Smell-related disorders, eller luktnervsjukdomar, är en grupp medicinska tillstånd som påverkar förmågan att känna dofter och lukter korrekt. Det finns två huvudsakliga typer av luktsinnessjukdomar: quantitative and qualitative disorders.

Quantitative disorders innebär en förändring i styrkan eller intensiteten av en lukt, det vill säga antingen en förlorad förmåga att känna dofter (hyposmia) eller en fullständig förlust av luktsinnet (anosmia).

Qualitative disorders innebär en förändring i förmågan att uppfatta luktens kvalitet, det vill säga en förvrängd eller felaktig tolkning av dofter (parosmia) eller en hallucination av lukter som inte finns närvarande (phantosmia).

Dessa tillstånd kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive skallskador, neurodegenerativa sjukdomar, infektioner, exponering för toxiska kemikalier och strukturella skador på luktnerven eller hjärnan. I vissa fall kan orsaken inte fastställas (idiopatisk).

'Luktnerv' (engelska: Olfactory nerve) är den första av de tolv kraniala nerverna och ansvarar för vår förmåga att uppfatta lukt. Den består av bunden av små sensoryreceptorceller, kända som olfactorer, i den övre delen av näshålan. När vi inhalerar doftämnen binds de till receptornas bindningsställen och skickar signaler via olfactornerven till centrala nervsystemet för bearbetning. Detta gör att vi kan uppfatta och känna igen olika luktlukter. Olfactornerven är unik bland de tolv kranialnerverna eftersom den har en direkt väg in i hjärnan, till det primära olfaktiva cortex.

'Olfactory nerve injuries' refererer til skader på det nasale nervecentrum og den første kraniale nerve (I), som er ansvarlig for lugtesansen. Den olfaktive nerve transporterer information fra receptorceller i nesaverne til hjernen, der gør at vi kan opfatte forskellige lugteindtryk. Skader på den olfaktive nerve kan resultere i tab af lugtesansen (anosmi) eller forstyrrelser i lugtesansen (dysosmi).

Olfactory nerve injuries kan skyldes mange forskellige ting, herunder traumer, infektioner, neurodegenerative sygdomme og kemiske skader. Disse skader kan være midlertidige eller permanente alt efter art og alvorligheden af skaden.

I tilfælde af en skade på den olfaktive nerve, bør man søge medicinsk behandling hos en læge specialiseret i øre, næse og halssygdomme (ORL-læge) eller en neurolog. De kan diagnosticere og behandle skaden, herunder eventuelt anbefale rehabilitering for at hjælpe med at genoprette lugtesansen så meget som muligt.

'Luktlob' är ett informellt eller folkligt begrepp och saknar en exakt medicinsk definition. Termen används ofta för att beskriva en abnormal lukt som kommer från andningsvägarna, vanligtvis orsakad av någon form av infektion eller annan patologisk process i munhålan, näshålan, svalget eller lungorna. Den kan vara förknippad med olika sjukdomar såsom sinusit, bronkit, lungsäcksinflammation, caries, tandköttsinflammation eller andningsvägsinfektioner. Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever en obehaglig och ovanlig lukt från andningen, för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

Synnervssjukdomar, även kända som neuro-ophthalmologiska tillstånd, är en grupp sjukdomar som påverkar nervsystemet och synsinnet. Dessa sjukdomar kan orsaka problem med synen, rörelserna hos ögonen eller andra symtom som beror på skador eller avvikelser i nervsystemet.

Exempel på vanliga synnervssjukdomar inkluderar:

1. Optisk neurit: En inflammation eller skada på optiska nerven, som kan orsaka synförlust, smärta eller andra symtom.
2. Multipel skleros (MS): En autoimmun sjukdom som orsakar skador på myelin, den tjocka skyddande membran som omger nerverna i hjärnan och ryggmärgen, inklusive de som styr synen.
3. Amyotrofisk lateralskleros (ALS): En degenerativ sjukdom som orsakar skador på motorneuronerna, vilket kan leda till svaghet, spasticitet och muskelsvårigheter, inklusive ögonmuskler.
4. Parkinsons sjukdom: En neurologisk rörelsesjukdom som orsakas av skador på dopaminproducerande nervceller i hjärnan, vilket kan leda till symtom som rörelsekoordinationssvårigheter och stelhet. Parkinsons sjukdom kan också påverka synen genom att orsaka problem med fokusering, djupseende och andra synfunktioner.
5. Sklerodermi: En autoimmun sjukdom som orsakar förhärdning och skleros av huden och andra vävnader, inklusive blodkärl i ögat, vilket kan leda till synförlust eller andra synproblem.
6. Diabetes: En metabolisk sjukdom som orsakas av höga nivåer socker i blodet, vilket kan skada små kärl i ögat och leda till synskador eller blindhet.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever symtom på någon av dessa sjukdomar eller andra neurologiska eller ögonrelaterade problem. Tidig behandling kan hjälpa att förhindra komplikationer och underlätta symptomen.

'Vagusnervsjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar och tillstånd som beror på skada eller avvikelse i vagusnerven, den tionde kranialnerven. Vagusnerven är en av de största nerverna i parasympatiska nervsystemet och har en rad viktiga funktioner, bland annat att reglera hjärtats slagfrekvens, matsmältningssystemets motorik och svalgfunktionen.

Exempel på vagusnervsjukdomar inkluderar:

1. Vagusnervspares: En skada eller avvikelse i vagusnerven som orsakar en nedsatt funktion och kan leda till symptom som sväljningssvårigheter, halsont och hosta.
2. Gastrisk paus: En ovanlig sjukdom där vagusnerven inte fungerar korrekt, vilket orsakar magont och illamående efter matintag.
3. Orofacial neuralgi: En smärtsjukdom som beror på en skada eller avvikelse i nerverna i ansiktet och halsen, inklusive vagusnerven.
4. Vocal cord paralys: En skada eller avvikelse i vagusnerven kan leda till rösten förloras eller bli hes.

Det är värt att notera att vagusnervsjukdomar kan vara primära, det vill säga orsakade av en sjukdom som direkt berör nerven, eller sekundära, det vill säga orsakade av en annan sjukdom eller skada.

'Luktreceptorneuron' (engelska: 'Olfactory receptor neuron') är en typ av nervcell som finns i näsans slemhinna och är specialiserade att uppfatta dofter. Varje luktreceptorneuron bär på en specifik typ av luktreceptorprotein, som kan binda till specifika molekyler från den omgivande miljön. När en sådan molekyl binder till receptorn skickar neuronen ett elektriskt signal till hjärnan via en nervtråd i näsans nerver. Hjärnan tolkar sedan dessa signals som olika dofter baserat på vilka receptorproteiner som har aktiverats. Detta system möjliggör för oss att uppfatta och skilja på tusentals olika dofter i vår omgivning.

I medicinsk kontext kan "lukt" (gerna skrivet "olör") referera till en obehaglig, besynnerlig eller ovanlig doft som uppstår från en persons kropp eller kroppsvätskor. Denna doft kan vara orsakad av en infektion, sjukdom, skada eller annan rubbning i kroppen. Exempel på medicinska tillstånd där lukt kan spela en roll inkluderar lunginflammation, diabetes, lever- eller njurproblem, och trötthet hud. En professionell utvärdering av en individuell situation bör ske för att fastställa orsaken till en oljud.

Hypoglossi är ett latinord som refererar till tungmuskeln (musculus linguae). Sjukdomar eller störningar som påverkar denna muskel kallas hypoglossiska sjukdomar. Det kan orsaka problem med rörelse och funktion av tungan, vilket kan leda till sväljningssvårigheter, talrubbningar och förändringar i uttalet.

Hypoglossi kan vara inneboende eller aquired, och orsakas av en rad olika sjukdomar och skador, inklusive neurologiska störningar, trauma, tumörer och genetiska abnormaliteter. Exempel på hypoglossiska sjukdomar är bland annat bulbar pares, amyotrofisk lateralskleros (ALS) och certain typer av muskeldystrofi. Behandlingen beror på orsaken till störningen och kan innebära medicinska behandlingar, terapi eller kirurgi.

'Olfactory Marker Protein' (OMP) är ett protein som primärt finns i olfaktiva nervceller, eller neuron, i näsan hos däggdjur. Det fungerar som en markör för dessa speciella nervceller och hjälper till att identifiera dem under mikroskopisk undersökning. OMP deltar också i luktdetektionen genom att hjälpa till att transportera luktmolekyler in i cellen. Det produceras av olfaktiva receptorceller och är involverat i deras funktion och överlevnad. Diminuerad eller saknad OMP har visats vara associerad med nedsatt luktförmåga hos människor.

'Luktslemhinna' er en uformell betegnelse for de øvre luftveie, inklusive nesa (nese), sinus (snuppeslekter), røret (rørblære) og strubehovedet (trachea og luftrør). Disse områder er involvert i vår evne til å oppfange luftbårne stoffer som duper, bakterier og andre partikler, som kan føre til infeksjoner og andre medisinske tilstander. Luktslemhinna hjelper også til å varme, fuke og våte luften vi inhalerer for å beskytte lungene.

Hörsel- och balansnervssjukdomar, även kända som vestibulära sjukdomar, är en grupp med medicinska tillstånd som påverkar hörselnerven (nervus vestibulocochlearis) och dess funktioner. Hörselnerven har två huvudsakliga funktioner: att tolka ljud och att hjälpa till med balansen och kroppskontrollen.

Hörselnervssjukdomar kan orsaka symtom som nedsatt hörsel, tinnitus (ljud i örat), yrsel, instabilitet eller olika former av balansstörningar. Det finns många olika typer av hörsel- och balansnervssjukdomar, inklusive:

1. Vestibulit: En inflammation eller infektion i innernan hörsel- och balansorganen som kan orsaka yrsel, instabilitet och andra balansproblem.
2. Labyrintitis: En inflammation eller infektion i labyrinten (det innersta hörsel- och balansorganet) som kan orsaka yrsel, nedsatt hörsel och tinnitus.
3. Menières sjukdom: En sjukdom som påverkar både hörseln och balansen, och karaktäriseras av återkommande attacker av yrsel, nedsatt hörsel och tinnitus.
4. Akustisk neurinom: En ovanlig tumör som växer på hörsel- och balansnerven och kan orsaka nedsatt hörsel, tinnitus och balansproblem.
5. Benign paroxysmal positionell vertigo (BPPV): En störning i innernan örat som orsakas av lösa kristaller i balanceorganen och kan leda till kortvarig yrsel vid vissa huvudrörelser.

Det är viktigt att söka vård om man upplever symtom på en hörsel- eller balansstörning, eftersom tidig behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.

'Lukter' er egentlig ikke en medisinsk terminologi, men betyder i allmenn språkbruk noe som har en bestemt, sterk og ofte ubehagelig aroma eller dobbelt. I medicinen kan man snarere bruke begrepet 'aroma' eller 'doft' for å beskrive ei egenskap hos et legemittel, kroppsflukt eller en sykdom.

Noen ganger kan det være relevant å beskrive en uvanlig dobbelt i forbindelse med en sykdom, som eksempelvis fiskelyd i andnedet (halitosis) hos ein person med parodontitt (tanninforkalkning), eller en søtt dobbelt i munnen som kan være tegn på diabetes. I disse tilfellene vil en medisinsk profesjonalsk beskrivelse være mer spesifikk og relatere dobbelten til den underliggjande årsaken eller sykdommen.

Tung- och svalgnervssjukdomar (latin: Glossopharyngeusneuropathier) är en neurologisk term som refererar till sjukdomar eller skador på den tolfte kranialnerven, glossopharyngeusnerven. Denna nerv har flera funktioner, bland annat att innervera musklerna i svalget och tungan samt att förmedla smakkänslor från baksidan av tungan.

Sjukdomar eller skador på den tolfte kranialnerven kan orsaka en rad symtom, såsom sväljningssvårigheter, difficulties swallowing, sänkt smakkänsla på baksidan av tungan, sänkt känsel i svalget och öronen, och muskelkoordinationsproblem i svalget.

Orsakerna till tung- och svalgnervssjukdomar kan variera, men de kan inkludera neurologiska sjukdomar som multipel skleros (MS) eller nervskada som kan uppstå till följd av trauma, infektion eller tumör. I vissa fall kan orsaken vara okänd.

Onchocerciasis, även känd som flodblindhet, är en parasitär infektion orsakad av den filarial masken Onchocerca volvulus. Ofta drabbar sjukdomen hud och ögon, men i vissa fall kan den bara påverka ögonen, vilket kallas okulär onchocerciasis.

Okulär onchocerciasis kan orsaka en rad symtom som beror på inflammation och skador på ögats strukturer. Dessa symtom kan inkludera:

1. Konjunktivit (inflammation av ögonlocken)
2. Korneal opacitet (dimma eller molnighet i kornean)
3. Iris atrofi (atrofi av iris)
4. Chorioretinit (skador på choroid och retina)
5. Glaukom (ökad intraokulär tryck)
6. Optisk neurit (inflammation av optisk nerv)
7. Visuell förlust, som kan vara från lätt till allvarlig

I vissa fall kan sjukdomen leda till fullständig blindhet om den inte behandlas i tid. Okulär onchocerciasis är vanligare i vissa delar av Afrika, särskilt i de områden där Simulium damnosum spp., vektoren för parasiten, är vanligast.

Trigeminusnervsjukdomar är en grupp sjukdomar som påverkar trigeminusnerven, den femte kranialnerven. Denna nerv har ansvar för att skicka sensoriska signaler från ansiktet och huvudet till hjärnan. Trigeminusnervsjukdomar kan orsaka olika symtom som smärta, känselbortfall, spasmer och andra sinnesförändringar i ansiktet eller huvudet. Exempel på trigeminusnervsjukdomar inkluderar trigeminusneuralgi, herpes zoster oftalmicus (ofta kallat "ögonshingles"), och trigeminusneurit. Trigeminusneuralgi är en nervstörning som orsakar korta, intensiva stickande smärtor i ansiktet. Herpes zoster oftalmicus är en komplikation av herpes zostersjukan (gurt) som kan påverka ögat och ansiktet. Trigeminusneurit är en inflammation av trigeminusnerven som kan orsaka smärta, känselbortfall och muskelsvaghet i ansiktet.

'Sjukdomar i den accessoriska nerven' refererar till olika tillstånd som drabbar den accessoriska nerven, även känd som XI kraniell nerve. Den accessoriska nerven styr huvudsakligen rörelsen i nackmuskulaturen och har två delar: en cranial del som härstammar från hjärnbryggan (myelinisering av centrala nervsystemet) och en spinal del som härstammar från den första segmentet av ryggmärgen (myelinisering av perifera nervsystemet).

Sjukdomar eller skador på den accessoriska nerven kan orsaka olika symptom, beroende på vilken del av nerven som är drabbad. Några exempel på tillstånd inkluderar:

1. Accessorisk nevrit - En inflammatorisk eller degenerativ process i den accessoriska nerven som orsakar smärta, svaghet eller förlust av känsel i nackmuskulaturen.
2. Traumatisk skada - Skador på den accessoriska nerven som orsakas av trauma, till exempel vid halsoperationer, slitande skador eller skador från skador.
3. Kompression - Tryck på den accessoriska nerven från närliggande strukturer, till exempel tumörer eller utbuktningar i ryggraden, kan orsaka smärta, svaghet eller förlorad känsel i nackmuskulaturen.
4. Parsyntes - En del av den accessoriska nerven är skadad eller inte fungerande, vilket orsakar svaghet eller förlust av rörelseförmåga i nackmuskulaturen på ena sidan av kroppen.
5. Pares - Lättare grad av svaghet i nackmuskulaturen på grund av skada eller sjukdom i den accessoriska nerven.

Behandling av dessa tillstånd kan innefatta medicinering, fysisk terapi, injektioner med lokalbedövningsmedel eller kirurgi beroende på svårighetsgrad och orsak.

'Ansiktsnervssjukdomar' refererar till olika medicinska tillstånd som drabbar den femte kranialnerven, även känd som trigeminusnerven. Trigeminusnerven är ansvarig för känsel- och smärtsensationer i ansiktet, tänder och slemhinnor i munhålan.

Exempel på ansiktsnervssjukdomar inkluderar:

1. Trigeminusneuralgi: En nervskada som orsakar plötsliga, intensiva smärtor i ansiktet, ofta kring läppen, kinden eller nästäppan. Smärtorna kan utlösas av enkla beröringer eller rörelser i ansiktet.
2. Trigeminusneurit: En inflammation eller irritation av trigeminusnerven som orsakar kraftiga, ständiga smärtor i ansiktet och ibland även sömnsvårigheter.
3. Herpes zoster oftalmicus: En infektion med herpes simplex-virus som drabbar trigeminusnerven och kan orsaka hudutslag, smärtor och svullnad i ansiktet, ögoninflammation och synförändringar.
4. Tumörer eller cystor: Vävnadsomvandlingar som utvecklas på trigeminusnerven kan orsaka smärta, förlamning och känselbortfall i ansiktet.
5. Multipel skleros (MS): En autoimmun sjukdom där nervskador kan drabba trigeminusnerven och leda till smärtor, sömnsvårigheter och andra neurologiska symtom.

Behandlingen av ansiktsnervssjukdomar beror på orsaken till sjukdomen och kan innefatta mediciner som lindrar smärtan, kirurgi eller strålbehandling.

'Luktnervbanor' (engelska: olfactory nerves) är den del av det centrala nervsystemet som ansvarar för vår förmåga att uppfatta lukt. De består av små bunda nerver som löper från nasalhålans övre del till hjärnbarken och som innehåller receptorceller som kan detektera olika doftmolekyler i luften. När vi andas in, diffunderar dessa molekyler genom den mukösa skikt som täcker insidan av näshålan och binder till receptorcellerna i luktnervbanorna. Detta utlöser en nervimpuls som sedan förs upp till hjärnan där informationen bearbetas och tolkas som olika dofter.

Det är värt att notera att luktnervbanorna är unika bland de tolv kranialnerverna eftersom de är de enda som direkt förbinder en sinnescell med hjärnan, utan någon intermediär nervcell.

En luktstörning (olofactory disorder) är en medicinsk term som används för att beskriva en rubbning i lukt- och/eller smaksinnet. Det kan bero på olika orsaker, till exempel skada på luktorganet eller neurologiska sjukdomar.

Luktstörningar delas vanligen upp i två kategorier: quantitative (kvantitativa) och qualitative (kvalitativa). Quantitative luktstörningar innebär att en persons förmåga att uppfatta lufter är förändrad, till exempel om personen har förlorat sin förmåga att känna igen vissa dofter eller inte kan uppfatta några dofter alls (anosmi). Qualitative luktstörningar innebär att en persons förmåga att uppfatta och känna igen dofter är förändrad, till exempel om personen upplever dofter som större eller starkare än vanligt (parosmi) eller upplever luktfantasier (phantosmi).

Luktstörningar kan ha en betydande påverkan på en persons vardagliga liv och kvalitet av livet, och behandling bör sökas ifall man upplever några besvär relaterade till lukt- eller smaksinnet.

Abducens nerve disorders refer to conditions that affect the sixth cranial nerve, also known as the abducens nerve. This nerve is responsible for controlling the lateral rectus muscle of the eye, which enables the eye to move outward (abduction). Therefore, abducens nerve disorders can cause various eye movement abnormalities, including:

1. Abducens nerve palsy: This is the most common abducens nerve disorder, characterized by weakness or paralysis of the lateral rectus muscle, leading to horizontal diplopia (double vision) when attempting to gaze in the direction of the affected muscle. The eye may turn inward (esotropia) when looking toward the side of the palsy.
2. Internuclear ophthalmoplegia: This is a disorder affecting the medial longitudinal fasciculus, a nerve tract that coordinates conjugate lateral gaze. In this condition, there is weakness or paralysis of the adducting eye during horizontal gaze, while the abducting eye moves normally.
3. One-and-a-half syndrome: This rare disorder combines features of both abducens nerve palsy and internuclear ophthalmoplegia, affecting both horizontal and vertical gaze. It is usually caused by a brainstem lesion, often due to stroke or multiple sclerosis.
4. Congenital abducens nerve disorders: Some individuals may be born with abducens nerve dysfunction, leading to strabismus (squint) and amblyopia (lazy eye). These conditions can cause visual impairment if not treated early in life.
5. Abducens nerve tumors or lesions: Rarely, abducens nerve disorders may be caused by tumors or other space-occupying lesions along the nerve's pathway from the brainstem to the orbit. These can result in various symptoms, including diplopia and facial pain or numbness.

Abducens nerve disorders can have various causes, such as ischemic or hemorrhagic stroke, trauma, neoplasm, infection, inflammation, demyelination, or congenital malformations. Proper diagnosis and management require a thorough examination by an ophthalmologist or neurologist to determine the underlying cause and develop an appropriate treatment plan.

Fjärde kranialnerven, som också kallas nervus trochlearis, är ansvarig för kontrollen av ena ögats muskelögonbrynsmuskel (musculus superior obliquus). Sjukdomar eller skador på denna nerv kan orsaka problem med ögats rörelser och balans.

Första typen av sjukdomar som kan drabba fjärde kranialnerven är nervpåslag (neuropraxi) eller nervskada, vilket kan orsaka en försvagning eller fullständig förlust av muskelkontrollen i ögat. Detta kan leda till dubbelseende eller oregelbundna ögonrörelser.

Andra typen av sjukdomar som kan drabba fjärde kranialnerven är infektioner, tumörer eller trauma som trycks på nerven och orsakar skada. Exempel på sådana tillstånd inkluderar meningit, en hjärntumör eller ett huvudtrauma.

Slutligen kan vissa neurologiska sjukdomar, som multipel skleros (MS) och myasthenia gravis, också drabba fjärde kranialnerven och orsaka symtom relaterade till ögonrörelser.

Gammaspektrometri är en teknik inom kärnfysiken och medicinsk fysik som används för att identifiera och mäta intensiteten av gammaquant i en strålning. Tekniken bygger på att detektera och analysera energin hos de gammastrålar som emitteras från en radioaktiv källa. Genom att mäta den specifika energiskiljn (i elektronvolt, eV) hos varje gammaquant kan man fastställa vilket radionuklid som är orsaken till strålningen. Gammaspektrometri används bland annat inom nuklearmedicin för att kontrollera aktiviteten och renheten hos olika radioaktiva läkemedel, samt för att detektera och mäta radioaktiv strålning i miljö- och säkerhetsrelaterade sammanhang.

'Näshåla' (eller nasal cavity på engelska) är den del av andningssystemet som utgör ingången till luftvägarna. Det är ett tunneltunnel format hål i mittdelen av ansiktet, skilt från munhålan av näsan. Näshålan är belagd med små hår och slemhinna som filtrerar, värmer och fuktar luften innan den andas in. Den består också av tre benformationer (superior, mellersta och inferior concha) som ökar ytan och förbättrar luftens väg genom näshålan.

Hjärnnervskador (cranial nerve injuries) är skador eller skadegörande tillstånd som drabbar de tolv parna nervtrådar som utgår ifrån hjärnbalken och förmedlar sensorisk, motorisk och autonom funktion till huvudet och halsen. Varje hjärnnerv har specifika funktioner och skador på dem kan orsaka olika symptom beroende på vilken nerv som är drabbad.

Här är en kort översikt över de tolv parna hjärnnervena och deras funktioner:

1. Olfaktornerven (I): Doftsinne
2. Optikusnerven (II): Seende
3. Oculomotoriusnerven (III): Rörelse och pupillreaktion i ögat
4. Trochlearisnerven (IV): Rörelse av ögonmuskeln som vrider ögat uppåt och bort från näset
5. Trigeminusnerven (V): Känsel och smärta i ansiktet, käkar och tandkött, samt muskelrörelser i käken
6. Abducensnerven (VI): Rörelse av ögonmuskeln som vrider ögat utåt
7. Facialisnerven (VII): Muskelrörelser i ansiktet, smak i främre två tredjedelar av tungan och känsel i örat
8. Vestibulocochlearisnerven (VIII): Hörsel och balans
9. Glossopharyngeusnerven (IX): Smak i baksidan av tungan, muskelrörelser i svalget och känsel i halsen
10. Vagusnerven (X): Muskelrörelser i strupen, röstkörtlar, hjärta, lungor och mag-tarmsystemet
11. Accessoriusnerven (XI): Muskelrörelser i nacken och skuldran
12. Hypoglossusnerven (XII): Muskelrörelser i tungan

Det är värt att notera att de flesta av dessa nerver har fler än en funktion, såsom känsel, smak och muskelrörelse.