"Maxilla" är benet i ansiktsskelettet som utgör den övre delen av underkäken och innehåller överkäkens tänder. Det är ett parligt ben som också hjälper till att forma nosryggen, ögonhålorna och delar av tinningbenen.
Cancer eller tumörer i överkäken.
'Maxillary diseases' typically refers to medical conditions or disorders that affect the maxilla, which is the upper jawbone in the human skull. This bone plays an essential role in various functions, including biting, chewing, speaking, and breathing. Maxillary diseases can be congenital (present at birth) or acquired (develop later in life). Some examples of maxillary diseases include:
Ansiktets största och starkaste ben, vilket utgör den nedersta delen av käken. I underkäken sitter den undre tandraden.
Mätning av huvudets mått. Inom odontologin används sammanställningar från röntgenbilder från sidan och framifrån för att beräkna ansiktsskelettets tillväxt och utveckling och för att följa resultaten av ortodontisk behandling. Syn. cefalometri.
I en enkel medicinsk definition kan man säga att "ögats öppning" eller "ögonspringan" är det som kallas ögonbrynsluckan (latin: *rima palpebrarum*). Detta är den öppning i ansiktet genom vilken ögat ser ut, och den bildas av de två ögonlocken (*palpebrae*) som kan öppnas och stängas för att skydda och hålla fuktighet i ögat. Ögonbrynsluckan har också muskler som kontrollerar rörelserna hos ögonlocken, och dess storlek och form kan variera mellan individer.
Insättning av ett implantat i underkäkens eller överkäkens benvävnad. Implantatet har en överdel ovanför slemhinnan som används som protesförankring.
En av ett ett par hålrum i överkäken, belägna under och i förbindelse med näshålans mittgång.
Ansiktets skelett, bestående av benen mellan skallbasen och underkäken. Det råder viss oenighet om vilka av huvudets skelettben som skall räknas till ansiktets.
Total avsaknad av tänder i antingen underkäken eller överkäken, men inte båda. Total avsaknad av tänder i båda käkar är "tandlös mun". Partiell avsaknad av tänder i någon käke beskrivs med termen "delvis tandlös käke".
Extraorala anordningar för att anbringa en dragkraft på tänderna så att en del problem förknippade med förankringshantering vid intermaxillär traktion kan undvikas, och för att anbringa kraft i riktningar som inte är möjligt annars.
Tvärgående snittning och lägesjustering av överkäken. Det finns tre typer: Le Fort I osteotomi för framflyttning av överkäken eller behandling av frakturer; Le Fort II osteotomi för behandling av brott på överkäken; Le Fort III osteotomi för behandling av bruten överkäke med frakturer i ett eller flera ansiktsben. Den senare metoden används även ofta för att korrigera kraniofacial dysostos och liknande ansiktsmissbildningar.
Skallbas, även känt som otitis externa, är en infektion eller inflammation av det yttre hörselgången, vanligtvis orsakad av bakterier eller svamp.
Käkarnas och ansiktets växtförlopp och differentiering.
En panoramaradiografi, även kallad panorex eller panoramaskära, är en typ av röntgenundersökning som ger en tvådimensionell panoramasyntes av tändernas, käkbenets och ansiktsskelettets anatomiska strukturer. Den visar en platt, bred bild som sträcker sig från ett tinneben till det andra och inkluderar både över- och underkäken, tänderna, käkleden och temperomandibulärt ledbandet (TMJ). Panoramaradiografi används vanligen för att undersöka tandpositionering, karies, tumörer, cystor, käkfrakturer och andra patologiska tillstånd i munhålan och ansiktsskelettet.
Tumörer av icke specificerat slag i över- eller underkäken. För tumörer i överkäken finns termen överkäkstumörer, och för underkäken underkäkstumörer.
Protes som stabiliseras och hålls på plats av en substruktur som implanterats under mjukvävnaden till protessätet och som har kontakt med käkbenet.
I medicinen refererar "vertikaldimension" vanligtvis till avståndet mellan två strukturer eller punkter längs en vertikal axel, ofta i anslutning till kroppsställning eller kroppsposition. Ett exempel på detta är avståndet mellan hälspointerna (det lägsta punkterna på foten) och huvudets högsta punkt när en person står uprekt, vilket kan användas för att bedöma någons kroppslängd eller kroppsställning. Det är värt att notera att begreppet kan ha olika specifika betydelser beroende på kontexten inom vilken det används.
'Oralkirurgiska tekniker, preprotetiska' refererar till de kirurgiska procedurerna och metoderna som utförs på mun, käke och ansikte före inplaceringen av en tandprotes, med syfte att förbereda mjuk- och hårt vävnad för optimal protesplacering och funktion.
Medfödd avsaknad av eller defekta käkstrukturer.
Den linje som tänderna i käken beskriver.
Retrognathia är ett medicinskt tillstånd där underkäken är placerad bakom den övre käken, vilket kan resultera i en ansiktsform som ofta beskrivs som "undermålad". Detta kan vara antingen medföddt eller aquired. I allmänhet är det en subjektiv bedömning och kan variera mellan olika kliniska observatörer.
En form av epiteltumör i käken, som har sitt ursprung i epitelrester av Malassez eller epitelrester från emaljens utvecklingsstadium.
Biokompatibla material som monteras i (benförankrade) eller på (subperiosteala) käkbenet som bas för en krona, brygga, tandprotes eller för att stabilisera en försvagad tand.
"Odontogene tumörer" är en samlingsbeteckning för en grupp sällsynta vävnadsomvandlingar i käkmuskulaturen som har sitt ursprung i odontogen (tandbildande) brosk- och epitelceller. De kan vara godartade eller elakartade, och deras storlek och aggressivitet varierar beroende på tumörtyp. Exempel på odontogena tumörer inkluderar ameloblastom, adenomatoid odontogenic tumor och odontom.
'Oralkirurgiska tekniker' refererar till specialiserade procedurer som utförs på mun, käke och ansiktsben, ofta under anestesi, av en odontologisk kirurg eller tandläkare med specialistutbildning inom området. Dessa tekniker kan involvera incision, excision, dränering och rekonstruktion av mjuk- och hårtissuer för att behandla patologiska tillstånd som tumörer, cystor, skador eller missbildningar, eller för att genomföra implantatplaceringsförfaranden.
Någon av de åtta framtänder (fyra i överkäken och fyra i underkäken), med skarp kant och enkel rot, som hos människa förekommer såväl som mjölktänder som permanenta.
I en enkel mening kan 'gomvidgningsteknik' (eng. cavity lining technique) definieras som en metod inom tandvård där ett skyddande lagringsmaterial appliceras på den nakna, exponerade dentinen i en kariesdjup kavitet innan en permanent fyllning placeras. Detta görs för att minska smärtan och öka komforten hos patienten under behandlingen, samt för att skydda den känsliga dentinen från yttre påfrestningar efteråt. Gomvidgningstekniken kan också bidra till en bättre hållbarhet och längre livslängd av fyllningen genom att reducera möjligheten för återinträde av fukt eller bakterier under materialet.
Avtagbara proteser gjorda för att bäras på befintliga tänder eller implantat.
Tumörbildning i underkäken.
Stabilisering av kirurgiskt planerade frakturer i under- eller överkäken med hjälp av elastiska eller trådförband, bågar eller spikar. sådan teknik används ofta vid kosmetisk kirurgi för över- eller underbett.
Den anatomiska struktur som bildar taket i munhålan. Den består av den främre, hårda gommen och den bakre, mjuka gommen.
Frakturer i överkäksbenet.
Orthognathic surgical procedures are a type of medical intervention used in oral and maxillofacial surgery to correct significant skeletal discrepancies or deformities of the jaw and skull. These surgeries are typically performed in conjunction with orthodontic treatment to achieve proper alignment and function of the teeth and jaws, as well as an improved cosmetic appearance.
En godartad och ganska långsamt växande central skelettumör, som oftast uppträder i käkbenen (särskilt underkäken) och som består av fibrös bindväv, i vilken benvävnad bildas. Syn. benbildande fibrom.
I medicinen, refererar "frontalben" till den främre delen av hjärnbalken (corpus callosum), som är en del av hjärnan som innehåller nervfibrerna som förbinder högra och vänstra hemisfären av storhjärnan. Frontalbenet är involverat i högre kognitiva funktioner, såsom planering, arbetshågkomst, impulskontroll och socialt beteende. Skador på frontalbenet kan orsaka förändringar i personligheten och kognition.
"Näsben, eller nasus, är den del av skelettet som utgör den uppersta, centrala delen av ansiktet och skiljer näshålorna från varandra."
Resorption av benvävnad i käkbenens stödstrukturer som följd av parodontit.
I medicinsk kontext, refererar "skalle" vanligtvis till den hårda strukturen som omsluter och skyddar hjärnan och ögonen. Den består av flera skilda delar: kraniets benvävnad, hårda hjärnhinnan (dura mater) och hjärnbarken. Skallbenen är sammanbundna med varandra och med resten av kroppen via ledgångar som tillåter rörelse och tillväxt.
Käkens bakre tänder. Till mjölktänderna hör åtta kindtänder, två på varje sida, uppe och nere. Vanligtvis har den permanenta tanduppsättningen 12 kindtänder, tre på varje sida, uppe och nere. Kindtänderna är tuggtänder, med stora och breda tuggytor.
Den främre, anatomiska delen av underkäken, även kallad mentum, som innehåller fogen mellan underkäkens två halvor (haksymfysen; symphysis menti). Invändigt delar sig fogen kring ett trekandigt område kallat hakutskottet. På vardera sida, under den andra premolaren, återfinns hakhålet (foramen mentale), som är underkäkskanalens mynning, genom vilken blodkärl och nervbana löper.
Den del av käkbenen i vilken tänderna sitter.
Bettfel som beror på att överkäken är bakåtdragen i förhållande till underkäken, vilket visar sig i den första kindtandens läge.
Proteskirurgiskt ingrepp omfattande vanligtvis autologa transplantat från revben, brosk eller höftbenskammen, eller syntetiska implantat, för rekonstruktion av alveolarutskottet.
"Hårdgomer är en patologisk förändring i artärväggarna, definierad som kalkavlagringar och/eller förminskning av elastiska fibrar, vilket orsakar stelhet och förträngning i artären, med potentialen att minska blodflödet till organ och vävnader och öka risken för kardiovaskulära sjukdomar."
'Underkäkssjukdomar' refererar till sjukdomar eller störningar som drabbar underkäken, även känd som mandibulan. Dessa kan vara medfötta eller förvärvade och kan påverka struktur, funktion och estetik. Exempel på underkäkssjukdomar inkluderar kondylariteration (försämrad rörlighet i underkäken), mandibulär prognatism (underkäken sticker ut för mycket), retrognatisk sublussation (luxering av leden mellan skallen och underkäken) och beninflammationer.
Utformning och framställning av utrustning för reglering av tandställning eller riktning av tänder.
Benstruktur i munnen som bär tänderna. Käken består av underkäke och överkäke.
En icke-neoplastisk, inflammatorisk åkomma, vanligtvis i käken eller tandköttet, med stora, flerkärniga celler. Den inkluderar reparativt jättecellsgranulom. Perifert jättecellsgranulom avser tandköttet (jättecellsepulid), centralt avser käken.
En tand är ett hårt, vitmineraliserat organ i munhålan hos ryggradsdjur, inklusive människor, som används för att tugga och krossa föda innan den sväljs. Tänder består av en rotdel insvept i tandkött och en synlig, yttre del som kallas krona. Den yttre delen är täckt av ett hårt material som kallas emalj, vilket gör tänderna till de hårdaste strukturerna i kroppen. Tänder kan variera i form och storlek beroende på deras funktion och plats i munhålan. Hos människor finns det 32 permanenta tänder, inklusive framtänder, hörntänder, premolarer och molarer.
Utkast och utformning av tandproteser i allmänhet eller av en specifik protes. Hit hör inte design av löständer. Stommen består vanligtvis av metall.
Löstagbara ortodontiska anordningar som omfördelar trycket från ansikts- och tuggmusklerna på tänderna för att ge förbättrad tandställning.
Den tredje tanden i ordningen, såväl till vänster som till höger, räknat från käkens mittlinje. Den sitter mellan den andra framtanden och den främre kindtanden.
"En övertänd tand definieras som en tand som inte har någon kvarvarande rotkanal eller rotstumpe och inte längre har någon funktionell anknytning till käkbenet."
Avsaknad av tänder i någon del av underkäken eller överkäken.
"En tand som är infekterad och involverar en inflammation i den omgivande benvävningen, ofta orsakat av odontogen bacterier, kan definieras som 'tand, inkilad'."
I en enda mening kan 'Odontoma' definieras som en benign (godartad) tumör i munhålan som består av odontogen epitel (tandbildande vävnad) och odontogen mesenchym (underlaget för tandbildning). Odontomen är vanligtvis lokaliserade till käkbenet och kan vara associerade med en eller flera malformade tänder eller tandfragment. De är oftast små och asymptomatiska, men kan i vissa fall orsaka symtom som smärta, svullnad eller förändringar i bettfunktionen ifall de växer tillräckligt stora. Odontomen behandlas vanligen genom kirurgisk excision (bortoperation).
"En funktionell tandregleringshjälpmedel är ett medicintekniskt instrument som används för att korrigera, stabilisera eller förbättra funktionen hos tänder och käkar, vanligtvis genom att påverka deras position och relation till varandra."
En medicinsk definition av 'Turksadel' (latin: Processus cornuous) är ett tillväxt eller utskott från blygdbenet, ofta associerat med en abnormitet eller patologisk tillstånd, såsom en tumör eller en infektion i blygdbenet eller sköldblåsan.
"Tandmodeller" är en term inom tandvården som refererar till exakta repliker av patientens tänder och mun. De används ofta för att underlätta planeringen av komplexa behandlingar, såsom ortodonti, prostetik och oral kirurgi. Tandmodeller kan skapas från avgjutningar av patientens tänder eller genom digitala tekniker och används som ett verktyg för att studera tandsätten, simulera behandlingar och tillverka tandproteser.
En odontogen cyst är en typ av cysta som bildas i eller nära en tand, oftast i käken. Den uppstår vanligtvis från rester av odontogen epitel, det vill säga rester efter utvecklingen av tänderna. Det finns olika slags odontogena cystor, men de två vanligaste typerna är folliculära cystor och dentigraala cystor.
Cancer eller tumörer i käkhålan. De flesta tumörer i bihålorna uppkommer här. De utvecklas obemärkt i hålrummen och ger symtom när de tränger genom väggarna.
Sådan förskjutning och dålig kontakt mellan underkäken och överkäken att effektiviteten i käkens tuggrörelser påverkas negativt.
Det inbördes förhållandet mellan alla delar av tuggapparaten i normal funktion. Särskilt avses tändernas läge och kontakt för bästa tuggresultat vid käkens tuggrörelser. Syn. sammanbitning.
Tandförflyttning, eller ortodonti, är en specialitet inom tandvården som fokuserar på diagnostik, prevention och korrektion av onormal positionering och skilda former av illa utvecklade tänder och käkar för att återställa deras funktionella och estetiska normalitygda relationer och underhålla den stabiliteten.
Syn. bikuspid eller liten kindtand. Permanent tand, av vilken det finns åtta, två på varje sida i över- resp. underkäken. De sitter mellan hörntänderna och de bakre kindtänderna (molarerna).
Familjär fibrös käkdysplasi, en ärftlig sjukdom som ger svullna käkben. Vid röntgenundersökning ses områden med radiolucens.
Olika sätt att hålla en tandprotes på plats, genom t ex utformning, fastsättningsanordning eller vidhäftning.
En tanduppsättning som innehåller såväl mjölktänder som permanenta tänder.
Medfödd avsaknad av tänder. Det kan röra sig om total anodonti eller partiell, om avsaknad av såväl mjölktänder som permanenta.
Tandköttstumörer är abnorma, ofta elakartade tillväxter på munhålas skivor (tandkött), som kan vara orsakade av olika faktorer som genetiska mutationer eller irritationer, och de kan vara classificerade som benigna eller maligna beroende på deras potential att sprida sig och återkomma efter behandling.
Det bakre utskottet på underkäkens ramus, bestående av två delar, den övre leddelen och den nedre kondylnacken.
En tandregleringshjälpmedel definieras som ett ortodontiskt eller tandtekniskt instrument, såsom en fast eller lös båge, en platta, en skruv, en gummiband eller en hake, som används för att korrigera, föryngra eller förbättra positionen och funktionen av tänder och/eller käkar genom att utöva kontrollerad kraft på tänderna under en viss tidsperiod.
Käksjukdomar (Oral diseases) är en samlande beteckning på en grupp sjukdomstillstånd som drabbar munhålan och tänderna, inklusive karies, paradontit (tandköttsinflammation), tandlossning, torr mun, oral cancer och andra infektionssjukdomar.
Odontogen cysta som uppträder i samband med frambrytande eller delvis frambruten tand, som har åtminstone kronan inne i cystans kavitet. Cystan kan ge upphov till ameloblastom och i sällsynta fall övergå i en elakartad form.
En neuroektodermal tumor, melanotisk, är en sällsynt cancerart som utgår från neurala krestceller i huden och har förmåga att producera melanin, det pigment som ger huden, hår och ögon dess färg.
I en enkel medicinsk definition, betecknar overbite den vertikala överbitet som uppstår när de övre framtänderna sticker ut för mycket över de undre framtänderna när munnen är stängd. Denna avvikelse kan vara mild, måttlig eller allvarlig och kan påverka både funktionen och estetiken hos en persons tänder och ansikte. Overbite kan behandlas med ortodontisk vård som innefattar användning av exempelvis tandställ, skruvar eller kirurgiska ingrepp beroende på svårighetsgraden.
"Tandhals, eller parodontium, refererar till det stödjande strukturella systemet kring tänderna, inklusive tandkött, cement, periodontall ligament och alveolärben."
"Tandreglering" är en odontologisk behandlingsmetod där en ortodontist använder sig av fasta eller lösa apparater för att korrigera tandsättning, rätas ut tandställningar och eventuellt justera käkrelationerna hos en patient, med syfte att förbättra funktion, estetik och allmän munhälsa.
Ovanligt små käkar.
En "tand, icke-erupterad" definieras som en tand som ännu inte har brutit igenom den överliggande munhålan eller käkbenet efter att ha passerat genom tandköttsslemhinnan under utvecklingen.
De 32 tänder som delvis ersatt och delvis tillkommit utöver de 20 mjölktänderna.
Bettfel där enskilda tänder sitter i fel läge i förhållande till varandra, trots normalt förhållande framifrån bakåt mellan över- och underkäke, baserat på de permanenta kindtändernas läge.
I en enkel medicinsk definition, betyder "underbett" ett underlag som placeras under patientens säng på sjukhus för att ge extra stöd och komfort under vårdtillfällen. Det kan hjälpa till att förhindra pressureulcérer (tryckskador) genom att reducera trycket på höga riskområden av kroppen som exempelvis rumpan och skinkorna. Underbetten kan också användas för att hjälpa patienter att ändra position eller ställa sig upp från sängen på ett tryggt sätt.
Tänderna som helhet i tandbågen. Med tanduppsättning avses de naturliga tänderna på plats i tandhålorna. För mjölktänderna används termen "tanduppsättning, primär", och för de permanenta tänderna "tanduppsättning, permanent". Syn. dentition.
Böld som tränger ut i tandköttet.
Osteom är en benign (godartad) tumör som utgår från benvävnaden. Den består av vävnad som liknar den normala benvävnaden och kan vara av varying storlek. Osteomer tenderar att växa långsamt och orsakar vanligtvis inga smärtor eller andra symtom, men om de växer tillräckligt stora kan de leda till funktionshinder eller kännetecken som en utbuktning under huden. Osteomer är oftast asymptomatiska och upptäcks ofta av slump genom röntgenundersökningar som görs av andra anledningar. Behandlingen för osteom innebär vanligtvis observation eller kirurgiskt avlägsnande om tumören orsakar symtom eller är estetiskt störande.
Mekaniska anordningar som simulerar käkleder och käkar med avgjutningar. Anordningen skall återge underkäkens rörelser och de tand-mot-tandförhållanden som rörelserna medför.
Medfödd eller förvärvad osymmetri i ansiktet.
"Tandutdragning" är en medicinsk term som refererar till processen där en tand tas bort från sin alveolär (tandkött) fästan genom att skilja den ifrån kotylen och rotkanalerna, ofta under lokalbedövning eller annan smärreducering.
Interceptiv tandreglering är en form av preventiv tandvård som utförs hos barn och ungdomar för att korrigera tänder och käkar som inte växt in rätt, med målet att förebygga allvarligare problem senare i livet. Det innebär ofta användning av en apparat, såsom en skruv eller en spake, under en begränsad tid för att leda tänderna i rätt riktning och ge plats åt de permanenta tändernas utveckling.
Orthodontic anchorage procedures refer to the methods and techniques used in orthodontics to maintain or control the position of teeth that are serving as anchor units during tooth movement. The goal is to prevent unwanted movement of these anchor teeth while applying forces to move other teeth into desired positions. This can be achieved through various fixed or removable appliances, such as mini-implants, headgears, or palatal bars, among others. The selection of the appropriate anchorage procedure depends on the specific orthodontic treatment plan and individual patient needs.
"Tandhåla, även känt som oralt hål eller caries, är en hålighet i tanden orsakad av bakteriersyrans angrepp på tandens emalj och dentin."
En förankrad tandregleringshjälpmedel är en fast eller fix typ av ortodontisk behandling, vanligtvis bestående av en metall- eller keramiska band fäst runt en eller flera tänder, som håller fast en ark med stänger och/eller spår för att korrigera tändernas position och lägga till plattor för att expandera eller kontrahera käken.
Total avsaknad av tänder till följd av sjukdom eller utdragning.
Ett platt, horisontellt ben (os ethmoidale) försett med ett flertal hål, beläget bakom näsroten.
En odontogen kan definieras som en typ av cysta i munhålan som utvecklas från rester av den embryonala strukturen som bildar tänderna, och kan innehålla kalk Saltkristaller (förkalkning) inuti.
Osteoblastom är en sällsynt, godartad ben tumör som utgår från osteoblasterna, de celler som producerar och bygger upp benvävnaden. Tumören växer långsamt och orsakar ofta smärta eller svullnad i det drabbade området. I allmänhet är osteoblastom relativt harmlöst, men i sällsynta fall kan den bli malign och övergå till en ondartad ben tumör. Behandlingen består vanligen av kirurgisk excision med målet att fullständigt avlägsna tumören och förhindra återfallsrisk.
Naturliga tänder eller tandrötter som används som fästen för fasta eller avtagbara tandproteser eller implantat. Syn. tandförankringar.
Osseointegrering är ett medicinskt tillstånd där en konstgjord implantat, vanligtvis gjort av titan, direkt fästs till benvävnaden utan mjuka vävnader emellan. Detta uppnås genom en process där implantatet och benvävnaden växer ihop på cellnivå, vilket skapar en starkt hållfast förbindelse. Osseointegrering är viktigt inom områden som tandvården och prostetik, eftersom det möjliggör för proteser att fästas direkt till benen eller käken utan behov av skruvar, lim eller andra hjälpmedel.
Ett odontogent fibrom, vars celler utvecklats till cementoblaster och som till största delen består av cement.
Förhållandet mellan sammanbitnigsytorna i de båda tandbågarna när käkarna är ihop och tänderna i maximal interkuspidation.
Histiocytom är en samlingsbeteckning för sjukdomar som karaktäriseras av ökat antal histiocyter, en typ av cell som deltar i immunförsvaret och hör till det mononucleära fagocytsystemet. Histiocytomer kan indelas i olika kategorier beroende på orsaken till överproduktionen av histiocyter, men de flesta fallen är idiopatiska eller har okänd orsak. De två vanligaste formerna av histiocytom är Langerhans cell histiocytos och non-Langerhans cell histiocytos. Symptomen kan variera beroende på vilken typ av histiocytom det rör sig om, men de kan inkludera hudförändringar, lymfknutor som ökar i storlek, andningssvårigheter och neurologiska symtom. Behandlingen beror också på vilken typ av histiocytos det är, men kan innebära observation, kirurgi, strålbe
Vanligtvis alloplastiska detaljer som opereras in i eller på käkbenet som stöd åt en enda protetisk tand, antingen som stödtand eller som kosmetisk korrigering för en saknad tand.
Den mellersta grenen av trigeminalnerven (femte hjärnnerven).
"Tandframbrott, även kallat dental caries eller karies, är en hålformig skada på tanden orsakad av bakteriersyror som angriper tandens hårda yta och leder till nedbrytning av emaljen."
Lämningar och spår efter djur och växter från tidigare geologiska skeden som bevarats i jordskorpan.
I en enkel mening kan 'Resorption' inom medicinen definieras som den process där kroppen baksorterar och bryter ned och absorberar ämnen, celler eller strukturer. När det gäller tänder används termen 'Rotresorption' för att beskriva den naturliga process där kroppen successivt bryter ned och absorberar rötterna på en avfallen tand. Detta sker genom att speciella celler, så kallade osteoklaster, bryter ner och tar bort mineralmassan och den organiska matrixen i roten, vilket gör att tanden kan falla sönder och upplösas över tid. Rotresorption kan också påverkas av olika faktorer som till exempel inflammation eller trauma, och kan vara ett tecken på tandinfektion eller andra muntliga sjukdomar.
Tandmissbildningar är en samlingsbegrepp för olika former av developmentstörningar eller anomalier i tandsystemet, som kan påverka tändernas struktur, form, antal och positionering under deras utveckling och growth.
Framsidan av huvudet, med panna, ögon, näsa, mun, kinder och käke.
Sammanfattande benämning på två utdöda reptilordningar från Mesozoikum, nämligen Saurischia och Ornithischia.
Sotos syndrome is a genetic disorder characterized by excessive physical growth during the first few years of life, a distinctive facial appearance, and mild to moderate intellectual disability or learning difficulties. It is caused by a mutation in the NSD1 gene, which regulates gene expression. The syndrome has a wide range of symptoms and affects individuals differently, but common features include a large head size at birth (macrocephaly), a long face with a pointed chin, downward-slanting eyes, and a high forehead. Other possible symptoms include developmental delays, behavioral problems, heart defects, kidney abnormalities, and an increased risk of seizures. Sotos syndrome affects approximately 1 in 15,000 people worldwide, and it occurs equally in both males and females.
I en enkel mening kan bettskenor definieras som smala, böjliga rör av plast eller metall som används under behandlingen av bråckoperationer för att stötta och hålla tarmslemhinan på plats i bukhålan. De fästs vid insidan av buken och hålls fast med klister eller sömmar, och sedan leds de genom en liten öppning i muskulaturen till en punkt under huden där de kan lätt tas ut om behov ska uppstå. Bettskenor används vanligen inte längre än några veckor efter operationen, då det naturliga läkprocessen har stabiliserat bråcket.
En sällsynt och aggressiv variant av kondrosarkom, kännetecknad av ett histologiskt bifasmönster med små, kompakta celler blandade medöar av broskmassa. Tumören har förkärlek för ben med platt tvärsni tt; långa, rörformade benpipor angrips sällan. De har en tendens att uppträda i de lägre åldersgrupperna och vill gärna metastasera.
Odontodysplasi är ett sällsynt tillstånd som kännetecknas av missbildning och underutveckling av både permanenta och primära tänder. Tänderna påverkas ofta symmetriskt och kan vara mindre än normalt, ha oregelbundna former och vara bruna till färgen på grund av defekt mineralisering. Tillståndet orsakas vanligtvis av störningar under tandsbildningens tidiga skeden och kan förekomma ensamt eller i kombination med andra syndrom. Behandlingen består ofta av restaurativa och prostetiska procedurer för att återställa tändernas funktion och estetik.
Volymtomografi, även känt som computed tomography (CT) eller computeriserad tomografi, är en typ av bildgivande diagnosmetod som använder röntgenstrålning för att skapa detaljerade tredimensionella bilder av inre strukturer i kroppen, såsom organ, ben, muskler och blodkärl. Det gör det möjligt för läkare att diagnostisera en rad olika sjukdomar och skador, till exempel cancer, stroke, brusten ben eller blödningar i inre organ. I en enda mening kan volymtomografi definieras som en icke-invasiv medicinsk teknik som använder röntgenstrålning för att producera tredimensionella bilder av kroppens inre strukturer, vilket ger detaljerad information om deras storlek, form och läge.
Ett ektopiskt tandframbrott är when a tooth develops and erupts in an abnormal location, not its usual position in the dental arch, which can potentially cause complications such as damage to nearby structures or difficulty with oral functions like chewing and speaking.
Osteotomi är ett medicinskt begrepp som refererar till en kirurgisk procedur där man skär eller delar benet i ett specifikt segment, för att korrigera en deformitet eller avvika benets axel. Detta kan användas för att rätta till exempelvis knä- eller höftledsdysfunktioner, skulptera benens form eller behandla ledsmärtor orsakade av abnorma belastningar på leden. Osteotomi kan också användas i kombination med andra operationer, såsom för att fästa en ledprotes.
Ett onormalt stort avstånd eller en onormal springa mellan två tänder.
Registrering av lägesförhållandet mellan underkäke och överkäke. Måtten kan avse såväl vertikala som horisontella och riktningsförhållanden.
I en enkel medicinsk definition, betecknar "open bite" en tandposition där ovan- och underkäken inte möts korrekt när munnen är stängd. Det innebär att det finns ett öppet utrymme mellan framtänderna eller baktänderna när personen tuggar eller försöker bita i en tjockare matbit. Open bite kan orsaka problem med käkfunktionen, tal och synligandet av tänder då man smiler. Det kan vara en medfött tillstånd eller orsakas av vanor som sugning på tummen eller tungspetsen, allvarliga tandlossningar eller onormala bettpositioner.
I medicinen refererar "rotation" vanligtvis till den process där en läkarstudent, praktikant eller annan medicinsk student flyttas från en klinisk placering eller avdelning till en annan under sin utbildning. Detta görs för att ge dem ett bredare perspektiv och mer omfattande kunskaper inom sitt fält. Rotationer kan vara obligatoriska eller valfria och kan sträcka sig över flera veckor eller månader beroende på lärosätet och specialiseringen.
I en enkel mening kan parodontium definieras som det biologiska systemet runt och stöddande tanden, inklusive tandkött, käkben, cement och periodontal ligament (parodontalligament). Detta system arbetar tillsammans för att hålla tanden fast i käken och skydda den från skada orsakad av exempelvis bakterier och mekanisk påfrestning.
"Benvävsdöd, även känd som osteonekros, är den dödsprocessen hos benvävnaden som orsakas av minskat blodflöde till benet, vilket leder till att benväven saknar syre och näringsämnen och därmed degenererar och dör."
"Tandkronan är den del av tanden som sitter fast i käken och är det hårda, mineraliserade vävnadslagret som bildar tändernas översta del. Tandkronan innehåller emaljen, som är det hårdaste materialet i människokroppen, samt dentinen och cementum."
Tandköttssjukdomar är en allmän beteckning för olika patologiska tillstånd som drabbar tandköttet, även känt som gommen eller mukosan, och omgivande strukturer i munhålan.
Någon av de två köttiga, blodrika vävnadsstrukturer som omger munnen.
En gren av den yttre delen av halspulsådern som fördelar blodflödet till ansiktets djupa strukturer (inre överkäksartären) och till sidan av ansiktet och näsan (yttre överkäksartären).
"Höftbenet, eller acetabulum, är den bäckenbotten som utgör ledhuvudsfacket för höftleden och tar emot huvudet på lårbenet."
En delprotes som cementerats fast vid naturliga tänder, rötter eller implantat.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.
"Tandrotshinna" är en odontologisk term som refererar till en inflammation i tandköttet, det mjuka vävnadslagret runt tanden. Den kan orsakas av en infektion från en karies- eller parodontalförändring, eller en skada på tandköttet. Tandrotshinna visar sig ofta som en röd, svullen och smärtsam fläck i tandköttet, och kan leda till obehag vid konsumtion av heta, kalla, söta eller syrliga livsmedel. I vissa fall kan den utvecklas till en abscess om den inte behandlas tillräckligt snart.
Skalltumörer är onormala, icke-kanterade tillväxtarter av celler eller vävnader i kraniet eller halsbenet.
"Myoterapi, oral, är en form av behandling där patienten tränar att koordinera sina munsömnsmuskler för att underlätta sväljning och talsituationer."
Medfödd springa i den mjuka eller hårda gommen, till följd av bristfällig sammanfogning.
Medfödd defekt i överläppen, där överkäkens utsprång inte växt ihop med de sammanfogade mediala näsutskotten. Defekten tros vara orsakad av en bristfällig mesodermförflyttning i i huvudet. Syn. harmyn thet, harläpp.
Oförmåga eller otillräcklighet hos en tandlagning eller tandprotes att fungera som förväntat.
Ortodonti är en specialitet inom tandvård och käkkirurgi som handlar om prevention, diagnostisering och behandling av tandsättningar och ansiktskvaliteter som orsakas av missanpassade bettrelationer och oregelbundna tändpositioner. Ortodontisten använder sig av en rad olika typer av apparater, såsom fasta och lösa klamrar, att korrigera tändernas position och förbättra bettfunktionen. Syftet med ortodontisk behandling är att förbättra individens käkfunktion, estetik och oral hälsa.
Enligt Stedds Medicinskt Lexikon:
Den sista permanenta tanden att växa fram på var sida av överkäken och underkäken.
Tandprotes som ersätter samtliga naturliga tänder i såväl överkäke som underkäke.
I medicinsk kontext, betyder "kind" normalt sett en persons genetisk bakgrunn eller arv, inkludert deres gener og kromosomer. Det kan også referere til en specifik sykdom som er assosiiert med bestemte gener eller genetiske faktorer.
En tandprotes förmåga att sitta fast tack vare utformning, anordning eller adhesion.
Icke-inflammatorisk förstoring av tandköttet av andra orsaker än lokal irritation. Svullnaden beror typiskt på cellförökning.
I en enkel mening kan 'tinningben' definieras som den yttre huden eller membranen som omger och skyddar tinningbenet, även känt som temporalbenet, som är ett av skallens ben i huvudet. Tinningsbenets funktion är att hjälpa till att forma ögonhålan och ge struktur åt ansiktet.
En skelettsjukdom, kännetecknad av uttunning av benbarken och ersättning av benmärgen med grynig, fibrös vävnad med bennålar, som ger smärta, rörelsesvårigheter och tilltagande missbildning. Sjukdomen kan omfatta ett enda skelettben (monostotisk fibrös dysplasi) eller flera (polyostotisk fibrös dysplasi).
Fibriga skarvar mellan skallbenen.
Medfödda missbildningar eller andra abnormaliteter i skallens och ansiktets benstrukturer.
I medicinen refererar 'orbit' till den bägge hålorna i skallbenet där ögonen är placerade. Orbitten innehåller även fett, muskler, kärl och nerver som är nödvändiga för att ögat ska fungera korrekt.
Inflammation i käkhålan. Oftast beror den på infektion av bakterierna Haemophilus influenzae, Streptococcus pneumoniae och Staphylococcus aureus. Tillståndet kan vara akut eller kroniskt.
Cancer i gommen, omfattande den hårda gommen, den mjuka gommen och gomspenen.
Beskrivning och mätning av olika faktorer som leder till fysisk belastning på tandlagningar, proteser, tandställningar och därtill använda material, eller på de naturliga tandstrukturerna.
En långsamt växande elakartad tumörform med ursprung i broskceller, vanligast i bäckenets ben eller nära ändarna på långa benpipor, hos medelålders eller äldre människor. De flesta kondrosarkom uppkommer "de novo" (utan föregående förändringar), men några kan uppstå i en befintlig, godartad broskvävsförändring eller hos patienter med enkondromatos.
"Tandrot" är ett medicinskt tillstånd där tanden blir känslig för temperatur-, tryck- eller sötsakskänslighet, ofta orsakad av tandkaries, recession av tandköttet eller exponering av dentinniva.
"Tandlossning (medicinsk: Periodontit) är en infektion som orsakas av bakterier och påverkar det mjuka vävnaden runt tänderna, samt i värsta fall även benstrukturen under tanden, vilket kan leda till att tanden lossnar."
En näshåla (nasal cavity) är ett tunneltunnelformat hålrum inne i huvudet, skilt från munhålan av näsan, som fungerar primärt för andning, doftsinne och filtrering av luften som andas in.
En (datorbaserad) numerisk analysmetod för att lösa differentialekvationer. Metoden används bl a inom hållfasthetslära, strömningslära och elfältsanalys. Syn. finita element-analys; FE-analys; FEM.
Sinus floor augmentation, also known as sinus lift, is a surgical procedure in dentistry that aims to increase the amount of bone in the upper molar and premolar areas of the jaw. This is achieved by lifting the sinus membrane and adding bone grafting material in the space created between the lifted membrane and the jawbone. The procedure is often necessary before placing dental implants in patients with insufficient bone height due to sinus expansion or periodontal disease.
Framskjutning av underkäken till ett normalt läge som åtgärd vid bettfel eller överbett..
Tuggande och malande av föda i munnen.
Syntetiska eller naturliga material avsedda att ersätta ben eller benvävnad. De omfattar hårda polymerer, naturlig korall, hydroxylapatit, betatrikalciumfosfat och ett flertal andra biomaterial. Som i nerta ämnen han ersättningsmaterialen införlivas i omgivande vävnad eller gradvis ersättas av ursprunglig vävnad.
Förfarande för skapande av tredimensionella bilder med hjälp av digital teknik, fotografering och andra metoder. Så kan, t ex, tredimensionella bilder skapas genom att en sekvens av tomografibilder läggs på varandra med datorhjälp, medan fotografiska 3-D-bilder (holografi) kan åstadkommas genom att fotografisk film exponeras för interferensmönstret som uppstår när två laserstrålar riktas mot ett föremål.
Rekonstruktivkirurgiska tekniker är metoder inom kirurgin som innebär att återställa, korrigera eller ersätta förlorade strukturer och funktioner i kroppen, ofta efter skada, sjukdom eller medfött missbildning, genom att använda sig av patientens egna vävnader eller konstruera implantat som efterliknar naturliga vävnader.
I den medicinska kontexten är "Titan" inte en etablerad term med en specificerad och konsistens definition. Det kan vara en förkortning eller ett varumärke för ett specifikt medicinskt instrument, produkt eller teknik, men utan ytterligare kontextualiserande information är det inte möjligt att ge en medicinsk definition av "Titan" i en enda mening.

'Maxilla' är ett medicinskt term som refererar till den övre käken, vilket är en del av craniofaciala skelettet. Maxillan består av två ben som är sammanvuxna i mitten och bildar det övre centrala palatset och de övre tänderna. Varje maxilla innehåller även en hålighet, nämligen den övre öronnässkan (meatus acusticus externus), som leder till yttre örat. Maxillan är viktig för käkmobiliteten och bildar också en del av det ögonhålans rand (orbita).

Maxillary neoplasms refer to abnormal growths or tumors that develop in the maxilla, which is the upper jawbone. These neoplasms can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous). Benign maxillary neoplasms are slow-growing and rarely spread to other parts of the body, while malignant neoplasms are aggressive and can invade surrounding tissues and organs.

There are various types of maxillary neoplasms, including squamous cell carcinoma, adenocarcinoma, mucoepidermoid carcinoma, lymphoma, osteosarcoma, and chondrosarcoma. The symptoms of maxillary neoplasms may include swelling or a lump in the mouth or face, pain or numbness, loose teeth, difficulty swallowing or speaking, and nosebleeds.

The diagnosis of maxillary neoplasms typically involves a combination of physical examination, imaging tests such as CT or MRI scans, and biopsy to determine the type and extent of the tumor. Treatment options may include surgery, radiation therapy, chemotherapy, or a combination of these approaches, depending on the type and stage of the neoplasm.

Maxillary diseases refer to a range of medical conditions that affect the maxilla, which is the upper jawbone. The maxilla plays an essential role in functions such as biting, chewing, speaking, and breathing, and it also contributes to the shape and structure of the face. Here are some examples of maxillary diseases:

1. Maxillary sinusitis: This is an infection or inflammation of the maxillary sinuses, which are air-filled cavities located within the maxilla. Symptoms may include pain, pressure, congestion, and difficulty breathing through the nose.
2. Maxillary fractures: Fractures of the maxilla can occur due to trauma or injury to the face. These fractures can affect the patient's ability to chew, speak, and breathe normally.
3. Maxillary cysts and tumors: Cysts and tumors can develop in the maxilla, which can cause pain, swelling, and deformity of the face. In some cases, these growths may be benign or malignant.
4. Oral diseases: The maxilla is also closely related to the oral cavity, and various oral diseases such as periodontitis, dental caries, and oral cancer can affect the maxilla.
5. Developmental abnormalities: Congenital disorders such as cleft lip and palate can affect the development of the maxilla, leading to functional and aesthetic problems.

Proper diagnosis and treatment of maxillary diseases require a thorough examination and evaluation by a qualified healthcare professional, such as an oral and maxillofacial surgeon or a dentist with expertise in this area.

'Underkäke' är den undre delen av munhålan som bildar käken och består av ett par ben, mandibulan, som är det starkaste benet hos människan. Underkäken hjälper till att forma munhålan, stödjer tänderna i underkäken och är involverad i käkmuskulaturen som används vid exempelvis äta, tala och andas.

"Huvudmätning" (eng. "head measurement") är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva olika metoder för att mäta olika aspekter av en persons huvud. Det kan inkludera mått på olika delar av huvudet, såsom omkretsen runt pannan, nacken eller hjässan, längden och bredden på huvudet, samt avståndet mellan olika anatomiska landmärken på skallen.

En vanlig metod för huvudmätning är att mäta omkretsen runt största delen av hjässan (occipitofrontalialomfång), som ofta används för att bedöma barns utveckling och hälsa. Andra mått som kan tas inkluderar distansen mellan de två öronen (bitemporalavstånd) eller avståndet mellan överkanten av pannbenet och det bakre hörnet av skallen (nasion-occipitalavstånd).

Huvudmätningar kan användas för att diagnostisera olika medicinska tillstånd, som exempelvis hydrocefalus eller mikrocefali, och för att övervaka effekterna av behandlingar för dessa tillstånd. De kan även användas inom antropologi och arkeologi för att studera människans evolution och variation i olika populationer.

Okay, here is a medical definition of the term 'orbital' as it pertains to human anatomy:

The orbit is a bony cavity in the skull that contains and protects the eye and its associated structures. It is also known as the eye socket. The orbit is formed by several bones, including the frontal bone, sphenoid bone, zygomatic bone, maxilla bone, and palatine bone. The optic canal, a small opening in the sphenoid bone, allows for the passage of the optic nerve and ophthalmic artery into the orbit.

The structures contained within the orbit include the eye (also known as the globe), extraocular muscles that control eye movement, nerves, blood vessels, fat, and lacrimal glands that produce tears. The orbital cavity provides protection for these delicate structures while also allowing for their mobility and function.

"Dental implantation, jaw-anchored" refers to a dental procedure where a screw-like titanium fixture is surgically placed into the jawbone to replace the root of a missing tooth. This forms a stable foundation for an artificial tooth or crown to be attached on top. The implant becomes anchored in the bone over time through a process called osseointegration, providing a secure and durable restoration that looks and functions like a natural tooth.

The procedure is often performed by oral surgeons or periodontists, and it can help improve chewing function, speech, and overall quality of life for patients with missing teeth. Jaw-anchored dental implants are typically more stable and long-lasting than other types of dental restorations such as dentures or bridges.

'Käkhåla' är ett medicinskt begrepp som refererar till en patologisk förändring i munhålan. Det är en abnorm utväxt av benvävnad eller skleros (förtjockning) av mjuk vävnad i nedre delen av munhålan, nära halsen. Käkhåla kan orsaka problem med sväljning, hosta och andning. Den kan också öka risken för infektioner eftersom den kan störa normal salivflöde och slemproduktionen i munhålan. Käkhålor behandlas vanligen kirurgiskt.

'Ansiktsben' är den medicinska termen för de två ben som formar den främre delen av ansiktsskelettet. De kallas också 'maxilla' (övre ansiktsbenet) och 'mandibula' (undre ansiktsbenet).

Övre ansiktsbenet, maxilla, är det ben som bildar ögonhålorna, näsa och överkäken. Det består av en kropp och fyra grenar: framsidan, kindsidan, gomssidan och tinning sidan.

Undre ansiktsbenet, mandibula, är det ben som bildar underkäken och innehåller underkäkmuskulaturen. Det består av en kropp och två grenar: den främre delen kallas symfysen och de bakre delarna kallas angulus.

Båda ansiktsbenen är viktiga för att forma ansiktet, underlätta käkfunktionerna såsom käkmuskulaturen och tändernas funktioner samt skyddar också viktiga strukturer som ögon, näsa och hörselgångarna.

En medicinsk definition av "käke, tandlös" (på engelska: "toothless jaw") kan vara:

En struktur i ansiktet som normalt innehåller tänder men som hos en viss individ eller grupp saknar dem, vanligtvis på grund av ålder, sjukdom eller skada. Detta kan också påverka den individens förmåga att tugga och bita i normal grad.

"Extraoral appliances" är en medicinsk term som används för att beskriva diverse slags medicinska apparater eller enheter som används utanpå munhockeen (extraoral) för att behandla olika medicinska tillstånd eller symtom.

Exempel på extraoral draganordningar inkluderar:

1. Cervikala collar: Används för att stödja halsen och hjälpa till att hålla huvudet i en rak position efter operationer eller trauma i nacken.
2. Traktionsmaskiner: Används för att utöva dragkraft på skelettet i syfte att korrigera avvikelser, exempelvis skolios eller kyfos.
3. Huvudstöd: Används för att stödja huvudet under operationer eller vid intensivvård.
4. Ögonbrynsband: Används för att hålla ögonbrynen upphöjda under vissa kirurgiska procedurer.
5. Käkställningar: Används för att behandla TMJ-disorder (temporomandibular joint dysfunction) eller efter käksurgeri.

Det är viktigt att notera att användningen och designen av extraoral draganordningar kan variera beroende på tillstånd och patientens individuella behov.

Le Forts osteotomi är ett samlingsnamn för tre typer av kranio-maxillära osteotomier, beskrivna av den franske kirurgen René Le Fort på 1900-talets början. Dessa osteotomier används inom munt- och ansiktskirurgin för att korrigera skelettrelaterade missbildningar, skallskador eller tumörer i ansiktet och överkäken.

Här är en kort beskrivning av de tre olika typerna av Le Forts osteotomi:

1. Le Fort I: Denna osteotomi går horisontellt genom överkäkens (maxilla) kropp, skiljande den från ansiktsskelettet. Överkäken kan sedan flyttas framåt eller bakåt för att korrigera en under- eller överbit.
2. Le Fort II: Denna osteotomi går diagonalt genom överkäken, näsan och ögonhålornas övre kant. Detta möjliggör en mer omfattande förändring av ansiktsskelettet, särskilt i anslutning till näsa och ögonhålor.
3. Le Fort III: Denna osteotomi går horisontellt genom överkäken, näsan och ögonhålornas övre kant. Detta är den mest omfattande av de tre osteotomierna och möjliggör en betydande förändring av ansiktsskelettet, särskilt i anslutning till pannan, näsa och ögonhålor.

Det är viktigt att notera att Le Forts osteotomi är en kirurgisk procedur som bör utföras av erfarna specialistkirurger inom området munt- och ansiktskirurgi, efter en noggrann bedömning och planering av patientens individuella behov.

'Skallbas' er en betegnelse for en type hovedpine som oftest karakteriseres ved et stikkende eller brannende smerte i området rundt skallen og panden. Smerten kan være kortvarig eller langvarig, og den kan variere i intensitet fra mild til meget sterk. Skallbas kan også forårsage andre symptomer som f.eks. økt lysfølsomhed, hørselestøj (tinnitus) eller irritabilitet.

Det er viktig å søke medisinsk veiledning hvis man oplever hyppige eller sterke skallbas-episoder, særlig hvis det kombineres med andre symptomer som f.eks. svimmelhet, synsforstyrkelser eller besvimelsesanfald. Disse kan være tegn på alvorlige tilstande som f.eks. hjerneblødning eller meningitis.

'Ansiktsutveckling' er en medisinsk term som oftest brukes i forbindelse med behandling av barn med cerebral pares (CP) eller andre tilstander som kan påvirke barnets evne til å kontrollere ansiktets muskler.

Ansiktsutveckling refererer til barnets evne til å uttrykke seg med ansiktet, inkludert evnen til å smile, synke kindene, puste ut munnens laper og andre ansiktsmuskelbevegelser.

For barn med cerebral pares kan ansiktsutveckling være utilstrekkelig på grunn av skader på de dele av hjernen som styrer ansiktets muskler. Dette kan føre til at barnet har vanskeligheter med å spise, drikke og tale.

Behandlingen av ansiktsutveckling inkluderer ofte fysioterapi, logopedi og eventuelt kirurgiske inngreps som kan hjelpe barnet til å forbedre kontrollen over sine ansiktsemuskelbevegelser.

En panoramaradiografi, även kallad panoramic radiography eller panorex, är en typ av röntgenundersökning som ger en tvådimensionell panoramasyntetisk bild av tändernas, käkbenens och ansiktsskelettets anatomiska strukturer. Den används vanligen inom tandvården för att undersöka tänder, käkar och käkmusklers position och hälsa, särskilt när man planerar komplexa tandbehandlingar som implantat, käkoperationer eller ortodontisk behandling.

I en panoramaradiograf roterar röntgenstrålarna runt patientens huvud medan dennes tänder och käkar förbli stilla. Detta möjliggör en klar visualisering av alla tänderna, käkbenen och närliggande strukturer på en enda film, istället för att behöva ta flera individuella röntgenbilder. Denna metod ger även en bättre överblick över patientens munhåla jämfört med traditionella intraorala röntgenbilder, och är därför användbar när det behövs undersöka potentiala problem som inte kan upptäckas under en vanlig tandröntgen.

'Käktumörer' (oral cavity cancers) är en allmän term för olika typer av cancer som kan utvecklas i munhålan. Det kan inkludera cancer i läpparna, tungan, gomspidor, gommen, hårda och mjuka palatets bakre delar samt underkäken. De flesta käktumörerna är squamösa cellcancer (SCC), som utgör ungefär 90% av alla käktumörer. Andra typer inkluderar salivkörtelscancer, slemhinnscancer och melanom.

Squamös cellcancer uppstår vanligtvis i platta, ytliga celler (squama) som täcker munhålans slemhinna. Dessa cancer kan vara lokaliserade till en viss area eller sprida sig till andra delar av kroppen genom metastaser. Riskfaktorer för att utveckla squamös cellcancer inkluderar tobaksanvändning, alkoholmissbruk och human papillomavirus (HPV)-infektion.

Symptomen på käktumörer kan variera beroende på vilken del av munhålan cancercellerna har uppstått i. Vanliga symtom inkluderar:

* En rodnad, sår eller ulcus som inte läker efter två veckor
* En knöl eller en ömmande ställe
* Svullnad i ansiktet, halsen eller käken
* Smärta när du sväljer, talar eller rör på tungan
* Rörelsebegränsning av tungan eller underkäken
* Ljud som låter hes eller raspigt när du pratar
* Ohälsa och viktminskning

Om cancer misstänks behövs en biopsi för att bekräfta diagnosen. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi beroende på vilken typ av cancer det är och hur långt den har spridit sig.

En implantatstödd tandprotes är en typ av tandprotes som är fastsatt i munhålan med hjälp av en eller flera konstgjorda rötter, kallade dentala implantat. Dessa implantat är vanligtvis gjorda av titan och skruvas ned i käkbenet under lokalbedövning eller sedering. När benvävnaden vuxit till och omväxt kring implantaten, som kan ta några månader, kan en protes, såsom en krona, bro eller tandprotes, fästas på dem.

Implantatstödda tandsatta proteser är ofta en långsiktig och stabilt alternativ till traditionella tandproteser som hålls fast med hjälp av lim eller klamrar. De kan förbättra munstyckets funktion, utseende och komfort samt underlätta för patienten att tala, bita och tugga. Dessutom kan de hjälpa till att bevara den kvarvarande benvävnaden i käken och förhindra åldrande av ansiktet.

I medically oriented context, the term "vertical dimension" is often used in relation to dental occlusion and maxillofacial skeletal relationships. Specifically, it refers to the measurement of the distance between two fixed points, one from the upper jaw (maxilla) and one from the lower jaw (mandible), when the teeth are in contact during biting or chewing.

The most common measurement used is the "vertical dimension of occlusion" (VDO), which is defined as the distance between two specific points on the maxillary and mandibular teeth or dental arches when the jaws are closed in a stable, reproducible position. This position is often determined by using a bite registration material to record the relationship of the upper and lower teeth.

The VDO is an essential consideration in various dental treatments, such as restorative dentistry, orthodontics, and oral surgery, as it can impact the overall function, aesthetics, and health of the masticatory system. Changes in the vertical dimension may be associated with conditions like temporomandibular joint disorders (TMD), tooth wear, or facial asymmetry.

'Oralkirurgiska tekniker, preprotetiska' refererar till de kirurgiska procedurerna och tekniker som utförs i oral kirurgin före placeringen av en tandprotes. Dessa tekniker inkluderar ofta biopsier, tumörframställning, kirurgisk extraktion av tänder, benåterföring och andra procedurer som behövs för att förbereda munhålan inför protesplacering. Preprotetiska oralkirurgiska tekniker är viktiga för att säkerställa en korrekt passform och funktion hos den slutliga tandprotesen.

Käkmissbildningar, även kända som oralfaciala kongenitala anomalier (OFCA), är en grupp av medfött strukturella avvikelser eller felbildningar i ansiktet och munhålan. Dessa missbildningar kan variera från milda till allvarliga, beroende på vilka delar av käken och omgivande strukturer som är drabbade.

Exempel på olika typer av käkmissbildningar inkluderar:

1. **Överkäks-underkäksstapling (Class II malocclusion)**: Överkäken och underkäken staplas ihop, vilket orsakar en överbit eller retrognati.
2. **Underkäksbrist (Micrognathia)**: Underkäken är för liten, vilket kan leda till problem med andning, käkfunktion och utseende.
3. **Överkäksövervuxenhet (Macrogenia)**: Överkäken är för stor, vilket kan orsaka en underbit eller prognati.
4. **Käktilt (Asymmetri)**: Ena sidan av käken är förskjuten jämfört med den andra, vilket kan leda till problem med käkbewegligheten och utseendet.
5. **Överkäks-underkäksficka (Diastema)**: Det finns en lucka mellan överkäken och underkäken när tänderna möts, vilket kan vara estetiskt störande eller leda till problem med käkbewegligheten.
6. **Överkäks-underkäksförväxling (Transposition)**: Överkäken och underkäken har bytt plats, vilket kan orsaka allvarliga problem med andning, käkfunktion och utseende.

Det är viktigt att notera att vissa käkrelaterade tillstånd kan vara associerade med andra medicinska eller genetiska tillstånd. En professionell bedömning av en tandläkare, ortodontist eller kraniofascial specialist är rekommenderad för att fastställa diagnos och behandlingsplan.

"Tandbåge" er en ortodontisk betegnelse for en type tandfejl, hvor de øvre og nedre fortænder (caninere) ikke mødes korrekt, når kæben lukkes. Dette resulterer i et ukorrekt bid, der kan være estetisk uattraktivt og muligvis medføre funktionelle problemer såsom forhøjet slitage på tænderne eller ondt i kæbemusklerne. Tandbågen kan behandles ved hjælp af ortodontiske behandlingsmetoder, herunder brug af tandstang, skruer og/eller klare plader (tandplader).

'Retrognathia' är en term inom tandläke- och käkkirurgisk terminologi som refererar till ett läge där underkäken är placerad bakom den övre käken. Detta kan vara antingen medföddt eller aquired, och kan leda till olika grader av problem med käkmuskulatur, tänder, andning och tal. I vissa fall kan det behöva korrigeras chirurgiskt för att undvika komplikationer och förbättra funktionen och/eller estetiken.

Ameloblastoma är en sällsynt, men benign tumör som utvecklas från odontogen epitel, det vill säga celler som deltar i tands formation. Tumören växer långsamt och kan vara aktiv under många år. Den kan uppstå i käkbenet, vanligtvis i underkäken eller i överkäkens molar- och premolarregion.

Ameloblastomen karakteriseras av att bilda multilokulära (flervätskiga) kaviteter som är fyllda med blod eller serös vätska. Tumörens vävnad består av höga, kolumnära celler som liknar ameloblasterna, de celler som bildar tandemaljen under normala förhållanden.

Det finns olika typer av ameloblastom, men de vanligaste är:

1. Konventionell ameloblastom: Denna typ karaktäriseras av att bilda cystor och växa långsamt över tid.
2. Desmoplastisk ameloblastom: Denna typ innehåller mycket fibros (förtjockning av bindväv) och kan vara svår att skilja från andra typer av maligna tumörer.
3. Metaplastiskt ameloblastom: Denna typ innehåller både odontogen epitel och hud- eller broskliknande vävnad.

Ameloblastomen är en behandlingsbar tumör, men den kan vara aggressiv och invadera omgivande benstrukturer. Behandlingen består ofta av kirurgisk excision med bred marginal för att säkerställa att alla cancerceller tas bort. Radioterapi och kemoterapi används sällan eftersom tumören är benign, men kan användas i speciella fall där tumören är aggressiv eller har spridit sig till andra delar av kroppen.

Ett dental implantat är en konstgjord rötter som används inom tandvården för att ersätta en saknad tand. Det består vanligtvis av en titan- eller zirkoniumdioxidskruv som placeras chirurgiskt direkt i käkbenet, där den efter en viss healingtid osseointegrerar med benvävnaden och fungerar som en stabil bas för att hålla en konstgjord tAND eller en tandprotes. Dental implantat används ofta när en enda tand är saknad, men de kan också användas för att stödja en helt prostetisk över- eller underkäke.

Odontogene tumörer är en grupp av tumörer som utvecklas från odontogenen (tandbildande) broskvävnad i käken. Dessa tumörer kan vara godartade eller elakartade och kan variera mycket i storlek, form och beteende. De kan orsaka smärta, svullnad eller andra symtom beroende på deras läge och storlek.

Exempel på odontogena tumörer inkluderar ameloblastom, adenomatoid odontogenic tumor, calcifying epithelial odontogenic tumor, cementoblastom, cemento-ossifying fibroma och odontogenic myxoma. Behandlingen av dessa tumörer kan variera från enbart observation till kirurgisk borttagande beroende på deras storlek, läge och aggressivitet.

Oralkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom oral kirurgi, en specialitet inom stomatologin (tandläkarvetenskapen) som handlar om diagnostisering, prevention och behandling av sjukdomar i mun, ansikte, huvud och hals. Några exempel på oralkirurgiska tekniker inkluderar:

1. Extraktion: Detta är en procedur där en tand eller flera tänder extraheras (tas bort) från käken.
2. Implantatplacering: En oralkirurgisk teknik som innebär att en titanimplantat fästes i käkbenet för att ersätta en rot av en tand som saknas.
3. Kirtelkirurgi: Detta är en metod där överskottig vävnad runt munnen, tungan eller kinderna avlägsnas för att lindra symptom som sår, smärta eller svullnad.
4. Tandrotsskyddande kirurgi: En teknik som används när en tand är skadad eller infekterad och riskerar att påverka den omkringliggande ben- och vävnadsstrukturen.
5. Preprotesisk kirurgi: Detta innebär att ben- och vävnaden formas och byggs upp för att stödja en tandprotes (en konstgjord tandsats).
6. Tumörkirurgi: En teknik som används för att ta bort goda eller onda tumörer i mun, ansikte, huvud och hals.
7. Trauma-behandling: Oralkirurger behandlar också skador på tänder, käkar och andra strukturer i munhålan som orsakats av trauma.

I medicinsk kontext, betyder “framtand” den tand som sitter längst fram i underkäken och är vanligtvis större än de andra tänderna. Den kallas också för centralincisiven eller bara incisiven. Framtanden har ofta en spetsig form och används främst för att bita av mat.

I medically framed context, 'gomvidgningsteknik' or 'debridement technique' refers to the removal of necrotic (dead), damaged, or infected tissue in a wound to prevent or treat infection and promote healing. This procedure is often performed in cases of severe wounds, burns, or ulcers to ensure that the remaining healthy tissue can heal properly. There are various debridement techniques, including:

1. Surgical debridement: Also known as sharp debridement, this technique involves the use of surgical instruments such as scalpels and scissors to cut away dead or damaged tissue.
2. Mechanical debridement: This method uses wound irrigation, whirlpool baths, or specialized equipment like ultrasonic debridement devices to remove debris and necrotic tissue from the wound.
3. Autolytic debridement: This technique relies on the body's natural enzymes and moisture to break down and reabsorb dead tissue in a wound. Moist dressings are used to create an ideal environment for this process.
4. Enzymatic debridement: In this method, topical enzymes are applied to the wound to dissolve and remove necrotic tissue.
5. Biological debridement: This technique uses maggots or other sterile insect larvae that feed on dead tissue while leaving healthy tissue intact.
6. Chemical debridement: Certain chemicals, like hydrogen peroxide or Dakin's solution, can be used to break down and remove necrotic tissue from a wound. However, this method is less commonly used due to potential damage to surrounding healthy tissue.

En avtagbar, utanpåliggande protes är en typ av medicinsk protes som kan fästas och avlägsnas från kroppen ändrad. Denna typ av proteser används ofta för att ersätta eller stödja en kroppsdel som saknas, skadats eller fungerar poorly. De kan vara antingen rörliga eller fasta och kan tillverkas av material som gummi, silikon, metall eller plast.

Exempel på avtagbara, utanpåliggande proteser inkluderar:

1. Yttre hörselproteser: Används för att förbättra hörseln hos personer med svårigheter att höra. De sitter ofta i ytterörat och är anslutna till en hörapparat som amplifierar ljudet.

2. Ögonproteser: Används för att ersätta en borttagen eller skadad ögonboll. De kan vara gjorda av glas eller plast och formas efter den motsvarande ögats färg, storlek och form.

3. Extremitetsproteser: Används för att ersätta en amputerad arm eller ben. De kan vara mekaniska eller elektroniska och är ofta anpassade efter den enskilda individens behov.

4. Tandproteser: Används för att ersätta saknade tänder. De kan vara fast monterade eller avtagbara och tillverkas av material som akryl, nylon eller metal.

5. Andningsproteser: Används för att hjälpa personer med andningssvårigheter. De kan vara i form av en mask eller en tub som fästes utanpå kroppen och förbinder patienten med ett andningsapparat.

Underkäkstumör (latin: Tumor mandibulae) är en allmän term för olika slags abnorma tillväxt eller tumörer i underkäken. Dessa tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De kan uppstå från olika typer av vävnader i underkäken, såsom benvävnad, mjukvävnad, kärlvävnad eller nerver.

Godartade underkäkstumörer växer långsamt och sprider sig sällan till andra delar av kroppen. De kan dock orsaka problem genom att trycka på omgivande strukturer, som tänder, käkar eller nerver.

Elakartade underkäkstumörer däremot växer snabbare och sprider sig lättare till andra delar av kroppen genom att metastasera (sprida cancerceller). De kan orsaka allvarliga skador på omgivande vävnader och organ.

Exempel på vanliga typer av underkäkstumörer inkluderar ameloblastom, odontom, central granulocytär myoblastom, cherubism, fibrosarkom, osteosarkom och plasmacytom.

I am not a medical professional, but I can try to provide you with some information about the possible meaning of the term "käkfixeringstekniker" in a medical context. After doing some research, it seems that this term may refer to a dental technician who specializes in jaw (or maxillofacial) fixation techniques.

Maxillofacial fixation is a procedure often performed during the treatment of facial fractures or jaw injuries. The technique involves fixing the upper and lower jaws together using wires, screws, plates, or other devices to hold them in proper alignment while they heal. A dental or maxillofacial technician with expertise in this area might be responsible for creating custom-made appliances, such as arch bars or fixation devices, which are used during the surgical procedure and/or for postoperative immobilization.

Please note that this interpretation is based on my understanding of the individual words in the term and their possible meanings in a medical context. For an accurate definition or more detailed information, I would recommend consulting a reliable medical source or speaking directly with a healthcare professional.

'Gom' är ett slanguttryck och används inte inom medicinen. Det finns inget officiellt medicinskt begrepp eller diagnos som kallas "gom". Om du har några hälsofrågor eller symptom rekommenderar vi att du kontaktar en läkare eller ett sjukvårdscenter för att få en professionell bedömning och behandling.

Maxillary fractures, også kjent som midtlinjespaltefrakturer eller Le Fort frakturer, refererer til skader på overkaken (maxilla) i ansiktet. Disse frakturene innebærer oftest flere bruddsteder og kan være komplekse. Det er vanlig å klassifisere maxillary fractures etter Le Fort-klassifiseringen, som deler dem opp i tre typer basert på hvor og hvilken art frakturen er:

1. Le Fort I: Denne typen involverer en skiljelinje over tannlinjen (alveolaren proses) og under øynesoklen (orbitale kant). Bruddet går ofte igjennom nasale septum, hvor nesebenet og overkaken møtes.
2. Le Fort II: Denne typen involverer en skiljelinje over tannlinjen, gjennom øynesoklen og under øyebrynet (supraorbital rand). Bruddet kan også inkludere nedre deler av nesebenet.
3. Le Fort III: Denne typen er den mest alvorlige og involverer en skiljelinje over tannlinjen, gjennom øynesoklen, øyebrynet og dele av kindknotene (zygomatiske processer). Dette resulterer i en flytbar øvre ansiktsskalle.

Maxillary fractures kan føre til en rekke symptomer, inkludert smerte, synke, vanskeligheter med å spise og snuse, høresvikt, svulst, blåhet og/eller blod under øynene, dobbeltseende eller forvråket seende. Behandlingen av maxillary fractures kan involvere kirurgisk stabilisering ved hjelp av plater og skruer for å fastsætte bruddstederne i deres riktige posisjoner.

'Orthognathic surgical procedures' refer to a type of surgery used to correct jaw misalignments and improve the way the jaws function. The word "orthognathic" comes from the Greek words "orthos," meaning straight or correct, and "gnathos," meaning jaw. These surgeries are typically performed by oral and maxillofacial surgeons in conjunction with orthodontic treatment to achieve proper alignment of the teeth and jaws.

Orthognathic surgical procedures may be recommended for patients who have significant discrepancies between the size or position of their upper and lower jaws, which can lead to problems with bite, chewing, speaking, breathing, and sleeping. The surgery involves making cuts in the jawbones and repositioning them into the correct alignment. In some cases, bone may be added or removed to achieve the optimal result. Once the bones are repositioned, they are held in place with plates and screws until they heal.

Orthognathic surgical procedures can have a significant impact on a patient's appearance, as well as their ability to eat, speak, and breathe comfortably. It is important to note that these surgeries are typically only recommended for patients whose jaw misalignments cannot be corrected with orthodontic treatment alone.

Ossifierande fibrom (även känt som "osteofibrom") är en sällsynt ben tumör som karaktäriseras av att benvävnad bildas inuti en fibros tumör. Tumören består till största delen av bindväv och har vanligen sin ursprungliga plats i långa rörbenen, men kan även förekomma i andra delar av skelettet.

Ossifierande fibrom tenderar att växa långsamt över tid och kan orsaka smärta eller svullnad i det drabbade området. I vissa fall kan tumören också leda till frakturer eller andra komplikationer. Behandlingen för ossifierande fibrom innefattar ofta kirurgi för att avlägsna tumören, men i vissa fall kan observation och övervakning vara lämpligare om tumören är liten och inte orsakar några besvär.

'Frontalben' är ett medicinskt begrepp som refererar till den främre delen av huvudet, motsvarande pannan och det angränsande området. Det är också känt som frontalloben eller frontalregionen, och innehåller en del av storhjärnan (cerebrum). Frontalloben har en viktig roll i högre mentala funktioner såsom planering, beslutsfattande, socialt beteende, emotionell regulering och arbetshågkomst. Skador eller sjukdomar i denna region kan leda till kognitiva, emotionella och beteendemässiga symptom som exempelvis sämre minnesförmåga, impulsivt beteende och förändrad affektivitet.

'Näsben' (nasus, nasala benet) är en del av människans skelett i ansiktet. Det är ett pariga ben som bildar en del av näshålan och nosryggen. Näsbenet har också en viktig funktion vid doftsinnet, eftersom det innehåller de sensoriska cellerna för lukt.

I anatomiskt perspektiv är näsbenet ett kort, flätat ben som sitter i mitten av ansiktet ovanför överläppen och under ögonbrynen. Det består av två delar: en framsida (corpus nasale) och två sidor (alae nasales). Framsidan är den lodräta delen som bildar näshålans bakre vägg, medan de två sidorna utgör de yttre delarna av näsan.

Näsbenet hjälper också till att skydda hjärnan genom att skapa en barriär mellan det inre av huvudet och den yttre miljön. Det är ett av de 14 benen i ansiktsskelettet och är direkt kopplat till ögonhålans botten, tinningbenet och pannbenet.

Alveolarresorption är en medicinsk term som refererar till den process där benvävnad i alveolerna, de små luftfyllda säckarna i lungorna där gasutbyte sker, bryts ned och absorberas. Detta orsakas vanligtvis av en inflammatorisk reaktion som följd av en infektion eller skada, till exempel vid lungsjukdomar som COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease) och tuberkulos.

Denna process kan leda till en förlust av lungvolym och funktion, och kan orsaka symptom som andnöd och hosta. Behandlingen av alveolarresorption beror på den underliggande orsaken, men kan innefatta antiinflammatorisk behandling och antibiotika för att behandla infektioner. I vissa fall kan kirurgi vara aktuell för att avlägsna skadad lungvävnad.

'Skalle' er en uformell betegnelse for hovedet, men i en medicinsk kontekst refererer det typisk til kraniet eller den del av kroppen som omgiver hjernen. Det består av flere separate ben, der vokser sammen til et solidt skeletal støtteelement for hjernen og musklerne i ansigtet og nakken. Kraniet har også åbninger som tillader nervesystemets strukturer, blodkar og andre vitaler organer at passere igennem.

'Kindtand' er en medisinsk betegnelse for tennene hos barn og unge før de blir voksne. Kindtannen, også kalt milk- eller deciduus-tann, er de første tennene som barna får etter de får sine mellemkindtand (som kommer frem mellom 6 og 30 måneders alder). Barn har inntast 20 kindtann i alt. Disse blir gradvis erstattet av de permanente tennene fra ca. 6 årsalderen til ungdommen.

I'm sorry for any confusion, but "Haka" is not a medical term. It is a traditional dance or performance from the Maori culture in New Zealand. The Haka is often performed by a group, with vigorous movements and stamping of the feet, shouting and stick gestures. It was traditionally used for various purposes such as welcoming distinguished guests, going into battle, or acknowledging achievements.

"Alveolarproces" eller "alveolarutskott" är medicinska termer som refererar till en patologisk tillstånd där det förekommer abnormt växt av benvävnad (osteogenes) inne i lungornas alveoler, små luftfickor där gasutbyte sker vid andning. Detta kan leda till andningssvårigheter och andra respiratoriska komplikationer.

Alveolarproces kan förekomma som en komplikation av olika sjukdomar, exempelvis cystisk fibros (CF) eller granulomatös sjukdom, såsom sarkoidos. I vissa fall kan det även vara relaterat till långvarig användning av kortisoninhalatorer för att behandla lungsjukdomar som astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD).

Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever andningssvårigheter, hosta eller annan andningsrelaterad symptomatologi, för att fastställa diagnos och få behandling så snart som möjligt.

Den medicinska termen "Betteford-klassen II" används sällan inom tandvård och ortodonti. Det är möjligt att du menar den mer etablerade klassificeringssystemet för skallandets position, som kallas Angle-klassifikationen av skallrelationer.

I Angle-klassifikationen av skallrelationer betecknar Klass II en retrognatisk relation mellan överkäken och underkäken, vilket innebär att underkäken är positionerad bakom den ideala positionen i förhållande till överkäken. Detta kan leda till en övertäckning av överkäken av underkäken när munnen är stängd, och det kan finnas en mer uttalad bitvis kontakt på de bakre tänderna.

Det finns två typer av Klass II malokclusioner: Klass II division 1 och Klass II division 2. I Klass II division 1 är den främre tandraden normalt positionerad eller kan vara något framskjuten, medan överkäken har en mer uttalad retrognatisk relation i förhållande till ansiktet. I Klass II division 2 är den främre tandraden retruperad och lägre placerad, vilket ger ett mer tvåspetsigt utseende på profilen.

Alveolarkammplastik är en typ av kirurgisk procedur inom oral och maxillofacial kirurgi. Proceduren innebär att man återställer och modellerar den bennära strukturen i alveolarramen, vilket är den del av käkbenet där tänderna sitter inneslutna.

Alveolarkammplastik utförs ofta efter en tandutträckning eller efter att tänden extraherats, då alveolarramen kan bli skadad och försvagad. Genom att återställa och modellera alveolarramen kan man förbättra den estetiska utseendet och underlätta placeringen av en tandimplantatprotes eller annan typ av tandrestaurering.

Under proceduren skär kirurgen bort delar av den skadade benstrukturen och formar sedan om de återstående delarna för att skapa en stabil och funktionell alveolarram. I vissa fall kan man använda benersättning eller annan typ av biologiskt material för att stödja den nya benstrukturen.

Själva operationen utförs vanligtvis under lokalbedövning, men i vissa fall kan sedering eller allmänt bedövningsmedel användas beroende på patientens behov och preferenser. Efter operationen kan det vara nödvändigt att följa vissa instruktioner för att underlätta läkningen, till exempel undvikande av rökning, intag av kylande livsmedel och skonsam behandling av området.

I medically, the term "hard palate" refers to the bony front part of the roof of the mouth. It forms a barrier between the oral cavity and the nasal cavity, and is involved in processes such as swallowing and speech. The hard palate is made up of bone that is covered by a thin layer of mucous membrane. It is distinguished from the soft palate, which is located at the back of the mouth and is made up of muscle and connective tissue.

'Underkäkssjukdomar' refererar till sjukdomar eller störningar som drabbar underkäken, även känd som mandibulan. Detta kan inkludera en rad olika förhållanden, från medfött defect till trauma eller degenerativa tillstånd. Några exempel på underkäkssjukdomar är:

1. Mandibular fracturer: Frakturer av underkäken som orsakas av trauma, till exempel en slagsmål eller ett fall.
2. Temporomandibulär dysfunktion (TMD): En samling symtom som inkluderar smärta, ljud och/eller restriction i rörelse i käkleden. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive stress, skada eller abnormal biomekanik.
3. Osteonekros: Död av benvävnad i underkäken, ofta som en komplikation till läkemedel som innehåller kortison eller cancerbehandling.
4. Tumörer och cystor: Både godartade och elakartade tumörer kan drabba underkäken, liksom cystor som orsakas av infektion eller inflammation.
5. Retrognat mandibula: En medicinsk term för en underkäke som sitter tillbaka jämfört med överkäken, vilket kan leda till ett utseendefel och/eller sväljningssvårigheter.
6. Prognat mandibula: Det motsatta tillståndet av retrognat mandibula, där underkäken sticker fram för mycket jämfört med överkäken.

Detta är bara några exempel på underkäkssjukdomar och det finns många andra tillstånd som kan drabba denna del av kroppen. Om du tror att du har en sjukdom eller skada i underkäken bör du söka vård hos din läkare eller tandläkare så snart som möjligt.

"Design of orthodontic appliances" refers to the process of creating medical devices used in orthodontics, a branch of dentistry focused on the treatment of teeth and jaw irregularities. These appliances are designed to align teeth, correct bite issues, and improve the function and appearance of a patient's smile.

The design process involves several steps, including:

1. Assessment: The orthodontist evaluates the patient's dental condition, takes X-rays, photographs, and impressions of their teeth to create a detailed treatment plan.
2. Design: Based on the assessment, the orthodontist designs an appliance that will achieve the desired results. This may include traditional braces, clear aligners, palatal expanders, or other specialized appliances.
3. Fabrication: The design is then sent to a dental laboratory where technicians fabricate the appliance using materials such as metal, plastic, or ceramic.
4. Fitting: Once the appliance is ready, the orthodontist fits it to the patient's teeth and makes any necessary adjustments to ensure proper fit and function.
5. Follow-up: The orthodontist will monitor the patient's progress throughout treatment and make any necessary adjustments to the appliance as needed.

The design of orthodontic appliances requires a thorough understanding of dental anatomy, biomechanics, and materials science. It is a critical component of orthodontic treatment that can significantly impact the success of the therapy and the patient's overall oral health.

Medicinskt talat refererar käken till det underkäksben (mandibulan) som är den rörliga benplattan i ansiktsskelettet hos djur, inklusive människor. Det består av en horisontell del (den rörliga delen) och två vertikala delar. Käken hjälper till att forma munhålan, stödjer käkmusklerna och är viktig för aktiviteter som äta, tala och andas.

En jättecellsgranulom (GC, Giant Cell Granuloma) är en speciell form av inflammatorisk benvävnadsreaktion som ses i vissa medicinska tillstånd. Det består av samlingar av immunceller, däribland jätteceller, som bildas när kroppens immunsvar försöker hantera en främmande substans eller infektion.

GC kan delas in i två huvudkategorier: centrala jättecellsgranulom och perifera jättecellsgranulom. Centrala jättecellsgranulom är vanligast associerade med sjukdomar som tuberkulos, histoplasmos eller andra infektioner som orsakas av svampar. Perifera jättecellsgranulom kan vara relaterade till olika orsaker, inklusive odontologiska problem (till exempel en inflammerad tandkota), autoimmuna sjukdomar eller reaktioner på främmande material som förekommer i kroppen.

GC är ofta asymptomatiska och upptäcks ofta av en slump under rutinmässiga tand- eller käkundersökningar. I vissa fall kan de orsaka smärta, svullnad eller andra symtom beroende på deras storlek och plats i kroppen. Behandlingen av jättecellsgranulom beror på underliggande orsaken, men det kan inkludera mediciner som steroider för att minska inflammationen eller kirurgiska ingrepp för att avlägsna den.

'Tand' er en del af muskuloskeletal systemet og er definert som et hård, vitamin-riggt struktur, der består af roden (radix) og kronen (corona). Tanden dannes af tre typer væv: cementum, dentin og pulpa. Cementum er det yderste lag, der danner en fast forbindelse mellem tanden og kæbeknoglen. Dentin ligger under cementum og udgør den største del af tanden. Pulpaen er det indre væv i tanden, der indeholder blodkar og nerver. Tandens overflade er beklædt med et hårdt lag, kaldet emaljen, som er det hårdeste stof i kroppen. Tanden har en central hulhed, pulpaen, der indeholder blodkar, nerver og andre vævstyper.

Tandens funktioner inkluderer: at bide, knuse og maler føde til passende størrelse for at lette svælgen; hjælp til tale; og bidrage til æstetikken ved at give ansigtet form. Tandpleje er vigtig for at opretholde sundheden af tænderne og tandkød og forebygge sygdomme som karies og parodontoopati.

'Tandprotesdesign' refererer til den planlægning og konstruktion af tandproteser, der er designet til at erstatte savnede tænder og/eller støtje til slidte, skadede eller manglende tandsystemer. Det omfatter overvejelser af materielvalg, protesestruktur, pasform, æstetik, funktion og patientkomfort.

Den medicinske definition kan opdeles i følgende punkter:

1. Planlægning: En individuel evaluering af patientens mundhule og behov for at erstatte savnede tænder. Dette omfatter en undersøgelse af den tilbageværende tandsæt, kæbearkitektur, muskulatur, articulation og ønsker for æstetik og funktion.
2. Konstruktion: Den proces, hvor protesen fremstilles ud fra den planlagte designspecifikation. Det omfatter valg af materiale, som oftest akryl, nylon, metal eller en kombination heraf, samt design af strukturen og pasformen for at sikre en komfortabel og effektiv pasning i patientens mund.
3. Æstetik: Designets evne til at fremstille et naturligt og æstetisk udseende, der matcher patientens oprindelige tænder og ansigtsskulptur.
4. Funktion: Den måde, hvorpå protesen genopretter normale kaution, spisning, tale og andre mundhulefunktioner.
5. Komfort: Designets evne til at sikre en god pasning og støtte for patientens mundhule, uden at forårsage smerte eller irritation.

Tandprotesdesign er et vigtigt aspekt af tandplejen, der hjælper med at genoprette patienters mundhulefunktioner og øge deres livskvalitet.

"En aktivatorapparat är en medicinsk apparat som används för att hjälpa till att korrigera, förebygga eller lindra missbildningar, skador eller funktionsnedsättningar i rörelseorganen. Den består vanligen av en fast del som fästes på kroppen och en rörlig del som patienten aktiverar för att få en korrektiv kraft. Exempel på aktivatorapparater är olika typer av ortoser och proteser."

Översättning:

"En aktivatorapparat är en medicinsk apparat som används för att hjälpa till att korrigera, förebygga eller lindra missbildningar, skador eller funktionsnedsättningar i rörelseorganen. Den består vanligen av en fast del som fästes på kroppen och en rörlig del som patienten aktiverar för att få en korrektiv kraft. Exempel på aktivatorapparater är olika typer av ortoser och proteser."

En medicinsk definition av 'hörntand' (latin: dens caninus) är en form av permanent tand, vanligen den första i överkäken (maxillan), som har en spetsigare och längre form än de andra framtänderna. Hos människor är hörntanden normalt sett fyra till antalet, två i överkäken och två i underkäken (mandibulan). De används huvudsakligen för att bita och skär föda, men kan även spela en roll vid social interaktion genom att exempelvis visa dominans.

Medicinskt sett betyder "övertalig tand" att en person har en extra tand som har bildats bredvid eller ovanpå de vanliga tänderna. Detta kallas även supernumerärt tandsystem. Övertaliga tänder är relativt ovanliga och kan vara asymmetriska, vilket innebär att de inte förekommer hos alla personer i ett par. De kan vara fullvuxna eller underutvecklade och kan vara belägna i olika positioner i käken. Övertaliga tänder kan orsaka problem med utvecklingen av andra tänder, tandställning och käkfunktioner.

Ett medicinskt sätt att definiera "käke, delvis tandlös" är "Mandibula, partialmente edentulous". Mandibula är den lägre käken i människans ansikte och "partialmente edentulous" betyder delvis utan tänder. Detta kan orsakas av olika faktorer som ålder, tandlossning eller trauma.

Medicinskt kan "tand, inkilad" översättas till "tooth, impacted." Det innebär att en tand inte lyckats penetrera oralepitheliet och därmed inte har lyckats ta sin normala position i munhålan. Istället sitter tanden kvar delvis eller helt innesluten i käkbenet. Detta kan orsaka smärta, infektioner eller skada till angränsande strukturer.

'Odontome' är ett medialt begrepp som används för att beskriva en benign (godartad) tumör eller vävnadsanomali i munhålan som innehåller dentalvävnad. Dessa tillväxtar kan innehålla tandkött, emalj och dentin, och de kan variera i storlek från mycket små till relativt stora.

Odontomer är vanligtvis asymptomatiska (ger inga symtom), men de kan orsaka problem om de växer tillräckligt stora för att pressa på tänderna eller andra strukturer i munhålan. I vissa fall kan de också bli inflammerade eller infekterade.

Det finns två huvudtyper av odontomer: komplex odontom och compound odontom. Komplex odontom är en sammanväxt tand som saknar normal form och struktur, medan compound odontom består av flera små, separate tänder som ofta har en mer normal form och storlek.

Odontomer är vanligare hos barn och unga vuxna än hos äldre personer, och de förekommer oftare hos män än kvinnor. Även om orsaken till odontomer inte är fullständigt klarlagd, tror forskarna att de kan vara relaterade till genetiska faktorer eller störningar under den embryonala utvecklingen.

'Tandregleringshjälpmedel, funktionella' refererar till medicinska enheter eller hjälpmedel som används för att korrigera, stödja eller förbättra funktionen hos tänder och käkar. Dessa inkluderar exempelvis ortodontiska apparater såsom fasta och lösa bracketsystem, skruvar och expansorer som placeras i munnen för att justera tändernas position och att korrigera eventuella felställningar. Andra exempel på funktionella tandregleringshjälpmedel är palatalklaffar, som används för att behandla talsvårigheter orsakade av käkpositionering, samt skumgummier och andra typer av nattsplintar som används för att skydda tänderna och käken under sömn.

"Turksyka" (latin: Prostata) er ein kjønnsorgan som hører til de underlegge kvinne- og mannlige kjønnsorganane. Hos menn er turksykka ein del av de reproduktive organane og lager ein sekret som er ein viktig del av særommet. Turksykka er ein muskel- og Drüsenorgan plassert for halsen til urinblåsan og rundt om urinrøret. Dess funksjoner inkluderer å hjelpe med å kontrollere urinflyten og å produse ein del av særommet som er viktig for reproduksjonen. En forstørring eller abnormal vekst av turksykka kalles en turksykkeltumor eller ein prostatautvidelse.

'Tandmodeller' er en uformell betegnelse for modeller af tænder, som oftest anvendes i den dentale og maxillofaciale medicin og tandlægefaglighed. De kan være fremstillet af forskellige materialer, herunder metal, voks, gips eller digitale modeller.

Tandmodellerne er nøjagtige kopier af patientens tænder og/eller kæbeben, der anvendes til en række formål, herunder:

1. Diagnostisk brug: Tandmodeller kan hjælpe med at identificere eventuelle abnormiteter, skader eller sygdomme i tænderne og kæbebenet.
2. Planlægningsbrug: De anvendes ofte til at planlægge behandlinger, herunder fremstilling af tandsæt, orthodontiske behandlinger, implantater osv.
3. Undervisningsbrug: Tandmodeller er værdsatte undervisningsværktøjer i tandlægeuddannelser og andre dentale uddannelser.
4. Forskningsbrug: De anvendes også i forskning, herunder til at teste nye behandlingsmetoder eller materialer.

I korthed er 'Tandmodeller' præcise reproduktioner af patientens tænder og/eller kæbeben, der anvendes til en række formål inden for den dentale og maxillofaciale medicin og tandlægefaglighed.

'Odontogenic cyst' är en benign tumör i käkmuskulaturen som har sitt ursprung från odontogent (tandbildande) vävnad. Det är en encapsulerad, flüssighetsfylld struktur som bildas när cellytan skadats eller infekterats. Odontogena cystor kan vara av olika slag beroende på vilken typ av odontogen cell som orsakar cystan. De vanligaste typerna är folliculära cystor och dentigraala cystor. Symptomen på en odontogen cyst kan inkludera smärta, svullnad, eller en känsla av tryck i munnen. Behandlingen består ofta av en kirurgisk excision av cystan.

'Käkhåletumörer', även kända som sinus pilonidalis tumörer eller kryptider, är abnorma vävnadsformationer som bildas i det perianala området, närmare bestämt i det lilla hålrummet (käkhålet) som finns mellan anus och stjärtbenet. Dessa tumörer kan vara både ickecancerösa (benigna) och cancerösa (maligna).

De flesta käkhåletumörerna är benigna och består av hårfollikelinflammation, infektion eller cystbildning. Ibland kan en ingrown hair (ingjuten hår) leda till en infektion och bildandet av en abscess eller en pilonidal cyst. Dessa tumörer kan vara små och orsaka obehag eller stora nog för att pressa på nerver och muskler i området, vilket kan leda till smärta och svullnad.

I sällsynta fall kan käkhåletumörer bli cancerösa och utvecklas till en malig nedscending primär epitelial tumör (PET). Dessa tumörer är mycket ovanliga, men de kan vara aggressiva och leda till lokala infiltrationer och metastaser.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man upplever smärta, svullnad eller annan obehag i det perianala området. Behandlingen kan bestå av antibiotika, dränering av abscesser eller kirurgiskt avlägsnande av tumörerna.

I'm sorry for the confusion, but "Bettfel" doesn't seem to be a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or dialect. Could you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.

'Bett' er en betegnelse for et sykeleiebed, det vil si en plass i et sykehus hvor en pasient ligger og soves. Ordet kommer fra oldengelsk og betytt "seng". I medicinsk sammenheng kan 'bett' også referere til en diagnose eller behandling som en pasient får, men det er mindre vanlig.

'Tandförflyttning' (engelska: 'tooth movement') är inom tandvården och ortodonti processen där en eller flera tänder flyttas från sin ursprungliga position i käken till en ny position. Detta uppnås vanligtvis genom användning av en ortodontisk apparat, såsom en fast eller lös spake, som utövar en kontinuerlig kraft på tanden för att gradvis förflytta den över tiden. Tandförflyttning kan också ske naturligt under puberteten när käken växer och tänderna justeras i position.

Den mest vanliga orsaken till tandförflyttning är att korrigera en onormal bithållning eller för att förbättra ett persons estetiska utseende. Andra anledningar kan vara att skapa plats för en extra tand, att stänga gap mellan tänderna eller att justera tänders position efter en tandläkareingrepp som till exempel en rotkanalbehandling eller en tandextraktion.

Tandförflyttning kan vara ett långvarigt och komplext förfarande beroende på hur mycket tanden måste flyttas och vilken typ av ortodontisk apparat som används. Det är viktigt att följa din tandläkares eller ortodontists instruktioner noggrant för att säkerställa en framgångsrik behandling och undvika komplikationer såsom skada på tänderna, käken eller kringliggande vävnader.

Den främre kindtanden, även känd som central incisor, är den mest framträdande tanden i över- eller underkäken. Den är placerad i mitten av tandraden och är vanligen en av de första permanenta tänderna som får sitt genombrott (eruption) i munhålan. Främre kindtanden används främst för att bita av mat och har en rak, smal och spetsig form.

Keratokystisk odontogen tumör (Keratocystic Odontogenic Tumor, KOT) är en sällsynt, benbildande tumör i käken som karakteriseras av ett cystiskt lumen fyllt med hinnan keratin. Trots namnet och att det historiskt har klassificerats som en cysta, anses KOT numera vara en neoplasi (tumör) snarare än en cysta.

Keratokystisk odontogen tumör är vanligast hos unga vuxna och kan orsaka symtom såsom smärta, svullnad eller lösning av tänder i området där tumören finns. Den kan också vara asymptomatisk och upptäckas vid slumpmänt röntgen.

KOT har en tendens att återkomma efter behandling, vilket gör att nära follow-up är viktigt. Behandlingen innefattar ofta kirurgiskt avlägsnande av tumören tillsammans med en säker marginal för att minska risken för återfallsjukdom. I vissa fall kan radioterapi eller kemoterapi användas som kompletterande behandlingar.

Tandprotesfastsättning är ett sammanfattande begrepp för de metoder och material som används för att fästa tandproteser, även kallade falska tänder eller tandersättningar, i munnen. Det kan vara fråga om totalproteser som ersätter allt kvarstående tandskelett eller partiella proteser som endast ersätter en del av tänderna.

Det vanligaste sättet att fastsätta en tandprotes är med hjälp av prostetfastsättningsmaterial som häftar sig till den svalkade och fuktiga munvätskan i munhålan, så kallad svalgvätskebaserad (salivbaserad) fastsättning. Det gör att protesen hålls på plats av sugan och ventilationen i munhålan.

En annan metod är med hjälp av implantat, där små skruvar av titan eller keramik fästes direkt i käkbenet. Tandprotesen kan sedan fästas på dessa implantat med hjälp av speciella skruvar och adapter. Denna metod kallas för implantatbaserad fastsättning och ger en mycket bättre hållfasthet än den svalgvätskebaserade metoden.

Det är viktigt att notera att tandprotesfastsättning är en individuell behandling och att val av metod beror på flera faktorer, såsom patientens preferenser, munsituation, ekonomiska förhållanden med mera.

'Tanduppsättning, blandad' refererar till en persons tandsituation där de har både naturliga tänder och konstgjorda tänder, som t.ex. proteser eller kronor, i sin mun. Det kan också inkludera situationer där en person har flera former av konstgjorda tänder, som både implantat och traditionella broar eller proteser. Termen 'blandad' används för att beskriva den blandade sammansättningen av naturliga och konstgjorda tänder i en persons mun.

'Tandlöshet' betyder att en person saknar tänder. Det kan bero på olika orsaker, till exempel ålder, genetik, sjukdomar som diabetes eller cancer, skada från tandsmaksälskare (till exempel tobak), dålig oral hygien eller brist på fluorid i vattenförsörjningen under uppväxten.

Det finns också medicinska tillstånd som kan leda till tandlöshet, såsom Sjögrens syndrom och akromegali. I vissa fall kan tandlöshet behandlas med tandimplantat eller andra tandproteser för att hjälpa personen att återfå sin käkfunktion och estetik.

Tandköttstumörer (odontogenic tumors) är en benämning på en grupp sällsynta till återkommande, godartade eller elakartade tumörer som har sitt ursprung i odontogent vävnad, det vill säga tandkött, käkben och tandbrosk. Tandköttet är ett speciellt slags broskvävnad som omger tändernas rötter och hjälper till att bilda och underhålla dem.

Det finns många olika typer av tandköttstumörer, men de flesta är godartade (icke elakartade) och växer långsamt över tid. Några exempel på vanliga former av godartade tandköttstumörer inkluderar:

1. Ameloblastom: Denna typ av tumör utgår från ameloblastcellerna, som annars hjälper till att bilda emaljen på tänderna. Ameloblastomer är oftast lokaliserade i underkäken och kan vara väldefinierade eller infiltrerande i sin tillväxt.
2. Odontom: Detta är en blandning av tandkött och tandbroskvävnad, som ofta bildar små, välavgränsade knölar eller cystor i käken. De flesta odontomer upptäcks hos barn och unga vuxna och är vanligtvis godartade, men kan i sällsynta fall vara elakartade.
3. Adenomatoid odontogenic tumor (AOT): Denna typ av tandköttstumör utgår från epitelceller som annars hjälper till att bilda tandemaljen och tandkörteln. AOT är oftast lokaliserade i överkäken och tenderar att växa långsamt över tid.

Elakartade (maligna) tandköttstumörer är mycket ovanligare än sina godartade motsvarigheter, men kan inkludera cancerformer som ameloblastisk carcinom och primärt intraosseär odontogen karzinom. Dessa typer av tumörer kräver aggressiv behandling, ofta kirurgi följt av strålbehandling eller kemoterapi.

I allmänhet är prognosen för de flesta godartade tandköttstumörerna mycket god efter att de har opererats bort. Dessa tumörer tenderar att växa långsamt och sällan sprider sig till andra delar av kroppen. Vissa typer av tandköttstumörer, som ameloblastom, kan dock ha en tendens att återkomma efter behandling, så det är viktigt att patienten följs upp regelbundet av en oral- och maxillofacial kirurg eller en tandläkare specialiserad på munhåla och ansiktskirurgi.

"Mandibular condyle" refererar till den del av tinbenet (mandibulan) som articulariserar med temporalbenet i käken och bildar tinbensleden. Det består av en huvudyta, en hals och en process som är belägen i den bakre överkanten av underkäken. Mandibular condyle är viktigt för öppning och stängning av munnen samt för laterala rörelser av käken.

"Tandregleringshjälpmedel" är en översättning av den medicinska termen "Dental Regulatory Aids". Detta kan också ställas in i sammanhang med den engelskspråkiga termen "Dental Appliances", som är mer allmänt använd.

Enligt Medicinska Ordboken (MIMS) definieras dentalregleringshjälpmedel som:

"En apparat eller enhet som placeras i munnen för att behandla, korrigera eller förebygga olika tillstånd relaterade till tänderna och/eller käkarna. Exempel på dentalregleringshjälpmedel innefattar t.ex. tandställ, tuggapparat, tandspråkshållare, nattskydd (skyddsplattor), ortodontiska apparater och proteser."

Således är dentalregleringshjälpmedel en bred kategori av medicinska produkter som används för att hjälpa till att lösa problem med tänder, käkar och käkmuskulatur.

Käksjukdomar (oral orala sjukdomar) är en samlingsbeteckning för olika tillstånd och sjukdomar som drabbar munhålan, tänderna, käkbenen och ansiktets muskler. Det kan vara bakteriella, virala, svampiga eller autoimmuna tillstånd. Några exempel på käksjukdomar är:

* Tandcaries: En infektion i tanden orsakad av bakterier som inte behandlas korrekt.
* Paradontit: En inflammation och infektion i tandköttet och käkbensvävnaden som kan leda till tandlossning.
* Munsår: Små sår eller ulcerationer i munhålan som kan vara orsakade av mekanisk skada, stress, hormonförändringar eller sjukdomar som exempelvis cancer.
* Torr mun (xerostomi): En försvagad salivproduktion som kan orsakas av vissa mediciner, strålbehandling, sjukdomar eller åldrande.
* Tandlossning: Förlorade tänder på grund av ålder, trauma, karies, paradontit eller andra orsaker.
* Tumörer och cancersjukdomar i munhålan, tungan eller svalget.

Det är viktigt att uppsöka tandläkare regelbundet för preventiv vård och tidig identifiering av eventuella käksjukdomar.

Odontogen follikulär cysta (OFC) är en typ av tandcysta som utvecklas från odontogen epitel, det vill säga celler som deltar i tandbildningen. Den bildas ofta runt en obruten eller missformad tandrot och innehåller flytande vätska. OFC är vanligast hos ungdomar och yngre vuxna, och om den inte behandlas kan den leda till förstoring av käkbenet och skada angränsande strukturer som tänder och käkar. Behandlingen innebär ofta en kirurgisk operation där cystan töms och tandroten extraheras.

Neuroektodermal tumor, melanotisk, är en sällsynt typ av cancer som utgår från celler i det neuroektoderma, ett embryologiskt lag som ger upphov till både nerv- och hudceller. Den melanotiska neuroektodermala tumören karakteriseras av att tumörcellerna producerar melanin, ett pigment som ger huden, hår och ögon dess färg. Dessa tumörer kan vara maligna (cancer) eller benigna (godartade).

Melanotiska neuroektodermala tumörer kan förekomma över hela kroppen, men de flesta upptäcks i huden eller slemhinnor. Symptomen kan variera beroende på plats och storlek på tumören, men de kan inkludera en nyförändring på huden som är oregelbunden, asymmetrisk, gråbrun till svart i färgen och som växer eller blöder.

Diagnosen ställs vanligen genom en biopsi av den misstänkta tumören, följt av mikroskopisk och immunhistokemisk analys för att fastslå typen och graden av tumören. Behandlingen kan innebära kirurgiskt avlägsnande av tumören, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på typen och utsträckningen av tumören.

En överbit är en tandpositionering där den övre framtandens (centrala incisors) överskuggar den nedre framtandens (centrala incisors) framkant när munnen är stängd. Detta skapar ett visst avstånd mellan de två tänderna och kan vara mer eller mindre uttalat. En överbit kan vara en normal variation i tanduppsättningen, men om det är alltför uttalat kan det leda till problem med käkmuskulatur, tal, andning och/eller bettfunktion.

'Tandhals' er en del av tannen som kalleres 'nektin' eller 'tannhalsnektin'. Dette er den del av tannen der står i kontakt med tandkjøttet og holder på tannen fast i kaken. Tandhalssystemet inkluderer også de adjacente strukturer som kjobber, tunge, kinder og muskler, som sammenlager seg for å forme en sluttet enhet rundt tannen.

Tandhalsnektinet er viktig for å holde på tannen i dens sokkel og for å hindre at den blir løs. Det er også viktig for å beskytte mot infeksjoner, da det inneholder en slags immunceller som kan angripe bakterier som forsøker å trange seg inn i kroppen gjennom munnens slimehinner.

Tandhalser er ofte utsatt for sykdommer, som f.eks. paradontitt, som kan føre til at tannen blir løs og må eventuelt extraheres. Derfor er det viktig å ha en god mundhygiene og regelmessige tannkontroller for å forebygge slike problemer.

'Tandreglering' er en behandlingsmetode innen tannlegering, der man bruker fastgjorte enheter for å justere stillingen og funksjonen til tennene. Dette gjøres vanligvis for å korrigere ulike typer av tannfeil, som kan føre til problemer med kjenning, spisning, tale eller æstetikk.

En tandreglering består vanligvis av to dele: en fast del som er fiksert til tennene og eventuelt et par bevegelige deler som brukes til justeringen. Den fastgjorte delen kan være fremstilt av metall, keramikk eller transparante materialer, og inneholder ofte en slags gangsystem som lar behandleren justere tennene gradvis over tid.

Det er vanlig å se barna og unge mennesker med tandregleringer, men også voksne kan benytte seg av denne type behandling. Tandreglering kan være en investering i en bedre tannhelse og økt selvverv, siden riktig stilling og funksjon av tennene kan føre til forbedret munnhygiene, lavere risiko for skader på tennene og eventuelt forebygge behovet for ytterligere tannbehandling i fremtiden.

Mikrognati är ett medicinskt tillstånd där underkäken (manđibula) och/eller överkäken (maxilla) är underutvecklade, vilket resulterar i en kortare under- eller överbett än normalt. Detta kan leda till ett flertal medicinska och estetiska problem, såsom svårigheter med att tugga, svälja och tala samt ett utseende som kan påverka individens självkänsla negativt. Mikrognati kan vara en isolerad avvikelse eller förekomma i kombination med andra syndrom eller ärftliga tillstånd. Behandlingen kan bestå av kirurgiska ingrepp, ortodontisk behandling eller kombinationen av båda.

Enligt medicinskt vett betyder "tand, icke-erupterad" att en tand inte har brutit igenom slemhinnan i munhålan och inte är synlig vid vanlig inspektion. Det kan också kallas för en "obruten tand" eller "icke-exponerad tand". Dessa icke-erupterade tänder kan vara i olika stadier av utveckling och kan vara belägna i benet under tuggmusklerna, innanför andra tänder eller inbäddade under skikt av mjukvävnad. Ibland kan det behövas utföra röntgenundersökningar för att fastställa positionen och utvecklingen av en icke-erupterad tand.

'Permanent teeth setup' refererar till de slutgiltiga tänderna hos människor som ersätter de tidigare tillfälliga milk tänderna. Den permanenta tanduppsättningen består av 32 tänder för de flesta vuxna, inklusive 8 framtänder (incisiver), 4 hörntänder (caniner), 8 kindtänder (premolarer) och 12 molarer (inklusive de visdomstanden). Den permanenta tanduppsättningen börjar gro i käkbenet under barndomen och fortsätter att komma ut genom tandutvecklingen under ungdomen och tidiga vuxenlivet.

I'm happy to help! However, I noticed that your question contains a typo. The correct term is "Angle Class I", not "Bettfel, Angle-klass I." Here is the medical definition of "Angle Class I":

Angle Class I is a classification of the relationship between the maxillary and mandibular dental arches in orthodontics. It is named after the American dentist, Dr. Edward Hartley Angle, who first introduced this classification system in the late 19th century. In Angle Class I, the mesiobuccal cusp of the upper first molar aligns with the buccal groove of the lower first molar, and the relationship between the two dental arches is considered normal or ideal. This means that the overbite and overjet are within normal limits, and there is no significant crowding or spacing in either arch. However, it's important to note that even within Class I malocclusions, there can be variations in tooth alignment, jaw relationship, and other factors that may require orthodontic treatment.

I samband med sjukvård och läkarverksamhet kan begreppet "underbett" användas för att beskriva en situation där en patient placerats på ett icke-adaptivt, ofta också slitet, sänglinnemedium som inte ger tillräcklig stöd och komfort under längre tidsperioder. Det kan leda till negativa hälsoutfall, såsom sängsurar, tryckskador och smärtor. Enligt medicinsk terminologi kan "underbett" definieras som en yta eller underlag som är understandard jämfört med rekommenderade standarder för att ge patienten tillräcklig stöd och komfort under vårdtiden.

'Tanduppsättning' refererar till samlingen av tänder som finns i munnen hos människor. Den medicinska definitionen är: "Den fullständiga uppsättningen av 32 permanenta tänder, inklusive 8 framtänder, 4 hörntänder, 8 premolarer och 12 molarer (eller visdomstand) som normalt utvecklas hos en vuxen människa."

Det är värt att notera att inte alla vuxna har en komplett uppsättning av 32 permanenta tänder, eftersom visdomstand ofta saknas eller extra tänder kan förekomma.

En tandfistel (dental fistula) är en abnorm rektion eller trängselgång som leder från odontalt infektionsf focus, till exempel en kariesinflammerad tAND, till munhålan. Den kan vara ett tecken på en underliggande infektion i eller nära en tANDsrot. Fisteln är ofta fylld med gulsgrötliknande material, som består av nekrosiserat vävnad och bakterier. Obehandlad kan den leda till allvarliga komplikationer såsom cellulit eller osteomyelit.

Osteom är en benign (godartad) tumör som utgår från benvävnaden. Den består av vävnad som liknar den normala benvävnaden och kan vara belägen i eller på ytan av benet. Osteomer tenderar att växa långsamt och orsakar ofta inga symtom, men om de blir stora kan de leda till smärta, rörelsebegränsningar eller andra komplikationer som frakturer (benbrott). Osteomer är vanligare hos vuxna än barn och behandlas oftast kirurgiskt genom att tumörvävnaden avlägsnas.

"Artikulatorer" er en betegnelse for de dele i talapparatet som formes og beveges for å produsere tale. Disse inkluderer:

1. Underkaken (Mandibula): Denne beveger seg opp og ned og kan rotere rundt en akse.
2. Tungen (Tongue): Dette er en muskel som kan forms, beveges og plasseres for å hjelpe til med å produsere forskjellige lyder.
3. Kindtakene (Cheek): Disse er to muskler som holder maten inn i munnen og også hjelper til med å forme lydene under tale.
4. Overkaken (Maxilla): Denne beveger seg opp og ned sammen med underkaken for å hjelpe til med å forme lydene under tale.
5. Lungene (Lungs): Disse er ikke direkte en del av artikulatorane, men er likevel viktige for produksjonen av talelyder. De puster luft ut gjennom stemmebåndet (Vocal cords) for å produsere lyder.

Samtlige disse strukturene jobber sammen for å produsere tale, og feilfunksjon i noen av dem kan føre til artikulasjonsproblemer eller andre taleproblemer.

'Ansiktsasymmetri' refererar till en situation där ansiktet är ojämt eller oproportionerligt, vilket kan bero på olika anledningar. Det kan vara genetiskt betingat och förekomma vid födelsen, eller orsakas av en skada, sjukdom eller åldrandeprocessen.

Asymmetri i ansiktet kan vara mild och inte alltid uppenbar, men i vissa fall kan den vara mer uttalad och påverka individens utseende och synfält. I vissa kulturella sammanhang kan en viss grad av symmetri ses som ett tecken på skönhet och harmoni.

Det är värt att notera att små asymmetrier i ansiktet är mycket vanliga och normativa, och att det inte nödvändigtvis behöver vara patologiskt eller orsaka några hälsoproblem. Ändå kan mer uttalade asymmetrier ibland vara relaterade till olika medicinska tillstånd, såsom neurologiska sjukdomar, kraniofaciaella avvikelser eller cancer. I dessa fallen bör individen söka medicinsk expertis för att bedöma om det behövs någon behandling.

'Tandutdragning' är en procedure inom odontologi (tandvård) där en tand tas bort från sin alveolär (tandköttsfäste) i käken. Detta kan vara nödvändigt på grund av olika skäl, till exempel om tanden är skadad, infekterad eller orsakar smärta. Tandutdragningen utförs vanligen av en tandläkare eller en specialist inom oral kirurgi. Proceduren kan involvera lokalbedövning för att minska smärtan under utdragningen, och det finns också möjlighet att använda sedering vid behov. Efter tandutdragningen ges ofta instruktioner om vård av området för att undvika komplikationer som infektion eller skada på det omgivande vävnaden.

Interceptiv tandreglering är en form av preventiv tandvård som utförs under uppväxtperioden för att korrigera oönskade tandsymtom och bettfunktioner innan de blir mer allvarliga eller permanenta. Den innebär ofta användning av remedier såsom skruvar, spikar, plattor eller utbuktningar för att leda tillväxten och positionen hos enskilda tänder eller käkar.

Syftet med interceptiv tandreglering är att:

1. Korrigera dålig kontakt mellan över- och underkäken (överbett/underbett).
2. Rätta till onormala bettfunktioner, såsom sugitande på tummen eller tungsryckningar.
3. Förhindra skador på permanenta tänder som växer in under milkänderna.
4. Korrigera dålig tandpositionering som kan leda till onormal slitage och skada på tänderna.
5. Förebygga eller mildra allvarliga tand- och käkproblem i framtiden, såsom tandlossning och TMJ-störningar (temperomandibulära störningar).

Interceptiv tandreglering bör utföras av en ortodontist eller en tandläkare med specialistutbildning inom området. Den är vanligtvis mer kostnadseffektiv och mindre invasiv än att vänta till den permanenta tandregleringen behövs, eftersom det då kan krävas mer omfattande behandlingar för att korrigera de underliggande problemen.

'Orthodontic anchorage procedures' är ett samlingsbegrepp inom ortodonti som refererar till metoder och tekniker som används för att kontrollera och stabilisera de tänder eller strukturer i munnen som agerar som "ankar" under en ortodontisk behandling.

Ankare är någon form av fast, oföränderlig struktur som används för att få rörelse på andra tänder eller delar av tandregeln. Det kan vara en enskild tand, ett antal tänder, en implantat, en miniplatta eller en speciell apparat.

Ortodontisk anchorage procedures kan involvera användning av olika typer av band, bågar, skruvar och andra tillbehör för att stabilisera ankaret så att det inte rör sig när de omgivande tänderna flyttas. Detta hjälper till att uppnå en effektivare och mer kontrollerad rörelse av tänderna under behandlingen.

Exempel på olika typer av ortodontisk anchorage procedures inkluderar:

* Tandankare: Användning av en eller flera tänder som ankare för att röra på andra tänder.
* Skelettala ankar: Användning av en implantat, miniplatta eller annan struktur som är fäst i käken för att agera som ett fast underlag för att röra på tänderna.
* Absorberande ankare: Användning av en speciell apparat eller material som absorberar kraften från rörelsen av tänderna och hjälper till att stabilisera ankaret.

I allmänhet är ortodontisk anchorage procedures viktiga för att uppnå en framgångsrik och effektiv ortodontisk behandling, eftersom de hjälper till att kontrollera rörelsen av tänderna och säkerställa att de placeras i rätt position.

'Tandhåla' är ett medicinskt begrepp som refererar till munhålan och dess innehåll, inklusive tänder, tandkött, käkar, spott, bakterier och annan flora. Tandhålan är en viktig del av kroppen då den har en nära koppling till vår allmänna hälsa. En sund tandhåla kan bidra till ett lägre riskbelastning för sjukdomar som diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och andningsvägsproblem. Dessutom kan en dålig oral hälsa leda till problem som karies, parodontit och ont i tänderna. Det är viktigt att upprätthålla god oral hygien genom att regelbundet borsta tänderna, flossa, använda munvatten och besöka tandläkaren regelbundet för att undvika problem och underhålla en sund tandhåla.

'Tandregleringshjälpmedel, förankrade' är en medicinsk term som refererar till en grupp ortodontiska enheter (tandregleringsapparater) som är fast förankrade till tänderna eller käkbenen. Dessa enheter används för att korrigera missbildningar, oregelbundenheter och positionering av tänder och käkar. Förankrade tandregleringshjälpmedel kan vara av olika typer, till exempel brackets (fasta plattor som fästes på yttre ytan av tänderna), lingualbrackets (fasta plattor som fästes på insidan av tänderna) eller metallband (ringar som omger en tand). Förankrade tandregleringshjälpmedel används ofta när mindre invasiva behandlingar inte är tillräckliga för att korrigera det ortodontiska problemet.

Medicinskt sett betyder "mun, tandlös" att individen saknar tänder i munhålan. Detta kan bero på olika orsaker, till exempel på grund av en medfött missbildning, en sjukdom eller som ett resultat av vuxenlivets tandbortfall. I vissa fall kan det vara möjligt att ersätta de saknade tänderna med hjälp av tandproteser eller implantat för att återställa funktion och/eller esthétik.

I'm sorry for any confusion, but "Silben" is not a medical term in English. The term you may be looking for is "syllable," which refers to a unit of pronunciation having one vowel sound, with or without surrounding consonants, forming the whole or a part of a word. For example, there are two syllables in "water" (wa-ter) and three syllables in "investigate" (in-ves-ti-gate).

If you have any medical questions or terms you would like me to define, please let me know!

'Odontogenic cyst with calcification' är en medicinsk term som används för att beskriva en cyst (en sluten, fluidfylld säck) i munhålan eller käken som har utvecklats från odontogena (tandbildande) brosk- eller cellstrukturer och innehåller kalk Saltinlagringar kan ses på röntgen av en odontogen cyst, men det är ovanligt. Exempel på sådana cystor inkluderar radikulära cystor (tandkapscystor) och keratokystor (keratinbildande cystor). Det är viktigt att diagnostisera och behandla odontogena cystor för att undvika komplikationer som infektion, smärta eller skada på angränsande strukturer. Behandlingen kan innebära avlägsnande av cystan och eventuellt även den associerade tanden.

Osteoblastom är en relativt ovanlig godartad ben tumör som karaktäriseras av överdriven aktivitet hos celler som kallas osteoblaster, vilka annars deltar i normal benvävnadsutveckling genom att producera benmassa. Osteoblastom tenderar att växa långsamt och kan vara smärtsamma eller leda till svullnad beroende på sin storlek och placering.

Tumören utgör vanligen under 2 cm i diameter och kallas då ett "småosteoblastom". Om den är större än 2 cm kallas det "storosteoblastom", vilket är mer ovanligt och kan vara mer invasivt.

Även om osteoblastom ofta är behandlingsbart med kirurgi, finns det en risk för återfalls- eller malign transformation (omvandling till cancer) i sällsynta fall. Det är viktigt att en individ med misstänkt osteoblastom får professionell medicinsk utvärdering och behandling av en specialist inom området.

"Dentala förankringar" refererar till de strukturer som håller fast tänderna i käken. De två viktigaste typerna av dentala förankringar är kotartikulationen (tandens kontakt med motståndartanden) och parodontiet (de bindväv, ben och cement som omger och stödjer tanden i alveolärbenet). Andra strukturer som kan ingå i dentala förankringar är ligament, muskler och skallben.

Osseointegrering är ett medicinskt begrepp som refererar till den direkta, funktionella och mekaniska anslutningen av en konstgjord implantat till levande benvävnad utan mellanliggande skikt. Detta uppnås genom att en implantat yta speciellt behandlas för att främja benvävnsinväxt direkt in i implantatytan, vilket ger en stabil och hållbar anslutning. Denna process kan tillämpas inom olika områden som ortopedisk kirurgi, tandkirurgi och öron-näs-hals-kirurgi för att exempelvis återställa funktion eller ersätta en del av ett skelett eller en tand.

'Cementum' är en hård, vit substans som täcker rötterna på tändernas ytor och hjälper till att fästa tanden i käken. Det består huvudsakligen av mineraler och organiska matrix, och produceras kontinuerligt under individens livstid. Cementum är en viktig del av parodontiet, det komplexa system som stödjer och skyddar tänderna i munhålan.

"Centrered bed" er en direkte oversattering av den medicinske termen "central bed" fra engelsk. Men jeg antar at du sannsynligvis tenker på begrepet "central venous catheter" eller "central line", som er mer udbredt og brukelig i medisinsk sammenheng.

En "central venous catheter" (CVC) er en slags slange, som plasseres i en større vene i kroppen, for å gjøre det enklere å gi pasienten behandlinger som infusjoner av sterile løsninger eller administrering av bl.a. antibiotika, kjemoterapi og parenteral feeding (næringsgjevaring). CVC plasseres vanligvis i vener i halsen, brystet eller lendene.

Jeg håper dette besvarer spørsmålet ditt!

Histiocytomer är en grupp sjukdomar som kännetecknas av överskott av vissa typer av vita blodceller, kallade histiocyter, som accumulerar i olika delar av kroppen. Histiocyter är en typ av immuncell som hjälper till att försvara kroppen mot infektion och skada.

Det finns många olika typer av histiocytomer, men de flesta kan delas in i två kategorier: Langerhans cell histiocytos (LCH) och non-Langerhans cell histiocytos (NLCH). LCH är en sjukdom där Langerhansceller, en speciell typ av histiocyter, börjar att växa oregelbundet och ansamlas i olika delar av kroppen. NLCH innebär att det är andra typer av histiocyter som ansamlas.

Symptomen på histiocytomer varierar beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om och var i kroppen cellerna ansamlas. Vissa former av histiocytos kan vara relativt milda och lätta att behandla, medan andra kan vara mer allvarliga och kräva aggressiv behandling. I vissa fall kan histiocytomer vara cancerartade (maligna) och leda till livshotande komplikationer.

"Enträdesimplantat" är ett medicinskt termer som ofta används inom ortopedisk kirurgi, särskilt vid behandling av benbrott och ledrekonstruktioner. Det refererar till en konstgjord implantat, oftast gjord av metall eller keramik, som placeras i benet eller leden för att fungera som en substitut för en bruten eller skadad del av skelettet.

Entandsimplantaten kan vara av olika typer beroende på användningsområdet och kan inkludera:

* Skruvar: Används ofta för att fästa benfragment efter en fraktur eller för att fixera en ledprotes.
* Plattor: Används ofta för att stabilisera längre skador på benet eller för att korrigera skelettdeformationer.
* Naglar: Används ofta för att behandla långbensfrakturer och kan vara raka eller spiralformade.
* Ledproteser: Används för att ersätta en skadad led, till exempel en knä- eller höftprotes.

Entandsimplantaten är ofta kombinerade med benbenet för att ge extra stöd och stabilitet under helande processen. Efter helingen kan implantatet eventuellt tas bort genom ett ytterligare kirurgiskt ingrepp, men i vissa fall kan det vara lämpligt att låta implantatet vara kvar permanent.

The maxillary nerve, auch känd som the second division of the trigeminal nerve (cranial nerve V2), är ett av de större nerverna i ansiktet och huvudet. Det försörjer känseln till kinden, överkäken, ögonbrynen, näsa och delar av tinningarna. Maxillary nerve innerverar även vissa muskler involverade i käkmuskelaktioner.

"Tandframbrott" (odontiatrik terminologi: "caries") är en progressiv, multifaktoriell sjukdom som orsakas av mikroorganismer i tandbeläggningen. Denna process leder till demineralisation och destruktion av hårtandematerialet (tandemaljen), vilket kan resultera i små hål (kaviteter) i tänderna. Tandframbrott kan vara smärtsamt, leda till infektioner och på sikt orsaka problem med käken och tändernas funktion. Behandlingen av tandframbrott kan innebära fyllningar, kronor eller eventuellt extraktion av tanden beroende på graden av skada. Preventiva åtgärder som fluoridbehandling och god oral hygien kan hjälpa till att förebygga uppkomsten av tandframbrott.

'Fossil' er en medicinsk term som primært brukes innenom palynologi, et grensefag mellom geologi og biologi. Fossile betegner rester eller spor etfer organismer som har levd i fortid og som er bevart i jordens skal eller i andre geologiske lag over en periode på millioner av år. Disse fossile restene kan inneholde informasjon om slagsen til den utdøde organismen, dens fysiologi, og dens plassert i det tidlige livets historie.

I palynologi brukes termen 'fossil' spesielt til å referere til mikroskopiske rester av planter som pollen, sporer og kutikuler (et ytre lag på planters celler). Disse fossile partiklene kan være vitale for å forstå historien om planetens klima og økosystemer over tid.

'Root resorption' refererar till en process där celler, ofta specifika typer av immunceller, bryter ner och bortför roten på en tand. Detta kan ske i samband med sjukdom eller skada, eller som en bieffekt av ortodontisk behandling (tandreglering). Det finns två huvudsakliga typer av rotresorption: externt resorbtion och intern resorbtion. Extern resorbtion inträffar när celler utanför tanden bryter ner roten, medan intern resorbtion sker när celler inuti tanden gör detsamma. Båda typerna av rotresorption kan leda till att tanden förloras om de inte behandlas.

Tandmissbildningar, även kända som dentala missbildningar, är avvikelser eller oregelbundenheter i tandsättens utveckling och struktur. Detta kan inkludera allt från en enkel formationsstörning till mer allvarliga defekter som påverkar tändernas funktion och esthétik. Tandmissbildningar kan vara medfötta eller aquired, och de kan vara isolerade eller förekomma i kombination med andra missbildningar eller syndrom. Några exempel på vanliga tandmissbildningar är:

1. Mikrodonti: En tillstånd där tänderna är mindre än normalt.
2. Tandagglutination: När tänderna sitter ihop eller är sammanväxta.
3. Taondiastema: Ett utrymme mellan framtänderna.
4. Hyperdonti: För mycket tänder i käken.
5. Hypodonti: För få tänder i käken.
6. Dysplasi: En abnormitet i tandsmältets utveckling och struktur.
7. Amelogenesis imperfecta: En ärftlig tillstånd som påverkar tändernas emalj.
8. Dentinogenesis imperfecta: En ärftlig tillstånd som påverkar tändernas dentin.

Tandmissbildningar kan behandlas med diverse metoder, beroende på typ och allvarlighetsgrad. Behandlingarna kan inkludera tandreglering, kariesbehandling, rotkanalfyllning, kronor och broar eller till och med kirurgiska ingrepp.

'Ansikte' är en medicinsk term som ofta används för att referera till det yttre utseendet eller strukturen hos huvudet och övre delen av halsen. Det inkluderar ofta ansiktets hud, muskler, bindevävnad, fettvävnad, blodkärl, lymfkörtlar, nerver, skelett och kraniala suturer. Ansiktet innehåller också viktiga sensoriska organ som ögon, öron, näsa och mun, vilka är involverade i syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Medicinska bedömningar av ansiktet kan användas för att diagnostisera olika medicinska tillstånd eller skador, såsom hudsjukdomar, muskuloskeletala sjukdomar, neurologiska tillstånd och trauma.

Enligt biologin är "dinosaurie" (av grekiskans *deinos*, "fruktansvärd" och *sauros*, "ödla") ett samlingsnamn på en grupp utdöda kräldjur som dominerade jordens landlevande fauna under större delen av Mesozoikum, det vill säga för cirka 160 miljoner år sedan. Dinosaurierna var mycket mångfaldiga och spände över en rad olika storlekar, former och livsstilar. De flesta av dem var tvåbenta växtätare eller köttätare, men det fanns även fyrbenta exemplar och några som levde i vattnet.

Trots att de ofta förknippas med stora, grova reptiler var många dinosaurier relativt små och lättbyggda. De flesta av dem hade en upprätt hållning och rörde sig på två ben, men det fanns också arter som gick på alla fyra. Dinosauriernas storlek var mycket varierande, från små köttätare som kunde jaga insekter till gigantiska växtätare som kunde bli upp till 30 meter långa och väga över 100 ton.

Dinosauriernas utdöende förknippas ofta med ett stort asteroidnedslag för cirka 65 miljoner år sedan, men det är fortfarande en öppen fråga hur stor roll asteroidnedslaget spelade i deras undergång. Andra teorier pekar på att de gradvis dog ut till följd av klimatförändringar och konkurrens med andra djurgrupper, som fåglarna, som är dinosauriernas närmaste nu levande släktingar.

Sotos syndrome är en genetisk tillstånd som orsakas av en mutation i NASC1-genen på kromosom 5. Det kännetecknas av att barnet har snabb utveckling under de första två levnadsåren, med övervikt, långa lemmar och ett stort huvud som är tydligt större än vad som är normalt för deras ålder. Andra symptom kan vara ansiktsdeformationer, undermuskulatur, lägre än genomsnittlig intelligens och problem med balans och koordination. Sotos syndrom är också associerat med en ökad risk för vissa typer av cancer. Det diagnostiseras vanligtvis genom en kombination av fysiska symtom, familjhistoria och genetisk testing. Behandlingen inkluderar ofta terapi för att stödja utvecklingen och fysisk aktivitet för att stödja muskelstyrkan och koordinationen.

I'm sorry for any confusion, but "Bettskenor" doesn't seem to be a recognized medical term in English or other widely spoken languages. It's possible that there might be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or field. If you could provide more context or clarify the term, I'd be happy to help further!

Mesenkymalt kondrosarkom är en ovanlig, malign tumör som utgår från mesenchymala stamceller och differensieras mot körtel- eller broskvävnad. Den tenderar att drabba broskvävnaden i leder, särskilt i knäet och skulderbladet. Tumören växer lokalt och kan infiltrera omkringliggande vävnader, samt metastasera till avlägsna organ som lungor, lever och benmärg. Symptomen kan variera beroende på plats och storlek på tumören, men inkluderar ofta smärta, svullnad och funktionsnedsättning i den drabbade leden. Behandlingen består vanligen av kirurgisk excision, strålbehandling och/eller systemisk behandling med kemoterapi eller målgerichtet terapi.

'Odontodysplasi' är ett sällsynt tillstånd som kännetecknas av missbildningar och underutveckling av både permanenta och primära tänder. Tänderna påverkas ofta symmetriskt och kan vara små, formlösa, missvuxna eller sakna emalj.

Detta tillstånd orsakas vanligtvis av störningar under tidig embryonal utveckling och kan ibland vara associerat med andra syndrom eller medfödda defekter. Odontodysplasi kan leda till problem med käkfunktion, ökad karieskänslighet och kosmetiska besvär. Behandlingen innefattar ofta restaurativ tandvård och eventuellt extraktioner av svårt skadade tänder.

'Volymstomografi', eller 'volumscannering', är en typ av medicinsk bilddiagnostisk undersökningsmetod som ger detaljerade, tresdimensionella bilder av kroppens inre strukturer, såsom organ, ben, muskler och blodkärl. Den bygger på att skanna kroppen med röntgenstrålar, magnetvågor eller ultraljudsvågor från olika vinklar, för att sedan generera en serie tjocka skivor eller en sammanställd volym av bilder som kan visas och analyseras i tres dimensioner.

Volymtomografi är särskilt användbar inom områden som neurokirurgi, onkologi och traumatologi, då den möjliggör att exakt lokalisera skador, tumörer eller andra avvikande strukturer i kroppen. Den kan också användas för att guida behandlingsbeslut och planera operationer.

Ett ektopiskt tandframbrott, också känt som ektop betydde att tanden är på väg att växa ut eller har vuxit ut på fel plats i munnen. Detta kan inträffa när tanden inte har plats att gro naturligt i käkbenet. I stället kan den bryta igenom skrovliga hud, slemhinna eller muskler i ansiktet, halsen eller näsa. Ektopiskt tandframbrott är ovanligt men kan orsaka smärta, infektion och andra komplikationer om det inte behandlas.

Osteotomi är ett medicinskt begrepp som refererar till den kirurgiska proceduren där man skär benet i ett specifikt ställe för att korrigera en deformitet eller förändra benets axel. Detta kan användas för att rätta till exempelvis knä- eller höftdeformationer, återställa normal benlängd efter benfrakturer eller behandla artros. Osteotomin kan utföras med olika typer av kirurgiska verktyg, såsom sågar eller raspblad, och kan vara öppen eller minimalt invasiv beroende på operationsteknik. Efter operationen behöver benet ofta stabiliseras med exempelvis skruvar, plattor eller bandage för att underlätta läkningen och uppnå önskad korrektion.

Medicinskt sätt att definiera ‘mellanrum mellan tänder’ är diastema. Diastema är ett uttryck som används för att beskriva ett extra mellanrum mellan två framtänder, vanligtvis de övre framtänderna. Detta tillstånd är ofta estetiskt störande men tenderar att vara ofarligt för tanden och tandköttets hälsa. Diastema kan bero på olika orsaker, inklusive storleksförhållandet mellan tänderna och käken, muskelaktivitet i tungan eller läpparna, tillväxtavvikelser under uppväxten eller förlust av en milk tand som inte ersatts korrekt. I vissa fall kan diastema behöva behandlas med hjälp av ortodontisk behandling, såsom tandsöm eller käkkirurgi, särskilt om det orsakar problem med käkmuskulatur, talsvårigheter eller dålig tandhygien.

"Spinal cord analysis" or "spinal column analysis" would be more accurate translations of "Bettanalys" to English from Swedish, as "bett" in Swedish refers to the spine or spinal column. However, I believe you are looking for a definition of "bed analysis," not "spinal column analysis."

A bed analysis, also known as a pressure mapping assessment, is a medical evaluation used to determine the pressure distribution and interface forces between a person's body and the support surface (such as a mattress or wheelchair cushion) they are lying on. This information helps healthcare professionals choose appropriate support surfaces that can prevent or alleviate pressure injuries, also known as bedsores or pressure ulcers.

During a bed analysis, sensors placed between the person's body and the support surface measure the amount of pressure applied to various points on the body. The resulting data is then analyzed to identify high-pressure areas that may require additional padding or repositioning to reduce the risk of pressure injuries. This type of assessment is particularly important for individuals who are bedridden, have limited mobility, or spend extended periods in a seated position.

I'm happy to provide a medical definition of an "open bite."

An open bite is a type of malocclusion, which refers to a misalignment or mismatch of the teeth when the jaws are closed. In an open bite, the upper and lower teeth do not make contact with each other in the front portion of the mouth when the jaws are brought together. This results in a space or gap between the biting surfaces of the front teeth.

An open bite can have various causes, including thumb sucking, tongue thrusting, prolonged use of pacifiers or bottles, and abnormal jaw development. It can lead to several problems, such as difficulty with chewing and speaking, increased risk of tooth decay due to improper biting forces, and aesthetic concerns. Treatment for an open bite typically involves orthodontic intervention, which may include braces, appliances, or even surgery in severe cases.

I medical terms, "rotation" often refers to the regular and periodic assignment of medical trainees (such as medical students or residents) to different clinical departments or services within a teaching hospital. The purpose of these rotations is to provide trainees with a broad exposure to various medical specialties and subspecialties, allowing them to gain diverse clinical experiences, develop a wide range of skills, and prepare for their future careers in medicine.

For example, a first-year medical resident might rotate through the following services during their training: internal medicine, surgery, pediatrics, obstetrics and gynecology, psychiatry, and family medicine. Each rotation typically lasts several weeks to a few months, depending on the program's structure and requirements.

In addition to clinical rotations, "rotation" may also refer to the movement of body parts around an axis or a fixed point. For instance, in anatomy, you might learn about the rotation of various bones, joints, or muscles during specific movements or activities. In pharmacology, "drug rotation" refers to the practice of changing medications periodically to reduce the risk of adverse effects and promote continued therapeutic efficacy.

'Parodontium' är ett medicinskt begrepp som refererar till det biologiska systemet som ger stöd och håller fast tänderna i käken. Det består av följande strukturer:

1. Tandkött (Gingiva): Den mjuka, köttiga vävnaden som omger tänderna och skyddar dem från skada.
2. Tandköttsfäste (Periodontal ligament): Det är en kollagenrik vävnad som fäster tanden till käkbenet och ger möjlighet till små rörelser när man tuggar.
3. Käkbenssubstans (Alveolär ben): Den del av käken där tänderna sitter fast. Det är ett poröst ben som innehåller många hålrum för att ge plats åt blodkärlen och nerverna.
4. Cement: En hård, mineraliserad vävnad som täcker roten av tanden och fäster den till käkbenssubstansen.

Parodontiumet kan drabbas av sjukdomar, såsom parodontit (tandköttsinflammation) och periodontal celulit (infektion i tandköttsfästet). Dessa sjukdomar kan leda till tandlossning och eventuell förlust av tänderna om de inte behandlas.

"Benvävsdöd" (i medicinska sammanhang ofta benämnt "osteonekros", engelska: "avascular necrosis") är ett tillstånd där blodflödet till en del av benvävnaden avbryts eller minskar, vilket leder till att vävnaden dör. Detta kan orsakas av flera olika faktorer, exempelvis trauma, långvarigt bruk av kortison, alkoholmissbruk och vissa sjukdomar som sickle cell anemi och lupus.

Symptomen på benvävsdöd kan variera beroende på vilken del av benet som är drabbad, men kan inkludera smärta, stelhet och svullnad i det berörda området. Behandlingen kan bestå av mediciner för att lindra smärtan, fysisk terapi eller i vissa fall kirurgi. I de allvarligaste fallen kan benvävsdöd leda till att benet bryts sönder eller att det behöver amputeras.

'Tandkrona' er den del av tannen som ser ut over tandkjøttet etter at kjennetekene har blitt tatt bort ved en fylling eller et hull. Det er den del av tannen som er igjen når det ikke er noen skader eller hull i tannen. Tandkrona kan også være betegnelsen for den ferdige, formede delen av tannen før den bryter seg ut over tandkjøttet under tilsettingen.

'Tandköttssjukdomar' (latin: Periodontal disease) är en sammanfattande benämning på en grupp sjukdomar som drabbar munnen och orsakas av infektion i tandköttet, det vill säga det vävnadslager som omger tänderna. De två vanligaste formerna är gingivit (tandköttsinflammation) och parodontit (parodontalbesväret).

Gingivit kännetecknas av en rodnad, svullnad och blödning av tandköttet. Den orsakas vanligen av dålig tänderhygien och plackbildning. Gingivit är reversibel om den behandlas tillfälligt, men om den inte behandlas kan den leda till parodontit.

Parodontit är en allvarligare form av tandköttssjukdom som orsakas av en infektion i det underliggande benvävnadslagret som håller tänderna på plats. Den kännetecknas av djupa fickor mellan tanden och tandköttet, benförlust och möjligen lösning av tänderna. Parodontit är i allmänhet icke-reversibel och kan leda till permanent skada på tänderna och käken om den inte behandlas.

Riskfaktorer för tandköttssjukdomar inkluderar dålig tänderhygien, rökning, diabetes, vissa mediciner och en genetisk predisposition.

I medicinsk kontext kan ‘läpp’ (engelska: "lip") referera till olika anatomiska strukturer, men oftast avser det den yttre delen av munnen hos djur och människor. Den består av muskler, nerver, blodkärl och hud, och kan vara uppdelad i två delar - överläppen och undre läpp. Överläppen skyddar ovan- och sidotänderna, medan undre läppen skyddar undertänderna.

Läppen har också en viktig funktion vid ätande, talsättet och andningen. Vid tal används läpparna för att forma ljud och hjälpa till att producera vissa konsonanter. De är också involverade i känsel och smak, eftersom de innehåller nervreceptorer som kan detektera beröring, smärta och temperaturförändringar.

Ibland kan läpparna drabbas av sjukdomar eller skador, såsom vårtor, eksem, torrhet, förkylningar eller sår. Dessa problem kan behandlas med hjälp av olika medicinska metoder, beroende på deras orsak och svårighetsgrad.

Maxillary artery is a branch of the external carotid artery and it is the largest and most important of the five branches that arise from the external carotid artery. The maxillary artery supplies the deep structures of the face, nasal cavity, palate, pharynx, middle ear, meninges, and the brain.

The maxillary artery can be divided into two main parts: the mandibular part and the pterygoid part. The mandibular part gives off several branches that supply the muscles of mastication, temporomandibular joint, and the lower eyelid. The pterygoid part gives off branches that supply the nasal cavity, palate, pharynx, middle ear, meninges, and the brain.

The maxillary artery plays a crucial role in the blood supply to the head and neck region, and any damage or injury to this artery can have serious consequences for the structures it supplies.

Höftbenet, eller acetabulum, är i människans kropp den del av bäckenet där lårbenets höjd articulerar med bäckenet. Det bildar en sockel som har formen av en bikupa och täcks av ledhuvudet på lårbenet, forming ett kulformigt ledarticulationsområde som tillåter en stor rörlighet i höftleden. Höftbenet består av tre ben, ischium, ilium och pubis, som fuseras tillsammans under utvecklingen för att bilda bäckenringen.

Enligt den medicinska ordboken Definitionsmedicinen kan en "tandprotes, partial, fast" definieras som:

"En tandprotes som är fixerad och inte kan tas ut av patienten själv. Den ersätter en eller flera, men inte alla, tänder i under- eller överkäken. Den hålls fast med hjälp av klamrar som fästes vid de kvarvarande tänderna."

Sådana proteser tillverkas ofta av akrylat och metall och är anpassade för att passa patientens mun. De kan vara en god lösning när det saknas ett fåtal tänder, eftersom de ger bättre funktion och estetik än en lös protes.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

'Tandrotshinna' er en medisinsk term som refererer til en tilstand der en persons tann rotter blir synlige i munnen. Dette skjer vanligvis fordi gommen har trukket seg tilbake fra tennene, ofte pga av tandlosshet eller parodontitt. Tandrotshinna kan ogssa være et teken på at en person har en mer alvorlig form for parodontitt, som kaller for behandling for å forhindre ytterligere skade og eventuell tap av tennene.

En skalltumör är en ovanlig sorts godartad (benign) eller elakartad (malign) tumör som utvecklas i benvävnaden i skallen. Skalltumörer kan vara relaterade till kraniets inre yta, det vill säga de kan vara intra-kraniala, eller de kan växa utanpå kraniet, det vill säga de kan vara extra-kraniella.

Intra-kraniala skalltumörer kan delas in i två huvudgrupper: glialer och icke-gliala tumörer. Gliala tumörer utvecklas från stödjevävnadsceller som kallas glia, medan icke-gliala tumörer utvecklas från andra typer av celler i hjärnan. Några exempel på gliala skalltumörer inkluderar astrocytomer, oligodendrogliomer och ependymomer, medan några exempel på icke-gliala skalltumörer inkluderar meningiomer och pituitärt adenom.

Extra-kraniella skalltumörer kan också vara godartade eller elakartade. De kan utvecklas från olika typer av celler i huden, slemhinnor eller muskler på huvudet och halsen. Några exempel på extra-kraniella skalltumörer inkluderar basalcellscancer, plattcellscancer, svulster, sarcom och broskcancer.

Symptomen på skalltumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och läge. Några vanliga symtom inkluderar huvudvärk, yrsel, synproblem, svårigheter att tala eller svälja, förändringar i sinnesstämning eller beteende, och smärta eller stelhet i nacken eller ansiktet. Behandlingen av skalltumörer kan innebära kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa behandlingsmetoder.

'Myoterapi, oral' är ett så kallat obefintligt eller felstavat begrepp inom medicinskt sammanhang. Det råder förväxlingsrisk mellan olika terapeutiska metoder och specialiteter inom medicinen, men 'myoterapi' avser vanligen en typ av manuell terapi som inriktar sig på muskler och bindväv. Oralt betyder 'med munnen som ingång'. Det finns dock ingen etablerad medicinsk behandlingsmetod som kallas 'myoterapi, oral'.

Det kan vara att ni avser någon annan terapeutisk metod eller behandling? I sådana fall rekommenderar vi att ni specificerar begreppet eller söker information om den specifika behandlingsmetoden eller diagnosen ni är intresserad av.

"Gomspalt" (palatoschisis) är en medicinsk term som används för att beskriva en missbildning där det hårda gommen i munhålan är delat i två delar. Denna anatomiska avvikelse kan variera från ett litet spricka till en mer omfattande separation som sträcker sig från baksidan av munhålan och upp till näsan.

Denna missbildning kan orsaka problem med sug- och sväljfunktionen hos spädbarn, samt öka risken för återkommande infektioner i örat på grund av att mellanörat inte stängs korrekt. I vissa fall kan även tal- och tandsvårigheter uppstå. Behandlingen innebär ofta kirurgisk korrektur under de första levnadsåren.

En läppspalt, även känd som cheiloschisis, är ett medfött tillstånd där den övre läppen delas upp i två segment istället för att vara sammanväxt. Detta orsakas av en ofullständig fusion av de två sidorna av den främre gommen under fostrets utveckling. Läppspalter kan variera i allvarlighetsgrad, från en liten skiljning i läppen till en mycket omfattande med en betydande del av ansiktet påverkat. I de flesta fall behövs kirurgisk behandling för att korrigera ett läppspalt tillstånd.

"Misslyckad tandlagning" är inte en etablerad medicinsk diagnos, men termen kan användas för att beskriva en situation där en tandsjukvårdsbehandling inte har gett de önskade resultaten. Detta kan bero på flera faktorer, till exempel patientens mottaglighet för sjukdomen, behandlingsmetodens effektivitet eller komplikationer under eller efter behandlingen.

Exempelvis kan en misslyckad rotkanalbehandling innebära att bakterier fortfarande finns kvar i canalen och orsakar smärta, inflammation eller infektion. I sådana fallen kan ytterligare behandlingar krävas, till exempel en ny rotkanalbehandling eller en extraktion av tanden.

Det är viktigt att notera att misslyckade tandlagningar inte alltid beror på fel behandling från tandläkaren. Patientens samarbete och efterlevnad av instruktioner kan också spela en stor roll för behandlingsresultatet.

Ortodonti är en specialitet inom tandvård och käkkirurgi som handlar om prevention, diagnostisering och behandling av tandsättningar och ansiktsanatomiska oregelbundenheter. Ordet 'ortodonti' kommer från de grekiska orden 'orthos' som betyder rät och 'odous' som betyder tand.

Ortodontisten behandlar missfall i tändernas position, avstånd mellan tänderna och oregelbundenheter i käken genom användning av en rad olika metoder såsom fasta och lösa ortodontiska apparater, som exempelvis tandställ, brackets och skruvar. Behandlingarna kan vara riktade till barn, ungdomar eller vuxna och har som syfte att korrigera tandsättningar, förbättra käkmekaniken, förebygga skador på tänderna och förbättra det estetiska utseendet.

En bentransplantation är en medicinsk procedur där man tar bort ett ben eller en del av ett ben från en donator och transplanterar det till en mottagare som saknar ett fungerande ben eller har en allvarlig skada på benet. Detta kan vara nödvändigt för att återställa rörelseförmågan, lindra smärtor eller rädda livet på den drabbade personen.

Den typiska proceduren innebär att man tar bort benet från den avlidna donatorn och preparerar det så att allt som kan orsaka avstötning tas bort. Sedan skärs mottagarens kvarvarande benvävnad till så att den nya benbiten passar in i kroppen. Slutligen fästs den nya benbiten på plats med hjälp av skruvar, plattor eller andra metoder för att stabilisera konstruktionen.

Efter operationen behöver patienten vanligtvis genomgå en lång rehabiliteringsprocess för att lära sig använda det nya benet igen och bygga upp styrka och rörlighet.

'Visdomstand' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva det stadium då en foster har utvecklats tillräckligt mycket för att kunna överleva utanför moderns kropp, även om det kan behöva intensiv vård och specialiserad medicinsk behandling.

Visdomstand definieras ofta som en fetal vikt på minst 500 gram eller ett gestationsålder (tid från senaste menstruation) på minst 24 veckor. Vid dessa tillstånd har fostret vanligtvis utvecklat lungor som är tillräckligt mogna för att möjliggöra yttre andning, även om det fortfarande kan finnas risker relaterade till lungfunktion och andra komplikationer.

Det är värt att notera att visdomstand inte är samma sak som full terminsfödsel, som normalt definieras som en födelse efter 37 veckor av graviditet. Födda barn som är vid visdomstand kan fortfarande ha lägre vikter och vara mer känsliga för komplikationer jämfört med fullt utvecklade foster.

En helprotes är ett medically designed and manufactured device that is intended to assist or replace a missing or impaired body part, function or process. These prostheses can be externally worn or implanted and are often used for individuals who have lost limbs, eyes, ears, or other body parts due to injury, illness, or congenital conditions. They are designed to mimic the natural form and function of the missing body part as closely as possible, allowing the individual to perform daily activities and maintain independence. Helproteser kan vara anpassade till individens specifika behov och kan inkludera högt avancerad teknik som elektronik och mekanism för att ge maximal funktion och komfort.

Medicinskt sett kan "kind" betyda olika saker beroende på kontext, men vanligtvis refererar det till en specifik sjukdom eller diagnos som en individ har. I vissa fall kan "kind" även användas för att beskriva en typ av symptom eller en grupp av liknande sjukdomar. Exempelvis kan man tala om olika typer av cancer, såsom "bröstcancer-typ" (brastkankers type) eller "leukemi-kind" (leukemitype). Det är viktigt att specificera vilken betydelse av "kind" som avses beroende på sammanhang.

'Tandprotesretination' er en medicinsk term som refererer til forskjellige metoder og verktøy som brukes for å sikre at en tandprotes (en type false teeth) sitter fast og støtter tannene på en ønsket plass i munnen. Retention betyr 'å holde tilbake' eller 'å holde fast', så 'tandprotesretination' innebærer å sikre at protesen holdes fast og støtter tannene korrekt for å gi en god passe, funksjon og æstetikk. Det kan involvere bruk av forskjellige materialer som plastiske liner, metalliske klamrer eller implantater for å sikre at protesen ikke beveger seg eller blir løs under bruk.

Tandköttshyperplasi är en tillstånd då tandköttet, den mjuka vävnaden som omger tänderna, ökar kraftigt i volym. Det kan orsakas av olika faktorer, såsom hormonella förändringar under graviditet eller som en biverkan till vissa mediciner, till exempel antiepileptika och blodtrycksmediciner. I vissa fall kan tandköttshyperplasi också vara relaterat till vissa sjukdomstillstånd, såsom leukemi eller HIV. Symtomen på tandköttshyperplasi innefattar ofta röd, ömsom smärtsamt ökat tandkött som kan täcka en del av tänderna. Behandlingen kan bestå av kirurgisk reduktion av överflödigt tandkött eller ändring av underliggande orsaken om det går att identifiera och behandla den.

'Tinningben' er en uttrykk som ikke brukes innenfor medisinen. Menn kan ha forskjellige typer testikler, og det er viktig å kontakte en lege eller en fagleg person hvis du har spørsmål eller bekymringer om dine kroppsfunksjoner.

Fibrösa skelettdysplasier är en grupp ovanliga medfödda tillstånd som påverkar benens, bäckenets och kraniets form och storlek. Dessa tillstånd orsakas av abnormaliteter i kollagens syntes eller struktur, vilket leder till onormalt förtjockat bindväv (fibros) i skelettet.

Det finns många olika typer av fibrösa skelettdysplasier, men de flesta kännetecknas av korta lemmar, en liten kropp, en rundad bål, en utbuktande panna och en smal ansiktsform. Andra symptom kan inkludera ben- och ledskador, skelettdeformationer, nedsatt rörlighet, andningssvårigheter och ögonproblem.

Fibrösa skelettdysplasier kan vara ärftliga eller uppstå spontant under fostertiden. Diagnosen ställs vanligtvis genom kliniska observationer, röntgenundersökningar och genetisk testing. Behandlingen inkluderar ofta fysikalisk terapi, ortopediska ingrepp och andningsstöd. Prognosen varierar beroende på typ av tillstånd och dess svårighetsgrad.

Kranialsuturerna är de skarpa kanter eller ledpunkterna mellan benen i ett nyfött persons kranium. De tillåter de olika delarna av skallbenen att expandera och öka i storlek under den tidiga barndomen, när hjärnan växer snabbt. Det finns sex kranialsuturer hos människor:

1. Sagittal sutur: Den löper från bakre delen av skallen (occipitalbenet) till främre delen (frontalbenet) och delar upp skallen i två halvor.
2. Koronalsutur: Denna sutur går från en tinningben (temporalt ben) till den andra och skiljer de två parietala benen åt.
3. Lambdasutur: Detta är den vinkelformade suturen som bildar ett "V" eller "Y" bakom huvudet där de två parietala benen möts occipitalbenet.
4. Metopiska sutur: Denna sutur finns hos nyfödda barn och skiljer de två delarna av det främre skallbenet (frontalbenet) åt. Den stängs vanligtvis före två års ålder.
5. Squamosasutur: Denna sutur finns mellan tinningbenen (temporalt ben) och det bakre skallbenet (occipitalbenet).
6. Frontosphenoidalsutur: Denna sutur finns mellan det främre skallbenet (frontalbenet) och det övre tinningbenet (storhjärnshålan).

Kranialsuturerna är viktiga för att tillåta ett jämn och kontrollerat tillväxtmönster hos barnets kranium. De bör stanna öppna så länge som det behövs för att underlätta den fortsatta utvecklingen av hjärnan, men de kommer gradvis att växa samman och stelna med åldern.

Kraniofaciala missbildningar är en samlande beteckning på en grupp med olika former av missbildningar i ansiktet och skallbenet. Dessa missbildningar kan variera från milda till allvarliga, och kan påverka både utseendet och funktionen hos individen. Kraniofaciala missbildningar kan orsakas av genetiska faktorer, infektioner under graviditeten, exponering för vissa kemikalier eller läkemedel under graviditeten, eller andra faktorer.

Exempel på kraniofaciala missbildningar inkluderar:

* Klinodaktyli – en avvikelse där ett finger eller tå är böjt istället för rakt.
* Agenesia – det saknas en del av kroppen, till exempel näsa, ögonbryn eller underkäke.
* Hypoplasia – en del av kroppen är underutvecklad eller mindre än normalt.
* Hyperplasi – en del av kroppen är överutvecklad eller större än normalt.
* Dysplasi – en abnorm struktur eller form på en del av kroppen.

Exempel på specifika kraniofaciala missbildningar inkluderar:

* Downs syndrom – en genetisk störning som orsakas av en extra kopia av kromosom 21.
* Cleft lip och/eller palatum – en splittrad läpp och/eller gom.
* Hemifacial microsomia – underutveckling av den ena sidan av ansiktet.
* Apert syndrom – en genetisk störning som orsakar abnormalt utvecklade skallben och ansikte.
* Treacher Collins syndrom – en genetisk störning som orsakar underutveckling av kindbenen, ögonlocken och örat.

'Orbit' är inom medicinen den bägige kavitet i ansiktsskelettet där ögat och de omkringliggande vävnaderna är belägna. Orbitten bildas av flera ben, bland annat överkäksbenet (maxilla), tinningbenet (temporale) och kindbenet (zygomaticum). I orbiten finns även muskler som används för att röra ögat, nerver, blodkärl och fettvävnad. Funktionen hos orbitten är att skydda och ge stöd till ögat och dess tillhörande strukturer.

'Käkhålesinuit', även kända som parotidkörtlarna, är en pari av stora speicheldrüser belägna framför och under örat. De utsöndrar salthaltig saliv i munhålan för att hjälpa till med smak- och näringsupptagningen. 'Käkhålesinuit' kan bli inflammerade eller infekterade, vilket kallas parotit eller käkhalsinflammation.

'Gomtumörer' (i engelska: 'Benign tumors') är en typ av godartade tillväxter som kan uppstå i olika vävnader i kroppen. De skiljer sig från elakartade tumörer (maligna tumörer) genom att de inte sprider sig till andra delar av kroppen och att de sällan hotar patientens liv.

Gomtumörer kan vara sammansatta av olika typer av celler, beroende på vilken vävnad de utvecklas i. Exempel på gomtumörer inkluderar:

1. Lipomer: En tumör som består av fettsvävnad.
2. Nevus: En samling av pigmentceller, även känd som mole.
3. Fibrom: En tumör som består av bindvävsceller.
4. Adenom: En tumör som utvecklas i en körtel och består av glandulära celler.
5. Hemangiom: En tumör som består av blodkärl.
6. Osteom: En tumör som utvecklas i benvävnad.

Även om gomtumörer sällan är livshotande, kan de orsaka problem beroende på deras storlek och plats. I vissa fall kan det vara nödvändigt att avlägsna tumören genom kirurgi.

"Dental stress analysis" är inte en etablerad medicinsk term, så det saknas en officiell definition inom medicinen. Termen verkar vara mer vanlig inom tandvård och odontologi, där den kan syfta på en metod för att undersöka hur tänderna och käkmuskulaturen hanterar olika former av belastningar, till exempel vid bettrelaterade problem som temporomandibulär dysfunktion (TMD).

En dental stress analysis kan innebära en kombination av olika undersökningsmetoder, såsom:

1. Klinisk bedömning: Tandläkaren utför en visuell och manuell undersökning av tänderna, käkmuskulaturen och ansiktsbenen för att upptäcka tecken på överbelastning eller skada.
2. Anamnes: En detaljerad samtal med patienten om deras symptom, medicinska historia och levnadsvanor kan hjälpa till att fastställa orsakerna till eventuella problem.
3. Intraoral scanning eller avtryck: En digital skanning eller traditionell gipsavgjutning av tändarna kan användas för att skapa en exakt modell av patientens tanduppsättning, vilket kan hjälpa till att analysera belastningsförhållandena.
4. Elektromuskografi (EMG): En metod för att mäta elektrisk aktivitet i käkmuskulaturen under olika former av bett- och sväljaktiviteter. Detta kan hjälpa till att identifiera muskulära obalanser eller överbelastningar.
5. Käkkonturanalys: En metod för att mäta och jämföra käkkonturer under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att upptäcka eventuella skador eller obalanser.
6. Tandkraftanalys: En metod för att mäta krafterna som utövas på tänderna under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att identifiera överbelastningar eller skador.

Genom att kombinera dessa metoder kan en odontologisk specialist få en detaljerad bild av patientens belastningsförhållanden och därmed kunna ställa en korrekt diagnos och utforma en behandlingsplan som tar hänsyn till individuella behov.

Kondrosarkom är en sällsynt typ av cancer som utgår från broskvävnaden i kroppen. Det är en malign tumör som karaktäriseras av abnormt celldelning och växt i broskvävnaden, vanligtvis i leder eller ledpannor. Kondrosarkom kan vara av två typer: centralt (inuti brosket) eller yttre (vid broskets yta). Symptomen på kondrosarkom kan inkludera smärta, svullnad och stelhet i den drabbade regionen. Behandlingen består ofta av kirurgi för att avlägsna tumören, möjligen följt av strålbehandling eller cellgiftsbehandling (kemoterapi) beroende på typ och omfattning av cancern.

Tandrot definieras som smärta eller obehag i en tand, oftast orsakad av karies, en infektion, exponerade dentin eller pulpa, eller en skada på tanden. Smärtan kan vara lokaliserad till tanden eller irradiera till ansiktet, halsen eller huvudet. Tandroten kan också vara förknippad med ökad känslighet för värme, kyla eller tryck. I allvarliga fall kan tandrot leda till abscessbildning och systemiska infektioner om den inte behandlas.

'Tandlossning' betyder i medicinsk terminologi att en eller flera tänder lossnar från sin normala position i käkmuskulaturen. Detta kan bero på olika orsaker, till exempel parodontit (inflammation i tandkött och benvävnad), karies, trauma eller åldersrelaterade förändringar. Tandlossning kan leda till smärta, sänkt självkänsla och svårigheter med att tugga och tala. I vissa fall behöver tandlossning behandlas av en odontolog eller tandläkare för att förebygga ytterligare komplikationer.

'Näshåla' (eller nasal cavity på engelska) är den del av andningssystemet som utgör ingången till luftvägarna. Det är ett tunneltunnel format hål i mittdelen av ansiktet, skilt från munhålan av näsan. Näshålan är belagd med små hår och slemhinna som filtrerar, värmer och fuktar luften innan den andas in. Den består också av tre benformationer (superior, mellersta och inferior concha) som ökar ytan och förbättrar luftens väg genom näshålan.

Finite Element Metoden (FEM) är ett numeriskt metod för att lösa partiella differentialekvationer, ofta använt inom strukturanalys och mekanik. FEM bygger på att man approximativt modellerar ett kontinuerligt system som en uppsättning ändliga element, vilka tillsammans bildar ett diskret system. Genom att lösa det diskreta systemet kan approximationer av solutionsfunktionerna erhållas på elementens nodpunkter och därefter interpoleras över hela analysdomänen.

I en medicinsk kontext kan FEM användas för att simulera mekaniska belastningar och deformationer hos olika vävnader, implantat och medicinska enheter. Exempel på tillämpningar inkluderar planering av operationer, design av proteser och utveckling av medicinska behandlingsmetoder.

'Sinus Floor Augmentation' er en behandlingsmetode indenfor stomatologi og tandlægekirurgi, der har til formål at øge den knoglevævsmæssige opbygning (augmentation) af golvet i kiemehulerne (sinus). Denne procedure udføres oftest i forbindelse med indsatser af dental implantater, når der mangler tilstrækkelig højde og/eller tykkelse på den oprindelige knogle.

Under en Sinus Floor Augmentation-procedure skabes en smallere åbning i patientens kindknoglens sidevæg for at give adgang til kiemehulen. Derpå hæves golvet i kiemehulen ved hjælp af et specielt instrument, hvilket skaber plads til indsættelse af knoglemateriale. Dette materiale kan være af naturlig oprindelse (autogent knoglemateriale fra en anden del af kroppen) eller syntetisk. Efter at have lagt knoglematerialet på sinusgolvet, lukkes åbningen i kindknoglen til og overlades med et membran, der sikrer separation mellem kiemehulen og mundhulen.

Over tid vil det indsatte knoglemateriale integreres med den eksisterende knogle og danne en solid basis for en senere indsættelse af dental implantater. Sinus Floor Augmentation er en vel etableret metode, der har vist sig at være sikker og effektiv i forbedringen af patienters mundhygiejne, æstetik og kvalitet af livet ved tilføjelse af nye tænder.

"Mandibelframdragande tandställning" är ett begrepp inom tandvård och käkkirurgi som refererar till en specifik typ av tandpositionering. Det innebär att överkäkens (maxillans) framtänder har en för stor horisontell överbit (överkäken är längre än underkäken, eller mandibulan). Detta kan leda till ett ofullständigt kontakt mellan över- och undertänderna, vilket kallas övertandning. Mandibelframdragande tandställning kan vara antingen skeletell (skelettet är avvikande) eller dentoalveolär (tändköttsfästet är avvikande). Denna tillstånd kan påverka individens käkmuskulatur, funktion och estetik.

I den medicinska kontexten kan "tuggning" definieras som den process då tänder och käkar arbetar tillsammans för att krossa och skärva maten i små delar så att de enkelt kan sväljas och fördigestioneras. Tuggningen är en viktig del av näringsintaget och hjälper också till att stimulera spytproduktionen, underhålla tändernas hälsa och stödja det orala sammanhanget.

Enligt den medicinska ordboken Definitionsmedical.com, är ett benersättningsmedel (engelska: "nutritional supplement") en produkt som tillhandahåller näringsämnen som kan komplettera eller förbättra din vanliga kost. Detta inkluderar vitaminer, mineraler, aminosyror, essentiella fettsyror och andra substanser som kan ha en potential nyttig effekt på ditt hälsotillstånd. Benersättningsmedel kan vara i form av tabletter, kapslar, pulver eller drycker.

Det är viktigt att notera att benersättningsmedel inte ska användas som en ersättning för en balanserad och näringsrik kost, utan snarare som ett komplement till den. Det är alltid rekommenderat att först konsultera en läkare eller dietist före början av bruket av någon typ av benersättningsmedel för att undvika onödvändiga hälsorisker och för att säkerställa att det är lämpligt för din specifika behov.

"Three-dimensional image creation" in medical terms refer to the use of technology to create a 3D representation of anatomy, physiological processes, or pathology within the human body. This can be achieved through various imaging techniques such as computed tomography (CT), magnetic resonance imaging (MRI), ultrasound, and confocal microscopy. These images allow medical professionals to visualize and analyze structures and functions in greater detail, providing valuable information for diagnosis, treatment planning, and research.

Three-dimensional image creation can also be used in surgical planning and guidance, allowing surgeons to practice and simulate procedures before performing them on patients. Additionally, 3D printing technology has emerged as a powerful tool for creating physical models of patient anatomy, providing a hands-on tool for surgeons to plan and rehearse complex surgeries. Overall, three-dimensional image creation has revolutionized the field of medicine, improving diagnostic accuracy, surgical outcomes, and patient care.

Rekonstruktivkirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på att restaurera funktion och form på kroppen efter sjukdom, trauma eller medfött defect. Rekonstruktivkirurgiska tekniker är de metoder och procedurer som används för att uppnå detta. Det kan innebära att återskapa en normal struktur och funktion på hud, muskler, senor, nerver, kärl och ben. Rekonstruktivkirurgiska tekniker kan användas för att behandla en rad olika medicinska problem, inklusive cancersjukdomar, trauma, brännskador, medfödda missbildningar och åldersrelaterade skador. Exempel på rekonstruktivkirurgiska tekniker är hudtransplantation, flapsyddikation, lederproteser och benrekonstruktion.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av titanium istället för "titan". Titan är ett grundämne med symbol Ti och atomnummer 22. Det är ett transitional metall som är känt för sin styrka, lätthet, korrosionsbeständighet och biokompatibilitet. Dessa egenskaper gör titan till ett värdefullt material inom ortopedisk kirurgi, tandvård, hjärtkirurgi och andra medicinska tillämpningar där långvarig funktion och patientens säkerhet är av högsta prioritet.

Exempel på titans användningsområden inom medicinen innefattar:

1. Implantat: Titan används ofta för att tillverka ortopediska implantat som skall ersätta skadade eller sjuka ben och ledknutor. Dessa implantat kan vara jointreplacementproteser, skruvar, plattor och stänger.
2. Tandimplantat: Titan används också för att tillverka tandimplantat som ersätter en saknad tandrot. Titans biokompatibilitet gör det möjligt för kroppen att integrera implantatet med benvävnaden, vilket skapar en stark och hållbar anslutning.
3. Hjärtkirurgi: Titan används i hjärtkirurgiska tillämpningar som hjärtklaffproteser och stenting av kärl. Titans korrosionsbeständighet gör det möjligt för materialet att fungera under extremt höga tryck och temperaturer.
4. Medicinsk utrustning: Titan används också i tillverkningen av medicinsk utrustning som exempelvis pacemakers, defibrillatorer och andra invärtes elektroniska enheter.

I medicinska sammanhang används ofta renat titan, eftersom det är extremt biokompatibelt och korrosionsbeständigt. Detta gör att det inte orsakar några allergiska reaktioner eller skador på kroppsvävnader.

Medialt artikulerar överkäken (maxilla) mot en skrovlig, triangulär yta. På den laterala sidan finns en slät, konkav yta vars ...
Näbben består av en överkäke (maxilla) och en underkäke (mandibula). Käken är av ben och är oftast ihålig och porös för att ...
Alla näbbar består av två käkar, en överkäke/övernäbb (maxilla) och en underkäke/undernäbb (mandibel). Den övre, och ibland den ...
... and a Proposed Terminology of the Maxilla Anatomy in Nonavian Theropods". PLOS ONE 9 (3): sid. e88905. doi:10.1371/journal.pone ...
... består av ben (delar av överkäksbenen (os maxilla, processus palatinus) och gombenet (os palatinum pars ...
"Ancient Digs and Modern Myths: The Age and Context of the Kent's Cavern 4 Maxilla and the Earliest Homo sapiens Specimens in ... journal-of-archaeology/article/abs/ancient-digs-and-modern-myths-the-age-and-context-of-the-kents-cavern-4-maxilla-and-the- ...
... n (latin: maxilla) är en mer eller mindre fast ansluten del av kraniet som i människans kropp består av av två ...
Maxilla), skalltak, kvadratben och bakre delen av kraniet. Därtill har man också hittat 6 svanskotor. Baserat på detta har den ...
Den övre delen av käken hade 30 tänder, med runt fyra tänder på varje premaxilla, och 11 på varje maxilla och den undre käken ...
... (Os intermaxillare, av inter=mellan, och maxilla=kind) eller (Os incisivum , på grund av att det bär ...
... lasiogynus Chisocheton longistipitatus Chisocheton macranthus Chisocheton macrophyllus Chisocheton maxilla-pisticis ...
... n bildas av sju ben: Pannben (Os frontale) Tårben (Os lacrimale) Överkäke (Maxilla) Okben (Os zygomaticum) Silben (Os ...
Vi och våra samarbetspartners sparar referenser till ditt besök på din enhet för att kunna erbjuda anpassade funktioner, spara besöksstatistik och för att möjliggöra personifierad marknadsföring. Utöver nödvändiga cookies, som krävs för sida ska fungera, kan du själv välja vilken typ av cookies du vill tillåta.. ...
Medialt artikulerar överkäken (maxilla) mot en skrovlig, triangulär yta. På den laterala sidan finns en slät, konkav yta vars ...
Prisnivå jämfört med referenspriset. Prisnivån för den här mottagningen har för fyra vanliga åtgärder det senaste halvåret varit 17% högre än referenspriset.. Det är fri prissättning på tandvård och priserna kan därför, på grund av t.ex. material och metoder, skilja sig mellan mottagningar.. ...
Hyenas maxilla fossil with bones and crystal - Ictitherium Ordinarie pris $1,318.00 USD ...
Maxilla covered with small scales; lower jaw slightly projecting. Dorsal and anal fin bases without scales; caudal fin deeply ...
Kommer med Maxilla Breakaway Chin bar. *VPD inserts. *Multi-impact protection. *Fidlock spänne. ...
Kompatibel med Maxilla Break Away Chin Guard *FIS RH 2013 Certifierad. Omdömen. Produktens betyg Baserat på 0 betyg. Klicka på ...
The posterior maxilla resorption along with sinus pneumatization is a challenge in implant restorations Sinus lift technique ...
"Single implants in the anterior maxilla in young adults". I detta avsnitt får ni höra Nicole som gäst, intervjuad av Pernilla ...
maxilla: a 2-year-report. Clin. Oral Impl. Res. 2001;12:441-449. ...
... exposed maxilla on cheek and extending to below rear margin of eye; large teeth in jaws, compressed and triangular; presence of ...
Hårda gommen, skiljevägg mellan mun- och näshåla som utgörs av maxilla Utrymme mellan tänderna och svalget (OBS! ...
"Single implants in the anterior maxilla in young adults". I detta avsnitt får ni höra Nicole som gäst, intervjuad av Pernilla ...
Maxilla Breakaway System - Är ett hakskydd som du sätter på din skidhjälm för extra skydd och är smidig att sätta på och ta av. ... Maxilla Breakaway System - Är ett hakskydd som du sätter på din skidhjälm för extra skydd och är smidig att sätta på och ta av. ...
Matador Maxilla 2. Posted at 08:46h in däck2020, Matador, Matador sommar, Sommar by Bertil 0 Likes ...
Handla hjälmtillbehör hos Alpingaraget som chin guard till Atomic, Poc, Sweet Protection. ✓ Fri frakt över 400 sek ✓ Snabb leverans ✓ Kunnig personal
En långa, Gadus dorso dipterygio, ore cirrato, maxilla longiore. Arted. Gen. 22 sade kyrkoherden sig bekommit för några år, uti ...
Det är därför Continental är en av Europas ledande tillverkare av personbils- och lätta lastbilsdäck. Vi är också en av världens största tillverkare av personbilsdäck inom marknaden för originalutrustning och utbytesdäck.. Men vi är mer än så. Vi rankas bland de fem största billeverantörerna i hela världen, med divisioner specialiserade på bromssystem, instrumentering, system och komponenter för drivlinor och chassin, fordonselektronik, infotainmentlösningar, och tekniska elastomerer. Och över hela världen, har företaget över 244 000 anställda i 61 länder och på 554 platser. Vi är verkligen en stor familj.. ...
Os maxilla - Överkäke; Os nasale - Näsben; Os occipitale - Nackben; Os parietale - Hjässben; Patella - Knäskål; Pelvis - Bäcken ...
Övre käken (maxilla) med tänder (vänster och höger) • Palatine benet (vänster och höger) • Nasal concha (vänster och höger) • ...
Matador MPS330 Maxilla 2 175/75-R16 101/99R. Matador har tagit fram detta sommardäck med namnet MPS330 Maxilla 2. Däcket har ...
Köp skor från Steve Madden hos Scorett. Du hittar damskor såsom sneakers och stövletter från Steve Madden här. Fri Frakt till butik!
Hemma väntar Maxilla, en 8-åring som gått från vildkatt på landet till högst frivillig innekatt i stan. Lolita Nilsson: Äger ...
Os maxilla - Överkäke. *Os nasale - Näsben. *Os occipitale - Nackben. *Os parietale - Hjässben ...
Matador Maxilla 2. Matador Hectorra 3 / 4×4. Gislaved COM*SPEED™. Gislaved URBAN*SPEED™. Gislaved ULTRA*SPEED™. Gislaved ULTRA* ...
EMV kriteeriumis / Maxilla 64. Elva Tänavasõit 21.05.2022. * Elva Südaööjooks 17.06.2022 ...
EMV kriteeriumis / Maxilla 64. Elva Tänavasõit 21.05.2022. * Elva Südaööjooks 17.06.2022 ...
EESTI MEISTRIVÕISTLUSED KRITEERIUMIS / MAXILLA 65. ELVA TÄNAVASÕIT EMV. 20MAI2023. 25. RÕUGE RATTAMARATON 2. kategooria. ... EESTI MEISTRIVÕISTLUSED KRITEERIUMIS / MAXILLA 64. ELVA TÄNAVASÕIT EMV. 22MAI2022. FILTER MAANTEEKARIKASARI ELVAS (1. ETAPP) 2 ...
Steve Madden - Maxilla-R Fabric Sneakers. Accessoarer, Märken, New season, Nyheter, Okategoriserad, Skor, Steve Madden ...