig, skrovlig yta. I vissa fall kan lobomycosis leda till elefantiasis, ett tillstånd där huden och vävnaden under den blir ömm, svullen och deformerad.

Även om lobomycosis inte är dödlig, kan den vara mycket obehaglig och stigmatiserande för dem som drabbas av den. Behandlingen av sjukdomen kan vara svår och kan innebära kirurgisk excision, kryoeterapi eller långvarig behandling med antimykotiska läkemedel.

Lacazia er en sjelden sykdomsfremkallende svamp som kan forekomme hos mennesker og dyr, særlig hos kattemor og andre typer katte. Den fører til en hudinfeksjon kalt lacaziose eller kattsjakalen. Svampen er relatert til den mer velkjente svampen Paracoccidioides brasiliensis, som forårsaker paracoccidioidomykose (South American blastomycosis).

Lacazia løber under det taxonomiske navnet Lacazia loboi og er en ytre hudparasittisk svamp. Den oppdagedes først av den brasilianske dermatologen Ricardo Jorge Gomes Lacaz i 1930-tallet, derfor heter den også Lacazia.

Infeksjonen forekommer vanligvis hos dem som har kontakt med infisjerte katter eller andre dyr, og oppstår når svampens sporer penetrerer huden gjennom sår eller skuringsmuligheter. Symptomer inkluderer ofte hudløse områder, papler, pustuler og knutrer, som kan være forbundet med varige infeksjoner i underhuden. Infeksjonen kan være lokaliserte eller dissesminerte, og selvom den vanligvis ikke er livstruende, kan den være vanskelig å behandle og kan føre til permanente skader på huden og underhuden.

Behandlingen av lacaziose innebærer vanligvis bruk av antifungale medikamenter som itrakonazol, ketokonazol eller amfotericin B, enten systemisk eller topisk. Terapiens varighet kan være fra flere måneder til over et år, og behandlingen bør fortsatt så lenge symptomerne er forsvunnet og mykologisk kontroll er oppnådd. Preventive tiltak inkluderer undgåelse av kontakt med infiserte dyr eller personer, god personlig hygiene og bruk av beskyttelsesutstyr som handsker og skyting under arbeidet med potensielt smittebærende dyr.

I'm sorry for the confusion, but "Onygenales" is actually a taxonomic category in mycology, which is the study of fungi. It is an order of Ascomycete fungi that includes several medically important dermatophytes, which are fungi that cause superficial infections of the skin, hair, and nails. Some examples of genera within Onygenales that include human pathogens are Microsporum, Trichophyton, and Epidermophyton.

Therefore, "Onygenales" itself is not a medical condition or disease, but rather a group of fungi that can cause various infections in humans.

Fungal infections of the skin, also known as "dermatophytoses" or "tinea," are a group of conditions caused by fungi that invade and grow on the top layer of the skin. These infections can affect various areas of the body, leading to different types of tinea:

1. Tinea capitis: Fungal infection of the scalp and hair shafts, often seen in children. It can cause hair loss, scaling, and inflammation.
2. Tinea corporis: Fungal infection of the body, typically appearing as round, red, scaly patches with defined edges. The rash may itch or burn.
3. Tinea cruris: Fungal infection of the groin area, also known as "jock itch." It presents as a red, itchy, and sometimes painful rash in the folds of the skin.
4. Tinea faciei: Fungal infection of the face, excluding the scalp and beard areas. It appears as round or irregularly shaped patches with well-defined edges.
5. Tinea manuum: Fungal infection of the hands, often affecting both palms and fingers. It can cause dryness, scaling, and itching.
6. Tinea pedis: Fungal infection of the feet, also known as "athlete's foot." It typically affects the spaces between toes, causing itching, burning, and sometimes cracked or blistered skin.
7. Tinea unguium (onychomycosis): Fungal infection of the nails, leading to discoloration, thickening, crumbling, and separation from the nail bed.

These infections are usually treated with topical antifungal medications, such as clotrimazole or miconazole. In severe cases, oral antifungal drugs like terbinafine or itraconazole may be prescribed. Preventive measures include keeping the skin clean and dry, avoiding sharing personal items, and wearing breathable clothing and footwear.