Ytepitelhinnan i magsäcken. Den buktar in i lamina propria och bildar magsäcksgropar. Tubulära körtlar, typiska för de olika magsäcksområdena (kardia-, gastriska och pylorusområdet), mynnar ut i magsäcksgroparna. Magslemhinnan består av flera olika celltyper.
Tarmarnas invändiga beklädnad, bestående av ett inre epitelskikt, en mellanliggande lamina propria och en yttre muskelslemhinna. I tunntarmen kännetecknas slemhinnan av en rad veck och ett överflöd av absorberande celler (enterocyter) med mikrovilli (ytludd).
Inflammation i magslemhinnan, en skada som kan ses i samband med ett flertal olika sjukdomar.
Sårbildning i magslemhinnan pga kontakt med magsyra. Tillståndet förknippas ofta med Helicobacter pylori-infektion eller bruk av icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAIDS).
En spiralformad bakterie som ger upphov till magsjukdom hos människor. Den är en gramnegativ, ureaspositiv, krökt och något spiralformad organism som först isolerades 1982 från patienter med magsår i västra Australien. Helicobacter pylori fördes ursprungligen till släktet Campylobacter, men RNA-sekvensanalyser, fettsyraprofiler, tillväxtmönster och andra taxonomiska särdrag har visat att mikroorganismen borde tillhöra släktet Helicobacter. Dit överfördes den officiellt 1989.
Ytorna i munhålan, inkluderande tandköttets slemhinna, gommen, läpparna, kinderna, munbotten och andra delar. Slemhinnan består för det mesta av icke-keratiniserat, skiktat och skvamöst epitel som täcker muskelvävnad, ben eller körtlar, men som på vissa ställen kan uppvisa varierande grad av keratinisering.
Infektioner orsakade av bakterier tillhörande släktet Helicobacter, hos människor särskilt Helicobacter pyloris. De kliniska uttrycken är koncentrerade till magen, vanligtvis magslemhinnan, antrum och övre delen av tolvfingertarmen. Infektionen spelar stor roll för uppkomst av typ B-gastrit och magsår.
Sjukliga tillstånd i magen.
Ett matsmältningsorgan beläget i övre vänstra kvadranten av buken, mellan nedre änden av matstrupen och början av tolvfingertarmen.
Tumörsjukdomar i magen.
Den vätska som utsöndras av magslemhinnan och som består av saltsyra, pepsinogener, inre faktor, gastrin, slem och bikarbonatjoner.
Parietalceller, även kända somoxyntceller, är en typ av cell i magmucosan som sekreterar hydroklorsyra och intracellulärt koldioxid till den intragastriska magvätskan, vilket sänker dess pH till 1-2 och skapar en miljö som är optimal för peptidasasaktivitet och proteinabsorption.
Ett tillstånd där en ursprungscelltyp ersätts av en annan, liknande celltyp.
"Slemhinnan (Mucosa) är den slim- och vätskebeläggda skikt som tapetserar de inre ytorna på kroppens hålrum och rör, exempelvis i mun, näsa, tarmar och könsorgan. Den består av epitelceller och underliggande bindväv och har en viktig funktion som skydd mot mekanisk skada, bakterier och andra främmande partiklar."
Saltsyra i magsaften.
'Antrum pyloricum' är den nedre, utvidgade delen av magsäcken som mynnar ut i muskelvävnaden i magmunnen (pylorus), vilken kontrollerar flödet av delvis sönderdelad mat till tolvfingertarmen.
Ansamling av histologiskt normal vävnad på "fel" plats.
Kronisk magkatarr med slemhinneatrofi.
En grupp peptidhormoner i mag-tarmsystemet som utlöser produktion av magsafter. De kan även förekomma i det centrala nervsystemet, där de antas fungera som signalöverföringssubstanser.
I en enkel medicinsk definition, är magmukoser (eller magmukousmembran) ett slemhinneområde som har en särskild egenskap att producera ett stort ämnesomsättningssurt sekret, vilket hjälper till att skydda magsäcken från den sura gastrisk juice. Detta membran täcker inre ytan av magen och består av en flerskiktad epitel som inkluderar särskilda celltyper såsom produktionsceller för magsaft, glatt muskelceller och nervceller.
Pepsinogener är en grupp enzymer som produceras i magsäckens slemhinnor hos däggdjur, inklusive människan. De fungerar som proenzymer, vilket betyder att de är inaktiva föregångare till aktiva enzym. När pepsinogen exponeras för lågt pH-värde i magen konverteras det till det aktiva enzymet pepsin, som spjälkar proteiner i maten.
Olika preparat med varierande verkningsmekanismer som används för behandling och lindring av magsår och irritationer i mag-tarmkanalen.
Endoskopisk undersökning, behandling eller operation av magsäckens insida.
Ett släkte gramnegativa, spiralformade, sjukdomsalstrande bakterier som isolerats från tarmkanalen hos däggdjur, inklusive människa.
En stark, frätande syra som är ett vanligt reagensmedel i laboratoriet. Syran erhålls genom att klorväte löses i vatten. Kemisk formel är HCl. Magsyra utgörs av saltsyran i magsaften.
I en enda mening kan 'slemhinna' definieras som: "En slags slembildande, tät, skiktformad epitel som löper över ytor i kroppen och hjälper till att skydda dem från skada, infektion och uttorkning." Slemhinnan producerar slem, en vätska som innehåller vatten, salter, proteiner och andra substanser, vilket hjälper till att hålla ytan fuktig och glatt. Den finns i olika delar av kroppen, såsom näsa, mun, svalg, lungor, tarmar och könsorgan.
Den övre utvidgningen av magsäcken, ovanför incisura cardialis.
Pentagastrin är ett syntetiskt peptidhormon som används som diagnostiskt verktyg inom medicinen. Det stimulerar magsekretionen och frisätter gastrin, ett hormon som reglerar magsaftens sekretion. Pentagastrin används vid undersökningar av magsäckens funktion och för att diagnostisera tillstånd såsom gastrinom, en ovanlig sorts neuroendokrine tumör.
Tunntarmens översta del.
Cancerförstadier, eller precancerösa tillstånd, är cellförändringar som kan utvecklas till cancer om de inte behandlas, men som ännu inte har utvecklat alla karaktäristika för cancer, såsom invasiv växt eller spridning till andra delar av kroppen.
En medfödd missbildning kännetecknad av en utbuktning i ileum. Det är en kvarleva av embryots gulesäck, där äggulegången inte slutits.
En amin med depressoreffekt, erhållen genom enzymatisk dekarboxylering av histidin. Histamin är en kraftig stimulerare av utsöndringen i magen, ger sammandragning av luftrörens glatta muskulatur, verkar kärlvidgande och tjänar som centralt verkande nervsignalsubstans.
En färglös, klar och flyktig vätska (alkohol) med allmän kemisk formel C2H5OH. Den tas snabbt upp i tarmkanalen och sprids i hela kroppen. Etanol har bakteriedödande verkan och används som lokalt desinfektionsmedel. Den har utbredd användning som lösningsmedel och konserveringsmedel i t ex farmaceutiska preparat, och den utgör den viktigaste beståndsdelen i alkoholdrycker.
Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.
Re-epithelialization är en medicinsk term som refererar till den process där ett nytt lagret av epitelceller bildas och täcker över en sår yta eller en skadad hudyta. Detta är en naturlig del av läkningsprocessen, där celler i området runt skadan delar sig och migrerar för att stänga igen såret och återställa barriärfunktionen huden har mot yttre miljön. Re-epithelialization kan också stimuleras medicinskt genom användning av speciella behandlingar, som till exempel cellterapi eller topiska behandlingar med växtbaserade ämnen.
Ett asparaginendopeptidas av hydrolasklass som liknar katepsin D, men har en något bredare specificitet. EC 3.4.23.34.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
I en enkel medicinsk definition kan 'ureas' definieras som ett färglöst, luktlöst, giftigt lösningsmedel som produceras i levern som en slutprodukt av proteinmetabolismen hos däggdjur. Ureas består av två aminosyror som är kopplade till varandra genom en peptidbindning. Det är vattenlösligt och utsöndras vanligtvis från kroppen via urinen.
Ett antiinflammatoriskt medel av icke-steroidtyp (NSAID) som blockerar enzymet cyklooxygenas, som behövs för bildandet av prostaglandiner och andra autakoider. Det hämmar även polymorfa leukocyters motilitet.
Slemhinnornas sega sekret. Det innehåller mucin, vita blodkroppar, vatten, oorganiska salter och förbrukade celler.
Ett med histamin besläktat ämne, som fullständigt hämmar bindning av histamin till H2-receptorer. Cimetidin har en rad farmakologiska verkningar. Det hämmar utsöndring av magsaft, likaså frisättning a v pepsin och gastrin. Det blockerar även cytokrom P-450-aktivitet.
Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.
A peptic wound is a type of tissue damage that occurs in the gastrointestinal tract, typically in the stomach or duodenum, as a result of the erosive action of digestive enzymes such as pepsin and hydrochloric acid.
(5Z,11-alfa,13E,15R)-11,15-dihydroxy-16,16-dimetyl-9-oxoprosta-5,13-dien-1-syra. En syntetisk prostaglandin E-analog som skyddar magslemhinnan, förhindrar sårbildning och främjar läkning av magsår. sk yddseffekten är oberoende av syrahämning. Den har också en kraftigt hämmande effekt på bukspottkörtelfunktioner och tillväxt av experimentella tumörer.
Pepsin A är ett enzym som produceras i magsäcken och hjälper till att bryta ner proteiner i maten till mindre peptider under magsäckens sura förhållanden.
Bakåtflöde av galla till framförallt den övre matsmältningskanalen, men även till bukspottskörteln.
Tarmsegmentet mellan blindtarmen och ändtarmen. Det omfattar en uppåtstigande, en tvärgående, en nedåtgående och en slingrande del.
Magsår beläget i tolvfingertarmen.
Tetragastrin är ett syntetiskt peptidhormon som består av fyra aminosyror och är analogt med det naturligt förekommande gastrin-4, ett hormon som produceras i magsäcken. Tetragastrin används vanligtvis i forsknings- och diagnostiska sammanhang för att stimulera magsekretion och gallans utsöndring.
En histamin H2-receptorantagonist som används mot magsår.
Mukoproteiner med hög molekylvikt som bildar en skyddande hinna på epitelcellers yta, där de bildar en barriär mot partiklar och mikroorganismer. Membranbundna muciner kan spela ytterligare roller i interaktioner mellan proteiner på cellytan.
Den del av nässlemhinnan som innehåller ändarna av de sensoriska nerverna för lukt, belägna i valvet i varje näshåla. Det gulbruna luktepitelet består av luktreceptornervceller, borstceller, stamceller och tillhörande luktkörtlar.
Det vanligaste och biologiskt mest aktiva prostaglandinet hos däggdjur. Det uppvisar de flesta av prostaglandinernas typiska, biologiska verkningsmekanismer och har använts i stor omfattning som oxytociskt medel.
'Prostaglandin E, syntetiska' refererar till artificiellt framställda analoger av naturligt förekommande prostaglandiner, som är en grupp lipidmolekyler involverade i inflammation, smärta, feber och andra fysiologiska processer, med syfte att efterlikna eller påverka specifika biologiska aktiviteter av de naturliga prostaglandinernas E-receptorer inom kroppen.
En art gramnegativa, spiralformade bakterier som förekommer i magslemhinnan och som är förknippad med kronisk antrumgastrit. Bakterien påvisades första gången i endoskopiprover från patienter som undersöktes för Helicobacter pylori-förekomst.
Den del av magen som övergår i tolvfingertarmen. Den karaktäriseras av tjocka cirkelformade muskelskikt, magmunsringmuskeln, som reglerar öppning och stängning av magsäcken.
Epitelceller som bildar ett basskikt till magsäckskörtlarna. Zymogencellerna syntetiserar och utsöndrar pepsinogen, en prekursor till enzymet pepsin.
Förutom sin antiinflammatoriska verkan har dessa preparat också smärtstillande och febernedsättande effekt. De används främst vid kronisk artrit och vissa tillstånd med smärtande och inflammerad mjuk vävnad. De blockerar prostaglandinsyntesen genom att hämma cyklooxygenas, som omvandlar arakidonsyra till cykliska endoperoxider.
Slemhinneytan i struphuvudet, bestående av olika sorters epitelceller, som varierar från skivepitel i den övre delen av struphuvudet till flimmerhårsepitel i resten av struphuvudet, bägarceller, och körtrlar av både slemceller och serösa celler.
Omeprazol är ett protonpumpshämmande läkemedel som används för att behandla mag- och tarmsjukdomar orsakade av överproduktion av magsyra, såsom gastroesofageal reflux sjukdom (GERD), Zollinger-Ellisons syndrom och magulcusor. Det fungerar genom att blockera den aktiva platsen för en protonpumpa i magcellernas syrasekretoriska kanaler, vilket reducerar mängden syra som produceras i magsäcken.
Inbred rodent strains are genetically identical populations of rats that are produced by repeatedly breeding closely related individuals over many generations, leading to a high degree of homozygosity and predictable genetic traits, which make them valuable tools in biomedical research for studying gene function, disease mechanisms, and therapeutic interventions.
Pepsinogen A är ett proenzym, det vill säga ett inaktivt enzym som aktiveras när det exponeras för lågt pH, och är den prekursorform av pepsin som produceras i magmukosan hos människor. Det används som en markör vid screening av gastrisk cancer, då ökade nivåer av Pepsinogen A i serum kan indikera magmucosabeslutning eller atrofi, vilket är ett tidigt stadium i utvecklingen av gastrisk cancer.
Sukralfat är ett medel som används vid behandling av sårbarhet, smärta och ulceration i mag-tarmkanalen, genom att skydda slemhinnan och stimulera läkning. Det är en basiskt joniskt komplex polymer av sockerarten sukros, som bildar ett skyddande skikt över slemhinnan och neutraliserar den sura miljön i mag-tarmkanalen.
En art av Helicobacter som koloniserar magen hos laboratoriemöss, katter och hundar. Bakterieförekomsten är förknippad med lymffollikelhyperplasi och mild gastrit hos katter.
"RNA (Ribonucleic acid) är ett ensträngat nucleotidmolekylt som fungerar som genetisk budbärare i celler, transportierande genetisk information från DNA till ribosomer under protein syntesprocessen."
Det segment av muskelvävnad och hinnor som sträcker sig från svalget till magsäcken.
Blödning i någon del av mag-tarmkanalen, från matstrupen till ändtarmen.
Prototypsubstansen för behandling av milda till medelsvåra smärtor. Den utgör den verksamma beståndsdelen i smärtstillande läkemedel som aspirin, albyl, magnecyl m fl och har antiinflammatoriska och f ebernedsättande egenskaper. Genom att hämma cyklooxygenas hämmar den också prostaglandinbiosyntesen. Acetylsalicylsyra hindrar dessutom blodproppsbildning och används för att förebygga tromboser.
Celler som täcker kroppens inre och yttre ytor.
Felbelägen magslemhinna i nedersta delen av matstrupen med ökad risk för utveckling av sår (Barrets ulkus), som leder till förträngning (Matstrupsförträngning).
Ett karcinom härrörande från körtelvävnad eller vars celler bildar tydliga körtelliknande strukturer. Adenokarcinom kan klassificeras i enlighet med de mönster cellerna bildar.
Läkemedel som selektivt binder till, men inte aktiverar histamin H2-receptorer, och därmed blockerar verkan av histamin. Deras viktigaste kliniska effekt är att de hämmar syrautsöndring vid behandling av magsår. De kan även påverka glatt muskulatur. Vissa av medlen i denna klass har kraftig effekt på det centrala nervsystemet, men dessa verkningsmekanismer är inte klarlagda.
En grupp dominant och oberoende nedärvda antigen knutna till ABO-blodfaktorerna. De är glykolipider i plasma och utsöndringar som kan fästa vid erytrocyter. Fenotypen Le(b) är resultatet av samverkan mellan Le-genen Le(a) och generna för ABO-blodgrupperna.
Endoskopisk undersökning av, behandling av eller operation i mag-tarmkanalen.
I en enkel medicinsk kontext kan 'Pteridium' referera till ett släkte av ormbunkar, med det vetenskapliga namnet *Pteridium aquilinum*, även känt som brunag, jättesvansormbunk eller vanlig svansormbunk. Denna art är världens vanligaste ormbunk och kan påträffas över hela jorden.
Placering av kropp eller föremål eller delar därav i en vätska.
Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.
En grupp basala granularceller i tarmarna, vars korn lätt färgas med silver- eller kromsalter. Cellerna utsöndrar serotonin, substans P och enkefaliner. Det finns tre typer: de i magslemhinnan, i tolvfingertarmen och i tarmarna.
Matsmältningsstörningar.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
En i vatten olöslig terpenfettsyra som används för behandling av mag-tarmsår. Den bidrar till läkning och förbättrad funktionalitet hos slemhinnevävnad.
Den del av mag-tarmkanalen som sträcker sig mellan nedre magmunnen och ileocekalklaffen mot tjocktarmen. Den kan delas in i tre delar: tolvfingertarmen, jejunum och ileum.
Sjukliga förändringar i matstrupen.
Störningar orsakade av missbruk eller överkonsumtion av alkohol.
Den nedersta och smalaste delen av tunntarmen, mellan jejunum (tunntarmens övre del) och ileocekalklaffen överst i tjocktarmen.
Oregelbundet formade argyrofila celler som producerar histamin, kromogranin A/pankreastatin, samt en än så länge icke identifierad peptidhormon. De utgör den talrikaste typen av enokrina celler i magsäckens syraproducerande slemhinna. Dessa celler reagerar på gastrin genom att frisläppa sina sekretoriska ämnen, och denna histaminkälla fungerar som den positiva parakrina stimulatorn för utsöndring av saltsyra från parietalcellen.
Ett mått på en lösnings surhetsgrad.
Alla djur som ingår i familjen Suidae, knubbiga, kortbenta och allätande däggdjur med tjock hud och borstliknande pälshår, förhållandevis lång nos och liten svans. Hit hör släktena Babyrousa, Phacochoerus (vårtsvin) och Sus, till vilket hör det vanliga tamsvinet (Sus scrofa).
I-blodgruppssystemet är ett av 35 kända blodgruppsystem hos människor, identifierat första gången 1927. Det består av antigen som kallas ABO-antigener och dessa finns på röda blodkroppars yta. I-blodgruppssystemet innehåller endast ett antigen, kallat "I" eller "i", som är en varianter av ABO-antigenet.
Ett släkte av bakterier i reproduktionsorgan, tarmkanal och munhåla hos djur och människor. Några arter är patogena.
Cyclooxygenase-1 (COX-1) är ett enzym involverat i prostaglandinsyntesen, som producerar prostaglandiner, tromboxaner och leveranshormonliknande substanser (PGES) från arakidonsyra under fysiologiska förhållanden. Det hör till enzymklassen oxidoreduktaser och är konstitutivt uttryckt i många celltyper, inklusive endotelceller, fibroblaster och monocyter/makrofager. COX-1 producerar prostaglandiner som skyddar mag- och tarmepitel, reglerar reninsekretion och blodtrycket samt underhåller nyttigheten hos aggregerande plattor.
Magkatarr med hypertrofiska slemhinneveck. Till symtomen hör kräkningar, diarré, viktminskning, kraftigt ökad slemproduktion och hypoproteinemi.
"Natriumpertechnetat Tc 99m" är ett radioträus medicine preparat som används inom diagnostisk medicin, särskilt inom kardiologi och neurologi. Preparatet består av den radioaktiva isotopen Teknetium-99m (Tc-99m) som är kopplad till ett organospecifikt vektormolekyl, i detta fall natriumpertechnetat. När patienten injiceras med preparatet kan man följa dess distribution och upptag i olika vävnader genom att registrera de gammastrålar som avges vid Tc-99ms radioaktiva sönderfall. Detta möjliggör visuell visualisering och funktionell utvärdering av olika organ och system i kroppen, exempelvis hjärtats blodförsörjning eller skelettets struktur.
Duodenogastrisk reflux (DGR) refererer til den tilbagevending af indhold fra duodenum (den øverste del af tarmsystemet) til mavesækken. Dette kan føre til en forstyrrelse i mavesækkens pH-balance, da duodenumindholdet normalt har et højere pH-værdi end magen indhold. Denne tilbagevending kan irritere mavesækken og forårsage symptomer som surt opstød, smerter i maven og opblæhhed.
Onormal förbindelse med magsäcken.
Prostaglandin E (PGE) är en typ av prostaglandiner, som är lipidmedierande molekyler involverade i en rad fysiologiska processer inom kroppen, såsom inflammation, smärta, feber och blodflödesreglering. PGE är specifikt associerad med smärtreduktion, samt med relaxation av muskler i luftrör och matstrupe. Det finns också forskning som visar att PGE kan ha en roll i skyddet av mag-tarm-trakten.
Ett glykoprotein som utsöndras av magkörtlarna och som är nödvändigt för upptag av vitamin B12. Brist på denna faktor leder till perniciös anemi.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
Hyperplasi är en term inom histologi och patologi som betecknar ökat celltal i ett vävnadsområde, vanligen orsakat av ökad cellproliferation. Detta skiljer sig från hypertrofi, där cellerna blir större men antalet celler förblir oförändrat. Hyperplasi kan vara fysiologisk eller patologisk och kan bero på olika orsaker som hormonella störningar, irritation, inflammation eller neoplastiska tillväxt. I allmänhet är hyperplasi en reversibel process, men i vissa fall kan den leda till onormal vävnads- eller organförändring och öka risken för cancerutveckling.
En underfamilj under Muridae (råttdjur), bestående av flera släkten, inkl. Gerbillus, Rhombomys, Tatera, Meriones och Psammomys.
Visuell eller fotografisk mikroskopi, där elektronstrålar (med våglängder tusentals gånger kortare än synligt ljus) används i stället för ljus, vilket ger avsevärt större förstoring. Elektronernas interaktion med preparaten ger upplysning om preparatens finstruktur. Vid transmissionselektronmikroskopi ger elektronernas reaktioner under passage genom ett mycket tunt preparat upphov till en bild. Vid svepelektronmikroskopi faller en elektronstråle snett mot preparatytan, och av reaktionerna ovan ytan alstras en bild. Elektronmikroskopi förkortas ofta EM.
Förbränning av fingerborgstora klumpar av smulade, torra löv (moxa) på huden över akupunkturpunkter. Minibriketterna innehåller vanligtvis blad av malört.
Prostaglandiner är signalmolekyler som produceras av kroppens celler och har diverse effekter på kroppsfunktionerna, såsom reglering av smärta, inflammation, sömnschema, blodtryck och skydd av magsäcken. De är en del av en större grupp lipidmolekyler som kallas eikosanoider och bildas från essentiella fettsyror som inkorporeras i cellemembranen.
Brist eller avsaknad av saltsyra i magsaften trots stimulering till vätskeproduktion i magsäcken.
Sjukdomstillstånd med ett eller flera av följande kännetecken: de är permanenta, ger kvarstående handikapp, orsakas av irreversibla sjukliga förändringar, kräver speciell rehabiliteringsbehandling ell er kan förväntas fordra lång tids observation och vård.
Analys av magsaften för bestämning av syrahalten.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
En megaloblastanemi som förekommer hos barn, men som är vanligare senare i livet, och som kännetecknas av histaminfast aklorhydri. Laboratorie- och klinisk diagnos baseras på vitamin B12-malabsorption pga av magslemhinnans förmåga att producera intrinsic factor.
La reacción de Perjodsäure-Schiff, también conocida como la reacción de periodato de Schiff, es una técnica analítica utilizada para determinar la concentración de aldehídos y cetonas en una muestra. Implica la formación de un ion oxidonio entre el carbono carbonílico y el nitrógeno de un reactivo de Schiff, seguida de la oxidación del ion oxidonio a un grupo carboxilo por perjodato de sodio. La cantidad de dióxido de carbono liberado durante este proceso se mide y se utiliza para calcular la concentración de aldehídos o cetonas en la muestra original. Es una reacción sensible, selectiva y específica que se ha utilizado en diversas aplicaciones analíticas y clínicas.
Kirurgiskt avlägsnande av hela (total gastrektomi) eller del av (partiell gastrektomi) magsäcken.
Ghrelin är ett hormon som produceras i magsäcken och styr aptiten, kroppsvikten och energibalansen. Det ökar känslan av hunger och stimulerar insulinfreisättning från bukspottkörteln.
Onormalt blodflödesmotstånd i leverns portasystem, vilket ofta förekommer vid skrumplever och portvensobstruktion.
Atrofi. Minskning eller degenerering av vävnad av olika orsaker.
En histaminantagonist som tycks blockera såväl H2- som H3-histaminreceptorer. Den har använts för sårbehandling.
Procedurer för användande av endoskop i samband med diagnos och behandling av sjukdomar. Vid endoskopi förs ett optiskt instrument antingen in via naturliga kanaler, som t ex matsmältningssystemet, eller genom små, kirurgiskt anlagda snitt (titthål) för undersökning av inre kroppsdelar. Tack vare framsteg i bildbehandling, endoskopteknik och utrustning av allt mindre format kan kirurgiska ingrepp göras under endoskopering.
Ett enzym som katalyserar dekarboxylering av histidin till histamin och koldioxid. Det fordrar pyridoxalfosfat i djurvävnader, men inte i mikroorganismer. EC 4.1.1.22.
Endoskopisk undersökning av, behandling av eller operation i matsmältningsapparaten.
Pepsinogen C er ein forekomstform av pepsinogentymelløyden som produseres i magsækkens slimhinner og brukes i magesaftenproduseringen. Det er ikke så viktig som pepsinogen I og II for klinisk testing og har ingen kjente medisinske betydninger på grunn av sine lave nivåer i kroppen.
"Tolvfingertarmens sjukdomar" refererar till ett brett spektrum av medfödda eller förvärvade tillstånd som drabbar tolvfingertarmen (duodenum), den första delen av tunntarmen. Dessa sjukdomar kan variera från strukturella abnormaliteter, funktionella störningar, till inflammatoriska eller infektionsrelaterade tillstånd. Exempel på tolvfingertarmens sjukdomar inkluderar Crohns sjukdom, celiaki, duodenit, gastroesofageal refluxsjukdom (GERD), Zöllinger-Ellison-syndrom och Meckels divertikel, samt anatomiska avvikelser som duodenalstenos och duodenalulcus.
Den del av magsäcken som blir kvar efter magoperation, t ex gastrektomi eller gastroenterostomi vid magcancer eller magsår. Magsäcksåterstoden är en vanlig plats för tumörer, som kallas stumpcancer.
Det viktigaste systemet för gruppering av mänskligt blod, baserat på förekomst eller frånvaro av två antigener, A och B. När varken A eller B förekommer är blodet av grupp 0, när bägge förekommer är blodet av grupp AB. A och B är genetiska faktorer som bestämmer förekomsten av enzymer för syntes av vissa glykoproteiner huvudsakligen i erytrocytmembranet.
Beteckning för livskraft i kinesisk filosofi. Denna kraft anses kunna påverkas eller styras av t ex akupunktur eller rörelseövningar (som i qigong). Begreppet qi, som ursprungligen avsåg luftström eller andedräkt, har senare kommit att få betydelsen ande, som i grekiskans pneuma och latinets spiritus.
Fysisk tvång innebär att en person mot sin vilja utsätts för tvångsfullständig kontroll över sitt kroppsliga tillstånd eller rörelsefrihet, vanligen orsakat av ett annat persons fysiska styrka eller användande av mekaniska hjälpmedel.
Gastrinproducerande celler, också kända som G-celler, är en typ av hormonproducerande celler som finns i mag-tarmkanalen hos däggdjur. Dessa celler producerar och sekreterar gastrinet, ett peptidhormon som stimulerar frisättningen av hydroklorisk acid och pepsinogen från slidcellerna i magsäcken för att underlätta proteinavdigringen. Gastrinproducerande celler är koncentrerade i magsäckens fundus och antrum, men de kan även hittas i tjocktarmen och i bukspottkörteln.
Ett glykolipidiskt, icke artspecifikt antigen, som utlöser produktion av fårantihemolysin. Det förekommer på vävnadsceller hos många arter, men saknas hos människor. Antigenet påträffas i många infektionsframkallande organismer.
Proteiner förekommande hos någon bakterieart.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
"Sekretionshastighet" refererar till mängden sekret som produceras och utsöndras från en körtel per tidsenhet. Det kan appliceras på olika kroppsliga system, såsom speicheldrüsor (spottkörtlar), levern och lungorna. I en enkel mening: "Sekretionshastigheten är hastigheten på sekretering av ett specifikt sekret från en körtel."
Ett läkemedel med smärtstillande, antiinflammatoriska och febernedsättande egenskaper, men användning ger risk för agranulocytos.
Betankolföreningar, även kända som hepatiska steatoosi, är ett tillstånd där det abnormt ansamlas fett (triglycerider) i leverceller (hepatocyter), vilket orsakar cellskador och leverinflammation.
Pepstatiner är en grupp proteaser, enzymer som bryter ned proteiner, som hämmas av pepsin-inhibitorer och har sin aktivitet optimalförhöjd vid lågt pH. De är aspartylproteaser och förekommer naturligt hos djur, växter och mikroorganismer. Pepstatiner används inom forskning för att studera proteas och deras mekanismer.
Den del av matsmältningsapparaten som sträcker sig från magen till ändtarmskanalen. Den omfattar tjocktarmen och tunntarmen.
Föreningar eller ämnen som reagerar med cyklooxygenas (prostaglandin-endoperoxidsyntas) och därmed hindrar detta från att ingå substrat-enzymkombination med arakidonsyra och bilda eikosanoider, prostaglandiner och tromboxaner.
Du söker efter en medicinsk definition på "Tolvfingertarmsinflammation", även känt som duodenit. Det är en inflammatorisk tillstånd i tolvfingertarmen (duodenum), vilket är den första delen av tunntarmen. Den kan orsakas av infektioner, irritanter eller autoimmuna sjukdomar. Symptomen på duodenit kan inkludera buksmärta, diarré, kräkningar och viktminskning. Behandlingen beror på orsaken till inflammationen men kan innefatta antibiotika eller antiinflammatoriska läkemedel.
Taurocholsårs syndrome, eller primär skovsmuldssjukan, är en sällsynt genetisk leversjukdom orsakad av en mutation i TAT-genen, vilket leder till onormalt höga nivåer av taurocholsyra i gallan. Detta kan resultera i skovsmuldsliknande skador på levercellerna och eventuell progressiv leverinsufficiens.

'Magslemhinna' (gastric mucosa) refererar till den slimhinneseparation som tapetserar insidan av magen. Den består av ett flertal celltyper och är ansvarig för att producera syror, enzymer och andra substanser som hjälper till att bryta ned föda och skydda magens vävnad från den sura miljön. Magslemhinnan har också en viktig roll i immunförsvaret genom att producera och transportera antikroppar för att bekämpa infektioner.

Tarmslemhinna, också känd som kolonslemhinna eller colonmucosa, är den inre ytan av tjocktarmen (colon) som är tapetformad av epitelceller och underliggande bindväv. Den består av tunna, cylindriska epitelceller som sitter tätt intill varandra och bildar ett slags skyddande skikt. Dessutom innehåller tarmslemhinna blodkärl, lymfkärl och nervceller som hjälper till att absorbera näringsämnen, transportera bort avfall och reglera tarmfunktionerna. Tarmslemhinnan är också viktig för immunförsvaret eftersom den innehåller celler som producerar antikroppar och andra substanser som hjälper till att bekämpa infektioner.

'Magkatarr' (engelska: 'Nasal congestion') är ett tillstånd där näsan känns stängd eller täppad, ofta orsakat av ökat slem i näshålorna. Det kan bero på en virussjukdom som en förkylning eller allergi. Magkatarr kan också vara ett tecken på andra tillstånd, såsom rhinosinusit eller struphuvudscancer. För att lindra symtomen kan man använda sig av vattenånga, nässpray eller dekongestiva läkemedel.

En magssår, också känd som ett gastriskt ulcus, är en öppen sår (ulceration) i den inre ytan av magsäcken. Magssår orsakas vanligtvis av en infektion med bakterien Helicobacter pylori eller långvarig användning av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID). Symptomen på magssår kan inkludera smärta i magsidan, surhet, kräkningar och blod i avföringen. Behandlingen av magssår består vanligtvis av antibiotika för att behandla bakterieinfektionen och läkemedel som skyddar magsäcken från syra. I allvarliga fall kan kirurgi vara nödvändig.

'Helicobacter pylori' är en bakterie som lever i magsäcken hos uppskattningsvis halva världsbefolkningen. Den orsakar ofta inflammation i magsäckslemhinnan och kan leda till magbölder, magsår och i vissa fall till magcancer. Bakterien tros vanligen smitta barn via kontaminert mat eller vatten, men även via direktkontakt med infekterad person. Infektionen kan vara asymptomatisk eller ge upphov till symptom som buksmärta, kräkningar och illamående. Behandlingen av Helicobacter pylori-infektion består vanligen av kombinerad antibiotisk behandling tillsammans med en läkemedel som reducerar magsyrahalten.

"Munslemhinna" är ett medicinskt begrepp som refererar till den bakre delen av munhålan, omedelbart bakom de övre framtandens tandfästning. Det är en del av det svalgöppning (farynx) och innehåller muskler och slemhinna som hjälper till att svälja mat och skydda luftvägarna. Munslemhinnan kan bli inflammerad eller irritierad, vilket kallas för "faryngit", och detta är vanligtvis orsakat av en infektion eller irritation.

En Helicobacterinfektion är en infektion orsakad av bakterien Helicobacter pylori, som främst koloniserar magsäcken och tolvfingertarmen. Bakterien kan orsaka olika mag- och tarmsjukdomar, till exempel gastriter (maginflammation), duodenit (tarmsäckinflammation) och ulcus (sår) i magsäcken eller tolvfingertarmen. Infektionen kan även öka risken för magcancer. Symptomen på en Helicobacterinfektion kan variera mycket, från buksmärta och illamående till kräkningar och viktminskning. Behandlingen av Helicobacterinfektioner består vanligtvis av kombinationsterapi med antibiotika och läkemedel som reducerar magsyraproduktionen.

Medicinskt kan 'magsäckssjukdomar' (gastrit) definieras som inflammation eller irritation i magsäcken. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektion med bakterien Helicobacter pylori, användning av vissa läkemedel, stress och konsumtion av alkohol eller rökning.

Magsäckssjukdomar kan leda till symptom som illamående, kräkningar, smärta i magen och minskad aptit. I vissa fall kan sjukdomen också öka risken för allvarliga komplikationer såsom magsår eller cancer i magsäcken.

Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man upplever några av dessa symptom, särskilt om de är kroniska eller förvärras över tiden. En läkare kan diagnostisera magsäckssjukdomar genom att undersöka patientens symptom, historia och genomförandet av olika tester som blodprover, bakterieodlingar eller endoskopi.

Sjukdomen behandlas vanligen med läkemedel som reducerar magsyraproduktionen och dödar eventuell bakterieinfektion. I vissa fall kan operation vara nödvändig för att behandla allvarliga komplikationer såsom blödning eller perforering av magsäcken.

Medicinskt sett är magsäcken (ventriculus) en muskelhinna som utgör en del av matspjälkningssystemet hos djur och människor. Den ligger i överkanten av bukhålan och förvarar och jäsnar föda innan den fortsätter till tarmarna för ytterligare bearbetning och näringsabsorption. Magsäcken har en mycket stark muskelvägg som hjälper till att mala upp och småbita maten genom peristaltiska rörelser, vilket underlättar näringsupptagningen i tarmarna.

Stenochirurgisk definition:

En magtarmtumör (gastric tumor) är en abnormell tillväxt i slemhinnan eller äventyret i magsäcken. Magsäckstumörer kan vara både godartade och elakartade. De godartade tumörerna kallas adenom och de elakartade tumörerna kallas adenocarcinom. Andra typer av elakartade tumörer som kan förekomma i magsäcken är neuroendokrina tumörer, lymfomer och sarkomer.

Adenocarcinom är den vanligaste typen av magsäckscancer och utgår ofta ifrån magsäckens slemhinna. Riskfaktorer för att utveckla magsäckscancer innefattar bland annat infektion med Helicobacter pylori, magitillstånd som kräver långvarig behandling med protonpumpshämmare, levercirros, matvanor (t.ex. saltrik mat och rökning), ålder och ärftlighet. Symtom på magsäckscancer kan vara illamående, kräkningar, buksmärtor, viktminskning och blod i avföringen. Diagnosen ställs vanligen genom endoskopi och biopsi, och behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).

'Magsaft' är ett sekret som produceras i magsäcken. Den primära funktionen är att bryta ned föda, speciellt protein, genom en process som kallas proteolys. Magsaft innehåller flera enzymer såsom pepsin, gastrisk lipas och gelatinas. Dessutom innehåller det saltsyra (väteklorid, HCl) som skapar den sura miljön (med ett pH på 1-3) i magsäcken och aktiverar de proteolytiska enzymerna. Magsaftens produktion stimuleras av gastrin, ett hormon som frisätts i svar på att äta.

Parietalceller, elleroxyntiska celler, är en typ av cell som finns i den magzinna (fundus och corps) i magsäcken. Dessa celler har en viktig funktion i magsäckens sekretoriska aktivitet genom att producera intrinsic factor och klorgaser, vilket är nödvändigt för absorptionen av vitamin B12 och den kemiska brytningen ner av föda.

Intrinsic factor är ett protein som hjälper till att absorbera vitamin B12 i tunntarmen, medan klorgasen deltar i surhetsregleringen i magsäcken genom att konvertera inert gasen koldioxid till en sur lösning av saltsyra. Detta skapar den sura miljön som behövs för att magenszymaser ska fungera optimalt och bryta ner födan.

Parietalcellerna är polära celler med två typer av membran: basolateralt membran, som gränsar till blodkärlen, och apikalt membran, som gränsar till magsäckslumen. De har en rikultrastruktur med mitokondrier, endoplasmatiskt retikulum och sekreterande granuler. Dessa strukturer är involverade i syntesen och transporten av intrinsic factor och klorgaser.

I klinisk sammanhang kan parietalceller vara drabbade av sjukdomar som till exempel autoimmuna gastrit, där antikroppar bildas mot parietalcellerna och/eller intrinsic factor, vilket leder till förlust av dess funktion. Detta kan leda till anemi orsakad av vitamin B12-brist och hypokaliemi (låga potasievärden).

'Metaplasia' är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där en typ av vävnad omvandlas till en annan typ av vävnad, som normalt inte förekommer på den platsen. Detta sker ofta i samband med långvarig irritation eller inflammation och är en adaptiv respons för att ersätta den skadade vävnaden med en mer motståndskraftig typ. Metaplasia kan vara reversibel om orsaken till irritationen avlägsnas, men i vissa fall kan det leda till onormal vävnadsväxt och cancer.

Den svala nässlemhinnan (latin: mucosa nasalis) är ett slimslimrigt, skiktat epitelgevär som löper längs näsa och näsans inre delar. Det består av celler som producerar slem, små körtlar och nervändar. Nässlemhinnan har en viktig funktion i att värma, fuktigöra och rena luften som andas in genom näsan. Den hjälper också till att fånga små partiklar och mikroorganismer som kan finnas i det luftburna materialet.

Medicinskt talat betyder "magsyra" vanligtvis för lågt pH-värde i maginnehållet. Magensaft är normalt mycket surt med ett pH på mellan 1 och 3, vilket orsakas av produktionen av saltsyra (HCl) i magcellerna. Nedsatt magfunktion eller vissa mediciner kan påverka denna syraproduktion och leda till ökad pH i maginnehållet, även kallat hypokaliemi. För lågt pH i magen kan orsaka symptom som illamående, kräkningar och smärta. Långvarig höjd pH kan också leda till allvarliga komplikationer som magitillväxt eller malabsorption av näringsämnen.

'Antrum pyloricum' er en del av magen, som ligger mellom kroppen og den smale utgangen (pylorus). Det er den nederste delen av magen før matsmålens utgang til tolvfingertarmen. Antrum pyloricum er ansvarlig for at veksle maten fra en flytende til en klumpet konsistens, slik at den lettere kan passe gjennom den smale matsmålspylen og inn i tolvfingertarmen. Dette området inneholder også muskler som hjelper med å pumpe maten videre gjennom systemet.

I den medicinska kontexten betyder "koristom" att använda en substans eller behandling som har en positiv effekt eller fördel för individen, ofta i form av en läkemedel eller terapi. Det kan hjälpa att lindra symtom, förbättra funktion eller öka livskvalitet.

Emellertid bör koristom alltid vägas upp mot potentiala risker och biverkningar, och skall endast användas under ledning av en legitimerad vårdpersonal som kan övervaka effekterna och justera behandlingen som behövs.

Atrofisk gastrit är en medicinsk term som beskriver en kronisk inflammation i magsäcken (gastriten) som har lett till en förtunning och förlust av den normala strukturen och funktionen hos magvävnaden. Denna sjukdomsprocess orsakar atrofi, det vill säga en nedbrytning och försvagning, av de celler som producerar magsaften (parietalcellerna) och de celler som bildar den skyddande slimhinnan i magen (övriga epitelceller).

Atrofisk gastrit kan delas in i två typer beroende på vilka områden av magsäcken som är drabbade:

1. Fundusgastrit: Den övre, bakre delen av magsäcken (fundus) är inflammerad och atrofierad.
2. Corpusgastrit: Den centrala delen av magsäcken (corpus) är inflammerad och atrofierad.

Atrofisk gastrit kan vara asymptomatisk, men kan också leda till symptom som illamående, kräkningar, buksmärtor, minskad aptit och viktminskning. Den är också en riskfaktor för magcancer, eftersom den skapar ett miljö där cancerogena ämnen kan utvecklas.

Den vanligaste orsaken till atrofisk gastrit är infektion med bakterien Helicobacter pylori (H. pylori). Andra orsaker kan vara autoimmuna sjukdomar, kirurgiska ingrepp och användning av protonpumpshämmare under lång tid.

'Gastrin' är ett hormon som produceras i mag- och tarmkanalen hos djur, inklusive människor. Det utsöndras främst från G-celler i magmuskelns slemhinna, men även från endokrina celler i tarmens slemhinna.

Gastrin har som funktion att stimulera sekretionen av saltsyra (HCl) och enzymer från magsäckens slemhinnsdrüser (de så kallade chiefcellerna). Det gör detta genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet hos de drüsscellerna, vilket leder till en ökad aktivitet av protonpumpen i dessa celler och därmed en ökad sekretion av saltsyra.

Gastrin spelar också en viktig roll för att reglera magsäckens muskelkontraktioner (motilitet) och kan påverka aptiten genom att stimulera släppning av hungerhormonet ghrelin.

Överskott av gastrin i kroppen kan leda till överproduktion av saltsyra, vilket kan orsaka magbesvär som exempelvis magsår.

I'm sorry for the confusion, but "Magmuciner" doesn't seem to be a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or field of study. Could you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.

Pepsinogener är en typ av proenzym, som är en inaktiv form av ett enzym. Pepsinogen är den inaktiva förstadiet till pepsin, ett enzym som spjälkar proteiner i magsäcken. När maten når magsäcken och pH-värdet sjunker, aktiveras pepsinogent till pepsin genom att bli omvandlat av den sura miljön. Pepsin börjar sedan spjälka proteiner i maten så de kan absorberas av kroppen.

Medicinskt kan ‘magsårsmedel’ definieras som ett läkemedel som används för att behandla eller förebygga magont och syrabesvär. Dessa mediciner kallas även antiacider eller prostetiska medel. De fungerar genom att neutralisera magsyran, skydda magslidans slemhinna eller reducera magsyraproduktionen. Exempel på sådana medel inkluderar calciumkarbonat, magnesiumhydroxid, aluminiumhydroxid och lakritzextrakt. Det är viktigt att använda dessa medel enligt receptbelagda riktlinjer eftersom otillräcklig eller överdosering kan leda till biverkningar som diarré eller förstoppning.

Gastroskopi, även känt som övre gastrointestinal (GI) endoskopi, är en typ av endoskopisk undersökning där en flexibel, slangformad utrustning, känd som en gastroskop, införs genom munnen och nedanför struphuvudet in i matstrupen, magsäcken och delar av tolvfingertarmen.

Den huvudsakliga anledningen till att gastroskopi utförs är för att undersöka symtom som kan vara relaterade till problem med övre GI-trakten, såsom dyspepsi (magont), blod i magtarmkanalen, svårdiagnostiserad illamående eller kräkningar, besvär med sväljning och viktminskning. Den kan också användas för att ta prover för biopsi, för att undersöka eventuella misstänkta lesioner eller för att behandla vissa problem som hittats under undersökningen, till exempel polyper eller blödningar.

Under proceduren får patienten ofta ett svalgmedel för att reducera gaggenreflexen och förbättra synfältet för läkaren. Proceduren är vanligtvis väl tolererad, men det kan kännas obehagligt när gastroskopen glider ned i strupen. I allmänhet tar proceduren cirka 15-30 minuter att genomföra. Efteråt kan patienten uppleva en lätt illamående eller sömnlöshet, men detta tenderar att vara milda och tillfälliga.

'Helicobacter' är ett släkte av bakterier som karaktäriseras av sin spiralform och förmåga att borra sig ner i slemhinnor hos värdar, främst i magsäcken hos människor. Den mest kända arten är Helicobacter pylori, som orsakar mag- och tolvfingertarmsjukdomar, inklusive gastriter (inflammation i magsäcken) och ulcus (sår) i magsäcken eller tolvfingertarmen. Infektion med Helicobacter pylori kan även öka risken för magcancer.

Medicinskt talar man om saltsyra när man referring to hydroklorisk syra (HCl), som är en stark mineralacid som bildas naturligt i kroppen och ingår bland annat i magsaften. Den hjälper till att bryta ned maten och aktivera enzymer under matsmältningen.

I medicinska sammanhang kan saltsyra användas för att behandla exempelvis magkatarr, då det hjälper att neutralisera den överskott av magsyra som orsakar besvären. Det sker vanligtvis genom att inta en lösning med saltsyra i vatten före maten.

Det är viktigt att notera att för höga nivåer av saltsyra kan vara skadliga för kroppen, och därför bör användningen av saltsyra under medicinsk behandling alltid övervakas av en läkare.

'Slemhinna' (i engelska: 'mucous membrane') är ett slags slimtäckt, yttre vävnadslager som tapetserar inre ytor av kroppen. Det finns i många olika kroppsdelar, till exempel i näsa, mun, tarmar, urinvägar och könsorgan. Slemhinnan skyddar kroppen mot skador, smitta och uttorkning genom att producera ett slem som hjälper till att fånga upp smutsiga partiklar och hålla vätska i kroppen. Den hjälper också till att underlätta rörelser inom kroppen, till exempel när mat passerar genom tarmarna eller när slem lämnar luftvägarna vid andning.

'Gastrisk fundus' refererer til den øverste del af maagen, der er forbundet med esophagus (spiserøret). Dette område er karakteristisk for sin indbulning over den muskulære del af magen og indeholder også en stor koncentration af fundusglander, som producerer mave-syre og slimet substance, der hjælper med at beskytte mavesækkens indvendige overflade. Fundus er vigtig for at regulere mavens akiditet og fordøjelsesprocessen.

Pentagastrin är ett syntetiskt peptidhormon som efterliknar strukturen och verkan av gastrin, ett hormon som produceras i magsäcken. Pentagastrin används inom medicinen för att stimulera magsekretionen vid diagnostiska syften, till exempel för att utvärdera magsäckens förmåga att producera syra. Det kan också användas för att testa tarmtarmkörtelns funktion och i vissa fall som behandling vid blodbrist orsakad av magblödningar.

Pentagastrin är inte längre tillgängligt på marknaden i många länder, inklusive Sverige, på grund av biverkningar och säkerhetskonsekvenser. Andra alternativ rekommenderas istället för att utföras dessa diagnostiska tester.

Tolvfingertarm, också känd som ilium, är den bredaste och övre av de tre delarna av tarmsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Den ligger närmast tarmens början, ändtarmen, och har en genomsnittlig längd på cirka 25 centimeter hos vuxna.

Tolvfingertarmen har en karakteristisk form som liknar ett avlångt "U" eller en treudd, med två laterala flikar (ceca) och en gemensam blindsäck (appendix vermiformis). Cecerna är placerade på höger sida av buken och innehåller mikroflora som hjälper till att bryta ned näringsämnen.

Tolvfingertarmen har en viktig funktion i näringsabsorption, eftersom den innehåller talrika plikplattor (villi) och små blad (mikrovilli) som ökar ytan för absorption av näringsämnen. Dessutom producerar den enzymer som hjälper till att bryta ned kostens kolhydrater, protein och fetter innan de absorberas in i blodet.

Cancerförstadier, eller "precancerous changes", är cellförändringar som kan utvecklas till cancer om de inte behandlas. Dessa förändringar sker gradvis över tid och kan vara reversibla under vissa omständigheter. Det finns olika typer av cancerförstadier beroende på vilken typ av cancer de kan leda till. Exempel på vanliga former av cancerförstadier inkluderar dysplasi, metaplasia och atypisk hyperplasi. Dysplasi är en förändring där cellerna i ett vävnadslager börjar se annorlunda ut än normalt och kan vara onormala i storlek, form eller antal. Metaplasia är en förändring där en typ av cell konverterar till en annan typ av cell som inte vanligtvis finns på den platsen. Atypiska hyperplasier är en ökning av cellantalet tillsammans med onormala cellförändringar.

Det är viktigt att notera att cancerförstadier inte alltid kommer att leda till cancer, men det finns en ökad risk för att de utvecklas till cancer jämfört med normala vävnader. Om cancerförstadier upptäcks kan läkare ofta behandla dem genom att avlägsna den onormala vävnaden eller använda andra metoder som kirurgi, strålbehandling eller mediciner för att minska risken för cancerutveckling.

Meckel's divertikel är en medfödd missbildning av tjocktarmen, vilket innebär att en liten säck bildas som sticker ut från tarmslidningen. Detta fenomen sker vanligtvis några centimeter från tygeln (ändtarmens mynning) och är oftast asymptomatisk, det vill säga den orsakar inga besvär hos den drabbade individen. Divertiklet innehåller vanligen rester av fostertarm, vilket kan leda till komplikationer som blödningar, inflammation (divertikulit) eller obstruktion (mekoniumileus hos spädbarn). Meckel's divertikel är den vanligaste medfödda tarmsjukdomen och drabbar cirka 1-3% av befolkningen.

Histamin är ett biogent amin som fungerar som neurotransmittor och immunmodulerande signalsubstans i kroppen. Det produceras naturligt i människokroppen av granulocyter, basofiler och mastceller som en del av det immuna systemet. Histamin spelar en viktig roll i allergiska reaktioner, inflammation och sömn-vakenhetsreglering. Det kan också frisläppas i samband med fysisk skada eller sjukdom, där det fungerar som ett signalsubstanser som attraherar andra celler till området för att hjälpa till vid läkning och reparation. Histamin verkar genom att binda till olika receptorer i kroppen, inklusive H1-, H2- och H3-receptorerna, vilket orsakar en rad fysiologiska effekter som pruritus (kliande), bronkospasm, sänkt blodtryck och ökat slemproduktion.

Etanol, även känt som etylalkohol, är en klar, färglös och lättantändlig vätska med kemisk formel C2H5OH. Det är den primära aktiva ingrediensen i alkoholhaltiga drycker och har också användningsområden inom medicinen som desinfektionsmedel och läkemedel.

I medicinsk kontext refererar 'etanol' ofta till den substans som orsakar berusning när den konsumeras i alkoholhaltiga drycker. Det kan också användas terapeutiskt för att behandla patienter med metanol- eller etylenglykolförgiftning genom att konkurrera ut de toxiska substanserna från levern och andra vävnader.

Läkemedelsverket i Sverige har godkänt etanol som läkemedel under varunamnet "Etanol", bland annat för användning som desinfektionsmedel och hudantiseptikum. Det finns också preparat med etanol som aktiv ingrediens som används för att lindra smärta orsakad av sår eller skador på huden.

En vävnadsprov är en typ av medicinskt prover där ett litet fragment av kroppens vävnad tas bort för att undersöka och analysera. Det kan användas för att ställa en diagnos, bedöma effekterna av en behandling eller forska. Vävnadsproven kan tas från olika delar av kroppen, beroende på vad som behöver undersökas, och metoderna för att ta provet varierar beroende på vilken typ av vävnad som ska tas. Exempel på olika slag av vävnadsprover är exempelvis biopsi, aspirationscytologi och finnmönstring.

Re-epithelialization är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där ny epitelvävnad bildas och täcker över en sår yta under läkning. Epitel är den typ av vävnad som bildar ytskiktet på kroppsytor, såsom huden och slemhinnorna. När ett sår uppstår, exponeras det underliggande bindväv och blodkärl. Re-epithelialization innebär att celler från den kvarvarande epitelkanterna eller från sårkantens basalcellager migrerar, proliferar och differentieras för att bilda ett nytt skyddande skikt över sårytan. Denna process är en väsentlig del av sårläkningen och kan påverkas av olika faktorer som ålder, allmäntillstånd, lokal miljö och behandlingar.

Katepsin E, også kjent som cathepsin E eller endopeptidase E, er ein endosomal- og lysosomal protease involvert i proteolyseprosessen i celleverden. Det er syntetisert som ett proprotein og kløyves til et aktivt enzym i sine maturerende stadier. Katepsin E har en preferens for hydrolysing peptidbindinger etter aromatiske aminosyrer, slik som fenylalanin og tyrosin.

I tillegg til sin rolle i proteolyse, kan katepsin E også være involvert i antigenpresentasjon og immunrespons. Det har blitt funnet i antigenpresenterende celler (APCs) som f.eks dendritceller og makrofager, og det kan spille en rolle i processing av antigener for MHC klasse II-presentasjon.

Aktiviteten til katepsin E kan være relatert til ulike sykdommer og patofysiologiske tilstander, slik som kraftige inflammatoriske respons, autoimmune sykdommer, infeksjonssjukdommer og kreft.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

'Ureas' är ett gammalt medicinskt begrepp som inte längre används i modern medicin. Ordet hänvisar till ämnen som innehåller kol, kväve och syre och som bildas under nedbrytningen av protein i kroppen. I samband med detta process bildas även urea (kväveammoniak), ett slags kemisk förening som finns naturligt i urinen hos däggdjur och som är en viktig del av kroppens ämnesomsättning.

Idag används termen 'ureas' sällan inom medicinen, eftersom det är mer vanligt att tala om specifika substanser eller processer i stället än om en bredare kategori av ämnen som ureas.

Indometacin är ett icke-steroidalt antiinflammatoriskt medel (NSAID) som används för att behandla smärta, inflammation och feber. Det fungerar genom att hämma en specifik typ av enzymer (cyklooxygenas-2, COX-2) som är involverade i produktionen av prostaglandiner, ämnen som orsakar smärta och inflammation.

Indometacin används vanligen för att behandla smärtor och inflammation relaterade till artros, reumatoid artrit, gikt och andra muskuloskelettala sjukdomar. Det kan också användas för att behandla migrän och andra typer av huvudvärk.

Liksom med andra NSAID-preparat kan indometacin orsaka biverkningar som mag-tarmrubbningar, ökad risken för blodproppar och hjärtinfarkt, höjd blodtryck och nedsatt njurfunktion. Dessa biverkningar tenderar att vara mer vanliga vid långvarig användning eller höga doser av läkemedlet.

'Slem' (latin: mucus) är ett slimet, ofta vattens juice sekret som produceras av slemhinnor i kroppen. Det består huvudsakligen av vatten, men innehåller också proteiner, salter och slaggprodukter. Slem har flera funktioner, bland annat att:

1. Lubricera: slemhinnor i kroppen behöver vara fuktiga för att fungera korrekt. Slemet hjälper till att minska friktionen och skyddar slemhinnan från skador.
2. Skydda: slem innehåller antikroppar som hjälper till att försvara kroppen mot infektioner. Det kan också fånga upp främmande partiklar och förebygga deras inträngande i kroppen.
3. Transportera: slem kan transportera celler, näringsämnen och avfallsprodukter genom kroppen. Till exempel transporterar slemmet i luftvägarna bort damm, smuts och bakterier från lungorna.
4. Reglera fuktighet: slem hjälper till att hålla vissa delar av kroppen fuktiga, som till exempel ögonens yta och näshålan.

Slem kan ha olika konsistens beroende på var det produceras i kroppen. I några områden är slemet tunnflytande och vattenliknande, medan det i andra områden är tjockare och mer geléaktigt.

Cimetidine is a histamine-2 (H2) receptor antagonist that is commonly used in medical treatment. It works by blocking the action of histamine on the H2 receptors located in the stomach, which reduces the production of stomach acid. This makes cimetidine useful in treating and preventing ulcers of the stomach and duodenum, as well as other conditions where reducing stomach acid is beneficial, such as gastroesophageal reflux disease (GERD) and Zollinger-Ellison syndrome.

Cimetidine is available in both prescription and over-the-counter forms, and it can be taken orally or intravenously. It is important to follow the dosage instructions provided by a healthcare professional, as taking too much cimetidine can lead to side effects such as headache, dizziness, and diarrhea.

In addition to its use in treating gastrointestinal disorders, cimetidine has also been studied for its potential benefits in other areas, including cancer treatment and prevention, management of alcohol withdrawal syndrome, and reduction of symptoms in patients with rheumatoid arthritis. However, more research is needed to confirm these potential uses and establish their safety and effectiveness.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

Ett peptiskt sår, även känt som ett stomach ulcus eller en gastric ulcer, är en skada eller en erosion i den inre ytan av magsäcken. Det orsakas vanligtvis av en infektion med bakterien Helicobacter pylori (H. pylori) eller långvarig användning av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID).

Peptiska sår karaktäriseras av smärta eller obehag i magregionen, oftast strax under bröstbenet. Smärtan kan variera från mild till stark och kan förvärras efter att ha ätit mat eller vid tomma magar. Andra symtom kan inkludera magsmärtor, kräkningar, sväljningsbesvär, illamående och blod i avföringen.

Peptiska sår behandlas vanligtvis med antibiotika för att eliminera H. pylori-infektionen och med läkemedel som skyddar magsäcken från syra, till exempel protonpumpshämmare eller H2-receptorantagonister. Ändringar i livsstilen, såsom att undvika alkohol, tobak och koffein, samt att undvika mat som irriterar magsäcken kan också hjälpa till att behandla och förebygga peptiska sår.

16,16-Dimetylprostaglandin E2 är en syntetisk analog av naturlig prostaglandin E2. Det används inom medicinen för att behandla glaukom, ett ögonsjukdom som orsakas av för högt tryck i ögat.

Medicinsk definieras 16,16-Dimetylprostaglandin E2 som följande:

"16,16-Dimetylprostaglandin E2 är en syntetisk analog av naturlig prostaglandin E2. Den aktiverar prostaglandin E2-receptorn och orsakar minskad produktion av aqueös humor i ögat, vilket leder till sänkt intraokulärtryck (IOP). Preparatet används som glaukommedicin för att behandla ögonförhöjt tryck och förhindra skador på synnerven."

Det är viktigt att notera att denna medicinska beskrivning kan variera beroende på källan och språket.

Pepsin A är ett enzym som produceras i magsäcken och hjälper till att bryta ner proteiner i maten till mindre peptider under magsäckens sura förhållanden. Det är den aktiva formen av pepsinen, som bildas när det inaktiva prekursormolekylen, pepsinogen, aktiveras av syran i magsäcken. Pepsin A har sin maximala aktivitet vid ett pH på ungefär 2 och börjar denzymatiska processen av proteinerna i maginnehållet innan de passerar vidare till tarmarna för ytterligare nedbrytning och absorption.

"Gallreflux" eller "gallflöde" är ett medicinskt tillstånd där gallvätska (galla) flyter baklänges från bukspottkörteln (gallblåsan) in i levern. Detta kan orsaka inflammation och skada i levern, och är ofta associerat med gallsten eller andra problem med gallgångarna. Gallreflux kan vara asymptomatisk eller orsaka smärta, illamående och kräkningar. I vissa fall kan det leda till allvarliga komplikationer som infektion eller abscessbildning i levern. Behandlingen kan innebära mediciner, ändringar av levnadsvanor eller kirurgi beroende på svårighetsgrad och orsak till tillståndet.

'Grovtarm' är ett slanguttryck och saknar därför en officiell medicinsk definition. I medicinska sammanhang används istället termen kolon, som är den del av tarmkanalen som sträcker sig från blindtarmen till ändtarmen. Kolonet inkluderar också de delar som kallas grovtarm i vardagligt tal, såsom komphållet, kräk- och blindtarmen. Dessa delar av tarmkanalen är specialiserade på att absorbera vatten och elektrolyter samt bryta ned komplexa kolhydrater med hjälp av bakterier som lever där.

Tolvfingertarmssår, eller duodenalulcus, är ett sår i tolvfingertarmen (duodenum), som är den första delen av tunntarmen. Det kan orsakas av att magsyran flödar tillbaka in i tolvfingertarmen och skadar slemhinnan. Detta kan ske till följd av en bakterieinfektion med Helicobacter pylori, långvarig användning av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), ökad produktion av magsyra eller andra sjukdomar som zöliakivi och Crohns sjukdom. Symptomen kan inkludera buksmärta, kräkningar, illamående och blod i avföringen. Behandlingen kan bestå av antibiotika för att döda Helicobacter pylori-bakterierna, läkemedel som reducerar magsyraproduktionen och livsstilsförändringar.

Tetragastrin är ett syntetiskt peptidhormon som består av 4 aminosyror och är analogt med det naturligt förekommande hormonet gastrin, som produceras i mag-tarmkanalen. Tetragastrin stimulerar frisättning av saltsyra (HCl) från magcellerna (parietalceller) och har därför använts vid diagnostiska syften för att undersöka magfunktionen. Preparatet används inte längre kliniskt på grund av biverkningar och risk för cancerutveckling i endokrina delar av sköldkörteln (C-cell carcinom).

Metiamid är ett läkemedel som tidigare användes för att behandla hypertension (högt blodtryck) och hjärtsvikt, men som idag inte längre används på grund av sina biverkningar. Det är en typ av antiadrenergiskt läkemedel som verkar genom att blockera alfa-1-adrenoreceptorer i blodkärlen, vilket orsakar vasodilatation och minskad preload på hjärtat. Metiamid har också visat sig ha en viss effekt som inhibitor av monoaminoxidas (MAO) och som ett antagonist till histamin H3-receptorer, men det är dess verkan som alfa-1-adrenoreceptorantagonist som främst har varit kliniskt relevant.

Läkemedlet kan orsaka flera biverkningar, bland annat yrsel, huvudvärk, trötthet, illamående och minskad libido. I vissa fall kan det också orsaka mer allvarliga biverkningar som andningsdepression, hypotension (lågt blodtryck), bradykardi (långsam hjärtslag) och i extrema fall kardiovaskulär kollaps. På grund av dessa risker används metiamid inte längre som läkemedel.

'Mucin' är ett proteinet som produceras av slemkörtlar i kroppen och har en huvudsaklig funktion att hjälpa till med smörjning och skydd av olika ytor, såsom slemhinnor. Muciner består av en proteinbärare och en kolhydratdel som ger dem deras geléartade konsistens. De kan variera i sin sammansättning beroende på var de produceras i kroppen och kan ha olika funktioner, till exempel att hjälpa till med fångande av bakterier eller andra främmande partiklar.

'Luktslemhinna' er en uformell betegnelse for de øvre luftveie, inklusive nesa (nese), sinus (snuppeslekter), røret (rørblære) og strubehovedet (trachea og luftrør). Disse områder er involvert i vår evne til å oppfange luftbårne stoffer som duper, bakterier og andre partikler, som kan føre til infeksjoner og andre medisinske tilstander. Luktslemhinna hjelper også til å varme, fuke og våte luften vi inhalerer for å beskytte lungene.

Dinoprostone är ett syntetiskt prostaglandin E2-analog, som används inom obstetrik för att inducera förlossning eller stimulera cervixreiferat inför kejsarsnitt. Det verkar genom att utvidga cervix och utlösa kontraktioner hos livmodern. Dinoprostone kan administreras via gel, tablett eller intravaginalt medikamentsformulär.

Prostaglandin E (PGE) är en typ av prostaglandiner, som är lipidmedierande molekyler som har en rad olika funktioner i kroppen. De syntetiseras naturligt i kroppen av en klass enzymer kallad cyclooxygenaser (COX) från essentiella fettsyror såsom arakidonsyra.

Syntetiska Prostaglandin E, även känt som dinoprostone, är en syntetisk form av PGE som används inom medicinen för att behandla vissa gynekologiska tillstånd. Det är ett starkt prostaglandin E2-analog och har effekter som leder till cervixmjukgörande, ökad cervikal turgor och ökad blodgenomströmning i livmodern.

Dinoprostone används vanligtvis som en vaginal gel eller som en insertabel stav för att behandla missformade cervices eller för att inducera förlossning hos gravida kvinnor som är fullt terminerade men vars cervix inte har börjat öppna sig. Det kan också användas för att behandla tidiga spontana aborter och för att behandla infertilitet orsakad av stickfasta spermier.

Samt som med alla läkemedel, finns det vissa biverkningar och risker relaterade till användningen av syntetiska Prostaglandin E, inklusive överdrivna kontraktioner av livmodern, infektion, och i sällsynta fall, amnionisk vätska i lungorna hos fostret. Dessa risker bör diskuteras med en läkare innan behandlingen påbörjas.

'Helicobacter heilmanii' (tidigare känd som 'Gastrospirillum hominis') är en bakterieart som lever i magsäcken hos människor och djur. Den är formad som en spiral och är kapselbildande, vilket gör den motståndskraftigare mot värdens immunförsvar. Bakterien kan orsaka maginfektioner och i vissa fall kan den vara associerad med magsår. Dock är den inte lika vanlig som Helicobacter pylori, en annan bakterieart som ofta förekommer i samband med magproblem.

'Magmun, nedre' refererer til den del af mat- og afføringskanalen som starter i underkanten af mavesækkens forbindelse til tyndtarmen (duodenum) og ender i endetarmen (rectum). Den består af tyktarmen (colon), som kan inddeles i opstigende, tvær- og nedstigende colon, samt endelige del af mat- og afføringskanalen, rectum og anus.

Tyktarmen har en vigtig rolle i at absorbere vand og salt fra afføringen, så den bliver mere fast for at lette udtømning under bowel movement. Desuden er der mange bakterier i tyktarmen, som hjælper med at nedbryde rester af maden og producere vitaminer, specielt vitamin K og store dele af B-vitaminerne.

I den nedre del af magmunnen findes også en række strukturer, der hjælper med at kontrollere afføringen, herunder det interne sfinkter, som er en ringmuskel, der forhindrer ulykkelige udtømninger, når vi ikke ønsker at gå på toilettet. Når vi er klar til at tisse eller sætte afføringen fri, slappes musklen af og lader det gå igennem.

Problemer med den nedre del af magmunnen kan føre til forstoppelse, diarré, inflammation, infektion eller cancer. Derfor er det vigtigt at have en sund kost- og livsstil, undgå overvægt og rygning, samt gennemgå regelmæssige screeningprøver for at opdage tidlige tegn på kræft.

I svensk medicinsk terminologi refererar "magsäckens zymogenceller" ofta till celler i magsäcken som producerar och secretorer inaktiva enzymer, även kända som zymogener. När dessa enzymer når tarmsystemet aktiveras de genom att bli omvandlade till sina aktiva former, vilket är en viktig del av den enzymatiska processen involverad i matspjälkningen.

Specifikt åsyftar termen ofta celler i magsäckens slemhinnor som producerar inaktiva former av proteolytiska enzymer, såsom pepsinogen (som aktiveras till pepsin) och gastrisk lipase (som aktiveras till lipas). Dessa enzymer hjälper till att bryta ned proteinerna och lipiderna i maten till mindre molekyler som kan absorberas av kroppen.

Non-steroidal anti-inflammatory drugs (NSAIDs) are a type of medication that is commonly used to reduce pain, inflammation, and fever. Unlike corticosteroids, which are also used for their anti-inflammatory effects, NSAIDs are not steroids.

NSAIDs work by inhibiting the activity of cyclooxygenase (COX) enzymes, which play a key role in the production of prostaglandins, hormone-like substances that mediate various physiological processes, including inflammation and pain. By blocking the action of COX enzymes, NSAIDs reduce the production of prostaglandins, thereby alleviating pain and inflammation.

There are several different types of NSAIDs available, including:

* Ibuprofen (e.g., Advil, Motrin)
* Naproxen (e.g., Aleve, Naprosyn)
* Celecoxib (Celebrex)
* Diclofenac (Voltaren)
* Meloxicam (Mobic)

While NSAIDs can be effective at reducing pain and inflammation, they can also have side effects, particularly when used at high doses or for extended periods. Common side effects of NSAIDs include stomach upset, heartburn, and increased risk of bleeding. In addition, some NSAIDs may increase the risk of cardiovascular events, such as heart attack and stroke, particularly in people who already have underlying heart disease.

It is important to use NSAIDs only as directed by a healthcare provider and to follow any recommended dosage instructions carefully. If you experience any bothersome side effects or have concerns about taking NSAIDs, be sure to talk with your doctor or pharmacist.

Struphuvudslemhinnan (nasofaryngeal mucosa) är den slemhinna som tapetserar ytan på struphuvudet (nasofarynx), som är den övre delen av svalget. Den består av cilierade epitelceller och slemkörtlar som producerar slem, vilket hjälper till att fuktiga och skydda luftvägarna. Struphuvudslemhinnan är en del av det upper respiratory tract (ÖRT), och kan bli inflammerad under förkylningar eller andra infektioner, vilket kallas för faringit eller nasofaryngit.

Omeprazol är ett läkemedel som tillhör gruppen protonpumpshämmare. Det används vanligen för att behandla mag- och tarmsjukdomar orsakade av överproduktion av magsyra, såsom gastrit (maginflammation), magulcus (magsår), Zollinger-Ellisons syndrom och gastroesofageal refluxsjukdom (GERD). Omeprazol fungerar genom att blockera protonpumpsen i cellsystemet som producerar magsyra, vilket resulterar i minskad syraproduktion. På så sätt hjälper det att reducera symtomen och underlätta läkningen av sår i mag- eller tarmslemhorna. Läkemedlet ges vanligtvis som tablett eller kapsel och tas en gång per dag, ofta på morgonen, på tom mage.

Inom medicinsk forskning refererar "inavlade stammar av råttor" till specifika linjer eller populationer av råttor som har avlas under kontrollerade förhållanden med syfte att framställa djur med en standardiserad genetisk bakgrund och förutsägbar fenotyp. Dessa inavlade stammar används ofta i forskning på grund av deras konsekventa egenskaper, såsom sårbarhet eller resistens mot vissa sjukdomar, beteendemönster och fysiologiska funktioner. Exempel på vanligt använda inavlade råttstammar är Sprague-Dawley, Wistar och Lewis råttor.

Pepsinogen A är ett proenzym, det vill säga ett inaktivt enzym som aktiveras när det exponeras för lågt pH i magen. När pepsinogen A aktiveras bildas pepsin, ett enzym som bryter ner proteiner i matspjälkningen. Pepsinogen A produceras huvudsakligen i den huvudcell som finns i magsäcken.

Aktiviteten hos pepsinogen A används ofta som en markör för magsäckens funktion och kan mätas i blodet. Ökade nivåer av pepsinogen A kan indikera skada eller sjukdom i magsäcken, till exempel gastrit eller magcancer.

Sukralfat är ett medel som används för att behandla sår i mag-tarmkanalen, till exempel sår orsakade av tarmsyra (syrbet), magkatarr eller läkemedelsbehandling. Sukralfat är ett barrierprotektivt medel som bildar en skyddande film över sårans yta och hjälper till att minska irritationen, smärtan och sårbildningen. Det verkar också genom att binda mag-tarmsekretet och neutralisera magsyran. Sukralfat är tillgängligt som tablett eller suspensionsvätska och används vanligen fyra gånger per dag, en timme före måltider och vid sänggåendet.

'Helicobacter felis' är en bakterieart som tillhör Helicobacter-släktet och förekommer naturligt hos katter. Bakterien koloniserar vanligen kattens magslemhinnor och kan orsaka maginfektioner, gastrit (magsvullnad) och i vissa fall magcancer. Människor kan också smittas av 'Helicobacter felis', ofta genom kontakt med katter eller deras avskrädesmaterial, men det är sällsynt. Infektion hos människor kan orsaka symptom som magont, kräkningar och i vissa fall magcancer.

RNA (Ribonucleic acid) är ett samlingsnamn för en grupp molekyler som spelar en central roll i cellens proteinsyntes och genuttryck. Det finns olika typer av RNA, men en specifik typ kallas just budbärarrNA (mRNA, messenger RNA). BudbärarrNA har till uppgift att transportera genetisk information från cellkärnan till ribosomen i cytoplasman, där den används för att bygga upp proteiner enligt instruktionerna i genomet. På så sätt fungerar budbärarrNA som ett slags "budbärare" av genetisk information mellan cellkärnan och ribosomen.

Medicinskt talar man om matstrupen (esophagus) som den rörliga, slutet tuben som för mat och vätskor från munhålan till magsäcken. Matstrupen går genom halsen, passerar genom bröstkorgen och mynnar i magsäcken i magmunnen (cardia). Den består av flera skikt: en inre slemhinna som är täckt av slem, ett muskel- och bindvävslager och en yttre bindvävs- och broskskikt. Matstrupen har en naturlig rörelse, peristaltik, som driver maten ner i magsäcken.

En blöding i mag-tarmkanalen (gastrointestinal blödning) är en utflöde av blod från blåsorna (blodkärlen) i matspjälkningssystemet. Blödningarna kan vara either blygsamma eller allvarliga, och de kan vara lokaliserade var som helst i mag-tarmkanalen, inklusive i matstrupen, magsäcken, tolvfingertarmen, tjocktarmen eller rektum.

Blödningarna kan vara synliga utflöde av blod via munnen eller endast synliga som svarta, tjocka avföringar (melena) på grund av blodets kontakt med magens sura miljö. I vissa fall kan blödningen vara dold och upptäckas först genom symptom som anemi, yrsel eller besvärligheter att andas.

Orsakerna till en blöding i mag-tarmkanalen kan variera från relativt ofarliga orsaker såsom hemorrojder till allvarliga tillstånd såsom magsår, cancer eller trombos. Behandlingen beror på den underliggande orsaken och kan innefatta mediciner, endoskopiska procedurer eller kirurgi.

Acetylsalicylsyra är en läkemedelssubstans som tillhör gruppen icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAID). Den är kemiskt sett en acetylsubstituerad salicylsyra och är den aktiva substansen i läkemedlet Aspirin. Acetylsalicylsyra har flera farmakologiska effekter, bland annat febernedsättande, smärtstillande och antiinflammatorisk verkan. Den har också en blodplättsenhämmande effekt som gör att den används i förebyggande behandling av hjärt-kärlsjukdomar.

Epitelceller, eller epitelceller, är en typ av cell som täcker ytor och organ i kroppen. De bildar en barriär mellan olika kroppsdelar och skyddar dem mot skador, infektioner och vätskedrän. Epitelceller kan vara platta, kubiska eller cylindriska beroende på deras funktion och placering i kroppen. De kan också vara stillasittande eller cilierade, vilket innebär att de har små hår som hjälper till med rörelse av vätskor och partiklar över cellerna. Epitelceller deltar också i absorption, utsöndring och sekretion av substanser.

Barrett's esophagus is a condition in which the lining of the lower part of the esophagus, the tube that connects the throat to the stomach, changes and resembles the lining of the small intestine. This change is called intestinal metaplasia and is thought to be caused by long-term exposure to stomach acid, which can lead to inflammation and damage to the esophageal lining.

Barrett's esophagus is often asymptomatic but can cause symptoms such as heartburn, chest pain, and difficulty swallowing. It is a precancerous condition, meaning that it increases the risk of developing esophageal adenocarcinoma, a type of cancer that affects the esophagus.

The diagnosis of Barrett's esophagus typically involves an upper endoscopy, where a thin tube with a camera is inserted through the mouth and into the esophagus to examine the lining. If intestinal metaplasia is found, a biopsy may be taken to confirm the diagnosis and assess the severity of the condition.

Treatment for Barrett's esophagus typically involves managing symptoms with medications that reduce stomach acid production, such as proton pump inhibitors (PPIs). In some cases, surgery or other procedures may be recommended to remove the affected tissue or prevent cancer development. Regular follow-up and monitoring are also important to detect any changes in the condition over time.

Adenocarcinom är en typ av cancer som utvecklas i körtlar (glandulära celler), vilket innebär att den oftast uppstår i epitelvävnad, det yttre skiktet av celler som täcker huden och de flesta av kroppens ytor. Adenocarcinom är en underkategori till carcinom och kan drabba olika organ, såsom bröst, prostata, tarmsystem, lungor, sköldkörtel och livmoder. Karaktäristiskt för adenocarcinom är att tumörcellerna bildar klumpar eller tubulära strukturer som liknar körtlar. Dessa tumörer kan vara lokaliserade till den drabbade strukturen, men har också potentialen att metastasera (spridas) till andra delar av kroppen.

En histamin H2-blockerare är ett läkemedel som blockerar verkan av histamin på H2-receptorer i kroppen. Histamin är en kemisk substans som frisätts från vissa celler, särskilt under allergiska reaktioner, och orsakar symtom som hosta, snuva näsa, klåda, inflammation och smärta. H2-receptorerna finns i mag-tarmkanalen och är involverade i regleringen av magsaftens sekretion. Därför används histamin H2-blockerare främst för att behandla problem relaterade till magsaftens överproduktion, såsom magont och magsår. Exempel på histamin H2-blockerare är cimetidin, ranitidin och famotidin.

Lewis blodgruppssystem är ett av de tre huvudsakliga systemen för att klassificera mänskliga blodgrupper, tillsammans med ABO och Rh. Det upptäcktes av den brittiska läkaren Sir William Maddock Bayliss och hans assistent, Bernhard Lewis, under tidigt 1900-tal.

Lewis-systemet innefattar två huvudsakliga blodgruppstypen: Le(a+) och Le(a-). En tredje typ, Le(b), förekommer också, men den är mycket sällsynt. Det finns även en fjärde typ, Le(ab), som innebär att individen har båda antigenen a och b på sina röda blodkroppar.

Lewis-systemet avgörs av två olika antigener, Le^{a} och Le^{b}, som finns på ytan av röda blodkroppar. Dessa antigener är inte lika viktiga som ABO- och Rh-antigenen när det gäller blodtransfusioner, eftersom de flesta människor inte har några reaktiva antikroppar mot Lewis-antigener.

Det är dock värt att notera att Lewis-systemet kan ha betydelse för vissa medicinska tillstånd, såsom inflammation och cancer. Vissa studier har visat att Lewis-antigenen kan påverka individens sårvägring och risken för vissa typer av cancer.

"Endoskopi, mag-tarm" refererer til en type med invasiv undersøgelse af mavesækken og tarmene. Denne procedur udføres ved at indføre et smalt, fleksibelt instrument, kaldet en endoskop, gennem munden og ned i fordøjelseskanalen. Endoskopet har en lille kamera og belysningsenhed monteret på endeen, der overfører billeder af de indvendige organer til en monitor, hvor lægen kan se strukturer og eventuelle skader eller sygdomme.

Endoskopi, mag-tarm, kaldes også for øvrigt for en gastroskopi eller en øso-gastro-duodenoskopi (OGD). Proceduren anvendes ofte til at diagnosticere og behandle forstyrrelser i fordøjelseskanalen, såsom gastritis, ulcus, gastroesofage refluxsygdom, blødninger eller infektioner. Under endoskopi kan lægen også udføre små operationer, som fjernelse af polypper eller indsprøjtning af medicin i de pågældende områder.

Patienten modtager normalt en let bedøvelse (sedation) under proceduren, så de ikke oplever smerte eller ubehag. Endoskopi, mag-tarm, anses for at være en sikker og effektiv metode til at undersøge forstyrrelser i fordøjelseskanalen.

'Pteridium' är ett släkte av ormbunkar, som tillhör familjen Pteridaceae. Det mest kända arten inom släktet är brunagelsvans (*Pteridium aquilinum*), även kallad för vulkanört eller jättesvans. Denna ormbunk växer vilt över stora delar av världen och kan nå en höjd på upp till två meter.

Brunagelsvansen är känd för att innehålla skadliga ämnen, som kan vara skadliga om de intas i större mängder. Dessa ämnen kan orsaka mag- och tarmsymtom samt påverka leverfunktionen. Det är därför rekommenderat att undvika att äta denna ormbunk.

I medicinsk kontext kan ‘nedsänkning’ (eller depresjon) avse ett tillstånd där en persons humör, motivation och intresse för livet är nedsatt under en längre period. En person i nedsänkt tillstånd kan känna sig hopplös, värdelös eller skyldig, ha problem med sömn och aptit, och ha tankar om döden eller självmord. Nedsänkning behandlas ofta med mediciner, terapi eller kombinationen av båda.

Epitel (epithelial tissue) är en typ av vävnad som täcker ytor av kroppen, både inre och yttre. Det finns olika typer av epitel, men de flesta består av en eller flera cellager. Epitel har ofta en skyddande funktion och kan också ha en sekretorisk funktion, det vill säga producera och utsöndra substanser. Exempel på epitel är huden, slemhinnorna i näsa och mun samt de cellager som täcker organens insida.

Enterochromaffin cells, också kända som Kulchitsky cells eller enteroendocrina cells, är typen av neuroendokrina cell som finns i tarmens slemhinna. Dessa celler producerar och sekreterar flera olika typer av hormoner och neuropeptider, inklusive serotonin, som spelar en viktig roll i regleringen av gastrointestinal funktioner såsom smärta, inflammation, samt mag-tarmsystemets motorik. De kan också vara involverade i immunresponsen och angreps ofta vid neuroendokrina tumörer (NETs).

'Dyspepsi' er en medicinsk betegnelse for ubehag i maven, ofte også kaldet forstyrret fordøjelse. Det kan føles som en opblæst mave, smerter eller tryk i øvre maveside, fedtet/syregenoprisede maveindhold, opkast, sure opstødninger eller en generel ubehaglig følelse i maven. Dyspepsi kan have mange årsager, herunder gastroskopiske sygdomme som gastritis, refluxsygdom og mavesår, samt livsstilsfaktorer som stress, rygning og fedtet kosthold. I nogle tilfælde kan dyspepsi være et tegn på mere alvorlige sygdomme, så det er vigtigt at søge læge, hvis symptomerne varer længere end to uger eller om de er kraftigere.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

I assume you are asking for a medical definition of the term "gefarnat" which is likely derived from the German language. In German, "gefärbt" means "dyed" or "stained". However, in the context of medicine, there isn't a specific medical definition for "gefarnat". It might be used in a medical report or research paper to describe a tissue or cell sample that has been stained with a particular dye or stain for microscopic examination. The term itself does not have any specific medical connotations and its meaning depends on the context in which it is used.

Tunntarm, på latin "intestinum tenue", är en del av matsmältningssystemet hos däggdjur, inklusive människor. Den består av två segment: duodenum, jejunum och ileum. Tunntarmen är den plats där näringsämnen absorberas till blodomloppet efter att de bryts ned i magen.

Duodenum är det första segmentet av tunntarmen och mäter ungefär 25 cm i längd. Här neutraliseras den sura maten från magsäcken med hjälp av bikarbonat som produceras i bukspottkörteln. Duodenum är också platsen där näringsämnen som protein, kolhydrater och fetter fortsätter sin nedbrytning med hjälp av enzymer från bukspottkörteln och gallan från levern.

Jejunum och ileum är de två efterföljande segmenten av tunntarmen. Jejunum är ungefär 2,5 meter långt och har en yta som är täckt med fingerliknande utskott kallade villi och mikrovilli. Dessa ökar den inre ytan av tunntarmen, vilket underlättar näringsabsorptionen. Ileum är ungefär 3,5 meter långt och har färre, men större villi jämfört med jejunum. Här absorberas de sista resterna av näringsämnen innan maten passerar vidare till tjocktarmen.

I tunntarmen sker också absorptionen av vatten och elektrolyter, samt produktionen av antikroppar som hjälper till att försvara kroppen mot infektioner.

Matstrupssjukdomar (gastrointestinala sjukdomar) är en samlande benämning på sjukdomar som drabbar mag-tarmkanalen, vilket inkluderar mun, tunga, matstrupe, magsäck, tolvfingertarm, tunntarm, tjocktarm, analöppning och tillhörande accessära organ som levern, bukspottkörteln och gallgångarna.

Exempel på vanliga matstrupssjukdomar är gastroesofageal reflux sjukdom (GERD), gastriter (inflammation i magsäcken), ulcerösa sjukdomar, irritabelt tarm syndrom (IBS), inflammatorisk tarmsjukdom (ITD) och cancer i mag-tarmkanalen.

Symptomen på matstrupssjukdomar kan variera beroende på vilken del av mag-tarmkanalen som är drabbad, men exempel på vanliga symtom är buksmärtor, illamående, kräkningar, diarré, förstoppning, besvär med sväljning och viktminskning.

"Alkoholskada" er en overordnet betegnelse for de skader på kroppen som kan oppstå som følge av alvorlig og langvarig alkoholkonsum. Alkohol kan skade mange forskjellige organismer i kroppen, inkludert hjernen, leveren, hjertet, immunsystemet og fortsetningen.

Her er noen eksempler på spesifikke alkoholskader:

* **Alkoholisk demens:** Alkohol kan skade hjernen og føre til kognitive forfedringer, minneseforringer og svingende humør.
* **Alkoholisk lever sykdom (ALD):** Alkoholkonsum kan føre til skader på leveren, inkludert steatohepatitt (fedtlever), hepatitt (leverskade) og levercirrhose (narveskade).
* **Alkoholisk kardiomyopati:** Alkoholkonsum kan føre til skader på hjertet, inkludert forsvakket muskulatur i hjertet og svingende hjerterytme.
* **Alkoholrelatert immunfeber:** Alkoholkonsum kan svækkje immunsystemet og føre til infeksjoner og feber.
* **Alkoholrelatert muntsykdom (ARMD):** Alkoholkonsum kan skade munden og spiserøret, føre til smerter i munn og tann, og øke risikoen for mundkraft.

Det er viktig å understreke at alkoholskader kan forebygges ved å unngå alvorlig og langvarig alkoholkonsum. Hvis du er bekymret for din egen alkoholkonsum eller den av en nær ven eller familie, bør du søke medisinsk veiledning.

Ileum är den tredje och sista delen av tunntarmen i människans gastrointestinala system. Det följer på duodenum och jejunum och fortsätter till colon (tjocktarm). Ileum är ungefär 3-4 meter långt och har en diameter på cirka 2,5 centimeter.

Ileum har huvudsakligen tre funktioner:

1. Absorption: Ileum är ansvarig för absorptionen av näringsämnen som vitaminer, mineraler och särskilt fettsyror. Det innehåller en mycket stor yta med många små plik (Mikrovilli) som ökar absorptionsytean.

2. Immunförsvar: Ileum innehåller ett stort antal lymfatiska vävnader, så kallade Peyers plackar, som är en del av immunsystemet och hjälper till att försvara kroppen mot infektioner.

3. Motilitet: Ileum har en stark muskelaktivitet (motilitet) som hjälper till att transportera matmassan genom tarmen och vidare till colon.

Ileum avslutas med en struktur som kallas ileocecalvinkeln, där ileum möter colon.

Enterochromaffin-like (ECL) cells are a type of neuroendocrine cell found in the stomach's mucosal lining. These cells produce and secrete a variety of hormones, including histamine, which plays a crucial role in gastric acid secretion. ECL cells are stimulated by the hormone gastrin, which is released by G cells in response to food intake. When activated, ECL cells release histamine, which then binds to receptors on parietal cells, leading to the production and secretion of hydrochloric acid into the stomach.

ECL cells are named for their staining properties, as they contain granules that stain with chromaffin reagents, similar to those found in adrenal medullary chromaffin cells. However, unlike chromaffin cells, ECL cells do not produce catecholamines such as adrenaline and noradrenaline.

Abnormalities in ECL cell function have been implicated in several gastrointestinal disorders, including gastrinomas (tumors of the G cells that lead to excessive gastrin production) and atrophic gastritis (inflammation and atrophy of the stomach lining). In both cases, ECL cell hyperplasia and neoplasia can occur, leading to the overproduction of histamine and other hormones, which can result in abnormal gastric acid secretion and other symptoms.

Vätejonkoncentration, även känd som pH, är ett mått på hur sur eller basiskt ett vätskemedium är. Det specificerar protonaktiviteten (H+) i en lösning, vilket är relaterat till mängden hydrogenjoner (H+) per liter.

En lägre pH-värde (7) indikerar lägre vätejonkoncentration och mer basisk miljö. Vatten har en neutral pH på 7.

I medicinsk kontext kan förändringar i vätejonkoncentration ha betydelsefulla kliniska konsekvenser. För hög eller för låg pH kan störa normal cellfunktion och leda till acidos eller alkalos, respektive. Dessa störningar kan påverka olika fysiologiska processer, inklusive andningen, hjärt-kärlsystemet, njurarnas funktion och ämnesomsättningen.

'Svin' er ikke en medisinsk term. I medisinsk sammenhengg brukes ordet oftest for å referere til svinfluensa, som er en type influensavirus som normalt infekterer svin, men som kan overføres til andre dyr og mennesker. Svininfluenza-viruset deles vanligvis ikke mellom mennesker, men det kan skje under specielle omstendigheter, som f.eks. når en person kommer i nær kontakt med infisjonspersoner eller smittebærende svin.

I-blodgruppssystem är ett av 35 kända blodgruppssystem hos människor, och det styrs av ABO-transfusionsserologins komplementära system. I-systemet består av två antigener, I och i, som är proteiner på ytan av röda blodkroppar. Antigen I är den vanligaste varianten hos människor och återfinns hos cirka 80% av befolkningen, medan antigen i är sällsyntare och återfinns hos cirka 2% av befolkningen.

Blodgruppen I/i definieras utifrån närvaron eller frånvaron av antigen I på röda blodkroppar. Om individen har antigen I på sina röda blodkroppar, kallas de för typ I-individer, och om individen saknar antigen I på sina röda blodkroppar, kallas de för typ i-individer.

Det är viktigt att ta hänsyn till I-systemet vid blodtransfusioner eftersom mottagaren kan ha en immunreaktion mot donatorns antigen I om de har olika typer av I-antigener. Dessa reaktioner kan vara milda eller allvarliga, beroende på individens immunrespons och hur mycket antigen som transfunderats.

I allmänhet behöver man inte ta hänsyn till I-systemet vid vanliga blodtransfusioner eftersom det är ovanligt att en mottagare har antikroppar mot I-antigener, men i vissa fall kan det vara nödvändigt att matcha donatorn och mottagaren utifrån deras I-system.

"Campylobacter" är en genus av bakterier som tillhör familjen Campylobacteraceae. Dessa bakterier är gramnegativa, spiralformade eller kurviformade och är kända för att orsaka gastroenterit, även kallad mag-tarmloppor eller magsjuka. Sjukdomen som orsakas av Campylobacter kallas ofta campylobacterios.

Campylobacter jejuni och Campylobacter coli är de två vanligaste arterna som orsakar sjukdom hos människor, och de infekterar oftast mag-tarmsystemet via kontaminerad mat eller vatten. Symptomen på campylobacterios inkluderar diarré, buksmärtor, feber och kräkningar. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till komplikationer som Guillain-Barrés syndrom, en nervsjukdom som kan orsaka muskelsvaghet och andningssvårigheter.

Campylobacter är mycket vanlig i djur, särskilt fåglar, och många människor blir smittade genom att äta kött som inte tillräckligt tillagats, framför allt kycklingkött. Andra källor till smitta kan vara rå eller halvråa grönsaker, osten och vatten som är kontaminerat med avföring från infekterade djur eller människor.

Cyclooxygenase-1 (COX-1) är ett enzym som spelar en viktig roll i den fysiologiska produktionen av prostaglandiner, tromboxaner och leveranshormoner. Dessa lipidmeddelanden är involverade i en rad fysiologiska processer, inklusive inflammation, smärta, feber, skydd av mag-tarm-trakten och blodkoagulering. COX-1 är konstansnt exprimert i många celltyper, till skillnad från Cyclooxygenase-2 (COX-2) som är en inducerbar form av enzymet som primärt är involverat i inflammation och smärta.

Gastritis betegner inflammation i mavesækkens slimhinde. Hypertrofisk gastritis refererer til en specifik type af gastritis, hvor slimhinden i mavesækken bliver forstørret (hypertrofi). Den hypertrofiske forandring skyldes øget vækst og forøget tykkelse i de celler, der producerer mavesyre (parietalcellerne).

Hypertrofisk gastritis kan forekomme alene eller som en del af en række forskellige sygdomme, herunder Zollinger-Ellison syndrom og Ménétrier syndrom. Disse tilstande kan føre til øget mavesyreproduktion, hvilket kan medføre symptomer som opkast, smerter i maven og vægttab.

Behandlingen af hypertrofisk gastritis afhænger af årsagen til tilstanden. I nogle tilfælde kan medicinering med protonpumpsenhibitorer (PPI) hjælpe med at reducere mavesyreproduktionen og lindre symptomerne. I mere alvorlige tilfælde, hvor der er sket permanente forandringer i slimhinden, kan kirurgisk behandling være nødvendig.

'Natriumpertechnetat Tc 99m' er ein medisinsk radionuklid som vanligvis brukes som ett kontrastmedium under diagnostiske undersøkelser, oftest SPECT-scanning (Single Photon Emission Computed Tomography). Når dette radionuklidet injecteres i kroppen, absorberes det av bruskene og hjertet. Gammakameraet registrerer deretter strålingen fra Tc 99m for å produsere detaljerte bilder av brusk- og hjertetiltak. Dette hjelper med å identifisere eventuelle skader, infeksjoner eller sykdommer i disse områdene.

Duodenogastrisk reflux (DGR) refererer til den tilbagevirkning, der opstår når indhold fra tolvfingertarmen (duodenum) kommer tilbage til mavesækken (stomach). Dette sker normalt ikke, da en muskelventil (sphincter) forhindrer det. Men hvis denne ventil bliver svag eller slapper af, kan der opstå reflux.

Ved duodenogastrisk reflux kan mavesækkens indhold, som indeholder blandt andet en sur og sure miljø samt en vis mængde enzymer, komme tilbage til spiserøret (oesophagus) og forårsage symptomer som smerte, opkast eller surt opstød.

Duodenogastrisk reflux kan være associeret med andre sygdomme, såsom gastroesofageal refluxsygdom (GERD) og Zollinger-Ellison syndrom. Længerevarende eller kroniske tilfælde af DGR kan forårsage skader på spiserøret og øge risikoen for at udvikle æsophagitis, stenose (snævrede led) eller adenokarcinom i spiserøret.

Magfistel, eller "Duodenum-jejunal flexuren" som den också kallas, är en anatomisk struktur i mag-tarmkanalen. Det handlar om den böj där duodenum (den första delen av tunntarmen) möter jejunum (den andra delen av tunntarmen). Namnet "magfistel" kan vara lite missvisande eftersom det inte är en äkta fistel, utan snarare en naturlig böj i tarmarna. Magfisteln ligger nära gallgångens öppning i tolvfingertarmen (duodenum), och är därför viktig för den tidiga nedbrytningen och absorptionen av näringsämnen från maten.

Prostaglandin E (PGE) er en type prostaglandin, som er en klasse av lipid-signaleringsmolekyler dannet fra essensielle fedtsyrer via en biokjemisk prosess kalt cyclooxygenase. Prostaglandiner E produseres i kroppen og har en række forskjellige fysiologiske effekter, herunder vasodilatatorisk effekt (relaksasjon av glatte muskler i blodkar), nedsatt aggregering av trombocytter, feberinduksjon og smertestimulering. Det finnes tre forskjellige former for Prostaglandin E: PGE1, PGE2 og PGE3, som hver har sin egen unike biologiske aktivitet. Disse prostaglandiner er involvert i en rekke fysiologiske prosesser, blant annet regulering av fertiliteten, inflammasjon og smertestimulering.

"Inre faktor" är ett begrepp inom hematologi och refererar till en grupp von Willebrand-faktor-beroende proteiner som är involverade i blodets koagulationsprocess. Dessa proteiner produceras naturligt i kroppen, främst i levern, och spelar en viktig roll i att ställa in blödningar genom att underlätta sammanlänkningen av blodplattarna (trombocyter). Inre faktorer delas ofta upp i två kategorier: inre faktor I (eller fibrinogen) och inre faktor II till XV (eller protrombin till faktor XVa). Varje inre faktor har en specifik funktion i koagulationskedjan, och brist på eller felaktig funktion hos någon av dessa faktorer kan leda till koagulationsstörningar och ökad blödningsrisk.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

'Hyperplasi' är inom medicinen ett tillstånd där det förekommer ökat celltal i en viss vävnad eller organ. Detta orsakas vanligtvis av en förhöjd stimulans på celldelning, ofta som svar på en patologisk process eller en endokrin störning. Hyperplasi kan vara reversibel om orsaken till den tar borts, men i vissa fall kan det leda till onormal vävnads- eller organsväxt och öka risken för cancerutveckling.

Gerbillinae är en underfamilj i familjen råttdjur (Muridae) som innehåller cirka 110 arter, vanligtvis kända som ökenråttor eller gerbiler. Dessa små gnagare förekommer främst i Afrika och Asien, även om några få arter också finns i östra Europa och Mellanöstern.

Gerbilerna är kända för sina långa bakben och långa svansar. De flesta arterna lever i torra habitat som öknar, halvöknar och gräsmarker. Gerbiler är oftast aktiva på natten eller under skymningen och gryningen.

Gerbilerna är populära som sällskapsdjur på grund av deras sociala beteende och lätta hantering. De kan också vara användbara i forskning, eftersom de har en liknande genetisk uppbyggnad till människor och är lätta att hålla i laboratorier.

Elektronmikroskopi är en teknik inom mikroskopi där man använder en elektronstråle i stället för ljus för att observera ett preparat. Det ger en mycket högre upplösning jämfört med optisk mikroskopi, och kan nå upp till 100 000 gånger magnification.

Det finns två huvudsakliga typer av elektronmikroskopi: transmissionselektronmikroskop (TEM) och skannande elektronmikroskop (SEM). TEM-metoden ger en tvådimensionell projektion av ett preparat, medan SEM-metoden ger en tredimensionell bild.

I TEM passerar elektronstrålen genom det tunnslida preparatet och interagerar med atomerna i preparatet, vilket skapar en bild som kan tolkas för att ge information om struktur, sammansättning och kemisk analys av preparatet.

I SEM skannas elektronstrålen över ytan av preparatet och ger upphov till sekundära elektroner som kan detekteras och användas för att generera en topografisk bild av ytan. SEM-metoden ger ofta mycket skarpa och detaljerade bilder av ytor, vilket gör den särskilt användbar inom materialvetenskap, biologi och andra områden där det behövs information om ytstruktur.

Moxibustion är en behandlingsform inom traditionell kinesisk medicin (TCM) där en fin, aromatisk pulver gjord på växten artemisia vulgaris (kinesiska: 艾, ai) antänds och placeras tätt intill eller i kontakt med huden. Syftet är att värma upp akupunkturpunkter eller andra specifika områden på kroppen för att främja smärtlindring, öka cirkulation och stimulera det immuna systemet. Det finns också en teknik som kallas "indirekt moxibustion", där moxaknuten hålls över, men inte i direkt kontakt med huden. Moxibustion kan användas ensam eller tillsammans med andra behandlingsformer inom TCM, såsom akupunktur och kinesisk massage (tuina).

Prostaglandiner är en grupp lipidmolekyler med hormonell verkan som deltar i en rad fysiologiska processer i kroppen, såsom inflammation, smärta, feber, samt regulering av blodtrycket och skyddande av magslemhinnan. De produceras av en grupp enzymer som heter cyklooxygenaser (COX) från fettsyror som kallas essentiella fettsyror, särskilt arakidonsyra.

Prostaglandiner är kortlivade substanser som verkar lokalt i den cell eller det vävnadsområde där de bildats, och de påverkar ofta cellmembranens permeabilitet och muskulatur. De kan också ha effekter på andra organ och system i kroppen när de transporteras via blodomloppet.

Det finns flera olika typer av prostaglandiner, som varierar i sin struktur och funktion. Exempel på dessa är PGE2, PGF2α, PGD2, PGI2 och TXA2. Varje typ av prostaglandin har en specifik uppsättning effekter på kroppen, men de flesta orsakar inflammation, smärta och feber när de utsöndras i samband med skada eller infektion.

Prostaglandiner kan behandlas terapeutiskt genom att blockera deras produktion med hjälp av läkemedel som kallas icke-steroida antiinflammatoriska mediciner (NSAID), till exempel acetylsalicylsyra, ibuprofen och naproxen. Dessa läkemedel hämmar COX-enzymet och minskar på så sätt mängden prostaglandiner som produceras i kroppen.

Aklorhydri är ett medicinskt begrepp som betyder att en person saknar produktion av saltsyra i magsäcken. Saltsyran produceras normalt av magceller, och den hjälper till att bryta ned maten och döda bakterier. Aklorhydri kan orsaka symptom som sura uppstötningar, illamående och magsmärtor, eftersom magsäcken istället producerar för mycket alkalisk vätska. Detta kan också leda till problem med näringsupptaget och ökad risk för infektioner i mag-tarmkanalen. Aklorhydri kan vara ett tecken på sjukdomar som exempelvis autoimmuna sjukdomar, gastrit eller magcancer.

En kronisk sjukdom är en sjukdom som varar i lång tid, ofta livet ut, och som kräver kontinuerlig eller periodvis behandling. Kroniska sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom som kan variera i svårighetsgrad över tiden. Vissa exempel på kroniska sjukdomar är diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och neurologiska tillstånd. Det är viktigt att diagnostisera och behandla kroniska sjukdomar i tid för att förhindra komplikationer och förbättra livskvaliteten hos den drabbade individen.

Medicinskt kan "magsyra" (gastrisk syra) definieras som den sura vätskan som produceras i magsäcken. Den huvudsakliga komponenten i magsyra är saltsyra, med en pH på omkring 1-2, vilket gör den mycket surare än vatten (pH 7).

Bestämning av surhetsgraden (pH-värdet) i magsaft kan utföras som en del av en gastrisk juiceanalys. Detta är en typ av laboratorietest som används för att diagnostisera olika mag- och tarmsjukdomar, till exempel Zollinger-Ellisons syndrom eller gastrit.

För att bestämma pH-värdet i magsaft samlas en liten mängd vätska upp från magsäcken under en gastroskopi (en fiberoptisk undersökning av matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen). Sedan mäts pH-värdet med hjälp av ett speciellt instrument som kallas en pH-meter.

Ett lågt pH-värde (< 2) i magsaften antyder en hög koncentration av magsyra, medan ett högre pH-värde (> 4) kan indikera en nedsatt magsyraproduktion. Normala värden för pH i magsaft varierar beroende på tid efter en måltid och individuella skillnader, men är vanligtvis lägre än 3-4.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

Pernicious anemia is a specific type of vitamin B12 deficiency anemia that is caused by an autoimmune process leading to poor absorption of vitamin B12 from food. The condition is characterized by the presence of antibodies against intrinsic factor, a protein produced in the stomach that is necessary for vitamin B12 absorption.

The lack of vitamin B12 leads to impaired production of red blood cells, which can result in symptoms such as fatigue, weakness, pale skin, shortness of breath, and neurological problems like numbness or tingling in the hands and feet. If left untreated, pernicious anemia can lead to serious complications, including nerve damage and cognitive impairment.

Treatment typically involves vitamin B12 replacement therapy, either through oral supplements or regular injections of the vitamin. It is important to diagnose and treat pernicious anemia early to prevent long-term complications.

Perjodsyra-Schiffreaktionen är en typ av kemisk reaktion som involverar en condensationsreaktion mellan ett α-aminosyrarester och ett karboxylsyrerester, i närvaro av perjodsyra (HIO3). Reaktionen leder till bildandet av en β-diketon.

Denna typ av reaktion är uppkallad efter den tyska kemisten Hugo Schiff, som först rapporterade den år 1864. Perjodsyra används ofta som oxidationsmedel för att aktivera karboxylsyrerester och underlätta reaktionen.

Perjodsyra-Schiffreaktionen är en viktig metod inom organisk syntes, eftersom den kan användas för att skapa komplexa kolväteföreningar med hög selektivitet och utbyte. Den har tillämpats i syntesen av en mängd olika naturliga produkter och läkemedel.

Gastrektomi är en kirurgisk procedur där hela magsäcken (gaster) extirpas. Detta kan göras av olika anledningar, till exempel vid magcancer eller mycket svårartad refluxsjukdom. Efter operationen måste patienten ha en omställning av sin kosthållning för att kunna få i sig näringsriktig mat i mindre mängder, eftersom den vanliga magfunktionen inte längre finns.

'Ghrelin' er ein hormon som produseres i magsystemet, mer specifikt i magsækkens sider og i fundus. Ghrelin er kjent for sin rolle i stimuleringen av appetitt og hungerkontroll. Det øker også voksenvokterhormonets (GH) sekretion og har effekter på innlegging av fedt og glukosmetabolisme. Ghrelin er ofte referert til som «hungerhormonet» på grunn av sin rolle i stimuleringen av appetitt og hungerkontroll.

Hypertoni, portal, refererer til en tilstand hvor trykket i portalen vena (en blodåre som transporterer blodet fra maven, leveren og bugspytkirtlen til leverens venøse system) er forhøjet. Normalværdien for portaltrykket er normalt på 5-10 mmHg. Hvis portaltrykket overstiger 10 mmHg, betegnes det som portal hypertension.

Portal hypertoni kan have mange årsager, herunder levercirrose, blodprop i portalen vena, fedme, hjertesvigt og visse typer infektioner. Symptomer på portal hypertoni kan inkludere ascites (fluidansamling i bughulen), esofageal varices (forstørrede blodkar i spiserøret), splenomegali (forstørret milt) og hepatisk encefalopati (forstyrrelser i centralnervesystemet). Behandlingen af portal hypertoni afhænger af årsagen til sygdommen.

I medicinsk kontext betyder "förtvining" förlusten av ben-, muskel- eller annan kroppsviktsmassa på grund av sjukdom, åldrande, undernäring eller brist på fysisk aktivitet. Det kan också vara relaterat till vissa medicinska behandlingar som kemoterapi eller rökning. Förtvining kan leda till sämre muskelstyrka, balans och koordination, ökad risk för fall och skada, och sämre livskvalitet.

I'm sorry for the confusion, but "Burimamid" is not a medical term or a medication that is currently in use. It is possible that you have misspelled or are thinking of a different term. Please double-check the spelling and try again. If you meant "Bromocriptine," which is a medication used to treat various conditions such as Parkinson's disease, pituitary tumors, and other hormonal disorders, I can provide you with information about that instead.

If "Burimamid" is indeed the term you are looking for, could you please provide some context or additional information? That might help me give you a more accurate answer.

'Endoskopi' er en medisinsk begrep som refererer til en metode der involverer at indsætte et smalt, fleksibelt tubelignende instrument, kaldet et endoskop, inde i kroppen for at undersøge eller behandle interne organer eller strukturer. Endoskopet har en lille kamera og lys på spidsen, der giver mulighed for at få billeder og video fra indersiden af kroppen viset på et monitor uden side.

Der findes forskellige typer endoskopi, alt efter hvilket område af kroppen der skal undersøges eller behandles. Nogle eksempler er:

* Gastroskopi (eller øsoscopi): Undersøgelse af mavesækken og de øvre dele af tarmen (spiserøret, mavesækken og tolvfingertarmen).
* Kolonoskopi: Undersøgelse af den nedre del af tarmen (colon) og endetarmen.
* Bronchoskopi: Undersøgelse af luftrørvejene og lungerne.
* Arthroskopi: Undersøgelse og behandling af leddene.
* Cystoskopi: Undersøgelse af urinblæren og urinrøret hos mænd.

Endoskopi anvendes ofte til at diagnosticere forskellige sygdomme, såsom tarmsygdomme, lungebetændelse, cancer, infektioner og andre lidelser. Den kan også anvendes til mindre operationer, som fjernelse af polypper eller andre abnorme væv, samt til at stoppe blødninger eller dræne væskeansamlinger.

Histidine decarboxylase är ett enzym som katalyserar omvandlingen av aminosyran histidin till histamin. Histamin är en biologiskt aktiv substans som bland annat deltar i immunförsvaret, allergiska reaktioner och sömnregleringen. Histidindekarboxylas finns naturligt i olika djur- och växtceller, men kan även produceras syntetiskt.

Endoskopi av matspjälkningssystemet, även känt som övre gastrointestinal endoskopi (ÖGIS) eller övre endoskopi, är en procedur där en flexibel, belyst tub, ett slangliknande instrument kallat en endoskop, införs via munnen och nedför matstrupen till matspjälkningssystemet. Proceduren används för att undersöka och behandla sjukdomar i matstrupen, magsäcken och tolvfingertarmen (duodenum).

Under endoskopi av matspjälkningssystemet kan läkaren se in i organen, t.ex. magsäckens insida, och leta efter tecken på sjukdomar som gastrit, ulcus, cancersjukdomar eller blödningar. Vid behov kan också små verktyg via endoskopet användas för att ta biopsier (prover), stoppa blödningar eller avlägsna polyper (överväxta celler som kan vara cancerfrånvuxna eller precancera).

Patienten får ofta en bedövningsmedel och ibland ett smärtstillande medel innan proceduren, för att minska obehaget. Övre gastrointestinal endoskopi är en säker och effektiv metod för att diagnostisera och behandla problem i matspjälkningssystemet.

Pepsinogen C er ikke direkte en medisinsk definisjon, men pepsinogener er en gruppe enzymer som produseres i magsækkens slimhinde. Pepsinogen er en inaktiv form av pepsin, et enzym som bryter ned proteiner til mindre peptider under fordøyelsen. Der er to hovedtyper av pepsinogener, pepsinogen A og pepsinogen C, og de produseres i forskjellige celler i magsækken. Pepsinogen C produseres spesielt i chiefcellene i fundus og bodi-regionen av magsækken.

Anomalier i pepsinogennivåer, især økte nivåer av pepsinogen I og/eller pepsinogen C, kan være forbundet med forskjellige mag-tarm-lidelser, for eksempel gastroesofageal refluxsjeskjenning (GERD), kronisk gastritt, og magsår. Ved å måle pepsinogennivåer i blodet kan lege diagnostisere og overvåke disse tilstandene.

Ileitis är en allmän term för inflammatoriska tillstånd i tolvfingertarmen (ileum), som är den sista delen av tunntarmen. Det finns olika typer av ileits, inklusive:

1. Crohns sjukdom: En kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som kan drabba vilken del av tarmarna, men ofta drabbar tolvfingertarmen. Symptomen på Crohns sjukdom i tolvfingertarmen kan inkludera diarré, buksmärtor, trötthet och viktminskning.
2. Celifaki: En autoimmun sjukdom som orsakas av en överkänslighet för gluten, ett protein som finns i spannmål som vetefrön. Celiaki kan orsaka inflammation och skada tolvfingertarmen, vilket kan leda till symptom som diarré, buksmärtor, trötthet och viktminskning.
3. Bakteriell övervuxning: Ibland kan en övervuxning av bakterier i tolvfingertarmen orsaka inflammation och leda till symptom som diarré, buksmärtor och trötthet. Detta kan inträffa till följd av en störning i tarmfloran eller på grund av en försvagad immunförsvar.
4. Meckels divertikel: En medfött säckliknande utbuktning av tunntarmens slemhinna som kan orsaka inflammation och infektion i tolvfingertarmen. Symptomen på Meckels divertikel kan inkludera buksmärtor, blodig diarré och kräkningar.
5. Terminal ileit: En specifik form av ileits som drabbar den sista delen av tolvfingertarmen (terminalen ileum). Den kan orsakas av en rad olika sjukdomar, inklusive Crohns sjukdom och tuberkulos. Symptomen på terminal ileit kan inkludera diarré, buksmärtor och viktminskning.

'Magstump' er en uformell betegnelse for den nederste del af magen, også kaldet pylorus. Den forbinder magen med tolvfingertarmen (duodenum). Magstumpen har en muskelventil, der kontrollerer passage af mad fra magen og ind i tolvfingertarmen.

ABO-blodgruppsystemet är ett genetiskt system för blodtypindelning hos människor, som grundar sig på förekomsten eller saknaden av två olika sockerstrukturer (antigener) på ytan av de röda blodkropparna. Dessa antigener kallas A och B. Det finns fyra huvudsakliga blodgrupper inom ABO-systemet: A, B, AB och O.

1. Blodgrupp A: Personer med denna blodgrupp har A-antigen på ytan av sina röda blodkroppar och producerar antikroppar mot B-antigen.
2. Blodgrupp B: Personer med denna blodgrupp har B-antigen på ytan av sina röda blodkroppar och producerar antikroppar mot A-antigen.
3. Blodgrupp AB: Personer med denna blodgrupp har både A- och B-antigener på ytan av sina röda blodkroppar och producerar inga antikroppar mot antingen A- eller B-antigen.
4. Blodgrupp O: Personer med denna blodgrupp har inga A- eller B-antigener på ytan av sina röda blodkroppar, men de producerar både antikroppar mot A- och B-antigen.

Det är viktigt att matcha blodtransfusioner och organtransplantationer korrekt enligt ABO-blodgruppssystemet för att undvika allvarliga komplikationer som immunreaktioner eller transplantatförkastning.

'Qi' (pronounced "chee") er et begreb fra den traditionelle kinesiske medicin, der ikke har en direkte medicinsk definition i den vestlige medicin. I den traditionelle kinesiske medicin betegner 'Qi' livsenergi eller livskraften, som formodes at cirkulere i kroppen gennem meridianer (energikanaler) og opretholde sundhed og balance. Qi kan findes i forskellige former, såsom for eksempel næring Qi, forsvar Qi og organ-Qi, alt efter hvor det befinder sig i kroppen og hvad dets funktion er.

Det skal bemærkes at begrebet 'Qi' ikke anerkendes som en gyldig medicinsk term i den vestlige medicin og derfor mangler der en præcis medicinsk definition af det.

'Fysisk tvång' kan definieras som en situation där någon tvingas att undergå en handling eller ha något gjort till sig mot sin vilja, med hjälp av fysisk styrka eller våld. Detta innebär att en persons frihet och autonomi begränsas genom direkt kroppslig påverkan från en annan person. Exempel på situationer som kan innefatta fysisk tvång är att hålla någon fast, slå eller skada någon, eller tvinga någon att äta, tala eller röra sig på ett visst sätt. Fysiska tvångshandlingar kan vara straffbara enligt lag och anses allvarliga brott mot den personliga integriteten och mänskliga rättigheterna.

'Gastrinproducerande celler' refererar till speciella endokrina celler i mag-tarmkanalen hos djur och människor. Dessa celler är belägna i särskilda områden av magsäcken och tolvfingertarmen, och de producerar och secreterar ett hormon som kallas gastrin. Gastrinet har en viktig roll i regleringen av magsaftsekretionen och mag-tarmrörelserna. När gastrinet frisätts stimulerar det produktionen av saltsyra och enzymer i magsaften, vilket hjälper till att bryta ned födan som har intagits. Även om gastrinproducerande celler utgör en liten andel av alla celler i mag-tarmkanalen, så är de fortfarande viktiga för att underhålla en normal och hälsosam magfunktion.

Forssmanantigen är ett heterofelt antigen som först upptäcktes 1911 av den svenske forskaren Johan Forssman. Det förekommer naturligt i vissa djurarter, till exempel hästar och grisar, men kan också syntetiseras av bakterier som exempelvis Streptococcus pyogenes.

Forssmanantigenet är en fosfolipid med en speciell struktur som kan inducera immunresponser hos djur och människor, inklusive produktion av antikroppar och aktivering av komplementsystemet. När Forssmanantigenet introduceras i en organism som inte naturligt har det, kan det orsaka en immunreaktion som kan vara skadlig för den individen.

Det är viktigt att notera att Forssmanantigenets exakta funktion och mekanismer fortfarande inte fullständigt förstås, men forskning pågår för att klargöra dess roll i immunologiska reaktioner och sjukdomar.

Bacterial proteins are simply proteins that are produced and present in bacteria. These proteins play a variety of roles in the bacterial cell, including structural support, enzymatic functions, regulation of metabolic processes, and as part of bacterial toxins or other virulence factors. Bacterial proteins can be the target of diagnostic tests, vaccines, and therapies used to detect or treat bacterial infections.

It's worth noting that while 'bacterieproteiner' is not a standard term in English medical terminology, I assume you are asking for information about proteins that are found in bacteria.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

In medicine, sekretionshastighet refererar till hastigheten eller mängden av ett sekret eller kroppsvätska som produceras och avsöndras av kroppens celler eller organ under en viss tidsperiod. Det kan exempelvis handla om slemhinnors produktion av slem i luftvägarna, bukspottkörtelns sekretion av digestiva enzymer eller leverns sekretion av gallflöde. Sekretionshastigheten kan påverkas av olika faktorer som sjukdom, läkemedel, hormoner och nervimpulser.

Aminopyrin, även känt som Amidopyrin, är ett analgetiskt (smärtlindrande), antipyretiskt (febernedsättande) och antiinflammatoriskt läkemedel som tillhör gruppen pyrazolonderivat. Det fungerar genom att hämma enzymet cyklooxygenas, vilket i sin tur reducerar produktionen av prostaglandiner, kemiska mediatorer som orsakar inflammation, smärta och feber.

Aminopyrin används ofta för att lindra milda till moderata smärtor, som muskel- och ledsmärtor, huvudvärk och tandvärk, samt för att behandla feber. Det bör dock inte användas hos barn under 12 år, på grund av risk för en sällsynt men allvarlig biverkning som kallas Reyes syndrom.

Samtidigt ska du veta att Aminopyrin är ett läkemedel som inte längre används i många länder, inklusive Sverige och USA, på grund av sina biverkningar och risker jämfört med andra mer moderna och säkrare läkemedel.

"Betankolföreningar" (eng. "Fatty liver") är en medicinsk term som används när levern har blivit infiltrerad med fettdepåer. Det finns två huvudtyper av fettlever: alkoholrelaterad fettlever och icke-alkoholrelaterad fettlever (NAFLD). NAFLD är den vanligaste orsaken till abnormalt höga levervärden i industrialiserade länder och beror ofta på övervikt, fetma, metabolt syndrom och diabetes. I vissa fall kan NAFLD leda till en allvarligare leverförändring som kallas icke-alkoholrelaterad steatohepatit (NASH), vilket kan orsaka levercirros och levercancer.

Pepsininhibitorer, eller pepstatiner, är en grupp proteaser (enzym) som hämmar pepsins verksamhet. Pepsin är ett enzym som bryter ner proteiner i magsäcken. Pepstatiner produceras naturligt i kroppen och finns även i vissa djurs gift, till exempel ormar och grodor. Dessa pepstatiner används inom forskning för att hämma pepsins verksamhet under experimentella studier.

'Tarmar' er en begrep som oftest refererer til tarmen i det menneskelige eller dyrede digestive system. Tarmen er en del av fordøjelseskanalen, der starter i mavesækken og ender i endetarmen (anus). Der er flere dele af tarmen, herunder tyndtarm, tyktarm og endeligt endetarmen.

Tyndtarmen er den længste del af tarmen og er hvor det meste af næringsupptagelsen sker. Tyktarmen er kortere, men har en større diameter end tyndtarmen og er hvor vand og salt absorberes, og hvor afføringen dannes. Endeligt er endetarmen hvor afføringen udskilles fra kroppen.

Det er viktig å ha en god tarmfunksjon for å sikre en god helse. En ubalansert tarmflora kan føre til fordøjelsesproblemer, inflammatoriske tarmsygdommer og andre helsesvikt. Derfor er det viktig med en balanset kosthold og livsstil for å sikre en god tarmhelse.

Cyklooxygenashämmare, även kända som icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), är en grupp av läkemedel som hämmar enzymet cyklooxygenas (COX). Detta enzym är involverat i produktionen av prostaglandiner, som är hormonliknande ämnen som orsakar inflammation, smärta och feber.

Det finns två typer av COX-enzym: COX-1 och COX-2. COX-1 produceras kontinuerligt i kroppen och är involverad i skyddande funktioner som skyddar mag-tarmkanalen, medan COX-2 produceras under inflammatoriska förhållanden och orsakar inflammation och smärta.

Cyklooxygenashämmare hämmar båda typerna av COX-enzym, men de flesta moderna läkemedlen är selektiva COX-2-hämmare, vilket innebär att de främst hämmar COX-2 och har mindre effekt på COX-1. Detta gör att de kan ha lägre risk för biverkningar som mag-tarmrubbningar jämfört med traditionella icke-selektiva cyklooxygenashämmare som till exempel acetylsalicylsyra (Aspirin).

Exempel på vanliga cyklooxygenashämmare inkluderar ibuprofen, naproxen, celecoxib och diclofenac. Dessa läkemedel används ofta för att lindra smärta, feber och inflammation i samband med till exempel muskel- och ledskador, men de kan också användas för att behandla långvariga inflammatoriska sjukdomar som reumatoid artrit.

Den motsvarande medicinska termen för "tolvfingertarmsinflammation" är "duodenit". Duodenit är en inflammatorisk tillstånd i tolvfingertarmen (duodenum), vilket är den första delen av tunntarmen. Den kan orsakas av olika faktorer, såsom infektioner, irritanta substanser eller autoimmuna sjukdomar. Symptomen på duodenit kan inkludera buksmärta, illamående, kräkningar och diarré. Behandlingen av duodenit beror på orsaken till tillståndet, men den kan omfatta antibiotika, antiinflammatoriska läkemedel eller andra typer av behandling.

Taurocholsårs syndrome, eller einfach sagt "Taurocholsyre", er en type av gallesykel som kan oppstå i leveren. Det er en art av sykdom som kjennetegnes av akkumulering (oppkumulering) av taurocholsyrer i levercellene, som kan skade leveren og forårsake skader på andre organer også.

Taurocholsyren er en slags gallesyre som produseres i leveren og hjelper til å bryte ned fedtstoffer i kroppen. Når det akkumulerer seg i levercellene, kan det forstyrre den normale funksjonen av leveren og føre til skader på andre organer som lever, hjerte, lunger og hjernen.

Taurocholsårs syndrome kan være assosiert med annen leversykdom, som galstenssjukdom, hepatitis og levercirrhose. Symptomene på Taurocholsårs syndrome kan variere fra milde til alvorlige, og inkluderer trøbbel med matspisning, mage- eller bakenpine, gulsikte, været trøtt og utmattet, forvirring og desorientering.

Behandlingen av Taurocholsårs syndrome kan variere alt etter sværhetsgraden av sykdommen og andre faktorer som tilstede leversykdommer. Behandlingen kan inneholde ændringer i kosthold, medisinsk behandling for å reducere mengden taurocholsyrer i leveren, og i værste fall, levertransplantasjon.

Magslemhinnan är den slemhinna inuti magsäcken som innehåller dess körtlar. Magsäckens insida uppvisar längsgående veck (rugae gastricae) samt talrika mindre fåror som delar in ytan i områden (areolae gastricae) som är några millimeter i diameter. Dessa uppvisar i sin tur ett stort antal små trattliknande gropar (foveolae gastricae) som är ca 0,2 mm djupa; i botten på dessa mynnar magslemhinnans körtlar. Hos människan uppgår magslemhinnans yta till omkring 5 dm², och dess tjocklek är i medeltal 1 mm. Slemhinnan består av tre delar: Epitelceller, som täcker magslemhinnana yta och bildar körtelrören Stödjevävnad mellan körtlarna (lamina propria) Ett tunt muskellager under körtlarnas bas. (Lamina muscularis mucosae). Det finns tre typer av körtlar: 1. Cardiakörtlar inom en några cm bred zon nedanför övre magmunnen (cardia); 2. Huvudkörtlar, som är den dominerande typen av körtlar; Parietalceller Huvudceller (Chief cells) 3. Antrumkörtlar inom en flera cm bred zon ...
Första delen omslutas av en slemhinna utan körtlar och andra delen har en vanlig magslemhinna med körtlar. Mellan dessa delar ...
... även nere i tarmarnas magslemhinna. Liksom andra leverantörer av probiotika saknas emellertid vetenskaplig dokumentation.[källa ...
Magsäcken har en vanlig magslemhinna och sedan följer tunntarmen som vid ett ställe delar sig i tjocktarmen och en påfallande ...
Magslemhinnan är den slemhinna inuti magsäcken som innehåller dess körtlar. Magsäckens insida uppvisar längsgående veck (rugae gastricae) samt talrika mindre fåror som delar in ytan i områden (areolae gastricae) som är några millimeter i diameter. Dessa uppvisar i sin tur ett stort antal små trattliknande gropar (foveolae gastricae) som är ca 0,2 mm djupa; i botten på dessa mynnar magslemhinnans körtlar. Hos människan uppgår magslemhinnans yta till omkring 5 dm², och dess tjocklek är i medeltal 1 mm. Slemhinnan består av tre delar: Epitelceller, som täcker magslemhinnana yta och bildar körtelrören Stödjevävnad mellan körtlarna (lamina propria) Ett tunt muskellager under körtlarnas bas. (Lamina muscularis mucosae). Det finns tre typer av körtlar: 1. Cardiakörtlar inom en några cm bred zon nedanför övre magmunnen (cardia); 2. Huvudkörtlar, som är den dominerande typen av körtlar; Parietalceller Huvudceller (Chief cells) 3. Antrumkörtlar inom en flera cm bred zon ...
Antron och antranol-derivat och delvis även diantroner har en starkt irriterande effekt på hud, magslemhinna och mukösa membran ...
... eller på tom mage om man har en känslig magslemhinna. ...
... eller på tom mage om man har en känslig magslemhinna. ...
erosion av duodenum eller magslemhinna. *diabetisk acidos;. *onkologisk process;. *blindtarmsinflammation;. *akut eller kronisk ...
Med EquiGastro pHix uppnås ett lugn för magen i form av pektin som täcker och därigenom skyddar en blottad magslemhinna, i ... Med EquiGastro pHix uppnås ett lugn för magen i form av pektin som täcker och därigenom skyddar en blottad magslemhinna, i ...
Hämtad från "https://sv.wiktionary.org/w/index.php?title=magslemhinna&oldid=3787465" ...
Det är bra att inte ta för många kosttillskott på en gång, magen kan reagera om man har en känslig magslemhinna. Även om det ... Det kan grunda sig i att man har en känslig magslemhinna. Men det kan också bero på att man inte har tillräckligt med enzymer ...
Det innebär att hundens magslemhinna är inflammerad. Symtom på magkatarr är att hunden inte vill äta Folkhälsoundersökning; ...
Jag började med sprutorna för att slippa en blödande magslemhinna (katarr i grunden) beroende på att metotrexat triggar ...