Magnesium är ett essentiellt mineral som spelar en viktig roll i många kroppsliga funktioner, såsom hjärt- och muskelaktivitet, nervfunktion, immunförsvar, och energiproduktion. Det förekommer naturligt i flera livsmedel som gröna bladgrönsaker, nötter, frön, havserter, torkade frukter och vattenrika fiskar. Magnesium är också tillgängligt som kosttillskott och kan användas som läkemedel för att behandla eller förebygga magnesiumbrist. Normal spann för serum-magnesiumnivåer ligger vanligtvis mellan 1,7 och 2,5 millimol per liter (mmol/L).

Magnesiumsulfat är ett salt av magnesium och svavelsyra. I rent tillstånd är det ett vit, kristallint pulver som lätt löser sig i vatten.

I medicinsk kontext används ofta magnesiumsulfat-preparat som intravenös infusion för att behandla hypomagnesemi (låga magniumnivåer i blodet) eller som toppningsbehandling vid eklampsi, en allvarlig komplikation under graviditet. Magnesiumsulfat fungerar som ett muskelavslappande medel och kan hjälpa att förebygga spasmer i blodkärlen, vilket kan minska risken för komplikationer under graviditeten.

Det är viktigt att notera att överdosering av magnesiumsulfat kan leda till symtom som yrsel, svaghet, nedsatt andning och i extrema fall till andnings- och hjärtstopp. Därför bör medicinsk behandling med magnesiumsulfat endast skötas under läkarövervakning för att säkerställa att patienten får rätt dosering och att eventuella biverkningar kan hanteras omedelbart.

Magnesiumbrist är ett medicinskt tillstånd där kroppen saknar tillräckligt med magnesium, ett essentiellt mineral som spelar en viktig roll i flera kroppsliga funktioner, inklusive muskel- och nervfunktion, hjärtverksamhet, blodtrycksreglering och energiproduktion.

Magnesiumbrist kan orsakas av olika faktorer, såsom onormala näringsintag, alkoholmissbruk, vissa mediciner, sjukdomar som påverkar mag-tarmkanalen eller njurarna, och stresstillstånd.

Symptomen på magnesiumbrist kan variera från milda till allvarliga och inkluderar muskelkrampar, spasmer eller svaghet, kramper i händerna eller fötterna, trötthet, irriterabilitet, sömnsvårigheter, humörsvängningar, hjärtrytmrubbningar och i värsta fall till och med förlamning.

Diagnosen magnesiumbrist ställs vanligen genom en blodprova som mäter halten av magnesium i blodet. Behandlingen består ofta av magnesiumtillskott i form av tabletter, intravenösa infusioner eller magnesiumrika livsmedel som grönsaker, nötter och frön.

Magnesiumföreningar är sammansättningar som innehåller magnesium (Mg) i sin kemiska struktur. Magnesium är ett viktigt metallisk grundämne och reagerar ofta med andra element eller föreningar för att bilda magnesiumsalter, som är en vanlig form av magnesiumföreningar.

Exempel på magnesiumföreningar inkluderar:

1. Magnesiumklorid (MgCl2): Detta är ett salt av magnesium och saltsyra, som ofta används i deodoranter och som desikcant (torrmedel) för att absorbera fukt.
2. Magnesiumhydroxid (Mg(OH)2): Detta är en basisk förening av magnesium, som ofta används i antacider för att neutralisera magsyra och lindra symptomen på syrabrand.
3. Magnesiumsulfat (MgSO4): Detta är ett salt av magnesium och svavel synd, som kallas bittersalt när det är i form av heptahydrat (MgSO4·7H2O). Bittersalt används ofta som laxermedel på grund av dess starka vattenavskiljande egenskaper.
4. Magnesiumcitrat: Detta är ett salt av magnesium och citronsyra, som ofta används som supplement för att behandla magnesiumbrist eller för att lindra symptomen på magnesiumbristsjukdomar, såsom kramp i muskler eller hjärtarytmier.
5. Magnesiumkarbonat (MgCO3): Detta är ett salt av magnesium och kolsyra, som ofta används som antacid för att neutralisera magsyra och lindra symptomen på syrabrand.

Det finns många andra magnesiumföreningar med olika egenskaper och användningsområden.

Magnesiumoxid är ett salt av magnesium och syre, med kemisk formel MgO. Det är ett fast, vit, icke-flyktigt material som ofta används inom medicinen som en laxerande behandling på grund av dess förmåga att öka vattnets upptagning i tjocktarmen och frisätta magnesiumjoner. Magnesiumoxid är också ett vanligt ingrediens i antacider och jäsningsmedel.

Magnesiumhydroxid är ett salt av magnesium och hydroxid. Det har kemisk formel Mg(OH)2. Magnesiumhydroxid är en fast, vit substans som är olöslig i vatten. Den används ofta som antacida och läkemedel mot sura magsyra eftersom den kan neutralisera magens syra. Magnesiumhydroxid har också använts för att behandla magnesiumbrist och som en del av laxermedel på grund av dess milda avförande effekt.

Magnesiumchlorid är ett salt av magnesium och saltsyra. Det har formeln MgCl2 och används inom medicinen som laxermedel på grund av att det attraherar vatten i tarmen och på så sätt ökar tarmtarmens vattentryck, vilket leder till avföring. Det kan också användas för att behandla magnesiumbrist (hypomagnesemi). Magnesiumchlorid förekommer naturligt i vissa mineralrika källor och havsvatten.

Kalcium (Ca) er ein essensiell mineral som spiller en viktig rolle i menneskelige kroppa. Det er det mest abundaante mineralet i den menneskelige kroppen og utgjør om lag 1,5-2% av kroppens totale vekt. Kalcium finst foremost i tannene og benene, men det også fungerer som en viktig elektrolytt i kroppa og er involvert i mange viktige fysiologiske prosesser, så som:

1. Muskelkontraksjon: Kalcium hjelper med å aktivere muskelkontraksjoner, slik at vi kan bevege oss.
2. Nervesignalering: Kalcium er involvert i nervesystemet og hjeler med å overføre nervesignaler mellom nervecellene.
3. Blodkoagulasjon: Kalcium spiller en viktig rolle i blodkoagulasjonen ved hjelp av å aktivere bestemte proteiner som er involvert i denne prosessen.
4. Hormonproduksjon: Kalcium er også involvert i produksjonen og reguleringen av visse hormoner, for eksempel parathyroideahormonet og kalcitoninet.
5. Cellsignaleringsprosesser: Kalcium hjelper med å regulere cellsignaleringsprosesser i kroppen, som for eksempel cellevekst og celldeling.

For å sikre at kroppa får nok kalcium, er det viktig å ha en balanseert kost med tilstrekkelige mengder av denne næringsstoffen. God kilder på kalcium inkluderer mælkprodukter, grønnsaker som brokkoli og bladgrønnsaker, bønner, nøtter og fisk som sardiner og laks.

Phosphorus är ett grundämne med symbolen P och atomnummer 15. Det är ett icke-metalliskt, multivalent grundämne som förekommer i flera former, bland annat en vit, farligt brandbar form som kallas vit fosfor och en svart, metallisk form som kallas röd fosfor. Fosfor är ett viktigt näringsämne för levande organismer och ingår i biomolekyler såsom DNA och RNA. Det förekommer också i ATP, den viktigaste energibäraren i celler.

I medicinsk kontext kan fosfor referera till ett flertal ting, inklusive:

1. Fosfater - salter av fosforsyra som är viktiga för många kroppsfunktioner, såsom att hjälpa till att bygga och reparera ben och tänder, hjälpa musklerna att röra sig och hjälpa nerverna att fungera korrekt.
2. Serumfosfat - ett mått på mängden fosfat i blodet. Förhöjda nivåer kan vara ett tecken på njursvikt, hypoparatyreoidism eller andra sjukdomar.
3. Fosforbindande protein - proteiner som binder till fosfater och hjälper till att reglera cellulära processer såsom signalering och celldelning.

I allmänhet refererar medicinska definitioner av fosfor ofta till dess roll i kroppens mineralbalans, energiomsättning och biokemi.

'Mineral' er en medisinsk betegnelse for et uorganisk stof som er nødvendig for kroppens funksjoner. Mineraler er essensielle for mange biologiske prosesser, herunder opbygning av knogler og tænder, muskel- og nervesystemets funktion, blodets sammensætning og regulering af hjertets aktivitet.

De vigtigste mineraler for mennesker inkluderer calcium, magnesium, fosfor, svovl, jern, kobber, zink, mangan og iod. Disse mineraler findes naturligt i mange fødevarer som grøntsager, frugt, nødder, frø, kød, fisk og mejeriprodukter.

Mangel på essensielle mineraler kan føre til forskellige sundhedsproblemer, herunder svækkelse af knoglerne, anæmi, muskelkramp, hjertesvigt og neurologiske problemer. Derfor er det vigtigt at have en balanceret kost som dækker behovet for alle essensielle mineraler.

Magnesiumsilikater är ett samlingsnamn för oorganiska föreningar som innehåller magnesium, syre och silicium. Dessa föreningar har formeln MgxSiyOz, där x, y och z kan variera. De flesta magnesiumsilikater är fasta, kristallina material med hög smältpunkt och hårdhet.

Magnesiumsilikater förekommer naturligt i mineraler som förkalna fältspat (Cancrinit), sepiolit och talc. De används ofta inom industrin som isolering, fyllnadsmedel eller bärare av andra ämnen på grund av deras låga kostnad, lättillgänglighet och goda mekaniska egenskaper.

I medicinsk kontext kan magnesiumsilikater användas som antacida för att neutralisera magsyra eller som läkemedel för att bota förstoppning genom att öka tarmens vattenhalt och ge volymtillskott. Det är också vanligt förekommande i kosttillskott och mineralvatten på grund av sitt innehåll av magnesium, som är ett viktigt elektrolyt för kroppen.

En graviditetskramp, även känd som ömsesidig muskelspasm eller utlöst muskelkramp under graviditeten, är en smärtsam kontraktion av magmuskulaturen under graviditeten. Detta skiljer sig från falska förlossningskontraktioner genom att det saknas regelbundenhet och progressiv intensifiering över tiden. Graviditetskramper kan orsakas av en rad faktorer, inklusive magont, muskuloskelettala problem eller hormonella förändringar under graviditeten. De tenderar att vara obekväma men är vanligtvis inte skadliga för modern eller fostret. Om dock graviditetskramper uppträder tillsammans med andra symptom som blödning, smärta i underlivet, avflöde av vätska från slidan eller minskad rörelse hos fostret, bör en läkare kontaktas omedelbart.

Tokolytika är en grupp läkemedel som används för att slappna av musklerna i livmodern (uterus) och förhindra födslovärkar kontraktioner. Dessa mediciner prescriberas ofta när en gravid kvinna har förtidsbörd eller är risk för förtidsbörd, med syftet att förlänga graviditeten så länge som möjligt för att ge fostret mognare. Tokolytika kan vara i form av tablett, intravenös infusion eller inhalationsmedel. Exempel på tokolytika innefattar atosiban, terbutalin och nifedipin.

'Kalium' er ein betegnelse for ein elementar ion eller ein grundstoff som i kjemisk forbindelseer ofte forekommer som K+. Kalium er et viktig elektrolytt og spesielt viktig for dei funksjonane til musklane og hjertet i menneskekroppen. Den normale verdi for kalium i blodet er mellom 3,5 og 5,0 milliequivalenter per liter (mEq/L). For lavt eller for høyt innhold av kalium kan føre til ulika helseproblemer.

Mineralvatten är enligt den svenska Livsmedelsverket definierat som: "Ett naturligt vatten, som har bott i underjordiska bergsskikt minst 40 år och innehåller mineraler och andra ämnen från naturen. Vattnet får inte behandlas på något sätt som kan förändra dess natur, utom att det får filtreras och avdesinficeras."

Det vill säga, mineralvatten är ett oprocessat vatten som naturligt har flutit genom bergsskikt under en lång period och innehåller därför mineralsalter och andra ämnen från berggrunden. Det får inte innehålla några tillagda substanser eller ha behandlats på ett sätt som förändrar dess naturliga sammansättning, förutom att det kan filtreras och desinficeras för att garantera renlighet och mikrobiell säkerhet.

'Katjoner, tvåvärda' refererar till joner med en positiv laddning och två elektroner mindre än sitt neutrala grundtillstånd. De är kemiska entiteter som bildas när ett neutalt atom eller molekyl donerar två elektroner i en kemisk reaktion. Exempel på tvåvärda katjoner inkluderar järn (II) (Fe2+), magnesium (Mg2+) och koppar (II) (Cu2+). Dessa katjoner spelar ofta en viktig roll i biologiska system, till exempel som en del av koenzymers eller proteinkomplexens aktiva centrum.

'Kost' refererer til de næringsstoffer, som ernæringsmæssigt set er vigtige for mennesker og dyrs sundhed og vækst. Kosten består af en række forskellige næringsstoffer, herunder:

1. Kulhydrater (saccharider): De er den primære kilde til energi for kroppen. De findes i fødevarer som sukker, stivelse og celullose.

2. Proteiner (protein): De er nødvendige for at bygge og opretholde muskelmasse, organer, hår, hud og neglært. De findes i fødevarer som kød, fisk, æg, mælk, ost, bønner, nødder og sojabønner.

3. Fedt (lipider): De er en vigtig energikilde for kroppen og hjælper også til at transportere vitaminer og at beskytte organer. De findes i fødevarer som fedtstof, olier, nødder, frø, mælk, ost og kød.

4. Vitaminer: De er organiske forbindelser, der er essentielle for kroppens normale vækst, udvikling og funktion. De findes i mange forskellige fødevarer, herunder frugt, grøntsager, kød, mælk og fisk.

5. Mineraler: Disse er uorganiske stoffer, der er essentielle for kroppens normale vækst, udvikling og funktion. De findes også i mange forskellige fødevarer, herunder grøntsager, frugt, mælk, kød og fisk.

En sund kost består af en balance mellem disse næringsstoffer, samt begrænsning af indtagelsen af fedt, salt, sukker og forarbejdede fødevarer.

Hypokalcemi är ett medicinskt tillstånd där individen har för låga nivåer kalcium i blodet (serumkalcium). Normalvärdet för serumkalcium ligger vanligtvis mellan 2,15 och 2,55 mmol/L. Hypokalcemi definieras som en serumkalciumnivå under 2,15 mmol/L.

Kalcium är ett viktigt elektrolyt som spelar en central roll i flera fysiologiska processer, såsom muskelkontraktion, nervimpulsöverföring och benstoffskifte. För låga nivåer kalcium kan orsaka symtom som muskelsvaghet, kramp i skelettmuskulatur (till exempel i händer och fötter), spasmer i ansiktsmuskulatur, förändringar i hjärtrytm och i allvarliga fall kataboliska benfrakturer.

Hypokalcemi kan orsakas av olika faktorer, såsom nedsatt njurfunktion, brist på paratyreoideahormon (hypoparathyroidism), mag-tarmsjukdomar som förhindrar kalciumabsorptionen eller överdosering av bisfosfonater och vitamin D-preparat. I allvarliga fall behandlas hypokalcemi genom att ge intravenöst kalciumgluconat, medan mindre allvarliga fall kan behandlas med orala kalciumtillskott och aktivt vitamin D (kalcitriol).

'Zink' er ein elemtar metallisk stoff som er nødvendig for menneskelig helse. Det forekommer naturlig i mange matvarer, særlig i kjøtt, fisk, mølje, nøtter og visse grønnsaker som bønner og spinnaker. Zink er en viktig del av mange enzymer og proteiner i kroppen og bidrar til å styrke immunsystemet, repariere DNA-skade, og hjelpe med sårhealing. Det er også viktig for vår sans for smak og luktestørrelse.

Mennesker trenger vanligvis mellom 8 og 11 milligram zink om dagen, men denne behovet kan variere alt etter alder, kjønn, graviditet og amning, samt andre faktorar som stress og sykdom. Et defisitt av zink kan føre til en rekke helseproblemer, inkludert større risiko for infeksjoner, langsomme vekst hos barn, svingende smak- og luktestørrelse, og sårhealing.

Atomabsorptionsspektrofotometri (AAS) är en teknik inom analytisk kemi som används för att bestämma koncentrationen av en specifik metall i en provblandning. Tekniken bygger på att metalljoner i en provlösning värms upp så att de omvandlas till atomer och sedan exciteras med elektromagnetisk strålning av en viss våglängd. När atomen absorberar ljuset blir dess elektroner exciterade till ett högre energitillstånd, och när de sedan återgår till sitt grundtillstånd avges energin i form av ljus med samma våglängd som det ursprungliga exciterande ljuset. Genom att mäta den absorberade strålningen kan koncentrationen av metallionen bestämmas. AAS är en mycket känslig metod och används ofta för att bestämma mycket låga koncentrationer av metaller i bland annat miljöprover, livsmedel och biologiska preparat.

'Calcium in the diet' refererer til den mængde calcium, som findes i de fødevarer, man spiser og drikker. Calcium er et vigtigt mineral, der er nødvendigt for at opretholde en sund kost og styrke knogler og tænder. Det er også essentielt for muskelkontraktioner, nervefunktion, blodklumpning og andre fysiologiske processer i kroppen.

De bedste kilder til calcium i kosten inkluderer:

1. Mælk og mejeriprodukter som yoghurt og ost.
2. Frugter og grøntsager, især de, der er rige på calcium såsom broccoli, grønnsager, bønner, tørre frugter og citrusfrugter.
3. Fisk med ben som sild, tun, torsk og laks.
4. Visse frø og kerner, herunder sesamfrø, solsikkefrø, mandler og amandeler.
5. Visse typer mineralvand kan også være en god kilde til calcium.

Det anbefales at have en daglig calciumindtag på 1000-1200 mg for de fleste voksne, afhængigt af alderen og kønnet. Det er også vigtigt at notere, at nogle fødevarer, som indeholder store mængder oxalsyre eller fosforsyre, kan hæmme calciumoptagelsen i kroppen. Derfor bør man sikre sig en varieret kost for at opnå den optimale calciuminddragelse.

'Fosfater' är ett samlingsnamn för oorganiska salter och estrar av fosfor syra. De förekommer naturligt i kroppen och är viktiga komponenter i flera biologiska processer, till exempel i ben- och tandvävnad, energiproduktion och signalsubstanser i celler.

I medicinsk kontext kan höga nivåer av fosfat i blodet (hyperfosfatemia) vara ett tecken på njursjukdom eller avstängning av njurarna, medan låga nivåer (hypofosfatemia) kan ses vid malabsorption, överdriven urinering eller förlorande sjukdomar. Fosfatnivåer i kroppen måste hållas i balans eftersom för höga värden kan leda till utkristallisering av fosfat i blodet och leda till komplikationer som njursvikt och kalkavlagringar i kroppsvävnader.

Medicinskt sett är spårämnen (eng. "trace elements") mineraler som endast behövs i mycket små mängder, ofta under 100 milligram per dag, för att uppfylla viktiga kroppsliga funktioner hos människor. Dessa ämnen är nödvändiga för en rad olika biokemiska processer, inklusive andning, tillväxt och utveckling, immunförsvar och hormonproduktion.

Exempel på spårämnen innefattar järn, koppar, zink, mangan, selen, krom, molybden och jod. Ett undantag är fluor, som inte är ett essentiellt spårämne men som ändå har en viktig roll för tänder och ben.

Det är viktigt att ha rätt balans av dessa spårämnen eftersom både brist och överskott kan leda till hälsoproblem. En kostriktad diet eller speciella medicinska tillstånd kan orsaka spårämnesbrist, medan för höga nivåer kan uppstå genom miljöexponering, näringsintag från livsmedel eller dietary supplements.

Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.

En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.

I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

'Natrium' er ein grunnleggjande mineral og er kjent som Natrium (Na) på engelsk. I medisinsk sammenheng, refererer Natrium ofte til Natrium-jonen (Na+), som er en viktig elektrolytt i kroppen. Natrium spiller en viktig rolle i å holde vannbalansen i kroppen, og bidrar også til å regulere blodtrykket og hjertets funksjon. Natriumforsyningen i kroppen kommer främst fra saltet (NaCl) som vi konsumerer i vår daglige kost.

'EDTA' står för Etiylendiamintetraessigsyran och är en organisk syras salt som används inom medicinen, bland annat som ett kärlvidgande medel vid behandling av hyperkalcemi (förhöjda värden av kalcium i blodet) samt för att binde tungmetaller och andra toxiska substanser i blodomloppet. EDTA används också som konserveringsmedel inom laboratoriemedicinen för att förhindra oxidation av blodprover.

Elektrolyter är i medicinsk kontext vanligtvis kemiska substance som vid uppdelning i vatten delar sig i joner och därmed kan leda elektrisk ström. De används ofta inom medicinen för att behandla olika typer av elektrolytbrist eller störningar i kroppens elektrolytbalans, såsom låga nivåer av natrium, Kalium, kalcium eller magnesium.

Exempel på vanliga elektrolyter inom medicinen är:

* Natriumklorid (NaCl), som används för att behandla lågt natriumspår i blodet (hyponatremi)
* Kaliumklorid (KCl) och kaliumfosfat, som används för att behandla lågt kaliumspår i blodet (hypokalemi)
* Kalciumglukonat och kalciumklorid, som används för att behandla lågt kalciumspår i blodet (hypocalcemia)
* Magnesiumsulfat, som används för att behandla lågt magnesiumspår i blodet (hypomagnesemia)

Elektrolyter kan ges oralt eller intravenöst beroende på patientens tillstånd och svårighetsgrad av elektrolytbrist.

'Mangan' är ett spänt grundämne med symbolen Mn och atomnummer 25. Det förekommer naturligt i jorden och är ett viktigt näringsämne för många levande organismer, inklusive människor. Mangan ingår som en del av flera enzymer och har en viktig roll i olika biologiska processer, såsom proteinsyntes, kollagenbildning, fettsyrasyntes och glukosmetabolism.

I medicinsk kontext kan för höga nivåer av mangan i kroppen orsaka neurotoxiska effekter, särskilt hos personer med skadad leverfunktion eller exponering för höga nivåer av mangan i arbetsmiljön. Symptomen på manganförgiftning kan inkludera tremor, muskelkramper, psykiska störningar och neurologiska skador som liknar Parkinson-sjukdomen.

I en medicinsk kontext är en lyas ett enzym som bryter ned (hydrolyserar) en substratmolekyl genom att eliminera en grupp, ofta vatten, och bildar två produktmolekyler. Lyaserer katalyserar reaktioner där en dubbelbindning brutits upp, till exempel mellan kolatomerna i ett kolhydrat eller en fettsyra. Det finns olika typer av lyaser beroende på vilken typ av bindning som hydrolyseras. Exempel på lyaser inkluderar dezymiperoxidas, kinas och proteas.

Citronsyra, eller citric acid, är en karboxylsyra med kemisk formel C6H8O7. Den förekommer naturligt i många frukter och grönsaker, särskilt citrusfrukter som lemoner och lime, vilket ger dess namn. Citronsyra är en viktig del av Krebs cykel, eller citronsyracykeln, en metabolisk process som sker inne i mitokondrier och som spelar en central roll i cellens energiproduktion.

Citronsyra har också många användningsområden utanför kroppen, till exempel som konserveringsmedel och smakförstärkare i livsmedelsindustrin. Den är också ett vanligt ingrediens i rengörings- och skönhetsprodukter på grund av dess förmåga att hjälpa till att reglera pH-värdet och fungera som en kemisk exfoliant.

Adenosintriphosphat (ATP) är ett molekylärt komplex som utgör en energirik förening i levande celler. Det består av en nukleotid, adenosin, som är kovalent bundet till tre fosfatgrupper. ATP fungerar som den huvudsakliga energibäraren inom celler och används för att driva en mängd olika cellulära processer, såsom muskelkontraktioner, nerverna transmissionsprocesser och syntesen av proteiner och andra biologiska molekyler. När ATP hydrolyseras (bryts ned) frigörs energi som kan användas för att utföra arbete inom cellen.

Tetanus är en allvarlig infektionssjukdom orsakad av bakterien Clostridium tetani, som producerar ett starkt neurotoxin kallat tetanospasmin. När bakterien tränger in i kroppen, ofta via sår eller skador, producerar den toxinet som sprider sig till centrala nervsystemet och orsakar stela muskler och spasmer, särskilt i ansiktet, halsen och extremiteterna. Symptomen på tetanus kan vara mycket smärtsamma och livshotande om de inte behandlas omedelbart och adekvat. Vaccination är den mest effektiva förebyggande metoden mot tetanus.

Nefrokalcinos är ett medicinskt tillstånd där calciumföreningar, vanligtvis i form av hydroxiapatit, sedimenterar och ansamlas i tubulära epitelceller och interstitium i njurarna. Detta orsakas ofta av störningar i mineralomsättningen eller förhöjda nivåer av calcium och fosfat i blodet.

Nefrokalcinos kan vara associerad med olika sjukdomar, såsom hyperparatyreoidism, distal ren tubulär acidos, nefropati (skada på njurarna) orsakad av höga nivåer av oxalsyra eller cystin, samt användning av vissa läkemedel.

I allvarliga fall kan nefrokalcinos leda till njursvikt och skador på njurarnas funktion.

Elektronsondmikroanalyse (ESMA) är en teknik inom elektronmikroskopi som används för att bestämma elementär sammansättning och koncentrationer i ett material. Metoden bygger på att accelererade elektroner skjuts in i preparatet, vilket leder till emission av röntgenstrålning som kan analyseras för att fastställa vilka grundämnen som finns i preparatet och i vilka koncentrationer. ESMA är en mycket känslig metod och kan upptäcka spår av olika grundämnen på mycket låga nivåer, till exempel på nanogram- eller pikogramnivå.

Röda blodkroppar, även kända som erytrocyter, är de vanligaste cellerna i blodet och har sin huvudsakliga funktion att transportera syre till kroppens olika vävnader. De utgör ungefär 40-45% av blodets volym hos en genomsnittlig vuxen människa.

Röda blodkroppar saknar cellkärna och andra organeller, vilket gör dem speciella eftersom de är de enda cellerna i kroppen som saknar dessa strukturer. Detta ger röda blodkropparna en hög grad av flexibilitet så att de kan passera genom små kapillärer i olika vävnader utan problem.

Den typiska formen på en röd blodkropp är diskformad, vilket underlättar syreupptaget och -transporten. Hemoglobin är ett protein som innehåller järn och finns i röda blodkroppar. Detta protein binder sig till syret i lungorna och frigör det sedan i olika vävnader när behovet uppstår. När röda blodkropparna inte längre fungerar korrekt eller när de inte produceras i tillräcklig mängd kan det leda till syrebrist och anemi.

Transient Receptor Potential Melastatin (TRPM) are a subfamily of transient receptor potential (TRP) channels, which are ion channels that play a role in various cellular processes such as sensory perception, cell survival, and regulation of intracellular calcium concentration. TRPM channels are selectively permeable to cations, including calcium, and are activated by a variety of stimuli such as temperature, voltage, and chemical ligands.

TRPM channels consist of four subunits that form a homo- or heterotetrameric complex, with each subunit containing six transmembrane domains and a pore region. There are eight TRPM channel subtypes (TRPM1-8) identified in mammals, which have distinct activation mechanisms and functions.

TRPM channels have been implicated in various physiological processes such as pain sensation, thermosensation, osmoregulation, and hair cell function. Dysfunction of TRPM channels has also been associated with several pathological conditions, including neuropathic pain, cancer, and cardiovascular diseases.

TRPM-katjonkanaler är en underfamilj av jonkanaler som kallas transient receptor potential (TRP) kanaler. De spelar en roll i olika cellulära processer som sinnesförnimmelser, cellöverlevnad och reglering av intracellulärt calciumkoncentration. TRPM-kanalerna är selektivt permeabla för katjoner, inklusive calcium, och aktiveras av en mängd stimuli som temperatur, spänning och kemiska ligander.

TRPM-kanaler består av fyra underenheter som bildar en homo- eller heterotetramerisk komplex, med varje underenhet som innehåller sex transmembrana domäner och ett porregion. Det finns åtta TRPM-kanalundertyper (TRPM1-8) identifierade hos däggdjur, vilka har distinkta aktiveringsmekanismer och funktioner.

TRPM-kanaler har visat sig vara involverade i en rad sjukdomar som till exempel cancer, neurodegenerativa sjukdomar och kardiovaskulära sjukdomar.

'Laxermedel' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som används för att behandla förstoppning och underlätta tarmrörelser (peristaltik). Läkemedlen verkar genom att öka vattnet i tarmarna, mjuka upp fekalierna eller påverka tarmens muskelaktivitet. Det finns olika typer av laxermedel, till exempel fibertillskott, osmotiska laxermedel, stimulerande laxermedel och salttillskott. Varje typ har sina för- och nackdelar, och rätt val av laxermedel bör göras efter en individuell bedömning av patientens symptom, medicinska historia och eventuella biverkningar.

'Tarmabsorption' er den proces hvor kroppen absorberer næringsstoffer, vand og mineraler fra tarmen. Det sker i forskellige dele af tarmen alt efter hvilken type næring der skal absorberes. Fx sker absorptionen af sukker primært i tolvfingertarmen, mens fedtabsorptionen foregår i tyndtarmen. Under tarmabsorptionen transporteres de absorberede stoffer gennem tarmens vægge og ind i blodet eller lymfen, hvorefter de fordeles til kroppens celler og organer.

'Kalium i kroppen' eller 'kalium i kosten' refererer til det mineraliske elektrolyttet kalium, som er nødvendig for at opretholde en række vitalle kropsfunktioner. Kalium er især vigtigt for at regulere muskel- og hjertefunktionen, nerveimpulsers overførsel samt væskebalancen i kroppen.

Kalium findes naturligt i mange fødevarer, herunder frugt, grøntsager, nødder, frø og visse typer fisk. Et balancede kostindtag af disse fødevarer sikrer normalt en tilstrækkelig kaliumindtagelse hos de fleste mennesker.

Den anbefalede daglige indtagelse (RDI) for voksne er på 4.700 milligram (mg) for mænd og 4.200 mg for kvinder. Det er vigtigt at bemærke, at overdosis af kalium kan være skadeligt for helbredet, så det anbefales at undgå at tage kaliumtilskud uden først at have konsulteret en læge.

In medical terms, absorption refers to the process by which cells or tissues take in and absorb substances, such as nutrients, medications, or other molecules, from the external environment. This process typically occurs through the cell membrane, which acts as a selective barrier that controls the movement of substances into and out of the cell.

Absorption can occur through various routes, including oral (through the gastrointestinal tract), topical (through the skin), or respiratory (through the lungs). The rate and extent of absorption can depend on several factors, such as the chemical properties of the substance, the dose administered, the presence of other substances that may affect absorption, and individual differences in physiology.

Effective absorption is essential for many medical treatments, as it allows drugs or other therapeutic agents to reach their intended targets and exert their desired effects. Understanding the mechanisms and factors that influence absorption is critical for developing safe and effective therapies for a wide range of medical conditions.

'Recommended Dietary Allowances' (RDA) är de rekommenderade dagliga intaget av näringsämnen som krävs för att uppfylla behov hos en majoritet (97-98%) av friska, välbefinnande individer i olika åldersgrupper och könet. RDA är baserade på den senaste vetenskapliga forskningen om näringsbehov och tar hänsyn till absorption, nutrientinteraktioner och individuella variationer. Dessa rekommendationer används som riktlinjer för att planera en hälsosam och näringsriktig kost. Det bör noteras att RDA är inte samma sak som "låg intag" eller "icke tillräckligt med", utan snarare ett mått på det genomsnittliga dagliga intaget som anses vara tillräckligt för att uppfylla näringsbehoven hos de flesta individer.

"Citrater" er en feilstavning av "Citratere", som er den medisinske betegnelsen for stoffer som inneholder citratsyre, eller som har verdi som citratsyre i kroppen. Citrater kan være saltet av citronsyre, som er en organisk syre som forekommer naturlig i mange fødevarer, og som spiller en viktig rolle i kroppens stofskifte.

Citrater kan også være brukt som lægemiddel, for eksempel som bindemidler for overdrevne mengder kalcium i blodet, eller som behandling for metabolisk acidosis, en tilstand der karakteriseres av for lav pH i kroppen.

I tillegg kan citrater være brukt som diagnostisk verktøy for å undersøke nivåene av bestemte ioner i blodet, som magnesium og kalium.

'Näringsbehov' kan definieras som den mängd näring (kalorier och näringsämnen) som en individ behöver för att uppfylla sina kroppsliga funktioner, växa, utvecklas, reparera och möta energifordringar under vila och aktivitet. Näringsbehovet varierar beroende på ålder, kön, vikt, muskelmassa, fysisk aktivitet, hälsotillstånd och graviditet eller amning. Det är viktigt att tillfredsställa sina näringsbehov med en balanserad och varierad kost för att underlätta hälsa, välbefinnande och preventiv medicin.

Kalciumkarbonat är ett salt av koldioxid och kalcium. Det har den kemiska formeln CaCO3. Det förekommer naturligt i flera mineral, som exempelvis kalksten och marmor.

I medicinsk kontext används kalciumkarbonat ofta som ett kosttillskott för att behandla eller föventionellt förhindra låga nivåer av kalcium i blodet, en tillstånd som kallas hypokalcemi. Det kan också användas för att neutralisera magsyra hos personer med höra magsyraproduktion, såsom dem som har gastroesofageal refluxsjukdom (GERD) eller magulcus.

Kalciumkarbonat är också ett vanligt ingrediens i tandkräm, där det hjälper till att härda tänderna och skydda dem från karies.

Radioisotoper, även kända som radioaktiva isotoper eller radionuklider, är varianter av grundämnen där atomkärnan har för få eller för många neutroner jämfört med den stabila formen. Detta gör att de är instabila och sönderfaller genom radioaktivt sönderfall, under vilket de emitterar ioniserande strålning i form av alfa- eller betapartiklar eller gammastrålning. Radioisotoper används inom en rad olika områden, till exempel medicin (till exempel för diagnostiska och terapeutiska syften), industri, forskning och militärt bruk.

Bisköldkörtelhormoner, även kända som gonadotropiner, är hormoner som produceras och secretas av hypofysens framlob (adenohypofysen) i hjärnan. Det finns två typer av bisköldkörtelhormoner: folikelstimulerande hormon (FSH) och luteiniserande hormon (LH). Dessa hormoner är involverade i regleringen av reproduktiva funktioner, såsom ägglossning hos kvinnor och spermatozoiedenbildning hos män.

Folikelstimulerande hormon (FSH) stimulerar tillväxten och utvecklingen av könscellerna i äggstockarna hos kvinnor (foliklerna) och spermatozoidernas produktion i testiklarna hos män.

Luteiniserande hormon (LH) är involverat i den slutliga utvecklingen av en äggcell till en mogen äggcell som är redo för befruktning hos kvinnor, ett stadium som kallas ägglossning. Hos män stimulerar LH produktionen av androgener, såsom testosteron, i testiklarna.

Bisköldkörtelhormonerna kontrolleras av hypothalamus, en del av hjärnan som producerar och releasear hormonet gonadotropin-releasing hormone (GnRH). GnRH styr sekretionen av FSH och LH från hypofysens framlob.

Stearinsyror är en typ av fettsyror som har en lång kedja med 18 kolatomer och en karboxylgrupp (-COOH) i ena änden. Denna fettsyra är vanligt förekommande i naturen och kan hittas i många animaliska och vegetabiliska fettkällor, såsom nötkött, mjölkprodukter och palmolja. Stearinsyra har en formel med namnet Octadecanoic acid och är vanligtvis fast vid rumstemperatur. Den är en viktig komponent i lipidmembranen hos levande celler och används också inom industrin för att tillverka smörjmedel, tvål och andra produkter.

Cobalt är ett metalliskt grundämne som har beteckningen Co på periodiska systemet. Det används inom medicinen, särskilt inom ortopedisk kirurgi, där det ingått i legeringar som använts för att tillverka konstgjorda leders proteser. Cobalt kan också förekomma i vissa medicinska preparat, såsom vitaminer och mineralpreparat, då det är ett essentiellt spårämne för människokroppen.

I högre koncentrationer kan cobalt dock vara skadligt och orsaka symptom som bland annat hudirritation, andningssvårigheter och hjärtsvikt. Långvarig exponering för cobalt har också kopplats till neurologiska symtom som minnesförlust och tremor.

Gitelman's syndrom är en ärftlig sjukdom som berör njurarnas tubuli och påverkar elektrolytbalansen i kroppen. Sjukdomen orsakas av en mutation i genen SLC12A3, som kodar för en natrium-klorid-kotransportör i distala tubuli i njuren.

Som ett resultat av denna mutation kan kroppen inte absorbera tillräckligt med salt (natrium och klordioxid) från urinen, vilket leder till låga nivåer av dessa elektrolyter i blodet. Detta kan orsaka symtom som svaghet, trötthet, muskelkramper, spasmer, yrsel och i vissa fall även hjärtarytmier.

Gitelman's syndrom är ofta associerad med låga nivåer av kalium och magnesium i blodet, som också kan bidra till symtomen. Sjukdomen är vanligtvis asymptomatisk under barndomen, men symtom kan börja uppstå under tonåren eller tidiga vuxenlivet.

Det finns inget botemedel för Gitelman's syndrom, men symtomen kan behandlas med elektrolytsupplement och ibland även med mediciner som hjälper till att reglera elektrolytbalansen i kroppen.

"Bindningsplatser" är ett begrepp inom strukturell biokemi och molekylärbiologi som refererar till de specifika områdena på en molekyl där den binder till en annan. Dessa bindningsplatser kan finnas på proteiner, DNA, RNA eller andra biomolekyler. De består ofta av aminosyrorsekvenser eller nukleotidsekvenser som har förmågan att känna igen och binda till specifika strukturella egenskaper hos en annan molekyl.

I proteiner kan bindningsplatser vara exponerade på proteinytan eller inbäddade i proteinets tredimensionella struktur. De kan vara specialiserade för att binde till små molekyler, joner, andra proteiner, DNA eller RNA. I DNA och RNA kan bindningsplatser bestå av komplementära baspar som möjliggör specifik bindning mellan två komplementära strängar.

Kännedom om bindningsplatser är viktigt inom forskning och medicinsk applikation, eftersom det kan användas för att utveckla läkemedel som binder till specifika proteiner eller andra molekyler i kroppen. Det kan också hjälpa till att förstå hur genuttryck regleras och hur signaleringsvägar fungerar inom celler.

"Dubbelblindmetod" er en forskningsmetode brukt i kliniske prøver og eksperimenter, der begge parter involvert - forsøkspersonen og forskeren/undersøkeren - ikke kjenner til hvilken behandling eller kontrollgruppe forsøkspersonen er tildelt. Dette gjør det mulig å unngå subjektive fordommer og forventninger som kan påvirke resultatene av eksperimentet.

I en dobbelblind studie, blir identiteten til den behandling eller placebo som er tildelt hver deltaker skjult både fra deltakeren og undersøkelsesleder. En uavhengig tredje part forvarer koden til behandlingsgruppen før studien starter, og denne koden blir ikke avslørt før analysen av dataene er fullført. På denne måten sikres at forskeren ikke kan påvirkes av noen forventninger de har til hvorvidt en bestemt behandling vil være mer effektiv enn en annen, og at deltakeren ikke blir beinflusert i sin opplevelse eller beskrivelse av symptomer eller sider ved å kjenne til om de får en egentlig behandling eller en placebo.

Dobbelblindmetoden er en viktig metode for å redusere risikoen for bias og forsikre at resultatene av en undersøkelse er pålitelige og reproducerbare.

Enligt medicinskt lexicon är avföringsmedel (laxermedel) en läkemedel som används för att behandla förstoppning och underlätta avfödandet. Det finns olika typer av laxermedel, till exempel:

* Bulkverkande laxermedel: ökar volymen av avföringen genom att öka mängden vatten i tjocktarmen. Exempel på sådana medel är psyllium och metylcellulosa.
* Osmotiska laxermedel: drar ut vatten från kroppen till tjocktarmen, vilket leder till ökad volym av avföringen och en mjukare konsistens. Exempel på osmotiska laxermedel är laktulossyra och polyetylenglykol.
* Stimulerande laxermedel: verkar direkt på tarmväggen och ökar peristaltiken (tarmsammandragningarna), vilket underlättar avfödandet. Exempel på stimulerande laxermedel är bisacodyl och senna.

Det är viktigt att följa dosaningsrekommendationerna för varje specifikt laxermedel, eftersom överdosering kan leda till diarré och elektrolytbrist.

Enligt Medicinska Ordboken kan kosttillskott definieras som:

"Ett preparat i form av tabletter, kapslar, pulver eller liknande, som tas till särskilda näringsändamål. Kosttillskott innehåller ofta vitaminer, mineraler och andra substanser som påstås ha positiva effekter på hälsa och välbefinnande."

Det är viktigt att notera att kosttillskott inte ska ses som en ersättning för ett balancerat och näringsrikt matvanor. Innan du börjar ta något kosttillskott, rekommenderas det alltid att du först konsulterar din läkare eller dietist för att få råd om dess lämplighet och säkerhet.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

"Ben" refererar anatomiskt till den del av extremiteten som är belägen under knäet, medan "benvävnad" (i medicinska sammanhang) ofta refererar till all vävnad som utgör benet, inklusive benmärg, benvävnad, brosk, senor, muskler och hud. Benvävnaden består huvudsakligen av kollagen och mineralsalter, vilket ger benen styrka och styvhet. Benmärgen inne i benen producerar röda och vita blodkroppar.

Fenolftalein är ett organisk förening som ofta används som indikator i kemiska analysmetoder. Det är färglöst i syrefattiga (surt) miljöer, men blir rosa till rödaktigt i närvaro av basiska (aluftrika) ämnen och/eller när det utsätts för solljus. Fenolftalein används ofta som indikator i titreringsmetoder för att bestämma pH-värde eller styrka på en bas. När pH-värdet överstiger cirka 8,2 – 10,0 (beroende på koncentrationen) blir lösningen rosa.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

I medicinen refererer "metaller" til en gruppe af kemiske elementer som inkluderer bl.a. jern, kobber, zink og bly. Disse metaller er ofte vigtige for legemets funktion, enten som strukturelle komponenter eller som kofaktorer i enzymer. Nogle metaller kan også være skadelige eller giftige i større mængder, såsom bly og kviksølv.

I medically related context, 'copper' refererar vanligtvis till det kemiska grundämnet med atomnummer 29 på periodiska systemet. Copper är ett metalliskt grundämne som förekommer naturligt i naturen och har en karakteristisk röd-orange färg. Det används ofta inom medicinen, till exempel som en del av vissa enzymer i kroppen eller som ett koagulant i vissa medicinska behandlingar. Copper kan också förekomma i vattenleveranser och kan orsaka en sjukdom vid långvarig exponering, känd som 'copper toxicity'.

Strontium är ett grundämne med symbol Sr och atomnummer 38 i det periodiska systemet. Det tillhör gruppen alkaliska jordartsmetaller och förekommer naturligt i mineraler som celestin och strontianit. Strontium har ingen känd biologisk roll hos människor, men kan ersätta calcium i benvävnad och påverka benstoffskretsloppet.

I medicinsk kontext används strontiumranelat som läkemedel för behandling av osteoporos, eftersom det verkar stärka benstrukturen och minska risken för frakturer. Det gör så genom att öka benmineraliseringen och sänka benresorptionen. Strontiumranelat är ett salt av strontium som har god absorption i mag-tarmkanalen och lågt toxicitetspotential.

Fluoridering (fluoridation) är ett tillägg av fluor till vatten, salt, tandkräm eller andra produkter med syfte att förhindra tooth decay genom att stärka emaljen på tänderna. Fluorid är ett naturligt förekommande grundämne och finns i naturen i olika koncentrationer. I vatten fluoridering används oftast en koncentration av 0,7-1,2 milligram per liter (mg/L).

Fluoridering har visat sig vara en effektiv metod för att förebygga tooth decay och är en allmänt accepterad metod inom folkhälsoarbete. Fluoridering av vatten är den mest kostnadseffektiva metoden, men även salt- och tandkrämfluoridering används i olika länder.

Fluorideringen fungerar genom att fluoridet binds till emaljen på tänderna och hjälper till att stärka den genom att bilda ett skyddande skikt som skyddar mot tooth decay. Fluoridering kan också hjälpa till att reparera tidiga skador på emaljen.

Det är viktigt att notera att för höga koncentrationer av fluorid kan vara skadliga och orsaka en sjukdom som kallas fluoros, vilket kan leda till tandförfärdning och benförändringar. Därför är det viktigt att regleringen och övervakningen av fluoridering sker på ett säkert och effektivt sätt.

Kalciumklorid är ett salt av kalcium och saltsyra med den kemiska formeln CaCl2. Det används inom medicinen som en del av behandlingen för hypokalcemi (låga nivåer av kalcium i blodet) eller magnesiumförgiftning, då det hjälper till att höja koncentrationerna av kalcium i kroppen. Kalciumklorid kan också användas som en del av lösningar för intravenös infusion för att behandla dehydrering och elektrolytbrist.

Läkemedelsformuleringar av kalciumklorid finns vanligtvis som ett vattenlösligt pulver eller en färglös, klar lösning. Det kan injiceras intravenöst, intraossärt (in i benmärgen) eller subkutant (under huden). Vissa biverkningar kan förekomma vid användning av kalciumklorid, såsom irritation och smärta vid injektionsstället, muskelspasmer, yrsel, illamående och i sällsynta fall hjärtarytmier. Det är viktigt att följa den specifika behandlingsplanen som fastställs av en läkare under användning av kalciumklorid.

En medicinsk definition av 'legeringar' är vanligen en kombination av två eller fler metalliska element, där den ena komponenten är ett huvudsakligt strukturellt material och den andra (eller andra) komponent(erna) är tillagda för att förbättra egenskaper som hårdhet, slidstyrka, korrosionsbeständighet eller biokompatibilitet.

Exempel på metalllegeringar som används inom medicinen innefattar:

1. Titanlegeringar: Används ofta inom ortopedisk kirurgi och tandvård på grund av deras höga styrka, låga densitet, goda korrosionsbeständighet och utmärkta biokompatibilitet.

2. Stållegeringar: Används ofta inom kirurgiska instrument och implantat på grund av deras höga hårdhet, slidstyrka och goda slidresistens.

3. Kobberlegeringar: Använts historiskt som antibakteriella ytor på handtag till dörrknappar, räcke och andra ofta hanterade ytor inom sjukvården.

4. Gullegeringar (till exempel guld-platinalegeringar): Används ofta inom tandvård på grund av deras höga korrosionsbeständighet, goda formbarhet och acceptabel biokompatibilitet.

5. Ferrolegeringar (till exempel järn-manganlegeringar): Används inom magnetoterapi för behandling av smärta och inflammation.

Medicinskt talat är ett smörjmedel (lubricant) ett preparat som används för att minska friktionen och skapa en glidande yta mellan två ytor. Det kan användas inom medicinen för att underlätta rörelser, exempelvis vid artros, eller under operationer för att skydda vävnader från mekanisk skada. Smörjmedel kan också användas som en del av vissa former av medicinsk behandling, till exempel vid insertion av katetrar eller andra medicinska instrument. Det är viktigt att använda lämpliga, kliniskt testade och godkända smörjmedel för att undvika biverkningar och komplikationer.

Medicinskt kan 'Metallämnesomsättningsrubbningar, medfödda' definieras som ärftliga störningar i kroppens förmåga att hantera och metabolisera vissa metallioner, såsom järn, koppar, zink och mangan. Dessa störningar kan orsaka överskott eller brist av dessa metallioner i kroppen, vilket kan leda till allvarliga hälsoeffekter och skador på olika organ och system. Exempel på medfödda metallämnesomsättningsrubbningar inkluderar:

* Wilson's sjukdom (kopparöverskott)
* Hemokromatos (järnbrud)
* Menkes sjukdom (zinkbrist)
* Disturbans i manganomsättningen (för höga eller för låga nivåer av mangan)

Dessa tillstånd kan vara väldigt varierande i sin svårighetsgrad och symptom, men de kan leda till skador på levern, hjärtat, hjärnan och andra organ. De behandlas vanligen med hjälp av kostförändringar, näringsbristfyllning och mediciner som reglerar metalljonernas nivåer i kroppen.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.