Nedbrytningsförändringar i näthinnans gula fläck.
Wet macular degeneration, also known as neovascular age-related macular degeneration (nAMD), is a medical condition characterized by the abnormal growth of new blood vessels from the choroid layer into the macula, a small area in the center of the retina responsible for sharp, detailed vision. These new blood vessels are fragile and prone to leakage, leading to fluid accumulation and hemorrhage in the macula. This can result in rapid and severe central vision loss if left untreated. Immediate medical attention is necessary to manage this condition and slow down its progression.
Sjuklig förändring, bestående av nybildning av blodkärl i ögats åderhinna (koroidea).
'Drusennäthinna' (drusen) refererar till patologiska utskott av extracellulär matrix och lipider som accumulerar under retinal pigmentepitelcellernas membran i nätihinnan i ögat. Dessa drusor är ofta förknippade med åldersrelaterad makuladegeneration (AMD), en av de vanligaste orsakerna till synnedsättning hos äldre vuxna.
Näthinnan (conjunctiva) är ett slimhinna som täcker ögats främre yta och insidan av ögonlocken. Näthinnepigmentepitelet är den del av näthinnan som innehåller pigmentceller, vilka ger ögat dess naturliga färg. Variationer i mängden och typen av pigment i näthinnepigmentepitelet kan resultera i individuella variationer i ögonfärg.
Näthinneförtvining, eller 'Descemet's membrane detachment', är ett tillstånd där det tunna lagret av transparenta vävnader, näthinnan, separerar från underliggande skikt i ögat, vilket kan orsaka synnedsättning och i vissa fall leda till permanent synskada om inte behandling erhålls.
Geografisk atrofi (GA) är en progressiv ögonsjukdom som orsakas av åldersrelaterad makuladegeneration (AMD). Det kännetecknas av en tydlig, cirkulär eller oregelbunden förtunning av centrala retinan i ögat, vanligen med en diameter större än 175 mumler. GA drabbar det yttre av näthinnan (retinan) och leder till en alltmer uttalad förstörelse av fotoreceptorcellerna och den underliggande pigmentepitelcellen i ögats makula, som är ansvarig för central synen.
Fluoresceinangiografi är en diagnostisk undersökningsmetod inom oftalmologi ( ögonsjukvård) där fluoresceinfärgämne injiceras intravenöst, för att studera blodflödet i näthinnan och kringliggande blodkärl. Färgämnet absorberas av retinas blodkärl och under ultraviolett ljus lyserar det upp, vilket gör att blodkärlen kan ses på ett mycket tydligt sätt. Detta används för att diagnosticera olika sjukdomstillstånd som drabbar näthinnan och dess blodkärl, såsom diabetesrelaterade ögonsjukdomar, åderförkalkning, ögoninflammationer och andra tillstånd.
Den tunna, kärlrika hinnan som täcker större delen av ögonbotten mellan näthinnan och senhinnan. Syn. koroidea.
"Synskärpa (visual acuity) är ett mått på förmågan att uppfatta detaljer och skilja på små objekt, ofta uttryckt som antalet bokstäver eller linjer en individ kan urskilja på ett visst avstånd."
Nervdegeneration refererar till den progressiva och ofta irreversibla nedbrytningen eller förlusten av strukturen och funktionen hos neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen). Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive åldrande, genetiska mutationer, toxiner, infektioner eller trauma. Nervdegeneration kan leda till en rad symtom beroende på vilka nervceller som är drabbade, såsom rörelse- och koordinationssvårigheter, smärta, känselbortfall, kognitiva svårigheter och i vissa fall död.
Ett betaglobulin som binder till komplement 3b och gör att iC3b (inaktiverat komplement 3b) kan spjälkas av komplementfaktor I. Komplementfaktor H verkar även som komplementhämmare på den alternativa vägen genom att störa bindningen av properdinfaktor B till C3b.
Bruchs membrane är en tunn, skiktig struktur i ögat som skiljer det yttre och inre blodkärlet (coroiden) från näthinnan (retina). Det består av flera delar, inklusive en inner medial membran, ett collagen-rika mittskikt och en yttre basal laminat. Bruchs membrane hjälper till att ge stöd och integritet till ögats bakre delar och är vanligtvis inte synlig utan speciella tekniker som optisk koherens tomografi (OCT).
Näthinnan (conjunctiva) är ett slimhinna som täcker ögats främre yta och insidan av ögonlocken. Näthinnepigmentepitelet är den del av näthinnan som innehåller pigmentceller, vilka ger ögat dess naturliga färg. Variationer i mängden och typen av pigment i näthinnepigmentepitelet kan resultera i individuella variationer i ögonfärg.
Intravitreal injektion är en procedur där ett läkemedel ges direkt in i ögats glaskropp, vilket är den geléartade vätskan som fyller ut mellan linsen och näthinnan. Denna metod används vanligtvis för att behandla ögonförhållanden såsom åldersrelaterad makuladegeneration (AMD), diabetisk retinopati och andra ögoninflammationer.
'Näthinna' refererar till den membranösa struktur som skiljer ögats främre och bakre kammare. Det består av två delar: en central, transparent del som kallas cornea, och en mer perifer del som kallas limbus. Näthinnans huvudsakliga funktion är att skydda ögat, hålla vätskan i ögats främre kammare inne, och hjälpa till att fokusera ljus på näthinnan bakom den, där synen sker.
En oval bildning i näthinnan, 3-5 mm i diameter, vanligen belägen temporalt om ögats bakre pol och något lägre än papillen. Den har en gulfärgning som diffust tränger igenom de inre skikten och innehåller centralgropen (fovea centralis), som är punkten för ögats skarpseende. Fläcken har endast blodkärl i periferin och får näring från åderhinnans kapillärer.
Ett naturligt förekommande fettpigment med histokemiska egenskaper likande dem hos ceroid. Det ansamlas i olika normala vävnader och ökar i mängd med åldern.
I en enkel mening kan "drusenpapill" definieras som en patologisk förändring i ögat där det accumulerats material (drusor) under retinan och på papillkroppen, vilket kan vara ett tecken på åldersrelaterad makuladegeneration eller andra ögonförhållanden.
Den inre, konkava delen av ögat, bestående av näthinnan, åderhinnan, senhinnan, synnervspapillen och blodkärl, vilka kan ses med hjälp av oftalmoskop.
Wallerian degeneration är en process som sker efter att ett nervfibrer (axon) har skadats eller avskilts från sin källa av signalsubstanser. Processen innebär att den del av axonen som ligger distal till skadan degenererar och bryts ned, medan den proximala delen av axonen förblir intakt. Denna process leds av aktivering av gliala celler och inflammatoriska respons i det skadade området. Slutresultatet är att axonet inte kan överföra signalsubstanser längre, vilket kan leda till neurologiska symtom beroende på var skadan har inträffat.
Optisk koherens tomografi (OCT) är en icke-invasiv medicinsk bilddiagnostisk teknik som används för att erhålla högupplösta tvärsnittsbilder av det interna strukturella layern i ögon, främst i retinalan och optiska nervhuvudet. Tekniken bygger på principen med ljusinterferometri för att tolka reflekterat ljus från vävnaden, vilket ger information om dess struktur och skiktning. OCT används kliniskt för att diagnostisera, monitora och behandla en rad olika ögonrelaterade sjukdomar och tillstånd, inklusive åldersrelaterad makuladegeneration, diabetisk retinopati och papillödem.
Sjukdomstillstånd hos åderhinnan (koroidea), inklusive ärftliga koroidala sjukdomar, tumörer och andra abnormaliteter i druvhinnans (uvea) kärlskikt.
En karotenoidalkohol som är utbredd i naturen. Den finns i äggula, alger och i gula blommors kronblad, bl a.
Ett område med ca 1,5 millimeters diameter i den gula fläcken, där näthinnan är mycket tunn pga avtrappningen av alla skikt utom färgepitelskiktet. Det omfattar gropens sluttande sidor och ett fåtal perifera stavar. I mitten finns de koner som ger skärpeseendet och som var och en är förbunden med endast en gangliecell.
Celler som är specialiserade på att uppfatta och förmedla ljus. Stavar och tappar utgör fotoreceptorerna i näthinnorna hos ryggradsdjur.
Medel och endogena substanser som motverkar nybildning av blodkärl.
Formering av nya blodkärl utifrån näthinnevenerna och deras utbredning längs näthinnans inneryta.
Mätning av elektriska spänningsskillnader i näthinnan efter ljusstimulering.
Exsudat är vätskor, celler eller cellprodukter som långsamt utsöndras från blodkärl från oftast inflammerade vävnader. Transsudat är vätskor som passerar membran eller sipprar genom vävnad eller ut i vävnaders extracellulära utrymmen. Transsudat är tunnflytande och innehåller få celler eller proteiner.
Behandling med ljuskänslighetsalstrande preparat, invärtes eller utvärtres, och påföljande ljusexponering.
Eye proteins, also known as ocular proteins, refer to the various types of proteins that are present in the eye and play crucial roles in maintaining its function and health. These proteins can be found in different parts of the eye, including the cornea, iris, lens, retina, and optic nerve. They perform a range of functions, such as providing structural support, enabling vision by absorbing or filtering light, participating in signal transduction pathways, and protecting the eye from damage caused by external factors like ultraviolet (UV) radiation and oxidative stress. Examples of eye proteins include crystallins in the lens, opsins in the retina, and collagens in the cornea.
Intervertebral Disc Degeneration (IDD) refers to the structural and functional changes that occur in the intervertebral discs of the spine due to aging, injury, or disease. These changes include loss of water content, decreased disc height, tears or fissures in the annulus fibrosus (the outer layer of the disc), and degeneration of the nucleus pulposus (the inner, gel-like portion of the disc). IDD can cause pain, stiffness, and reduced mobility in the spine, and is often associated with other spinal conditions such as herniated discs and degenerative joint disease.
Oftalmoskopi är en metod för att direkt och visuellt undersöka ögats bakre delar, inklusive pupillen, linsen, nätan och pannuskroppen, med hjälp av ett oftalmoskop. Detta är en medicinsk utrustning som lyser upp och förstorar ögats bakre segment för att möjliggöra en detaljerad undersökning av strukturerna och eventuella skador, sjukdomar eller abnormaliteter.
Xantofyller är en typ av pigmentmolekyler som tillhör gruppen karotenoider och förekommer naturligt i vissa växter, djur och alger. De har vanligtvis en gul eller orange färg och fungerar ofta som antioxidanter i levande organismers celler.
Subretinal fluid (SRF) refererar till en abnormal accumulering av vätska under retinal layer, det yttre skiktet av ögats näthinna. Detta fenomen kan orsakas av olika medicinska tillstånd, exempelvis åldersrelaterad makuladegeneration (AMD), diabetisk retinopati, central serös retinopati eller körtelfehlfunktionen i ögat. SRF kan påverka synfältet och skada synkvaliteten beroende på dess omfattning och plats.
Framställning av bilder genom exponering av ett ljuskänsligt medium för ljus eller annan strålning.
Skotom är en medicinsk term som refererar till ett fält av nedsatt eller frånvarande syn i det centrala eller periphera synfältet, ofta som en följd av skada på synnerven eller hjärnan. Det kan upplevas som en mörk fläck eller tomhet i det visuella fältet.
"Eye diseases" (näthinnesjukdomar) är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar och tillstånd som drabbar ögats strukturer och funktioner. Detta kan inkludera sjukdomar som påverkar hornhinnan, regnbågshinnan, linsen, glaskroppen, näthinnan och de omkringliggande musklerna och blodkärlen. Exempel på näthinnesjukdomar är grön starr (grön katarakt), åldersförändringar i synfältet (age-related macular degeneration), diabetisk retinopati, glaukom och ögonsjukdomar som orsakas av infektioner eller autoimmuna sjukdomar.
De gradvisa förändringar i människors och djurs struktur och funktion som sker med tiden, som inte beror på sjukdom eller olyckshändelser, och som så småningom leder till ökad sannolikhet att döden sk all inträffa. Gäller inte mikroorganismer.
Monoclonal humanized antibodies are laboratory-produced proteins that mimic the immune system's ability to detect and neutralize foreign substances like bacteria and viruses. They are called "monoclonal" because they are identical copies of a single parent cell, and "humanized" because they incorporate elements of human immunity into their structure. These antibodies are engineered to bind specifically to a particular target, or antigen, making them valuable tools in the diagnosis and treatment of various diseases, including cancer and autoimmune disorders.
Eye diseases, or ocular diseases, refer to a broad range of conditions that affect the eye and its functioning. These conditions can impact various parts of the eye, including the cornea, iris, retina, optic nerve, and the vitreous humor. Examples of eye diseases include cataracts, glaucoma, age-related macular degeneration, diabetic retinopathy, and dry eye syndrome. Symptoms can vary widely depending on the specific condition but may include vision loss, pain, redness, double vision, or other changes in vision. Treatment options also depend on the type of eye disease and can range from medication to surgery.
En näthinneavlossning, även känd som detachering av näthinnan eller retina detachment, är ett tillstånd där näthinnan (den ljuskänsliga skiktet inuti ögat) lossnar från sin underliggande lagring i ögonbotten. Detta kan orsaka synförlust eller fläckar i synfältet och kräver ofta omedelbar medicinsk behandling för att undvika permanent skada på synen.
En näthinneblödning, även känd som vitreorhexis eller vitreal hemorrhage, är en ögonsjukdom där blod har läckt in i det klara, geléartade ämnet bakom linsen, kallat glaskroppen eller näthinnan (vitreus). Detta kan orsakas av olika faktorer som trauma, högt blodtryck, diabetes, åldrande, inflammation eller ögonsjukdomar. Näthinneblödningar kan vara allvarliga eftersom de kan blockera ljusets väg till näthinnan och därmed påverka synen negativt.
'Synstörningar' är ett samlingsbegrepp för varierande problem med synen som kan orsakas av olika faktorer, inklusive åldrande, skador, sjukdomar eller genetiska störningar, och som kan resultera i nedsatt förmåga att uppfatta, tolka och agera på visuell information.
En synnedsättning är en varierande nedsättning av det visuella systemets funktion, som kan resultera i en förändring av synskärpan, färgseende, kontrastseende eller rörelseperception, och kan ha en negativ påverkan på individens vardagliga aktiviteter och livskvalitet.
Ett glycinrikt, värmekänsligt betaglykoprotein i blod. Det är en komplement 3-proaktivator i den alternativa komplementaktiveringsprocessen. Faktor B omvandlas av faktor D till komplement 3-konvertas. EC 3.4.21.47.
En trikarbocyaninfärg som används diagnostiskt för leverfunktionstester och vid mätning av blodvolym och hjärtkapacitet.
Enkel nucleotid polymorfism (SNP, Single Nucleotide Polymorphism) är den vanligaste formen av genetisk variation hos människor. Det handlar om en permanent och spontan substitution av ett enskilt nukleotid (bas) i DNA-sekvensen, vilket kan resultera i två eller flera olika varianter (alleler) av samma gen. SNPs förekommer ungefär en gång per 1000-3000 nukleotider och täcker ungefär 0,1% av det mänskliga genomet. De flesta SNPs har ingen påverkan på individens fenotyp eller hälsostatus, men vissa kan vara kopplade till sårbarhet för vissa sjukdomar, respons på läkemedel och andra individuella variationer i medicinska egenskaper.
Koagulering av vävnader med hjälp av laser. Denna typ av laser ger ett synligt ljus inom det gröna våglängdsområdet som absorberas selektivt av hemoglobin, vilket sålunda möjliggör tillslutning av blödande blodkärl.
Den genetiska sammansättningen och beskrivningen av denna hos en enskild individ.
Oförmåga att se eller uppfatta synintryck. Tillståndet kan bero på ögonsjukdomar, synnervssjukdomar, defekt i synnervskorsningen, eller hjärnsjukdomar som påverkar synbanor eller nacklob.
En syntester är en person som använder sig av kemi och biologi för att konstruera, designa och skapa nya genetiska sekvenser eller gener genom metoder som genetisk engineering och syntes av DNA.
Djursjukdommar vars kliniska mekanismer är tillräckligt lika dem hos annan sjukdom hos människor för att de skall kunna tjäna som modell. Sjukdomen hos djuret kan antingen vara framkallad eller naturlig.
"Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor A (VEGF-A) är ett protein som stimulerar angiogenes, det vill säga tillväxten och differentieringen av nya blodkärl, genom att verka på vaskulära endotelceller. Det uttrycks i högre grad under fysiologiska och patologiska tillstånd som kräver ökat blodflöde, såsom embryonal utveckling, wound healing och cancer."
Den tredje komponenten i komplementreaktionsföljden. Den är ett betaglobulin med molekylvikt 117 000, har en koncentration i serum på 30 mikrogram/ml och en sedimentationskoefficient på 4. Komplement 2 aktiverar C3.
Retinitis pigmentosa (RP) är en grupp genetiska sjukdomar som orsakas av skada på och förlust av fotopigmentceller (stavar och tappar) i näthinnan, vilket leder till nedsatt syn och eventuell blindhet. Symptomen kan inkludera nattblindhet, tunnel syn och en gradvis försämring av det centrala synfältet över tid. RP är vanligtvis ärvlig och finns i olika former med varierande symtom och svårighetsgrad.
Hereditary eye diseases, also known as genetic eye disorders, refer to conditions that affect the eyes and are passed down from parents to their offspring through changes (mutations) in their genes. These mutations can result in various abnormalities or dysfunctions in different parts of the eye, leading to visual impairment, discomfort, or even blindness.
Preparat som är farmakologiskt inaktiva, men som vid exponering för ultraviolett strålning eller solljus omvandlas till en aktiv metabolit, som ger en för den sjuka vävnaden gynnsam reaktion. Dessa medel kan ges lokalt eller systemiskt och har använts för behandling av psoriasis och olika typer av tumörer.
Frontotemporal lobar degeneration (FTLD) refers to a group of heterogeneous neurodegenerative disorders that primarily affect the frontal and temporal lobes of the brain. These disorders are characterized by progressive neuronal loss, gliosis, and accumulation of abnormal protein aggregates in those regions. FTLD can be divided into several clinical subtypes based on the predominant symptoms, including behavioral variant frontotemporal dementia (bvFTD), primary progressive aphasia (PPA), and motor neuron disease (MND) variants such as amyotrophic lateral sclerosis (ALS). The underlying pathology of FTLD can be classified into different subtypes based on the proteinaceous inclusions, which mainly consist of tau, TDP-43, or FUS.
Partiell eller fullständig grumling av linsen eller linskapseln i det ena eller i båda ögonen, vilket ger försämrad syn eller blindhet. De olika typerna av grå starr bestäms efter sin morfologi (utbre dning, form, läge) eller etiologi (orsak och debuttidpunkt). Syn. katarakt.
Retinoider är en grupp av vitaminer som är relaterade till vitamin A och har en betydande roll inom dermatologi och cancerbehandling. De aktiverar specifika receptorer i cellkärnan, vilket påverkar celldifferentiering, celldelning och apoptos (programmerad celldöd). Retinoider används ofta för behandling av hudåkommor som akne, psoriasis och åldrande hud, samt för att förebygga eller behandla cancer, särskilt leukemi och hudcancer. Exempel på vanligt använda retinoider inkluderar tretinoin, isotretinoin och etretinate.
"Näthinnepigment" refererar till den pigmentering (färgning) som förekommer i näthinnan, det delikata membranet som bildar baksidan av ögat och reflekterar ljuset för att skapa synsinnet. Det vanligaste näthinnepigmentet är melanin, som också förekommer i huden, håret och irisen (ögonens regnbågshinna). Variationer i mängden och fördelningen av näthinnepigment kan påverka ögats färg och synfunktion.
Porphyriner är en grupp sjukdomar som orsakas av störningar i produktionen av porfyriner, organiska molekyler som ingår i vissa biologiskt viktiga ämnen, till exempel hemgruppen i hemoglobin. Porfyri kan ge upphov till symtom som hudskador, mag-tarmproblem och neurologiska symptom som svaga muskler, sömnsjuka och psykiatriska besvär. Sjukdomen kan vara ärftlig eller utlösas av vissa miljöfaktorer, till exempel alkohol och vissa läkemedel.
Atrofi. Minskning eller degenerering av vävnad av olika orsaker.
En teknik för att få vävnad att koagulera med hjälp av kraftig ljusstråle, inkl laser (laserkoagulation). Metoden används i ögat, för behandling av näthinneavlossning, näthinnesår, aneurysmer, blödningar, och tumörer.
A Retinal Photoreceptor Cell Outer Segment (OS) refers to the part of the photoreceptor cell in the retina of the eye that is responsible for absorbing light and initiating the process of vision. The OS contains stacks of disc-shaped membranes filled with the visual pigment, which undergoes a chemical change when struck by light, triggering electrical signals that are transmitted to the brain via the optic nerve. These signals ultimately result in the perception of visual images. Damage or degeneration of the photoreceptor OS can lead to vision loss and various retinal diseases, such as age-related macular degeneration and retinitis pigmentosa.
En genetiskt bunden, latent sjukdomsbenägenhet, som kan aktiveras under vissa förhållanden.
Speciella anläggningar för förvaring av ögonvävnader för framtida bruk.
Färgen på ögats iris (regnbågshinna).
Den genomskinliga, geléartade massan som fyller utrymmet mellan ögonlinsen och näthinnan. Den är omsluten av en tunn hinna och utgör ungefär fyra femtedelar av ögongloben. Glaskroppen består till 99% av vatten.
Intraocular injection är en medicinsk procedur där en läkemedelslösning eller en biologisk substans tillförs direkt in i ögats inre kammare, vanligtvis glaskroppen eller gelvikshumoren. Detta görs oftast med hjälp av en smal, steril injiceringsnål som är insatt genom ögonlocket och ögats bindehuv (konjunktiva) under lokalbedövning. Intraoculära injektioner används vanligtvis för att behandla ögonförhållanden såsom åldersrelaterad makuladegeneration, diabetisk retinopati och andra former av ögonsjukdomar som kräver direkt läkemedelsutlämning till ögats inre delar.
Pyridiniumföreningar är salter eller estrar av pyridinium-kationen, ett positivt jon som bildas när pyridin, en aromatisk heterocyklisk organisk förening, protoneras och thereby blir positivt ladad. Pyridiniumföreningar är vanligen stabila under normala förhållanden och kan vara svaga till moderata akvaterbara baser. De används ofta inom organisk syntes som katalysatorer eller reagens i olika typer av reaktioner, såsom Michael-additioner, aldoleringar och Mannich-reaktioner.
Visual field tests är en undersökningsmetod inom oftalmologi och optometri som mäter det totala området av synen som en individ har i alla olika blickfältet när man tittar rakt fram. Detta test används för att upptäcka och mäta skador på synfältet, vilket kan vara ett tecken på sjukdomar eller skador på optiska nerver, hjärnan eller binokulärt seende. Resultaten från visual field tests hjälper oftalmologer och optometrister att ställa diagnoser, övervaka behandlingar och bedöma patients synfunktion.
Studier som utgår från en grupp individer med en viss, fastställd sjukdom och en kontrollgrupp (jämförelsegrupp, referensgrupp) utan denna sjukdom. Sambandet mellan ett kännetecken och sjukdomen under söks genom jämförelse mellan personer med sjukdomen och personer utan med hänsyn till förekomstfrekvens eller nivåer av kännetecknet i de båda grupperna.
Metoder och förfaringssätt för diagnostisering av ögonsjukdomar och synstörningar.
I medicinsk kontext refererar "eye" till det organ som uppfattar ljus, skuggor och bilder och ger oss synen. Ögat är ett komplext sensoriskt system som består av flera strukturer, inklusive cornea, iris, pupill, lins, glaskropp, näthinna och optisk nerv. Alla dessa strukturer arbetar tillsammans för att uppfatta och tolka det ljus som faller på näthinnan och skapa synsinnet. Ögat är ett av de viktigaste sinnena som ger oss möjlighet att interagera med vår omgivning och uppleva världen runt oss.
Förvärring av en sjukdom med tiden. Begreppet används mest i samband med kroniska och obotliga sjukdomar, där sjukdomsstadiet är avgörande för behandling och prognos.
En medicinsk definition av 'riskfaktorer' är egenskaper, expositioner, eller behavor som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, som rökning och brist på motion, eller icke-modifierbara, som genetiska faktorer eller ålder. Det är värt att notera att när en individ utsätts för en riskfaktor, innebär det inte automatiskt att personen kommer att utveckla sjukdomen, men risken blir högre än för den som saknar riskfaktorn.
Optikusatrofi är en medicinsk term som refererar till den skada eller sjuklig förändring i optisk nerv, som leder till synförlust eller blindhet. Detta orsakas av progressiv nedbrytning och atrofi (skrumpning) av de nervfibrer som skickar synsignaler från ögat till hjärnan. Optikusatrofi kan vara en följd av olika sjukdomar eller skador, såsom neurodegenerativa sjukdomar, trauma, inflammation, tumörer eller genetiska störningar.
Celler som känner av och släpper igenom ljus.
En intervertebral disc är en skiva av vävnad som sitter mellan varje ryggkotstock (vertebra) i ryggraden (columna vertebralis). Den består av ett yttre skikt av tufft bindväv, annulus fibrosus, och ett inre geléartat kärnmaterial, nucleus pulposus. Intervertebral discen fungerar som en kuddning och amortisering mellan ryggkotorna, samt möjliggör flexibilitet och rörelse i ryggraden.
"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används inom forskning. De är så kallade inbredda möss, vilket betyder att de har en mycket konsekvent genetisk bakgrund eftersom de härstammar från en enda individ och har förökat sig genom systerskötsel under många generationer. Detta gör att deras egenskaper är väldigt repeterbara, vilket är användbart inom experimentell forskning. C57BL-stammen är känd för sin robusta hälsa och långa livslängd jämfört med andra mössstammar. De används ofta inom olika områden av biomedicinsk forskning, till exempel cancer-, neurologi- och immunologiforskning.
I en enda mening: 'Näthinnekärlet' (Cornea) är den transparenta, skålformade membranen som täcker framsidan av ögat och skyddar det från smuts, skador och infektioner, medan det också hjälper till att bryta upp ljus och fokusera det in i ögat.
Den fjärde komponenten som binds i komplementreaktionsföljden. Det är ett betaglobulin med sedimentationskoefficient 5,5, molekylvikt 185 000 och en serumkoncentration på 1,3 mikrogram/ml. Dess fragment har anafylatoxisk, kemotaktisk och histaminverkan och påverkar glatt muskulatur.
En individs genbestånd vad gäller den ena delen av ett allelpar, eller uppsättningar av gener som är nära förbundna på en kromosom och ofta överförs i grupp, som t ex generna i histokompatibilitetskomplexet.
En av de två ljusmottagande celltyperna i näthinnan hos ryggradsdjur. I tapparna finns fotopigmentet i inbuktningar i det yttre cellsegmentets membran. Tapparna är mindre ljuskänsliga än stavar, men de ger synförmåga med bättre rymd- och tidsskärpa, och sammansättningen av signaler från tappar med olika pigment tillåter färgseende.
En optisk källa som sänder ut fotoner i en sammanhållen stråle. "Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation" (LASER) åstadkoms med hjälp av apparater som omformar ljus av olika våglängder till en enda intensiv och nästan icke-divergerande stråle av monokromatiskt ljus. Lasrar verkar inom det synliga, infraröda eller ultravioletta, frekvensområdet. De kan utveckla enorm hetta och energi vid korta fokallängder och används inom kirurgi, för diagnos och i fysiologiska studier. Lågenergilasrar, som avger ljus och inte hetta, har kommit till användning för sårläkning och smärtbehandling.
TIMP-3, eller Tissue Inhibitor of Metalloproteinases-3, är ett protein som reglerar nedbrytningen av extracellulär matrix (ECM) i kroppen genom att hämma metallproteinaser. Det är unikt bland TIMP-proteinerna eftersom det primärt binder till och inaktiverar membranbundna metalloproteinaser, såsom MT1-MMP, vilket gör att det spelar en viktig roll i kontrollen av cellytanens omvandling och cellernas rörelser. TIMP-3 har också visat sig ha anti-angiogenisk verkan och kan på så sätt hämma nybildning av blodkärl, vilket är viktigt för att förhindra tumörers tillväxt och spridning.
Mörkeradaptation är den fysiologiska process där ögat anpassar sig till mörka förhållanden, vilket leder till en ökad förmåga att uppfatta ljus och kontraster i lågljusmiljöer. Detta uppnås genom att pupillen dilateras (blir större) för att släppa in mer ljus, samt en kemisk process där det ljuskänsliga pigmentet rhodopsin i stavarna aktiveras och ökar sin respons på små mängder ljus.
En medicinsk definition av 'injektioner' är när en fluid eller en gas införs direkt in i ett kroppsdel eller ett intravenöst system med hjälp av en nål och en spruta.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning där data insamlas prospektivt, det vill säga före ett visst utfall eller händelse har inträffat. Detta innebär att forskaren följer en grupp individer under en längre tidsperiod och samlar information om dem över tid. Syftet är ofta att undersöka samband mellan olika riskfaktorer och sjukdomar, eller behandlingens effekter på hälsoutgångar. Prospektiva studier anses vanligen ge starkare evidens än retrospektiva studier, eftersom de är mindre känsliga för minnesförvrängning och andra systematiska felkällor.
"Synfält, eller visuellt fält, refererar till det totala området som ett individuals ögon kan uppfatta vid en given blickriktning, inkluderande både central seende och perifer seende."
Ett av de sju paren i den tredje gruppen (grupp C) av mänskliga kromosomer, enligt gällande klassificering.
"Sensoriska hjälpmedel" refererar till assistiva enheter eller tekniker som används för att öka, upprätthålla, eller ersätta vissa funktioner hos ett människors sinnesorgan. Dessa hjälpmedel är ofta designade för att underlätta perceptionen av information från omgivningen genom att förstärka visuella, auditiva, taktila eller andra sensoriska stimuli, vilket kan vara användbart för individer med funktionsnedsättningar eller åldersrelaterad nedgång. Exempel på sådana hjälpmedel inkluderar högtalare, ljudförstärkare, visuella displayer, vibrationsvarnare och andra assistiva teknologier som underlättar interaktion med världen runt omkring oss.
Aptamers are short, single-stranded oligonucleotides (DNA or RNA) that bind to specific targets with high affinity and specificity, similar to antibodies. They are identified through an in vitro selection process called Systematic Evolution of Ligands by EXponential enrichment (SELEX). Aptamers have potential applications as therapeutics, diagnostics, and research tools. Nucleotides are the building blocks of nucleic acids, including DNA and RNA, consisting of a sugar molecule, a phosphate group, and a nitrogenous base.
Den följd av händelser som aktiverar serumkomponenterna C1 till och med C9 och som utlöses av något erytrocyt-antikroppkomplex eller mikrobiella polysackarider och properdin, och som framkallar en inflammatorisk reaktion.
Serinproteas med verkan på iC3b (inaktiverat komplement 3b) så att detta klyvs i C3c och C3dg med hjälp av ett trypsinliknande proteolytiskt enzym. Komplementfaktor I kallades tidigare KAF, C3bINF eller enzym 3b-inaktivator. EC 3.4.21.45.
Studier inriktade på att följa utvecklingen eller utfallet av t ex exponering, metoder, effekter av åtgärder, eller förekomst av någon sjukdom hos enskilda individer eller grupper.
"Oxidativ stress definieras som ett tillstånd av obalance mellan produktionen av fria radikaler och andra reaktiva syre-species (ROS) och förmågan till cellulär neutralisering genom antioxidativa försvarsmekanismer. Denna obalance kan leda till skada på cellulära strukturer, såsom proteiner, lipider och DNA, vilket i sin tur kan bidra till åldrande och utveckling av flera sjukdomar."
"Läsning, inom medicinsk kontext, avser vanligen tolkningen och utvärderingen av diagnostiska tester eller undersökningsresultat, såsom laboratorievärden, röntgenbilder eller andra bildstudier, för att ställa en medicinsk diagnos eller övervaka en behandlingsrespons."
Retinoschisis är ett očevidno ögonsjukdomstillstånd där det bildas en skiljevägg (skis) inne i näthinnan (retina), vilket resulterar i att retinalagren delas upp i två separata kompartment. Detta kan orsaka en nedsättning av synen, beroende på storleken och platsen för skiljeväggen. Retinoschisis kan vara inneboende (kongenital) eller utvecklas senare i livet (senil). I allmänhet är det en relativt ofarlig tillstånd, men det kan i vissa fall leda till komplikationer som blödningar eller skador på näthinnan.
"Retrograde degeneration" är ett medicinskt begrepp som refererar till när nervceller (neuron) i centrala nervsystemet dör och bryts ned, vilket leder till att axoner (nervtrådar) också bryts ned. Detta sker oftast när en nervcells axon skadas eller avskiljs från sin kärna eller cellkropp. När detta händer kan signalsubstanser inte längre transporteras tillbaka till cellkroppen, vilket orsakar en bakåtgående nedbrytning (retrograd degeneration) av axonet och eventuellt även den associerade nervcellen. Detta kan leda till neurologiska skador eller sjukdomar.
Enskilda former av gener i ett genpar, lokaliserade till samma plats på homologa kromosomer, och som styr samma biokemiska processer.
Personer med så nedsatt syn att vardagslivet påverkas och att de endast med svårighet kan orientera sig i omgivningen.
Komplementaktiveringsföljd som initieras av reaktionen mellan mikrobiella antigen och komplement C3B. När komplementfaktor B binder till membranbundet C3b, så klyvs det av komplementfaktor D till alternativt C3-konvertas (C3BBB), som, när det stabiliserats av komplementfaktor P, kan spjälka komplement C3-molekyler till att bilda alternativt C5-konvertas (C3BBB3B). Detta leder till klyvning av komplement C5 och bildande av membranattakkomplex.
Föreningar som hämmar, motverkar eller inaktiverar komplement 3b. En välkänd hämmare är ett betaglobulin som klyver C3b i de inaktiva fragmenten C3c och C3d. C3bINA spelar en nyckelroll i regleringen av komplementsystemet genom att blockera cytolyssekvensen och förhindra att properdinamplifieringsloopen kopplas in.
Förmågan att uppfatta skarpa gränser (stimuli) och att uppfatta små skillnader i luminans (ljustäthet, ljusstyrka) på en yta utan distinkta skiljelinjer. Psykofysiska mätningar av denna synfunktion används för bedömning av synskärpa och för att upptäcka ögonsjukdomar.
En ögonsjukdom som uppträder i många former, och vars huvudsakliga kännetecken är instabilt eller ökat intraokulärt tryck, som ögat inte motstår utan skador eller funktionsstörning. Följderna av övertrycket kan visa sig i en rad olika symtom, beroende på typ och svårighetsgrad, som t ex urholkning av synnervspapillen, spänd ögonglob, hornhinnedomning, försämrad synskärpa, färghaloer runt ljuskällor, störningar i mörkerseendet, synfältsdefekter och huvudvärk.
Det område av det elektromagnetiska spektret som det mänskliga ögat är känsligt för. Ljusets våglängd ligger mellan 400 och 800 nanometer, dvs mellan de ultravioletta och infraröda frekvenserna.
"Serinendopeptidaser är en grupp enzymer som bryter peptidbindningar i proteiner och peptider, där serin är den aktiva aminosyran i katalysens mekanism."
Andelen av en viss allel i förhållande till samtliga alleler för ett genlokus i en population under förökning.
Rodopsin är ett ljuskänsligt protein i stavarna i näthinnan i ögat, som spelar en viktig roll i mörkerseendet. Det består av två delar: ett membranprotein vid namn opsin och ett kromofor, 11-cis-retinal, som är ljuskänsligt. När ljus absorberas av rodopsinet aktiveras det, vilket resulterar i en kaskad av händelser som slutligen leder till en nervimpuls som skickas till hjärnan och tolkas som syn. Rodopsin är ett exempel på ett G-proteinkopplat receptorprotein (GPCR).
Oftalmologi är den medicinska specialiteten som handhar prevention, diagnostisering och behandling av sjukdomar relaterade till ögat och synsystemet. Oftalmologer är läkare som efter sin grundläggande medicinska utbildning har genomgått ytterligare specialistutbildning inom oftalmologi. De behandlar ett brett spektrum av ögonproblem, från vanliga problem som grön starr och nästeläsion till mer komplexa sjukdomar såsom grå starr, diabetesrelaterade ögonsjukdomar och åldersförändringar i ögat. De utför också rutinmässiga ögonundersökningar för att upptäcka brynstenar, glaukom och andra ögonproblem på tid.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
"Retrospective studies" are observational research designs that involve analyzing existing data or medical records to draw conclusions about prior events or exposures and their associated health outcomes.
Spinocerebellär degeneration (SCD) refers to a group of progressive, genetic disorders characterized by degeneration of the spinocerebellar tracts and cerebellum, leading to symptoms such as ataxia, dysarthria, and oculomotor abnormalities.
Icke slumpmässig association mellan kopplade gener. Denna tendens ses när alleler av två separata, men redan kopplade genplatser, förekommer tillsammans oftare än vad som kan förväntas vid slumpmässig fördelning.
En immunfluorescensteknik som används allmänt för påvisande av serumantikroppar och immunkomplex i kroppsvävnad och mikroorganismer i prov från patienter med infektionssjukdomar. Tekniken innebär framställning av antigen-antikroppskomplex, som märks med fluoresceinkonjugerade antiimmunglobulinantikroppar.
Triamcinolon är ett starkt kortikosteroidmedel som används för att behandla inflammation och svullnad i kroppen. Det fungerar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet, vilket hjälper att lindra symptomen på en rad olika sjukdomar som exempelvis astma, eksem, artrit och autoimmuna sjukdomar. Triamcinolon kan ges oralt, intravenöst eller som injektion beroende på behandlingsbehov. Lokala preparat av triamcinolon används också för att lindra smärta och inflammation i till exempel ledvärk och muskelvärk.
I en enkel medicinsk definition kan "perifer" användas för att beskriva något som är relaterat till eller finns i kroppens yttre delar, till exempel lemmarna, jämfört med centrala delar som hjärnan och ryggmärgen. Därför kan "perifer" användas för att beskriva strukturer eller processer som är relaterade till de perifera nerverna, som utgör det perifera nervsystemet (PNS).
Den yttre framtoningen hos individen. Den är resultat av samspelet mellan generna och mellan genotypen och miljön.
Blot-metod för identifiering av proteiner eller peptider som separerats med elektrofores och överförts till nitrocellulosastrimlor och sedan påvisas med hjälp av radioistopmärkta antikroppar.
Retinopati (näthinnesjukdom) som har samband med diabetes mellitus och som kan vara antingen av bakgrundstyp, kännetecknad av fortskridande mikroaneurysm, punktformiga makulaödem i näthinnan, eller av proliferativ typ, med nybildning av blodkärl i näthinnan och papillen vilka kan nå in i glaskroppen, utbredning av fibrös vävnad, glaskroppsblödning och närhinneavlossning.
Triamcinolonacetonid är ett kortikosteroidmedel som används för att behandla inflammation och svullnad i kroppen. Det är en modifierad form av det naturligt förekommande steroidhormonet cortisol, som produceras av binjuremärgen. Triamcinolonacetonid har starkt antiinflammatoriska och immunosuppressiva effekter och används vanligen vid behandling av diverse tillstånd såsom hudutslag, astma, allergier, artriter och andra inflammatoriska sjukdomar. Preparatet ges ofta som injektion, cream eller tabletter beroende på användningsområde.
Musstammar, hos vars individer vissa gener inaktiverats, eller slagits ut. Utslagningen åstadkoms genom att man med hjälp av rekombinant DNA-teknik ändrar den normala DNA-sekvensen hos den gen som är föremål för studier, för att förhindra syntes av normala genprodukter. Klonade celler med lyckad DNA-förändring injiceras sedan i musembryon för framställning av chimärer. De chimära mössen avlas därefter för att ge en stam där alla celler i varje mus innehåller den brutna genen. Knockout-möss används i experimentella djurmodeller av sjukdomar och för att klarlägga geners funktioner.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Kemiska ämnen som används för färgning av andra material. Färgningen kan vara tillfällig eller permanent. Färger kan också användas i läkemedel och som reagentia eller reaktionsindikatorer inom medicin och forskning.
En omvänd transkriptaspolymerasekedjereaktion (RT-PCR) är en molekylärbiologisk metod som används för att kopiera komplementär DNA (cDNA) från ett given RNA-molekyl, vilket möjliggör dess detektering och analys.
I en enskild medicinsk betydelse refererar "syn" till förmågan att se och tolka visuella stimuli, vilket är möjligt genom samverkan mellan ögats optiska system och hjärnans visuala cortex. Syn innebär att tolka ljus och skuggor som bilder och ger oss information om vår omgivning, såsom form, storlek, färg och rörelse av objekt.
En oftalmoskop är ett medicinskt instrument som används för att undersöka det inre av ögat, inklusive näthinnan (retina), blodkärlen och optisk disk. Det möjliggör direkt seende av strukturerna i bakre delen av ögat utan behov av invasiva procedurer. Oftalmoskopet kan användas för att upptäcka och diagnostisera olika sjukdomar och skador på ögat, till exempel glaukom, diabetesrelaterade ögonproblem och åldersförändringar.
Proteiner är komplexa biomolekyler, byggda av aminosyror som kedjas samman i en polymer. De utför viktiga funktioner inom levande organismers celler, såsom att fungera som strukturella komponenter, hormoner, enzymer och signalsubstanser. Proteinernas specifika aminosyrasekvens bestämmer deras tertiärstruktur och därmed också deras funktionella egenskaper.
Cis-trans-isomeri är en form av stereoisomeri som kan förekomma inom oorganisk och organisk kemi, där två isomerer skiljer sig från varandra genom att dubbelbindningar i molekylen hindrar rotation. Cis- och trans-betecknar läget hos substituentgrupper på varsin sida av en dubbelbindning i en organisk molekyl. I cis-isomerer befinner sig grupperna på samma side, medan de i trans-isomerer befinner sig på motsatta sidor. Denna typ av isomeri är viktig inom områden som polymerer, färgämnen och läkemedel, då cis- och trans-isomerer kan ha olika egenskaper och funktioner.
Ophthalmologic surgical procedures refer to various types of surgeries performed on the eye and its surrounding structures by an ophthalmologist, a medical doctor who specializes in eye care and surgery. These procedures aim to diagnose, treat, or manage a range of eye conditions such as cataracts, glaucoma, retinal disorders, corneal diseases, and eyelid abnormalities. Examples of ophthalmologic surgical procedures include:
Tillstånd med förekomst av kärltumörer under slemhinnorna (t ex tarmslemhinnan).
Syntetiska eller naturliga ämnen som används som tillsatser för att förhindra eller fördröja oxidationsprocesser. Inom biokemi och medicin utgörs antioxidanter av enzym eller andra organiska ämnen, so m t ex E-vitamin eller betakaroten, som förmår motverka de skadliga effekterna av oxidation i kroppsvävnader.
En patologisk process som utgörs av tillväxt av blodkärl i onormal vävnad eller på onormala platser.
En familj membrantransportproteiner som kräver ATP-hydrolys för transport av ämnen genom membran. Proteinfamiljen har fått sin benämning från den ATP-bindande domänen på proteinet.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
Näthinneneuroner, även kända som ganglionceller, är neuron i det retinala ganglioncellskiktet i ögat som samlar information från fotoreceptorcellerna via bipolära celler och skickar visuell information till hjärnan via optisk nerv. De är involverade i första steget av synsinnet och svarar på specifika aspekter av synfältet, såsom rörelse, kontraster och form.
"Age Factors" refer to the influences that an individual's age has on their health, disease susceptibility, and response to medical treatment. These factors can include physical changes associated with aging, such as decreased organ function and increased vulnerability to certain diseases, as well as psychosocial changes, such as cognitive decline or social isolation. Age-related factors are important considerations in the prevention, diagnosis, and management of medical conditions, as they can significantly impact treatment outcomes and overall quality of life.
Avlägsnande av grumlad ögonlins på kirurgisk väg.
Laboratoriemöss som framställts från ett genmanipulerat ägg eller däggdjursembryo.
I medicinen refererer oddsquot (odds ratio) til et mål for den relative forekomstforskjellen av et utfall mellom to grupper. Det er beregnes ved å dividere sannsynligheten for at et utfall skjer i den ene gruppen med sannsynligheten for at det samme utfallet skjer i den andre gruppen. Dette gir en kvot som kan tolkes som den relative økningen eller minskingen av risikoen for et utfall i den ene gruppen i forhold til den andre.
Anhopning av komplementplasmaglykoproteinerna C5b, C6, C7, C8 och det polymera C9 i grupp på biologiska membran. Komplexet skapar kanaler genom membranet som leder till omflyttning av fettmolekyler och andra beståndsdelar, varvid målcellens fosfolipidlager brister och cellen löses upp genom osmotiskt läckage. Bildandet av membranattackkomplex är det slutgiltiga steget i komplementkaskaden.
I'm sorry for any confusion, but "Wisconsin" is a proper noun and does not have a medical definition. It is the name of a state located in the Midwestern United States.
"Behandlingsresultat" refererer til den ændring eller effekt, en given behandling har på en patients sygdom, symptomer, funktion, kvalitet af liv eller overlevelse.
Nervtrådar som snabbt förmedlar signaler från nervcellen.
En individ vars båda alleler på en given genplats är identiska.
En karotenoid som är en vitamin A-prekursor. Det ges för att minska ljuskänslighetsreaktioner hos patienter med erytropoetisk protoporfyri.
Ett serumprotein som i den alternativa komplementaktiveringsprocessen omvandlar den inaktiva faktorn B till komplement 3-konvertas. EC 3.4.21.46.
I medicinsk kontext, kan "stamtavla" (även kallat "släktträd" eller "genealogi") referera till en visuell representation av en persons biologiska härstamning över flera generationer. Detta inkluderar vanligtvis föräldrar, barn, farföräldrar, morföräldrar och kan fortsätta att expanderas bakåt i tiden. Stamtavlor används ofta inom genetisk rådgivning och forskning för att spåra ärftliga sjukdomar eller tillstånd genom en familj.
Föreningar som hämmar, motverkar eller inaktiverar komplement 1. En välkänd hämmare är ett serumglykoprotein som antas vara alfa-2-neuroaminoglykoprotein. Det hämmar den aktiverade (esteras)formen av komplement 1, likaså de kininproducerande systemen, koagulations- och fibrinolyssystemen. Brist på denna hämmare har påvisats hos patienter med hereditära angioneurotiska ödem.
'Asiens urbefolkning' refererar till de ursprungliga, inhemska folkgrupperna som historiskt sett har bebott kontinenten Asien före ankomsten av utomstående kulturer och erövrare. Dessa grupper, som är mycket varierande i språk, religion och levnadssätt, inkluderar adivasier i Indien, ainu i Japan, evenker i Sibirien, uigurer i Xinjiang i Kina och många andra.
Retinal dystrophies are a group of genetic eye conditions that affect the retina, which is the light-sensitive tissue at the back of the eye. These conditions are characterized by progressive degeneration and death of photoreceptor cells in the retina, resulting in vision loss. The severity and progression of the condition can vary widely depending on the specific type of retinal dystrophy and the individual.
A Retinal Photoreceptor Cell Inner Segment is a region in the retina of the eye that contains a high concentration of mitochondria, which provide energy to the photoreceptor cells through the process of oxidative phosphorylation. This region is responsible for the transmission of visual signals from the photopigments in the outer segment to the rest of the neuron and ultimately to the brain. It contains a stack of discs filled with photopigment, which absorbs light and initiates the process of vision. Damage to the inner segment can lead to visual impairment or blindness.
Egenskapen hos ett ämne att lysa under bestrålning. Den avgivna strålningen är vanligtvis av längre våglängd än den infallande (eller absorberade), t ex kan ett ämne som bestrålas med osynligt ljus avge synligt ljus. Röntgenfluorescens används för diagnostiska ändamål.
Personlig skyddsutrustning i form av glasögon eller mask till skydd mot tryck, flygande föremål, glöd, vätskor eller skadlig strålning. Syn. skyddsglasögon.
Det band i det elektromagnetiska spektret som vanligtvis upplevs som värme. De infraröda strålarna har längre våglängder än det synliga ljuset och når in i mikrovågsfrekvenserna. Infrarött ljus används för värmebehandling och för uppvärmning av mat.
"Reproducibility of results" refererer til evnen til at gentage en eksperimentel eller observationel fremgangsmåde under lignende forsøgsbetingelser og få sammenlignelige eller ens resultater, støttende påstanden om en given hypotese eller effekt i medicinsk forskning.
A "Rod Cell Outer Segment" is a specialized structure in the retina of the eye that contains stacks of disc-shaped membranes filled with photopigments, specifically rhodopsin. This region is primarily responsible for capturing and processing light, enabling vision in low-light conditions or at night.
Rökning är inhalering och exhalering av rök från bränd tobacco, vanligtvis genom cigaretter, cigarrer eller pipor.
Makromolekylära organiska föreningar som innehåller kol, väte, syre, kväve och, vanligtvis, svavel. Dessa makromolekyler (proteiner) bildar ett invecklat nätverk, i vilket celler bäddas in och bygger upp vävnader. Variationer makromolekylerna emellan och deras ordning avgör typ av extracellulär matrix, där varje typ anpassas till vävnadens funktionella krav. De två huvudklasserna av makromolekyler är glykosaminoglykaner, som oftast är kopplade till proteiner (proteoglykaner), och fibrösa proteiner (t ex kollagen, elastin, fibronektiner och laminin).
I en enkel medicinsk definition, kan prevalens definieras som frekvensen eller andelen av en given population som har en viss sjukdom eller tillstånd vid ett specifikt tillfälle eller under en specificerad tidsperiod. Det kan handla om livstidsprevalens (alla som någonsin haft en viss sjukdom), punktprevalens (alla som har en viss sjukdom vid en given tidpunkt) eller periodprevalens (alla som har haft en viss sjukdom under en specificerad tidsperiod). Prevalensen ger oss därmed en uppfattning om hur vanligt ett visst tillstånd är inom en population.
Antalet nya fall av en given sjukdom under en given tidsperiod i en viss population. Begreppet används även för ökningstakten av nya fall i en given population. Det måste särskiljas från prevalens, som avser samtliga sjukdomsfall, gamla och nya, hos en population vid en given tidpunkt.
Paraneoplasmtisk cerebellär degeneration (PCD) är en sällsynt neurologisk komplikation till cancer, där antikroppar eller andra signalsubstanser som produceras av tumören orsakar skada på cerebellum, den del av hjärnan som styr koordinationen av rörelser och balansen. Detta leder till symtom som exempelvis koordinationssvårigheter, sluddrighet i talet och svårt att fokusera blicken. PCD kan vara en förstadie till cancer och upptäckten av antikroppar eller tumör kan leda till tidigare identifiering och behandling av underliggande cancer.

Medicinskt kan makuladegeneration definieras som en progressiv och ofta med åldern relaterad ögonsjukdom som orsakar skada på den centrala synen. Det sker till följd av att det centrala området i näthinnan, kallat gula fläcken eller makulan, börjar degenerera.

Makuladegeneration kan delas in i två typer: torr (atrofisk) och fuktig (neovaskulär). Torr makuladegeneration är den vanligaste formen och kännetecknas av att ljuskänsliga celler i näthinnan bryts ned. Fuktig makuladegeneration är mer aggressiv och orsakas av nybildning av blodkärl under näthinnan som läcker och skapar ödem, vilket kan leda till snabb försämring av synen.

Symptomen på makuladegeneration inkluderar nedsatt central synskärpa, svårigheter att urskilja kontraster, distorsion av raka linjer och en försämrad förmåga att läsa eller känna igen ansikten. Även om det inte finns någon botande behandling för torr makuladegeneration, kan fuktig makuladegeneration behandlas med mediciner som injiceras direkt i ögat för att reducera nybildningen av blodkärl och stabilisera synen.

Wet macular degeneration, også kjent som neovaskulær AMD eller exsudativ AMD, er en type av maskulær degenerasjon som kan føre til synslipp og blindhet. Denne sjanseren oppstår når det utvikler seg nye blodkar (neovaskularisering) under den centrale delen av netthinnene (macula), som er ansvarlig for skarp syn og fargegjenkjenning. Disse nye blodkar er ustabile og kan lække fluid og blod, som skader selskapet mellom lysreceptorceller og andre celler i netthinnene, førende til at de dør eller ikke fungerer korrekt. Dette resulterer i synslipp og mulighet for blindhet hvis det ikke behandles tidlig og effektivt.

Wet macular degeneration er en alvorlig form av AMD, og den kan skredde raskere enn tørre AMD. Derfor er det viktig å søke medisinsk veiledning hvis du opplever noen av de tidlige varselstegnene som blant annet inkluderer forvredning eller forskjuvning av linjer, synet av flått eller flytende farger (metamorfopsi), og en økning i størrelse eller antall drøye områder i synsfeltet. Behandlingen kan inkludere intravitreal injeksjoner av væskemedisin, fotokoagulasjon eller kirurgi for å redusere skaden på netthinnene og forsøke å bevare synet så godt som mulig.

"Vascularization in the cornea" refererar till den proces där blodkärl växer in i corneans bindvävsskikt, ofta som ett svar på skada eller sjukdom. I en frisk cornea finns det inga blodkärl i nästan hela det centrala området för att underhålla transparensen och att ge klart seende. Men när cornean vascularization uppstår, kan den leda till minskad genomskinlighet och nedsatt syn. Orsakerna till corneal vascularization kan vara infektion, trauma, entropion, trakom, kontaktlinsbärare, among others. Behandlingen av corneal vascularization beror på orsaken och graden av sjukdomen.

"Drusen" är en medicinsk term som används för att beskriva små, vita till gula fett- eller proteinavlagringar som kan bildas under den transparenta membranen som täcker den yttre delen av ögat, kallad "ögonlinsen". Drusen är ofta associerade med åldersrelaterad makuladegeneration (AMD), en ögonsjukdom som kan leda till synförlust eller blindhet.

"Drusennäthinna" refererar till när drusorna bildas i näthinnan, den del av ögat som innehåller ljuskänsliga celler och är ansvarig för att uppfatta synen. Drusen i näthinnan kan orsaka skada på de ljuskänsliga cellerna och leda till progressiv synnedsättning, särskilt om drusorna är stora eller belägna under den centrala delen av näthinnan, som kallas makulan.

Det är viktigt att notera att inte alla personer med drusen i näthinnan kommer att utveckla AMD eller någon form av synnedsättning. Men om du upplever symtom som försämrade synskärpa, distorsioner av raka linjer eller en tom fläck mitt i din synfält, bör du genast kontakta din ögonläkare för att utvärdera ditt tillstånd och diskutera behandlingsalternativ.

"Näthinnepigmentepitel" är ett medicinskt terminologi som refererar till den pigmenterade epitelvävnaden i regnbågshinnan (iris) i ögat. Denna typ av epitel har en funktion att producera och lagra melanin, det pigment som ger ögats iris dess unika färg. Variationer i mängden och typen av melanin i näthinnepigmentepitelet kan resultera i de olika irisfärgerna hos människor, från ljust blå till mörkt brunt.

Näthinnan (Cornea) är den transparenta membranen som täcker framsidan av ögat och låter ljus passera in i ögat. Näthinneförtvining (Corneal dystrophy) är en grupp olika medfödda eller acquireda tillstånd som orsakar opaciteter (dimsyn) eller andra förändringar i näthinnan. Dessa förändringar kan leda till nedsatt syn, smärta, fotofobi (ljuskänslighet) och i vissa fall till visionförlust.

Det finns många olika typer av näthinneförtviningar, men de flesta är ärftliga och beror på genetiska mutationer. Näthinneförtviningar kan drabba alla delar av näthinnan, inklusive näthinnans yta, stroma (den mellersta delen) och näthinnans baksida.

Exempel på olika typer av näthinneförtviningar är:

* Fuchs endothelial dystrophy: den vanligaste typen av näthinneförtvining som orsakas av en defekt i näthinnans baksida. Den drabbar främst äldre vuxna och kan leda till grumlingar eller blåsor på näthinnan.
* Keratoconus: en progressiv förändring av näthinnan som orsakas av en svaghet i näthinnans struktur. Detta leder till att näthinnan blir tunnare och mer utbuktande, vilket kan leda till synförlust.
* Lattice dystrophy: en ovanlig typ av näthinneförtvining som orsakas av abnorma proteiner i näthinnans stroma. Detta leder till grumlingar eller nät på näthinnan.
* Map-dot-fingerprint dystrophy: en ovanlig typ av näthinneförtvining som orsakas av abnorma celler i näthinnans yta. Detta leder till grumlingar eller mönster på näthinnan.

Behandlingen av näthinneförtviningar beror på typen och svårighetsgraden av förtviningen. I vissa fall kan kontaktlinser eller glasögon vara tillräckliga för att korrigera synfel, medan andra behöver mer invasiva behandlingar som laserbehandling eller kirurgi.

Geografisk atrofi (GA) är en progressiv ögonsjukdom som orsakas av åldersrelaterad makuladegeneration (AMD). Det är en form av torr AMD och kännetecknas av synligt avgränsade, flatare områden av atrofi (skralning) av det yttre skiktet i centrala delen av näthinnan, retinal pigmentepitelet (RPE). GA leder till progressiv förstörelse av fotoreceptorcellerna och kan orsaka allvarlig synnedsättning eller blindhet i mitten av synfältet.

Fluoresceinangiografi (FA) är en diagnostisk undersökningsmetod inom oftalmologi, som används för att undersöka blodflödet i ögats retina och kringliggande blodkärl. Metoden bygger på att man injicerar ett fluorescerande färgmedel, vanligtvis fluorescein, in i patientens blodomlopp. Färgämnet absorberas av blodkärlen och under stimulans med ljus av en viss våglängd kommer det att fluorescera, det vill säga avge ljus av en annan våglängd.

Genom att använda en specialkamera som är utrustad med ett filter som blockerar den ursprungliga ljuskällan och endast tillåter det fluorescerande ljuset att nå kamerans sensor, kan man fånga bilder av retinas blodkärl. Dessa bilder ger oftalmologen information om eventuella skador, sjukdomar eller avvikelser i ögats blodkärlsystem, såsom retinopati, åderbrist, diabetesrelaterade komplikationer och andra tillstånd som kan påverka ögats hälsa.

Fluoresceinangiografi är ett viktigt verktyg inom oftalmologisk diagnos och efterföljande behandling, särskilt vid granskning av komplexa sjukdomstillstånd eller vid övervakning av behandlingsresultat.

The choroid is a part of the eye located between the retina and the sclera, which is the white, protective outer coating of the eye. It is a vascular layer that contains a large number of blood vessels that supply oxygen and nutrients to the outer layers of the retina. The choroid plays a critical role in maintaining the health and function of the retina, particularly the photoreceptor cells that are responsible for vision.

Damage to the choroid can lead to serious eye conditions such as age-related macular degeneration (AMD), polypoidal choroidal vasculopathy (PCV), and central serous chorioretinopathy (CSC). These conditions can cause vision loss or impairment, making it essential to maintain the health of the choroid through regular eye exams and good overall eye health practices.

'Synskärpa' (visual acuity) är ett mått på den skarpaste distinkta seende förmågan hos ett öga, vanligtvis uppmätt som hur väl en person kan upplösa horisontella linjer av motsatta färger. Det mäts ofta som antal bokstäver på en standardiserad optotypisk tabell (t.ex. Snellen-tabell) som en person kan identifiera korrekt vid en given avstånd och storlek. Normalt synskärpa är vanligtvis 20/20 eller 6/6 i olika måttenheter, vilket innebär att individen kan se detaljer på samma avstånd som en normalögd person med normalsyn ska kunna se dem.

Nervdegeneration (eller neurodegeneration) är en term som används för att beskriva en progressiv och ofta irreversibel nedbrytning eller skada på neuroner (nervceller) i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) eller det perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggmärgen till resten av kroppen). Denna nedbrytning orsakas vanligtvis av olika sjukdomar, skador eller åldrandeprocesser och kan leda till en varierad uppsättning symtom beroende på vilka nervceller som är drabbade. Exempel på neurodegenerativa sjukdomar inkluderar Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom och multipel skleros.

Komplementfaktor H, eller mere formelt kalt komplementfaktor H (CFH), er en protein som spiller en viktig rolle i komplementsystemet, som er en del av immunforsvaret hos mennesker og andre dyr. CFH er involvert i reguleringen av aktivering av den alternative veien i komplementsystemet for å forebygge overaktivitet og skade på kroppens egne celler og vesener.

CFH består av flere moduler, eller domener, som har forskjellige funksjoner. Det inkluderer en såkalt "hukommelsesdomene" som binder til overflater på mikroorganismer og andre fremmede strukturer, samt en "regulatorisk domene" som hjelper å deaktivere komplementsystemet etter at det har fullført sin funksjon.

Mutasjoner i CFH-genen kan føre til forstyrrelser i CFH-proteinet og øke risikoen for ubalanse i komplementsystemet, noe som kan være involvert i utviklingen av visse sykdommer, særskilt sjokkulasje og nefritis.

Brüch membran är den innersta och starkaste delen av ockens tunica fasciae basalis, en tunn hinna som skiljer retinas yttre cellager från ockens kärlrika skikt. Brüch membran består huvudsakligen av kollagen och elastinfibrer och ger stöd till retinan samt hjälper till att förhindra överbelastning av de blodkärlen som går genom tunica fasciae basalis.

Ett sönderfall eller skada i Brüch membran kan leda till allvarliga ögonsjukdomar, såsom åldersrelaterad makuladegeneration och diabetisk retinopati.

"Näthinnepigmentepitel" är ett medicinskt terminologi som refererar till den pigmenterade epitelvävnaden i regnbågshinnan (iris) i ögat. Denna typ av epitel har en funktion att producera och lagra melanin, det pigment som ger ögats iris dess unika färg. Variationer i mängden och typen av melanin i näthinnepigmentepitelet kan resultera i de olika irisfärgerna hos människor, från ljust blå till mörkt brunt.

Intravitreala injektioner är en typ av medicinsk behandling där läkemedel ges direkt in i ögats glaskropp (vitreum). Detta görs vanligtvis med hjälp av en mycket tunn nål som införs genom ögonlocket och skallen. Injektionerna används ofta för att behandla ögonförhållanden såsom åldersrelaterad makuladegeneration (AMD), diabetisk retinopati och andra typer av ögonsjukdomar som orsakas av inflammation eller infektion.

Målet med intravitreala injektioner är att leverera höga koncentrationer av läkemedel direkt till det drabbade området i ögat, vilket kan hjälpa att minska sjukdomens framskridande och förbättra synen. Även om injektionerna kan upplevas obehagliga eller rädda, är de vanligtvis väl tolererade av patienter och medför endast lindriga biverkningar som rodnad, smärta eller ögoninflammation.

'Näthinna' är ett medicinskt begrepp som refererar till den tunn, genomskinliga membranen som täcker ytan på ögat och skyddar det från främmande partiklar, smuts och skada. Näthinnan, även känd som konjunktiva, består av två delar: den bulbära konjunktivan som täcker främre delen av ögonbulben och den palpebrala konjunktivan som ligger mellan ögonlocken och den bulbära konjunktivan. Näthinnan producerar också en vätska som håller ögat fuktigt och skyddar det mot infektioner.

'Gula fläcken' är ett begrepp inom neurologi och anatomi som refererar till en liten, rund formad struktur i hjärnbarken som är involverad i synsinnet. Den gula fläcken, även känd som V4-regionen eller den färgkänsliga regionen, är en del av det visuella systemet i hjärnan och bidrar till bearbetningen och tolkningen av färginformation från det retinala signalsystemet. Den gula fläcken är belägen i occipitalloben, som är den bakre delen av hjärnbarken, och gränsar till de andra delarna av det visuella systemet, såsom V1 (den primära visuella cortex) och V2.

Lipofuscin är ett slags icke-nedbrytbar pigment som ansamlas i cellernas lysosomer, speciellt i hjärtan, lever, muskler och nervceller. Det bildas som en biprodukt när cellen bryter ner fettlösliga substanser såsom proteiner och fettsyror. Med åldrande tenderar mängden lipofuscin i cellerna att öka, särskilt i hjärnan där det kan bidra till neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom och Parkinsons sjukdom. Lipofuscin kallas också ibland "aging-pigment" eller "slitagepigment".

"Drusen papilla" er en betegnelse for en tilstand der innebærer at det ydre lag (lamina cribrosa) i øjenpapillen bliver deformeret og udposet på grunn av en akkumulering av materiale under membranan Bruch's. Dette kan føre til kompromittering av nervernes gjennomgang gjennom papillen og eventuelt synsnedsatthet. Drusenpapiller er ofte forbundet med sykdommen åldersrelatert maculadegenerasjon (AMD).

'Fundus Oculi' er en medisinsk terminologi som refererer til bakendelen av øyet, også kalt øynesfonden. Denne området inkluderer synsnerven, macula, optisk disk (hvor synsnerven kommer fra hjernen), blodkar og andre strukturer som kan være viktige for å evaluere øyens helse og funksjon. En undersøkelse av fundus oculi gjennomføres vanligvis ved bruk av en oftalmoskop, en slags lys som skiner inn i øyet og gjør det mulig for lege eller annen medisinsk personale å se strukturerne på bakendelen av øyet.

Wallerian degeneration är en process som sker i nervtrådar (axoner) efter att de skadats eller avskilts från sin källa av signalsubstanser (neurons kropp). Processen innebär att den skadade axonen degenererar och bryts ned, samtidigt som den omgivande myelinat sheath (en fettrik, isolerande substans) kring axonet förlorar sin struktur.

Denna degenerativa process beskrevs först av Augustus Waller på 1850-talet och är en naturlig respons på nervskada. Efter att axonen har skadats, bryts det ned i små fragment som sedan fagocyteras (fagocytos) av supportceller som glialceller. Samtidigt aktiveras immunsystemet för att rensa bort de skadade delarna och underlätta regenerationen av nervtrådarna.

Det är värt att notera att Wallerian degeneration inte bara påverkar centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen), utan även perifera nerver. Denna process är en viktig aspekt av neurodegenerativa sjukdomar och skador, och forskare studerar fortfarande dess underliggande mekanismer för att hitta möjliga behandlingsmetoder.

Optisk koherens tomografi (OCT) är en icke-invasiv medicinsk bilddiagnostisk teknik som används för att erhålla högupplösta tvärsnittsbilder av det interna strukturella layountet hos olika typer av vävnader, framförallt i ögats näthinne och retina. Tekniken bygger på principen om partiell koherens speckleinterferometri och ger information om optisk bakgrundsreflektivitet och fasinformation från de skikt som reflekterar ljuset i vävnaden.

I en OCT-untersökning av ögat skannas ögats näthinne med en laser, vilket genererar ett stort antal reflexioner från de olika skikten i näthinnan och retina. Genom att analysera dessa reflektioner kan en högupplöst tvådimensionell bild av näthinnans och retinans inre struktur erhållas, vilket gör det möjligt att upptäcka skador, sjukdomar eller andra avvikelser i vävnaden.

Optisk koherens tomografi används ofta inom oftalmologin för att diagnostisera och monitorera olika former av ögonsjukdomar, såsom åldersrelaterad makuladegeneration (AMD), diabetisk retinopati och glaukom.

Choroid diseases refer to a group of medical conditions that affect the choroid, a layer of blood vessels located between the retina and the sclera in the eye. The choroid plays a crucial role in providing nutrients and oxygen to the outer layers of the retina. Choroid diseases can cause vision loss or impairment by affecting the normal functioning of the retina. Here are some examples of choroid diseases:

1. Choroidal neovascularization (CNV): This is a condition where new blood vessels grow from the choroid into the retina, leading to fluid accumulation and distortion of vision. CNV can occur in age-related macular degeneration, myopia, and other eye conditions.
2. Chorioretinitis: This is an inflammation of the choroid and retina that can be caused by infections, autoimmune diseases, or trauma.
3. Central serous retinopathy (CSR): This is a condition where fluid accumulates under the retina, causing vision loss or distortion. CSR often affects the macula, the central part of the retina responsible for sharp, detailed vision.
4. Polypoidal choroidal vasculopathy (PCV): This is a condition characterized by abnormal blood vessels in the choroid that can leak fluid or blood, causing vision loss. PCV often occurs in conjunction with age-related macular degeneration.
5. Choroideremia: This is a genetic disorder that affects the choroid and retina, leading to progressive vision loss. Choroideremia primarily affects males and is caused by mutations in the CHM gene.
6. Multiple evanescent white dot syndrome (MEWDS): This is a condition characterized by small white spots on the retina that can cause vision loss or distortion. MEWDS often affects young women and resolves on its own within a few weeks or months.
7. Serpiginous choroiditis: This is a rare inflammatory condition that affects the choroid and retina, leading to progressive vision loss. Serpiginous choroiditis often affects both eyes and can be difficult to treat.

Lutein är ett xantofyll pigment som tillhör karotenoidfamiljen. Det finns naturligt i vissa livsmedel, särskilt gröna bladgrönsaker som spenat, sallad, majskorn och äggula. Lutein är känt för att accumulera i gula fläcken (macula) i ögats näthinne, där det hjälper till att skydda ögat från skada orsakad av fria radikaler och blå ljus. Det kan också bidra till att förbättra synskärpan och minska risken för åldersrelaterade maculadegeneration (AMD) och katarakter.

"Centralgropen" er en uoffisiell betegnelse for en del av hjernestammen, som inkluderer talteilet ( Broca- området og Wernicke-området) og de områder i hjernen som styrer kroppens sensoriske og motoriske funksjoner. Disse områdene er viktige for spraak, høring, smak, sansing og bevegelse. Ordet "centralgropen" er ikke en offisiell medisinsk term, men blir noen ganger brukt i populærmedisin for å beskrive disse områdene samlet.

Fotoreceptorceller hos ryggradsdjur är speciella celler som är ansvariga för det initiala steget i synprocessen. De finns i ögats näthinna och är känsliga för ljus. Det finns två huvudsakliga typer av fotoreceptorceller hos ryggradsdjur: stavar och tappar.

Stavarna är ansvariga för mörkerseende och sköter det skärpa vi uppfattar i våra synfält. De är mer känsliga för ljus än tapparna, men ger inte en så klar bild som tapparna gör.

Tapparna är specialiserade för färgseende och ger oss skarpare detaljer i våra synfält. De kräver starkare ljus än stavarna för att fungera effektivt.

Båda typerna av fotoreceptorceller har en del av sin cellstruktur som kallas ett synbart, vilket innehåller ett protein som kallas opsin. När ljus träffar opsinet i synbarten aktiveras det och startar en elektrokemisk signal som sedan förs vidare till nästa nervcell i synbanan.

Angiogeneshämmare är en grupp läkemedel som hindrar angiogenes, det vill säga bildandet av nya blodkärl. De används bland annat inom cancerbehandling för att förhindra att tumörer får tillgång till ett rikare blodförsörjning, vilket skulle underlätta deras tillväxt och spridning. Angiogeneshämmare kan också användas i behandlingen av ögon sjukdomar som åderbrist (retinopati) och diabetesrelaterade ögonsjukdomar, där de hjälper att förhindra ökad blodkärlsväxt i ögat som kan leda till synnedsättning eller synförlust.

"Kärlnybildning i näthinnan" refererar till en oönskad bildning av blodkärl i det delikata vävnadsområdet som kallas näthinnan. Den medicinska termen för detta tillstånd är "retinapati". Retinapati kan orsakas av flera faktorer, inklusive diabetes, högt blodtryck, åldrande och andra sjukdomar som påverkar kroppens små blodkärl.

När kärlnybildningar uppstår i näthinnan kan de skada de ljuskänsliga cellerna som är ansvariga för att uppfatta ljus och överföra dessa signaler till hjärnan, vilket kan leda till en nedsatt syn eller blindhet. I vissa fall kan kärlnybildningar behandlas med laserterapi eller mediciner som injiceras direkt i ögat för att reducera deras storlek och minska potentialen för skada.

Elektroretinografi (ERG) är en medicinsk undersökningsmetod där man mäter elektrisk aktivitet från näthinnan i ögat. Metoden används för att diagnostisera och bedöma skada på näthinnan, till exempel vid arvsfel, sjukdomar som drabbar näthinnan eller skador på ögat.

Under en ERG-undersökning placeras en kontaktlinse med elektroder på patientens öga. Elektroden registrerar de elektriska signalerna som genereras när ljus stimulerar näthinnan. Signalerna analyseras sedan för att bedöma hur väl näthinnan fungerar.

ERG-undersökningen ger information om både den centrala och perifera delen av näthinnan, och kan hjälpa läkaren att fastställa diagnosen och planera behandlingen för patienten.

Exsudat och transsudat är två typer av vätskor som kan accumulera i kroppens olika kompartment, till exempel i en cavum (en kroppshåla) eller i ett hörn av lungan. De två typerna skiljer sig åt genom sin sammansättning och orsaker.

Exsudat är en vätska som innehåller höga nivåer av protein och celler, ofta viträkkceller (leukocyter). Den bildas till följd av inflammation eller skada på kapillärväggarna. Exempel på orsaker till exsudat kan vara lunginflammation, lungemboli eller cancer.

Fotokemoterapi, även känd som fotodynamisk terapi (PDT), är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att en ljuskänslig substans (fotosensitizer) appliceras på huden eller en tumör, följt av exponering för specifik våglängd av ljus. När fotosensitizern inaktiveras av ljuset sker en kemisk reaktion som genererar syrgasradikaler och andra reaktiva syremolekyler, vilket orsakar celldöd hos cancerceller eller abnorma celler. Denna metod används ofta för att behandla olika typer av hudcancer och pre cancerösa tillstånd, såsom aktinisk keratos och basalcellskarcinom.

Eye proteins, also known as ocular proteins, are vital components that make up the different parts of the eye. These proteins play crucial roles in maintaining the structure, function, and health of the eyes. They are involved in various biological processes, such as vision, immune response, and protection against oxidative stress.

Some examples of eye proteins include:

1. Crystallins: These are the major structural proteins found in the lens. There are three types - alpha, beta, and gamma crystallins. They contribute to the transparency and refractive properties of the lens, allowing it to focus light on the retina.

2. Opsins: These are light-sensitive proteins present in photoreceptor cells (rods and cones) in the retina. Two main types of opsins are involved in vision - rhodopsin in rods for low-light vision and photopsins in cones for color vision.

3. Collagens: These are structural proteins that provide support and elasticity to various tissues, including the eye. They are found in the cornea, sclera, and other parts of the eye.

4. Enzymes: Various enzymes are present in the eye, such as superoxide dismutase (SOD), catalase, and glutathione peroxidase, which protect the eye from oxidative stress by breaking down harmful reactive oxygen species (ROS).

5. Immunoglobulins: These are antibodies that help protect the eye from infections and foreign substances. They are produced by immune cells present in the eye and surrounding tissues.

6. Complement proteins: These are part of the innate immune system, which helps eliminate pathogens and damaged cells. They play a role in maintaining the health of the eye and protecting it from infections.

7. Transport proteins: Various transport proteins are present in the eye, such as aquaporins (water channels) and glucose transporters, which facilitate the movement of water, nutrients, and ions across different ocular tissues.

These are just a few examples of the many proteins that make up the complex structure and function of the eye. Understanding their roles can help researchers develop new treatments for various eye diseases and conditions.

Intervertebral Disc Degeneration (IDD) är en naturlig åldersrelaterad förändring som sker i de mjuka skivarna (intervertebrala diskar) mellan varje ryggkotstock (vertebra) i ryggraden. Disken består av ett yttre skikt av tuffare bindväv, annulus fibrosus, och ett inre geléartat skikt, nucleus pulposus.

IDD innebär en nedbrytning av dessa skikten, vilket kan leda till smärta, stelhet och sämre rörlighet i ryggen. Denna process kan påverka disken mekaniska egenskaper, som exempelvis förmågan att absorbera stötar och utsätta ryggkotorna för ökat slitage. IDD kan också orsaka andra åkommor såsom bandscheibssjukan (disc herniation) eller led Degenerativa skador.

Värt att notera är att IDD inte alltid orsakar symtom och det finns många individer som har en viss grad av degenerering utan att uppleva några besvär alls. Även om ålder är den största riskfaktorn för IDD, kan faktorer såsom övervikt, rökning, brist på motion och olyckor också bidra till dess utveckling.

Oftalmoskopi är en metod för att direkt eller indirekt undersöka ögats bakre delar, inklusive pupillen, linsen, nätan och pannuskammen. Det görs vanligtvis med hjälp av ett oftalmoskop, ett slags lampa som riktas in i patientens pupill för att titta på ögats bakre delar. Denna undersökningsmetod används ofta för att diagnostisera och övervaka olika ögonåkommor såsom grön starr, diabetesrelaterade ögonsjukdomar och andra tillstånd som kan påverka ögat.

Xantofyller är en typ av pigment som tillhör gruppen karotenoider. De är lipidlösliga och förekommer naturligt i växter, djur och alger. Xantofyller har vanligtvis en gul eller orange färg och är viktiga för fotosyntesen hos växter. De fungerar som antioxidanter och kan hjälpa till att skydda cellmembranen från skada. Några exempel på xantofyller är lutein, zeaxanthin och astaxanthin.

'Subretinal fluid' (SRF) refererer til et abnormal accumulation av væske under den ydre lag av retinaen i øyet. Retinaen er det lysfølsomme laget i øyet som samler inn lys og sender impulser til hjernen for å oppfatte syn.

SRF kan oppstå som en komplikasjon til flere forskjellige sykdommer eller tilstander, for eksempel:

* AMD (age-related macular degeneration)
* ARMD (akute retinal necrosis)
* CSCR (central serous chorioretinopathy)
* VKH (Vogt-Koyanagi-Harada syndrome)
* Øyeoperationskomplikasjoner

SRF kan forstyrre synet og føre til symptomer som forvråket syn, synsfielddefekter eller synsnedsettelse. Behandlingen av SRF avhenger av underliggende årsaken og kan inneholde terapi med laser, medicin eller kirurgi.

I medicinsk kontext är "fotografering" ett sätt att dokumentera olika aspekter av en patients medicinska tillstånd genom att ta bilder med hjälp av en kamera. Det kan användas för att dokumentera allt från yttre skador och sår till inre strukturer och funktioner, beroende på vilken typ av medicinsk fotografering som används.

Det finns olika typer av medicinsk fotografering, inklusive:

1. Dermatologisk fotografering: Används för att dokumentera hudförhållanden och lääsioner över tiden. Det kan hjälpa till att diagnosticera och övervaka behandlingen av olika hudsjukdomar.
2. Oftalmologisk fotografering: Används för att dokumentera ögonens inre strukturer och funktioner. Det kan användas för att diagnostisera och övervaka behandlingen av olika ögonsjukdomar.
3. Endoskopisk fotografering: Används för att ta bilder av inre organ och strukturer i kroppen med hjälp av en endoskop, som är ett flexibelt rör med en kamera på änden. Det kan användas för att diagnostisera och behandla olika sjukdomar i mag-tarmkanalen, lungorna och andra organ.
4. Radiologisk fotografering: Används för att ta bilder av inre strukturer med hjälp av röntgenstrålar eller andra former av strålning. Det kan användas för att diagnostisera och övervaka behandlingen av olika sjukdomar, som brustna ben eller cancer.

I allmänhet måste medicinska fotograferingar utföras med stor precision och noggrannhet för att ge korrekta resultat. Det kan kräva speciell utbildning och erfarenhet för att utföra och tolka bilderna korrekt.

'Skotom' är ett medicinskt begrepp som refererar till ett hål eller en blindfläck i synfältet, ofta orsakad av en skada på näthinnan eller själva synnerven. Skotomet kan vara absolut, vilket innebär att personen inte ser någonting alls i det aktuella området, eller relativt, vilket innebär att personen har nedsatt syn i det aktuella området. Skotomet kan uppstå till följd av olika sjukdomar eller skador, såsom grön starr, diabetes, hjärnblödning eller trauma.

"Ögonsjukdomar" eller "näthinnesjukdomar" (ofta används de båda uttrycken synonymt) är en samlande beteckning för en grupp medicinska tillstånd som primärt berör ögats näthinna (koroid och retina). Dessa sjukdomar kan orsaka synförlust, skuggor i synfältet, flytningar i synen och andra besvär. Exempel på näthinnesjukdomar inkluderar åldersskörbblindhet (age-related macular degeneration), diabetisk retinopati, retinal vaskulit, retinoschisis och retinitis pigmentosa.

Aging, also known as aging or senescence, is a natural, progressive process that occurs over time and affects all living organisms. In a medical context, aging is defined as the accumulation of changes in an individual over time, which includes biological, psychological, and social components. These changes can lead to increased vulnerability to disease, disability, and death.

The biological aspect of aging involves changes at the cellular and molecular level, such as DNA damage, telomere shortening, protein aggregation, and altered gene expression. These changes can affect the function and survival of cells and tissues, leading to age-related diseases such as cancer, heart disease, and neurodegenerative disorders.

The psychological aspect of aging involves changes in cognitive, emotional, and social functioning. Aging can be associated with declines in memory, attention, and processing speed, as well as increased risk for mental health conditions such as depression and anxiety. However, many older adults maintain good cognitive function and emotional well-being throughout their lives.

The social aspect of aging involves changes in roles, relationships, and social participation. Older adults may experience retirement, loss of loved ones, and decreased mobility, which can impact their social connections and sense of purpose. However, many older adults remain active and engaged in their communities, pursuing new interests and maintaining meaningful relationships.

In summary, aging is a complex and multifaceted process that involves changes at the biological, psychological, and social levels. While there are challenges associated with aging, many older adults lead healthy, fulfilling lives and make valuable contributions to their families and communities.

Monoclonal antibodies are laboratory-produced proteins that mimic the immune system's ability to fight off harmful antigens such as viruses and cancer cells. In the case of humanized monoclonal antibodies, the antibody is derived from a mouse source but has had its constant regions replaced with human ones, making it less likely to be rejected by the human immune system. This results in a hybrid molecule that combines the specificity of the original mouse antibody with the reduced immunogenicity of a human antibody. These types of antibodies are often used in targeted therapies for various diseases, including cancer and autoimmune disorders.

Eye diseases, also known as ocular diseases, refer to a range of conditions that affect the eye or its surrounding structures and impair vision. These may include:

1. Refractive errors: These are common vision problems that can be corrected with glasses, contact lenses, or surgery. Examples include myopia (nearsightedness), hyperopia (farsightedness), astigmatism, and presbyopia.
2. Cataracts: A clouding of the eye's lens that leads to blurry vision and increased sensitivity to light. Cataracts are typically age-related but can also occur due to injury, disease, or medication use.
3. Glaucoma: A group of eye conditions that damage the optic nerve, often due to high pressure inside the eye. Glaucoma can lead to permanent vision loss if left untreated.
4. Age-related macular degeneration (AMD): A progressive eye disease that affects the central part of the retina, called the macula, and impairs sharp, straight-ahead vision. AMD is a leading cause of vision loss in people over 50.
5. Diabetic retinopathy: A diabetes complication that affects the blood vessels in the retina, causing them to leak or bleed and distorting vision. If left untreated, diabetic retinopathy can lead to blindness.
6. Retinal detachment: A serious eye condition where the retina separates from the tissue around it, leading to permanent vision loss if not treated promptly.
7. Amblyopia (lazy eye): A condition that occurs when one eye doesn't develop normal vision, often due to a lack of proper visual stimulation during early childhood.
8. Strabismus (crossed eyes): A misalignment of the eyes where they point in different directions, which can lead to double vision and other vision problems.
9. Conjunctivitis (pink eye): An inflammation or infection of the conjunctiva, the thin membrane that covers the inside of the eyelids and the white part of the eye.
10. Keratoconus: A progressive eye condition where the cornea thins and bulges outward into a cone shape, causing distorted vision.

These are just a few examples of common eye conditions and diseases that can affect your vision. Regular eye exams with an eye care professional can help detect these issues early on and prevent or manage them effectively.

Näthinnesavllosning, eller "Descemet's Membrane Detachment" på engelska, är ett ovanligt ögonläkarterm som betecknar när näthinnan (Descemet's membrane) lossnar från iris och/eller kroppen cillaris i ögat. Näthinnan är en tunn, transparent membran som täcker överögonlinsen och skyddar ögats inre strukturer.

Näthinneavlossning kan orsakas av olika faktorer, såsom trauma, ögonkirurgi eller sjukdomar som Fuchs' endotelial dystrofi. Symptomen på näthinneavlossning kan inkludera smärta, rodnad, ljuskänslighet och försämrad syn. Behandlingen av näthinneavlossning beror på orsaken och svårighetsgraden av tillståndet, men kan omfatta observation, mediciner eller ytterligare kirurgi.

Näthinneblödning, även känd som subkonjunktival blödning, är en relativt vanlig händelse som innebär att ett litet blodkärl under ögonlockets slemhinna brister och blöder. Detta orsakar ofta en röd fläck på det vita partiet av ögat (skleran). Näthinneblödningar tenderar att vara små, självläkande och försvinner vanligtvis inom en vecka eller två.

De flesta näthinneblödningarna orsakas av ökad intracranialtryck (ICP), som kan uppstå till följd av hosta, niagelböjning, halskontorsion eller andra aktiviteter som ökar ICP. Andra möjliga orsaker kan vara trauma, blodbrist (anemii), högt blodtryck (hypertension) och vissa läkemedel, inklusive antikoagulantia och antiinflammatoriska medel.

I de flesta fallen behöver inte näthinneblödningar behandlas, men om de är ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada bör patienten få vård av en läkare.

'Synstörningar' är ett samlingsbegrepp för olika former av problem med synen. Det kan vara nedsatt förmåga att se klart, korrekt tolka färger eller form, rörelser i omgivningen eller att uppfatta kontraster. Synstörningar kan orsakas av olika faktorer som åldrande, skador på ögat eller hjärnan, genetiska förutsättningar eller sjukdomar som diabetes. Exempel på specifika synstörningar inkluderar närsynthet, färglöshet, glaukom och diabetisk retinopati.

'Synnedsättning' är ett samlingsbegrepp för olika former av synproblem eller nedsatta synfunktioner. Det kan innebära att det finns problem med att tolka vad man ser, att ha en försämrad skärpa på synen (nedsatt synskärpa), att vara nästelblind (har ett trångt synfält) eller att ha en kombination av dessa och/eller andra synproblem.

En vanlig orsak till synnedsättning är åldersförändringar i ögat, men det kan också bero på arv, skador, sjukdomar eller andra hälsoproblem. I vissa fall kan synen förbättras med hjälp av korrektionsglas, operationer eller andra behandlingsmetoder, medan det i andra fall kan vara obetydligare eller permanent.

Komplementfaktor B (CFB) är ett protein som ingår i komplementsystemet, vilket är en del av vår immunförsvarsmekanism. Proteinet aktiveras när systemet sätts igång för att bekämpa infektioner eller skador på kroppens celler.

CFB spelar en roll i den alternativa komplementaktiveringsvägen, där det fungerar som en enzymkomponent som hjälper till att omvandla proteinet C3 till det aktiva formen C3b. Detta leder till ytterligare aktivering av komplementsystemet och slutligen formationen av membranattackkomplex (MAC), vilket kan leda till bakteriens död eller cellförstöring.

I medicinsk kontext kan abnormaliteter i Komplementfaktor B vara associerade med olika sjukdomar, såsom autoimmuna sjukdomar och åldersrelaterad makuladegeneration (AMD).

Indocyaningrön är ett diagnostiskt färgmedel som används vid olika medicinska undersökningar, framför allt inom oftalmologi och kardiologi. När indocyaningrönt administreras till en patient absorberas det av blodplasmabanan och fluorescerar när det exponeras för infraröd strålning. Detta gör att man kan följa dess utbredning i kroppen, vilket är användbart vid undersökningar av blodflöde, blodgenomströmning och läkemedelsfördelning.

I oftalmologi används indocyaningrönt bland annat för att undersöka retinas blodförsörjning och det kan hjälpa till att diagnostisera olika sjukdomar som exempelvis åderbrist, diabetesrelaterade ögonsjukdomar och maculadegeneration.

I kardiologi används indocyaningrönt för att undersöka hjärtats blodgenomströmning och det kan hjälpa till att diagnostisera olika hjärtsjukdomar som exempelvis koronara hjärtklaffmissbildningar, angina pectoris och myokardinfarkt.

Enkel nucleotid polymorfism (SNP, Single Nucleotide Polymorphism) är den vanligaste formen av genetisk variation hos människor. Det handlar om en permanent ändring av en enda nucleotid (en building block av DNA:t) i vår arvsmassa. Denna ändring kan leda till en förändring av ett aminosyra i ett protein eller att det bildas en ny splicingssida, vilket kan påverka proteinet och dess funktion. SNP:er kan användas som markörer för att spåra genetiska drag och är viktiga i forskningen kring ärftliga sjukdomar och individens svar på läkemedel.

Läserkoagulation (LSK) är en metod inom medicinen där man använder en laser för att koagulera (sammanplasma) blod i ett syfte att stoppa blödning eller förstöra abnormalt vävnad. Under laserkoagulationen fokuseras en intensiv stråle av ljus till en mycket trång, exakt plats. Den höga energidensiteten orsakar en snabb uppvärmning och därmed koagulerar blodet eller förstör celler i vävnaden.

Denna metod används ofta inom olika medicinska specialiteter, såsom gynekologi, oftalmologi, dermatologi och kirurgi. Exempel på tillämpningar är att stanna blödning efter biopsier eller operationer, att avlägsna vårtor eller andra hudförändringar, att behandla ögoninfektioner eller att stänga blodkärl i hjärnan som orsakar stroke.

'Genotyp' är ett begrepp inom genetiken som refererar till den unika kombinationen av gener och arvsmassa som en individ har. Det är den del av vår arvedel som bestämmer de egenskaper som är ärftliga, det vill säga de drag som vi fysiskt eller kemiskt har ärvt från våra föräldrar. Genotypen kan variera mellan individer och påverkar ofta individens fenotyp, det vill säga den synliga utformningen av en organism, inklusive dess morfologi, fysiologi och beteende.

'Blindhet' er en tilstand der en persons synsevne er så sterk reduceret at de ikke kan se klart nok til å kategorisere seg som seende. I medisinsk sammenheng defineres blindhet vanligvis som synsfelt under 20/200 i beste øye, selv med korreksjon (glasser eller kontaktlinser). Dette betyr at en persons synsfelt er så begrenset at de kun kan se klart på en avstand av 6 meter det som en person med normal synsevne kan se på en avstand av 60 meter. Blindhet kan være fullstendig eller delvis og kan være resultatet av forskjellige medisinske tilstander, så som grøn stær, årsaklig katarakt, glaukom, diabetes, hjerne skade eller andre sykdommer.

'Syntester' er ikke en generell medisinsk term, men det kan referere til en type testing som brukes i forbindelse med diagnose av specielle medisinske tilstander. I biokjemisk sammenheng kan et syntester være ein test som undersøker hvordan ein bestemt genetisk variant påvirkar en persons funksjon av ein bestemt enzym eller protein.

I medisinsk kontekst kan syntester også referere til testing av kroppens reaksjon på ein spesiell behandling, for å se om den er effektiv og veldig tolerert av pasienten. I så fall vil syntester bli brukt for å synes på om en pasient har en god respons på ein bestemt lækemedel eller terapi før den blir brukt som standardbehandling.

Så, selv om 'syntester' ikke er ein alminnelig medisinsk term, kan det i noen sammenhenger referere til testing av kroppens funksjoner og reaksjoner på forskjellige stimuli for å hjelpe med å stille en diagnose eller vurdere behandlingsmuligheter.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

"Vaskulär endotelcellstillväxtfaktor A" (Vascular Endothelial Growth Factor A, VEGF-A) är ett protein som fungerar som en signalsubstans och har en viktig roll i angiogenes, det vill säga tillväxten av nya blodkärl. Det produceras främst av celler i näringsbrist, under hypoxi (samtliga eller delvis på grund av syrebrist) och under inflammatoriska förhållanden. VEGF-A binder till receptorer på vaskulära endotelceller och stimulerar därmed deras tillväxt, migration och ökad permeabilitet, vilket leder till angiogenes. Detta gör att det är involverat i en rad fysiologiska processer såsom fostertillväxt, men också i patologiska tillstånd som cancer, diabetisk retinopati och åderförkalkning.

'Komplement 2' (C2) er ein protease som er en del av den komplekse reaksjonskjeden kallt 'komplementsystemet', som er ein viktig del av vår immunforsvar. C2 er syntetisert i leveren og forekommer som einzymatisk struktur i serum. I komplementsystemets aktiveringsprosess spiller C2 en sentral rolle ved å bli spaltet i to deler (C2a og C2b) av C3-konvertasen, et annet komplementprotein. Dette resulterer i aktivering av C2a som dannes til en ny komplex sammen med andre komplementkomponenter (C4b og C3b), kallt C3/C5 konvertas. Denne nye kompleksen spalter siden C3 og C5, som igangsattar ytterligere reaksjoner i komplementsystemet som hjelper til å eliminere fremmede stoff og skadefremkallende egen celler.

I sum er 'Komplement 2' ein viktig del av den biokjemiske kaskaden som aktiverer og regulerer komplementsystemet, og feilfunksjon i C2 kan føre til ulike immunologiske sjmer og sykdomar.

Retinitis pigmentosa (RP) är en grupp genetiska sjukdomar som orsakar skada på det ljuskänsliga lagret (nervcellskiktet) i ögat, retina. Detta ljuskänsliga skikt innehåller celler som kallas stavar och tappar, vilka är viktiga för att uppfatta ljus, rörelser och se detaljer.

Vid RP börjar cellerna i det yttre lagret av retinan (stavarna) att degenerera och dö, vilket leder till en progressiv försämring av synen. De tidigaste symptomen inkluderar nattblindhet och en minskad förmåga att uppfatta rörelser i det perifera synfältet (sidovisionen). Symptomen kan variera från person till person, men de flesta drabbade kommer att utveckla tunnelvision och till slut bli nästan helt blinda.

Det finns ingen botad läkning för RP, men vissa behandlingsmetoder som genoterapi, stammcellsterapi och elektronisk synhjälpmedel kan hjälpa att fördröja eller mildra de progressiva synförsämringarna.

Hereditary eye diseases refer to conditions that affect the eyes and are passed down from parents to their offspring through changes (mutations) in their genes. These genetic mutations can cause various abnormalities in different parts of the eye, leading to a range of vision problems and eye disorders. Some examples of hereditary eye diseases include:

1. Retinitis Pigmentosa - A group of rare, genetic disorders that involve a breakdown and loss of cells in the retina, leading to progressive vision loss.
2. Age-Related Macular Degeneration (AMD) - While not exclusively hereditary, certain forms of AMD have been linked to genetic factors, particularly in individuals with a specific variant of the complement factor H gene.
3. Glaucoma - A group of eye conditions that damage the optic nerve and can lead to vision loss. Some forms of glaucoma, such as primary open-angle glaucoma and primary congenital glaucoma, have a genetic component.
4. Cataracts - While cataracts are often associated with aging, some types of cataracts, particularly those that develop at a younger age, can be hereditary.
5. Keratoconus - A progressive eye disorder characterized by thinning and bulging of the cornea, which can lead to distorted vision. This condition has been linked to genetic factors.
6. Color Blindness - A condition where an individual has difficulty distinguishing between certain colors, often reds and greens or blues and yellows. This is typically caused by a genetic mutation that affects the way the eye's light-sensitive cells (cones) process color.
7. Retinal Dystrophies - A group of inherited eye disorders that affect the retina, leading to vision loss. Examples include Stargardt disease and Best disease.
8. Optic Neuropathies - These are conditions that damage the optic nerve, leading to vision loss. Some forms, such as Leber's hereditary optic neuropathy (LHON), are inherited.
9. Strabismus - Also known as crossed eyes or wall-eyes, strabismus is a condition where the eyes do not align properly. Certain forms of strabismus can be hereditary.
10. Microphthalmia - A rare genetic disorder characterized by abnormally small eyes, which can lead to vision loss or blindness.

These are just a few examples of inherited eye conditions. If you have concerns about your family's eye health history or notice any changes in your vision, it is essential to consult an eye care professional for proper evaluation and treatment.

Fotosensibiliserande medel är en typ av läkemedel som kan göra huden eller ögonen känsligare för ljus, särskilt ultraviolett (UV) och visst synligt ljus. När individen utsätts för detta ljus kan det leda till oönskade reaktioner som exempelvis rodnad, klåda, smärta, svullnad eller i värsta fall bildning av blåsor på huden. I vissa fall kan det även leda till fotofobi (ljuskänslighet) och iriteringar i ögonen.

Det finns två typer av fotosensibilisering: fototoxisk och fotourentisk. Fototoxisk fotosensibilisering uppstår när läkemedlet direkt orsakar skada på huden eller ögonen när det utsätts för ljus, medan fotourentisk fotosensibilisering handlar om att läkemedlet ökar individens sannolikhet för att utveckla en allergisk reaktion mot ljuset.

Exempel på vanliga fotosensibiliserande medel inkluderar antibiotika (till exempel tetracykliner och fluorokinoloner), antiinflammatoriska läkemedel (till exempel fenylbutazon och ketoprofen), diuretika, retinoider och antidepressiva medel. Det är viktigt att informera läkare eller apotekare om alla läkemedel som används, inklusive komplementär medicin och naturläkemedel, för att undvika riskerna för fotosensibilisering.

Frontotemporal lobar degeneration (FTLD) är en grupp sjukdomar som orsakas av progressiv neurodegeneration i frontala och temporala loberna i hjärnan. Sjukdomen kännetecknas av förändringar i beteende, personlighet, språk och tankeprocesser. Det finns flera olika subtyper av FTLD som skiljer sig åt när det gäller neuropatologiska fynd och kliniska symtom. Till exempel kan FTLD orsakas av abnorma aggregationer av proteiner som tau, TDP-43 eller FUS i hjärncellerna. Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av kliniska bedömningar, neuropsykologiska tester och bilddiagnostik, såsom magnetresonanstomografi (MRT) eller positronemissionstomografi (PET).

'Grå starr' (latin: cataracta) är en ögonsjukdom där den naturliga linsen i ögat blir opak, vilket orsakar synförlust. Detta kan vara relaterat till åldrande, arv, skada eller andra hälsoproblem. Ofta är förlusten av skärpa och kontrast i synen de första tecknen på grå starr. Senare kan färgerna kunna upplevas mattare och det kan bli svårare att se i dimma, mörker eller vid nattetid. I allvarliga fall kan grå starr orsaka synnedsättning som är så allvarlig att den påverkar vardagsaktiviteter som att köra bil, läsa eller se televisionen. Grå starr behandlas vanligtvis med kirurgi, där linsen tas bort och ersätts med en konstgjord linse.

Retinoider är en grupp av kemiska substanser som är relaterade till vitamin A. De används inom medicinen för behandling av olika hudåkommor, såsom akne och psoriasis, samt för att förebygga åldrande av huden. Retinoider verkar genom att påverka cellernas differentiering och tillväxt, och kan hjälpa till att reducera inflammation och öka cellernas död (apoptos). De finns tillgängliga som både receptbelagda och receptfria preparat i form av creamar, geléer och lösningar. Exempel på vanligt använda retinoider inom medicinen är tretinoin, adapalen och isotretinoin.

'Näthinnepigment' (ofta benämnt oculärt pigment eller ögonpigment) refererar till de pigment som finns i ögats regnbågshinna (iris) och har som funktion att bestämma individens ögonfärg. De två huvudsakliga pigmenten är eumelanin, som ger bruna toner, och pheomelanin, som ger gula till röda toner. Den unika kombinationen och mängden av dessa pigment bestämmer den individuella ögonfärgen hos en person. Vissa sjukdomar eller skador kan orsaka förändringar i näthinnan och påverka ögonpigmentet, vilket kan ha inverkan på synen.

'Porphyriner' är ett medicinskt begrepp som refererar till ett samlingsnamn på en grupp av sjukdomar som beror på fel i produktionen av porfyriner, vilka är organiska föreningar som innehåller metallionen järn (Fe2+) eller magnesium (Mg2+). Porfyriner är viktiga byggstenar i vissa enzymer, såsom hemoglobin och cytochrom.

Porfyrisjukdomarna kan delas in i två huvudgrupper: erytropoetiska och hepatiska porfyrier. De erytropoetiska porfyrierna beror på fel i enzymer som finns i de röda blodkropparnas prekursorceller, medan de hepatiska porfyrierna beror på fel i enzymer som finns i levern.

Symptomen på porfyrisjukdomarna kan variera beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om, men kan inkludera neurologiska symptom som smärta, kramper och sömnighet, samt hudsymptom som fotodermatit, blåsningar och ärrbildning. Behandlingen av porfyrisjukdomarna beror på vilken typ av sjukdom det rör sig om, men kan inkludera läkemedel som hjälper till att reglera produktionen av porfyriner eller symtomlindrande behandlingar.

I medicinsk kontext betyder "förtvining" förlusten av ben-, muskel- eller annan kroppsviktsmassa på grund av sjukdom, åldrande, undernäring eller brist på fysisk aktivitet. Det kan också vara relaterat till vissa medicinska behandlingar som kemoterapi eller rökning. Förtvining kan leda till sämre muskelstyrka, balans och koordination, ökad risk för fall och skada, och sämre livskvalitet.

Fotokoagulation är en metod inom medicinen där laser används för att bränna eller skada vävnad. Termen kommer från grekiskans "phos" som betyder ljus och "koagulare" som betyder att göra till klump. Inom oftalmologi, specifikt, avser fotokoagulation användningen av en laser för att behandla ögonsjukdomar genom att hetta upp och därmed skada delar av näthinnan eller ögonbotten. Detta kan användas för att stänga av blodkärl, förstöra abnormalt växande blodkärl eller för att skapa en ärrbildning som håller tillbaka flytande vätska. Exempel på sjukdomar där fotokoagulation kan användas är diabetesrelaterade ögonsjukdomar, åderbrist och åderglömning.

Retinal photoreceptor cell outer segment refers to the part of the photoreceptor cells in the retina of the eye that is responsible for absorbing light and converting it into electrical signals. These cells, which include rods and cones, have an elongated shape and are divided into two main parts: the inner segment and the outer segment.

The outer segment is the portion of the photoreceptor cell that contains stacks of disc-shaped membranes filled with photopigment molecules, such as rhodopsin in rods and iodopsin in cones. When light hits these photopigments, it triggers a chemical reaction that leads to the activation of a signaling cascade within the cell, ultimately resulting in the generation of a neural signal that is transmitted to the brain via the optic nerve.

The outer segment of photoreceptor cells is constantly renewing and shedding its disc membranes, which are phagocytosed by adjacent retinal pigment epithelial (RPE) cells. This process helps maintain the health and function of the photoreceptors and is critical for maintaining normal vision. Damage to the outer segment or impairments in the renewal and shedding process can lead to various retinal diseases, including age-related macular degeneration and retinitis pigmentosa.

'Genetiska sjukdomsanlag' refererar till en persons predisposition eller benägenhet att utveckla vissa sjukdomar orsakade av avvikelser i deras genetisk make-up. Detta innebär att de har ärvt specifika gener från sina föräldrar som ökar risken för att utveckla en viss sjukdom, även om det inte garanterar att personen kommer att utveckla sjukdomen.

Det finns olika typer av genetiska sjukdomsanlag, beroende på hur många gener som är involverade och hur stor roll de spelar i sjukdomens uppkomst. Några exempel på genetiska sjukdomsanlag inkluderar:

1. Monogenetiska sjukdomsanlag: Orsakas av en enda gen som är defekt eller muterad. Exempel på monogenetiska sjukdomsanlag är cystisk fibros, Huntingtons sjukdom och sjukdomen Marfan.

2. Multifaktoriella sjukdomsanlag: Orsakas av en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. Exempel på multifaktoriella sjukdomsanlag är diabetes, cancer, hjärt-kärlsjukdomar och psykiatriska störningar som schizofreni och depression.

3. Mitochondriella sjukdomsanlag: Orsakas av mutationer i mitokondrie-DNA, som är den del av DNA som finns utanför cellkärnan och som ärvs från modern. Exempel på mitokondriella sjukdomsanlag är Leigh syndrom, Kearns-Sayre syndrom och MELAS (mitochondriell encefalopati, läkemedelskänslig epilepsi, svårigheter att äta, huvudvärk och svimningar).

Det är viktigt att notera att genetisk predisposition för en viss sjukdom inte alltid leder till utveckling av sjukdomen. Miljömässiga faktorer som livsstil, näringsintag och exponering för skadliga ämnen kan också spela en roll i utvecklingen av en sjukdom.

An eye bank is a medical facility that collects, stores, and distributes donated human eyes or corneas for the purpose of transplantation to restore vision in individuals with corneal blindness. The process involves careful screening and testing of the donor tissue to ensure its safety and suitability for transplantation. Once deemed suitable, the cornea is surgically removed from the donated eye and prepared for transplantation. Eye banks play a critical role in ensuring that corneal transplants are performed using high-quality, safe tissue, and they adhere to strict medical standards and regulations.

Eye color is a physical trait that determines the appearance of the iris, which is the colored part of the eye. The color of the iris is determined by the amount and type of pigment (melanin) present in the iris tissue. There are several genes that contribute to eye color inheritance, but the two main genes are OCA2 and HERC2.

The different eye colors can be generally categorized as:

* Brown eyes: These are the most common eye color worldwide, and they result from a high amount of melanin in the iris.
* Blue eyes: This eye color is caused by a lack of pigment in the front part of the iris, which allows the light-scattering properties of the underlying tissue to be visible, giving the eye a blue appearance.
* Green eyes: These are relatively rare and result from a moderate amount of melanin combined with a golden tint produced by lipochrome (a yellowish pigment) in the iris.
* Gray eyes: This eye color is caused by a low amount of melanin and a high concentration of collagen fibers in the iris, which scatter light in many directions, resulting in a gray appearance.
* Hazel eyes: These are characterized by a combination of brown and green or blue colors, giving them a multicolored appearance.

It's important to note that eye color can change over time, especially during infancy and early childhood, as the amount and distribution of melanin in the iris continue to develop. Additionally, some medications, medical conditions, and injuries can also affect eye color.

'Glaskroppen' (latin: corps vitreum) är ett geléartat substance som fyller ut det mellersta och största delen av ögats bollform. Den består till stor del av vatten, men även av en speciell typ av proteiner som kallas collagen. Glaskroppen hjälper till att ge ögat dess form och sitter fast vid ögonbotten och kräver därför ingen blodförsörjning. Den är helt transparent och reflekterar ljuset så att den bakre delen av ögat kan ses genom den, inklusive näthinnan och de blodkärl som förser näthinnan med syre och näringsämnen.

Intraocular injections är en procedur där ett läkemedel eller annan substans injiceras direkt in i ögat. Detta görs vanligtvis med hjälp av en mycket tunn nål som införs genom ögonlocket och skallen i ögats främre kammare eller glaskroppen. Intraoculära injektioner används ofta för att behandla ögonförhållanden såsom åldersrelaterad makuladegeneration (AMD), diabetisk retinopati och andra former av ögonsjukdomar som kräver lokal behandling med läkemedel.

Det vanligaste läkemedlet som används för intraoculära injektioner är anti-VEGF-preparat, som hjälper att minska angiogenes (bildning av nya blodkärl) och ökar perfusionen i ögats näthinna. Andra läkemedel som kan användas inkluderar kortikosteroider för att reducera inflammation och antibiotika för att förebygga infektioner.

Intraoculära injektioner är en relativt säker procedur, men det finns vissa risker som är associerade med den, inklusive infektion, ökat tryck i ögat, blödning och skada på ögonstrukturer. Dessa komplikationer är dock ovanliga och kan ofta undvikas genom att följa strikta sterilitetsprotokoll och att utföras av erfarna läkare.

Pyridiniumföreningar är en grupp organiska föreningar som innehåller ett pyridinium-jon, vilket är en positivt laddad katjon med en pentagonal piramidal struktur. Pyridinium-jonen består av en pyridinring, som är en aromatisk heterocyklisk förening med sex kolatomer och en kväveatom, där kvävet bär den positiva laddningen.

Pyridiniumföreningar kan bildas när pyridin reagerar med en elektrofil substituent, vilket resulterar i protonering av kvävet och formationen av en pyridinium-jon. Dessa föreningar är ofta starkt basiska och kan undergå nukleofil subsititution vid den positivt laddade kväveatomen.

Ett exempel på en Pyridiniumförening är pyridiniumklorid (C6H5NH+Cl-), som bildas när pyridin reagerar med saltsyra.

Visual field testing är en undersökningsmetod inom oftalmologi och neurologi som mäter det centrala och perifera synfältet hos ett individuellt öga. Det görs vanligtvis genom att patienten fokuserar på en fast punkt i mitten av sin syn och pekar på en ljusstark punkt som visas in i olika positioner inom det synfältet. Testet mäter patientens förmåga att upptäcka den ljusstarka punkten inom sitt synfält, vilket ger en karta över det centrala och perifera synfältet.

Det finns olika typer av visual field tests, men de två vanligaste är konfrontationsvisuell fälttestning och automated perimetri. Konfrontationsvisuell fälttestning utförs ofta under en klinisk undersökning där läkaren visar en hand med olika fingerpositioner inom patientens synfält och frågar patienten om de kan se dem. Automated perimetri är en mer sofistikerad testmetod som använder en automatiserad apparatur för att projicera ljuspunkter på olika positioner inom det synfältet, och patienten trycker en knapp varje gång de ser en ljuspunkt.

Visual field tests används ofta för att diagnostisera och övervaka sjukdomar som kan påverka det centrala och perifera synfältet, såsom glaukom, neurodegenerativa sjukdomar och hjärnskador.

"Fall-kontrollstudie" är en epidemiologisk studietyp där syftet är att undersöka samband mellan en utsatthet (exempelvis en viss beteendefaktor eller exponering) och ett sjukdomsfall. Studien jämför personer med sjukdomen (kallade "fall") med personer som inte har sjukdomen (kallade "kontroller"). Genom att jämföra dessa två grupper kan man se om det finns några skillnader mellan dem vad gäller utsattheten.

Det är viktigt att kontrollgruppen är så lik fallgruppen som möjligt, förutom sjukdomen, för att studien ska ge tillförlitliga resultat. Kontrollerna väljs ofta från samma population som fallen och matchas efter demografiska faktorer som ålder, kön och socioekonomisk status.

Fall-kontrollstudier är användbara när det är svårt att identifiera en representativ grupp av icke-sjuka personer i förväg, till exempel vid sällsynta sjukdomar eller då sjukdomen har lång inkubationstid. Dessa studier kan ge ett snabbt och kostnadseffektivt svar på frågor om orsakssamband mellan en utsatthet och ett sjukdomsfall.

Diagnostiska tekniker inom oftalmologi (ögonsjukvård) är metoder och verktyg som används för att diagnostisera olika ögonrelaterade sjukdomar och tillstånd. Några exempel på dessa tekniker inkluderar:

1. Oftalmoskopi: En metod där oftalmologen använder ett oftalmoskop för att titta djupt in i ögat och undersöka sjukdomar som kan påverka näthinnan, glaskroppen eller ögonbotten.
2. Visometri: En metod där oftalmologen mäter patientens synskärpa med hjälp av en visusmätare för att diagnostisera synfel och andra ögonrelaterade tillstånd.
3. Korneometri: En metod som mäter tjockleken och krökningsradien av hornhinnan med hjälp av en korneometer.
4. Tonometri: En metod som mäter trycket inne i ögat med hjälp av ett tonometer, vilket kan vara användbart för att diagnostisera glaukom.
5. Fluoresceinangiografi: En metod där en fluoresceinfärgning injiceras i blodomloppet och sedan fotograferas när den passerar genom ögat, vilket kan vara användbart för att diagnostisera sjukdomar som påverkar blodkärlen i ögat.
6. Ultrasonografi: En metod där ultraljud v waves skickas in i ögat och reflekteras tillbaka, vilket kan ge information om strukturen och funktionen hos olika delar av ögat.

Dessa är några exempel på de diagnostiska tekniker som används inom oftalmologi för att ställa en korrekt diagnos och ge patienten den bästa möjliga vården.

In medical terms, "eye" refers to the specialized sense organ located in the front part of the head that is responsible for receiving and processing visual information. The eye is a complex structure made up of various parts including:

1. Cornea: The clear, dome-shaped surface at the front of the eye that refracts light and protects the eye.
2. Iris: The colored part of the eye that controls the amount of light entering the eye by adjusting the size of the pupil.
3. Pupil: The opening in the center of the iris that allows light to enter the eye.
4. Lens: A biconvex structure located behind the iris that further refracts light and focuses it onto the retina.
5. Retina: A layer of light-sensitive cells at the back of the eye that convert light into electrical signals that are transmitted to the brain.
6. Optic nerve: The nerve that carries the electrical signals from the retina to the brain, where they are interpreted as visual images.
7. Vitreous: A clear, gel-like substance that fills the space between the lens and the retina and helps maintain the shape of the eye.

Overall, the eye is responsible for capturing light, converting it into electrical signals, and transmitting those signals to the brain for processing and interpretation as visual information.

Sjukdomsförlopp definieras inom medicinen som den kliniska utvecklingen och tiden från att en sjukdom uppstår till dess att den har löpt sitt fulla skepp, det vill säga från sjukdomens början via diagnostisering, behandling och eventuell komplikation till slutet när individen är återställd eller avlidit. Sjukdomsförloppet kan delas in i tre faser: akut, subakut och kronisk. Under akutfasen uppstår sjukdomen plötsligt och symtomen är ofta allvarliga. I subakuta fasen minskar symtomen men sjukdomen är fortfarande pågående, medan i kroniska fasen kan symtomen vara konstanta under en längre tidsperiod eller återkommande.

Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.

Optikusatrofi är en medicinsk term som refererar till en förlust av synnervceller (ganglionceller) och deras axoner i den optiska nerven, vilket leder till en minskad synfunktion eller synförlust. Det kan orsakas av olika sjukdomar eller skador, såsom glaukom, infektioner, tumörer eller trauma. I vissa fall kan optikusatrofi vara ett tecken på en neurologisk sjukdom som involverar hjärnan, till exempel multipel skleros.

Fotoreceptorerceller är specializeda nervceller i ögats näthinna (retina) som reagerar på ljus och konverterar det till elektriska impulser, vilka sedan skickas via nerver till hjärnan för bearbetning och tolkning som syn. Det finns två typer av fotoreceptorerceller: stavar och tappar. Stavarna är ansvariga för mörkerseende och detaljrik gråskalebild, medan tapparna ger oss färgseende och skarp seende i dagsljus.

En intervertebral disc (mellanhalskota) är en typ av kushformad struktur som sitter mellan varje ryggradsben (vertebra) i ryggraden (columna vertebralis). Den består av två delar: en fuktig, geléaktig kärna inuti (nucleus pulposus) och en yttre ring av stödjande bindväv (annulus fibrosus). Disken fungerar som en amortisering mellan varje ryggradsben, för att dämpa stötar och minimera slitage på de närliggande benen. Den tillåter också flexibilitet i ryggen genom att möjliggöra rörelse mellan varje segment av ryggraden.

"C57BL mice" är en specifik stam av möss som används i biomedicinsk forskning. Denna musstam är inavlad och har en homogen genetisk bakgrund, vilket gör dem till ett värdefullt verktyg för att studera genetiska faktorers roll i olika sjukdomar och biologiska processer.

C57BL musen är känd för sin robusta hälsa, lång livslängd och god fertilitet, vilket gör den till en populär stam att använda i forskning. Den har också visat sig vara sårbar för vissa sjukdomar, som exempelvis diabetes och katarakter, vilket gör den till ett användbart djurmodell för att studera dessa tillstånd.

Det finns flera understammar av C57BL musen, såsom C57BL/6 och C57BL/10, som skiljer sig något från varandra i genetisk makeup och fenotypiska egenskaper. Dessa understammar används ofta för att undersöka specifika frågeställningar inom forskningen.

"Näthinnekärlet" (latin: *vasa vasorum*) är ett kapillärt blodkärl som försörjer stora och medelstora arteriernas väggar med näring och syre. Dessa kärl finns i den mittersta tunica media-skiktet hos de större och medelstora arteriellas väggar. Näthinnekärlen är väsentliga för att underhålla och bibehålla strukturen och funktionen hos artärväggarna, särskilt i de områden där det är svårare för syre- och näringsriktat blod att nå.

'Komplement Component 3' (C3) är ett protein som är en del av komplementsystemet, vilket är en grupp av proteiner i kroppen som hjälper till att skydda oss mot infektioner. C3 aktiveras när komplementsystemet startar sin reaktionskedja och spelar en viktig roll i att eliminera patogener såsom bakterier och virus från kroppen.

När C3 aktiveras splittras det upp i två delar, C3a och C3b. C3a är ett anafylatoxin som orsakar inflammation och samlar in immunceller till området där patogenen finns. C3b binder istället till patogenens yta och hjälper till att markera det för förstörelse av andra komplementproteiner och immunceller.

C3-defekter kan orsaka ett ökat risk för infektioner, särskilt med bakterier som är känsliga för komplementsystemet, såsom Neisseria meningitidis (bakterien som orsakar meningit).

Haplotyping är en metod inom genetiken som används för att bestämma den specifika kombinationen av gener och genvarianter (snipp) som är ärftliga tillsammans på samma kromosom. Varje individ har två kopior av varje kromosom, en från vardera förälder, och dessa kallas haplotyper. Genom att bestämma haplotypen kan man få information om vilka gener och genvarianter som ärvs tillsammans och hur de möjligen kan påverka varandra och leda till olika fenotyper eller sjukdomar. Haplotypning används bland annat inom forskning, medicinsk diagnostik och för att utveckla personligadiserade läkemedel (precision medicine).

Laer er en forkortelse for "Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation". Det betyr at laser er en type lys som genereres ved hjelp av en proces kalt stimulert emisjon. Lasereffekten oppnås ved å sende elektromagnetisk stråling gjennom et medium, som kan være en gas, en væske eller en fast stoff. Når strålingen passerer igjennom mediet, absorberes noen av fotonene i mediet og fører til at andre elektroner blir opphevet til et høyere energinivå. Disse opphevede elektroner vil så returnere tilbake til det lavere energienivået ved å sende ut en foton med samme bølgelengde og fase som den innkommende strålingen. Dette resulterer i at et stort antall fotoner produseres samtidig, og disse vil alle have samme bølgelengde, fase og retning, noe som gir en laserstråle sine unike egenskaper.

I medisinen brukes lasere blant annet til å behandle øyensykdommer, å foreta hudbehandlinger, å utføre kirurgiske ingrep og å sterilisere medisinsk utstyr. Lasere kan også brukes til å analysere biologiske prøver i forskning og diagnose.

TIMP-3, eller Tissue Inhibitor of Metalloproteinases 3, är ett protein som hör till en grupp av naturliga inhibitorer av metalloproteinaser (MMP). Dessa enzymer bryter ner extracellulär matrix, och deras aktivitet måste balanseras för att underhålla normal cellväxt och homeostas.

TIMP-3 är unikt bland TIMP-proteinerna eftersom det binder till cellytan och inte diffunderar fritt i extracellulärt matrix. Det har också en speciell förmåga att inhibera alla kända typer av aktiva MMP:er, samt är involverat i apoptos (programmerad celldöd). Dysfunktion eller nedsatt koncentration av TIMP-3 har visats korrelera med flera sjukdomstillstånd, såsom cancer, kardiovaskulära sjukdomar och neurodegenerativa tillstånd.

Mörkeradaptation är en process som inträffar i ögat när det exponeras för mörka förhållanden. Det innebär att kroppens synnervsystem, specifikt stavarna i näthinnan, reagerar på den minskade ljusintensiteten genom att bli mer känsliga för det ljus som finns tillgängligt. Denna process kan ta några minuter att utvecklas fullt ut och under tiden kan individen ha nedsatt synskärpa och förmåga att skilja på olika färger. Mörkeradaptationen gör det möjligt för ögat att se bättre i mörka förhållanden än vad det kan göra under dagtid. När individen sedan exponeras för ljus igen, behöver ögat en tid för att återanpassa sig, ett tillstånd som kallas ljusadaptation.

En medicinsk definition av 'injektioner' är när man ger en patient läkemedel eller andra substanser genom att införa dem direkt in i kroppen med hjälp av en nål. Detta kan göras på olika sätt, beroende på vilket område av kroppen som behandlas. Några exempel är subkutan injektion (under huden), intramuskulär injektion (in i muskelvävnaden) och intravenös injektion (direkt in i en ven). Injektioner används ofta när det behövs snabb verkan av läkemedlet, när patienten har svårt att svälja tabletter eller kapslar, eller när substansen annars inte skulle kunna absorberas tillräckligt väl genom magsäcken.

"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.

Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.

Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.

'Synfält' betecknar det synliga fältet för ett visst öga, och definieras som den area som individen kan uppfatta med klar syn när man tittar rakt fram. Det är ungefär lika med det centrala området av vad som projiceras på näthinnan (retinan).

Synfältet delas vanligen upp i centralt och peripheralt synfält. Centralt synfält, även kallat maculfältet, är den innersta delen av synfältet och sträcker sig ungefär 10-15 grader från centrum. Detta område innehåller en hög koncentration av fotoreceptorceller (stavar och tappar) och är ansvarigt för detaljerad, skarp syn och färgseende.

Periferalt synfält, däremot, är den yttre delen av synfältet och sträcker sig från centralt synfält till kanten av vad som kan uppfattas. Detta område innehåller färre fotoreceptorceller och är ansvarigt för bredare, mindre detaljerad syn och rörelsesensorik.

För att mäta synfältet används ofta en apparat som kallas perimeter. Denna används inom oftalmologi och optometri för att diagnostisera och övervaka sjukdomar som kan påverka synfältet, såsom grön starr (glaukom) och åldersrelaterad maculad degeneration (AMD).

Människokromosomer är de strukturer i cellkärnan som innehåller genetisk information i form av DNA. Människan har totalt 23 par av kromosomer, varav det tionde paret består av två X-kromosomer hos en kvinnlig individ (honkromosompar) och ett X- och ett Y-kromosom hos en manlig individ (haninkromosompar). Dessa kromosomer är viktiga för att bestämma kön och är involverade i utvecklingen av könsorganen och andra könsspecifika egenskaper.

'Sensoriska hjälpmedel' är en benämnning på tekniska produkter som används för att stödja eller ersätta sensoriska funktioner hos en individ. Sensoriska funktioner innefattar bland annat syn, hörsel, känsel, smak och lukt.

Exempel på sensoriska hjälpmedel inkluderar:

* Hörapparater: används för att förstärka ljud för personer med nedsatt hörsel.
* Synhjälpmedel: exempelvis lupor, skärmläsare och talkande navigeringssystem som stödjer synen för personer med synnedsättning.
* Taktile hjälpmedel: används för att ge känselimpulser till huden för att kommunicera information, exempelvis genom användning av punktskrift eller vibrotaktil feedback.
* Smak- och luktshjälpmedel: används sällan, men kan exempelvis vara en smakkaka för att hjälpa personer med svår nedsatt smaksinne att uppfatta mat.

Det är värt att notera att sensoriska hjälpmedel kan variera mycket i komplexitet, från enkla produkter som glasögon till avancerade tekniska system som hjälper personer med kraftigare funktionsnedsättningar.

Aptamers are short, single-stranded oligonucleotides (either DNA or RNA) that can bind to specific target molecules with high affinity and specificity. They are generated through an iterative process called Systematic Evolution of Ligands by EXponential enrichment (SELEX), which involves repeated rounds of in vitro selection and amplification. Aptamers have been identified that bind to a wide variety of targets, including small molecules, proteins, and even whole cells. Nucleotide aptamers are attractive as therapeutic or diagnostic agents because of their high specificity, low immunogenicity, and ease of chemical synthesis.

'Komplementaktivering' refererer til den biokjemiske kaskade som sker i komplementsystemet, der er en del af immunforsvaret. Komplementsystemet består af et netværk af proteiner, der arbejder sammen for at eliminere patogener og døde celler fra kroppen. Når komplementsystemet aktiveres, sker en række biokemiske reaktioner, der resulterer i produktionen af effektormolekyler, der kan hjælpe med at markere og destruere patogener eller døde celler.

Komplementaktivering sker når en af de mange komplementproteiner aktiveres, typisk som respons på infektion eller anden form for skade på kroppens celler. Når et komplementprotein aktiveres, kan det kløve andre komplementproteiner og frigive små peptider, der kaldes anaphylatoxiner. Disse anaphylatoxiner kan fremprovokere inflammation og tiltrække hvide blodceller til området for at hjælpe med at bekæmpe infektionen eller reparere skaden.

Komplementaktivering er en vigtig del af immunforsvaret, men kan også være skadelig, hvis det aktiveres ukorrekt. For eksempel kan overaktivitet i komplementsystemet føre til autoimmune sygdomme og andre inflammatoriske tilstande.

Komplementfaktor I, även känd som C1INH (C1-inhibitor), är ett protein i komplementsystemet, som är en viktig del av immunförsvaret. Komplementfaktorn I har en central roll i att reglera aktivering av komplementsystemet och förhindra överaktivering. Det gör det genom att hämma aktiviteten hos två viktiga enzymer, C1r och C1s, som är involverade i den initiala aktiveringen av komplementsystemet.

Då komplementfaktorn I är nedsatt eller fungerar felaktigt kan det leda till överaktivering av komplementsystemet, vilket kan orsaka ett antal sjukdomstillstånd som exempelvis angioödem och autoimmuna sjukdomar.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Oxidativ stress definieras som ett tillstånd av obalance mellan produktionen av fria radikaler och andra reaktiva syre-species (ROS) och den förmåga hos celler att neutralisera dem eller reparera skador som orsakats av dem. Fria radikaler och ROS är mycket reaktiva molekyler som innehåller syre och saknar en elektron, vilket gör dem instabila och villiga att reagera med andra molekyler i kroppen för att stabilisera sig. Denna process kan leda till skador på cellmembran, proteiner, DNA och andra cellulära strukturer, vilket kan orsaka celldöd eller mutationer som kan leda till sjukdomar.

Oxidativ stress uppstår när produktionen av fria radikaler och ROS överstiger cellers förmåga att hantera dem genom neutraliseringsprocesser som inkluderar enzymer som superoxiddismutas (SOD), katalas (CAT) och glutationperoxidas (GPx), samt antioxidanter som vitamin C, vitamin E och beta-karoten. Faktorer som kan öka risken för oxidativ stress inkluderar exponering för tobaksrök, luftföroreningar, ultraviolett strålning, inflammation, stresstillstånd och vissa läkemedel. Oxidativ stress har kopplats till en rad sjukdomar, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och åldrande.

I medicinska sammanhang kan "läsning" (reading) syfta på olika saker, men ett vanligt användningsområde är när det handlar om att tolka och tolka resultat från olika diagnostiska tester eller undersökningar. Det kan till exempel vara när en läkare läser röntgenbilder, EKG-grafiker, laboratorievärden eller symtom för att ställa en diagnos eller övervaka en patients hälsotillstånd.

Läsning kan också användas när det gäller att tolka forskningsstudier och meta-analyser för att hjälpa till att informera kliniska beslut och praktiska riktlinjer inom medicinen. Det är viktigt att ha en god förståelse av statistik och epidemiologi när man läser forskningsrapporter för att kunna tolka resultaten korrekt och undvika felaktiga slutsatser.

Retinoschisis är ett medicinskt tillstånd där det bildas en skiljevägg (schisis) i näthinnan (retina). Detta orsakas av att det retliga bindvävslagrets två lager separerar ifrån varandra, vilket kan leda till att det bildas cystor (flussar med vätska) mellan lagren. I allvarligare fall kan det även uppstå en skador på de fotoreceptorceller som är ansvariga för synen.

Retinoschisis kan vara kongenital, det vill säga man föds med tillståndet, eller det kan utvecklas senare i livet. I vissa fall kan retinoschisis leda till en nedsatt syn, men i andra fall kan det vara asymptomatiskt och upptäckas först under en rutinmässig ögonundersökning.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker ett sådant tillstånd, eftersom det i vissa fall kan behövas ytterligare undersökningar och eventuellt behandling för att förebygga komplikationer.

"Retrograde degeneration" är ett medicinskt begrepp som refererar till processen där nerver eller nervceller (neuron) bryts ned och dör, sträcker sig bakåt från en skada eller en sjukdomsprocess i nervsystemet.

När en nerv skadas eller inte längre fungerar korrekt kan det leda till att signalsubstanserna som normalt transporteras upp och ner i neuronen inte längre kan fortsätta sin resa. Detta kan orsaka en baklänges nedbrytning av nervcellen, där cellkroppen och dendriterna (de trådlika utskotten som tar emot signaler från andra neuron) bryts ned och till slut dör.

Retrograd degeneration kan ses i olika neurologiska sjukdomar och skador, inklusive traumatisk hjärnskada, stroke, multipel skleros och amyotrofisk lateralskleros (ALS). Behandling av retrograd degeneration är ofta svår, eftersom det inte finns någon känd bot för de flesta av de sjukdomar som orsakar den.

Alleler är i genetisk terminologi de varianter av ett specifikt gen som kan finnas hos en individ. Varje individ har två kopior av varje gen, en från vardera förälder, och dessa två kopior kan variera från varandra. Dessa varianter kallas just alleler.

Ett exempel: För det gen som styr ögonfärgen kan vi ha två olika alleler, en som ger upphov till grön ögonfärg och en annan som ger upphov till blå ögonfärg. Om en individ har två kopior av genen med grön ögonfärgsallelen (homozygot), kommer den att ha gröna ögon. Om en individ har en kopia av genen med grön ögonfärgsallel och en kopia med blå ögonfärgsallel (heterozygot), kan individens ögonfärg variera mellan grön och blå beroende på vilka andra genetiska faktorer som också är involverade.

'Synskadat' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en individ som har någon form av synnedsättning eller sämre syn än normalt. Synskadan kan vara congenital, det vill säga förekommande från födseln, eller acquisitiv, det vill säga uppstå under livet. Det kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive genetiska defekter, skador på ögat eller hjärnan, sjukdomar som diabetes och glaukom, åldrande och exponering för miljöfaktorer som tobaksrök och ultraviolett strålning.

Synskadan kan vara mild, moderat eller allvarlig och kan påverka en persons förmåga att se klart, uppfatta kontraster, skilja mellan färger, uppfatta djup och avlägsenhet, fokusera på objekt och röra sig säkert i sin omgivning. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) definieras synskada som en visuell funktionsnedsättning som orsakar en significant nedsättning av synacitiviteten, även med korrektion, och som påverkar individens vardagliga liv och deltagande i samhället.

Alternativ komplementaktivering (även känd som den alternativa komplementvägen) är en av de tre vägarna för aktivering av komplementsystemet i kroppen. Komplementsystemet är en grupp av proteiner i blodet och andra kroppsvätskor som hjälper till att skydda kroppen mot infektioner och skador.

Den alternativa komplementaktiveringsvägen startar när det aktiveras ett protein kallat C3b, ofta genom en slumpmässig process eller av några specifika bakterier eller virus. När C3b aktiveras binds det till ytan på en mikroorganism eller annan främmande substans i kroppen. Detta utlöser en kaskad av reaktioner som leder till att fler komplementproteiner aktiveras och binder till C3b, vilket bildar ett stort komplex kallat C3-konvertas.

C3-konvertaset kan sedan spjälka ytterligare C3-molekyler i närheten, vilket orsakar en kedjareaktion som leder till att ännu fler komplementproteiner aktiveras och binder till mikroorganismen eller främmande substansen. Detta resulterar i att ytan på den främmande substansen blir täckt av ett skikt av komplementproteiner, vilket gör det lättare för immunförsvaret att identifiera och förstöra den.

Den alternativa komplementaktiveringsvägen kan också leda till produktionen av andra effektormolekyler, såsom anafylatoxin C5a, som attraherar vita blodkroppar till platsen för infektionen och hjälper till att koordinera immunförsvarets svar.

En komplement 3b-hämmare är ett läkemedel som blockerar aktiviteten hos proteinet C3b inom komplementsystemet, ett viktigt delsystem av immunförsvaret. C3b-hämmaren händer vanligen i form av en monoklonal antikropp och används för att behandla sjukdomar som orsakas av överaktivitet hos komplementsystemet, till exempel åkomman paroxysmal nattlig hemoglobinuri (PNH) och andra komplementmediierade sjukdomar. Genom att hindra C3b från att bilda komplex med andra komplementproteiner kan dessa läkemedel minska skador på kroppens egna celler och förebygga symtom som blodkoagulation, infektion och organhaveri.

'Kontrastkänslighet' är ett medicinskt begrepp som refererar till förmågan att uppfatta skillnader i kontrast mellan olika objekt eller ytor. Det kan vara nedsatt hos en individ på grund av olika faktorer, såsom ålder, sjukdom eller skada på nervsystemet. Nedsatt kontrastkänslighet kan leda till svårigheter att uppfatta detaljer och skillnader i belysning, färg och skuggor, vilket kan påverka synskärpan och förmågan att tolka vad som ser ut. Detta kan vara speciellt problematiskt i lågt belysta miljöer eller när det finns mycket kontrastrika scener. Kontrastkänslighet mäts ofta med hjälp av olika tester, såsom VCTS (Vision Contrast Test System) eller Pelli-Robson-kontrasttestet.

"Grön starr", eller med den internationella nomenklaturen "Glaukom congenitum primarium", är en mycket sällsynt genetisk ögonsjukdom som orsakas av en defekt i de delar av ögat som producerar och dränerar ögonvattnet. Detta leder till en ökad intraokulär trycknivå (IOP), vilket kan skada det optiska nervernas nervefibrer och leda till synförlust, särskilt i ytterkanterna av synfältet. Symptomen kan vara närvarande vid födseln eller uppenbara under de första levnadsåren. Behandlingen innebär ofta kirurgi och/eller medicinsk behandling för att minska IOP och förhindra fortsatt skada på det optiska nerverna.

I medicsin används termen "ljus" ofta för att beskriva olika former av elektromagnetisk strålning, som kan användas diagnostiskt eller terapeutiskt. Det kan handla om:

1. Visuellt ljus: Det vanliga ljuset som vi ser med ögat, består av elektromagnetisk strålning i våglängder mellan ungefär 400 och 700 nanometer (nm).
2. Laserljus: Koncentrerad, samfälld och intensiv stråle av synligt ljus eller annan elektromagnetisk strålning, som kan användas inom medicinen för att exempelvis skära bort vävnad eller aktivera vissa läkemedel.
3. Röntgenljus: Elektromagnetisk strålning med kortare våglängd än synligt ljus, som används inom medicinen för att ta röntgenbilder och undersöka skelett, lungor och andra inre organ.
4. Ultraviolett (UV) ljus: Elektromagnetisk strålning med kortare våglängd än synligt ljus som används inom medicinen för att exempelvis behandla hudsjukdomar och bakterier.
5. Infrarött (IR) ljus: Elektromagnetisk strålning med längre våglängd än synligt ljus som används inom medicinen för att exempelvis behandla muskel- och ledsmärtor samt öka blodgenomströmningen.

Det är viktigt att notera att olika typer av ljus kan ha både nyttiga och skadliga effekter, beroende på dos, exponeringstid och andra faktorer.

'Serinendopeptidaser' er en type enzym, som bryter ned proteiner og peptider i kroppen. Navnet kommer af at de indeholder en serin-aminosyre i deres aktive site, som spiller en vigtig rolle i katalysen af proteolytisk nedbrydning. Disse enzymer bryder specifikt peptidbindinger, hvor den karboxylterminale sidekæde er en hydrofil aminosyre, såsom serin, threonin eller cystein. Serinendopeptidaser inkluderer enzymer som trypsin, chymotrypsin og elastase, som alle spiller en vigtig rolle i fordøjelsen af protein i kroppen.

"Genfrekvens" refererar till sannolikheten eller andelen av en viss genvariant (alltså en variant av en given gen) inom en population. Genfrekvensen för en specifik genvariant kan variera mellan olika populationer, beroende på olika faktorer som migration, selektion och slumpmässig drift.

Genfrekvensen kan beräknas genom att räkna antalet individer som bär på en viss genvariant och dividera det med det totala antalet individer i populationen. Genfrekvenser används ofta inom genetisk forskning för att studera mönster av genetisk variation och släktskap mellan olika populationer.

Rodopsin är ett protein i näthinnan i ögat som spelar en viktig roll för mörkerseende och skuggsyn. Det är ett G-proteinkopplat receptorprotein, även känt som en "ljuskänslig proteinkomplex," som består av två huvuddelar: ett protein som kallas opsin och en ljuskänslig prostetisk grupp som kallas retinal. När ljus träffar på retinalet i rodsopsinet, förändras dess form, vilket orsakar en konformationsförändring av opsinet som aktiverar en signaltransduktionsväg som leder till att nervimpulser skickas till hjärnan. Denna process möjliggör synen i låga ljusnivåer. Rodopsin är ett exempel på ett så kallat fotopigment, eftersom det är känsligt för ljus och orsakar en biokemisk respons när det utsätts för ljus. Det finns i speciella celler i näthinnan som kallas stavar, som är specialiserade för att uppfatta ljusintensitet snarare än färg.

Oftalmologi är den gren inom medicinen som handlar om diagnostisering, behandling och prevention av sjukdomar relaterade till ögat och synnerven. Oftalmologer är läkare som specialiserat sig på detta område och kan behandla ett brett spektrum av ögonproblem, från vanliga problem som grön starr (grön astigmatism) och näthinneförändringar till mer komplexa sjukdomar såsom åldersrelaterad makuladegeneration och glaukom. De kan också utföra kirurgiska ingrepp, till exempel kataraktoperationer och LASIK-kirurgi.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

Spinocerebellär degeneration (SCD) refererar till en grupp sjukdomar som kännetecknas av skada och degeneration i delar av hjärnan och ryggmärgen, inklusive cerebellum och spinocerebellätrakterna. Dessa områden är involverade i koordinering av muskelrörelser och balans.

SCD-sjukdomarna orsakas vanligtvis av genetiska mutationer som påverkar proteiner som är viktiga för nervcellers hälsa och funktion. Det finns olika typer av SCD, varav de flesta är mycket sällsynta. De mest kända formerna inkluderar spinocerebellär ataxia typ 1, 2, 3 och 6 (SCA 1, 2, 3 och 6).

Symptomen på SCD kan variera beroende på vilken typ av sjukdom som en person har, men de flesta personer med SCD upplever problem med koordinering av muskelrörelser, balans, tal och skrift. Andra symptom kan inkludera spasmer, svaghet, sensorisk förlust, sömnsvårigheter och psykiatriska symtom som depression och irritabilitet.

SCD är en progressiv sjukdom, vilket betyder att symtomen tenderar att bli värre över tiden. Det finns dock behandlingar som kan hjälpa att hantera vissa symptom och förbättra kvaliteten på livet för personer med SCD.

I medicinska sammanhang, kopplingsojämnvikt (engelska: "coupling imbalance") är ett tillstånd där förhållandet mellan olika komponenter eller system i en apparat eller maskin inte är balanserat eller jämnt. Detta kan orsaka onödig vibration, slitage och skada på komponenterna, samt leda till otillräcklig prestanda eller utfall av helheten.

I speciella fall, särskilt inom områden som ultraljudsdignostis och medicinsk bildbehandling, kan kopplingsojämnvikt vara ett tillstånd där det finns en ojämlikhet i förhållandet mellan två eller flera delsystem, vilket kan påverka kvaliteten av bilder och data som genereras.

Exempelvis, i ultraljudssystem, kan kopplingsojämnvikt uppstå när det finns en ojämlikhet mellan de elektriska signalerna som skickas och mottas av transducerhuvudet, vilket kan resultera i onödvändiga vibrationer och försämrad bildkvalitet.

För att undvika kopplingsojämnvikt behöver man korrekt underhålla apparaterna och regelbundet justera och balansera komponenterna för att säkerställa att de fungerar optimalt och inte orsakar onödiga skador eller prestandaproblem.

Immunfluorescens, indirekt, är en teknik inom immunhistokemi och immuncytochemistry som används för att detektera och lokaliserar specifika antikroppar eller proteinmolekyler i ett preparat, vanligtvis vävnad eller celler.

I den indirekta metoden används två antikroppar istället för en. Först används en primär antikropp som binder specifikt till det målprotein eller antigen du vill undersöka i preparatet. Sedan följs den upp av en sekundär antikropp, som är konjugerad till ett fluorescerande ämne, såsom FITC (fluoresceinisotiditjodtyrosin) eller TRITC (tetrametylrodamin). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppens Fc-del, vilket ger en starkare fluorescenssignal än om man använder en enda konjugerad primär antikropp.

Den indirekta immunfluorescensmetoden har flera fördelar jämfört med den direkta metoden, bland annat kan den öka sensitiviteten och specificiteten eftersom det finns fler tillgängliga sekundära antikroppar att välja mellan. Dessutom kan samma sekundär antikropp användas för att detektera olika primära antikroppar, vilket kan spara tid och resurser.

Triamcinolon är ett starkt kortikosteroidmedel som används för att behandla inflammation och svullnad i kroppen. Det fungerar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet, vilket reducerar sveda, smärta och irritation. Triamcinolon kan användas topisk (på huden), intramuskulärt (in i en muskel) eller oralt (som en tablett). Det är ett av de vanligaste kortikosteroidmedlen som används för att behandla diverse medicinska tillstånd, såsom astma, eksem, psoriasis, artrit och andra inflammatoriska sjukdomar.

Periferiner, som relaterer seg til perifera, er noe som ligger utenfor eller er langt fra kroppens sentrale dele som hjernen og ryggmarten. I en medisinsk kontekst kan "periferin" referere til det som er relatert til det ytre nervesystemet, musklene, huden eller andre deler av kroppen utenfor hjernen og ryggmarten.

Periferne nerver er de nerver som sender signaler fra kroppens ekstremiteter (som armer, ben og ansikt) til ryggmaren og hjernen, og som også får signaler fra hjernen og ryggmaren tilbake til kroppen. Periferinsulin er en type insulin som produseres i bukseposens β-celler og varsler kroppen om at glukosenivåene er for høye.

Det er viktig å skille mellom perifere og centrale strukturer i kroppen når man forsøker å forstå sykdomme og behandlinger relatert til nervesystemet, musklene, huden og andre deler av kroppen.

'Fenotyp' är ett begrepp inom genetiken och betecknar de observerbara egenskaper, drag eller karaktärer hos en individ som resulterar från den specifika kombinationen av arv (genotyp) och miljöpåverkan. Fenotypen kan vara fysiska egenskaper såsom ögonfärg, storlek och form, men även beteendemässiga drag som intelligens och personlighet. Fenotypen uttrycks genom interaktionen mellan genotypen och olika miljöfaktorer som livsstil, näringsintag, sjukdomar med mera.

"Western blotting" är en laboratorieteknik som används för att detektera och identifiera specifika proteiner i en biologisk prov. Denna metod kombinerar elektrofores, immunoblotting och immunokemi.

I korthet innebär tekniken följande steg:

1. Elektrofores: Proteiner i ett extrakt av en cell eller vävnad separeras beroende på deras molekylära vikt genom elektrisk potentialskillnad i en gel.
2. Transfer: De separerade proteinkomplexen överförs sedan från gelen till en membran (vanligtvis nitrocellulosa eller PVDF) där de fastnar i ett ordnat mönster.
3. Blockering: Membranet blockeras med ett protein som inte binder till den primära antikroppen, för att undvika nonspecifika bindningar.
4. Immunoblotting: Membranet exponeras för en specifik primär antikropp som binder till det sökta proteinets epitop.
5. Avläsning: Andra sekundära antikroppar, konjugerade med ett enzym eller fluorescenta markörer, införs för att binda till primärantikroppen och avslöja positionen och mängden av det sökta proteinet.

Denna teknik används ofta inom forskning och klinisk diagnostik för att upptäcka specifika proteiner som är associerade med sjukdomar, funktionella störningar eller förändringar i cellulär aktivitet.

Diabetic neuropathy, också känt som diabetic retinopathy, är en komplikation av diabetes som drabbar ögats näthinne (retina). Den orsakas av skador på de små blodkärlen i näthinnan som försämras av höga nivåer av glukos i blodet över en längre tid. Detta kan leda till svullnad, blödning, nybildning av blodkärl och eventuell skada på näthinnan, vilket kan resultera i synförlust eller blindhet om det inte behandlas.

Symptomen på diabetic neuropathy kan vara subtila i början och inkluderar ofta försämrad nattseende, flyktig syn, dova färger, suddig syn och flimmer i synfältet. Senare stadier av sjukdomen kan leda till skuggor i synfältet, synförlust eller blindhet.

Behandlingen för diabetic neuropathy inkluderar att kontrollera blodsockret och andra faktorer som diabetesrelaterade faktorer som blodtryck, kolesterol och vikt. Laserbehandling, injektioner med läkemedel i ögat och i vissa fall kirurgi kan också vara nödvändiga för att förhindra ytterligare skada på näthinnan och bevara synen.

Triamcinolonacetonid är ett starkt kortikosteroidmedel som används för att behandla inflammation och svullnad i kroppen. Det är en syntetisk glukokortikoid, som efter applicering omvandlas till den aktiva formen triamcinolon in vivo.

Preparatet används vid behandling av en rad olika medicinska tillstånd, såsom hudutslag, eksem, psoriasis, astma, sinusit och reumatiska sjukdomar. Det kan ges oralt, intravenöst eller lokal till exempel som cream, gel eller spray.

Liksom andra kortikosteroidmedel kan triamcinolonacetonid ge upphov till biverkningar som ökad risk för infektioner, ökad hungerkänsla, sömnstörningar och förändringar i humör. Långvarig användning kan leda till atrofi av huden och subkutan fettvävnad samt till systemiska biverkningar som kostabla ögon- och benbrottssjukdomar.

"Knockout mus" är en typ av genetiskt modifierade möss som saknar en viss gen som normalt finns i deras kroppar. Denna gen inaktiveras eller "knockas ut" med hjälp av tekniker som ger forskare möjlighet att studera funktionen hos den specifika genen och hur den påverkar olika fysiologiska processer i kroppen. Detta kan vara användbart för att undersöka samband mellan genetiska faktorer och sjukdomar, läkemedelsverkan och biologiska processer.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

I medicinskt sammanhang kan "färger" (engelska: "colors" eller "colours") referera till användning av färgkoder för att kommunicera viktig information, särskilt inom områden som laboratoriediagnostik och medicinsk bild.

I laboratoriediagnostiken kan olika färger användas för att indikera olika resultatnivåer av en analys. Till exempel kan ett blodprovet som testats för glukosnivåer kanske ha olika färger på resultatet beroende på om glukosnivån är normal, låg eller hög.

Inom medicinsk bild används ofta färger för att kontrastera olika strukturer och hjälpa till att tolka bilderna korrekt. Till exempel kan en MRI-skanning av hjärnan visas i olika färger för att skilja grå substans från vit substans, eller för att markera områden med skada eller sjukdom.

Det är viktigt att notera att användningen av färger kan variera mellan olika laboratorier och kliniker, så det är alltid viktigt att tolka resultaten korrekt och i sammanhang med patientens symptom och andra tester.

Den omvända transkriptaspolymeraskedjereaktionen (RT-PCR) är en laboratorieteknik som används för att kopiera RNA till komplementär DNA (cDNA). Denna metod bygger på två olika enzymatiska reaktioner: transkription och PCR.

Transkriptionen är en process där en specifik typ av enzym, kallad revers transkriptas, används för att konvertera RNA till komplementärt DNA. Detta sker genom att revers transkriptasen läser av sekvensen i RNA-molekylen och bygger upp en komplementär DNA-sträng.

PCR (polymeraskedjereaktion) är en metod för att amplifiera specifika DNA-sekvenser genom att kopiera dem upprepade gånger med hjälp av enzym, temperaturcykling och specifika primare. I RT-PCR används den cDNA som skapats under transkriptionen som matris för PCR-reaktionen.

RT-PCR är en känslig metod som ofta används inom molekylärbiologi och medicinsk forskning för att detektera och kvantifiera specifika RNA-molekyler i ett prov, till exempel virus-RNA eller cellulärt RNA.

'Syn' er ein medisinsk termin som refererer til evnen til å se eller den fysiologiske funksjonen i øyet som gjør det mulig å oppfatte lys og skape synlig innsikt. Synprosessen involverer flere komplekse trinn, inkludert lysbrytning i cornea, akkommodasjon av linse for å fokusere lys på retina, samt bearbeiding og tolkning av informasjonen i hjernen. Synnedsatthet eller blindhet kan oppstå som en følge av skader eller sykdommer i øyet eller visuell sentralnervsystem.

En oftalmoskop är ett medicinskt instrument som används för att undersöka ögats bakre delar, inklusive näthinnan, blodkärlen och optiska nerver. Det består av en lampa och en linser som fästes framför observerarens öga. Oftalmoskopet kan användas för att upptäcka olika sjukdomar och skador på ögat, såsom grå starr, diabetesrelaterade skador och papillasödema. Det finns både direkta och indirekta oftalmoskop, där de direkta är handhållna och används för att titta rakt in i ögat, medan de indirekta kräver en annan linser som placeras mellan oftalmoskopen och patientens öga.

Proteiner (eller proteinmolekyler) är stora, komplexa molekyler som består av aminosyror som kedjas samman i en specifik sekvens. Proteiner bygger upp och utgör en väsentlig del av alla levande cellers struktur och funktion. De utför viktiga funktioner såsom att underlätta kroppens tillväxt och reparation, reglera processer i cellen, skydda organismen från främmande ämnen som t.ex. virus och bakterier samt hjälpa till vid transport av andra molekyler inom kroppen. Proteiner kan ha en mycket varierad struktur och form beroende på deras funktion, och de kan indelas i olika klasser baserat på deras specifika egenskaper och roller inom cellen.

"Cis-trans isomerase" er en type enzym som kan katalyse konversjonen mellom cis- og trans-konfigurasjoner av dobbeltbinding i organisk kjemisk sammenheng. Disse enzymene spiller en viktig rolle innenfor biokjemien, fordi de kan hjelpe til å kontrollere strukturen og funksjonen av biomolekyler som f.eks. lipider og karboxyliakider.

I molekylær terminologi refererer "cis" til to like grupperingsformer som er på samme side av en dobbeltbinding, mens "trans" refererer til to like grupperingsformer som er på hver sin side av en dobbeltbinding. Disse konfigurasjonene kan ha betydning for molekylets form og aktivitet, særlig når det gjelder biologiske prosesser.

Cis-trans isomeraser fungerer ved å endre plasseringen av en dobbeltbinding i et molekyl fra cis- til trans- eller omvendt, noe som kan påvirke molekylets egenskaper og interaksjoner med andre molekyler. Dette er viktig for biologiske prosesser som f.eks. fotosyntese, where isomerization av vitamin D og retinal i øynene skjer.

'Ophthalmologic surgical procedures' refer to various types of surgeries performed on the eye and its surrounding structures by trained medical professionals called ophthalmologists. These procedures aim to correct or improve vision, diagnose and treat eye diseases or conditions, or restore functionality to the eye. Here are some examples of ophthalmologic surgical procedures:

1. Cataract surgery: This procedure involves removing a cloudy lens (cataract) from the eye and replacing it with an artificial one called an intraocular lens (IOL).
2. LASIK (Laser-Assisted In Situ Keratomileusis): A type of refractive surgery that uses a laser to reshape the cornea, improving vision and reducing the need for glasses or contact lenses.
3. Glaucoma surgery: Several surgical options are available to treat glaucoma, including trabeculectomy (creating a new drainage channel), implanting a shunt or stent, or using laser therapy to improve fluid outflow from the eye.
4. Corneal transplantation: This procedure involves replacing a damaged or diseased cornea with a healthy one from a donor. There are different types of corneal transplants, such as penetrating keratoplasty (PK), deep anterior lamellar keratoplasty (DALK), and endothelial keratoplasty (EK).
5. Vitreoretinal surgery: These procedures involve operating on the vitreous humor (the gel-like substance inside the eye) and the retina to treat conditions like retinal detachment, macular holes, or diabetic retinopathy.
6. Strabismus surgery: This procedure aims to correct misalignment of the eyes (strabismus) by adjusting the muscles that control eye movement.
7. Oculoplastic surgery: These procedures focus on the eyelids, eyebrows, and tear ducts, addressing conditions like droopy eyelids (ptosis), eyelid tumors, or blocked tear ducts.
8. Orbital surgery: This procedure involves operating on the bones surrounding the eye to manage conditions like fractures, tumors, or Graves' disease.
9. Pediatric ophthalmic surgery: These procedures address various eye conditions in children, such as congenital cataracts, retinopathy of prematurity (ROP), or congenital glaucoma.
10. Refractive surgery: These procedures aim to correct vision problems like nearsightedness, farsightedness, or astigmatism by reshaping the cornea with techniques like LASIK, PRK, or phakic intraocular lenses (IOLs).

"Angioma" er en medisinsk betegnelse for et vaskulært voksstumør, der består af blodkar eller limfekar. Det kan også kaldes "blodkarhøjvoksel". Angiomer kan forekomme overalt i kroppen, men de er særligt almindelige i huden og slimhinden. De kan variere meget i størrelse, fra små pletter til store tumorlignende vækster.

Der findes forskellige typer af angiomer, herunder:

1. Hemangiomer: Dette er en type angiom, der består af blodkar. De kan forekomme overalt i kroppen, men de er særligt almindelige i huden, slimhinden og leveren.
2. Limfangiomer: Dette er en type angiom, der består af limfekar. De er mindre almindelige end hemangiomer og forekommer oftest i halsen, armene eller benene.
3. Kombinerede angiomer: Nogle gange kan en angiom indeholde begge blodkar og limfekar.

Angiomer er som regel harmløse, men de kan i sjældne tilfælde vise tegn på ondartet vækst eller udvikle sig til andre typer tumorer. Hvis du er bekymret for en mulig angiom, bør du søge medicinsk vejledning og behandling.

Antioxidanter är en beteckning för ämnen som kan hämma eller förhindra oxidation av andra ämnen. Oxidation är en kemisk reaktion där ett ämne reagerar med syre, vilket kan leda till skada på celler och vävnader i kroppen.

Antioxidanter fungerar genom att ge upp sina elektroner för att neutralisera fria radikaler, som är instabila molekyler som saknar en elektron och letar efter en annan att stjäla. Genom att ge bort en egen elektron till en fri radikal kan antioxidanter stabilisera den och förhindra skada på celler och vävnader.

Exempel på antioxidanter inkluderar vitamin C, vitamin E, betakaroten, selen och flavonoider. Dessa kan hittas i många livsmedel som frukt, grönsaker, nötter och frön. Många studier har visat att en hög konsumtion av antioxidantrika livsmedel kan vara förknippat med lägre risk för flera sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar och cancer.

Patologisk kärlnybildning (eng. "Vascular proliferation") är en abnormt tillväxt eller förökning av blodkärl, vanligtvis som ett resultat av sjukdomar eller skador i kroppen. Det kan förekomma i olika typer av tumörer, såsom cancer och benigna tumörer, där nya blodkärl bildas för att försörja tumören med näringsämnen och syre. Patologisk kärlnybildning kan även förekomma i samband med sjukdomar som diabetes och åldrande. I vissa fall kan överdriven patologisk kärlnybildning leda till allvarliga komplikationer, såsom blödningar eller skador på omgivande vävnader.

"ABC-bärare" är ett medicinskt begrepp som står för "Acetylgrupp-bindande proteiner", även kända som "Acetyltransferaser". Dessa enzymer har förmågan att överföra en acetylgrupp från en donator, ofta en acetyl-koenzym A (acetyl-CoA), till ett acceptorprotein eller en annan biomolekyl.

Acetyltransferaser spelar en viktig roll i olika cellulära processer, såsom reglering av genuttryck, metabolism och cellsignalering. I synnerhet, histonacetyltransferas (HAT) är en undergrupp av ABC-bärare som specifikt överför acetylgrupper till histonproteiner i kromatin, vilket leder till förändringar i kromatinstrukturen och genuttryck. Dysfunktion eller oreglerad aktivitet hos ABC-bärare har visats vara involverade i patofysiologiska processer som relateras till många sjukdomstillstånd, inklusive cancer, neurodegenerativa sjukdomar och metaboliska störningar.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

Näthinneneuroner, även kända som ganglionceller i näthinnan, är neuroner (nervceller) som finns i näthinnan i ögat. De är ansvariga för att tolka ljusimpulser och skicka information till hjärnan via optisk nerven. Det finns två huvudtyper av näthinneneuroner: bipolära celler och amacrina celler. Bipolära celler är neuron som mottar impulser från stavar och tappar (ljuskänsliga celler i näthinnan) och skickar sedan signalerna vidare till ganglioncellerna. Amacrina celler fungerar som en slags "relästation" och modifierar signalerna innan de når ganglioncellerna. Ganglioncellerna samlar information från bipolära celler och skickar den vidare till hjärnan via optisk nerven.

"Age factors" in a medical context refers to the various changes and conditions that occur as a result of aging, which can affect an individual's health and susceptibility to disease. These factors may include:

* Physical changes associated with aging, such as decreased muscle mass, bone density, and lung function
* Increased risk for certain chronic diseases, such as heart disease, stroke, diabetes, and cancer
* Changes in sensory perception, including vision and hearing loss
* Cognitive decline, including an increased risk of dementia and Alzheimer's disease
* Increased susceptibility to infections due to a weakened immune system
* Greater likelihood of experiencing multiple chronic conditions simultaneously (multimorbidity)

These age-related factors can impact the diagnosis, treatment, and management of medical conditions, and must be taken into account when providing care for older adults.

I'm sorry for any confusion, but "Starroperation" is not a medical term that is recognized in the field of medicine. It may be a term used in science fiction or popular culture, such as in the comic books and animated television shows featuring the DC Comics character Superman. If you have any questions about medical conditions or procedures, I would be happy to try to help you with those.

"Genetically modified mice" refer to mice that have undergone genetic modification, which is the process of altering the DNA or genes of an organism to produce a desired trait. This is typically achieved through the use of recombinant DNA technology, where specific genes are inserted, deleted, or altered in the mouse genome. The resulting mice can serve as important models for studying human diseases and testing new therapies.

There are several methods used to create genetically modified mice, including:

1. Pronuclear injection: This involves injecting DNA containing the desired gene directly into the pronucleus of a fertilized egg. The egg is then transferred into a surrogate mother, and the resulting offspring will carry the altered gene in all their cells.
2. Embryonic stem cell manipulation: In this method, embryonic stem cells are genetically modified in vitro, and these cells are later introduced into an early-stage embryo. The modified embryonic stem cells contribute to the germ line of the resulting chimeric mouse, allowing for the transmission of the altered gene to its offspring.
3. CRISPR/Cas9 system: This is a more recent and efficient method for generating genetically modified mice. It uses a targeted DNA-cutting enzyme (Cas9) guided by a small RNA molecule (CRISPR RNA) to introduce specific modifications into the mouse genome.

Genetically modified mice are widely used in biomedical research to study various aspects of human diseases, such as cancer, diabetes, neurodegenerative disorders, and immunological conditions. They provide valuable insights into disease mechanisms and potential therapeutic targets, contributing significantly to our understanding and treatment of numerous medical conditions.

I'm happy to help! However, I noticed that your question is in Swedish and asks for a medical definition of "oddsquot." To provide an accurate answer, I want to confirm that you are asking for the definition of "odds ratio," which is a term commonly used in medical research and epidemiology.

An odds ratio (OR) is a statistical measure used to compare the strength of association or relative risk between two groups for a specific outcome or event. It represents the ratio of the odds of an event occurring in one group to the odds of the same event occurring in another group, while controlling for other variables that could affect the outcome.

For example, if we want to investigate the relationship between smoking and lung cancer, we can compare the odds of developing lung cancer among smokers to those who have never smoked. If the OR is 5, it means that smokers are five times more likely to develop lung cancer than non-smokers, after controlling for other factors such as age, gender, and family history.

It's important to note that an odds ratio is not the same as a relative risk or risk ratio, although they are sometimes used interchangeably in popular media. While both measures estimate the strength of association between two variables, they differ in their calculation and interpretation. Therefore, it's crucial to understand the specific statistical methods used in medical research to accurately interpret the results.

'Membranattackkomplex' är ett medicinskt begrepp som refererar till en samling proteiner, vanligtvis av typen komplementproteiner, som arbetar tillsammans för att bilda poren-liknande strukturer i cellmembranet hos bakterier eller andra mikroorganismer. Detta komplex kallas också 'Membranangreppskomplex' (MAC) och orsakar skada på cellmembranet, vilket kan leda till att cellen dör.

Det här är en viktig del av immunförsvaret i människokroppen, eftersom det hjälper till att eliminera infektioner orsakade av bakterier och andra patogener. Membranattackkomplex bildas genom en serie reaktioner som startar när komplementproteiner aktiveras av antikroppar eller andra signaler i kroppen. När det har bildats, binds membranattackkomplexet till cellmembranet hos den målcellen och perforerar dess yta, vilket orsakar frigörelse av intracellulära innehåll och död av cellen.

I'm sorry for any confusion, but "Wisconsin" is a proper noun and refers to a state located in the Midwestern region of the United States. It is not a medical term or concept. If you have any questions related to medicine or health, I would be happy to try to help answer those for you!

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

En nervcellsutskott, också känt som ett neurit eller axon, är en utlöpare från en nervcell (neuron) som används för att överföra elektriska signaler, eller impulser, till andra nerver, muskler eller körtlar i kroppen. Detta gör att nervcellen kan kommunicera med andra celler och hjälpa till att koordinera olika funktioner i kroppen. Nervcellsutskott kan vara myltingar (myelinerade) eller icke-myltingar (amylinerade), beroende på om de är täckta med en myelinhinnan som hjälper till att skydda och isolera nervimpulsen under överföringen.

'Homozygot' är ett genetiskt tillstånd där en individ har samma allel (en variant av ett gener) på ett visst locus (en viss plats på kromosomen) i båda kopiorna av genen, alltså en kopia från varje förälder. Detta skiljer sig från att vara heterozygot, där individen har två olika alleler på samma locus. Homozygositet kan ha olika effekter beroende på om den innebär en normalfunktionerande allel eller en patologisk allel. I fallet med en patologisk allel kan individen utveckla en ärftlig sjukdom om de är homozygota för den specifika allelen.

Beta-karoten (β-karoten) är en organisk förening som tillhör gruppen carotenoider. Det är ett röd-orangefärgat pigment som finns naturligt i vissa frukter och grönsaker, såsom morot, apelsin, och papaya.

β-karoten är en provitamin A, vilket betyder att den kan konverteras till vitamin A i kroppen. Det sker genom en process där enzym i kroppen klipper upp β-karoten i två delar, varav varje del kan konverteras till retinal, som är en form av vitamin A.

Vitamin A är viktigt för synen, immunförsvaret, celltillväxten och reproduktionen. Ett överskott av β-karoten i kroppen kan leda till karotenoder, en oskadlig tillstånd där huden får en gulaktig ton.

Komplementfaktor D är ett protein som är en del av komplementsystemet, vilket är en grupp av proteiner i kroppen som hjälper till att koordinera immunförsvaret och påskynda elimineringen av patogener. Komplementfaktor D aktiveras genom att bindas till ett annat komplementprotein, C3b, och spalter sedan ett aminosyrafragment från ett tredje komplementprotein, C5. Detta ledar till bildandet av två ytterligare komplementkomponenter, C5a och C5b, som har olika funktioner i immunförsvaret.

C5a är ett kraftfullt proinflammatoriskt mediatör som attraherar och aktiverar olika celltyper till inflammationsområdet, medan C5b hjälper till att bilda membranangreppskomplex (MAC), vilket kan leda till lysis av patogener eller skadad vävnad. Därför är Komplementfaktor D en viktig del i komplementsystemet och har potential att spela en roll i flera sjukdomar, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar och neurodegenerativa tillstånd.

I medicinsk kontext är en stamtavla (även känd som en pedigree) ett diagram eller tabell som visar släktrelationer och ärftliga sjukdomar över flera generationer inom en familj. Den används ofta i genetisk rådgivning och forskning för att spåra mönster av ärftlighet och genetiska mutationer som kan vara relaterade till specifika sjukdomar eller tillstånd.

En stamtavla innehåller vanligen information om individens familjemedlemmar, inklusive deras kön, födelse- och dödsdatum, äktenskapsrelationer och barn. Varje person representeras av en symbol (kvinnlig eller manlig) och är ansluten till sina släktingar med linjer som visar släktskapet mellan dem.

Ibland kan färger eller andra symboler användas för att indikera individers status vad gäller en specifik ärftlig sjukdom eller genetisk mutation, vilket kan hjälpa till att illustrera hur sjukdomen har överförts från generation till generation.

Komplement 1-hämmare (Complement 1 inhibitor) är ett protein som reglerar komplementsystemet, ett immunsystem som hjälper till att skydda kroppen från infektioner. Komplement 1 är en del av den första fasen i komplementsystemets aktivering och består av tre proteiner: C1q, C1r och C1s. När komplement 1 aktiveras kan det leda till aktivering av andra komponenter i komplementsystemet och orsaka skada på kroppens egna celler och vävnader.

En Komplement 1-hämmare är ett protein som blockerar aktiviteten hos komplement 1 och förhindrar därmed fortsatt aktivering av komplementsystemet. Detta kan vara användbart i behandlingen av sjukdomar som orsakas av överaktivering av komplementsystemet, såsom autoimmuna sjukdomar och inflammatoriska tillstånd.

Det finns ingen enstaka eller allmänt accepterad medicinsk definition av "urbefolkningen i Asien", eftersom begreppet kan tolkas olika beroende på historisk, kulturell och antropologisk kontext. I allmänhet avses med "urbefolkning" ofta de ursprungliga invånare som har bott i ett visst geografiskt område under mycket lång tid, innan andra folk kom dit och etablerade sig.

I medicinsk kontext kan definitionen variera beroende på fokus, men ofta handlar det om att undersöka hur de ursprungliga invånarna i ett geografiskt område har påverkats av modern medicin och hälsovård. I Asien kan detta inkludera populationer som traditionellt har levt i isolerade områden, såsom vissa stammar i djungeln eller i bergsområden, och som kan ha en unik genetisk bakgrund och speciella hälsoproblem.

Exempel på sådana populationer kan vara de olika stammarna i Andra Himalaya, där man funnit en hög förekomst av genetiska sjukdomar som orsakas av inavel. Andra exempel är de ursprungliga folken på Filippinerna, som har en hög prevalens av genetiska sjukdomar och speciella hälsoproblem relaterade till deras isolerade levnadsvanor och livsstilar.

I medicinsk forskning kan det vara viktigt att studera dessa populationer för att förstå hur genetiska faktorer, miljöfaktorer och livsstilsfaktorer påverkar hälsan hos människor i olika delar av världen.

Retinal dystrophies are a group of genetic eye conditions that affect the retina, which is the light-sensitive tissue at the back of the eye. These conditions are characterized by progressive degeneration of the photoreceptor cells in the retina, resulting in visual impairment and often leading to legal blindness or complete loss of vision.

There are several types of retinal dystrophies, including retinitis pigmentosa, Stargardt disease, Usher syndrome, and cone-rod dystrophy, among others. The specific symptoms, age of onset, and rate of progression can vary depending on the type and genetic cause of the condition.

Common symptoms of retinal dystrophies include night blindness, decreased visual acuity, loss of peripheral vision (tunnel vision), photophobia (sensitivity to light), and color vision abnormalities. Some forms of retinal dystrophy may also be associated with hearing loss or other systemic manifestations.

Currently, there is no cure for retinal dystrophies, but various treatments such as low-vision aids, gene therapy, and stem cell transplantation are being investigated to help manage the symptoms and slow down the progression of these conditions.

'Retinal Photoreceptor Cell Inner Segment' refererar till den inre delen av en retinacell, specifikt en stav eller en kägla, i ögat. Den inre segmentet är ansvarigt för att konvertera ljusenergi till elektrisk signaler genom ett komplext biokemiskt och strukturellt system som involverar G-protein-kopplade receptorer och en elektrokemisk gradient över cellytan.

Den inre segmentet består av två huvudsakliga delar: den mitokondriella delen (myoid) och den fuktiga delen (ellipsoid). Den mitokondriella delen innehåller många mitokondrier som förser cellen med energi i form av ATP, medan den fuktiga delen innehåller staplade membrankroppar som kallas fotosensoriska diskar. Dessa diskar är rika på rhodopsin och andra ljuskänsliga proteiner som aktiveras när de exponeras för ljus, vilket initierar en biokemisk kaskad som slutligen leder till att en elektrisk signal skickas genom den optiska nerven till hjärnan.

'Fluorescens' er ein medisinsk termin som refererer til egenskapen til å absorbere lys av kort bølgjelengde og deretter emittere lys av lengre bølgjelengde. Dette skjer når ein molekyll i ein substans absorbierer en foton (en lyspartikkel) med en bestemt energi, eller bølgjelengde, som er mindre enn dets egen energinivå. Som følge av denne absorpsjonen kommer ein del av denne energien til å overføres til ein annen elektron i molekylet, som deretter stiger opp til ein høyere energinivå. Når denne elektronen senker seg ned til sin opprinnelige energinivå vil den frigjore en foton med lavere energien eller lengre bølgjelengde enn det som absorbiert var. Dette resulterer i at substansen synes å lyse opp i ein farg som er forskjellig fra den som absorbert var.

Fluorescens er viktig innenom medisinen, specielt innenfor diagnostisk testing og forskning. Fluorescerende markører kan brukes til å merke ut bestemte celler eller strukturer i ein kropp, noe som kan være velegnet for å undersøke hvordan ein sykdom utvikler seg eller for å evaluere effekten av ein behandling. Fluorescens er også brukt innenfor bildediagnostiske metoder som fluorescens-angiografi og fluorescens-mikroskopi.

Eye protective devices are personal protective equipment designed to protect the eyes from various hazards and injuries. According to the Centers for Disease Control and Prevention (CDC), eye protective devices can be classified into three main types:

1. Safety glasses: These are designed to protect against impact, non-ionizing radiation, and dust. They have temples that wrap around the head and side shields to provide additional protection.
2. Face shields: These are used in combination with safety glasses or goggles to protect the entire face from hazards such as chemical splashes, metal sparks, and molten materials.
3. Welding helmets and hand shields: These are specialized protective devices designed for welding and related processes. They protect the eyes and face from arc radiation, sparks, and hot metal.

It is essential to choose the appropriate eye protective device based on the specific hazards present in the workplace or during certain activities. The use of eye protective devices can prevent up to 90% of eye injuries, according to the American Academy of Ophthalmology.

Infraröd strålning är en form av elektromagnetisk strålning som har lägre frekvens och längre våglängd än synligt ljus, men högre frekvens och kortare våglängd än mikrovågor. Den infraröda delen av elektromagnetiska spektret delas vanligen upp i tre underregioner: nära infraröd (NIR), mellan infraröd (MIR) och fjärr infraröd (FIR).

Infraröd strålning produceras av varma objekt, inklusive levande vävnader, och det uppfattas ofta som värme när det absorberas av huden. Infraröd strålning används inom medicinen för diverse ändamål, till exempel i termografi (för att mäta yttemperatur hos kroppsdelar), i behandlingar som infraröd värmeterapi och inom vissa former av hypertermibehandlingar av cancer.

"Resultatens reproducerbarhet" är ett begrepp inom forskning och medicin som refererar till förmågan att upprepa en experimentell studie eller ett försök och få liknande eller identiska resultat. Detta är viktigt eftersom det stärker den vetenskapliga evidensen för ett visst fynd eller en viss slutsats.

En studie som har hög reproducerbarhet innebär att andra forskare kan upprepa experimentet och få samma resultat, även om de använder olika metoder eller prover. Detta är ett fundamentalt koncept inom vetenskapen eftersom det understryker vikten av objektivitet och pålitlighet i forskningsprocessen.

I medicinsk forskning kan reproducerbarhet vara särskilt viktig när det gäller studier som undersöker effekterna av olika behandlingsmetoder eller läkemedel. Om en studie inte har hög reproducerbarhet, kan det ifrågasättas hur tillförlitliga dess resultat är och om de verkligen kan appliceras i klinisk praktik.

Rod cell outer segment er en del av en fotoreceptorcell (stavformet synере) i øynen. Det er et langt, smalt og tilbakeryktert område som inneholder de fotosensitive membraner der lys reaksjoner skjer. Disse membraane inneholder rhodopsin, et protein som absorberer lys og iganger en kjede av hendelser som fører til synseinntrykk. Rod cell outer segments er særlig viktige for mørkeadaptasjon og skarpt se i lavt lys. De er også et av de områder i øynen som kan bli påvirket hos visuelle sykdommer som retinitis pigmentosa.

Rökning definieras som inhalering och exhalering av rök från brända tobaksprodukter eller annan bränt material, vanligtvis genom en cigarett, cigarr, pipa eller vaper (elektronisk cigarett). Den aktiva ingrediensen i tobaksrök är nikotin, en mycket beroendeframkallande substans. Andra skadliga ämnen i röken innefattar kolmonoxid, tungmetaller och cancerframkallande ämnen som återfinns i tobaksrök. Rökning kan leda till allvarliga hälsoeffekter, bland annat lungcancer, hjärt-kärlsjukdomar och lungsjukdomar.

Extracellular Matrix (ECM) proteins refer to a diverse group of molecules that provide structural and biochemical support to cells in tissues and organs. The ECM is composed of a complex network of proteins, glycoproteins, and carbohydrates that are produced by the cells themselves and deposited into the extracellular space.

ECM proteins can be classified into several categories based on their functions and structures. Some of the major classes of ECM proteins include:

1. Collagens: These are the most abundant proteins in the ECM, and they provide strength and structure to tissues such as skin, tendons, and bones.
2. Proteoglycans: These are complex molecules that consist of a core protein attached to one or more glycosaminoglycan chains. They play important roles in maintaining tissue hydration, providing cushioning and lubrication, and regulating the diffusion of molecules within the ECM.
3. Elastin: This is a highly elastic protein that allows tissues such as blood vessels and lungs to stretch and recoil.
4. Fibronectins: These are large glycoproteins that bind to various ECM components, including collagens, proteoglycans, and integrins on the cell surface. They play important roles in cell adhesion, migration, and differentiation.
5. Laminins: These are large cross-shaped proteins that are a major component of basement membranes, which provide structural support to epithelial and endothelial cells.

Overall, ECM proteins play crucial roles in maintaining tissue structure and function, and abnormalities in their composition or organization can contribute to various diseases, including fibrosis, cancer, and degenerative disorders.

"Prevalens" er en begrep i epidemiologi som refererer til den totale andelen av individuer i en population som har en bestemt sykdom, skade eller tilstand ved et givent tidspunkt. Det kan også beskrive antall personer som har en bestemt egenskap eller eksponering i en befolkning. Prevalensen måles ofte som en prosentandel av den totale populationen eller som antall per 1000, 10 000 eller 100 000 personer, afhængig av hyppigheden og størrelsen på populationen.

Det er viktig å skille mellom prevalens og incidens. Incidensen beskriver antall nye tilfeller av en sykdom eller tilstand som oppstår innen et bestemt tidsrom, mens prevalensen viser hvor mange personer i en population som har den på et gitt tidspunkt. Prevalensen vil ofte være høyere enn incidensen for kroniske sykdommer og tilstander, siden disse kan forekomme over lengre tidsperioder.

'Incidens' er en begrep i epidemiologi som refererer til antallet af nye tilfælde af en sygdom, skade eller anden helbredsrelateret hændelse, der opstår inden for en bestemt periode i en given befolkningsgruppe. Incidensen beregnes som det antal nye tilfælde divideret med den gennemsnitlige persontid i befolkningsgruppen under observation, og udtrykkes ofte som et antal tilfælde per 1000 personer pr. år.

Denne måling er vigtig for at forstå hyppigheden af en sygdom eller hændelse i en befolkning og kan anvendes til at sammenligne risici over tid, steder eller mellem forskellige grupper.

Paraneoplastisk cerebellär degeneration (PCD) är ett sällsynt tillstånd där patienten utvecklar neurologiska symtom orsakade av en autoimmun reaktion mot tumörer i kroppen. Detta sker när antikroppar som produceras för att bekämpa cancercellerna istället attackerar hjärnbarken (cerebellum) och orsakar en degeneration av nervcellerna där.

PCD kan föregå diagnosen av underliggande cancer eller uppstå samtidigt som cancer. Det är vanligtast associerat med tumörer i lungorna, bröstet, ovarierna och tungan. Symtomen på PCD inkluderar koordinationssvårigheter, sluddrighet i talet, svårigheter att gå och balansera samt nystagmus (osäker blickrörelse).

Det är viktigt att diagnostisera PCD tidigt och behandla underliggande cancer för att förhindra fortsatt skada på hjärnbarken. Behandlingen av PCD kan innebära immunosuppressiva läkemedel, men prognosen är ofta dålig eftersom skadan på nervcellerna i hjärnbarken kan vara irreversibel.

Makuladegeneration finns antingen i våt eller torr form. Den torra formen är den vanligaste och förstör näthinnans gula fläck ... Vid åldersrelaterad makuladegeneration förstörs syncellerna i gula fläcken och bidrar till nedsatt skarpsyn. Den perifera synen ... Det rör omkring 500 000 personer i Sverige som får högre eller lägre grad av åldersrelaterad makuladegeneration. Gula fläckens ... Denna form är den farligaste och utgör 90 procent av fallen med tydlig synnedsättning vid åldersrelaterade makuladegeneration. ...
Man studerar också nya möjliga behandlingar av diabetesretinopati och makuladegeneration (gula fläcken). Genom att studera ...
Men under det tidiga 1970-talet minskade O'Keeffes synförmåga efter att hon drabbats av makuladegeneration. O'Keeffe träffade ...
Han föddes närsynt och med astigmatism, men blev 1996 helt blind på grund av makuladegeneration. Till yrket är han ...
Enligt senare forskning kan lutein skydda mot grå starr och kanske även mot så kallad åldersrelaterad makuladegeneration (AMD ...
Vid elva års ålder fick Hayes diagnosen Stargardts sjukdom, en ärftlig form av juvenil makuladegeneration, som orsakar ...
... åldersrelaterad makuladegeneration. Anna Blom är medlem av Kungliga Vetenskapsakademin från 2023. Anna Blom Research Group ( ...
... är mydighetsgodkänt som behandling för makuladegeneration i flera länder. I Sverige används fotodynamisk terapi rutinmässigt ...
Studiedesignen återanvändes 2005 i en studie av åldersrelaterad makuladegeneration där man kunde identifiera två SNP med ...
... åldersrelaterad makuladegeneration än andra. Korea Food & Drug Administration godkände säkerheten och funktionen av tagatos för ...
Behandlingsvalet individanpassas beroende på vilken typ av våt makuladegeneration som diagnosticerats. Inom Region Stockholm ... För behandling av den aggressivare formen av makuladegeneration, så kallad våt typ, kan läkemedel och/eller laserbehandling ... ges läkemedel med indikation för makuladegeneration vilka administreras via intravitreal injektion. ... Behandling av makuladegeneration är resurskrävande. Forskningen inom makulabehandling är mycket intensiv och vi kan förvänta ...
Makuladegeneration, åldersförändringar i gula fläcken, orsakar tilltagande förlust av det centrala synfältet. Läs mer om symtom ... Makuladegeneration (åldersförändringar i gula fläcken). Makuladegeneration, eller åldersförändringar i gula fläcken, är ett ... Våt och torr makuladegeneration. Sjukdomen består av två typer; en torr form och en våt form. Cirka 85% av de som lider av ... Våt makuladegeneration kan ofta behandlas med mediciner, medan den torra formen är mer svårbehandlad.. ...
... åldersbetingad makuladegeneration går att behandla aktivt genom att sträva efter att förbättra eller bevara den befintliga ... Uppföljning av åldersbetingad makuladegeneration. *Behandling av åldersbetingad makuladegeneration *Behandling med ... Behandling av åldersbetingad makuladegeneration. Den våta typen av åldersbetingad makuladegeneration går att behandla aktivt ... För den våta typen av åldersbetingad makuladegeneration finns ingen permanent förbättrande behandling. Hos en del patienter kan ...
Makuladegeneration finns antingen i våt eller torr form. Den torra formen är den vanligaste och förstör näthinnans gula fläck ... Vid åldersrelaterad makuladegeneration förstörs syncellerna i gula fläcken och bidrar till nedsatt skarpsyn. Den perifera synen ... Det rör omkring 500 000 personer i Sverige som får högre eller lägre grad av åldersrelaterad makuladegeneration. Gula fläckens ... Denna form är den farligaste och utgör 90 procent av fallen med tydlig synnedsättning vid åldersrelaterade makuladegeneration. ...
Alexander Johansson, som också testar appen, simulerar makuladegeneration och får nya insikter.. - Oj, det här var inte lätt. ...
Alexander Johansson, som också testar appen, simulerar makuladegeneration och får nya insikter.. - Oj, det här var inte lätt. ...
Med åldersförändringar i gula fläcken, makuladegeneration, uppfattas världen så här:. Läs mer om makuladegeneration ...
Torr makuladegeneration, finns det hos barn?. Ulrika Kjellström, överläkare, Oftalmologi, SUS. Åldersförändringar i gula ...
Om du har drabbats av en infektion i ögat kan det uppstå en inflammation i hornhinnan, hornhinneinflammation, även kallat keratit.
De vanligaste symtomen på torra ögon är att ögonen svider, kliar, är torra, röda, känns grusiga eller rinner.
Våt makuladegeneration behandlas i dag med injektioner. Den största nackdelen med dem är att de måste ges regelbundet, cirka en ...
Det började som pixlar framför ena ögat men slutade med våt makuladegeneration, AMD. Någon gång mellan åren 2011 och 2012 söker ... Det började som pixlar framför ena ögat men slutade med våt makuladegeneration, AMD. Någon gång mellan åren 2011 och 2012 söker ...
Vid den typ av förändringar i gula fläcken som Anders Kvanta arbetar med, så kallad torr makuladegeneration, dör de viktiga ...
Bland annat forskar han om åldersförändringar i gula fläcken (makuladegeneration), som är den vanligaste orsaken till blindhet ... Hans forskning har bidragit till den behandling som bromsar den våta formen av makuladegeneration med läkemedel. ...
3. Zink och Makuladegeneration (Syn). Makuladegeneration (AMD), eller åldersförändringar i gula fläcken är en åkomma som ...
Svenska Makularegistret omfattar all behandling som ges för våt AMD (Age-Related Macular Degeneration/makuladegeneration), ...
Det är godkänt för behandling av vuxna med så kallad våt åldersrelaterad makuladegeneration (nedbrytning av gula fläcken i ögat ...
Om du har åldersrelaterad makuladegeneration (AMD), kan hälsosamma livsmedel bromsa synförlust i samband med sjukdomen. Läs mer ... Hälsosamma matvanor för åldersrelaterad makuladegeneration. Publicerat den 7 april 2023 ...
Rökning ökar risken för makuladegeneration, vilket är en av de vanligaste orsakerna till blindhet hos äldre personer. ...
Makuladegeneration. Makuladegeneration, även känt som AMD (age-related macular degeneration) eller förändringar i gula fläcken ...
Avancerad åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) är den vanligaste orsaken till allvarlig synnedsättning i den äldre ... Optimering av adeno-associerade virus som vektorer för genterapi inom behandling av makuladegeneration ...
De har sol- och badresor, tema- och storstadsresor, musikfestivaler, vandrings- och cykelveckor mm. I de flesta fall reser de med resebyråer men ibland arrangerar de egna aktiviteter ...
Makuladegeneration, åldersrelateradRev. *Näthinneavlossning. *Retinitis pigmentosa. *Synnervsinflammation (optikusneurit). * ...
Makuladegeneration är förlusten av vårt centrala seendet. Känsla trött och svag är ett vanligt tecken på stress på kroppen. ...
Detta kan leda till grå starr och makuladegeneration,... * Tags: Hållbarhet Polariserade UV-skydd ...
http://www.med.lu.se/nyheter/170216_makuladegeneration. "Mycket pekar på att tidiga insatser kan hjälpa fler att upprätthålla ...
Makuladegeneration kan begränsas till en eller båda av ögonen. Den främsta orsaken till synnedsättning är minskad funktion av ...
... forskningsspår använder Fredrik Lanner de embryonala stamcellerna för utveckling av en ny behandling för makuladegeneration, en ...
Blått ljus från skärmsexponering har kopplats till näthinneskador, grå starr och makuladegeneration. ...
Om ögonen inte får detta stöd ökar risken för grå starr och åldersrelaterad makuladegeneration (AMD). Vitamin E hjälper också ...