Mandibelframdragande tandställning
Bettskenor
Tandregleringshjälpmedel, avtagbara
Haka
Underkäke
Design av tandregleringshjälpmedel
Snarkning
Retrognathia
Bettfel, Angle-klass II
Tandregleringshjälpmedel, funktionella
Huvudmätning
Mandibularkondyl
Skallbas
Sömnapne, obstruktiv
Käkfixeringstekniker
Svalg
Kraniomandibulära sjukdomar
Stödskenor
Vertikaldimension
Tunga
Uvula
Tandregleringshjälpmedel
Mjukgom
Orofarynx
Tandocklusion, traumatisk
Sömnövervakning
Maxilla
Sömnapnesyndrom
Sömnstadier
Osteotomi
Behandlingsresultat
Statistik, icke-parametrisk
Cross-Over Studies
"Mandibelframdragande tandställning" är ett begrepp inom tandvård och käkkirurgi som refererar till en specifik typ av tandpositionering. Det innebär att överkäkens (maxillans) framtänder har en för stor horisontell överbit (överkäken är längre än underkäken, eller mandibulan). Detta kan leda till ett ofullständigt kontakt mellan över- och undertänderna, vilket kallas övertandning. Mandibelframdragande tandställning kan vara antingen skeletell (skelettet är avvikande) eller dentoalveolär (tändköttsfästet är avvikande). Denna tillstånd kan påverka individens käkmuskulatur, funktion och estetik.
I'm sorry for any confusion, but "Bettskenor" doesn't seem to be a recognized medical term in English or other widely spoken languages. It's possible that there might be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or field. If you could provide more context or clarify the term, I'd be happy to help further!
'Tandregleringshjälpmedel, avtagbara' kan definieras som en typ av ortodontisk apparat som är tillfälligt och reversibelt, och används för att korrigera, förebygga eller lindra onormaliteter i tänder och/eller käkar. Dessa hjälpmedel kan vara av detabla (som exempelvis gummiband) eller fasta (som exempelvis en fixerad multi-bandapparat). De avtagbara tandregleringshjälpmedlen är vanligtvis fastsatta på tänderna med hjälp av klamrar och kan avtags och justeras under behandlingen för att uppnå önskad positionering av tänderna.
I'm sorry for any confusion, but "Haka" is not a medical term. It is a traditional dance or performance from the Maori culture in New Zealand. The Haka is often performed by a group, with vigorous movements and stamping of the feet, shouting and stick gestures. It was traditionally used for various purposes such as welcoming distinguished guests, going into battle, or acknowledging achievements.
'Tungben' (latin: Os hyoideum) är ett halvbensformat, U-formad ben i halsen hos däggdjur som har stor betydelse för sväljning och tal. Det ligger under struphuvudet (larynx) och ovanför sköldbräschen (sternum). Tungbenet stöds av flera muskler och består av två kroppar som är sammanlänkade med varandra via en smalare del, där även struphuvudets stödjande muskler fäster.
'Underkäke' är den undre delen av munhålan som bildar käken och består av ett par ben, mandibulan, som är det starkaste benet hos människan. Underkäken hjälper till att forma munhålan, stödjer tänderna i underkäken och är involverad i käkmuskulaturen som används vid exempelvis äta, tala och andas.
"Design of orthodontic appliances" refers to the process of creating medical devices used in orthodontics, a branch of dentistry focused on the treatment of teeth and jaw irregularities. These appliances are designed to align teeth, correct bite issues, and improve the function and appearance of a patient's smile.
The design process involves several steps, including:
1. Assessment: The orthodontist evaluates the patient's dental condition, takes X-rays, photographs, and impressions of their teeth to create a detailed treatment plan.
2. Design: Based on the assessment, the orthodontist designs an appliance that will achieve the desired results. This may include traditional braces, clear aligners, palatal expanders, or other specialized appliances.
3. Fabrication: The design is then sent to a dental laboratory where technicians fabricate the appliance using materials such as metal, plastic, or ceramic.
4. Fitting: Once the appliance is ready, the orthodontist fits it to the patient's teeth and makes any necessary adjustments to ensure proper fit and function.
5. Follow-up: The orthodontist will monitor the patient's progress throughout treatment and make any necessary adjustments to the appliance as needed.
The design of orthodontic appliances requires a thorough understanding of dental anatomy, biomechanics, and materials science. It is a critical component of orthodontic treatment that can significantly impact the success of the therapy and the patient's overall oral health.
'Snarkning' är inget etablerat medicinskt begrepp eller diagnos. Det verkar vara en informell term som används i vardagligt språk för att beskriva någon som är irriterad, arg eller sarkastisk på ett tramsigt sätt. Ibland kan det användas för att beskriva någon som ofta är negativt inställd eller klagande. Det finns inget medicinskt stöd bakom denna term och det rekommenderas inte att använda den i en medicinsk kontext.
'Retrognathia' är en term inom tandläke- och käkkirurgisk terminologi som refererar till ett läge där underkäken är placerad bakom den övre käken. Detta kan vara antingen medföddt eller aquired, och kan leda till olika grader av problem med käkmuskulatur, tänder, andning och tal. I vissa fall kan det behöva korrigeras chirurgiskt för att undvika komplikationer och förbättra funktionen och/eller estetiken.
Den medicinska termen "Betteford-klassen II" används sällan inom tandvård och ortodonti. Det är möjligt att du menar den mer etablerade klassificeringssystemet för skallandets position, som kallas Angle-klassifikationen av skallrelationer.
I Angle-klassifikationen av skallrelationer betecknar Klass II en retrognatisk relation mellan överkäken och underkäken, vilket innebär att underkäken är positionerad bakom den ideala positionen i förhållande till överkäken. Detta kan leda till en övertäckning av överkäken av underkäken när munnen är stängd, och det kan finnas en mer uttalad bitvis kontakt på de bakre tänderna.
Det finns två typer av Klass II malokclusioner: Klass II division 1 och Klass II division 2. I Klass II division 1 är den främre tandraden normalt positionerad eller kan vara något framskjuten, medan överkäken har en mer uttalad retrognatisk relation i förhållande till ansiktet. I Klass II division 2 är den främre tandraden retruperad och lägre placerad, vilket ger ett mer tvåspetsigt utseende på profilen.
'Tandregleringshjälpmedel, funktionella' refererar till medicinska enheter eller hjälpmedel som används för att korrigera, stödja eller förbättra funktionen hos tänder och käkar. Dessa inkluderar exempelvis ortodontiska apparater såsom fasta och lösa bracketsystem, skruvar och expansorer som placeras i munnen för att justera tändernas position och att korrigera eventuella felställningar. Andra exempel på funktionella tandregleringshjälpmedel är palatalklaffar, som används för att behandla talsvårigheter orsakade av käkpositionering, samt skumgummier och andra typer av nattsplintar som används för att skydda tänderna och käken under sömn.
"Huvudmätning" (eng. "head measurement") är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva olika metoder för att mäta olika aspekter av en persons huvud. Det kan inkludera mått på olika delar av huvudet, såsom omkretsen runt pannan, nacken eller hjässan, längden och bredden på huvudet, samt avståndet mellan olika anatomiska landmärken på skallen.
En vanlig metod för huvudmätning är att mäta omkretsen runt största delen av hjässan (occipitofrontalialomfång), som ofta används för att bedöma barns utveckling och hälsa. Andra mått som kan tas inkluderar distansen mellan de två öronen (bitemporalavstånd) eller avståndet mellan överkanten av pannbenet och det bakre hörnet av skallen (nasion-occipitalavstånd).
Huvudmätningar kan användas för att diagnostisera olika medicinska tillstånd, som exempelvis hydrocefalus eller mikrocefali, och för att övervaka effekterna av behandlingar för dessa tillstånd. De kan även användas inom antropologi och arkeologi för att studera människans evolution och variation i olika populationer.
"Mandibular condyle" refererar till den del av tinbenet (mandibulan) som articulariserar med temporalbenet i käken och bildar tinbensleden. Det består av en huvudyta, en hals och en process som är belägen i den bakre överkanten av underkäken. Mandibular condyle är viktigt för öppning och stängning av munnen samt för laterala rörelser av käken.
'Skallbas' er en betegnelse for en type hovedpine som oftest karakteriseres ved et stikkende eller brannende smerte i området rundt skallen og panden. Smerten kan være kortvarig eller langvarig, og den kan variere i intensitet fra mild til meget sterk. Skallbas kan også forårsage andre symptomer som f.eks. økt lysfølsomhed, hørselestøj (tinnitus) eller irritabilitet.
Det er viktig å søke medisinsk veiledning hvis man oplever hyppige eller sterke skallbas-episoder, særlig hvis det kombineres med andre symptomer som f.eks. svimmelhet, synsforstyrkelser eller besvimelsesanfald. Disse kan være tegn på alvorlige tilstande som f.eks. hjerneblødning eller meningitis.
Obstruktiv sömnapnea (OSA) är en medicinsk tillstånd där andningen upprepade gånger pausas eller blir ytterst onormalt långsam under sömnen på grund av att luftvägarna förträngs eller helt blockeras. Detta orsakas vanligtvis av att mjuka strukturer i halsen, som tungan och svalget, ramlar tillbaka och blockerar luftflödet. OSA kan leda till sömnlöshet, trötthet under dagtime, minskad koncentration och minnesförlust, samt ökad risk för högt blodtryck, hjärtsjukdom och stroke. Diagnosen ställs vanligtvis genom en polysomnografi, en undersökning där sömnen övervakas med hjälp av olika sensorer och kameror. Behandlingen kan innefatta användande av ett CPAP-maskin (continuous positive airway pressure), viktminskning, lägga till sidosovning eller i vissa fall kirurgi.
I am not a medical professional, but I can try to provide you with some information about the possible meaning of the term "käkfixeringstekniker" in a medical context. After doing some research, it seems that this term may refer to a dental technician who specializes in jaw (or maxillofacial) fixation techniques.
Maxillofacial fixation is a procedure often performed during the treatment of facial fractures or jaw injuries. The technique involves fixing the upper and lower jaws together using wires, screws, plates, or other devices to hold them in proper alignment while they heal. A dental or maxillofacial technician with expertise in this area might be responsible for creating custom-made appliances, such as arch bars or fixation devices, which are used during the surgical procedure and/or for postoperative immobilization.
Please note that this interpretation is based on my understanding of the individual words in the term and their possible meanings in a medical context. For an accurate definition or more detailed information, I would recommend consulting a reliable medical source or speaking directly with a healthcare professional.
'Svalg' er ein del av spisevektet hos mennesker og dyr. Det er en muskel- og senes sluse mellom munnen og maven som styrer nedføringen av maten til magen. Svalget består av tre dele: den opprinnelige svalget, den midtre svalget og den bakre svalget. Disse delene har forskjellige funksjoner, som f.eks. å samle maten sammen til en kula (bolus) og å skyte den ned i magen ved hjelp av peristaltiske bevegelsar.
Kraniomandibulära sjukdomar (CM-sjukdomar) är en samlingsbeteckning för ett spektrum av smärtsyndrom och funktionella störningar i käkmuskulatur, temporomandibulara leden (TML) och de omkringliggande strukturerna. Dessa sjukdomar kan också påverka ansiktsskallens, halsens och huvudets muskler, nerver och kärl. De kraniomandibulära sjukdomarna delas ofta in i två grupper:
1. Myofasciala (muskel- och bindväv) smärtor: Smärta, spänning och sällsynt svullnad i käkmuskulaturen, ofta som en reaktion på överansträngning, trauma eller stress.
2. Artropatier (ledsjukdomar): Degenerativa förändringar, inflammation eller skada i temporomandibulara leden, vilket kan orsaka smärta, svullnad och/eller restriktioner i öppning av munnen.
Symptomen på kraniomandibulära sjukdomar kan inkludera:
- Smärta i ansiktet, käken, tänderna, tinningarna, halsen eller öronen
- Knakande, skvattande eller smattrande ljud från TML under rörelse
- Besvär vid käkfunktioner som exempelvis äta, tala och gapa
- Ökad känslighet för smärta i ansiktet
- Huvudvärk eller migrän
- Öronfelflöd (tinnitus) eller nedsatt hörsel
- Ögonflimmer (diplopi) eller andra synstörningar
Det är värt att notera att kraniomandibulära sjukdomar kan förekomma tillsammans med andra tillstånd, såsom fibromyalgi, kronisk trötthetssyndrom och temporomandibulär muskelsmärta (TMD). Dessa tillstånd kan ha överlappande symtom, vilket gör det viktigt att söka professionell hjälp för en korrekt diagnos och behandling.
'Stödskenor' är ett medicinskt begrepp som ofta används inom områdena ortopedi, rehabilitering och fysioterapi. Det refererar till en typ av assistanshjälpmedel som används för att ge extra stöd och stabilitet till benen eller fötterna.
Stödskenor är vanligtvis gjorda av ett elastiskt material, såsom silikon eller gummi, och har en bred, flatformad ände som vilar på marken. Den andra änden av stödskenan fästes vanligen runt underbenet med hjälp av en speciell strumpa, band eller kläpp.
Stödskenor används ofta för att förhindra vilaödem, förbättra blodflödet i benen, minska smärtor orsakade av svullnad eller skador och ge extra stöd under aktiviteter som går, stå eller träna. De kan vara speciellt användbara för personer med problem såsom diabetes, neuropati, åderbråck, kronisk venerös insufficiens eller efter operationer i benen eller foten.
Det är viktigt att använda stödskenor korrekt och under professionell guidance, för att säkerställa att de används på rätt sätt och ger den önskade effekten.
I medically oriented context, the term "vertical dimension" is often used in relation to dental occlusion and maxillofacial skeletal relationships. Specifically, it refers to the measurement of the distance between two fixed points, one from the upper jaw (maxilla) and one from the lower jaw (mandible), when the teeth are in contact during biting or chewing.
The most common measurement used is the "vertical dimension of occlusion" (VDO), which is defined as the distance between two specific points on the maxillary and mandibular teeth or dental arches when the jaws are closed in a stable, reproducible position. This position is often determined by using a bite registration material to record the relationship of the upper and lower teeth.
The VDO is an essential consideration in various dental treatments, such as restorative dentistry, orthodontics, and oral surgery, as it can impact the overall function, aesthetics, and health of the masticatory system. Changes in the vertical dimension may be associated with conditions like temporomandibular joint disorders (TMD), tooth wear, or facial asymmetry.
'Tunga' er en medisinsk term som refererer til en parazitt som heter Tunga penetrans, også kjent som jyvoticka. Denne parasitten kan infisere huden, særlig på bare hud i føtter og hender, og forårsake et betennelsesreaksjon. Det er vanligere å finne denne art av parazitt i subsaharisk Afrika og Latin-Amerika. Symptomer inkluderer kløe, smerte, irriterende hudløsning og eventuelt infeksjon hvis ikke det behandles rettzeitlig.
'Uvula' är en medicinsk term som refererar till den lilla, päronglada strukturen som hänger ner från mjuka gommen (palatum) i bakre delen av munhålan. Uvulan spelar en viktig roll i skydda luftvägarna under sömn och hjälper till att förhindra uttorkning genom att producera saliv. Den är också involverad i produktionen av slag som används vid tal och sväljning.
"Tandregleringshjälpmedel" är en översättning av den medicinska termen "Dental Regulatory Aids". Detta kan också ställas in i sammanhang med den engelskspråkiga termen "Dental Appliances", som är mer allmänt använd.
Enligt Medicinska Ordboken (MIMS) definieras dentalregleringshjälpmedel som:
"En apparat eller enhet som placeras i munnen för att behandla, korrigera eller förebygga olika tillstånd relaterade till tänderna och/eller käkarna. Exempel på dentalregleringshjälpmedel innefattar t.ex. tandställ, tuggapparat, tandspråkshållare, nattskydd (skyddsplattor), ortodontiska apparater och proteser."
Således är dentalregleringshjälpmedel en bred kategori av medicinska produkter som används för att hjälpa till att lösa problem med tänder, käkar och käkmuskulatur.
"Mjukгом" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en ovanligt mjuk hudövervinning över ett område av skelettet, ofta på skallen eller i ansiktet. Det kan vara associerat med olika sjukdomar eller tillstånd, såsom neurofibromatosis, en genetisk störning som orsakar tumörer att växa inuti nerver och under huden. I vissa fall kan mjukgom vara ett tecken på en allvarligare underliggande sjukdom, men i andra fall kan det vara ett obesvärligt tillstånd som inte behöver behandlas.
Orofarynx är, enligt medicinsk terminologi, den övre delen av faringe (svalg) som omfattar munhålan, hårda gommen och bakre tungan. Detta är en region där maten och luften passerar på vägen till mag- och lungorna. Orofarynx kan vara drabbad av olika slags sjukdomar, till exempel infektioner, cancer eller autoimmuna sjukdomar.
Tandocklusion, traumatisk, refererer til en skade på en tand som følge af ydre trauma, såsom et stort slag eller et fald. Denne type skade kan resultere i revner, sprækninger eller brud i tanden, og i særdeleshed hvis pulpaen (den levende del af tanden) bliver påvirket, kan det medføre smerter, infektioner og andre komplikationer. I værste fald kan tandens struktur være så ødelagt at den må udvides eller fjernes fuldstændigt. Traumatisk tandocklusion kan også medføre skifte i tandsmørhviditeten og -formen, især hos børn, hvis tænderne stadig er under udvikling.
Sömnövervakning, även känd som polysomnografi, är en medicinsk undersökning som används för att diagnostisera sömnstörningar och andningsrelaterade sömnsjukdomar, såsom sömnlöshet, sömnapné och REM-relaterad respirationsrubbning. Den inkluderar en uppsättning av tekniker för att samtidigt övervaka flera kroppsliga funktioner under sömn, till exempel hjärnaktivitet, ögonrörelser, muskelaktivitet, andningsmönster och EKG. Denna information används sedan för att bedöma djupet av sömnen, eventuella störningar under sömnen och andra relaterade problem. Sömnövervakning utförs vanligtvis i en särskild klinisk miljö som är utformad för att simulera ett naturligt sömnmiljö, men kan också utföras hemma med vissa begränsningar.
'Maxilla' är ett medicinskt term som refererar till den övre käken, vilket är en del av craniofaciala skelettet. Maxillan består av två ben som är sammanvuxna i mitten och bildar det övre centrala palatset och de övre tänderna. Varje maxilla innehåller även en hålighet, nämligen den övre öronnässkan (meatus acusticus externus), som leder till yttre örat. Maxillan är viktig för käkmobiliteten och bildar också en del av det ögonhålans rand (orbita).
Sömnapnesyndrom, även känt som narcolepsi med kataplexi, är en sällsynt neurologisk sjukdom som karaktäriseras av överväldigande sömniga episoder och kataplexi, som är plötsliga och ofrivilliga muskelsvagheter orsakade av starka emotionella reaktioner. Andra symtom kan inkludera hallucinationer, sömnlöshet och paralys av sömnen. Sjukdomen beror på en abnormitet i det del av centralnervösa systemet som reglerar sömnen och vakenheten.
Sömnstadier är en term inom sömnfysiologin och refererar till de olika faser och cykler som människans sömn genomgår under en natts sömn. Det finns vanligtvis fyra huvudsakliga sömnstadier, som upprepas i en typisk M-formad cykel under sömnen. Dessa stadier kan delas in i två kategorier: djup sömn (eller icke-REM-sömn) och REM-sömn (snabba ögonen rörelser).
1. Sömnstadium 1 (N1): Det första stadiet av sömnen, som ofta kallas inslumringsfasen eller lätta sömnen. Under denna fasen minskar hjärnaktiviteten och muskeltonusen, och individen kan uppleva kortvariga, lätta drömmar eller fantasier. Denna fas varar vanligtvis i 5-10 minuter.
2. Sömnstadium 2 (N2): Det andra stadiet av sömnen, som karaktäriseras av en minskad hjärt- och andningsfrekvens samt en lätt ökning av muskelrelaxationen. Under detta stadiet kan kroppen börja något djupare sömn, även om den fortfarande är relativt lättvaknad. Denna fas utgör cirka 45-55% av den totala sömntiden under en natts sömn.
3. Sömnstadium 3 (N3): Det tredje stadiet, även känt som djup sömn eller slow-wave sleep, är när individen upplever de mest fördelarna av sömnen. Under denna fasen är hjärnaktiviteten mycket låg och muskelrelaxationen är hög. Detta är också när kroppen regenererar sig och bygger upp energi, vilket gör att det kan vara svårare att vakna upp under denna fas. Denna fas utgör cirka 15-25% av den totala sömntiden under en natts sömn.
4. REM (Rapid Eye Movement) sömn: Det fjärde och sista stadiet är REM-sömnen, som karaktäriseras av snabba ögonrörelser, höjd hjärt- och andningsfrekvens samt en aktivare hjärnverksamhet. Denna fas är också känd för att vara den del av sömnen där drömmar ofta inträffar. REM-sömnen utgör cirka 20-25% av den totala sömntiden under en natts sömn och upprepas flera gånger under natten.
Det är viktigt att ha en balans mellan alla dessa faser för att få en god kvalitet på sömnen, eftersom de olika stadierna har olika funktioner som bidrar till vår allmänna hälsa och välbefinnande.
Luftvägshinder är ett medicinskt begrepp som refererar till någonting som förhindrar luften från att flöda fritt genom andningsvägar, vilket kan orsaka andnöd eller andningssvårigheter. Detta kan bero på olika anatomiska avvikelser, strukturella skador, inflammation eller funktionella störningar i luftvägarna.
Exempel på luftvägshinder inkluderar, men är inte begränsade till:
1. Struma (en förstorad sköldkörtel som trycker på luftstrupen)
2. Epiglottit (inflammation eller svullnad av struphuvudet)
3. Obstruktion i näsan, svalget eller luftstrupen (till exempel orsakat av en tumör, polyper, främmande kropp eller andningsvägssekret)
4. Astma (kramp i de muskler som omger de små luftvägarna i lungorna)
5. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) (förträngning av de små luftvägarna orsakad av tobaksrökning eller andra skador)
6. Anafylaxi (allvarlig allergisk reaktion som kan orsaka svullnad i svalget och andningsvägarna)
7. Åldersrelaterade förändringar i strukturen och funktionen av de övre luftvägarna.
Osteotomi är ett medicinskt begrepp som refererar till den kirurgiska proceduren där man skär benet i ett specifikt ställe för att korrigera en deformitet eller förändra benets axel. Detta kan användas för att rätta till exempelvis knä- eller höftdeformationer, återställa normal benlängd efter benfrakturer eller behandla artros. Osteotomin kan utföras med olika typer av kirurgiska verktyg, såsom sågar eller raspblad, och kan vara öppen eller minimalt invasiv beroende på operationsteknik. Efter operationen behöver benet ofta stabiliseras med exempelvis skruvar, plattor eller bandage för att underlätta läkningen och uppnå önskad korrektion.
'Kroppsställning' refererar till hur kroppen positionerar och orienterar sig i rummet. Det kan avse både stillasittande, stående eller liggande positioner samt mer specifika positioner som används under vissa aktiviteter eller medicinska undersökningar. Exempel på kroppsställningar inkluderar sittande upprecta, stående med rak rygg, liggande på sidan, barnmorskeställning (knä-bröst-ställning) och flera andra. Kroppsställning kan ha betydelse för olika aspekter av hälsan och välbefinnandet, inklusive andning, cirkulation, smärta och rörelsefrihet.
'Ansikte' är en medicinsk term som ofta används för att referera till det yttre utseendet eller strukturen hos huvudet och övre delen av halsen. Det inkluderar ofta ansiktets hud, muskler, bindevävnad, fettvävnad, blodkärl, lymfkörtlar, nerver, skelett och kraniala suturer. Ansiktet innehåller också viktiga sensoriska organ som ögon, öron, näsa och mun, vilka är involverade i syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Medicinska bedömningar av ansiktet kan användas för att diagnostisera olika medicinska tillstånd eller skador, såsom hudsjukdomar, muskuloskeletala sjukdomar, neurologiska tillstånd och trauma.
"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.
Non-parametric statistik är en gren inom statistiken som inte kräver några specifika antaganden om dators distributionsform eller parametrar. Detta ställer en kontrast mot parametrisk statistik, där antaganden om distributionsform och parametrar görs för att möjliggöra mer kraftfulla slutsatser.
Non-parametric metoder är särskilt användbara när dators fördelning inte följer en välkänd distribution, till exempel normalfördelning, eller när det finns utbredda avvikelser från den antagna distributionen. Dessa metoder kan också vara mer robusta mot utvärderingar som påverkas av utbildningsformer och andra extrema värden i datan.
Exempel på vanliga non-parametrisk statistiska metoder inkluderar Wilcoxon rank sum test, Mann-Whitney U test, Kruskal-Wallis H test och Friedman test för jämförelser mellan grupper, samt Spearmans rangkorrelation och Kendalls tau för korrelationer mellan variabler.
En "cross-over" studie är en klinisk forskningsdesign där varje deltagare tilldelas att använda två eller flera olika behandlingsalternativ i en specifik sekvens under olika tidsperioder, vanligtvis med en randomiserad tilldelning.
Efter varje tidsperiod (perioden kallas för "cross-over") samlas data in om deltagarnas svar på de olika behandlingarna. Dessa data jämförs sedan för att bedöma och jämföra effekterna av de olika behandlingsalternativen.
Cross-over studier är användbara när det gäller att undersöka effekter hos små grupper av deltagare, då varje deltagare fungerar som sin egen kontroll. Dessa studier kan också minska den variabilitet som orsakas av individuella skillnader mellan deltagarna, eftersom varje deltagare får både behandling A och B.
Det är viktigt att notera att cross-over studier inte är lämpliga för alla typer av forskningsfrågor, särskilt då det gäller studier där en behandling kan ha en varaktig effekt eller risk som sträcker sig över tidsperioden mellan cross-over.