Proteolipider
Lungsurfaktanter
Lungsurfaktantassocierat protein D
Lungsurfaktantassocierat protein A
Lungsurfaktantassocierat protein C
Lungsurfaktantassocierat protein B
1,2-dipalmitoylfosfatidylkolin
Lunga
Lungblåsor
Bronkoalveolär sköljvätska
Lungsurfaktant är ett sekreterat substance som förekommer i lungornas alveoler och hjälper till att minska ytanspänning och förhindra kollaps av alveolerna under exhalation. Lungsurfaktanten består huvudsakligen av fosfolipider, neutrala lipider och proteiner, kända som lungsurfaktant-associerade proteiner (LSP).
Det finns fyra huvudsakliga typer av LSP: SP-A, SP-B, SP-C och SP-D. Dessa proteiner har olika funktioner i surfaktantsystemet.
* SP-A och SP-D är kollektin-like proteiner som bidrar till att modulera immunförsvaret i lungorna genom att binda till patogener och stimulera fagocytos.
* SP-B och SP-C är hydrofoba proteiner som hjälper till att sprea ut surfaktanten över alveolernas yta och stabilisera filmskiktet under exhalation.
Defekter i lungsurfaktant eller lungsurfaktant-associerade proteiner kan leda till respiratoriska sjukdomar, såsom ARDS (akut lungskada) och interstitiell lunginflammation.
Proteolipider är ett slags molekyler som består av en protein- och en lipiddel. De förekommer naturligt i cellmembran hos levande organismer, inklusive människor. Proteolipider har viktiga funktioner för cellernas struktur och funktion, till exempel kan de vara involverade i signaltransduktion och cellytiska processer som energiomsättning och celldelning. Dessutom har proteolipider visat sig ha potential som terapeutiska mål för behandling av olika sjukdomar, till exempel neurodegenerativa sjukdomar och cancer.
Lungsurfaktanter, eller surfactanter som de ofta kallas på engelska, är ytaktiva substanser som produceras och secreteras av typ II alveolära celler i lungorna. Deras främsta funktion är att reducera ytanspänningen vid alveolarnas luft-vätskegräns, vilket underlättar för lungsäckarna att expandera och inte kollapsa när de utsätts för den negativa tryckskillnaden som uppstår när vi andas in.
Surfactanten består av ett komplext mix av lipider (främst fosfolipider) och proteiner, varav surfactantprotein A, B, C och D har visat sig ha viktiga funktioner i att stabilisera alveolärstrukturen, modulera immunförsvaret och skydda lungorna från infektioner.
Förlust eller onormalt nedsatt surfactantproduktion kan leda till allvarliga andningssvårigheter hos nyfödda barn, en patologisk tillstånd som kallas för respiratorisk distresssyndrom (RDS). Behandlingen innefattar ofta substitutionsbehandling med syntetiska surfactanter.
Lungsurfactantassocierat Protein D (SP-D) är ett proteiner som produceras och utsöndras av typ II alveolära celler i lungorna. Det tillhör en grupp proteiner som kallas collectiner, vilka har förmåga att aggregera och neutralisera patogener såsom bakterier, virus och svampar. SP-D har också visat sig ha antiinflammatoriska egenskaper och kan bidra till att reglera immunförsvaret i lungorna. Dessutom har det en viktig roll i underhållet av den surfaktantfilm som täcker alveolernas yta och som minskar ytspänningen så att lungorna kan expandera och contrahera korrekt vid andning.
Lungsurfactantassocierat protein A (SP-A) är ett protein som finns i surfactanten i lungorna. Surfactanten är ett ytskikt av lipider och proteiner som täcker alveolernas insida och minskar ytanspänningarna under andningen, förhindrar kollaps av de små luftsäckarna (alveolerna) och skyddar mot infektion. SP-A är ett av surfactantens huvudproteiner och har en viktig roll i lungors immunförsvar genom att binda till främmande partiklar och mikroorganismer och underlätta deras fagocytos (upptagning och bortförsel) av andra celler i immunförsvaret. SP-A är också involverat i regleringen av surfactants syntes, sekretion och uppsamling.
Lungsurfactant är ett komplex surftensionsreducerande ämne som produceras i lungorna och spelar en viktig roll för att underlätta det mekaniska arbetet vid andning. Surfactanten består av fyra huvudkomponenter: lipider, proteiner, neutrala fettsyror och kolhydrater.
Protein C är ett av de proteiner som ingår i lungsurfactanten och har en viktig funktion för att reglera surfaktantens aktivitet och stabilitet. Protein C är ett hydrofilt protein som katalyserar omvandlingen av fosfolipider till lipider, vilket underlättar formationen av den tvåfasiga lipid/protein-membran som utgör surfaktantens yta.
Protein C är därför en viktig komponent i lungsurfactanten och har visat sig ha en skyddande effekt på lungfunktionen, särskilt hos för tidigt födda barn med respiratorisk distresssyndrom (RDS). RDS orsakas av brist på surfaktant och kan leda till allvarliga andningssvårigheter och lungskador.
I medicinska sammanhang kan lungsurfactantassocierat protein C användas som en terapeutisk behandling för att förebygga eller behandla RDS hos för tidigt födda barn.
Lungsurfactantassocierat protein B, även känt som SP-B, är ett surfaktantprotein som produceras i lungorna. Det är ett hydrofilt protein som är en viktig komponent av lungsurfactanten, en ytskiktbildande substans som hjälper till att minska ytanspänningen vid alveolernas (lungornas luftfickors) syrgasmättade och vätskemättade ytor.
SP-B är ett litet protein med en molekylvikt på cirka 8 kilodalton och produceras som ett proprotein i alveolära typ II celler, vilket sedan klipps ner till sitt aktiva stadium av proteaser. SP-B hjälper till att stabilisera lungsurfactanten genom att underlätta dess spridning över luft-vätskegränssnittet och förhindra sammanfogningen av surfactantmolekylerna vid låga ytspänningar.
Mutationer i genen som kodar för SP-B kan leda till en sjukdom som kallas lungsurfactantbrist, vilket orsakar svår andnöd hos nyfödda barn och kan vara livshotande om det inte behandlas.
1,2-Dipalmitoylfosfatidylkolin (DPPC) er en type lecithin som er en viktig komponent i biologiske membraner, særlig i lungene. Det er en fosfolipid med to palmitinsyre kjeder (palmitoyl) som er bundet til en glycerolbakken sammen med en kolinhodegruppe. DPPC er viktig for stabilisering av cellemembranen og regulerer også membranens flytende faseovergangstemperatur (Tm).
'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.
Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.
Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.
Lungblåsor, också kända som pulmonala alveolära mikrotrombemer (PAM), är en medicinsk term som refererar till små blodproppar (mikrotrombemer) som bildas i de sackliknande luftstrukturerna i lungorna, kallade alveoler. Dessa strukturer är involverade i gasutbytet mellan luften och blodet.
Lungblåsor uppstår ofta till följd av en inflammation eller skada på de små blodkärlen (kapillärerna) som omger alveolerna. Det kan orsakas av olika sjukdomar, såsom COVID-19, influensa, viruspneumoni och andra lunginfektioner. När lungblåsor uppstår kan det leda till problem med syreupptagningen och syrgaskvaliteten i blodet, vilket kan orsaka andningssvårigheter och hypoxi (syrebrist).
Bronchoalveolär sköljvätska, eller BAL (bronchoalveolar lavage), är en medicinsk term som refererar till en teknik där ett slags vätska används för att tvätta och samla in celler och andra partiklar från de små luftsäckarna (alveolerna) i lungorna. Denna procedure används ofta för att diagnostisera eller behandla olika lungsjukdomar, som lunginflammation, interstitiell lungvävssjukdom och cancer.
Den bronkoalveolära sköljvätskan är vanligtvis en fysiologisk saltlösning som sprutas in i lungorna med hjälp av en bronchoskop, ett slags tunn tub som leds genom näsan eller munnen och ner i luftvägarna. När vätskan har suttit i luftvägarna under en kort stund, dras den tillbaka tillsammans med de celler och partiklar som funnits i alveolerna. Denna vätska kan sedan analyseras för att få information om patientens lungstatus och hälsa.
Glykoproteiner är proteiner som har kovalent bundna kolhydrater (oligosackarider) i sin molekylstruktur. Kolhydratdelarna på glykoproteinerna kan variera mycket i komplexitet, från en enkel monosackarid till stora, förgrenade oligosackarider. Glykoproteiner förekommer naturligt i många levande organismer och har en rad olika funktioner, bland annat som strukturella komponenter, signalproteiner, och enzymproteiner. De kan även spela en viktig roll i cell-till-cell-interaktioner och immunförsvaret.