Medicineringsfel
Läkemedelshanteringssystem på sjukhus
Datoriserade ordinationssystem
Riskhantering
Läkemedelshanteringssystem
Medication Reconciliation
Informationssystem för klinisk farmaci
Elektroniska recept
Sjukhusapotek
Apotekare
Läkemedelsförskrivning
Drug-Related Side Effects and Adverse Reactions
Läkemedelsföljsamhet
Säkerhetshantering
Polyfarmaci
Handstil
Root Cause Analysis
Läkemedelsmärkning
Behandlingsfel
Beslutsstödssystem, kliniska
Farmaceutiska preparat
Inappropriate Prescribing
Vårdpersonal
Patient Safety
Vidareutbildning för sjuksköterskor
Apotek
Systemanalys
Receptbelagda läkemedel
Vårdadministration, avdelning
Apotekstjänster
Medicinska institut
Vårdmiljö
Drug Overdose
Brytningsfel
Anamnes
Klinisk kompetens
Informationssystem i öppen vård
Pediatrik
Förenta Staterna
Vårdpersonal på sjukhus
Läkemedelsövervakning
Datorjournalsystem
Cytostatika
Blankett- och journalhantering
Outpatients
Patientutskrivning
Medicinsk revision
Klinisk läkarpraxis
Personalbemanning och schemaläggning
Ambulatory Care
Infusionspumpar
Prospektiva studier
Retrospektiva studier
American Recovery and Reinvestment Act
Vinkaalkaloider
Specialenheter på sjukhus
Giftinformationscentraler
Intensivvårdsavdelningar för nyfödda
Sjukdom orsakad av läkares åtgärder
Vårdkontinuitet
Tidningar
Sjukhuspatienter
Tvärsnittsstudier
Arbetsbelastning
Terminologi, principer
Säkerhet
Självmedicinering
Patientföljsamhet
Patienter
Dokumentation
Sjuksköterskor
Specialistutbildning, farmaceuter
Quality Improvement
Riskfaktorer
Enkäter
Intensivvårdsavdelningar
Läkemedelsinteraktioner
Psykofarmaka
Farmaceutisk utbildning
Psykiatriska avdelningar
Simulering av patientroll
Attityder hos hälsovårdspersonal
Sjukhus, lokala
Medicinsk sjukhuspersonal
Kvalitetssäkring inom hälso- och sjukvård
Vårdhem
Läkemedelstillförselsätt
Mellanöstern
Patientintagning
Universitetssjukhus
Pilotstudier
Primärvård
Patientinformation, principer
Hälso- och sjukvårdsundersökningar
Antipsykosmedel
Datainsamling
Pennsylvania
Läkemedelsanvändning
Organisationskultur
Vårdkvalitet
Kohortstudier
Medicineringfel, även kallat medicinsk felbehandling eller läkemedelsrelaterade problem, är ett samlingsbegrepp som innefattar alla fel som kan inträffa under hela processen från att en patient får diagnos och behandlas med läkemedel till att läkemedlet tas av patienten. Det kan handla om felaktig diagnos, fel behandling, fel dosering, fel tidpunkt för medicinering eller fel administration av läkemedlet.
Exempel på olika typer av medicineringfel inkluderar överdosering, underdosering, missade doser, fel läkemedel, fel dosform, fel route of administration (exempelvis att ge injektionspreparat oralt), fel tidsintervallet mellan doserna och interaktioner mellan läkemedel.
Medicineringfel kan leda till allvarliga konsekvenser för patientens hälsa, inklusive skada, sjukdom eller död. Dessa fel kan orsakas av många olika faktorer, såsom bristfällig kommunikation mellan vårdpersonal och patient, komplexa läkemedelsregimer, likheter i namn och förpackningar mellan olika läkemedel, förväxling av enheter för dosering, bristande kunskap om läkemedel hos vårdpersonal eller patienter och mänskliga faktorer som trötthet, stress och distraktion.
Det är viktigt att alla involverade i medicineringen, inklusive läkare, sjuksköterskor, apotekare och patienter, är medvetna om riskerna för medicineringfel och arbetar aktivt för att förebygga dem. Detta kan uppnås genom god kommunikation, korrekta dokumentationsrutiner, användning av assistansverktyg som minnesstöd, regelbundna kontroller av läkemedelsbehandlingar och patienternas reaktioner på dem samt genom att erbjuda information och utbildning till alla involverade.
Medicinskt kan ett Läkemedelshanteringssystem på sjukhus (eng. Hospital Medication Management System, HMMS) definieras som ett informationssystem som stödjer och underlättar för planering, dokumentation, övervakning, distribution och utvärdering av patientens läkemedelsbehandling inom sjukhusvård. Detta system kan inkludera funktioner såsom läkemedelsordinationssystem ( Computerized Physician Order Entry, CPOE), läkemedelssäkerhetsprotokoll, doseringstjänster, barcodescanning för läkemedelsförskrivning och -utfärdning samt farmaceutisk klinisk tillsyn. HMMS är avsett att underlätta kommunikationen mellan olika vårdpersonalgrupper, reducera läkemedelsrelaterade incidenter och förbättra patientens medicinska utgång.
En direkt översättning av termen "datoriserade ordinationssystem" från engelska till svenska är "datorsystem för recept". Detta refererar till datorbaserade system som används för att skriva, hantera och spåra recept i en hälso- och sjukvårdsmiljö.
Mer specifikt innebär ett datoriserat ordinationssystem ofta följande funktioner:
1. Elektronisk skrivning och undertecknande av recept.
2. Kontroll av patientinformation, inklusive allergier och aktuella mediciner.
3. Interaktion med en databas över läkemedel för att säkerställa korrekt dosering, kontraindikationer och biverkningar.
4. Generering av skriftliga eller elektroniska recept som kan delas med patienten eller levereras direkt till en apotek.
5. Integrering med andra datorsystem inom hälso- och sjukvården, såsom elektroniska patientjournaler och laboratorieresultat.
Dessa system är tänkta att underlätta arbetet för vårdpersonal, reducera medicinska fel, öka säkerheten för patienten och underlätta samarbetet mellan olika vårdenheter.
Riskhantering (eng. Risk management) är ett systematiserat arbete med att identifiera, analysera, värdera och hantera risker i olika sammanhang, exempelvis inom hälso- och sjukvård, företagande eller forskning. Målet är att minska sannolikheten för skadliga händelser och/eller minimera deras påverkan om de inträffar.
I en medicinsk kontext kan riskhantering innebära att identifiera, värdera och hantera risker relaterade till patientens vård och behandling, till exempel genom att utvärdera potentiala biverkningar av läkemedel eller komplikationer under operationer. Riskhanteringen innefattar också kommunikation av risker till patienten och andra intresserade parter, såsom anhöriga och vårdpersonal.
Riskhantering är en kontinuerlig process som ska ske proaktivt och systematiskt för att säkerställa den bästa möjliga vården och säkerheten för patienten. Det innebär också att regelbundet övervaka och utvärdera risker och, om nödvändigt, vidta åtgärder för att hantera dem.
Medicinskt definierat begrepp för 'Läkemedelshanteringssystem' (Läkemedelshantering) är ett informationssystem som stödjer hanteringen och användningen av läkemedel inom en vårdorganisation eller hälso- och sjukvårdssektor. Detta kan inkludera funktioner såsom läkemedelsförteckning, läkemedelsutskrivning, läkemedelsinleverans, läkemedelsanvändning, läkemedelssäkerhet och farmakovilans, farmakoekonomi, klinisk farmaci och forskning. Syftet med ett läkemedelshanteringssystem är att underlätta säker, effektiv och ekonomisk användning av läkemedel samt att minimera risker relaterade till läkemedelsbehandlingar.
Medicination reconciliation refererer til en proces, hvor en sundhedsperson sammenligner de mediciner, som en patient faktisk er på, med de mediciner, som skal gives under en ændring i behandlingen (f.eks. indlæggelse på hospital eller overgang fra et hospital til hjemmepleje). Formålet er at undgå uønskede medicinske begivenheder, herunder fejlagtige doseringsforanstaltninger, interaktioner mellem mediciner og forventelig mangel på lægemidler. Medicination reconciliation indebærer typisk at samle oplysninger om patientens medicin fra flere kilder (f.eks. patienten selv, familiemedlemmer, sundhedspersoner og elektroniske journaler), evaluere disse oplysninger for at identificere diskrepancer eller hul i behandlingen, dokumentere de aktuelle medicinforanstaltninger og kommunikere disse til andre relevante sundhedspersoner.
Ett Informationssystem för klinisk farmaci (ICF) är ett datorsystem som stödjer läkemedelsbehandlingen och medicinsk terapi i hälso- och sjukvården. Det ger underlag för beslut om läkemedelsförskrivning, övervakning av läkemedelsterapi och dokumentation av läkemedelsbehandlingar. ICF kan innehålla information om patientens medicinska historia, allergi, kontraindikationer, dosering, biverkningar och laboratorievärden. Det kan också stödja farmacistens arbete med klinisk farmaci, såsom terapeutisk substitution och interaktionskontroll. ICF är en integrerad del av elektroniska patientjournaler och e-hälso- och sjukvårdslösningar.
Computer-supported medication therapy, även känt som assisted therapeutics eller digital medicin, är användandet av datorsystem och digitala verktyg för att underlätta, förbättra och optimera läkemedelsbehandlingar. Detta inkluderar, men är inte begränsat till:
1. Digital prescribering: Användandet av elektroniska system för att skriva, överföra och hantera recept, vilket minskar risken för medicineringsfel och underlättar samarbete mellan vårdpersonal och patienter.
2. Farmakologisk simulering: Användandet av datorbaserade modeller för att simulera farmakologiska interaktioner, förutsäga läkemedelseffekter och biverkningar samt hjälpa till att optimera doseringsscheman.
3. Personligat anpassad behandling: Användandet av digitala verktyg för att samla in och analysera patientdata, såsom genetiska information, laboratoriewärden och symtom, för att skapa personliga behandlingsplaner och rekommendationer.
4. Telemedicinska tjänster: Användandet av telekommunikations- och datateknik för att erbjuda medicinska konsultationer på distans, vilket underlättar övervakning och stöd av patienter som tar läkemedel.
5. Hälsorobotar och konversationsagenter: Användandet av artificiell intelligens och maskininlärning för att utveckla system som kan kommunicera med patienter, ge råd om läkemedelsanvändning och övervaka medicineringsprocessen.
6. Sensorer och bärbara enheter: Användandet av digitala sensorer och bärbara enheter för att övervaka patienters vitala tecken, aktiviteter och läkemedelsanvändning, vilket underlättar tidig insats och intervention.
7. Dataanalys och maskininlärning: Användandet av dataanalys- och maskininlärningsverktyg för att analysera stora mängder patientdata, upptäcka mönster och förutsäga effekter av läkemedelsanvändning.
8. Utbildning och träning: Användandet av digitala verktyg för att utbilda och träna patienter och vårdpersonal i korrekt användning, lagring och hantering av läkemedel.
Ett elektroniskt recept (e-recept) är en form av digitalt genererat och skickat recept som används inom medicinen för att prescribera läkemedel till en patient. Det innebär att istället för att skriva ut ett papperst recept, skapas det i en elektronisk form med hjälp av speciell mjukvara.
E-receptet kan sedan skickas direkt till en apotek via ett säkert och krypterat nätverk, så att patienten kan hämta sin medicin utan att behöva ha med sig ett papperst recept. Detta system underlättar för både läkare och patienter, eftersom det minskar risken för förfalskning, förbättrar säkerheten och kan underlätta arbetet genom att eliminera behovet av papper.
I vissa länder har e-recept blivit allt vanligare och har ersatt de flesta papperst recept, medan andra länder fortfarande använder en kombination av båda systemen.
"Sjukhusapotek" är en benämning på den enhet inom ett sjukhus som ansvarar för läkemedelsbehandlingen och läkemedelssäkerheten för patienterna. Deras uppgifter kan omfatta att tillhandahålla, distribuera, förbereda och administrera läkemedel till patienter under vård, samt att ge råd och utbilda personal och patienter kring korrekt användning och biverkningar av läkemedel. Sjukhusapoteken arbetar ofta i nära samarbete med läkare, sjuksköterskor och övrig vårdpersonal för att säkerställa en koordinerad och säker läkemedelsbehandling.
Enligt den medicinska ordboken Definitionsmedicine.com är en apotekare:
"A person who is qualified to prepare and dispense medical prescriptions, advise on the proper use and side effects of medications, and provide some primary health care services. In most countries, apothecaries must complete a professional degree and pass a licensing examination before they can practice."
Och enligt Merriam-Webster Medical Dictionary är en apotekare:
"A person licensed to prepare and dispense medicinal drugs; also : a pharmacist"
Så en apotekare är en person som är utbildad och licensierad att preparera och distribuera medicinska recept, rådgiva om användning och biverkningar av läkemedel och ge viss primärvård.
En läkemedelsförskrivning är ett medico-legalt begrepp som refererar till den process där en auktoriserad sjukvårdsperson, oftast en läkare, prescriberar eller rekommenderar en viss typ och dos av ett läkemedel för en patient. Förskrivningen innefattar vanligtvis information om patientens diagnos, läkemedlets namn, dosering, frekvens och route of administration. Förskrivningsprocessen inkluderar också en granskning av patientens medicinska historia, aktuella mediciner och potentiala allergiier eller interaktioner med andra läkemedel eller sjukdomstillstånd. Syftet med en läkemedelsförskrivning är att underlätta terapeutiska behandlingar som är säkra, effektiva och anpassade till patientens individuella behov.
Läkemedelsbiverkningar, även kända som adversa reaktioner eller bieffekter, är negativa effekter eller skador på kroppen som orsakas av att använda ett läkemedel. Rapportering av läkemedelsbiverkningar innebär att en hälso- och sjukvårdspersonell eller en patient meddelar information om en misstänkt läkemedelsbiverkning till de relevanta myndigheterna, vanligtvis till ett farmakovaktssystem. Detta görs ofta genom att fylla i en speciell rapportformulär där det beskrivs patientens bakgrund, det använda läkemedlet, dosen och varaktigheten av användningen, samt de observerade biverkningarna. Rapportering av läkemedelsbiverkningar är viktigt för att övervaka säkerheten hos läkemedel på marknaden, identifiera nya risker och underrapporteringar, och vidta åtgärder för att skydda allmänheten.
A "drug-related side effect" refers to any unintended effect of a medication that occurs in addition to its intended therapeutic action. These effects can be beneficial or harmful, but they are typically considered undesirable and may cause the patient discomfort or harm. Side effects are often related to the dose of the medication and may go away as the body adjusts to the drug.
On the other hand, "adverse reactions" refer to harmful and unintended effects that occur as a result of taking a medication. These reactions can be severe and even life-threatening in some cases. Adverse reactions are usually dose-dependent, but they may also be idiosyncratic, meaning that they occur only in certain individuals and are not related to the dose of the medication.
Both side effects and adverse reactions are important considerations when prescribing medications, as they can impact a patient's quality of life and overall health. Healthcare providers must weigh the potential benefits of a medication against its possible risks and side effects to ensure that it is safe and effective for their patients.
Läkemedelsföljsamhet, även känd som "drug-drug interaction" (DDI) på engelska, är ett samspel mellan två eller fler läkemedel där effekterna av var och en av dem kan förändras. Detta kan resultera i ökad koncentration av ett eller båda läkemedlen i kroppen, vilket kan leda till överdosering och ökad risk för biverkningar. Alternativt kan det resultera i minskad koncentration av ett eller båda läkemedlen, vilket kan leda till undermedicinering och minskad effektivitet.
Läkemedelsföljsamhet kan delas in i två kategorier: farmakokinetisk följsamhet och farmakodynamisk följsamhet. Farmakokinetisk följsamhet beror på hur läkemedlen metaboliseras, distribueras och utsöndras i kroppen, medan farmakodynamisk följsamhet beror på hur läkemedlen interagerar med varandras målreceptorer eller signaltransduktionsvägar.
Det är viktigt att vara medveten om läkemedelsföljsamhet och att informera läkare och apotekare om alla läkemedel som används, inklusive receptbelagda läkemedel, över-the-counter-läkemedel, kosttillskott och traditionella mediciner. Genom att vara medveten om möjliga interaktioner kan risken för biverkningar minskas och läkemedelsbehandlingen kan bli säkrare och effektivare.
'Säkerhetshantering' (engelska: 'Security management') är ett samlingsbegrepp inom medicinen som handlar om att identifiera, bedöma och hantera risker och hot relaterade till patienters säkerhet. Det kan röra sig om sådant som förebyggande åtgärder för att undvika skador, sjukdomar eller andra skadliga händelser, samt planering och hantering av nödsituationer och kriser.
Exempel på aspekter som kan ingå i säkerhetshantering inom medicinen är:
* Infektionskontroll: att förebygga spridning av smitta och infektioner genom hygien, immunisering och andra preventiva åtgärder.
* Medicinsk tekniksäkerhet: att säkerställa att medicinska enheter och system fungerar korrekt och att patienter inte utsätts för onödig risk under behandlingen.
* Fysisisk säkerhet: att skydda patienter, personal och besökare från olyckor, våld eller andra hot i miljön där vården ges.
* Psykosocial säkerhet: att skapa en trygg och stödjande miljö för patienter och personal, som exempelvis att hantera aggressiva patienter eller undvika mobbning.
* Krisledarskap och incidenthantering: att ha rutiner och planer för att hantera oväntade händelser eller kriser, såsom exempelvis en brand eller en aktiv skott-situation.
Säkerhetshantering inom medicinen är en viktig del av kvalitetsarbete och patientensäkerhet, och det är en pågående process som kräver ständig övervakning och förbättring.
Polypharmacy är ett medicinskt begrepp som refererar till användningen av flera läkemedel samtidigt hos samma patient. Det finns dock olika uppfattningar om vad som definierar polyfarmaci, men en vanlig definition är att det handlar om när en person använder fem eller fler läkemedel samtidigt.
Polypharmacy kan vara lämplig och till och med nödvändig i vissa fall, särskilt för äldre patienter med många sjukdomar och komplex behandlingsbehov. Men polypharmacy kan också öka risken för biverkningar, interaktioner mellan läkemedlen, missbruk och överdosering. Därför är det viktigt att en korrekt medicinsk utvärdering görs innan flera läkemedel preskrivs till samma patient, för att minimera riskerna och maximera potentialen för bästa möjliga behandlingsresultat.
'Handstil' er et tysk ord som direkte kan oversattes til 'håndskrift' på dansk. I en medicinsk kontekst vil 'Handstil' typisk referere til den unikke og individuelle måde, hvorpå en person former bogstaver når de skriver med hånden.
Håndskriften kan være af interesse for læger og andre sundhedsfaglige fagpersoner, da den kan anvendes til at identificere en persons identitet, diagnosticere visse neurologiske lidelser eller overvåge progression eller forbedring i patients rehabilitering efter en hjerneskade.
I noen tilfeller, når en persons håndskrift er vanskelig å lese eller forstå for andre, kan det også være relatert til dyskografi, som er en type neurologisk størrelse som kan påvirke ens evne til å kontrollere sine fine motoriske bevegelser og derfor også evnen til å skrive.
'Root Cause Analysis' (RCA) är en systematisk metod för att identifiera grundorsaken eller de grundläggande orsakerna till ett problem, en händelse eller en incident. Det innebär att man letar efter den underliggande orsaken snarare än att bara lösa det synliga problemet. Genom att förstå och åtgärda den grundläggande orsaken kan man förhindra att samma problem uppstår igen i framtiden. RCA används ofta inom områden som sjukvård, tillverkningsindustri, flygtrafik och processkontroll.
Läkemedelsmärkning (eller "drug labeling" på engelska) är ett brett begrepp som innefattar all information relaterad till ett läkemedel som presenteras för hälso- och sjukvårdspersonal, patienter och allmänheten. Denna information kan vara tryckt på etiketter och faktablad som följer med läkemedlet, men också inkludera mer omfattande informationskällor som produktmonografier och webbplatser.
Enligt FDA (Food and Drug Administration) i USA definieras läkemedelsmärkning som "all information direkt eller indirekt presented, uttryckt eller rekommenderad till en läkemedelsanvändare om ett läkemedel, inklusive: namn av läkemedlet, doseringsform, styrka, formulering, sätt att använda, varningar, precautions, kontraindikationer, livslängd, kontaktinformation för tillverkaren, batchnummer, lagring och hantering, och annan information som är nödvändig för säker och effektiv användning av läkemedlet".
Läkemedelsmärkning har som syfte att ge relevant information om ett läkemedel så att det kan användas på ett säkert och effektivt sätt. Den ska vara klar, precis, opartisk och baserad på vetenskapliga bevis.
"Behandlingsfel" er en betegnelse som ofte bruges i medicinske sammenhænge når en behandling ikke bliver gennemført korrekt, enten på grund af fejl i diagnostikken, fejl i valget af behandling eller fejl i gennemførelsen af behandlingen. Dette kan føre til forværring af patientens tilstand, udvikling af komplikationer eller endda død.
En behandlingsfejl kan opstå på grund af mange forskellige faktorer, herunder manglende erfaring eller kompetence hos sundhedspersonalet, manglende kommunikation mellem sundhedspersonalet og patienten, fejlagtig tolkning af laboratorieprøver eller andre tester, utilstrækkelig overvågning af patientens tilstand under behandlingen eller manglende opfølgning efter behandlingen.
Det er vigtigt at identificere og lære af behandlingsfejl for at forbedre patientomsorgen, reducere risikoen for yderligere fejl og sikre bedre patientresultater i fremtiden.
En direkt översättning av "Clinical Decision Support System" (CDSS) till svenska är "Kliniskt Beslutsstödsystem". Så här kan definitionen se ut enligt HL7 Sweden:
"Ett kliniskt beslutsstödsystem (CDSS) är ett informationssystem som stödjer vårdenhetens arbete med att tillhandahålla personligadpatert medicinsk rådgivning baserat på individuell patientinformation, klinisk kunskap, och patienspecifika mål och preferenser."
CDSS använder sig av olika typer av data, inklusive elektroniska hälsorapporter (EHR) och forskningsbaserad medicinsk kunskap, för att hjälpa vårdpersonal att fatta bättre beslut om patientvården. Det kan vara integrerat i ett större sjukhusinformationssystem eller vara en separat applikation. Exempel på funktioner som CDSS kan ha innefattar att ge påminnelser om vaccinationer, varna för möjliga biverkningar av läkemedel, rekommendera laboratorietester och stödja diagnostiska beslut.
Ett farmaceutiskt preparat är en formulerad substans eller en kombination av substanser för therapeutisk eller prosaiskt bruk, som är framställd enligt god farmaceutisk praxis (GFP) av en auktoriserad och regleringsmyndighetsgodkänd farmaci. Preparatet kan vara i olika farmaceutiska formuleringar, såsom tablettform, kapslar, salvor, lozenges, droppar eller injicerbara lösningar. De aktiva ingredienserna och eventuella excipienter (tillsatsmedel) är specificerade i en farmakopé, som innehåller standardiseringskrav för läkemedelskvalitet. Preparatet kan vara receptbelagt eller över-the-counter (OTC), beroende på dess indikation och potentiala risker och biverkningar.
Läkemedelsterapi (eller farmakoterapi) är användandet av läkemedel för att behandla, lindra, förebygga eller diagnostisera sjukdomar, skador eller andra medicinska tillstånd. Det innebär att en läkare (eller annan auktoriserad hälsovårdsperson) prescriberar ett läkemedel som är specifikt utformat för att påverka kroppens funktioner och hjälpa till att återställa balansen i kroppen när den är störd av en sjukdom eller skada.
Läkemedelsterapi kan vara akut, det vill säga att det används för att behandla en plötslig och akut sjukdom eller skada, eller kronisk, vilket innebär att det används för att hantera en långvarig sjukdom som kräver kontinuerlig behandling under en längre tidsperiod.
Det är viktigt att notera att läkemedelsterapi bör alltid övervakas och skötas av en auktoriserad hälsovårdsperson, eftersom alla läkemedel kan ha biverkningar och interagera med andra läkemedel eller livsmedel som patienten kan ta.
"Barnsjukhus" är en översättning av "children's hospital" på engelska. Det är en typ av sjukhus som specialiserar sig på att ge vård och behandling till barn. Barnsjukhusen har ofta specialistpersonal, utrustning och faciliteter som är anpassade för att möta de unika behoven hos barn, från spädbarn till tonåringar.
Typiska tjänster som erbjuds på ett barnsjukhus inkluderar pediatrisk primärvård, specialistsjukvård, operationer, rehabilitering, psykiatrisk vård och långvarig vård. Barnsjukhusen kan också ha forskningsavdelningar som fokuserar på barnsjukdomar och hälsa.
Det är värt att notera att definitionen av "barn" kan variera mellan olika länder och kulturer, så det kan finnas skillnader i hur gamla barn som behandlas på ett barnsjukhus får vara. I allmänhet tenderar barnsjukhusen att specialisera sig på patienter under 18 års ålder, men vissa kan ha en högre åldersgräns för specifika tjänster eller avdelningar.
'Inappropriate prescribing' refererer til forskrivning av legemiddel som ikke er i overensstemmelse med evidensbasert, sikker og klinisk holdbare praksis. Dette kan inkludere forskriving av medisinsk uneCESSARY medisin, forskriving av medisin i feil dosis eller form, duplisert forskriving av legemiddel som har like verdi, og forskriving av medisin til en pasient med allergi eller motsetning. Andre typer på uhensiktsmessig forskriving inkluderer for mye av en virkemiddel som kan føre til skadelige effekter, og for lite av et virkemiddel som ikke vil være effektivt. I allmennhet er det viktig å ta hensyn til pasientens helhetlig situasjon, inkludert deres medisinske historikk, andre medisiner de tar, kjønn, alder og leverandsesituasjoner for å unngå uhensiktsmessig forskriving.
"Undervisningssjukhus" er en betegnelse for et sygehus som har en særlig rolle i undervisning og uddannelse af fremtidige sundhedsfaglige medarbejdere, herunder læger, sygeplejersker og andre relevante faggrupper.
På et undervisningssjukhus har de medicinske ansatte ofte en dobbeltrolle som både behandlere for patienter og undervisere for studerende. Dette indebærer, at studenterne under deres uddannelse får mulighed for at deltage i den praktiske behandling af patienter under tæt guidance og vejledning fra de erfarne læger og sygeplejersker.
Undervisningssjukhusene har ofte et tæt samarbejde med nærliggende universiteter eller andre uddannelsesinstitutioner, hvilket gør det muligt for studenterne at få en bred vifte af undervisningselementer, herunder teoretisk undervisning, praktiske øvelser og klinisk træning.
Det er værd at notere, at betegnelsen "undervisningssjukhus" kan variere fra land til land, og at der kan findes forskellige former for samarbejde mellem sygehuse og uddannelsesinstitutioner.
'Vårdpersonal' är ett samlingsbegrepp för de olika yrkesgrupper som arbetar med patientvård och behandling inom sjukvården. Det kan exempelvis innefatta läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, specialistsköterskor, psykologer, fysioterapeuter, logopeder och andra terapeutiska yrkesgrupper. Deras uppgifter kan variera stort beroende på yrke och arbetsplats, men allt ifrån direkt patientvård och behandling, till att utforma vårderesurser, leda vårdteam, undervisa och forska kan ingå i deras arbetsuppgifter.
'Patient Safety' kan definieras som den aktiva processen att förebygga skador, sjukdom eller andra skadliga händelser som orsakas av hälsovården. Det handlar om att skapa och underhålla en säker vårdmiljö genom att identifiera, analysera och hantera risker för skada, samt att främja lärande och förbättringar i arbetssätt och strukturer inom hälsovården. Patientsäkerhet innefattar också att informera och involvera patienten och eventuella närstående i säkerhetsfrågorna.
"Apoteksservice" er en overordnet betegnelse for de forskellige tjenester, som apoteker og apoteksassistenter leverer til patienter og sundhedspersonale. Dette inkluderer:
1. Lægemiddeldispensation: Apoteket sørger for at udlevere de rette lægemidler i den rigtige dosis, form og mængde til patienten.
2. Rådgivning om lægemidler: Apoteker og apoteksassistenter rådgiver patienter om korrekt anvendelse, bivirkninger, interaktioner og opbevaring af lægemidler.
3. Medicinsk behandlingsovervågning: Apoteket kan overvåge patienters medicinske behandling, herunder kontrol af blodprover for at sikre korrekt koncentration af lægemidlet i kroppen.
4. Medicinsk rådgivning: Apoteker og apoteksassistenter kan yde rådgivning om sundhedsrelaterede spørgsmål, herunder forebyggelse, sygdomstraktament og livsstilsforandringer.
5. Specialiserede tjenester: Apoteket kan tilbyde specialiserede tjenester som vaccination, hjernenygeundersøgelser, medicinsk marijuana og andre specielle behandlinger.
Apoteksservice er en vigtig del af sundhedsvæsenet, da apotekerne arbejder for at sikre patienternes adgang til trygge, effektive og kvalitetsgaranterede lægemidler og rådgivning.
"Vidareutbildning för sjuksköterskor" refererar till en fortsatt utbildning efter det grundläggande examensbeviset som en legitimerad sjuksköterska har fått. Detta syftar ofta till att specialisera sig inom ett visst område inom vården, såsom intensivvård, onkologi eller psykiatri, för att öka sitt kunnande och kompetens. Denna typ av utbildning kan ta formen av kortare kurser, konferenser, webbinarium eller längre utbildningsprogram som leder till en ytterligare certifiering eller examen. Vidareutbildning för sjuksköterskor är viktigt för att stanna uppdaterad inom det senaste vetandet och metoderna inom området, och för att möjliggöra en högre kvalitet på vården och bättre patientresultat.
"Apotek" er en betegnelse for en institution eller et sted der fremstiller, distribuerer og sælger legemiddel til offentligheden under kontrollerede forhold. Apoteker er ofte ansvarlige for at veille over kvaliteten af de legemidler som sælges og rådgiver patienter om brugen af dem. De fleste lande har lovgivning der regulerer hvordan apoteker drives, herunder hvilke typer legemidler de må sælge og under hvilke betingelser.
'Systemanalyse' är ett begrepp inom medicinen som refererar till en metod för att undersöka och förstå hur olika delar av ett komplext system, såsom det mänskliga kroppssystemet eller ett sjukvårdsorganisation, fungerar tillsammans för att uppnå ett visst mål. Det innebär ofta en systematisk undersökning och beskrivning av interaktionerna mellan olika komponenter, processer och strukturer inom systemet, med syfte att identifiera problem, optimera prestanda eller utvärdera effekterna av ingrepp eller behandlingar. Systemanalys kan användas inom flera områden inom medicinen, till exempel inom klinisk informationssystemutveckling, processoptimering inom sjukvården och forskning om komplexa sjukdomar.
"Receptbelagt läkemedel" är ett läkemedel som enligt lag endast får säljas eller skänkas ut på recept, alltså en skriftlig order utfärdad av en auktoriserad läkare, tandläkare eller annan legitimerad hälsovårdpersonal. Receptbelagda läkemedel innehåller ofta starka verksamma ämnen som kan användas för att behandla allvarliga sjukdomstillstånd och skall därför hanteras med omsorg för att undvika missbruk och felanvändning.
I Sverige används inte termen "Vårdadministration, avdelning" inom den medicinska terminologin. Istället används ofta termen "Apotek" eller "Medicinsk enhet" för att beskriva en plats där läkemedel hanteras och distribueras.
En Apotek, även kallat "Farmaci", är en enhet som är specialiserad på att tillhandahålla, förvara och distribuera läkemedel till patienter och andra vårdgivare. De är ofta ansvariga för att kontrollera recept, ge råd om läkemedelsanvändning och övervaka läkemedelsinteraktioner.
En Medicinsk enhet kan vara en del av en större vårdorganisation, såsom ett sjukhus eller en vårdcentral, och är ansvarig för att hantera och distribuera läkemedel till patienter under vården. De kan också vara involverade i att ge råd om läkemedelsanvändning och övervaka läkemedelsinteraktioner.
Det är viktigt att notera att terminologin kan variera mellan olika länder och kontexter, så det är alltid bra att specificera vad man menar med en term i ett särskilt sammanhang.
Apotekstjänster kan definieras som de tjänster som erbjuds av apotek till allmänheten och andra intressenter, inklusive:
1. Förskrivning och dispensation av läkemedel: Apoteken är ansvariga för att säkerställa att patienter får rätt läkemedel i rätt dos och på rätt sätt. Detta innefattar också att ge information och råd om hur läkemedlen ska användas korrekt.
2. Laboratorietjänster: Apoteken kan erbjuda laboratorietjänster såsom tester för att kontrollera patienters blodsocker, kolesterol och andra viktiga biokemiska parametrar.
3. Rådgivning om sjukvårdsprodukter: Apoteken kan erbjuda rådgivning om olika sjukvårdsprodukter såsom kompressorer, termometrar och annat hjälpmedel.
4. Utbildning och information: Apoteken kan erbjuda utbildning och information till patienter, anhöriga och andra intressenter om olika sjukdomar, behandlingar och preventiva åtgärder.
5. Referens till läkare eller specialist: Om apotekaren upptäcker några avvikelser under en medicinsk undersökning eller har oro för patientens hälsotillstånd, kan de referera patienten till en läkare eller specialist för vidare utvärdering och behandling.
Det är värt att notera att apotekstjänster kan variera mellan olika länder och regioner beroende på lagstiftning, regler och lokala behov.
"Medical Institute" är ett begrepp som kan ha något olika betydelser beroende på kontext, men det handlar ofta om en organisation eller en institution som är inriktad på att främja medicinsk forskning, utbildning och/eller policy. Det kan till exempel vara en sjukhusbaserad forskningsenhet, en läkarutbildande fakultet vid ett universitet, eller en oberoende organisation som bedriver medicinsk politik- och evidensbedömning.
En medicinsk institution kan ha ansvar för att utforma och genomföra forskningsprojekt, undervisa läkarstudenter och andra hälsovårdspersonal, utvärdera medicinska behandlingsmetoder och terapier, och ge råd och rekommendationer till politiker, myndigheter och hälsovårdsorganisationer.
'Vårdmiljö' kan definieras som den fysiska, psykosociala och organisationella miljön där vård och omsorg ges till patienter eller klienter. En trygg, bekväm och stimulerande vårdmiljö har visat sig vara viktig för människors fysiska och psykiska hälsa samt deras möjlighet att delta i och aktivt påverka sin egen vård.
En god vårdmiljö karaktäriseras av flera aspekter, till exempel:
* En ren och trygg fysisk miljö med bekväm temperatur, god luftkvalitet och låg bullernivå.
* En stimulerande psykosocial miljö där patienter eller klienter uppmuntras att delta i aktiviteter som främjar deras mentala och fysiska hälsa.
* En transparent och ärlig kommunikation mellan personal, patienter eller klienter och anhöriga.
* En delaktig och respektfull inställning till patienter eller klienters behov, önskemål och preferenser.
* En effektiv och säker organisation där personal har tillgång till de resurser och kompetens som behövs för att ge god vård och omsorg.
Sammanfattningsvis är en vårdmiljö en viktig del av den helhetliga vården och kan ha en stor inverkan på patienter eller klienters välbefinnande, behandlingsresultat och tillfredsställelse.
A drug overdose, also known as an overdose or "OD," occurs when a person ingests, inhales, or injects a toxic amount of a drug or combination of drugs, leading to serious medical complications and potentially death. This can happen accidentally or intentionally. The signs and symptoms of a drug overdose depend on the specific drug or drugs involved, the amount taken, the individual's overall health, and other factors.
An overdose happens when the body is exposed to an excessive quantity of a substance, which can be harmful or fatal. In the context of medications, it is often referred to as an "overmedication" or "poisoning." Overdoses can involve both prescription and illicit drugs, including opioids, stimulants, benzodiazepines, antidepressants, and various other substances.
Symptoms of a drug overdose may include:
* Difficulty breathing or shallow breaths
* Slowed heartbeat or irregular pulse
* Nausea and vomiting
* Seizures or convulsions
* Confusion or disorientation
* Agitation or aggressive behavior
* Drowsiness, dizziness, or fainting
* Tremors, seizures, or muscle spasms
* Bluish lips, fingernails, or skin (cyanosis)
* Unresponsiveness or unconsciousness
If you suspect a drug overdose, it is crucial to seek immediate medical attention by calling emergency services or taking the person to the nearest hospital. Rapid intervention can significantly improve the chances of recovery and reduce the risk of long-term damage or death.
"Brytningsfält" är ett medicinskt terminologi som refererar till den punkt i ett optiskt medium där ljus böjs eller bryts. Detta inträffar när ljuset passerar från ett medium till ett annat med en annan brytningsindex. Brytningsindex är ett mått på hur mycket ljuset böjs när det passerar från luft till ett specifikt material.
Ett exempel på ett brytningsfält är gränsen mellan glas och luft i en linse. När ljus passerar genom denna gräns, kommer det att böjas beroende på vinkeln som ljuset träffar gränsen under och de brytningsindex för varje medium.
Brytningsfält är viktiga inom områden som optisk mikroskopi, kontaktlinser, och ögonkirurgi där kontroll över ljusbrytning är avgörande för att uppnå klarhet och skärpa i synen.
'Anamnes' är ett medicinskt begrepp som refererar till den historiska informationen som samlas in om en patients bakgrund, hälsa och sjukdomshistoria. Detta kan inkludera uppgifter om deras familjemedicinska anamnes, sociala faktorer, miljö, livsstil, symptom, tidpunkt för symptomen och all slags medicinsk behandling de har haft. Anamnesen är en viktig del av en patients vård och behandling, eftersom den ger läkaren eller sjukskötaren en förståelse för patientens medicinska status och hjälper till att ställa en diagnos och utforma en behandlingsplan. Anamnesen samlas ofta in genom samtal med patienten, men kan också kompletteras med information från deras medicinska journal, laboratorieundersökningar och andra undersökningsmetoder.
'Klinisk kompetens' refererer til en individ's evne til at anvende sine kundskaber, færdigheder og attitude i praktisk, realverdenskontekst for at levere effektiv, sikker og passende medicinsk varetægt for patienter. Det inkluderer evnen til at tage en patients historie, udføre fysiske eksaminationer, analysere laboratorie- og diagnostiske data, stille en diagnose, udvikle og implementere en behandlingsplan, evaluere effekten af behandlingen og forbedre kommunikation med patienter, deres familier og andre sundhedspersonale. Klinisk kompetens kræver også evnen til at vurdere et patients helbred i bredere perspektiv, tage hensyn til de sociale, kulturelle og emotionelle aspekter af deres liv og have respekt for deres selvbestemmelse og præferencer.
Ett informationssystem inom området för öppna vård (open care) kan definieras som ett sammanhängande system av teknik, data, processer och kompetens som används för att samla, bearbeta, lagra, distribuera och skydda information relaterad till patientvård och hälsa. Detta system är öppet i betydelsen att det möjliggör utbyte av information mellan olika vårdenheter, oavsett om de är offentliga eller privata, och oavsett vilken teknik de använder sig av.
Ett effektivt informationssystem i öppen vård kan underlätta samordningen och kommunikationen mellan olika vårdenheter och aktörer, förbättra kvaliteten på vården och minska risken för felbehandlingar genom att ge alla involverade tillgång till relevant information i realtid. Det kan även underlätta forskning och utveckling inom området för hälsa och vård genom att möjliggöra samarbete och datautbyte mellan olika forskare och institutioner.
Ett exempel på ett informationssystem i öppen vård kan vara en elektronisk patientjournal som är tillgänglig för alla vårdenheter som behandlar en patient, oavsett var de befinner sig. Detta system skulle möjliggöra att alla vårdpersonal har tillgång till samma information om patientens medicinska historia, behandlingar, läkemedel och andra relevanta data, vilket kan underlätta samordningen av vården och minska risken för felbehandlingar.
'Pediatrik' är en gren inom medicinen som fokuserar på att förebygga, diagnostisera och behandla sjukdomar och tillstånd hos barn, från fosterstadiet till ungdomsåren. Pediatriker är läkare som har specialiserat sig på detta område och de har en helhetssyn på barnets utveckling, både fysiskt, psykiskt och socialt. De arbetar ofta tillsammans med andra specialistläkare, sjuksköterskor, familjer och skolpersonal för att ge barnen den bästa vården möjliga. Pediatrikernas arbete innefattar också att informera och stödja föräldrar i deras uppfostran och vård av barnet.
Det finns ingen enstaka "medicinsk definition" av "Förenta Staterna", eftersom Förenta Staterna i sig självt inte är ett medicinskt begrepp. Förenta Staterna är ett land, bestående av 50 delstater och ett federal distrikt (Washington, D.C.).
I vissa medicinska sammanhang kan referensen till "Förenta Staterna" vara relevant när det gäller att beskriva en population eller ett forskningsområde. I sådana fall kan definitionen vara lika med den geografiska och politiska betydelsen av begreppet, dvs. de områden som utgör Förenta Staterna.
I andra fall kan "Förenta Staterna" i ett medicinskt sammanhang hänvisa till det specifika hälsosystemet eller den typen av vård som finns i landet, men det finns inga enhetliga definitioner på detta område. Det är viktigt att tolka begreppet "Förenta Staterna" i medicinska sammanhang beroende på kontexten och den specifika användningen av termen.
'Vårdpersonal på sjukhus' innefattar alla yrkesgrupper som arbetar på ett sjukhus och har ansvar för patienternas vård och omsorg. Detta kan omfatta läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, specialistsköterskor, psykologer, fysioterapeuter, logopeder, dietister, sjukgymnaster, röntgensjuksköterskor och andra specialiserade terapeuter. Deras uppgifter kan omfatta att utvärdera patients symptom och behov, utföra medicinska undersökningar, ge mediciner och behandlingar, erbjuda råd och stöd till patienter och deras anhöriga, samt dokumentera patientinformation i sjukhusets journalsystem. Samarbete och kommunikation mellan de olika yrkesgrupperna är viktigt för att garantera en hög kvalitet på vården och att patientens behov tas hand om på bästa sätt.
Läkemedelsövervakning, även känd som farmakovigilans, är den process av insamling, detektering, bedömning, och prevention av risker relaterade till användning och exponering för läkemedel. Detta inkluderar biverkningar, felanvändning, överdosering, missbruk, mellanaktioner med andra läkemedel, graviditetsrelaterade risker och andra negativa hälsoeffekter som kan vara associerade med läkemedelsanvändning. Läkemedelsövervakningen är en pågående process som börjar under kliniska prövningar av ett läkemedel och fortsätter under hela dess livscykel på marknaden. Detta hjälper till att säkerställa att läkemedlen används på ett säkert och effektivt sätt, samt att upptäcka nya risker eller förändrade riskprofiler som kan uppstå över tiden.
En "datorjournalsystem" är en databasorienterad teknologi som används för att hantera, lagra och söka efter information i ett sjukvårds- eller medicinskt sammanhang. Detta system möjliggör digital lagring och hantering av patientjournaler, laboratorierapporten, bilder och andra relaterade hälsounderrättelser.
Det kan också inkludera funktioner som att skapa och underteckna dokument elektroniskt, stödja klinisk beslutsstöd, integrera med laboratoriesystem, bildhanteringssystem och andra relaterade tjänster. Det är en viktig del av den digitala transformationen inom sjukvården och möjliggör bättre samarbete mellan olika vårdgivare, förbättrad patientomsorg och säkrare hantering av personliga hälsodata.
Cytostatika är en grupp läkemedel som används inom medicinen för att behandla cancer. De verkar genom att hämma celldelningen och celltillväxten i cancerceller, vilket bidrar till att förhindra cancerns vidare spridning och tillväxt. Cytostatika kan användas ensamma eller i kombination med andra behandlingsmetoder, såsom kirurgi och strålbehandling.
Vanliga biverkningar av cytostatika inkluderar trötthet, illamående, kräkningar, håravfall och försämrad immunförsvar. Dessa biverkningar beror på att cytostatika inte bara påverkar cancerceller utan också andra snabbt delande celler i kroppen, som till exempel blodceller och hårfollikelceller.
'Blankett- och journalhantering' är ett samlingsbegrepp inom medicinen som refererar till administrationen och hanteringen av former, journaler och andra dokumentationsverktyg. Detta inkluderar skapandet, underhållet, lagringen och säkerheten kring dessa dokument. Syftet är att stödja klinisk dokumentation, patientvård, forskning och administrativa processer genom att garantera korrekthet, komplettering och tillgänglighet av information. Riktlinjer och standarder för blankett- och journalhantering etableras ofta för att upprätthålla kvalitet, integritet och konfidentialitet enligt lagar och regler.
'Outpatient' er en betegnelse, der bruges inden for medicin og sundhedspleje om en patient, der modtager behandling eller oplever en undersøgelse på et hospital eller lægepraksis, men ikke bliver indlagt og overnatter der. Outpatients er ofte i stand til at rejse hjem igen efter deres behandling eller undersøgelse. Det kan for eksempel være en patient, der kommer for en kontrolundersøgelse, får en infusion eller lignende.
"Diagnostiska fel" (eller "diagnostic errors") är inom medicinen en term som används för att beskriva situationer där en diagnos initialt ställs fel, eller när en korrekt diagnos inte ställs i tid. Det kan bero på många olika faktorer, såsom bristfällig kommunikation, begränsad information, för lite erfarenhet eller kunskap, eller felaktiga antaganden. Diagnostiska fel kan leda till att patienten inte får rätt behandling och därmed riskera att deras tillstånd förvärras. Det är en av de vanligaste orsakerna till skadegörande händelser inom sjukvården och en av de stora utmaningarna inom medicinsk kvalitet och säkerhet.
'Patientutskrivning' är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen där en patient tilldelas en vårdgivare, ofta i form av en specifik läkare eller specialist, för att få kontinuerlig och koordinerad vård. Detta kan ske när en patient behöver mer omfattande vården eller har en kronisk sjukdom som kräver fortsatt uppföljning. Genom patientutskrivning kan vården bli mer personligiserad och effektiv, eftersom samma vårdgivare får kunna följa patientens tillstånd över tid och ta hänsyn till deras specifika behov och preferenser. Patientutskrivning kan också hjälpa till att förbättra kommunikationen mellan vårdgivare och säkerställa att alla relevanta informationer delas mellan dem.
Medicinsk revision (eller genoptagelse) refererer til en systematisk gennemgang og vurdering af en patients medicinbehandling, ofte udført af en læge eller farmaceut. Formålet med en medicinsk revision er at sikre, at patienten modtager den mest hensigtsmæssige og sikre medicinbehandling, der tager hensyn til deres sygdomme, behandlingsmål, bivirkninger, forebyggelse af medicinsk uhensigtsmæssighed og økonomi.
Under en medicinsk revision undersøges følgende:
1. Anvendelighed: Er patientens sygdomme korrekt diagnosticeret, og er de forskellige lægemidler tilstrækkeligt effektive til at behandle dem?
2. Kontraindikationer: Er der nogen modsatrettede virkninger eller kontraindikationer, som bør overvejes i forbindelse med anvendelsen af de enkelte lægemidler?
3. Interaktioner: Kan der forekomme uønskede virkningsforstærkninger eller -svækkelser, når flere lægemidler kombineres?
4. Dosering: Er de anvendte doser af lægemidlene sikre og effektive, og er der brug for justeringer i tilfælde af ændringer i patientens vægt, alder eller nyrengang?
5. Bivirkninger: Har patienten oplevet ubehagelige bivirkninger som følge af lægemidlerne, og hvordan kan disse forbedres eller undgås i fremtiden?
6. Alternativer: Er der andre, mere hensigtsmæssige behandlingsmuligheder til rådighed, herunder ikke-medicinske alternativer?
7. Patientens forståelse og samarbejde: Har patienten forstået anvisningerne til brug af lægemidlerne, og er der behov for yderligere vejledning eller støtte?
8. Overvågning: Hvilke tegn på komplikationer skal overvåges, og hvornår skal patienten søge lægehjælp i tilfælde af uventede problemer?
9. Planlægning af gentagelse: Når skal patienten kontrolleres igen for at evaluere effektiviteten og sikkerheden af behandlingen, og hvornår skal lægemidlene genanbefales eller ophøre?
10. Dokumentation: Er alle beslutninger dokumenteret i patientens journal, herunder anvisninger til brug, overvågning og gentagelse af behandlingen?
"Klinisk läkarpraxis" refererer til den praktiske, hverdagslige omgang med pasienter i en klinisk setting. Denne inkluderer undersøgelse, diagnostisering, behandling og forfølgelse av pasienter med fysisk eller psykisk sykdom eller skade. Klinisk läkarpraxis kræver en dyb forståelse av medicinsk videnskap, etik, kommunikasjon og pasienthensyn. Den omfatter også samarbeid med andre helseprofesjoner for å sikre koordinert, helhetlig pasientomsorg.
'Personalbemanning och schemaläggning' kan definieras som processen att fastställa behovet av personal, rekrytera, anställa och planera för personalens arbetstider i en specifik tidsfrist, med syfte att möta en organisations mål och behov på ett effektivt sätt. Det innefattar också att se till att rätt kompetenser och antal anställda finns tillgängliga vid rätt tidpunkt för att kunna erbjuda produkter eller tjänster till kunder, medan man samtidigt säkerställer lagstadgade arbetstider, semester, ledighet och andra anställningsvillkor.
'Ambulatory care' refererar till sjukvårdstjänster som ges på en klinik eller ett sjukhus, där patienten inte behöver bli inlagd eller stanna över natten. Detta innebär att patienten kommer och går samma dag för att få vård och behandling, till exempel för en operation, en undersökning eller en terapi. Ambulatory care kan också kallas 'dagvård'.
En infusionspumpa är ett medicintekniskt hjälpmedel som används för att kontrollerad och exakt administrera läkemedel, närings- eller vätskelösningar till patienten genom en intravenös kateter. Infusionspumpan kan ställa in och reglera volymhastigheten och tiden för infusionen, vilket gör att den kan ge mycket små mängder läkemedel under en lång tid. Denna precision är speciellt viktig när det gäller potenta eller farliga preparat som inte får ges i alltför höga koncentrationer eller för snabbt. Infusionspumpor används ofta inom akut- och intensivvård, onkologi, neurologi och vård av kroniskt sjuka patienter.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.
Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.
Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.
Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.
Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.
Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.
En farmaceuterande är en individ som studerar för att bli farmaceut, det vill säga en expert på läkemedel och deras användning. Farmaceuterandens utbildning omfattar kursverksamhet i ämnen som farmakologi, farmaci, kemi, biologi och klinisk farmaci, samt praktiska övningar och eventuellt också praktik i apotek eller andra relevanta miljöer. Farmaceuterandens huvudsakliga syfte är att lära sig om läkemedel, hur de påverkar kroppen, hur de ska användas korrekt och säkert för att främja patienters hälsa och välbefinnande.
The American Recovery and Reinvestment Act (ARRA) of 2009 is a legislative act passed by the United States Congress and signed into law by President Barack Obama in response to the Great Recession. The ARRA was designed to provide immediate economic relief to families, jumpsstart job creation, and invest in long-term growth and infrastructure.
In medical terms, the ARRA had several provisions that affected the healthcare industry, including:
1. Health Information Technology (HIT) Incentives: The ARRA established financial incentives for healthcare providers to adopt and demonstrate meaningful use of electronic health records (EHRs). This provision aimed to improve the quality, safety, and efficiency of care by promoting the use of health information technology.
2. Comparative Effectiveness Research (CER): The ARRA allocated funding for CER, which is a method of comparing different medical treatments or interventions to determine their relative effectiveness. The goal of this provision was to help healthcare providers make more informed decisions about patient care and reduce unnecessary healthcare costs.
3. Prevention and Public Health Fund: The ARRA established the Prevention and Public Health Fund, which provides funding for programs aimed at improving public health and preventing disease. This includes initiatives focused on tobacco control, obesity prevention, and immunization.
4. State Medicaid Assistance: The ARRA provided additional federal matching funds to states to help them maintain their Medicaid programs during the economic downturn. This provision helped ensure that low-income individuals and families continued to have access to healthcare services.
5. Healthcare Workforce Training: The ARRA allocated funding for healthcare workforce training programs, including those focused on primary care, nursing, and mental health. These programs aimed to increase the number of healthcare professionals available to provide care and improve the quality of care delivered.
Overall, the ARRA had a significant impact on the healthcare industry, with many of its provisions still in effect today.
'Vinkaalkaloider' är en grupp naturligt förekommande ämnen som utvinns från växten Catharanthus roseus, även känd som Madagaskarvinka. Dessa alkaloider har starka farmakologiska egenskaper och används inom medicinen för att behandla olika former av cancer. De verkar genom att störa cellcykeln hos cancerceller och på så sätt hindra deras tillväxt och delning. Exempel på vinkaalkaloider är vinblastin och vincristin.
Specialsjukvård (även kallat specialenheter) på sjukhus är en beteckning för enhet som erbjuder avancerad vård och behandling för patienter med särskilt komplexa eller ovanliga medicinska tillstånd. Dessa enheter ställs ofta in med specialiserade läkare, sjuksköterskor och andra hälsovårdspersonal som har speciell utbildning och erfarenhet på området.
Exempel på specialenheter inkluderar:
* Intensivvårdsenheter (ICU/IUC): enheter där patienter med allvarliga livshotande tillstånd, såsom andnings- eller hjärtproblem, ges intensiv övervakning och behandling.
* Onkologiska enheter: enheter som specialiserar sig på att diagnostisera och behandla cancer.
* Neurologiska enheter: enheter som specialiserar sig på att diagnostisera och behandla neurologiska tillstånd, såsom stroke, multipel skleros och Parkinsons sjukdom.
* Kardiologiska enheter: enheter som specialiserar sig på att diagnostisera och behandla hjärt- och kärlsjukdomar.
* Transplantationsenheter: enheter som specialiserar sig på att utföra organtransplantationer, såsom lever-, lung- eller njurtransplantationer.
* Rehabiliteringsenheter: enheter där patienter som har drabbats av allvarliga skador eller sjukdomar får rehabilitering för att återhämta sig och öka sin funktionalitet.
Specialsjukvård kan också inkludera specialiserade kliniker, laboratorier och andra faciliteter som erbjuder avancerad diagnostik och behandling för specifika medicinska tillstånd.
En giftinformationscentral (GIC) är en medicinsk service som erbjuder expertis och rådgivning angående förebyggande, diagnostisering och behandling av förgiftningar. De ger ofta råd via telefon eller internet till både allmänheten och hälsovårdspersonal dygnet runt. GIC:er har vanligen tillgång till toxikologiska databaser och publiceringar, och de kan erbjuda information om toxiska ämnen, förebyggande åtgärder, akuta symtom och behandlingsalternativ. Deras mål är att minska skadan orsakad av förgiftningar genom att ge relevant och tidig medicinsk rådgivning.
Intensivvårdavdelning för nyfödda, även kallat neonatal intensivvård (NICU), är en specialiserad avdelning inom ett sjukhus som erbjuder intensiv vård och specialiserad medicinsk behandling till nyfödda barn som är födda för tidigt, har låg födelsevikt eller har någon form av medicinska komplikationer.
På en NICU kan barn behöva extra stöd för andning, matspjälkning, värmereglering och andra livsviktiga funktioner. Avdelningen är utrustad med sofistikerade medicinska utrustningar och övervakningssystem som hjälper läkare och sjuksköterskor att övervaka barnens tillstånd kontinuerligt och ge behandling när det behövs.
Personal på en NICU är speciellt utbildade för att arbeta med nyfödda barn och deras familjer, och de arbetar ofta i nära samarbete med andra specialister som neonatologer, barnläkare, respiratorterapeuter, dietister och socialarbetare.
Målet för en NICU är att ge nyfödda barn den bästa möjliga vården och stöd så att de kan utvecklas och växa upp till friska, starka barn.
Medicinskt sett definieras en "sjukdom orsakad av läkares åtgärder" (engelska: iatrogenic disease) som en negativ konsekvens eller komplikation till en medicinsk behandling, diagnos- eller preventionsförfarande. Det kan handla om biverkningar till läkemedel, skador orsakade under operationer, infektioner som insjuknanden fått under vårdtillfälle eller felaktig diagnostisering och behandling.
Det är viktigt att notera att inte alla negativa utfall av medicinska åtgärder räknas som iatrogena sjukdomar, eftersom det kan finnas andra orsaker till dessa utfall. För att klassificera en sjukdom som iatrogen måste det finnas ett tydligt samband mellan läkares ingripande och den skadan eller sjukdomen som uppstått.
'Yrkesrelationer' är ett samlingsbegrepp inom arbets- och miljömedicin som refererar till de interaktioner och påverkan som uppstår mellan en individ och deras arbetsmiljö. Detta kan omfatta fysiska, kemiska, ergonomiska och psykosociala faktorer i arbetet som kan ha en inverkan på individens hälsa och välbefinnande. Yrkesrelationer kan också avse de sociala interaktionerna och relationerna mellan kollegor, ledare och andra personer i arbetslivet.
Exempel på fysiska yrkesrelationer kan vara ljudnivåer, vibrationer, temperatur och luftkvalitet, medan kemiska yrkesrelationer kan handla om exponering för skadliga ämnen som damm, gaser eller kemikalier. Ergonomiska yrkesrelationer kan röra sig om arbetsplatsens design och utformning, inklusive huruvida det finns risk för muskel-skeletta skador. Psykosociala yrkesrelationer kan handla om stress, psykisk belastning, mobbning eller trakasserier på arbetet.
Sammanfattningsvis avser 'yrkesrelationer' alla de olika aspekterna av en persons arbete som kan ha en inverkan på deras hälsa och välbefinnande, och det är viktigt att identifiera och hantera risker för att förebygga skador och sjukdomar relaterade till arbetet.
'Vårdkontinuitet' kan definieras som den sammanhängande, omfattande och oavbrutna vården som en patient får över tid, oavsett vilka olika vårdpersonaler eller vårdinstitutioner som är inblandade. Den innebär att vården bygger på en helhetssyn av patientens behov, preferenser och mål, och att information om patientens tillstånd, diagnoser, behandlingar och medicinering delas effektivt mellan alla involverade vårdpersonaler.
Den goda vårdkontinuiteten underlättar en säker, koordinerad och kvalitativ vård som minskar risken för undermedicinering, övermedicinering och andra negativa utfall. Den stärker också patientens tillit till vården och bidrar till en positiv erfarenhet av sjukvården.
I medical context, 'tidningar' refererar till kontinuerliga eller intervallmässiga utskrifter av information om sjukdomar, behandlingar, forskningsrön och andra relevanta ämnen inom medicinen. Dessa tidningar kan vara peer-reviewed (granskade av experter) eller icke-peer-reviewed och riktar sig till olika målgrupper som läkare, sjuksköterskor, forskare och andra medicinska yrkesgrupper. Exempel på välkända medicinska tidningar inkluderar New England Journal of Medicine, The Lancet, Journal of the American Medical Association (JAMA) och British Medical Journal (BMJ).
En sjukhuspatient är en person som är inkvarterad på ett sjukhus för att få vård och behandling för olika medicinska problem eller skador. Det kan vara akuta tillstånd som kräver snar Behandling, såsom hjärtinfarkt eller stroke, eller kroniska tillstånd som behöver långvarigare vård och övervakning, till exempel cancer, diabetes eller psykiatriska störningar.
Sjukhuspatienter kan vara på olika avdelningar beroende på deras tillstånd och behandlingsbehov. Till exempel kan de vara på en internmedicinsk avdelning, kirurgisk avdelning, intensivvårdsavdelning eller psykiatrisk avdelning.
Sjukhuspatienter får ofta olika former av vård och behandling under deras vistelse på sjukhuset, inklusive mediciner, operationer, terapi och rehabilitering. Även om det kan vara en stressfull och oroande tid för patienten och deras anhöriga, är syftet med sjukhusvård att hjälpa patienten att bli friskare och återhämta sig så snart som möjligt.
'Kommunikation' er ein overordnet begrep som inneholder alle typer av informasjonsutveksling mellom levende vesener, inkludert interpersonell kommunikasjon mellom mennesker, men også kommunikasjon mellom celler i levende organismer og mellem maskiner. I en medicinsk kontekst kan 'kommunikation' definerast som den måten hvorpå informasjon overføres mellom klienten/pasienten og prestasjonsutøveren (f.eks. lege, sykepleier eller terapeut), slik at pasientens behov, ønsker, holdninger, preferanser og livssituasjon kan forstås og tas hensyn til under diagnostisering, behandling og pleie. Denne to-veis kommunikasjonen inkluderer ikke bare tale og lytte, men også kroppsspråk, skriving, teknologi og andre former for symbolsk uttrykk.
"En tvärsnittsstudie (engelska: cross-sectional study) är en typ av observationsstudie inom epidemiologi där data samlas in vid en given tidpunkt eller över en kort tidsperiod, till skillnad från longitudinella studier som följer upp deltagarna över en längre tid. I en tvärsnittsstudie undersöks förekomsten av en viss egenskap, sjukdom eller hälsofaktor hos en population vid en given tidpunkt.
Tvärsnittsstudier är användbara för att uppskatta prevalens (den aktuella andelen fall) hos en viss sjukdom eller tillstånd, men de ger sällan information om orsakssamband eftersom de inte kan etablera en tidsföljd mellan exponering och utgång. Därför är det svårt att fastslå om ett samband mellan två variabler är orsakssamband eller bara en slumpmässig korrelation."
Arbetsbelastning definieras inom medicinen som den totala påfrestningen som en individ upplever i samband med sin arbetssituation. Den kan delas upp i fysiska, kognitiva och psykosociala belastningar. Fysiska belastningar kan exempelvis vara tyngre lyft, stående eller sittande långa tider medan psykosociala belastningar kan handla om att hantera stress, arbetspress och sociala konflikter på jobbet. Kognitiva belastningar innebär mentala påfrestningar som exempelvis att behöva fokusera intensivt eller ta beslut under lång tid.
Arbetsbelastningen kan ha en betydande inverkan på individens hälsa och välbefinnande, både under arbetstid och i fritiden. För hög belastning kan leda till ohälsa som exempelvis muskel-skeletta smärtor, mentala ohälsor och sjukfrånvaro. Därför är det viktigt att identifiera och hantera arbetsbelastningar för att förebygga dessa negativa effekter.
'Terminologi, principer' refererer til de grundlæggende regler og retningslinjer, der anvendes ved udviklingen, valget og brug af fagterminologi inden for et bestemt medicinsk område. Disse principper søger at sikre en konsistent, præcis og klar brug af termer for at forebygge misforståelser og fejl i kommunikationen mellem sundhedsfaglige fagpersoner, patienter og andre relevante parter.
Nogle vigtige principer inden for medicinsk terminologi omfatter:
1. Præcision: Anvendelse af klare, uambigüe termer for at beskrive specifikke koncepter, processer eller tilstande.
2. Konsistens: Brug af ensartede termer inden for et given medicinsk område for at undgå forvirring og forbedre kommunikationen.
3. Multilingualitet: Udvikling af standardiserede ækvivalenter for fagterminologi i flere sprog for at understøtte international samarbejde og patientpleje.
4. Struktur: Anvendelse af en hierarkisk struktur for at organisere termer efter deres semantiske relationer, hvilket letter søgning og klassificering.
5. Kontinuerlig opdatering: Passe terminologien på aktuel viden og forskning for at sikre at den repræsenterer de mest relevante og præcise koncepter inden for et medicinsk område.
6. Unikke identifikatorer: Tildeling af unikke identifikatorer til hver terminologi for at lette referencer og integration med andre systemer.
7. Kontrol af autoritet: Fastlæggelse af en autoritet eller en organisation, der har ansvaret for at oprette, vedligeholde og udgive den kontrolleret terminologi.
8. Transparens: Dokumentation af metoder og processer, der anvendes til at udvikle og understøtte terminologien for at fremme tillid og accept blandt brugere.
'Säkerhet' inom medicinsk kontext refererar till förhållandena eller metoder som minskar risken för skada, smitta eller andra negativa händelser för patienter, personal och allmänheten. Det kan handla om användning av skyddsutrustning, införande av rutiner och procedurer för att förebygga olyckor eller spridning av sjukdomar, utbildning av personal kring säkerhetsfrågor samt kontinuerlig övervakning och utvärdering av dessa metoder. Säkerheten inom medicinen har som mål att skydda alla involverade parter och upprätthålla en trygg och hälsosam miljö.
Självmedicinering, även känt som självläkning eller självvård, är när en person använder sig av över-the-counter (OTC) läkemedel, supplement eller andra alternativa behandlingsmetoder för att behandla sina symptom eller sjukdomar utan att först ha konsulterat en licensierad läkare eller annan hälsoexpert. Detta kan innebära att en person använder sig av en receptfri schackepiller för att lindra smärtor, tar vitaminer och mineraler för att stödja sitt immunsystem, eller använder sig av aromaterapi eller yoga för att hantera stress.
Det är viktigt att notera att självmedicinering inte alltid är negativt, men det kan vara farligt om det utförs på ett oansvarligt sätt. Sjukdomar som inte behandlas korrekt kan bli värre och leda till komplikationer, och vissa läkemedel kan interagera med varandra eller med andra mediciner och orsaka allvarliga biverkningar. Det är alltid rekommenderat att konsultera en hälsoexpert innan man börjar använda nya läkemedel eller behandlingsmetoder, särskilt om man har några hälsoproblem eller tar några andra mediciner.
"Patientföljsamhet" (engelska: "patient tracking") är ett samlingsbegrepp för olika metoder och tekniker som används för att övervaka, spåra och dokumentera patienters vård- och behandlingsprocess. Det innefattar ofta insamling av realtidsdata från olika källor, såsom elektroniska hälsoregistret, medicinsk utrustning och sensorsensorer, för att stödja beslutsfattande under sjukvårdsprestationen.
Patientföljsamhet kan användas för att förbättra patientens säkerhet, minska risken för felbehandlingar och förbättra kvaliteten på vården genom att ge vårdpersonalen tillgång till aktuell information om patientens tillstånd och behandling. Det kan också användas för att stödja samordningen av vården mellan olika vårdgivare och förbättra kommunikationen mellan vårdpersonal, patienter och anhöriga.
Exempel på tekniker som kan användas inom patientföljsamhet är RFID-taggar, sensorsensorer, mobilapplikationer och artificiell intelligens.
I medicinsk kontext, betyder patienten den person som tar emot vård och behandling från en läkare eller ett sjukvårds team. En patient kan vara någon som är sjuk, skadad eller har någon form av medicinskt behov.
Det är viktigt att notera att patientrollen kan variera beroende på kontext och kultur. I vissa fall kan patienten vara en aktiv deltagare i sin egen vård, medan den i andra fall kan vara mer passiv och ta emot vård och råd från sina vårdgivare.
Oavsett hur patientrollen ser ut, är det alltid viktigt att patientens rättigheter, preferenser och behov respekteras och tas i beaktande under den medicinska vården.
'Dokumentation' betyder på dansk 'dokumentation' og er en central del af sundhedsvæsenets arbejde. Det handler om at systematisk indsamle, dokumentere og bevare oplysninger om en patients sygdomshistorie, behandling, forløb og resultater.
Dokumentationen skal være klar, nøjagtig, relevant, tilgængelig og beskyttet mod uautoriseret adgang, så patientens personlige oplysninger forbliver konfidensielle. Den anvendes af forskellige sundhedsfaglige faggrupper til at koordinere, planlægge og evaluere patients behandling, sikre kontinuitet i omsorgen og understøtte klinisk beslutningstagen.
Der findes forskellige former for dokumentation som patientjournaler, elektroniske sundhedsjournaler, medicinske noter, lægebreve, undersøgelses- og behandlingsrapporter samt laboratorie- og billedresultater. Al dokumentation skal overholde de lovmæssige krav og retningslinjer for patientdokumentation i det pågældende land.
Enligt American Nurses Association (ANA) definieras en sjuksköterska som:
"A registered nurse is a person qualified by graduation from an accredited nursing school (depending upon the country, this school may be called a college, university, or institute of technology) and licensed by the state to practice nursing. The individual must have completed a program of study that prepares nurses to provide safe and effective care to patients in all settings. A registered nurse is responsible for implementing the nursing process, which includes:
1. Assessing the health status of the patient, taking into account the patient's history, physical examination, and diagnostic studies;
2. Identifying expected outcomes individualized to the patient;
3. Planning appropriate nursing interventions to achieve those expected outcomes;
4. Implementing the nursing interventions; and
5. Evaluating the patient's progress toward achieving the desired outcomes."
Sjuksköterskor arbetar ofta i multidisciplinära team tillsammans med andra vårdpersonal, läkare och terapeuter för att ge omfattande vård till patienter. De är ansvariga för att skapa en trygg, effektiv och komfortabel miljö för patienterna under deras vistelse på sjukhus eller klinik. Sjuksköterskor erbjuder också rådgivning och stöd till patienter och deras familjer under svåra tider, såsom vid diagnos av en allvarlig sjukdom eller under behandlingsprocessen.
Specialläkarutbildning, farmaceut, är en postgradual utbildning efter att ha fullbordat en grundläggande farmaceututbildning. Denna specialistutbildning fokuserar på att ge farmaceuten en djupare och mer specialiserad kunskap inom ett specifikt område av farmaci, till exempel klinisk farmaci, toxikologi, industrifarmaci eller farmakokinetik. Utbildningen innefattar teoretiska studier, praktiska övningar och ofta också en forskningsdel. Efter att ha avslutat specialistutbildningen erhåller farmaceuten en specialistkompetens som kan användas i forskning, utveckling, undervisning eller klinisk praktik.
'Quality Improvement' (QI) är en systematisk och kontinuerlig process för identifiering, analys och minskning av skilda former av varianter i vården med syfte att reducera negativa utfall och öka positiva. Det innebär att man arbetar aktivt med att förbättra kvaliteten på sjukvårdstjänsterna, till exempel genom att minska felet i diagnoser och behandlingar, förkorta vistelselängder på sjukhus och öka patienternas tillfredsställelse. QI bygger ofta på evidensbaserad medicin och använder sig av olika metoder och verktyg, såsom statistisk processkontroll och Lean-principer, för att mäta och jämföra resultat och driva fram förbättringar. QI är en viktig del av kvalitetsförbättring i sjukvården och bidrar till att säkerställa högkvalitativa tjänster som möter patienternas behov och förväntningar.
Riskfaktorer är enligt medicinsk terminologi några egenskaper, faktorer eller expositioner som ökar sannolikheten för att utveckla en viss sjukdom eller hälsoproblem. Riskfaktorer kan vara modifierbara, det vill säga de kan påverkas genom livsstilsförändringar och preventiva åtgärder, eller icke-modifierbara, som är oberoende av individens val och omständigheter. Exempel på modifierbara riskfaktorer inkluderar tobaksrökning, fysisk inaktivitet, ohälsosam kost och alkoholmissbruk. Icke-modifierbara riskfaktorer kan vara exempelvis genetiska predispositioner, ålder och kön. Det är värt att notera att närvaro av en riskfaktor inte garanterar att en person kommer att utveckla en viss sjukdom, men ökar bara sannolikheten.
"Enkät" er en medisinsk betegnelse. En enkät er en undersøkelsesmetode hvor man samler data gjennom spørsmål som stilles til en gruppe på forhånd valgte personer. Enkater kan være anonyme eller ikke-anonyme, og de kan gennemføres gjennom forskjellige medier, for eksempel skriftlige spørreskjemaer, telefonintervju, intervju ansikt til ansikt eller onlineundersøkelser.
I medisinsk sammenheng kan en enkät være brukt til å samle informasjon om pasienters symptomer, sykdomshistorie, livsstil, psykisk helse og andre faktorer som kan ha betydning for deres helse og behandling. Dataene fra en enkät kan hjelpe lege og helsepersonell i å diagnostisere, planlegge behandling og evaluere pasienters helse.
Intensivvårdsavdelningar, även kallade intensivvårdsenheter (IVE) eller kritiska vårdavdelningar, är specialinrättade enheter inom sjukvården där patienter med allvarliga och livshotande tillstånd ges speciell och intensiv medicinsk vård. Dessa avdelningar ställer höga krav på personalens kompetens och utrustning, då de ofta hanterar patienter med akuta organfailure, livshotande infektioner eller efter behandlingar som kan ha stor risk för komplikationer.
På en intensivvårdsavdelning finns avancerad övervakningsutrustning och specialiserad personal, såsom intensivvårdsläkare och sjuksköterskor med utbildning i intensivvård. Behandlingarna inkluderar ofta mekanisk ventilation, hemodynamisk stöd (till exempel med hjälp av intravenös drogterapi eller vasoaktiva substanser), näringsuppehållande behandlingar och andra specialiserade procedurer.
Intensivvårdsavdelningar är ofta indelade i subspecialiteter för att möta de specifika behoven hos patienter med olika former av allvarliga sjukdomstillstånd, såsom neurologiska intensivvårdsavdelningar, kardiologiska intensivvårdsavdelningar och traumatologiska intensivvårdsavdelningar.
En läkemedelsinteraktion är ett samspel mellan två eller flera läkemedel som kan påverka deras farmakologiska effekter när de används tillsammans. Detta kan resultera i ökad eller minskad verkan av något eller alla preparaten, förändrad tidsrymd för verkan, eller uppstående biverkningar. Interaktioner kan ske när läkemedel ges samtidigt, eller när ett läkemedel ges inom en viss tid efter att ett annat har tagits. Interaktioner kan också inträffa mellan läkemedel och mat, drycker, närings- eller illiknande substanser. Kroppens egna enzymer och proteiner som påverkar läkemedlets farmakokinetik (till exempel leverns leverans, distribution, metabolism och utsöndring) kan också ingå i interaktioner med läkemedlen.
Läkemedelsinteraktioner kan vara kliniskt betydelsefulla och orsaka allvarliga hälsoproblem, särskilt hos äldre patienter som ofta använder flera läkemedel samtidigt. Därför är det viktigt att identifiera potentiella interaktioner och hantera dem genom att justera doser, ändra behandlingsschema eller välja alternativa läkemedel när det behövs.
'Psykofarmaka' er ein samlebetegnelse på legale medisiner som brukes for å behandle og lindre symptomer relatert til psykisk helseproblemer og sykdomar. Disse inkluderer, men ikke begranset til:
1. Antidepressiva: Medisiner som brukes for å behandle depresjon og andre sorgsykdommer, som også kan være nyttige i behandlingen av angstløshet, ædelsykeleie og sosial frykt.
2. Anxiolytika: Medisiner som primært brukes for å lindre symptomer relatert til angstløshet, inkluderende oro, uro, panikkatt, sosiale frykter og spenningsrelaterte hodetreningar.
3. Antipsykotika: Medisiner som brukes for å behandle psychoser, slik som skizofreni, og andre tilstander der hallucinasjoner eller vanviddlige tanker er til stede. Disse medisinene kan også være nyttige i behandlingen av irriterbarhet, aggressivitet og impulsivt beteende.
4. Hypnotika: Medisiner som brukes for å fremme søvn og behandle søvnforstyrrelser.
5. Stimulantia: Medisiner som stimulerer hjernen og kroppen, og ofte brukes for å behandle ADHD (oppskjemmelsessyndrom).
6. Mood stabilisatorer: Medisiner som brukes for å stabilisere humøret og forebygge mani, hypomani eller depresjon i bipolær størrelsesforstyrrelser.
Det er viktig å understreke at psykofarmaka skal preskribes av en autorisert lege eller annen godkjent helsepersonell og at pasienten skal overvåkes nøye for eventuelle bivirkninger eller økt risiko for komplikasjoner.
"Farmaceutisk utbildning" refererar vanligtvis till den akademiska utbildningen som krävs för att bli auktoriserad farmaceut i en viss jurisdiktion. Den exakta innehållet och längden på utbildningen varierar mellan olika länder, men det är vanligtvis en grundläggande akademisk examen på avancerad nivå (t.ex. en masterexamen eller kandidatexamen) med inriktning på farmaci och/eller kemi.
I många länder inkluderar farmaceutisk utbildning också praktiska komponenter, som exempelvis kliniska rotationer i sjukhus och apotek, för att ge studenterna erfarenhet av direkt patientvård och medicinsk behandling. Utbildningen täcker ofta ämnen som farmakologi, farmaceutisk teknik, farmakoterapi, klinisk farmaci, toxicologi, farmakoekonomi och etik.
Efter att ha avslutat farmaceutisk utbildning och klarat av licensieringskraven i sin jurisdiktion kan en person arbeta som auktoriserad farmaceut inom olika områden, såsom sjukhusapotek, försäljningsapotek, läkemedelsindustri, regleringsmyndigheter och akademisk forskning.
Psykiatriska avdelningar är specialiserade enheter inom sjukvården som erbjuder behandling och vård för personer med allvarliga psykiska störningar, såsom schizofreni, bipolär sjukdom, allvarlig depression och personlighetsstörningar. Dessa avdelningar är ofta en del av ett sjukhus eller en psykiatrisk klinik och står under ledning av psykiatriska läkare och andra mentalsjukvårdande specialister.
På en psykiatrisk avdelning kan patienter få olika former av behandlingar, till exempel medicinsk behandling, terapi, samt sociala och rehabiliteringsaktiviteter. Behandlingsplanen är ofta individanpassad och baseras på en omfattande bedömning av patientens symptom, funktionsnivå och livssituation.
Psykiatriska avdelningar kan vara öppna, så att patienter kan välja att lämna avdelningen under vissa tider, eller stängda, vilket innebär att patienterna inte har möjlighet att lämna avdelningen utan medical staffs tillstånd. Stängda avdelningar används ofta för patienter som är ett akut sjukvårdsbehov eller som riskerar att skada sig själva eller andra.
"Patient simulation" är en metod inom utbildning och undervisning inom hälso- och sjukvård, där man skapar ett realistiskt scenario med simulatorer (ofta datorbaserade) som efterliknar mänskliga patienters kroppsfunktioner och respons. Det gör det möjligt för utbildande att öva sig på att hantera olika medicinska situationer i en kontrollerad miljö, utan att riskera skada en riktig patient. Simuleringen av patientroll kan variera från en enkel simulator som bara visar vitaltecken till mer avancerade system som kan simulera olika sjukdomar och skador. Det är en effektiv metod för att träna både tekniska och icke-tekniska färdigheter, såsom kommunikation, teamwork och beslutsfattande.
"Attityd hos vårdpersonal" refererar till de generella inställningarna, fördomar, värderingar och reaktioner som en individ inom sjukvården kan ha gentemot patienter, deras kollegor eller situationer på arbetsplatsen. Attityderna hos hälsovårdspersonal kan påverka kvaliteten av vården och relationerna med patienter. En positiv attityd kan stödja en trygg och förtroendeingivande miljö, medan negativa attityder kan leda till missförstånd, missnöje och sämre vårdutfall.
En medicinsk definition av "attityder hos hälsovårdspersonal" skulle kunna vara:
"De underliggande inställningarna, fördomar, värderingar och reaktioner som en individ inom sjukvården har gentemot patienter, deras kollegor eller situationer på arbetsplatsen. Attityderna hos hälsovårdspersonal kan ha en betydande inverkan på den medicinska vården och relationerna med patienter, och det är viktigt att uppmärksamma och hantera negativa attityder för att säkerställa en högkvalitativ och empatisk vårdprocess."
"Lokal sjukhus" är ett begrepp som ofta används för att beskriva ett mindre akutsjukhus eller distriktssjukhus som erbjuder grundläggande medicinska specialiteter och vårdtjänster till en lokalbefolkning. Det kan vara en del av ett större sjukvårdsystem, men har ofta en mer inriktad och community-baserad roll jämfört med större akutsjukhus eller universitetssjukhus.
Typiska specialiteter som erbjuds på lokala sjukhus kan inkludera allmänmedicin, kirurgi, gynekologi, obstetrik, pediatrik och psykiatri. Dessa sjukhus har ofta en något begränsad intensivvårds- och operationskapacitet jämfört med större akutsjukhus, men de kan fortfarande erbjuda avancerade vårdenheter såsom röntgenavdelningar, laboratorier och rehabiliteringsenheter.
Lokala sjukhus tenderar att ha kortare vänte- och behandlingstider än större akutsjukhus, eftersom de har en mindre patientvolym och kan erbjuda mer personlig vård. Dessa sjukhus är ofta väl integrerade i den lokala gemenskapen och arbetar tätt med primärvården för att erbjuda samordnad och kontinuerlig vård till patienterna.
'Medicinskt sjukhuspersonal' är ett samlingsbegrepp för alla yrkesgrupper som arbetar på ett sjukhus inom den medicinska vården. Detta kan inkludera läkare, sjuksköterskor, barnmorskor, specialistsköterskor, psykologer, fysioterapeuter, radiologer, laboratoriepersonal, operationspersonal, sjukvårdshjälpmedarbetare och andra stödfunktioner som arbetar tillsammans för att ge patienterna vården de behöver. Varje yrkesgrupp har sin egen speciella kompetens och roll inom den medicinska vården, men samarbetet mellan dem är av central betydelse för att säkerställa en högkvalitativ patientvård.
Kvalitetssäkring inom vården kan definieras som ett systematiserat arbete med att garantera och förbättra den kliniska vården så att den är säker, effektiv, patientcentrerad och skapar tillfredsställelse hos de behandlas. Det innefattar att fastställa och följa riktlinjer och standarder för vårdens kvalitet, mäta och utvärdera resultatet av vården samt genomföra kontinuerliga förbättringsprocesser. Kvalitetssäkring innebär också att patienter och anhöriga ges information och deltar i beslut om vården. Syftet är att säkerställa att patienter alltid får den bästa möjliga vården, baserad på aktuella vetenskapliga belägg och respekt för individens preferenser och behov.
"Vårdhem" är ett begrepp som används inom socialtjänsten och hälsovården för att beskriva en institutionell boendenform där äldre eller funktionshindrade personer får omsorg och vård dygnet runt. Det kan handla om både korttids- och långtidsvistelse, beroende på individens behov och önskemål.
I ett vårdhem finns det personal som är anställda för att ge omsorg och stöd med aktiviteter av daglig livshantering (ADL), såsom personlig hygien, matlagning och servering, klädnad och rörelse. Vårdhemmet ska även erbjuda stimulerande aktiviteter för att främja den enskilda individens fysiska, psykiska och sociala välbefinnande.
Det är viktigt att poängtera att varje vårdhemsgäst har ett individuellt behandlings- och omsorgsplan som utformas tillsammans med personen själv, när det är möjligt, samt med anhöriga och/eller andra relevanta aktörer. Detta plan specificerar de mål och metoder som ska användas för att uppfylla den enskildes behov och önskemål.
I Sverige regleras vårdhem och deras verksamhet av olika lagar och föreskrifter, bland annat Socialtjänstlagen (SoL), Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS) och Smittskyddslagen.
Läkemedelstillförsel, även kallat medicineringsmetod eller medicinering, är den metod som används för att ge patienten ett läkemedel på rätt dos, vid rätt tidpunkt och på rätt sätt. Detta kan ske på olika sätt beroende på vilket läkemedel som ska ges och vem som ska få det. Exempel på olika typer av läkemedelstillförsel är oral (genom munnen), intravenös (direkt in i en ven), intramuskulär (in i en muskel) eller topisk (på huden).
Läkemedelstillförselsätt kan också avse den plan som utformas för att ge patienten rätt behandling med läkemedel under en längre tidsperiod. Denna plan inkluderar valet av läkemedel, doseringen, hur ofta medicinen ska ges och hur länge behandlingen ska pågå. Syftet med en sådan plan är att säkerställa att patienten får rätt typ och mängd läkemedel för att behandla sin sjukdom eller symptom på ett effektivt och tryggt sätt.
Det saknas en entydig och konsensusbaserad medicinsk definition av begreppet "Mellanöstern". I olika kontexter kan definitionen variera beroende på vilka länder som inkluderas. I allmänhet avses ofta regionen som består av de arabiska länderna i västra Asien och nordöstra Afrika, samt Iran, Israel och Turkiet.
I en medicinsk kontext kan fokus vara på att studera och hantera hälsofrågor som är specifika för regionen, såsom infektionssjukdomar som tuberkulos och HIV/AIDS, kroniska sjukdomar som diabetes och cardiovaskulära sjukdomar, samt mentala hälsoproblem som depression och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
Det är värt att notera att det finns också en regional medicinsk organisation som kallas "Mellanösterns medicinska förening" (Middle East Medical Association, MEMA), som verkar för att främja medicinsk utbildning och forskning i regionen.
'Patientintagning' (eller 'patientmottagning') är ett medicinskt begrepp som refererar till den process där en patient introduceras och registreras i en vård- eller behandlingskontext. Detta inkluderar ofta att notera personliga information, som kontaktuppgifter och medicinsk historia, samt att samla in relevanta laboratorie- eller diagnostiska tester för att fastställa en diagnos och planera vård. Patientintagning kan också involvera en initial klinisk bedömning av patientens tillstånd och behov, såväl som en diskussion om behandlingsalternativ och gemensam beslut med patienten.
Universitetssjukhus (i engelskspråkig kontext ofta kallat "academic medical center" eller "teaching hospital") är ett sjukhus som är direkt kopplat till ett universitet och som har en speciell inriktning på utbildning, forskning och högspecialiserad patientvård.
Vid ett universitetssjukhus finns ofta avancerade specialiteter, avancerad teknik och expertis samlade, och det är vanligt att sjukhuset tar emot särskilt komplexa eller ovanliga fall från andra sjukhus i området. Universitetssjukhusen har ofta en ledande roll inom sin region när det gäller utveckling av nya behandlingsmetoder och tekniker, och de attraherar ofta läkare och forskare som vill vara på framkant av den medicinska utvecklingen.
Utbildning är en central del av universitetssjukhusens verksamhet, och sjukhuset fungerar ofta som ett undervisningssjukhus där läkarstudenter, sjuksköterskestuderande och andra hälsovårdande yrkesstuderande får praktisk erfarenhet under handledning av erfarna läkare och sjuksköterskor. Universitetssjukhusen är ofta också involverade i forskarutbildning, och många forskare vid universitetssjukhusen har en akademisk anställning vid universitetet.
I Sverige finns det sex universitetssjukhus: Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm, Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg, Universitetssjukhuset i Linköping, Universitetssjukhusen i Umeå och Uppsala, samt Universitetssjukhus Norrlandet i Umeå.
En pilotstudie är en förstudie som genomförs innan en fullskalig klinisk prövning. Syftet med en pilotstudie är att testa och utvärdera olika aspekter av studiens design, procedurer och metoder för insamling av data. Det kan handla om att testa rekryteringsprocesser, frågeformulär, interventionsprogram eller annan typ av datainsamling.
Pilotstudier är ofta mindre i storlek än fullskaliga kliniska prövningar och inkluderar vanligen ett begränsat antal deltagare. Resultaten från en pilotstudie används för att refinerade studiens design och metoder innan man går vidare till en större, mer omfattande studie.
Det är värt att notera att en pilotstudie inte är samma sak som en preliminär studie eller en forskningsrapport som ännu inte har publicerats i en vetenskaplig tidskrift. En pilotstudie är en formell del av den vetenskapliga processen och följer ofta samma etiska riktlinjer och metodologiska principer som en fullskalig klinisk prövning.
Primärvård är den första kontakten med det medicinska sjukvårdsystemet när en individ eller familj söker vård. Det innefattar ofta preventiv vård, tidig upptäckt och behandling av sjukdomar, samt stöd till sjukdomars förlopp och rehabilitering. Primärvården är vanligtvis den lägsta nivån av sjukvård i ett land och omfattar ofta vårdgiver som allmänläkare, sjuksköterskor, tandläkare och andra hälsovårdare. Primärvårdens mål är att ge helhetsskydd till individen eller familjen, ta hand om deras grundläggande medicinska behov och försäkra att de får den rätta vården på rätt plats när det behövs.
"Patientinformation, principer" refererer til de etiske og professionelle retningslinjer som sygeplejepersonale og andre helsefaglige ansatte bør følge når de forbereder, overlever og dokumenterer oplysninger til patienter. Disse principer sikrer at patienten forstår sin sundhedstilstand, behandling og behandlingsplaner, og at han eller hun deltager aktivt i eget sundhedsmæssige beslutningsproces.
De vigtigste principer for patientoplysning inkluderer:
1. At respektere patientens selvbestemmelse og give dem tilstrækkelig information til at gøre oplyst valg.
2. At sikre at oplysningerne er klare, præcise, relevante og forståelige for patienten.
3. At vurdere patientens behov for yderligere støtte eller tilpasninger, herunder sproglige, kulturelle eller fysiske behov.
4. At sikre patientens fortrolighed og respektere deres valg om at modtage oplysninger eller ikke modtage oplysninger.
5. At dokumentere oplysningerne korrekt og tilgængeligt for patienten og andre relevante sundhedsfaglige ansatte.
I alt sikrer disse principer at patienter får den bedst mulige oplevelse af at modtage relevant, forståelig og hensigtsmæssig information om deres sundhedstilstand og behandling.
En 'Hälso- och sjukvårdsundersökning' (HSU) är en systematisk undersökning av en individuals hälsa, som vanligtvis utförs av en legitimerad hälsovårdpersonal såsom läkare eller sjuksköterska. Målet med en HSU är att upptäcka eventuella hälsoproblem i ett tidigt skede, förhindra sjukdomar genom att ge råd om livsstilsförändringar och förebyggande åtgärder, och att uppdatera individens medicinska historia.
En HSU kan innefatta en rad olika procedurer, beroende på individens ålder, kön, familjemedicinsk historia och andra faktorer. Typiska komponenter i en HSU kan vara:
* En medicinsk anamnes, där individen frågas om sin medicinska historia, livsstil, symptom och hälsovärn.
* En fysisk undersökning, där hälsovårdspersonalen utför en grundläggande fysiskt tillsyn av kroppen, inklusive att lyssna på hjärtat och lungorna, titta i ögonen och munnen, och känna efter lymfknutar och andra fysiska tecken på sjukdom.
* Undersökningar som blodprov, urinprover eller avbildande undersökningar som röntgen eller ultraljud, för att få ytterligare information om individens hälsa.
* Råd om livsstilsförändringar och förebyggande åtgärder, såsom att sluta röka, öka fysisk aktiviteten, ändra kosten eller ta preventiva mediciner.
HSU:er är viktiga för att upptäcka sjukdomar i ett tidigt skede och för att främja en god allmän hälsa. De rekommenderas vanligen regelbundet, beroende på ålder, kön och hälsostatus.
"Antipsychotic medication" är en benämning på en grupp mediciner som används för att behandla psykiatriska sjukdomar, särskilt schizofreni och andra former av psychoser. Dessa läkemedel fungerar genom att blockera dopaminreceptorer i hjärnan, vilket hjälper att reducera symtomen som är associerade med psykoser, såsom hallucinationer, förvirring, och tankestörningar.
Det finns två huvudsakliga typer av antipsykotiska läkemedel: typiska (äldre) och atypiska (nyare). Typiska antipsykotika har varit i bruk sedan 1950-talet och inkluderar mediciner som chlorpromazin och haloperidol. Dessa läkemedel kan vara effektiva för att behandla psykoser, men de kan också orsaka obehagliga biverkningar, såsom rörelsestörningar och tardiv dyskinesi.
Atypiska antipsykotika har utvecklats sedan 1990-talet och inkluderar mediciner som olanzapin, risperidon och quetiapin. Dessa läkemedel är ofta mindre sannolika att orsaka rörelsebiverkningar än typiska antipsykotika, men de kan fortfarande orsaka andra biverkningar, såsom viktuppgång och metabola störningar.
I allmänhet preskrivs antipsykotiska läkemedel under tillsyn av en psykiater eller annan medicinskt utbildad specialist inom mentala hälsoområden, efter en noggrann bedömning och utvärdering av patientens behov. Det är viktigt att följa doseringsrekommendationerna och regelbundet besöka läkaren för att övervaka effekterna och biverkningarna av medicinen.
"Datainsamling" kan definieras som systematisk insamling, analys och lagring av strukturerade och ostrukturerade data från en eller flera källor, ofta elektroniskt. Detta inkluderar exempelvis personliga information, hälsodata, forskningsdata och statistik. Datainsamling är en viktig del av den moderna medicinen och hälsoväsendet, då det möjliggör att ta data i anspråk för att förbättra diagnoser, behandlingsmetoder och prevention av sjukdomar. Samtidigt måste datainsamling ske på ett säkert, integritetsskyddat sätt som respekterar de individers personliga integritet och rätt till självbestämmande över sina egna data.
I'm sorry for any confusion, but "Pennsylvania" is a proper noun and refers to a state in the United States. It does not have a medical definition. If you have any questions related to medicine or healthcare, please don't hesitate to ask!
"Receptfria läkemedel" är en term som används för att beskriva läkemedel som kan säljas och distribueras utan ett recept från en auktoriserad hälsovårdsperson. Dessa läkemedel är oftast överläkaramnéer eller symtomlindrande medel som anses vara relativt säkra att använda utan direkt medicinsk övervakning. Exempel på receptfria läkemedel inkluderar smärtstillande medel, sömnmedel och hostmedel. Det är viktigt att alltid följa anvisningarna för användning och vara medveten om eventuella biverkningar eller kontraindikationer innan man använder dessa läkemedel.
'Sjukhusvistelse' betyder att en person är inlagd på sjukhus för att få vård och behandling. Det kan involvera att en patient delar rum med andra patienter på en vårdavdelning, eller att de har ett eget rum. Under sin vistelse på sjukhuset kommer patienten att ses av olika läkare, sjuksköterskor och övrig personal som arbetar på sjukhuset. De kan få mediciner, operationer, terapi eller andra behandlingar beroende på vad som behövs för att behandla deras tillstånd.
Sjukhusvistelsen kan variera i längd från några timmar till veckor eller månader beroende på patientens tillstånd och behandlingsbehov. Under sin vistelse på sjukhuset kommer patienten att få regelbundna mottagningar och undersökningar för att övervaka deras tillstånd och behandling.
Det är viktigt att följa personalens instruktioner under en sjukhusvistelse för att maximera chanserna för en snabb och fullständig återhämtning.
Läkemedelsanvändning (eller "medicine use") kan definieras som den process där ett läkemedel används för att behandla, förebygga eller diagnostisera en sjukdom eller symtom hos en individ. Denna process inkluderar allt från rekommendationen och förskrivningen av läkemedlet till dess administration och övervakning av effekter och biverkningar. Läkemedelsanvändning kan också innefatta att patienter använder läkemedel på ett icke-förskrivet sätt, så kallad "off-label use", vilket kan involvera att läkemedlet används för en annan indikation än vad det är godkänt för, eller att patienten tar en annan dos än vad som rekommenderats. Det är viktigt att notera att läkemedelsanvändning alltid bör ske under övervakning av en licensierad hälsovårdspersonell för att säkerställa säkerhet och effektivitet.
Organisationskultur kan definieras som de gemensamma värderingar, övertygelser, normer och traditioner som delas av medlemmarna i en organisation och påverkar deras beteende och interaktioner. Den kan också ses som den sammanlagda uppsättningen antaganden, värderingar och praktiker som utgör det unika sättet att tänka, känna och agera hos en viss organisation. Organisationskultur påverkar hur medlemmar kommunicerar, tar beslut, löser problem och hanterar konflikter inom organisationen. Den kan också påverka hur organisationen uppfattas av externa aktörer som kunder, leverantörer och allmänheten. En stark och positiv organisationskultur kan stärka lojaliteten hos medlemmar och förbättra effektiviteten och framgången hos organisationen.
Enligt medicinskt perspektiv är en nyfödd ett barn som har nyligen fötts och fortfarande befinner sig inom sitt första levnadsår. Detta omfattar oftast spädbarn som är yngre än 28 dagar, även kända som "fullborna", men kan fortsätta att gälla under de första 12 månaderna av barnets liv. Under denna tidsperiod genomgår barnet snabba fysiska och utvecklingsmässiga förändringar, vilket gör det viktigt att övervaka dess tillstånd noga för att säkerställa en hälsosam utveckling.
'Vårdkvalitet' (eng. healthcare quality) kan definieras som graden av målorienterad, patientcentrerad vård och service som mäter, förbättrar och upprätthåller höga standarder för sjukvården genom att mäta resultat och tillhandahålla relevant information till alla intresserade partier. Denna definition inkluderar aspekter av effektivitet, säkerhet, patientcentreradhet, timeliness, effektivitet och jämlikhet i vården. Målet är att förbättra individuella patientresultat, öka patienternas tillfredsställelse och stärka systemets hållbarhet och prestationer.
Kohortstudie är en epidemiologisk studietyp där en grupp individer (kohorten) följs över tid för att undersöka samband mellan exponeringar och hälsa. Kohortstudien kan vara antingen prospektiv, där deltagarna rekryteras i förväg och studien följer dem framåt i tiden, eller retrospektiv, där man undersöker en kohort som redan har exponerats för ett visst fenomen i det förflutna.
I en prospektiv kohortstudie identifieras deltagarna baserat på en viss exponering och jämförs sedan med en kontrollgrupp som inte är exponerad. Deltagarna följs sedan över tid för att se om de utvecklar en viss hälsotillstånd eller komplikationer.
Retrospektiva kohortstudier använder sig av redan befintliga data, till exempel sjukvårdsregister eller folkräkningar, för att undersöka samband mellan en tidigare exponering och senare hälsoutfall.
Kohortstudier ger ofta starka belägg för orsakssamband eftersom man kan följa deltagarna över lång tid och kontrollera för potentiala störvariabler.