Lymfkörtelinflammation, även känd som lymfadenit, är en inflammation eller svullnad i en lymfkörtel. Lymfkörtlar är små organ som hjälper till att bekämpa infektioner och sjukdomar i kroppen. De innehåller vita blodkroppar, såsom lymfocyter, som hjälper till att skydda kroppen mot främmande substanser och infektioner.

När en infektion eller en skada inträffar i någon del av kroppen, kommer vita blodkropparna att samlas i den berörda lymfkörteln för att hjälpa till att bekämpa infektionen eller skadan. Detta kan orsaka en ökning av vätskan och cellerna i lymfkörteln, vilket resulterar i en svullnad eller inflammation.

Lymfkörtelinflammation kan vara ett tecken på att kroppen försvarar sig mot en infektion eller sjukdom. Det kan också orsakas av andra faktorer, såsom cancer, autoimmuna sjukdomar och allergiska reaktioner. I vissa fall kan lymfkörtelinflammation vara smärtsam och leda till rörelsebegränsningar i området runt den berörda lymfkörteln.

Lymfkörteltuberkulos (även känd som scrofula) är en infektionssjukdom orsakad av Mycobacterium tuberculosis-bakterien, samma bakterie som orsakar vanlig lungtuberkulos. Lymfkörteltuberkulos drabbar ofta halsens lymfkörtlar och ger upphov till små, hårda knölar eller svullnader i halsen eller nacken. Sjukdomen är vanligast hos barn under 5 års ålder och hos personer med nedsatt immunförsvar. Lymfkörteltuberkulos behandlas vanligen med en kombination av antibiotika under ett längre tid.

Mesenterial lymfadenitis refererar till inflammation i mesentrala lymfknutor, vilket är samlingar av lymfkörtlar som finns i mesenteriet, det vill säga den tunna lagring av bindväv som hänger från tarmarnas bakre vägg och innehåller blodkärl och lymfkärl. Mesenterial lymfadenit kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektioner, autoimmuna sjukdomar eller cancer. Symptomen på mesenterial lymfadenit kan inkludera smärta i magen, diarré, feber och viktminskning. Behandlingen beror på orsaken till inflammationen, men kan innebära antibiotika för infektioner eller kirurgi för att avlägsna inflammerade lymfknutor.

Histiocytic necrotizing lymphadenitis, även känt som Kikuchi-Fujimoto sjukdom, är en sällsynt inflammatorisk tillstånd som drabbar lymfkörtlarna. Det beror på en överdriven immunrespons och orsakas av abnorma aktiveringar av histiocyter (en typ av vita blodkroppar).

Tillståndet är karakteriserat av små, inflammerade lymfknutor, ofta i halsregionen. Dessa lymfknutor kan vara svullna, ömma och varma till touch. Andra symptom som kan förekomma är feber, trötthet, hudutslag och ledvärk.

I en histiocytisk nekrotiserande lymfadenit visar sig vid mikroskopi specifika tecken såsom nekros (död cellmassa), infiltration av histiocyter och andra inflammatoriska celler samt associerade autoimmuna fenomen.

Det är viktigt att skilja denna tillstånd från mer allvarliga sjukdomar som exempelvis lymfom eller infektioner, eftersom behandlingen och prognosen kan variera kraftigt beroende på diagnos. Även om det saknas en specificerad behandlingsmetod för histiocytisk nekrotiserande lymfadenit tenderar sjukdomen att spontant resolvera inom några månader, men i vissa fall kan immunosuppressiva behandlingar vara indikerade.

'Corynebacterium pseudotuberculosis' är en grampositiv, aerob bakterie som kan orsaka infektionssjukdomar hos djur och i sällsynta fall även hos människor. Den är känd för att orsaka sjukdomen caseous lymphadenitis (CLA) hos får och getter, vilket karaktäriseras av abscesser i lymfknutorna och andra vävnader. Bakterien kan också orsaka infektioner hos hästar, kor, katter och andra djur.

Människor kan smittas genom direkt kontakt med infekterade djur eller deras sekretioner, men detta är mycket ovanligt. När människor drabbas av infektion tenderar de att utveckla lokaliserade abscesser, oftast i huden eller subkutana vävnader. I allvarliga fall kan bakterien sprida sig till blodomloppet och orsaka systemiska infektioner.

För att behandla infektioner orsakade av 'Corynebacterium pseudotuberculosis' används vanligtvis antibiotika, men behandlingen kan vara komplex på grund av bakteriens motståndskraft mot vissa antibiotika. I allmänhet är förebyggande åtgärder, såsom att hålla djuren renliga och att undvika kontakt med infekterade djur, den mest effektiva metoden för att kontrollera spridningen av sjukdomen.

"Corynebacterium" är ett släkte av grampositiva, aeroba stavformade bakterier som förekommer naturligt på huden och slemhinnor hos människor och djur. Några arter av "Corynebacterium" kan orsaka infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.

Exempel på infektioner orsakade av "Corynebacterium" inkluderar:

* Corynebacterium diphtheriae kan orsaka difteri, en sjukdom som karaktäriseras av svullnad och nekros i svalget, difficulties sväljande, och ett pseudomembran som bildas på svalgets slemhinna.
* Corynebacterium jeikeium kan orsaka infektioner hos immunosuppicerade individer, särskilt i blodbanan och på kateterer.
* Corynebacterium ulcerans kan orsaka sår och abscesser, ofta på huden eller i svalget.

Behandling av "Corynebacterium"-infektioner inkluderar antibiotika, vanligtvis penicillin eller Erytromycin. Prevention av dessa infektioner innefattar god hygien och immunisering mot difteri.

'Mycobacterium haemophilum' är en långsamväxande mykobakterie som ofta förekommer i vatten och fuktiga miljöer. Den är svår att odla och kräver speciella närings- och temperaturförhållanden för att kunna gro i laboratoriemiljö.

M. haemophilum kan orsaka infektioner hos människor, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar, såsom HIV-smitta eller efter en transplantation. Infektionen kan drabba huden och underhuden, ledband, lymfkörtlar och lungor. Symptomen på infektion kan variera beroende på vilket organ som är drabbade, men kan inkludera rodnad, svullnad, smärta, feber och hosta.

Diagnosen ställs vanligen genom att odla bakterien från en provtagning från den drabbade vävnaden, men det kan vara svårt på grund av den långsamma tillväxten och speciella kraven på närings- och temperaturförhållanden. I vissa fall kan molekylärbiologiska metoder användas för att identifiera bakterien.

Behandlingen av infektioner orsakade av M. haemophilum är ofta svår, eftersom bakterien är resistent mot många vanliga antibiotika. Läkemedel som kan användas inkluderar kombinationer av klaritromycin, rifabutin och ethambutol. Behandlingen kan vara långvarig och kräver ofta uppföljning för att säkerställa att infektionen har botats.

I medicinska sammanhang definieras nacken (cervix) som den övre, flexibla delen av ryggraden (kolumnen) som bär upp huvudet och skapar en rörlig länk mellan huvudet och resten av kroppen. Nacken består av sju olika vertebrala segment, C1 till C7, där C1 (atlas) och C2 (axis) är speciellt viktiga eftersom de tillåter huvudrörelserna upp/ner, sid-till-sid och rotation. Nacken innehåller också muskler, ligament, nerver, blodkärl och lymfkärl som är nödvändiga för att underhålla strukturer i huvudet, halsen och övre extremiteterna samt att upprätthålla kroppens balans och stabilitet.

Mediastinala sjukdomar är en övergripande benämning på olika sorters sjukdomar som drabbar mediastinum, det vill säga det anatomiska området mellan lungorna i bröstkorgen. Mediastinum innehåller flera viktiga strukturer såsom hjärtat, stora blodkärl, luft- och blodledningar, lymfknutor, thymus glad, nervtrådar och delar av endokrina systemet.

Mediastinala sjukdomar kan vara inflammatoriska, infektionsrelaterade, tumörbildande eller traumaorsakade. Tumörer i mediastinum kan vara både godartade och elakartade (maligna). De elakartade tumörerna kan härstamma från olika typer av vävnad, till exempel lymfom, teratom, sarcom eller carcinom. Andra mediastinala sjukdomar innefattar cystor, abscesser, granulomer och vaskulära anomalier.

Symptomen på mediastinala sjukdomar kan variera beroende på vilken del av mediastinum som är drabbad och vilken typ av sjukdom det rör sig om. Vanliga symtom innefattar andningssvårigheter, hosta, bröstsmärta, feber, viktminskning och night sweats (nattsved). Dessa symtom kan vara akuta eller kroniska beroende på sjukdomens art.

Diagnostisering av mediastinala sjukdomar innefattar vanligen användning av bilddiagnostik, till exempel röntgen, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT). I vissa fall kan också biopsier tas för att fastställa diagnosen. Behandlingen beror på sjukdomens art och kan innefatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller kombinationer av dessa.

En mykobakterieinfektion är en infektion orsakad av bakterier i släktet Mycobacterium, som innefattar flera olika arter, bland annat de som orsakar tuberkulos och lepra. Dessa bakterier har en speciell cellvägg som gör dem resistenta mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika. Infektionerna kan vara svåra att behandla och kräver ofta långvarig behandling med specifika läkemedel. Symptomen på en mykobakterieinfektion kan variera beroende på vilken art av Mycobacterium som orsakar infektionen, men kan inkludera hosta, feber, trötthet och viktminskning.

Lymfkörtlar, även kända som lymfnoder, är små, bönformade strukturer som finns i vår kropp, främst koncentrerade till halsen, armhålorna, ljumskarna och underarmarna. Deras huvudsakliga funktion är att hjälpa till med immunförsvaret genom att filtrera det interstitella vätskan (lymf fluid) från olika kroppsdelar för infektionskällor, främmande partiklar och celler som inte tillhör oss, såsom cancerceller.

Lymfkörtlarna innehåller speciella vita blodkroppar, kallade lymfocyter, som är en del av vårt adaptiva immunsystem. När lymffluiden passerar genom lymfkörteln, undersöker lymfocyterna den för eventuella skadliga ämnen. Om de upptäcker någonting farligt, blir lymfocyterna aktiverade och börjar producera specifika antikroppar eller andra signalproteiner för att hjälpa till att eliminera hotet.

Dessutom har lymfkörtlarna en viktig roll i dräneringen av vätskor från olika kroppsdelar och hjälper till att underhålla balansen mellan vätskan i det interstitella utrymmet och blodomloppet.

I samband med infektioner eller andra immunreaktioner kan lymfkörtlarna bli ömmare, svullna och kännas uppvärmda, vilket är ett tecken på att de är aktiva i kampen mot det inträngande hotet.

Histiocyteter är en grupp av celler som utgör en del av vårt immunförsvar. De härstammar från vita blodkroppar som kallas monocyter och produceras i benmärgen. När monociterna lämnar benmärgen och tar sig ut i kroppen kan de differenciera sig till histiocyter, även kallade makrofager.

Histiocyter har som uppgift att fagocytera, det vill säga ta upp och bryta ned främmande partiklar, döda celler och bakterier. De hjälper också till att styrka immunförsvaret genom att presentera antigen till andra immunceller såsom T-celler.

Det finns olika typer av histiocytoser, vilka kan delas upp i två kategorier: neoplasm (cancer) och reaktiv sjukdom. Neoplasmer innefattar Langerhans cell histiocytoz och maligna histiocytoser, medan reaktiva sjukdomar orsakas av en överdriven aktivering av histiocyter i samband med infektioner, autoimmuna sjukdomar eller andra inflammatoriska tillstånd.

I'm sorry for the confusion, but "parakit" is not a medical term. It appears to be a misspelling of the word "parakeet," which refers to a type of small to medium-sized parrot that is often kept as a pet. Parakeets are known for their long tail feathers and come in a variety of bright and colorful plumages. They are popular pets due to their friendly and sociable nature, as well as their ability to mimic human speech.

Lymfatiska sjukdomar är en övergripande benämning på en grupp av sjukdomar som drabbar lymfsystemet, vilket består av lymfkärlen, lymfknutor, mjölke, tillsammans med andra strukturer som har att göra med immunförsvaret. Dessa sjukdomar kan vara infektionsrelaterade, autoimmuna eller cancerartade till sin natur. Några exempel på lymfatiska sjukdomar inkluderar lymfödem, lymfom och leukemi. Lymfödem orsakas ofta av skada eller avlägsnande av lymfkärl, medan lymfom och leukemi är cancerformer som utgår från lymfocyter, en typ av vita blodkroppar.

'Mycobacterium' är ett släkte av grampositiva, aeroba batterier som innefattar flera sjukdomsalstrande arter, däribland de två viktigaste patogena arterna Mycobacterium tuberculosis (orsakar tuberkulos) och Mycobacterium leprae (orsakar lepra). Dessa bakterier kännetecknas av sin mykobakteriecellvägg som innehåller en unik typ av lipid, mykolsyra. Deras väggar gör dem resistenta mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika, vilket gör behandlingen svårare. Mycobacterier är ofta långsamt växande och kan orsaka kroniska infektioner som kan vara svåra att diagnostisera och behandla.

Nontuberculous Mycobacteria (NTM) är en grupp mykobakterier som inte orsakar tuberkulos eller lepra. Det finns över 190 olika arter av NTM, men endast ett fåtal orsakar sjukdom hos människor. NTM-infektioner kan drabba luftvägarna, huden och lymfsystemet, och i sällsynta fall kan de även sprida sig till blodomloppet eller andra organ. Infektionerna orsakas oftast av inandning av bakterier som finns naturligt förekommande i vatten, jord och djur. Riskfaktorer för att utveckla en NTM-infektion innefattar lungförlamning, strupelsjukdom, immunbrist och hög ålder. Symptomen på en NTM-infektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera hosta, andnöd, trötthet, feber, viktminskning och hudförändringar. Diagnosen ställs vanligen genom mikrobiologisk kultur och identifiering av bakterien, samt ofta med hjälp av molekylärbiologiska metoder. Behandlingen består vanligen av en kombination av olika antibiotika som väljs ut beroende på vilken art av NTM som orsakar infektionen och dess resistensmönster. I vissa fall kan kirurgi behövas för att avlägsna infekterat vävnad.

"Fårssjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar och tillstånd som kan drabba får. Detta kan inkludera infektionssjukdomar orsakade av bakterier, virus eller parasiter, såväl som genetiskt betingade sjukdomar och andra tillstånd som beror på näringsbrist, miljöförhållanden eller stress.

Exempel på vanliga fårsjukdomar är:

1. Klos (Coccidiosis): Orsakas av en parasitisk protozo och drabbar främst lamm under första levnadsåret. Symptomen kan vara diarré, viktminskning och i allvarliga fall död.
2. Pneumoni: Inflammation i lungorna som kan orsakas av olika bakterier eller virus. Symptomen kan vara hosta, andnöd, feber och sänkt aptit.
3. Blåtung (Bluetongue): En virussjukdom som överförs av myggor och drabbar främst får under varma årstider. Symptomen kan vara hög feber, sänkt aptit, svullnad i huvud och hals samt blåfärgad tunga.
4. Skabb (Scabies): En parasitsjukdom orsakad av en mjöldagg mitesser som orsakar klåda och hudskador.
5. Mag-tarmsjukan (Enterotoxemia): Orsakas av överväxt av bakterien Clostridium perfringens i mag-tarmkanalen och kan ge symptom som diarré, kolik, förlamning och död.
6. Tickfeber (Tick-borne fever): En bakteriesjukdom som överförs av fästingar och orsakar feber, trötthet, minskad aptit och lammning hos drabbade djur.
7. Fotsvullnad (Footrot): En bakteriell infektion i hovarna som kan ge upphov till svullnad, sår och låmhet.
8. Ögonsjukdomar: Infektioner i ögonen kan orsaka rodnad, slemma utsöndringar och synnedsättning hos drabbade djur.
9. Födanivårelaterade sjukdomar: För låga eller höga näringsintag kan ge upphov till fetma, undernäring, förstoppning eller diarré.
10. Parasitsjukdomar: Infektioner med parasiter som löss, maskar och kvalster kan orsaka klåda, hudskador, minskad aptit och viktnedgång.

'Mycobacterium Infections, Nontuberculous' (NTM) refererer til infektioner forås af bakterier af slægten Mycobacterium undtaget de mest almindelige tuberkulose- og lepra-bakterier. Der findes over 190 kendte arter af nontuberculøse mykobakterier, hvoraf mange kan være patogene for mennesker. Disse bakterier er ofte forekommende i miljøet, herunder i vand, jord og dyr. Infektioner med NTM er på vej til at blive mere almindelige verden over, sandsynligvis pga. ændrede miljøforhold og forbedret diagnosticering.

NTM-infektioner kan ramme enhver del af kroppen, herunder lungerne, huden, lymfen og andre organer. De mest almindelige NTM-infektioner er lungesygdomme, som ofte forekommer hos personer med strukturelle ændringer i lungerne, fx hos dem med bronkiektase eller emfysem. Symptomerne på en NTM-infektion kan være svage og inkludere hoste, træthed, feber, vægttab og sveden om natten.

Diagnosen af NTM-infektioner kan være udfordrende, da symptomerne kan ligne andre respiratoriske sygdomme, herunder tuberkulose. Diagnostikken kræver ofte en kombination af kliniske undersøgelser, bakteriologiske prøver og billeddiagnostiske metoder som røntgen eller CT-scanning.

Behandlingen af NTM-infektioner er kompleks og kan kræve en kombination af flere antibiotika for at sikre effektivitet. Længerevarig antibiotisk behandling på op til 12-24 måneder kan være nødvendig for at sikre fuldstændig udryddelse af infektionen. I visse tilfælde, hvor patienten ikke reagerer på antibiotika eller har en svær infektion, kan kirurgisk behandling være nødvendig.

Preventive foranstaltninger mod NTM-infektioner omfatter at undgå eksponering for potentielle kilder til infektion, herunder fugtige miljøer som sumpede kældre eller vandløb. Det anbefales også at holde en god lungehygiejne og undgå rygning og anden passiv rygning.

En finnålsbiopsi är en medicinsk undersökningsmetod där en tunn, böjlig tub (finnål) införs genom huden och under vägledning av ultraljud eller röntgenledning placeras i en av de små lymfkörtlarna som finns i halsen, armhålan eller ljumsken. Biopsian får sedan tas för att undersöka om det finns cancer- eller annan sjukdomsaktivitet i lymfkörteln. Finnålsbiopsi är en mindre invasiv metod jämfört med en öppen kirurgisk biopsi och ger ofta tillräcklig information för att ställa en diagnos.

Kattklössjuka, även känd som bartonellos eller bartonellosis, är en infektionssjukdom orsakad av bakterier i släktet Bartonella. Den vanligaste orsaken till kattklössjuka hos människor är Bartonella henselae, som kan överföras från katter via kattklo.

Typiska symtom på kattklössjuka inkluderar:

1. Feber
2. Svullnad av lymfkörtlar (ofta i halsen eller under armarna)
3. Huvudvärk
4. Muskel- och ledsmärtor
5. Utslag eller sår på huden
6. Infektion i ögat (konjunktivit)

Symtomen kan variera från milda till allvarliga, och sjukdomen kan ibland förväxlas med andra infektionssjukdomar. Diagnos ställs vanligen genom blodprovstester som letar efter antikroppar mot Bartonella-bakterier eller direkt efter bakterien i blodet eller vävnaden.

Behandling av kattklössjuka består vanligen av antibiotika, till exempel azitromycin eller doxycyklin. I allvarliga fall kan intravenös behandling vara nödvändig. Prevention är viktig och innefattar att undvika kontakt med kattkloar, regelbundet undersöka och behandla sina katter för kattklöss och tvätta sig noggrant efter kontakt med katter.

Tyflit är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Coxiella burnetii. Den drabbar främst nötkreatur, men kan även spridas till människor och andra djur via kontakt med infekterade djurs luftvägssekretioner eller via kontaminerad miljö. Tyflit kallas också ofta Q-feber efter det engelska namnet Query fever.

Infektionen hos människor kan vara mild och symptomfri, men kan också leda till allvarligare sjukdom med feber, hosta, trötthet, muskelvärk och andningssvårigheter. I sällsynta fall kan komplikationer som hjärtinfektion eller lungemboli uppstå. Tyflit behandlas vanligen med antibiotika som doxycyklin eller makrolider.

Det är värt att notera att tyflit inte ska förväxlas med tyfoidfeber, en annan infektionssjukdom orsakad av bakterien Salmonella enterica serotyp Typhi.

"Antituberculosis medication" er en samling av lægemidler som brukes til å behandle tuberkulose, en infeksjons sykdom som primært angriper lungene. Disse medisinene virker ved å dræbe eller hindre vekst og formultiplisering av den bakterielle agens som forårsaker sykdommen, som er *Mycobacterium tuberculosis*.

De mest vanlige typeren av antituberculosis medisiner inkluderer:

1. Isoniazid (INH): Dette er en first-line behandling for tuberkulose og virker ved å hindre bakteriens evne til å syntetisere sin cellevæg.
2. Rifampicin (RIF): Dette er også en first-line behandling for tuberkulose og virker ved å inaktivere bakteriens RNA-polymerase, hvilket stopper produksjonen av proteiner som er nødvendige for bakteriens vekst og overlevelse.
3. Ethambutol (EMB): Dette er en andre-line behandling for tuberkulose og virker ved å forhindre bakteriens evne til å syntetisere sin cellevæg.
4. Pyrazinamid (PZA): Dette er også en first-line behandling for tuberkulose og virker ved å støre bakteriens metabolisme og fører til dens død.

Disse medisinene kan enten brukes alene eller i kombinasjon med andre medisiner for å sikre en maksimal behandlings effektivitet og for å redusere risiko for bakteriens utvikling av resistans mot ein eller flere av de enkelte medisinene.

Behandlingen av tuberkulose kan vare fra seks måneder til et år, avhengig av typen og alvorligheten av sykdommen, samt pasientens svar på behandlingen. Det er viktig å følge behandlingsplanen tett for å sikre en fullstendig heiling og for å redusere risiko for spredning av bakterien til andre.

I assume you are asking for a medical definition of "getting sick diseases." In this context, I believe you are referring to "acquired diseases," which are conditions that occur when an individual is infected with a pathogen or exposed to a harmful substance in their environment. This is different from congenital or hereditary diseases, which are present at birth or run in families due to genetic factors.

Acquired diseases can be caused by various agents such as bacteria, viruses, fungi, parasites, or toxic substances. Examples of acquired diseases include:

1. Infectious diseases: These are caused by pathogens like bacteria, viruses, fungi, and parasites. Examples include tuberculosis, HIV/AIDS, influenza, and malaria.
2. Toxin-mediated diseases: These occur when an individual is exposed to harmful substances in their environment. Examples include lead poisoning, mercury toxicity, and carbon monoxide poisoning.
3. Allergic diseases: These are caused by an overactive immune response to harmless substances, leading to symptoms such as sneezing, itching, and difficulty breathing. Examples include asthma, hay fever, and eczema.
4. Occupational diseases: These are acquired due to exposure to harmful agents in the workplace. Examples include asbestosis, mesothelioma, and black lung disease.
5. Sexually transmitted infections (STIs): These are acquired through sexual contact with an infected person. Examples include HIV/AIDS, syphilis, gonorrhea, and chlamydia.
6. Iatrogenic diseases: These are caused by medical treatment or intervention. Examples include medication side effects, hospital-acquired infections, and complications from surgery.

Overall, acquired diseases refer to conditions that an individual develops after exposure to a pathogen or harmful substance in their environment. Preventive measures such as vaccination, hygiene practices, and avoiding exposure to harmful substances can help reduce the risk of acquiring these diseases.

Etiopien är en suverän stat i Östafrika som gränsar till Eritrea i norr, Djibouti i nordost, Somalia i öster, Kenya i söder, Sydsudan i sydväst och Sudan i väster. Det är den näst mest folkrika landet i Afrika med en beräknad befolkning på över 114 miljoner invånare (2020).

Etiopien är också känt som det äldsta icke-koloniserade landet i Afrika och har en rik historia och kultur som sträcker sig tillbaka till forntiden. Landet är uppdelat i tio regioner och två stadsregioner, med huvudstaden Addis Abeba belägen i centrala Etiopien.

Etiopiens landskap varierar från bergiga områden i norr och väster till savanner och öknar i söder och öster. Landet är också känt för sina många historiska platser, däribland Lalibelas klippkyrkor, som är ett världsarv, och Aksum, som en gång var huvudstaden i det forna Axumitiska riket.

Etiopiens ekonomi bygger främst på jordbruk, med kaffe som en av landets största exportvaror. Andra viktiga exportvaror inkluderar grödor som durra, majs och bomull, samt djurprodukter som kött, läder och livsmedel. Turism är också en växande sektor i Etiopiens ekonomi.

Ändå är Etiopien ett av de fattigaste länderna i världen med en relativt låg BNP per capita och hög arbetslöshet. Landet har också kämpat med flera utmaningar, däribland politisk oro, korruption och brist på tillgång till grundläggande tjänster som vatten, sanitet och hälsovård. Dessa utmaningar har dock inte hindrat Etiopien från att vara ett av de snabbast växande länderna i Afrika under de senaste åren.

I medically, 'varicella' refers to the viral infection better known as chickenpox. It is a highly contagious disease caused by the varicella-zoster virus (VZV). Chickenpox is characterized by an itchy rash that typically begins on the face, chest, and back before spreading to the rest of the body. The rash goes through several stages, from small, flat red spots to blisters filled with clear fluid, to scabs.

Chickenpox is usually a mild disease in children, but it can be more severe in adults and people with weakened immune systems. It is typically spread through the air by coughing or sneezing, or by direct contact with the rash of an infected person. The best way to prevent chickenpox is through vaccination.

Prototheca är ett släkte av encelliga, ämnesjärnvägslevande alger som saknar kloroplasten och lever som saprofyter i naturen. De kan dock vara opportunistiska patogener och orsaka infektioner hos människor och djur, framför allt hos immunsupprimerade individer. Prototheca-infektioner är sällsynta men kan ge upphov till diverse kliniska manifestationer som hud- eller nagelsvullnad, ögoninflammation och systemiska infektioner. Infektionerna orsakas vanligtvis av Prototheca wickerhamii eller Prototheca zopfii och behandlas ofta med antimykotika som amfotericin B eller itraconazol.

'Mycobacterium tuberculosis' är en bakterie som orsakar sjukdomen tuberkulos (TB). Detta är en långsam växande, aerobisk grampositiv bakterie som har en unik celldelning och en mycket speciell cellvägg som innehåller ett högt lipidinnehåll, vilket gör den motståndskraftig mot vanliga desinfektionsmedel och antibiotika. Bakterien sprids främst via luften när en smittad person hostar eller nyser ut bakterier i form av droppar som kan andas in av en annan person.

Många människor som infekteras med M. tuberculosis visar inga symtom alls och har inte någon sjukdom, ett tillstånd som kallas latent TB-infektion (LTBI). Men om bakterien aktiveras och börjar växa i kroppen kan den orsaka en rad symtom, ofta på lungorna, men även på andra ställen i kroppen. Symptomen på tuberkulos kan inkludera hosta som varar länge (vanligtvis tre veckor eller mer), utslag i huden, feber, viktförlust, trötthet och nattsvett.

Tuberkulosen är en behandlingsbar sjukdom, men den kan bli livshotande om den inte behandlas korrekt. Behandlingen av tuberkulos kräver ofta flera olika antibiotika under en lång tidsperiod, vanligtvis under sex månader eller mer.

'Mycobacterium scrofulaceum' är en art inom släktet Mycobacterium och är känd för att orsaka infektioner hos människor, framförallt hos barn. Det är ett av de så kallade nontuberkulos mykobakterierna (NTM) som inte orsakar tuberkulos.

Infektioner med 'Mycobacterium scrofulaceum' kan leda till en rad olika sjukdomar, framförallt i lymfatiska systemet och huden. Exempel på sjukdomar som orsakas av denna bakterie inkluderar skrubbtyfus, lymfnoderinflammation och hudinfektioner.

Infektioner med 'Mycobacterium scrofulaceum' är sällsynta och förekommer oftast hos personer med nedsatt immunförsvar, såsom HIV-positiva individer eller personer som tar immunsuppressiva läkemedel. Infektionen sprids vanligtvis genom direkt kontakt med infektiös material, till exempel via dricksvatten eller jord.

Det är värt att notera att 'Mycobacterium scrofulaceum' har tidigare varit en mycket använd art inom diagnostiseringen av nontuberkulos mykobakterier, men senare forskning har visat att denna art är mycket heterogen och består av flera olika arter. Idag använder man sig därför av andra metoder för att identifiera NTM-arter.

En nålbiopsi är en medicinsk undersökningsmetod där en tunn, hålformad behandlingsnål används för att ta ett vävnadsprov från ett organ eller en lymfkörtel. Provet används sedan för att diagnostisera olika sjukdomar, som till exempel cancer. Under proceduren guidas nålen med hjälp av ultraljud, röntgenstrålar eller datorstyrning till den specifika platsen där vävnaden ska tas ut. Nålbiopsin är en relativt smärtfri procedur och kräver ofta endast lokalbedövning.

'Mycobacterium fortuitum' är en art av snabbt växande mykobakterier som kan orsaka infektioner hos människor. Denna bakterie förekommer naturligt i miljön, framförallt i vatten och jord. Infektioner hos människor är sällsynta, men kan uppstå när bakterien tränger in i kroppen genom skador på huden eller slemhinnor, eller via invasiva medicinska procedurer. Infektioner orsakade av 'Mycobacterium fortuitum' kan vara lokaliserade till hud och webbar eller sprida sig systemiskt. Symptomen beror på platsen och omfattningen av infektionen, men kan inkludera rodnad, smärta, svullnad, sårbildning, feber och allmän sjukdomskänsla. Behandling av 'Mycobacterium fortuitum'-infektioner kräver vanligen kombinerad antibiotisk behandling under en längre tidsperiod.

Lymfkärlsinflammation, även känd som lymfangit, är en inflammation eller iritation av lymfkärlen. Lymfkärlen är ett delsystem i kroppen som hjälper till att transportera vätska, näringsämnen och avfall mellan celler. De bildar också en viktig del av immunförsvaret genom att transportera vita blodceller runt i kroppen.

Lymfkärlsinflammation kan orsakas av en infektion, irritation eller skada till lymfkärlen. Det kan också uppstå som en komplikation efter operationer eller strålbehandlingar i närheten av lymfkärlen. Symptomen på lymfkärlsinflammation kan inkludera rodnad, ömhet, svullnad och varma känslor i det drabbade området.

I allvarliga fall kan lymfkärlsinflammation leda till samlingar av vätska i det drabbade området, kallat lymfödem, som kan vara svårt att behandla. Lymfkärlsinflammation behandlas vanligen med vila, uppvärmning och smärtstillande medel. I vissa fall kan antibiotika eller kirurgi behövas om infektion eller skada orsakar inflammationen.