"Malört" är ett vanligt namn på den medicinska växten Artemisia absinthium, även känd som absintmjölk eller bitterkrusmjölk. Den tillhör släktet maskrosor (Asteraceae) och är ursprungligen en växt från medelhavsområdet, men odlas numera över hela världen.

Malört har länge använts inom medicinen på grund av sina bitterämnen, som stimulerar magsaftproduktionen och kan underlätta digestionen. Den har också använts för att behandla diverse mag- och leverproblem, samt febersjukdomar.

I dag är malört mindre vanlig inom den konventionella medicinen, men den fortsätter att användas inom alternativmedicin och folkmedicin. Det bör dock påminnas om att överdosering av malört kan vara skadligt, och att den inte bör användas utan försiktighet eller konsultation med en läkare eller farmaceut.

'Artemisia annua', också känd som süßwormwood eller annual wormwood, är ett gräsartat örtväxt som tillhör släktet malörter (*Artemisia*) och familjen korgblommiga växter. Den är ursprungligen hemmahörande i tempererade delar av Asien, men förekommer numera vildväxande över stora delar av världen.

Denna art har en lång historia som medicinalväxt och används traditionellt inom kinesisk medicin för att behandla febersjukdomar, som malaria. Den aktiva substansen i växten är artemisinin, ett sesquiterpenlakton som har visat sig vara mycket effektivt mot malariaparasiter. Artemisininkombinationsterapi (ACT) rekommenderas idag av Världshälsoorganisationen (WHO) som förstahandsval för behandling av obekomplicerad malaria orsakad av plasmodium falciparum.

Utöver sin medicinska användning har 'Artemisia annua' också traditionellt använts som smaksättare i mat och dryck, samt som insektsmedel.

'Artemisia absinthium' er kjent på norsk som absintion, og det er en plante som hører under slægten Artemisia i familien Asteraceae. Denne planten, også kjent som wormwood eller grøn absint, har historisk vært brukt som lægeurt og som en ingrediens i alkoholiske drikker, inkludert den kontroversielle likøren absint.

Absintionen kan identifiseres ved sine silkeagtige, grågrønne blade med fine hår og små gule blomster i klaser. Den har en sterk, karakteristisk lukt og bitter smak. Absintionen inneholder flere aktive stoffer, som artemisinkinon og thujon, som kan ha en række medisinske effekter når den brukes riktig.

Tradisjonelt har absintion vært brukt i lægekunsten for å behandle en rekke helseproblemer, inkludert gastrointestinale problemer og parasittinfeksjoner. I dag er den mest kjent som ingrediensen i absinten, en alkoholisk drikk som var populær i 1800-tallet men som ble forbudt i mange land på grunn av bekymringer om høye thujoninnhold og mulige psykoaktive effekter.

I dag er absinten og absintion laglig igjen i de fleste land, men den må kun inneholde en begrenset mengde thujon for å være lovlig. Absintion kan også fortsatt brukes som lægeurt, men det bør gjøres under veiledning av en kvalifisert helseperson og ikke som en selvbehandling.

'Oljor, flyktiga' (i engelska: 'Volatile oils') är en term inom farmakologi och kemi som används för att beskriva en grupp organiska ämnen som utgörs av små molekyler med låg molecular weight. Dessa oljor är flyktiga, vilket betyder att de lätt kan avdunsta eller förångas vid rumstemperatur och normbartryck. De flesta volatile oils är aromatiska och har en stark doft, som ofta används i parfymer, kryddor och andra doftprodukter.

Volatile oils utvinns vanligen genom destillation av växter eller deras delar, såsom blommor, löv, bark eller rötter. De är ofta färglösa till svagt gula och kan ha en flytande konsistens eller vara fasta vid rumstemperatur.

Exempel på vanliga volatile oils inkluderar eteriska oljor från citrusfrukter, mentol från mynta, eukalyptusolja från eukalyptusträd och kamfer från kamferträdet. Dessa ämnen har en mångfald medicinska användningsområden, inklusive som smärtstillande, antiinflammatoriska, antibakteriella och antivirala medel.

"Växtextrakt" är ett samlingsbegrepp för de aktiva ämnen som utvunnits från växtmaterial. Det kan handla om en rad olika typer av substanser, beroende på vilken typ av växt och metod som använts under utvinningen. Extraktet kan innehålla en mängd olika kemiska föreningar, till exempel alkaloider, fenoler, flavonoider och terpener. Dessa ämnen kan ha medicinska egenskaper och användas inom farmakologin för att till exempel framställa läkemedel.

Asteraceae, även känd som Compositae, är en stor familj av blommande växter som innehåller ungefär 1 620 släkten och 23 600 arter. Denna familj, som är den näst största bland blomväxterna, inkluderar en mängd välbekanta växter såsom solrosor, prärieblommor, tistlar, margueriter och artemisia.

Asteraceae-familjen kännetecknas av sina små blommor som ofta är sammansatta till en kompositformad struktur, så kallade skönhetsblommor eller gathängen. Dessa skönhetsblommor består vanligtvis av en yttre krans av strålformiga blommor (kantblommor) och en inre krans av tubformiga diskblommor (skärmblommor).

De flesta Asteraceae-arterna är ursprungliga för den norra halvklotet, men de kan hittas över hela världen. Många arter innehåller ämnen som är användbara inom medicinen, matlagning och industrin. Exempel på sådana aktiva substanser är artemisinin (som utvinns från Artemisia annua och används för att behandla malaria), parthenolide (från feverfew, som används för att lindra migrän) och thujon (från absint, som kan vara neurotoxiskt).

"Artemisinin" er en type av malaria-behandlingsmedisin som utvinnes fra planten artemisia annua, også kjent som süß wormwood eller Qinghao. Artemisinin og derivater herav, som artesunate, arteether og dihydroartemisinin, er viktige verktøy i kampen mot malaria, især mot den livstruende og multiresistente formen av malaria som forårsakas av plasmodium falciparum. Disse medisinene virker ved å angripe og ødelegge parasittens overfladiske membraner, hvilket fører til en rask nedbrytning av parasitten. Artemisinin-basert behandling er ofte kombinert med andre antimalariamedisiner for å forebygge utviklingen av resistens.

Enligt medicinskt perspektiv kan "växtkomponenter över jordyta" inkludera alla delar av en växt som normalt kan påträffas ovanpå marken under naturliga växande förhållanden. Detta kan omfatta blad, stjälkar, blommor, frukter och frön hos olika typer av växter. Dessa komponenter kan ha medicinsk relevans på grund av deras innehåll av bioaktiva föreningar som kan användas i terapeutiska syften. Exempel på sådana växtkomponenter är bladet och blomman hos lavendeln (Lavandula angustifolia), frukten hos krusbär (Rubus idaeus) och fröna hos chiafrön (Salvia hispanica).

Sesquiterpeners är en klass av organiska föreningar som består av 15 kolatomer. De bildas genom att tre isoprena, var och en med fem kolatomer, kombineras. Sesquiterpenerna har en mångfald strukturer och förekommer naturligt i växter, djur och mikroorganismer. De kan ha ett brett spektrum av biologiska aktiviteter, inklusive antiinflammatoriska, antibakteriella och cytotoxiska effekter. Exempel på sesquiterpenoider är artemisinin, som används för behandling av malaria, och β-caryophyllen, som förekommer i kryddor som rosmarin och oregano.

Medicinalväxter, även kända som medicinalplantor eller farmakologiska växter, är växter som innehåller biologiskt aktiva ämnen som kan användas i medicinska syften. Dessa ämnen kan vara effektiva mot olika sjukdomar och hälso tillstånd när de används på rätt sätt. Medicinalväxter har använts i många kulturer under tusentals år för att behandla en rad medicinska problem, från smärta och inflammation till psykiska störningar och infektioner.

Exempel på vanliga medicinalväxter inkluderar:

* Läkeört (Valeriana officinalis) - används för att behandla sömnsjuka, oro och spasmer.
* Kamomill (Chamomilla recutita) - används för att lindra smärta, irriterad hud och mag-tarmproblem.
* Ginkgo (Ginkgo biloba) - används för att förbättra minnet och kognitiva funktioner.
* Knappte (Capsicum frutescens) - används för smärtlindring och ökad blodcirkulation.
* Echinacea (Echinacea purpurea) - används för att stärka immunförsvaret och behandla infektioner.

Det är viktigt att notera att medicinalväxter inte ska ses som en ersättning till konventionell medicinsk behandling, utan snarare som ett komplement. Det är också viktigt att alltid konsultera en läkare eller farmaceut innan man börjar använda någon form av medicinalväxt, eftersom de kan interagera med andra läkemedel och orsaka biverkningar.

Pyrethrum är ett extrakt som utvinns från blommorna av två växtarter i släktet Chrysanthemum, nämligen C. coccineum och C. cinarariaefolium. Pyrethrum innehåller en grupp av organiska föreningar som kallas pyretriner, vilka är kända för sina insektsdödande egenskaper.

Pyretriner fungerar genom att störa det nervsystem hos insekter, vilket leder till paralys och död. De används ofta som ett naturligt alternativ till syntetiska insektgifter i kommersiella produkter för skadedjursbekämpning, såsom insektsmedel för hem- och trädgårdsbruk.

Det är värt att notera att pyrethrum kan vara giftigt för vissa djur, inklusive katter, och bör hanteras med omsorg. Vissa insekter har också utvecklat resistens mot pyretriner, så deras effektivitet som insektgift kan variera beroende på plats och art.

I'm sorry for any confusion, but "Chrysanthemum" is not a medical term. It is the name of a genus of flowering plants in the daisy family, Asteraceae. Chrysanthemums are native to Asia and northeastern Europe and are particularly significant in East Asian cultures, including Japan, where they are considered the national flower.

If you have any questions about a medical condition or treatment, I would be happy to try to help! Could you please provide more information?

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

Dracunculus medinensis, även känd som Guineamasken, är en parasitisk rundmask som orsakar sjukdomen dracunculiasis hos människor. Denna maskart har en livscykel som involverar två värdar: en intermediär ryggradslös värd (kräftdjur) och en slutlig mänsklig värd.

När en infekterad individ kommer i kontakt med sötvattensreservoaren, frisätts maskens larver från den drabbade individens vävnader via huden, ofta på benen eller fötterna. Dessa larver blir sedan en del av zooplankton i vattnet och blir uppätna av ryggradslösa djur som är maskens intermediära värdar (kräftdjur, till exempel vattenflugor). I den intermediära värden utvecklas larverna till infektiösa stadium och förblir där tills de blir uppätna av en mänsklig värd som dricker eller badar i det samma vattnet.

I den slutliga mänskliga värden tar sig masken sedan fram genom huden, ofta på benen eller fötterna, vilket orsakar ett sår och en intensiv irritation som kan vara smärtsamt. Denna process kan ta flera veckor att fullbordas. Dracunculiasis är inte dödlig men kan leda till komplikationer såsom sepsis, infektioner i sår och amputationer om den inte behandlas korrekt.

Glädjeligen har dracunculiasis nästan utrotats globalt tack vare internationella ansträngningar för att bekämpa sjukdomen genom att förbättra tillgången till rent vatten, undervisning om smittskydd och distribution av läkemedel.

Genmanipulerade växter definieras som växter vars genetiska material har ändrats genom användning av bioteknik, vanligtvis genom tekniker såsom genteknik eller geneditering. Detta innebär att enskilda gener eller DNA-sekvenser kan tas bort, läggas till eller modifieras i växtens genetiska makeup för att ge den nya egenskaper som inte finns naturligt hos arten. Genmanipulerade växter används ofta inom jordbruket för att få högre avkastning, öka motståndskraften mot skadedjur och sjukdomar eller förbättra näringsinnehållet i grödorna.

Marknadsföring (engelska: marketing) är en process där varor, tjänster eller idéer marknadsförs till målgrupper med hjälp av strategier och metoder för att främja kundvärde, bygga relationer och öka försäljning. Det inkluderar uppfattningsskapande, kommunikation, produktutveckling, prissättning, distribution och eftermarknadsföring. Marknadsföring har som syfte att tillfredsställa kundernas behov och öka organisationens lönsamhet.

I medicinsk kontext kan "växtblad" (phytolith) definieras som små, hårda kroppar av silikatmineral som bildas inne i levande växtceller och efterlämnas när cellerna dör. Dessa blir då en del av växtens struktur och kan bevaras under långa tider, även efter att växten själv har förfallit. Växtblad kan vara mycket små, ofta mellan 1-100 mikrometer i storlek, och deras form och storlek kan variera beroende på vilken växtart de kommer ifrån.

Växtblad är viktiga inom paleobotaniken och arkeologin eftersom de kan användas för att identifiera vilka växter som har funnits på en given plats vid en given tidpunkt. De kan också användas för att studera hur människor i det förflutna använt och förändrat sina landskap genom jordbruk, skogsbruk och andra aktiviteter som påverkat växtligheten.

'Växtproteiner' är ett samlingsbegrepp för proteiner som härstammar från växter. Proteiner är komplexa molekyler byggda upp av aminosyror och har en rad viktiga funktioner i levande organismers celler, till exempel som enzym, strukturella komponenter, signalsubstanser och transportsystem.

Växtproteiner kan ha olika funktioner beroende på vilken växtart de kommer ifrån och i vilket syfte de används. Några exempel på användningsområden för växtproteiner inkluderar livsmedelsindustrin, där de kan användas som ingredienser i vegetariska alternativ till animaliska proteinkällor, samt inom medicinsk forskning och terapiutveckling.

Det är värt att notera att växtproteiner ofta betraktas som hälsosamma alternativ till animaliska proteinkällor, eftersom de saknar kolesterol och ofta har ett lägre fettsammansättning. Dessutom kan en hög konsumtion av växtbaserade protein kopplas till minskade risker för flera sjukdomar, inklusive hjärt-kärlsjukdomar och typ 2-diabetes.

I medicinsk kontext, avser "växtrötter" ofta underjordiska delar av vissa växter som kan användas för medicinska ändamål. Dessa delar kan vara rötter, rhizomer (horisontella underjordiska stjälkar) eller jordstammar (förtjockade, uppåtriktade underjordiska stjälkar). Exempel på växtrötter som används inom medicinen är kurkuma (Curcuma longa), kryddväxtrod (*Smilax aristolochiifolia*) och valfriskar (*Valeriana officinalis*).

Det är viktigt att notera att användning av växtrötter eller andra naturläkemedel bör diskuteras med en läkare, särskilt om man tar några mediciner eller har några hälsoproblem, eftersom det kan förekomma interaktioner mellan olika substanser.

'Skadedjursbekämpning' (også kendt som pestkontrol) er en proces, der involverer foranstaltninger mod skadedyr, der kan være skadelige for menneskers sundhed, ødelægge ejendom eller forstyrre økosystemet. Dette omfatter både forebyggelse og kontrol af skadedyr som insekter, gnavere, klapperslanger, og andre typer af skadedyr.

Forebyggelsen kan involvere at tage skridt for at forhindre etablering af skadedyr i et område ved hjælp af metoder som rengøring, isolering, og brug af materialer, der er modstandsdygtige overfor skadedyr. Kontrollen involverer aktiv udryddelse eller reduktion af skadedyrsbefolkninger, når de allerede har etableret sig i et område. Dette kan ske ved hjælp af kemiske midler som insekticider, fysiske metoder som varmebehandling eller mekaniske redskaber som fælder.

Det er vigtigt at notere, at skadedjursbekämpning bør udføres på en sikker og ansvarlig måde for at minimere risici for mennesker, dyr og miljøet.

'Växtgener' är ett begrepp inom genetiken och molekylärbiologin som refererar till den totala uppsättningen genetisk information hos växter. Genomer består av DNA-molekyler som innehåller tusentals gener, regulatoriska sekvenser och icke kodande regioner. Växters genomer varierar i storlek och komplexitet mellan olika arter. Exempel på växtgener inkluderar risgenomet (cirka 460 miljoner baspar), majsgenomet (cirka 2,3 miljarder baspar) och människans genomet (cirka 3 miljarder baspar). Studiet av växtgener har potentialen att förbättra jordbrukets produktivitet, föda världens växande befolkning och skydda mot skadegörare och klimatförändringar.

'Waste water' definieras inom medicinsk kontext som vatten som innehåller avfall från mänskliga aktiviteter, inklusive både icke-industriellt hushållsavfall och industriellt avfall. Det kan också kallas för avloppsvatten eller avloppsvattnen. Waste water kan innehålla en rad olika föroreningar, såsom patogena mikroorganismer, kemiska ämnen och partiklar som kan vara skadliga för människors hälsa och miljön om det inte behandlas korrekt.

Ledgångsreumatism, även känt som reaktiv artrit eller postdotogen artrit, är en form av inflammatorisk ledvärk som kan uppstå som en komplikation till en infektion någon annanstans i kroppen. Detta sker när immunförsvaret svarar på en infektion och producerar antikroppar, vilka sedan kan orsaka inflammation i lederna.

Det är värt att notera att begreppet "ledgångsreumatism" inte längre används inom den moderna medicinska nomenklaturen eftersom det har visat sig vara för allmänt och inkluderande. I stället för att kalla en patient för "ledgångsreumatiker" tenderar läkare idag att beskriva den underliggande orsaken till deras symtom, såsom "reaktiv artrit orsakad av en HLA-B27 associerad infektion".

'Ledinflammation', även känt som artrit, är ett tillstånd där det uppstår inflammation i en eller flera ledarbeten. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, såsom infektion, skada eller autoimmuna sjukdomar.

Typiska symtom på ledinflammation innefattar:

* Smärta i leden, som kan förvärras vid rörelse
* Ömhet och svullnad i leden

Andra symtom kan vara:

* Rödaktig hud runt den berörda leden
* Förhöjd kroppstemperatur eller feber
* Allmänt sjukligt tillstånd

Om du tror att du har en ledinflammation bör du söka vård av din läkare för en korrekt diagnos och behandling.

Experimental arthritis refers to the induction of joint inflammation and damage in animal models for the purpose of studying the disease process and testing potential new treatments. There are several ways to induce experimental arthritis in animals, including:

1. Antigen-induced arthritis: This is induced by injecting an antigen into the joint space, which leads to a local immune response and subsequent inflammation.
2. Adjuvant-induced arthritis: This is induced by injecting an adjuvant (an agent that enhances the immune response) into the animal, which leads to systemic inflammation and arthritis.
3. Spontaneous arthritis models: Some strains of animals, such as the DBA/1J mouse, develop arthritis spontaneously due to genetic factors. These models are useful for studying the natural history of the disease and testing new treatments.

It's important to note that these animal models do not fully replicate human arthritis but they can provide valuable insights into the pathophysiology of the disease and help in the development of new therapies.

Infectious arthritis, also known as septic arthritis, is a medical condition characterized by the infection and inflammation of one or more joints. This type of arthritis occurs when bacteria, viruses, or fungi enter the joint space, causing an infection that leads to painful swelling, redness, and warmth in the affected joint.

The most common causative organisms of infectious arthritis are Staphylococcus aureus, Streptococcus pneumoniae, and Haemophilus influenzae. Other possible causative agents include gram-negative bacteria, mycobacteria, and various fungi.

Infectious arthritis can occur as a result of direct inoculation of the joint during trauma or surgery, or it can spread to the joint from a nearby infection, such as an infected wound, skin ulcer, or respiratory tract infection. Risk factors for developing infectious arthritis include older age, pre-existing joint disease, diabetes, rheumatoid arthritis, and a weakened immune system due to illness or medication.

Diagnosis of infectious arthritis typically involves a combination of clinical examination, laboratory tests, and imaging studies. Treatment usually includes antibiotics or antifungal medications to eliminate the infection, as well as joint aspiration or surgery to drain the infected synovial fluid and relieve pressure on the affected joint. Prompt diagnosis and treatment are essential to prevent long-term joint damage and disability.

Juvenile arthritis (JA) is a general term used to describe a group of autoimmune and inflammatory disorders that develop in children under the age of 16. These conditions can affect any joint in the body, and may also impact other organs. The most common types of JA include:

1. Juvenile Idiopathic Arthritis (JIA): This is an umbrella term that includes several subtypes of JA, characterized by chronic arthritis lasting for at least 6 weeks in a child under 16 years of age. The onset is usually before the age of 16.

2. Systemic Onset Juvenile Idiopathic Arthritis (SoJIA or Still's Disease): This subtype affects both sexes equally and can start at any age, although it is most common in children between 5-15 years old. It presents with spiking fevers, rash, and inflammation in various organs, including the heart and lungs, in addition to arthritis.

3. Oligoarticular Juvenile Idiopathic Arthritis (OJIA): This subtype is more common in girls and usually starts before the age of 5. It affects four or fewer joints during the first six months of illness. A subset of OJIA patients, called "oligoarticular extended," will eventually develop arthritis in five or more joints after the first six months.

4. Polyarticular Juvenile Idiopathic Arthritis (PJIA): This subtype affects five or more joints during the first six months of illness and can be rheumatoid factor-positive or negative. Rheumatoid factor-positive PJIA is more common in girls and tends to present after the age of 8, while rheumatoid factor-negative PJIA affects both sexes equally and can start at any age.

5. Juvenile Psoriatic Arthritis (JPsA): This subtype combines features of arthritis and psoriasis in children under 16 years old. It may also include nail changes, dactylitis (swelling of an entire finger or toe), and enthesitis (inflammation where tendons or ligaments attach to bones).

6. Enthesitis-related Juvenile Idiopathic Arthritis (ERJIA): This subtype is more common in boys and often starts after the age of 8. It includes arthritis, enthesitis, and may involve inflammatory bowel disease, psoriasis, or uveitis (eye inflammation).

7. Undifferentiated Arthritis: This subtype does not fit into any of the above categories or meets criteria for more than one subtype.

Early diagnosis and appropriate treatment are crucial to prevent long-term complications such as joint damage, growth disturbances, and disability in children with juvenile idiopathic arthritis.

Psoriasisartrit är en autoimmun sjukdom som kombinerar symtom på både psoriasis (en hudsjukdom) och artrit (ledinflammation). Denna sjukdom orsakas av ett felaktigt svar i immunsystemet, vilket leder till att kroppens försvarsmekanism angriper huden och lederna.

Psoriasisartrit karakteriseras vanligtvis av följande symtom:

1. Psoriasis: Rödaktiga, upphöjda utslag (plackar) med silvervita skal på ytan, ofta förekommande på armar, ben, rygg, skinkor och skalle.
2. Artrit: Smärta, ömhet, svullnad och stelhet i en eller flera leder, som kan vara kronisk eller komma och gå. De mest vanligt förekommande lederna att drabbas är de små leder i fingrar och tår, men även stora leder som knä och axlar kan påverkas.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om du tror att du har psoriasisartrit, eftersom den tidiga behandlingen kan hjälpa att förhindra skador på lederna och förbättra din kvalitet på livet. Behandlingen av psoriasisartrit inkluderar ofta läkemedel som modifierar immunsystemets svar, antiinflammatoriska medel, fysisk terapi och livsstilsförändringar.