Lymfatiska systemet
Endotel, lymfatiskt
Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor receptor-3
Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor C
Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor D
Lymfödem
Tarmkäx
Lymfmetastas
Lymfa
Missbildningar i lymfatiska systemet
Lymfangiom
Endotelceller
Stora bröstgången
Filariaelefantsjuka
CD31-antigener
Lymfkärltumörer
Kärlnybildning i hornhinnan
CCL21-kemokin
Kärlnybildning, patologisk
Vesicular Transport Proteins
Lymphoscintigraphy
Näthinnekärl
Wuchereria bancrofti
Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor A
Mycoplasma pulmonis
Möss, inavlade C57BL
Glykoproteiner
Neuropilin-2
Hornhinna
Läderhud
Hud
Färger
Vattenbråck
Tumörinvasivitet
Antibodies, Monoclonal, Murine-Derived
Kärlnybildning, fysiologisk
Tryck
Receptorer, vaskulär endotelcellstillväxtfaktor
Kärlendotel
Vaskulär endotelcellstillvästfaktor receptor-2
Venösa klaffar
Lymfocele
Indocyaningrönt
CCR10-receptorer
Korrosionsavgjutning
Endotelcellstillväxtfaktorer
Tillväxtdifferentieringsfaktor 9
Möss, genetiskt förändrade
Tillväxtfaktorreceptorer
Mellangärde
Tidsfaktorer
Sjukdomsmodeller, djur
Svepelektronmikroskopi
CD11b-antigener
Enzymimmunologiska metoder
Sentinel node-biopsi
Prognos
Dietylkarbamazin
Cellular Microenvironment
Glatt muskulatur
Extracellulär vätska
Celler, odlade
Tumörmarkörer, biologiska
Inflammation
Keratin-14
Angiopoietin-2
Muskelsammandragning
Blodådror
Hornhinnetransplantation
Lymfkärl, även känt som lymfavsnörningar eller lymfnoder, är små, bönformade strukturer som finns i lymfsystemet. De hjälper till att försvara kroppen mot infektioner och sjukdomar genom att filtrera lymfan fluid (lymffluid) och eliminera skadliga substanser, såsom bakterier, virus och cellresterna. Lymfkärl innehåller också vita blodkroppar, som leukocyter (specifikt lymfocyter), vilka är viktiga för att bekämpa infektioner och underhålla immunförsvaret.
Lymfkärl är vanligtvis grupperade tillsammans i specifika områden av kroppen, såsom halsen, armhålorna, ljumskarna och inre organen. När lymfanvsnörningarna blir inflammerade eller ökas i storlek (ofta orsakat av infektion eller inflammation), kan det kallas för lymfkörtelinflammation (lymfadenit).
Lymfatiska systemet är ett komplext transport- och försvarssystem hos däggdjur, inklusive människan. Det består av lymfkärl, lymfknutor, mjölke, tonsiller, Peyers plackar, broskben, milt, timmar och andra lymfoida vävnader spridda över kroppen.
Lymfatiska systemet har två huvudsakliga funktioner:
1. Att transportera lymfa, en klar vätska som innehåller vita blodkroppar (lymfocyter) och andra ämnen, från perifera delar av kroppen tillbaka till blodomloppet. Lymfan transporterar näringsämnen, hormoner och avfall tillbaka till blodet.
2. Att försvara kroppen mot infektioner och främmande ämnen genom att producera och distribuera lymfocyter, som är en typ av vita blodkroppar som hjälper till att bekämpa infektioner och sjukdomar.
Lymfknutorna är små, avlånga strukturer som finns i hela kroppen, men de flesta är koncentrerade i halsen, armhålorna, ljumskarna och buken. De innehåller en stor mängd vita blodkroppar (lymfocyter) och filtrerar lymfan för att rensa den från bakterier, virus och andra främmande ämnen. När ett främmande ämne upptäcks i lymfan aktiveras lymfocyterna och utvecklar en immunrespons mot det.
Mjölken är en del av lymfatiska systemet som finns i bröstkörtlarna hos kvinnor. Den producerar modersmjölk som innehåller näringsämnen, hormoner och antikroppar som skyddar barnen mot infektioner.
I allmänhet är lymfatiska systemet en viktig del av kroppens immunförsvar och hjälper till att förhindra sjukdomar och infektioner.
'Lymfangiogenes' är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där nya lymfkärl bildas från befintliga lymfkärl. Lymfkärlen är ett delsystem av kroppens blodomlopp som hjälper till att transportera vätska, näringsämnen och avfall mellan celler, samt hjälper till att stärka immunförsvaret.
Lymfangiogenes kan inträffa under normala förhållanden, som del av fostrets utveckling eller vid vuxen ålder under läkning efter skada eller inflammation. Men det kan också vara ett tecken på sjukdom, till exempel vid cancer, där tumörer kan använda nya lymfkärl för att sprida sig till andra delar av kroppen. Läkemedel som blockerar lymfangiogenes undersöks för möjligheten att förhindra spridning av cancer.
'Endotel, lymfatiskt' refererer til det endoteliale cells skikt som tapiser innersiden av lymfebærene vener og kapillærer. Endotelcellerne i lymfebærende kar formerer en kontinuerlig non-vaskulær barrieren mellom lymfen og det interstitielle vævssystemet, og de spiller en viktig rolle i regulering av immunrespons og homeostasisk balanse. Disse cellene har også unike strukturelle og funksjonelle egenskaper som adskiller dem fra endotelcellene i blodkar, for eksempel er de mindre flate og har mikrovilli og lukket tilslutninger mellom seg.
Vaskulär endotelcellstillväxtfaktorreceptor-3 (VEGFR-3) är en typ av receptor som finns på ytan av vissa celler, framförallt endoteliella celler i blodkärl och lymfkärl. Den aktiveras av specifika proteiner som kallas vaskulära endotelcellstillväxtfaktorer (VEGF), särskilt VEGF-C och VEGF-D. När VEGFR-3 aktiveras, ledde det till en uppsättning signaler inne i cellen som påverkar cellens tillväxt, rörelse och överlevnad. I det kardiovaskulära systemet, är VEGFR-3 involverat i angiogenes (bildande av nya blodkärl) och lymfangiogenes (bildande av nya lymfkärl). Dysfunktion i VEGFR-3 har visats vara relaterad till flera patologiska tillstånd, inklusive cancer, lymfödem och autoimmuna sjukdomar.
Lymfkärlsröntgen, även känt som lymfangiogram, är ett diagnostiskt tillvägagångssätt där kontrastmedel injiceras i det lymfatiska systemet för att undersöka om det finns några avvikelser eller blockader i lymfkärlen. Detta kan vara användbart för att diagnostisera olika former av lymfediskraser, såsom lymfödem eller cancer som har spridit sig till lymfsystemet. Under proceduren tar radiologen bilder med hjälp av ett röntgenstrålskop, vilket ger en detaljerad bild av dina lymfkärl och området runt omkring dem.
Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor C (VEGF-C) är ett protein som fungerar som en cytokin och har en viktig roll i angiogenes, det vill säga skapandet av nya blodkärl. Proteinet produceras av olika celltyper, inklusive vissa cancerceller, och verkar genom att binde till receptorer på endotelcellerna i blodkärlen. Detta leder till aktivering av signaltransduktionsvägar som stimulerar celldelning, migration och ombildning av endotelceller, vilket i sin tur kan leda till att nya blodkärl bildas. VEGF-C har också visat sig spela en roll i lymfangiogenes, det vill säga skapandet av nya lymfkärl. Dessutom har forskning visat att VEGF-C kan ha en immunmodulerande effekt och påverka cellernas förmåga att migrera genom lymfan.
'Blodkärl' är ett medicinskt begrepp som direkt översätts till 'blodkärl' på svenska. Blodkärl är en allmän term för de rörformiga strukturerna i kroppen som transporterar blod. Detta inkluderar både artärer, vener och kapillärer.
Artärer är muskel- och elastinfyllda blodkärl som transporterar syresatt blod från hjärtat till kroppens vävnader. De har tjocka väggar för att klara av det höga trycket som genereras av hjärtats slag.
Vener är tunnväggiga, mer flexible blodkärl som transporterar syrefattigt blod tillbaka till hjärtat. De har valvulae som förhindrar att blod rinner tillbaka när hjärtat inte pumpar.
Kapillärer är mycket små, extremt tunna blodkärl som bildar ett nätverk mellan artärerna och venerna. De är så små att röda blodkroppar måste passera genom dem en i taget. Kapillärernas tunna väggar möjliggör utbyte av syre, näringsämnen och avfall mellan blodet och omgivande vävnader.
Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor D (VEGF-D) är ett protein som fungerar som en cytokin och har en viktig roll i angiogenes, det vill säga tillväxten av nya blodkärl. Det produceras främst av aktiverade monocyter/makrofager och stromaceller i närheten av tumörer eller under läkning av sår.
VEGF-D binder till receptorer på endotelcellernas yta, vilket leder till att cellerna delar sig och bildar nya blodkärl. Detta är viktigt för att försörja tumörer med näringsämnen och syre, men kan även vara nyttigt vid läkning av sår och andra processer där det behövs skapa nya blodkärl.
Överaktivering av VEGF-D har dock visat sig korrelera med onkologiska tillstånd, såsom cancer, eftersom det kan leda till onormalt stark angiogenes och tumörväxt.
'Lymfödem' är ett medicinskt tillstånd där en eller flera kroppsdelar svullnar upp på grund av ödem (vätskeansamling) i det lymfatiska systemet. Det lymfatiska systemet är ansvarigt för att transportera vätska, näringsämnen och avfall från celler tillbaka till blodomloppet. Om systemet inte fungerar korrekt kan vätskan buildas upp ivävnaderna och orsaka svullnad.
Lymfödem kan drabba alla åldrar och båda könen, men det är vanligare hos kvinnor än män. Det kan vara primärt, vilket betyder att det är ett medfött tillstånd orsakat av abnormaliteter i det lymfatiska systemet, eller sekundärt, vilket betyder att det orsakas av en skada eller sjukdom som påverkar systemet.
Sekundära lymfödem kan vara ett resultat av cancerbehandlingar som kirurgi, strålbehandling eller läkemedelsbehandling. Det kan också orsakas av infektioner, trauma, inflammation eller avsaknad av extremiteter (till exempel efter en amputation).
Lymfödem kan vara ett kroniskt tillstånd som kan påverka kvaliteten på livet och orsaka smärta, stelhet och funktionsnedsättning. Behandlingen inkluderar kompressionstextilier, övningar, massage och manuell lymfdränage för att hjälpa till att reducera svullnaden och underlätta lymfflödet. I vissa fall kan kirurgi vara en behandlingsoption.
'Tarmkäx' är ett slanguttryck och saknar därför en officiell medicinsk definition. I vardagligt tal kan det användas för att beskriva symptomen vid irritabelt tarmsyndrom (IBS), som innebär krampaktiga smärtor i mag-tarmbågen, förstoppning, diarré eller både och. Andra symtom kan vara flatulens, buksmärta och ont i underlivet. IBS är en funktionell tarmsjukdom, det vill säga att den orsakas av störningar i tarmtarmfunktionen snarare än strukturella skador eller sjukdomar i tarmarna.
Lymfmetastas är när cancerceller sprider sig från sin ursprungliga plats i kroppen till lymfkörtlar. När cancerceller växer och delar de sig kan de ibland bryta loss från den ursprungliga tumören och färdas via blod- eller lymfsystemet till andra delar av kroppen. Om cancercellerna fastnar i en lymfkörtel och börjar växa där bildas ett nytt cancerförekomende, ett så kallat lymfmetastas.
Lymfkörtlarna är små, bönformade strukturer som finns över hela kroppen, främst i halsen, armhålorna och ljumskarna. Deras huvudsakliga funktion är att filtrera smittämnen och avfall från kroppen och producera vita blodkroppar, som hjälper till att bekämpa infektioner. När cancerceller sprider sig till lymfkörtlarna kan de störa denna funktion och leda till komplikationer såsom svullnad och smärta i de drabbade områdena.
'Lymfa' är en transparent, lätt gulaktig eller färglös vätska som cirkulerar i kroppen och hjälper till att skydda den från infektioner. Den bildas huvudsakligen i lymfknutarna, men också i andra vävnader som lungorna och tarmarna. Lymfan består av vita blodkroppar, speciellt lymfocyter, samt ett plasma-liknande vätska. Den transporterar näringsämnen, hormoner och avfall till olika delar av kroppen och hjälper också till att eliminera patogener, död cellmaterial och andra främmande partiklar från kroppen genom den immunologiska responsen.
En missbildning i lymfatiska systemet, även känd som lymfatisk malformation, är ett medfött tillstånd där det lymfatiska systemet inte utvecklas korrekt. Detta kan orsaka att lymfangelet, det vill säga de rörliga, tunnväggiga kärlen som transporterar lymfa, är för stora, för få eller felplacerade.
Det finns olika typer av lymfatiska missbildningar, men några vanliga exempel inkluderar:
1. Lymfangelektasier: Detta inträffar när det finns en förbindelse mellan det lymfatiska systemet och det venösa systemet, vilket kan leda till att lymfa läcker ut i blodomloppet.
2. Lymfangiom: Detta är en massa av utvidgade lymfanget som bildas under huden eller inuti musklerna.
3. Lymfatisk hypoplasi: Detta inträffar när det saknas tillräckligt med lymfanget för att effektivt transportera lymfa, vilket kan leda till lymfedema (svullnad).
Lymfatiska missbildningar kan vara asymptomatiska eller orsaka symtom som svullnad, smärta, infektion och skiva. Behandlingen beror på typen och svårighetsgraden av tillståndet och kan innebära operation, kompressionstrumpor, lymfatisk massage eller mediciner för att behandla infektioner.
Lymfangiom är en sällsynt, benign tumör som utvecklas från lymfkärlen. Den kan vara presents från födseln eller uppstå under barndomen. Lymfangiomet kan vara superficiella eller djupa, och de kan variera i storlek. De flesta lymfangiomer är små och orsakar inga besvär, men större tumörer kan leda till symtom som svullnad, smärta och rörelsehinder. Behandlingen av lymfangiom kan vara svår och innefatta kirurgi, laserterapi eller sclerosant injektioner.
'Endothelial cells' er de celler som tapiserer binnenrommet av blodkar og lymfekar i kroppen. De danner en barriere mellom det krevende blodet og vævshindren, og spiller en viktig rolle i reguleringen av blodfluks, immunrespons og koagulasjon. Endotelceller er også involvert i reguleringen av diaskevesis, angiogenese og andre fysiologiske prosesser. De produserer også en rekke viktige molekyler som nitrisk oxid, prostacykliner og endotelin, som har vasoaktive, immunmodulerende og sekretoriske funksjoner.
Lymfkörtlar, även kända som lymfnoder, är små, bönformade strukturer som finns i vår kropp, främst koncentrerade till halsen, armhålorna, ljumskarna och underarmarna. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till med immunförsvaret genom att filtrera det interstitella vätskan (lymf fluid) från olika kroppsdelar för infektionskällor, främmande partiklar och celler som inte tillhör oss, såsom cancerceller.
Lymfkörtlarna innehåller speciella vita blodkroppar, kallade lymfocyter, som är en del av vårt adaptiva immunsystem. När lymffluiden passerar genom lymfkörteln, undersöker lymfocyterna den för eventuella skadliga ämnen. Om de upptäcker någonting farligt, blir lymfocyterna aktiverade och börjar producera specifika antikroppar eller andra signalproteiner för att hjälpa till att eliminera hotet.
Dessutom har lymfkörtlarna en viktig roll i dräneringen av vätskor från olika kroppsdelar och hjälper till att underhålla balansen mellan vätskan i det interstitella utrymmet och blodomloppet.
I samband med infektioner eller andra immunreaktioner kan lymfkörtlarna bli ömmare, svullna och kännas uppvärmda, vilket är ett tecken på att de är aktiva i kampen mot det inträngande hotet.
'Stora bröstgången' (latin: fascia thoracica) är ett brett, platt ligament som löper diagonalt över den främre delen av bröstkorgen. Det sträcker sig från sidan av nyckelbenet (clavicula) och ned till revbenen (costae) och skiljer bröstmuskulaturen (pectoralis major och pectoralis minor) från de yttre interkostal musklerna. Fascia thoracica ger stöd och skyddar det thoraxkompartment där lungorna, hjärtat och stora blodkärl finns inne.
Filiari Elefantiasis, även känt som lymfedem eller elefantiasis tropica, är en parasitär infektion orsakad av rundmaskar i släktet Filaria, inklusive Wuchereria bancrofti och Brugia timori. Denna sjukdom är vanligast i de fattigare delarna av världen, särskilt i tropiska och subtropiska regioner i Afrika, Asien och Latinamerika.
När en människa blir infekterad av filarialmasken kan den orsaka en inflammatorisk reaktion som kan skada lymfkärlen och lederna. Detta kan leda till svullnad, särskilt i benen och könsorganen, och i vissa fall kan det leda till elefantiasis, där huden blir ödematiserad och förtjockad, liknande en elefantskinn.
Sjukdomen överförs vanligtvis genom myggbett, då myggan har sugit upp larver av filarialmasken från en infekterad persons blod och sedan injicerat dem i en ny människa. Preventiva åtgärder som att förhindra myggbett och behandling med mediciner som kan döda filarialmaskarna är viktiga för att förebygga och behandla filari elefantiasis.
CD31, också känt som Platelet Endothelial Cell Adhesion Molecule 1 (PECAM-1), är ett transmembranprotein som uttrycks på endotelceller, plateletter och vissa typer av vita blodceller, inklusive monocyter, granulocytter och aktiverade T-lymfocyter. Det fungerar som en adhesionsmolekyl och är involverat i cell-till-cellinteraktioner, signaltransduktion och leukocyttrafik. CD31-antigenet är ett mål för immunologisk detektion och undersökning inom forskning och klinisk diagnostik.
Lymfatiska sjukdomar är en övergripande benämning på en grupp av sjukdomar som drabbar lymfsystemet, vilket består av lymfkärlen, lymfknutor, mjölke, tillsammans med andra strukturer som har att göra med immunförsvaret. Dessa sjukdomar kan vara infektionsrelaterade, autoimmuna eller cancerartade till sin natur. Några exempel på lymfatiska sjukdomar inkluderar lymfödem, lymfom och leukemi. Lymfödem orsakas ofta av skada eller avlägsnande av lymfkärl, medan lymfom och leukemi är cancerformer som utgår från lymfocyter, en typ av vita blodkroppar.
Lymfkärlstumörer är neoplastiska (onkologiska) tillväxter som utgår från lymfomceller i lymfkärlen eller lymfknutorna. De kan vara både maligna (cancerartade) och benigna (godartade). Maligna lymfkärlstumörer delas vanligtvis upp i två kategorier: Hodgkinlymfom och non-Hodgkinlymfom. Båda dessa former av cancer kan sprida sig till andra delar av kroppen om de inte behandlas. Benigna lymfkärlstumörer är ovanliga och tenderar att växa långsamt, ofta utan att orsaka några besvär. De kan dock behöva avlägsnas genom kirurgi om de trycker på strukturer i närheten eller om de blir större än 1 tum i diameter.
'Kärlnybildning i hornhinnan', även känd som korneal neovaskularisering, är ett tillstånd där nya blodkärl växer in i hornhinnan, ett tunt skikt som täcker främre delen av ögat och är viktigt för klar syn. Hornhinnan behöver näring och syre för att fungera korrekt, men saknar egna blodkärl. Istället får den näring via tårvätska och ett tunnt lagr av kärlrika vävnad under hornhinnan, kallat endotel.
Kärlnybildning i hornhinnan kan orsakas av olika sjukdomar eller skador som skadar hornhinneendotel eller minskar näringstillförseln till hornhinnan. Som ett svar på detta kompenserar kroppen genom att bilda nya blodkärl in i hornhinnan. Dessa nya kärl kan dock leda till negativa konsekvenser, såsom minskad klarhet av synen och ökat riskt för infektioner.
Det är viktigt att söka medicinsk behandling om du anar kärlnybildning i hornhinnan, eftersom det kan leda till allvarliga komplikationer om det inte behandlas. Behandlingen kan bestå av läkemedel som minskar angreppen på blodkärlen eller kirurgiska ingrepp för att avlägsna de nya kärlen.
Lymfkärlsutvidgning (lymphatic vessel dilation) är en medicinsk term som refererar till den fysiologiska processen där lymfkärlen expanderar eller utvidgas i diameter. Detta sker när det ökade trycket i lymfsystemet orsakas av en ökad produktion av lymfa eller på grund av obstruktion i avflödet av lymfa från området.
Lymfan är ett vit fluid som transporterar vita blodceller, proteiner och avfall tillbaka till cirkulationssystemet från vävnaderna i kroppen. När det uppstår en störning i det normala flödet av lymfa kan det leda till en påverkan på denna process och orsaka lymfkärlsutvidgning.
Detta fenomen kan ses vid olika patologiska tillstånd, såsom lymfödem, inflammation, infektion eller neoplasi (cancer). I vissa fall kan lymfkärlsutvidgning vara en normal fysiologisk respons på fysisk aktivitet eller förhöjt tryck i bröstkorgen under djup andning.
CCL21, også kjent som Selektin P ligand 1 (SPL1) eller Exodus-2, er en slags kemokin (et type proteine som hjelper hvite blodceller med å navigere i kroppen). CCL21 spiller en viktig rolle i immunsystemets funksjon ved å hjelpe hvite blodceller, som for eksempel T-celler, til å migrere til sekundære lymfoider organer (SLO) der de kan interagere med antigenprezenterende celler og utvikle en immunrespons. CCL21 binder seg spesifikt til reseptorer på T-celler, som heter CCR7, og dette signalet får T-cellene til å migrere mot høyere koncentrasjoner av CCL21, som typisk finnes i lymfeknuter og Peyers plader i tarmen.
Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.
Patologisk kärlnybildning (eng. "Vascular proliferation") är en abnormt tillväxt eller förökning av blodkärl, vanligtvis som ett resultat av sjukdomar eller skador i kroppen. Det kan förekomma i olika typer av tumörer, såsom cancer och benigna tumörer, där nya blodkärl bildas för att försörja tumören med näringsämnen och syre. Patologisk kärlnybildning kan även förekomma i samband med sjukdomar som diabetes och åldrande. I vissa fall kan överdriven patologisk kärlnybildning leda till allvarliga komplikationer, såsom blödningar eller skador på omgivande vävnader.
'Vesicular transport proteins' refererer til klasse af proteinmolekyler som er involveret i intracellulær transport og fordeling av vesikler, små blærer der indeholder forskellige molekyler, inklusive neurotransmittere, hormoner og enzymer. Disse proteiner hjælper med at transportere vesiklerne fra én del af cellen til en anden, såsom fra endoplasmatisk reticulum til Golgiapparatet eller fra Golgiapparatet til cellemembranen.
Der findes to hovedtyper af vesicular transport proteins: vesikelklæbeproteiner (v-SNAREs) og targetmembranproteiner (t-SNAREs). V-SNAREs er placeret på vesiklens overflade, mens t-SNAREs findes på overfladen af det membran, som vesikeln skal fusionere med. Når v-SNARE og t-SNARE proteinerne interagerer, hjælper de med at sikre en præcis sammenfletning mellem vesikel og målmembran, så molekylerne i vesikeln kan frigives til deres destination.
Vesicular transport proteins spiller dermed en essentiel rolle for cellens normale funktion, herunder nogenlunde korrekt syntese, lagring og udskillelse af proteiner og andre molekyler.
Lymphoscintigraphi är en medicinsk undersökningsmetod som använder små mängder radioaktivt marquerade ämnen (radiotracerare) för att studera och kartlägga transporten av lymfa i lymfkärlen och lymfknutorna.
I samband med en lymphoscintigrafi injiceras radiotraceraren vanligen i huden, ofta i anslutning till ett område som ska undersökas, t.ex. en extremitet. Därefter följer man med en gammakamera transporten av radiotracern in i lymfkärlen och lymfknutorna under flera timmar. Detta ger en radiografisk bild som kan användas för att bedöma funktionen hos lymfsystemet, upptäcka eventuella blockader eller avvikelser i transporten av lymfa och ställa en diagnos vid olika sjukdomar som berör lymfsystemet, till exempel lymfödem eller cancer.
"Näthinnekärlet" (latin: *vasa vasorum*) är ett kapillärt blodkärl som försörjer stora och medelstora arteriernas väggar med näring och syre. Dessa kärl finns i den mittersta tunica media-skiktet hos de större och medelstora arteriellas väggar. Näthinnekärlen är väsentliga för att underhålla och bibehålla strukturen och funktionen hos artärväggarna, särskilt i de områden där det är svårare för syre- och näringsriktat blod att nå.
"Cell movement" or "cell motion" refers to the ability of cells to change their location within an organism. This process is essential for various biological functions, including embryonic development, wound healing, and immune responses. There are several types of cell movements, such as:
1. **Random motility:** Also known as chemokinesis, this type of movement occurs when cells move randomly in response to changes in their environment, such as temperature or pH.
2. **Directed motility:** This type of movement is directional and occurs when cells respond to chemical gradients, a process called chemotaxis. For example, immune cells can migrate towards the site of an infection in response to chemicals released by bacteria.
3. **Cytokinesis:** This is the process by which a cell divides into two daughter cells during mitosis or meiosis. The cell membrane constricts and eventually pinches off, separating the two cells.
4. **Amoeboid movement:** This type of movement is characterized by the extension and retraction of pseudopodia (false feet), allowing the cell to move through its environment. This is common in certain types of white blood cells and single-celled organisms like amoebas.
5. **Actin-based motility:** Many types of cells use actin filaments, a type of protein, to generate forces for movement. The polymerization and depolymerization of actin filaments can push or pull the cell membrane, leading to cell movement.
These are just a few examples of cell movements with their own unique mechanisms and functions.
Wuchereria bancrofti är ett rundmaskparasit som orsakar filariasis, en tropisk parasitär sjukdom. Denna mask lever och reproducerar sig i lymfkärlen hos människan. Sjukdomen sprids genom myggor som har sugit blod av en infekterad individ och sedan sticker en ny oinfekterad individ.
I många fall är smittan asymptomatisk, men i vissa fall kan den leda till allvarliga komplikationer som elefantiasis, ett tillstånd där extremiteter eller genitalier svullnar upp kraftigt på grund av skador på lymfsystemet. Dessa skador orsakas av de immunologiska responsen mot parasiten och dess ägg.
Förebyggande åtgärder inkluderar att reducera antalet myggor genom användning av insekticider, att täcka upp exponerade kroppsdelar med kläder eller repellent och att ta bort stillastående vatten som kan vara ett lämpligt habitat för myggor. Det finns också möjlighet att behandla smittade individer med läkemedel som dödar parasiterna i lymfkärlen.
"Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor A" (Vascular Endothelial Growth Factor A, VEGF-A) är ett protein som fungerar som en signalsubstans och har en viktig roll i angiogenes, det vill säga tillväxten av nya blodkärl. Det produceras främst av celler i näringsbrist, under hypoxi (samtliga eller delvis på grund av syrebrist) och under inflammatoriska förhållanden. VEGF-A binder till receptorer på vaskulära endotelceller och stimulerar därmed deras tillväxt, migration och ökad permeabilitet, vilket leder till angiogenes. Detta gör att det är involverat i en rad fysiologiska processer såsom fostertillväxt, men också i patologiska tillstånd som cancer, diabetisk retinopati och åderförkalkning.
'Mycoplasma pulmonis' är en bakterie som tillhör släktet Mycoplasma och orsakar respiratoriska sjukdomar hos gnagare, särskilt möss och råttor. Detta är den vanligaste patogena mycoplasmabakterien hos möss och kan orsaka en rad symptom som andningssvårigheter, hosta, neos, sänkt kroppsvikt och i vissa fall död. Bakterien saknar cellevägg och är därför resistent mot många vanliga antibiotika som verkar genom att förstöra cellväggen. Diagnostisering av Mycoplasma pulmonis-infektion kan vara komplex och innebär ofta kombinerad användning av olika tekniker, till exempel kultur, serologi och PCR.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.
C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.
Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.
Glykoproteiner är proteiner som har kovalent bundna kolhydrater (oligosackarider) i sin molekylstruktur. Kolhydratdelarna på glykoproteinerna kan variera mycket i komplexitet, från en enkel monosackarid till stora, förgrenade oligosackarider. Glykoproteiner förekommer naturligt i många levande organismer och har en rad olika funktioner, bland annat som strukturella komponenter, signalproteiner, och enzymproteiner. De kan även spela en viktig roll i cell-till-cell-interaktioner och immunförsvaret.
Neuropilin-2 (NRP-2) är ett transmembranprotein som fungerar som en koreceptor för flera olika signalsubstanser, inklusive vascular endothelial growth factor (VEGF) och semaphorin 3A. Det uttrycks främst i nervceller och endotelceller och spelar en viktig roll i axon guidance, angiogenes och cancer. NRP-2 interagerar med andra receptormolekyler för att modulera deras signaltransduktion och påverka cellulär processer som celldelning, migration och överlevnad.
'Hornhinna' (latin: *cornua conjunctiva*) är ett par benformade strukturer i ögats främre del, vid gränsen mellan konjunktivan och bindehinnan. Dessa hornformade utskott har till uppgift att skydda ögat från skada när vi blinkar eller torkar bort något från ögonlocken. De är vanligtvis vita eller transparenta, men kan bli röda eller inflammerade vid irritation eller infektion.
Det är värt att notera att begreppet 'hornhinna' inte används i den medicinska diagnosen *keratokonjunktivitisk sarkoidos*, som kan vara orsaken till eventuella förväxlingsrisker.
'Läderhud' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en patologisk tillstånd där huden blir tjock, skleros (förtjockad och hård) och kan få en läderartad konsistens. Det medicinska terminologin för läderhud är 'scleroderma' eller 'kollagenosa cutis'.
Scleroderma kan vara lokaliserat till en specifik del av kroppen (lokalt scleroderma) eller kan drabba hela kroppen (systemiskt scleroderma). Systemiskt scleroderma kan också påverka andra organ i kroppen, såsom lungor, hjärta, njurar och tarmar.
Läderhud kan orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive autoimmuna sjukdomar, infektioner, skador och exponering för kemiska substanser. Behandlingen beror på underliggande orsaken och kan omfatta läkemedel, fysisk terapi och livsstilsförändringar.
'Hud' er det største organet i menneskelig kropp og utgjør en barriere mellom kroppen og ytre verden. Det er komplett med blodkar, svedkjertler, nerve-ende, hårfolikler og immunforsvarsmekanismer. Huden har mange funksjoner, inkludert beskyttelse av kroppen fra skader, regulering av varme og fugtighet, vitamin D syntese og sanseinntrykk som berør, smerte, varme og kulde. Det er også viktig for psykisk velbefindende og estetisk utseende. Huden kan deles opp i to hovedgrupper: tykk hud (eller keratiniseret epitel) som inkluderer håret, negler og tennene, og tynn hud (eller ikke-keratiniserte epiteler), som inkluderer skinn, slimhinner og de indre overflater av kroppen.
"Svullnad" är ett tillstånd där ett område av kroppen ökar i volym på grund av ökat vatteninnehåll i celler, vävnader eller håligheter. Detta orsakas vanligtvis av inflammation, trauma, infektion, allergiska reaktioner eller störningar i cirkulationssystemet. Svullnaden kan vara lokaliserad till en specifik del av kroppen eller generell och beror på den underliggande orsaken. Symptomen på svullnad kan inkludera rodnad, värme, smärta, funktionsnedsättning och i vissa fall förlorar av känseln i det drabbade området.
I medicinskt sammanhang kan "färger" (engelska: "colors" eller "colours") referera till användning av färgkoder för att kommunicera viktig information, särskilt inom områden som laboratoriediagnostik och medicinsk bild.
I laboratoriediagnostiken kan olika färger användas för att indikera olika resultatnivåer av en analys. Till exempel kan ett blodprovet som testats för glukosnivåer kanske ha olika färger på resultatet beroende på om glukosnivån är normal, låg eller hög.
Inom medicinsk bild används ofta färger för att kontrastera olika strukturer och hjälpa till att tolka bilderna korrekt. Till exempel kan en MRI-skanning av hjärnan visas i olika färger för att skilja grå substans från vit substans, eller för att markera områden med skada eller sjukdom.
Det är viktigt att notera att användningen av färger kan variera mellan olika laboratorier och kliniker, så det är alltid viktigt att tolka resultaten korrekt och i sammanhang med patientens symptom och andra tester.
'Vattenbråck' (även kallat ödem) är ett medicinskt tillstånd där det ansamlas överskottligt vätska i kroppens vävnader eller i en specifik del av kroppen. Detta kan orsakas av olika faktorer, som hjärt- och njurproblem, leverfelemat, vissa mediciner eller graviditet. Vattnen kan vara milda eller allvarliga beroende på orsaken och svårighetsgraden. Symptomen kan inkludera svullnad i ben, armar, ansikte eller mag, viktökning, höjd blodtryck och i vissa fall andningssvårigheter.
Tumörinvasion är när cancerceller invaderar och skadar vävnaden runt omkring en tumör. Detta kan leda till spridning av cancern till andra delar av kroppen, vilket kallas metastas. Tumörinvasion sker genom att cancercellerna penetrerar och förstör de normala cellstrukturerna och blod- eller lymfkärl i omgivande vävnad. Denna process underlättas av en rad olika mekanismer, inklusive celldelning, migration och angiogenes (bildning av nya blodkärl). Tumörinvasion är ett viktigt aspekt av cancerprogressionen och påverkar prognosen för patienter med cancer.
Monoclonal murine-derived antibodies are a type of laboratory-produced immune protein that is identical in structure and specificity. They are derived from a single clone of cells, which are obtained from a mouse (hence the term "murine"). These antibodies are created by fusing a mouse immune cell, specifically a B cell, with a tumor cell to create a hybrid cell called a hybridoma. The resulting hybridoma cell line is capable of producing a large quantity of identical antibodies that can bind to a specific target protein or antigen.
Monoclonal murine-derived antibodies have been widely used in research and medicine for various applications, including basic scientific research, diagnostic testing, and therapeutic treatments. However, due to their foreign origin, they may elicit an immune response when administered to humans, which can limit their effectiveness and safety. Therefore, newer generations of monoclonal antibodies have been developed using human or humanized cells to reduce the risk of an immune reaction.
'Kärlnybildning, fysiologisk' refererar till den normale och naturliga processen där nya blodkärl bildas i kroppen. Denna process kallas också angiogenes. Fysiologisk kärlnybildning sker under normala förhållanden, till exempel under fostertiden då det behövs ett stort antal nya blodkärl för att försörja den växande fostret med syre och näringsämnen. Även under vuxenlivet kan fysiologisk kärlnybildning ske, till exempel när sår eller skador läker sig. I dessa situationer aktiveras specifika signalsubstanser som får celler i blodkärlen att dela sig och bilda nya kärl. Denna process är viktig för att hålla kroppen frisk och hälsa.
I medicinsk kontext, betyder "tryck" vanligtvis den kraft som verkar på en viss yta eller en fluidvolym. Det kan delas in i olika typer beroende på vilket sammanhang det används:
1. Blodtryck: Det kraft som utövas av blodet på väggarna i de blodkärl som försörjer kroppen med syre och näringsämnen. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter Quecksilbersøaka (mmHg) och består av två värden: systoliskt tryck (när hjärtat kontraherar) och diastoliskt tryck (när hjärtat utvidgas).
2. Intrakraniellt tryck (ICP): Det tryck som finns inne i skallgropen, där hjärnan och cerebrospinalvätskan (CSF) befinner sig. ICP mäts vanligtvis med en kateter placerad inuti det intrakraniella utrymmet och används för att övervaka patienter med hjärnskador eller andra sjukdomar som kan påverka hjärnan.
3. Vätskebalans: Trycket i olika kroppsvätskor, till exempel interstitielt vätska (vätska mellan cellerna) och cerebrospinalvätska. Förhöjt vätsketryck kan vara ett tecken på sjukdom eller skada.
4. Andning: Trycket i luftvägarna under andningen, som påverkar luftflödet in och ut från lungorna. Det kan delas upp i positivt tryck (när luften trycks in i lungorna) och negativt tryck (när lungorna drar in luft).
5. Tryckulcus: En medicinsk procedur där en kateter placeras i en artär för att mäta blodtrycket kontinuerligt över tiden. Det används ofta under operationer eller vid intensivvård.
Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor (VEGF) är ett protein som verkar som en signalsubstans och binder till specifika receptorer på cellytan, vanligtvis kallade tyrosinkinaskopplade receptorerna (RTK). Dessa VEGF-receptorer spelar en viktig roll i regleringen av angiogenes, det vill säga tillväxten och utvecklingen av nya blodkärl.
När VEGF binder till sin receptor aktiveras den och startar en signalsignalväg inne i cellen som leder till celldelning, cellytväxt och migration, vilket är viktigt för angiogenesprocessen. Dysreglering av VEGF-receptorsystemet har visats vara involverat i flera sjukdomstillstånd, såsom cancer, diabetisk retinopati och åderförkalkning.
Det finns tre huvudsakliga typer av VEGF-receptorer: VEGFR-1, VEGFR-2 och VEGFR-3. Var och en av dessa receptorstypers aktivering leder till olika cellulära respons som är specifik för den aktiverade receptorn.
"Kärlendotel" är ett medicinskt begrepp som refererar till en förträngning eller åderusning i en artär, vilket orsakas av att det bildas ämnen som kalk och fibrös vävnad inne i artärväggen. Detta kan leda till att blodflödet genom artären minskar, och i allvarliga fall kan det orsaka smärta, andningssvårigheter eller hjärtinfarkt beroende på vilken artär som är drabbad. Kärlendotel kan behandlas med mediciner, operationer eller livsförändringar som att sluta röka och ändra kosten.
'Kranskärl' (koronararterier) refererar till de blodkärl som förser hjärtmuskulaturen med syre- och näringsriktad blod. Dessa ärarter går in i hjärtmuskeln från ytan och bildar ett slags 'krans' runt den, varav namnet 'kranskärl'. Det finns tre huvudsakliga kranskärl: högra koronararterien (RCAA), vänstra anterior descenderande koronararterien (LAD) och vänstra circumflex koronararterien (LCx). Dessa grenar sedan ut sig i ett stort antal mindre arterier för att säkerställa att alla delar av hjärtmuskulaturen får tillräckligt med syre och näringsriktad blod. Kranskärlen kan drabbas av åderförkalkning (ateroskleros) som kan leda till ischemiska händelser, såsom angina pectoris eller hjärtinfarkt.
Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor receptor-2 (VEGFR-2) är en typ av receptor som finns på ytan av vaskulära endotelceller, det vill säga celler som liner blodkärlens inre väggar. Denna receptor binder specifikt till en grupp signalsubstanser som kallas vaskulära endotelcellstillväxtfaktorer (VEGF), som spelar en viktig roll i angiogenesen, det vill säga processen där nya blodkärl bildas från befintliga. När VEGF binder till VEGFR-2 aktiveras en signalväg som leder till celldelning, cellytväxt och migration av endotelceller, vilket i sin tur leder till att nya blodkärl bildas.
VEGFR-2 är därför ett viktigt mål för behandlingar av sjukdomar som kännetecknas av onormalt angiogent beteende, såsom cancer och åderförkalkning (ateroskleros). Genom att blockera VEGFR-2 kan man hämma angiogenesen och på så sätt förhindra tumörernas tillväxt och metastaser.
'Venösa klaffar' är en medicinsk term som refererar till abnormiteter eller defekter i venösa valvlar, som ofta orsakas av att valvens blad inte sitter rätt eller saknas helt. Detta kan leda till att blod flödar baklänges in i venorna istället för att fortsätta rätt mot hjärtat, vilket kallas för 'venöst reflux'.
Det vanligaste exemplet på venösa klaffar är de insufficiensklaffar som kan förekomma i benen, särskilt i de yttre, överläggana venerna (stora safenusklaffarna). Detta kan leda till symptom som svullnad, smärta och ulcerationer i benen. Andra exempel på venösa klaffar kan förekomma i hjärtat, särskilt i höger ventrikel och i de tricuspidala klaffarna.
Venösa klaffar kan vara medfötta eller aquired, och deras orsaker kan variera från att vara en följd av åldrande, graviditet, övervikt, för lite rörelse, till allvarligare sjukdomstillstånd som cancer och blodproppar. Behandlingen beror på svårighetsgraden och kan innefatta konserverande behandlingar såsom kompressionstrumpor eller kirurgiska ingrepp för att korrigera klaffarna.
'Lymfocele' är en medicinsk term som refererar till en abnorm accumulering av lymfa i en cavitet, vanligtvis bildad som ett resultat av en skada eller en kirurgisk procedur. Lymfan är en klar, gulaktig vätska som transporteras genom lymfkärlen från kroppens vävnader tillbaka till blodomloppet.
Ett lymfocele kan uppstå när ett lymfkärl skadas under en operation, vilket orsakar en läckage av lymfa som samlas upp i en cavitet och bildar en vätskefylld ficka. Lymfoceler är vanliga efter kirurgiska ingrepp som involverar lymfkärl, såsom lymfknutors borttagande eller operationer för att behandla cancer.
Symptomen på ett lymfocele kan variera beroende på storleken och platsen på caviteten. Små lymfoceler kan vara asymptomatiska, medan större lymfoceler kan orsaka smärta, svullnad eller tryck på omgivande vävnader. I vissa fall kan ett lymfocele bli infekterat och leda till komplikationer som abscessbildning eller sepsis. Behandlingen av ett lymfocele kan innebära observation, dränering eller kirurgisk korrektur beroende på storleken, platsen och symtomen.
Indocyaningrön är ett diagnostiskt färgmedel som används vid olika medicinska undersökningar, framför allt inom oftalmologi och kardiologi. När indocyaningrönt administreras till en patient absorberas det av blodplasmabanan och fluorescerar när det exponeras för infraröd strålning. Detta gör att man kan följa dess utbredning i kroppen, vilket är användbart vid undersökningar av blodflöde, blodgenomströmning och läkemedelsfördelning.
I oftalmologi används indocyaningrönt bland annat för att undersöka retinas blodförsörjning och det kan hjälpa till att diagnostisera olika sjukdomar som exempelvis åderbrist, diabetesrelaterade ögonsjukdomar och maculadegeneration.
I kardiologi används indocyaningrönt för att undersöka hjärtats blodgenomströmning och det kan hjälpa till att diagnostisera olika hjärtsjukdomar som exempelvis koronara hjärtklaffmissbildningar, angina pectoris och myokardinfarkt.
CCR10, eller C-C chemokin receptor typ 10, är en typ av G-proteinkopplad receptor som binder till specifika chemokiner (små proteiner som attraherar vita blodceller). CCR10 har identifierats som en viktig receptor för att reglera cellmigrering och homing (det vill säga, vägar för att nå en viss plats i kroppen) av specifika typer av T-lymfocyter (en typ av vita blodcellar).
Chemokinen som binder till CCR10 är CCL27, även känd som cutanektin. Cutanektinet produceras huvudsakligen i huden och attraherar specifika T-lymfocyter (CD8+ T-celler) till denna region. Därför har CCR10 en viktig roll i immunförsvaret av huden, särskilt när det gäller att bekämpa infektioner som orsakas av virus och bakterier.
Förkortningen 'CCR' står för C-C chemokin receptor, vilket refererar till en grupp av receptorer som binder till specifika typer av chemokiner som innehåller två cysteinaminosyror i närheten av N-terminalen.
I den medicinska kontexten refererar "korrosionsavgjutning" till när kroppsvävnader eller organ skadas eller förändras på grund av en reaktion med ett främmande ämne, vanligtvis ett metallimplantat. Detta kan leda till nekros (död vävnad), fibros (scarvuxning) och potentialen för infektion.
Orsaken till korrosionsavgjutningar är oftast kopplade till en kemisk reaktion mellan den sura miljön i kroppen och metallen som implantatet är gjort av. Detta kan leda till att metalljoner frigörs från implantatet och orsakar skada på omgivande vävnader.
Exempel på metallimplantat som kan korrodera inkluderar:
- Bronsproteser
- Stålplattor och skruvar
- Tennklamrar för tänder
- Silverfyllningar till tänder
Korrosionsavgjutningar kan leda till en rad symtom beroende på var korrosionen har inträffat, men exempel inkluderar smärta, svullnad, rödahet och sårbildning. I vissa fall kan det vara nödvändigt att ta bort implantatet för att behandla komplikationerna orsakade av korrosionen.
Endotelcellstimulerande växtfaktorer (Engelska: Endothelial growth factors, EGF) är en typ av proteiner som stimulerar till celltillväxt och angiogenes (bildning av nya blodkärl) hos endotelceller, vilket är de celler som bildar det inre lagret i blodkärlen. Dessa växtfaktorer spelar en viktig roll i celldifferentiering, migration, proliferation och överlevnad. De kan också vara involverade i inflammatoriska processer och sjukdomar som cancer.
Kärlvävnadstumörer, även kända som sarcom, är en samlingsbeteckning på olika typer av cancersjukdomar som utgår från kärlvävnaden i kroppen. Kärlvävnad innefattar blodkärl och lymfkärl. Sarcom kan drabba mjukvävnad, ben eller andra vävnader i kroppen som innehåller kärl. Det finns över 70 olika subtyper av sarcom, vilka kan variera mycket i deras beteende, prognos och behandling. De två huvudgrupperna av sarcom är mjukvävnadssarcom och ben- och ledsarcom. Mjukvävnadssarcom drabbar vanligtvis mjukare vävnader som muskler, fettvävnad, bindväv och nerver, medan ben- och ledsarcom drabbar ben eller leder.
Membranglykoproteiner (engelska: membrane glycoproteins) är proteiner som innehåller kolhydrater och är integrerade i cellmembranet. De kan fungera som receptorer, adhesionsmolekyler eller transporteringsproteiner och är viktiga för cellens kommunikation, signalöverföring och interaktion med andra celler och substanser i omgivningen. Membranglykoproteinerna delas in i olika klasser beroende på hur de är integrerade i membranet, till exempel transmembrana glykoproteiner som spänner över hela membranet och typ I-glykoproteiner som sticker ut från cellens yta.
Growth Differentiation Factor 9 (GDF9) är ett protein som tillhör TGF-β (transforming growth factor beta) superfamiljen. Det uttrycks främst i äggstockarna hos däggdjur och har en viktig roll i äggstockarnas tillväxt och differensiering, samt i ägglossningen. GDF9 reglerar bland annat celldelning, celldöd (apoptos) och differentiering av äggstockscellerna. Dessutom har det visat sig ha en potential roll i att fördröja cell aging och förlänga livslängden hos däggdjur.
"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.
There are several methods used to create genetically modified mice, including:
1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.
Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.
'Filaricider' är ett medicinskt begrepp som refererar till läkemedel eller substanser som dödar filarier, parasitiska rundmaskar som orsakar flera tropiska sjukdomar hos människor och djur. Exempel på filariaser inkluderar lymfatisk filarias, onchocercosis (flodblindhet) och många andra. Filaricider används ofta i massbehandlingsprogram för att kontrollera och eliminera dessa sjukdomar i populationer där de är vanliga. Ivermectin, albendazole och diethylcarbamazine är exempel på filaricider.
Tillväxtfaktorreceptorer (Growth Factor Receptors, GFR) är en typ av receptorproteiner som finns på cellmembranet och binder till specifika tillväxtfaktorer utanför cellen. När en tillväxtfaktor binder till sin respektive receptor aktiveras det intracellulära signalsystemet, vilket leder till en rad olika cellulära respons som kan inkludera celldelning, cellyttväxt och överlevnad.
Exempel på olika typer av tillväxtfaktorreceptorer inkluderar:
* Receptorproteintyrosinkinas (RTKs) som är en stor familj av transmembrana receptorer som deltar i cellsignalering och reglerar cellers tillväxt, differentiering, överlevnad och apoptos. RTKs inkluderar insulinliknande tillväxtfaktorreceptorer (IGFR), nervtillväxtfaktorreceptorer (NGFR) och epidermal tillväxtfaktorreceptorer (EGFR).
* Cytokinreceptorer som är en familj av receptorer som binder till cytokiner, små proteiner som deltar i celldelning, differentiering, apoptos och inflammation. Exempel på cytokinreceptorer inkluderar interleukinreceptorer (ILR) och koloni stimulerande faktorreceptorer (CSFR).
* TNF-alfareceptorer som är en familj av receptorer som binder till tumörnekrosfaktor alfa (TNF-α), ett protein som deltar i immunförsvaret och kan leda till inflammation och celldöd.
Dysfunktion eller överaktivering av tillväxtfaktorreceptorer har visats vara involverade i patologiska tillstånd såsom cancer, diabetes och autoimmuna sjukdomar.
I medicinskan betyder "mellangärde" ofta ett stadium under sjukdomsprocessen eller läketiden, där patienten inte längre befinner sig i den akuta fasen men ännu inte heller är helt återställd. Under mellangårdet kan vissa symtom fortfarande vara närvarande, även om de har avtagit i styrka jämfört med under den akuta fasen. Detta stadium kallas också för subakut fas eller rekonvalescens. Under mellangårdet kan patienten behöva fortsatt vård och/eller rehabilitering för att återhämta sig fullt ut.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.
Hudinflammation, eller dermatitis, är en benämning på en grupp hudsjukdomar som kännetecknas av rodnad, ömhet, svullnad och irritation. Det kan vara orsakat av olika faktorer såsom allergier, irritanter, infektioner eller autoimmuna störningar.
Exempel på olika typer av hudinflammation inkluderar kontaktdermatit, atopisk dermatit (eksem), seborrisk dermatit och neurodermatit. Behandlingen beror på vilken typ av hudinflammation som föreligger, men kan innefatta användning av topiska kortikosteroider, antihistamin, fuktighetskräm och undvikande av irritanter eller allergen.
Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.
I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.
Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.
SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.
CD11b, också känd som integrin alpha M, är ett protein som uttrycks på ytan av vissa vita blodceller, särskilt neutrofila granulocyter och monocyter. Det är en del av en grupp proteiner som kallas leukocytfunktionanta antigen 1 (LFA-1) heterodimerer. CD11b fungerar som en adhesionsmolekyl och hjälper till att koordinera cell-cell-interaktioner och cell-matrix-interaktioner under immunförsvaret. Det är involverat i processer som kemotaxis, fagocytos och aktivering av immunceller. CD11b kan också fungera som en receptor för komplementproteinet C3bi och bakteriella ytproteiner, vilket hjälper till att identifiera och eliminera patogener.
Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) and Western blotting are two common enzyme-immunological methods used in the medical field.
ELISA is a plate-based assay that uses antibodies to detect the presence of a specific protein or antigen in a sample. The sample is added to a microplate well that has been coated with a capture antibody specific to the target antigen. After washing, a detection antibody labeled with an enzyme is added, which binds to the captured antigen. A substrate is then added, and the enzyme catalyzes a reaction that produces a detectable signal, such as a color change, indicating the presence and quantity of the target antigen in the sample.
Western blotting is a laboratory technique used to detect specific proteins in a mixture of proteins. The protein mixture is first separated by size using gel electrophoresis, then transferred to a membrane where it can be probed with antibodies specific to the target protein. A detection system such as a chemiluminescent or colorimetric substrate is used to visualize the location and quantity of the target protein on the membrane.
These enzyme-immunological methods are widely used in clinical laboratories for various diagnostic tests, including the detection of infectious diseases, allergies, and cancer markers. They offer high sensitivity, specificity, and reproducibility, making them valuable tools in medical diagnostics and research.
'Sentinel node-biopsi' är en metod för att undersöka spridningen av cancer i lymfkörtlarna. Den innebär att man identifierar den (eller de) sentinellnode(r), det vill säga den (de) första lymfkörtlorna som cancerceller normalt sett sprider sig till, och tar biopsi på dem för further histologisk analys. Om sentinelnoden är cancerfri kan det vara ett tecken på att cancern ännu inte spridit sig till andra lymfkörtlor eller kroppsdelar. Metoden används ofta inom bröstcancer- och melanombehandling, men kan också användas vid andra typer av cancer.
'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.
Kapillärer är mycket små blodkärl med en diameter på omkring 5-10 mikrometer. De återfinns i alla vävnader och organ i kroppen, förutom i hjärtat självt. Kapillärernas främsta funktion är att möjliggöra utbyte av syre, näringsämnen, kolsyra och andra ämnen mellan blodet och de omkringliggande vävnaderna.
Kapillärerna bildar ett nätverk av små kärl som är sammanlänkade med större blodkärl, såsom arterieller och venösa kärl. Arteriell kapillärblod flödar från hjärtat och innehåller syresatt blod. När blodet passerar genom de smala kapillärerna diffunderar syret ut genom kapillärväggarna till de omkringliggande vävnadscellerna, medan kolsyra och andra ämnen diffunderar in i kapillärerna. Venös kapillärblod flödar sedan tillbaka till hjärtat och innehåller nu syrefattigt blod.
Kapillärernas väggar består av endotelceller, som är mycket tunna och platta. Detta gör att det är lätt för ämnen att diffundera genom kapillärväggarna. Kapillärerna har också en mycket stor yta till volym-förhållande, vilket underlättar utbytet av ämnen mellan blodet och vävnaderna.
Diethylcarbamazine är ett läkemedel som används för att behandla filariasis, en parasitär infektion som orsakas av roundworm-maskar. Det fungerar genom att döda eller stävja utvecklingen av larverna från maskarna. Diethylcarbamazine kan också användas för att behandla andra parasitiska infektioner, såsom loiasis och strongyloidiasis.
Läkemedlet är ett derivat av carbamat och verkar som en cholinesterashämmare. Det ges vanligtvis i tablettform och intas peroral, det vill säga genom munnen. Behandlingen med diethylcarbamazine kan pågå under flera veckor eller månader beroende på typen och svårighetsgraden av infektionen.
Viktigt är att notera att användning av diethylcarbamazine ska ske under medicinsk övervakning, eftersom det kan orsaka allvarliga biverkningar hos vissa individer, särskilt vid infektioner med hög parasitbelastning. Dessa biverkningar kan inkludera among andra andningssvårigheter, feber, muskelvärk och hudreaktioner.
The term "cellular microenvironment" refers to the unique local environment surrounding an individual cell or group of cells within a living organism. This microenvironment includes the extracellular matrix (ECM), which is the non-cellular component composed of proteins, glycoproteins, and polysaccharides that provide structural and biochemical support to the cells. It also includes various signaling molecules such as growth factors, cytokines, and chemokines that influence cell behavior and function.
The cellular microenvironment can have a significant impact on cell survival, proliferation, differentiation, and migration. Factors such as the stiffness, composition, and organization of the ECM, as well as the availability and presentation of signaling molecules, can all contribute to shaping the behavior of cells within a given microenvironment.
In disease processes such as cancer, changes in the cellular microenvironment can promote tumor growth, progression, and metastasis. Understanding the complex interactions between cells and their microenvironments is an important area of research with potential applications in regenerative medicine, tissue engineering, and cancer therapy.
"Glatt muskulatur" (smooth muscle) er en type av muskelvæv som kontrolleres involuntarily av det autonome nervesystemet og hormoner. Muskelcellerne i glat muskulatur er smallere og lengre enn de i skeletmuskulatur, og de mangler de tydelige tværstivningsstreifers som kan ses i skelet- og hjertemuskulatur. Glatt muskulatur finnes i blant annet indre organer som tarme, bronker, blodkar og livmoderen, samt i væv som huden og øynene. Den er ansvarlig for å kontrollere kontraksjoner i disse områdene, slik som at pumpe blod gjennom kroppen og at bevege maten gjennom tarmene.
Extracellulär vätska (ECF) är en medicinsk term som refererar till all vätska utanför cellerna i kroppen. Detta inkluderar blodplasma, lymfa och den interstitielle vätskan som fyller ut mellanrummen mellan cellerna i olika vävnader. Extracellulär vätska står i kontrast till intracellulär vätska, som är vätskan inuti cellerna.
Extracellulär vätskan utgör ungefär en tredjedel av kroppsvikten hos en genomsnittlig vuxen person och har en vikt på omkring 15 liter hos en person på 70 kg. Den innehåller olika elektrolyter, såsom natrium, kalium, calcium och klorgas, samt olika proteiner och andra substanser.
Balansen mellan extracellulär vätska och intracellulär vätska är viktig för att upprätthålla homeostas, det vill säga en jämvikt i kroppens funktioner. Förändringar i balansen kan leda till olika sjukdomstillstånd, som exempelvis dehydrering eller ödem.
"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.
Tumörmarkörer är substance som kan användas för att hjälpa till att diagnosticera, behandla eller övervaka cancer. Biologiska tumörmarkörer är substance som produceras av cancerceller själva eller av kroppen i respons på cancercellerna. De kan mätas i blod, urin, vävnad eller andra kroppsfluidor. Exempel på biologiska tumörmarkörer inkluderar proteiner, hormoner, virus och DNA-sekvenser. Vissa tumörmarkörer är specifika för en viss typ av cancer medan andra kan påträffas i flera olika sorters cancer. Nivåerna av tumörmarkörer kan variera beroende på cancertyp, stadiet och graden av cancern, samt patientens ålder, kön och hälsostatus.
Inflammation is the body's natural response to injury or infection. It is a complex process that involves various cells, chemicals, and blood vessels in the affected area. The main goal of inflammation is to eliminate the initial cause of cell damage, clear out necrotic tissue and cellular debris, and initiate tissue repair.
The cardinal signs of inflammation are:
1. Rubor (redness) - This results from increased blood flow to the affected area due to vasodilation of local blood vessels.
2. Calor (heat) - The increased blood flow also leads to an increase in temperature in the affected region.
3. Tumor (swelling) - Fluid and immune cells accumulate in the tissue, causing it to swell.
4. Dolor (pain) - The release of inflammatory mediators like prostaglandins sensitizes nerve endings, leading to pain.
5. Functio laesa (loss of function) - The inflammation and accompanying symptoms can impair the normal functioning of the affected organ or tissue.
Inflammation can be classified into two types: acute and chronic. Acute inflammation is a short-term response that usually lasts for a few days, while chronic inflammation is a long-term response that can persist for weeks, months, or even years. Chronic inflammation is often associated with various diseases, such as autoimmune disorders, cardiovascular disease, and cancer.
Keratin-14 är ett protein som tillhör keratinfamiljen och är huvudsakligen beläget i de inre skiktet (stratum basale) av hudens yttre lag (epidermis). Det uttrycks främst i hårfollikel, nagelbett och svettkörtlar. Keratin-14 spelar en viktig roll i att ge mekanisk styrka och integritet till epidermis genom att bilda keratinfilament som är kopplade till desmosomer (intercellulära kontaktytor mellan celler). Dessa filament hjälper till att stabilisera cellerna i stratum basale och underlättar celldelning och differentiering av epithelceller. Mutationer i keratin-14 kan leda till olika ärftliga hudsjukdomar, såsom epidermolysis bullosa simplex.
Kylotorax är ett medicinskt tillstånd där det bildas en excesiv mängd vätska i pleurahuvan, den utrymme som omger lungorna. Pleurahuvan består av två tunna membran, en ytter- och en inre, som är separerade av en mycket liten mängd vätska som hjälper till att reducera friktionen när lungorna expanderar och kontraheras under andningen.
I en situation med kylotorax ökar mängden vätsa i pleurahuvan dramatiskt, vilket kan orsaka andningssvårigheter, bröstsmärta och andra symtom som beror på kompression av lungorna. Det finns olika orsaker till kylotorax, inklusive trauma, infektion, inflammation, tumörer och vissa mediciner. Behandlingen av kylotorax kan variera beroende på dess underliggande orsak, men den kan innefatta avlopp av överskottvätskan, behandling av infektion eller inflammation och i vissa fall kirurgiskt ingrepp.
'Hornhinneinflammation' (latin: Keratitis) är en benämning på inflammation i hornhinnan, som är den transparenta skivan voro oss ögats främre del. Det kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektioner, trauma eller autoimmuna sjukdomar. Symptomen på keratit kan inkludera rodnad, smärta, tårflöde, fotofobi (ljuskänslighet) och sänkt synskärpa. Behandlingen beror på orsaken till inflammationen, men kan innebära antibiotika eller antivirala läkemedel för infektioner, samt antiinflammatoriska medel för att reducera inflammationen. I vissa fall kan kirurgi behövas om det uppstår komplikationer som till exempel slemhinneskador eller hål i hornhinnan.
Angiopoietin-2 (ANGPT2) er en væskestoff i kroppen som spiller en rolle for blodkarrens vækst, udvikling og permeabilitet. Det binder til receptoren Tie-2 på endotelcellerne (de celler som ligger direkte på indersiden af blodkarrene) og kan modulere angiogenesen (dannelse af nye blodkar) under normale fysiologiske forhold såvel som under patologiske tilstande, såsom kræft, diabetes, inflammation og iskæmi-reperfusionsskader.
Under normale forhold hjælper ANGPT2 med at regulere blodkarrendannelse og -funktion i samarbejde med andre væskestoffer som Angiopoietin-1. Men under patologiske tilstande kan der opstå en ubalanceret produktion af ANGPT2, hvilket kan føre til øget blodkarpermeabilitet og angiogenese, som kan bidrage til sygdommens progression.
I medicinsk sammenhæng forskes der på mulige anvendelser af ANGPT2 som biomarkør for sygdomstilstande eller mål for terapeutiske indgreb, men yderligere forskning er nødvendig for at fastslå dens praktiske anvendelse i klinisk medicin.
Medicinskt sägs muskelsammandragning, eller muskelspasmer, vara en kraftig, ofta smärtsam, sammandragning av en muskel som ofta är orsakad av överansträngning, skada, eller neurologiska tillstånd. Det kan också uppstå på grund av elektrolytbrist, särskilt magnesium- eller kalciumbrist. I vissa fall kan muskelsammandragningar vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom ALS (amyotrofisk lateralskleros) eller multipel skleros.
'Blodådror' (på engelska 'veins') är rörformiga strukturer i kroppen som transporterar blod till hjärtat. Det skiljer sig från artärer, som transporterar blodet bort från hjärtat. Blodådrorna har tunnare muskel- och elastisk vävnad än artärerna, vilket gör att de är mer slappa och kan expandera för att hålla mer blod. De flesta blodådrorna innehåller också valvulära strukturer som förhindrar att blodet rinner tillbaka när hjärtat slår.
'Hornhinnetransplantation' är en medicinsk term som refererar till en procedure där en del eller hela hornhinnan i ögat ersätts med hornhinna från en donator. Detta kan behövas om den egna hornhinnan har skador, sjukdomar eller andra skäl till att inte fungera korrekt.
Den nya hornhinnan transplanteras vanligtvis med hjälp av kirurgisk mikroskopi och monteras på plats med mycket fina sömmar. Efter operationen behöver patienten använda antibiotika och antiinflammatoriska mediciner för att förebygga infektioner och minska risken för avstötning av den nya hornhinnan.
Målet med en hornhinnetransplantation är att återställa patientens synförmåga, skydda ögat från yttre skador och förebygga smärta och andra besvär som kan orsakas av en skadad eller sjuk hornhinnan.
Den medicinska termen för "lungsäck" är pleura. Pleuren är det tunna, slidande membranet som omger och skyddar lungorna. Det finns två skikt av pleura: den yttre skikt som kallas parietalpleuran och den inre skikt som kallas visceralpleuran. Mellan dessa två skikt finns det en liten mängd vätska som hjälper till att minska friktionen när lungorna expanderar och kontraheras under andning. Pleurit är en medicinsk term för inflammation eller iritation av pleuren, vilket kan orsaka smärta vid andning.
Lymfatiska systemet
Lymfödem
Petter Brodin
Tarmkäx
Blodkärl
Tarmludd
Vänstra lymfstammen
Situs inversus
Tunntarm
Wuchereria bancrofti
Epitel
Katabolism
Benhinna
Tolvfingertarm
Taija Mäkinen
Lymfvätska
Valva
Cellulit
Tunntarmscancer
Vävnad
Carcinom
Olof Rudbeck den äldre
Onchocerca volvulus
Sena
John Sampson
Klaffsystem
Tandpulpa
Angiom
Patrick Manson
Böldpest
Lymfatiska systemet - Wikipedia
Så fungerar lymfsystemet - 1177
Så fungerar kroppen - 1177
Epizootisk lymfangit (histoplasmos) hos häst - SVA
Taija Mäkinen-arkiv - LäkemedelsVärlden
MCT Olja - Köp på Bodystore.com
Akademiker Kari Alitalo - Finlands Akademi
Nyhetssidan på nätet för dig med krav - Låga krav då alltså
21. Fettsugning - vad händer med lymfsystemet? | Svenska Ödemförbundet
Lymfödem - Juzo
Forskningsresultat detaljsida - Immunologi, genetik och patologi, IGP - Uppsala universitet
Symptomen och eventuella komplikationer | svullna lymfkörtlar under graviditeten: någonstans lurar infektion
Nianette.se
Lymfvävnad
Smärta signalsubstanser
Lymfmassage - för dig med spänningar och värk i rygg och nacke
Hälsann
031-2018 - Startsida
detsomhänderifötternahänderikroppen-arkiv - Sida 3 av 3 - Pa - kroppsterapeut
Testikelcancer
Lär dig om Klippel-Trenaunays syndrom - Medicinsk
Cryokliniken
Vanliga brister - The Fascia Guide
Skavlan - Karin björkegren jones
Voodoo Flossing - den mest underskattade mobility tekniken - FLAWD
Vad är blod? - Partikular Ungdomstidning
Dercum | lymfsverige.se
Bakgrund, orsaker och prognos - RCC Kunskapsbanken
Blod6
- Detta är ett mycket farligt tillstånd för gravida kvinnor, eftersom lymfkörteln inte kan klara av sin funktion och infektion av blod och lymfkärl spridda över hela kroppen. (netlify.app)
- Om du har spända muskler, inflammation, smärta, idrottsskador eller i blod och lymfkärl samt utsöndring av signalsubstanser, som bl.a. minskar smärta. (netlify.app)
- Laser är ett ljus som har en våglängd i långa sammanhängande vågor som påverkar det lokala immunförsvaret, cirkulationen i blod- och lymfkärl. (lenarosqvist.se)
- I motsats till andra behandlingsformer så har Deep Oscillation en djupverkande effekt på alla vävnadskomponenter (hud, bindväv, subkutant fett, muskler, blod- och lymfkärl), och detta underlättar transporten av näringsämnen, slaggprodukter, blodgenomströmning och lymfdränage. (magottmassage.se)
- Genom att konstruera en fysiologiskt relevant modell av den extracellulära matrisen i human vävnad hoppas vi kunna, genom in vitro -försök, härma vad som händer med olika läkemedelsformuleringar efter administrering och förutsäga hur fort aktiva substanser frisätts och transporteras till blod och lymfkärl. (uu.se)
- För att öka vår kunskap om de faktorer som kontrollerar frisättningshastigheten och transporten av läkemedlet till blod och lymfkärl undersöker vi hur biologiska själv-associerande läkemedel är organiserade i och växelverkar med biopolymererna i den subkutana miljön. (uu.se)
Lymfsystemet9
- Lymfsystemet består av ett nätverk med lymfkärl som transporterar lymfa. (1177.se)
- Lymfsystemet består av olika organ och av ett nätverk av lymfkärl. (1177.se)
- Lymfsystemet består bland annat av lymfkörtlar, mjälten, brässen och lymfkärl är därmed en del av kroppens immunförsvar. (luleakiropraktor.se)
- Vid primära lymfödem så fungerar inte lymfsystemet eller så har man för få lymfkärl och kan upptäckas hos nyfödda eller t.ex. (luleakiropraktor.se)
- Tillsammans transporterar de bort överflödig vätska från olika delar i kroppen genom lymfsystemet - ett nätverk av lymfkärl och organ. (partikular.se)
- 1888. Lymfsystemets anatomi: Lymfsystemet består av lymfkärl och lymfatiska organ (lymfkörtlar, mjälte, tonsiller, thymus) samt lymfatisk vävnad i slemhinnorna. (lymfsverige.se)
- I www.vardhandboken.se finns generell kan ge information om diagnos Lymfsystemet består av ett nätverk med lymfkärl som transporterar lymfa. (netlify.app)
- Lymf är den vätska som strömmar genom lymfsystemet, ett system bestående av lymfkärl (kanaler) och lymfkörtlar som, precis som venernas system, fungerar genom att transportera vätska från vävnaden tillbaka till den centrala kretsen. (wizzgoo.com)
- Lymfsystemet löper genom nästan hela kroppen och består av ett slutet system av lymfatiska organ som halsmandlar, mjälte, thymus samt ett stort antal lymfnoder och lymfkärl där en trögflytande vätska som kallas lymfvätska eller lymfa transporteras runt och samlar upp slaggprodukter och andra ämnen kroppen behöver bli av med. (dalaglitter.nu)
Skadas2
- Eftersom en snabb lymftransport även är förutsättningen för att kroppens immunförsvar ska fungera optimalt ökar även risken för sårinfektion när lymfkärl skadas. (svenskaodemforbundet.se)
- Om lymfkärl skadas, blir flödet inte lika effektivt vilket kan orsakar uppsamlingar av vätska som därefter blir svullnad. (flawd.se)
Lymfknutor1
- Hästen kan få förstorade lymfknutor och förtjockade lymfkärl, men oftast ses ingen feber. (sva.se)
Fungerar1
- Extra lymfkärl kan finnas som inte fungerar som det ska och kan leda till läckage och svullnad. (medicinsk.net)
Kroppens2
Samt1
- Förutom att ge ut tre växtkataloger så anlade denna man också en botanisk trädgård i Uppsala, upptäckte de kärl som senare fick namnet lymfkärl samt var en av de främsta förespråkarna för göticism. (enteskedhonung.se)
Lymfnoder1
- Sekundärt lymfödem kan utvecklas vid kirurgi, strålbehandling, olycksfall och/eller av orsaker som förstör lymfnoder eller lymfkärl. (cryokliniken.se)
Bland annat1
- Forskning om bland annat molekyltransport, lymfkärl och nyfödda belönas i år med Göran Gustafssonprisen. (lakemedelsvarlden.se)
Kroppen1
- En lymfobstruktion är en blockering av lymfkärl som dränerar vätska från vävnader i hela kroppen och möjliggör att immunförsvarsceller når dit de behövs. (wizzgoo.com)
Sjukdomar1
- Denna nyupptäckta koppling mellan immunsystemet och lymfkärlssystemet skulle kunna användas för att behandla sjukdomar med missbildade lymfkärl. (uu.se)
Fett1
- Fett är som bekant inte vattenlösligt utan tas upp via en helt annan process och av lymfkärl. (bodystore.com)
Ingrepp1
- Detta kirurgiska ingrepp medför även skador på både blodkärl och lymfkärl och bindväv. (svenskaodemforbundet.se)
Inflammation1
- Eftersom de vuxna maskarna är lokaliserade till lymfkärl kan dessa rent mekaniskt, men också på grund av inflammation, störa lymfflödet, vilket på längre tids sikt kan orsaka en vävnadssvullnad (ett så kallat lymfödem) perifert om angreppet. (folkhalsomyndigheten.se)
Nerver1
- Skalpmassage stimulerar muskler, nerver och lymfkärl samtidigt som det ökar blodcirkulationen - inte helt illa alltså! (coolstuff.se)
Lymfa2
- Lymfsystemet består av ett nätverk med lymfkärl som transporterar lymfa. (1177.se)
- Lymfsystemet löper genom nästan hela kroppen och består av ett slutet system av lymfatiska organ som halsmandlar, mjälte, thymus samt ett stort antal lymfnoder och lymfkärl där en trögflytande vätska som kallas lymfvätska eller lymfa transporteras runt och samlar upp slaggprodukter och andra ämnen kroppen behöver bli av med. (dalaglitter.nu)
Organ1
- Det består av en nätverk av lymfkärl, lymfknutor och lymfoida organ (som till exempel mjälten och tonsillerna). (bodywork.nu)