Melanos
Neurokutana syndrom
Pigmentering
Melaniner
Melanokortinreceptor, typ 1
Felis
Panthera
Agoutiprotein
Tjocktarmssjukdomar
Pigmentnevus
Gulsot, kronisk idiopatisk
Bindhinnesjukdomar
Hyperpigmentering
Kojoter
Hårborttagning
Cysteinyldopa
Neuroektodermal tumor, melanotisk
Acanthosis nigricans
Encyklopedier, principer
Vitiligo
Hyperkeratos, epidermolytisk
I'm sorry for the confusion, but "Melanos" is not a medical term that I am aware of. It is possible that there may be a spelling error or it could be a term specific to a certain language. If you are referring to melanin, which is the pigment that determines the color of skin, hair, and eyes, I can provide a definition for that:
Melanin: A dark pigment produced by melanocytes, the cells responsible for skin, hair, and eye color. There are two main types of melanin: eumelanin (black or brown) and pheomelanin (yellow or red). Exposure to sunlight increases melanin production as a way to protect the skin from harmful ultraviolet (UV) rays.
Neurokutan syndrom är ett sällsynt medfött sjukdomstillstånd som kännetecknas av hudförändringar och nervsystemsrelaterade symptom. Ordet "neurokutan" kommer från de grekiska orden "neuron" (nerv) och "cutis" (hud).
Sjukdomen orsakas vanligtvis av genetiska mutationer och kan vara ärftlig eller spontan. Det finns olika typer av neurokutana syndrom, men de mest kända är:
1. Neurofibromatosis typ 1 (NF1): Denna form av sjukdomen orsakas av en mutation i NF1-genen och kännetecknas av cafe au lait-fläckar på huden, neurofibromer ( icke cancerartade tumörer som växer längs nerverna), Lisch noduler (små, runda, pigmenterade knutar i regnbågshinnan) och andra nervsystemsrelaterade symptom.
2. Neurofibromatosis typ 2 (NF2): Denna form av sjukdomen orsakas av en mutation i NF2-genen och kännetecknas av tumörer på balansnerverna, som kan leda till hörsel- och balansrubbningar.
3. Cowden syndrom: Denna form av sjukdomen orsakas av en mutation i PTEN-genen och kännetecknas av hamartomer ( icke cancerartade tumörer som växer långsamt) på huden, slemhinnor och inre organ.
4. Tuberösa skleros: Denna form av sjukdomen orsakas av mutationer i TSC1- eller TSC2-genen och kännetecknas av hamartomer på hud, hjärnan, njurarna och andra organ.
Symptomen och behandlingen varierar beroende på vilken form av neurofibromatosis som diagnostiserats. Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker att man har en form av neurofibromatosis, för att få rätt diagnos och behandling.
'Bindehauttumoren' er en allment brukt betegnelse for tumorer som utvikler seg i bindehinden (conjunctiva), den slimhinn som tapper over øyet og på innersiden av øyelidder. Bindehinden har flere celltyper, noen er epitelceller og andre er bindgevinsceller. Tumorer kan utvikle seg fra begge typer celler.
Tumorer i bindehinden kan være godartet (benigne) eller ondeartet (maligne). Godartede tumorer vokser løsere og har mindre tendens til å sprete seg til andre kroppdeler, mens ondeartede tumorer vokser raskt, kan invadere omkringliggende væv og kan metastasere til andre kroppdeler.
En av de vanligste godartede bindehindetumorane er nevus (mole), som ofte ser ut som en flat, brun flekk på bindehinden. Andre typer inkluderer fibrom, lipom og adenom.
Ondeartede tumorer i bindehinden kan være primært eller sekundært. Primær bindhindetumor er en tumor som utvikler seg direkte fra bindehindens celler. Sekundær bindhindetumor er en tumor som har spredt seg til bindehinden fra en annen del av kroppen. De vanligste typer på ondartede primære bindhindetumorer inkluderer squamous cell carcinoma, melanoma og adenocarcinoma.
Behandlingen av bindhinnetumorer avhenger av typen, størrelsen, lokasjonen og om det er spredning til andre kroppdeler. Behandlingsmuligheter kan inkludere kirurgisk fjernelse, strålebehandling, kjemoterapi eller en kombinasjon av disse behandlingene.
'Pigmentering' refererer til den biologiske process, hvor celler producerer og sætter farvepigmenter ind i kroppen. Det mest almindelige pigment er melanin, som findes i huden, håret og øjnene. Andre typer af pigment inkluderer karotinoide, der gives af visse fødevarer som frugt og grøntsager, og hemoglobin, som findes i røde blodceller. Forstyrrelser i pigmenteringen kan resultere i forskellige hudforandringer, såsom lyshed (hypopigmentering) eller mørkere farve (hyperpigmentering).
'Melanin' er en type av biokjemisk forbindelse som forekommer naturlig i levende vesen, inkludert mennesker. Det er den hovedsaklige pigmentet i huden, håret og øyene, og spiller en viktig rolle i å beskytte kroppen mot skade fra ultraviolet stråling (UV-stråling) fra solen. Der er flere typer melanin, men de to mest alminnelige er eumelanin og pheomelanin. Eumelanin gir brun pigmentasjon, mens pheomelanin gir rød-gul pigmentasjon. Den mengde og type melanin i kroppen bestemmer hudens, hårets og øyenfarges grad. Forstyrrelser i produksjonen av melanin kan føre til forskjellige hudlidelser som vitiligo og albinisme.
Melanocortin Receptor Type 1 (MCR1) är en typ av G-proteinkopplad receptor som binder till melanocortiner, en grupp peptidhormoner som inkluderar adrenokortikotrop hormon (ACTH), melanocyte-stimulerande hormon (MSH) och beta-endorfin. MCR1 är primarily expressed in melanocytes, the pigment-producing cells found in skin, hair, and eyes.
When MCR1 is activated by its ligands, it triggers a signaling cascade that leads to an increase in cAMP (cyclic adenosine monophosphate) levels within the cell. This signaling pathway plays a crucial role in regulating melanogenesis, the process by which melanin pigments are produced and distributed in the body.
In particular, MCR1 activation by MSH leads to the upregulation of enzymes involved in melanin synthesis, resulting in the production of eumelanin, a dark pigment. This is why MCR1 agonists have been explored as potential treatments for skin disorders associated with hypopigmentation, such as vitiligo.
It's worth noting that MCR1 also has important functions beyond melanogenesis. For example, it plays a role in energy homeostasis and feeding behavior, and its dysregulation has been implicated in the development of obesity and related metabolic disorders.
'Ansiktsdermatoser' refererar till olika hudsjukdomar som primärt eller huvudsakligen drabbar ansiktet. Det finns många olika slags ansiktsdermatoser, och de kan variera mycket i symptom, orsaker och behandlingsmetoder.
Exempel på vanliga ansiktsdermatoser inkluderar:
1. Akne: En kronisk hudsjukdom som orsakas av ökad produktion av talg i hudens talgkörtlar och obstruktion av dessa körtlar. Det kan resultera i inflammation, rodnad, svullnad och utslag som pustlar eller vita huvuden (komedoner).
2. Rosacea: En kronisk hudsjukdom som orsakas av en överaktivitet hos blodkärlen i ansiktet, vilket resulterar i rodnad, varma känslor och inflammation. I vissa fall kan det leda till utslag som pustlar eller knölar.
3. Psoriasis: En autoimmun hudsjukdom som orsakas av överaktiva immunceller, vilket resulterar i ökad celldelning och skalformning på huden. Det kan leda till rödbruna, skrovliga plack eller utslag på ansiktet.
4. Seborré: En hudsjukdom som orsakas av överaktiva talgkörtlar och bakterieöverväxt, vilket resulterar i gråvita, skrynkliga skorpor eller fjäll på ansiktet.
5. Kontaktdermatit: En hudirritation eller allergisk reaktion som orsakas av direkt kontakt med ett irritativt eller allergeniskt ämne. Det kan leda till rodnad, klåda, svullnad och utslag på ansiktet.
6. Rosacea: En kronisk hudsjukdom som orsakas av överaktiva blodkärl och inflammation, vilket resulterar i permanent rodnad, varma känslor, klåda och utslag på ansiktet.
7. Eksem: En grupp hudsjukdomar som orsakas av överaktiva immunceller och kan leda till rödbruna, klåddrabbande plack eller utslag på ansiktet.
8. Perioral dermatit: En kronisk hudsjukdom som orsakas av överaktiva talgkörtlar och bakterieöverväxt, vilket resulterar i rödbruna, klåddrabbande plack eller utslag runt munnen och nästippen.
9. Lupus: En autoimmun sjukdom som orsakas av överaktiva immunceller, vilket kan leda till rödbruna, skrovliga plack eller utslag på ansiktet.
10. Psoriasis: En kronisk hudsjukdom som orsakas av överaktiva immunceller och kan leda till tjocka, rödbruna, skrovliga plack eller utslag på ansiktet.
'Felis' är ett släktnamn inom djurvärlden, som tillhör kattdjuren (Felidae). Det vetenskapliga namnet på den vanliga huskatten är 'Felis catus', och det finns också andra arter inom släktet Felis, såsom afrikansk wildcat ('Felis lybica') och junglekatt ('Felis chaus').
'Panthera' är ett släkte inom familjen stor cats (Felidae) som innehåller de större kattdjuren, såsom lejon, tiger, leopard och jaguar. Dessa djur kännetecknas av en robust kroppsbyggnad, kraftiga extremiteter och en potent bittkraft. De är alla skickliga jägare som lever i olika habitat över stora delar av världen.
Agouti-related protein (AGRP) is a neuropeptide that plays a critical role in the regulation of energy balance and body weight. It is primarily produced in the hypothalamus, a region of the brain involved in regulating various physiological functions, including appetite and metabolism.
AGRP is an endogenous antagonist of melanocortin receptors, specifically MC3R and MC4R, which are involved in the regulation of energy balance and body weight. When AGRP binds to these receptors, it blocks the action of melanocortins, hormones that promote energy expenditure and reduce appetite.
AGRP is increased in response to fasting or caloric restriction, leading to an increase in food intake and a decrease in energy expenditure. Conversely, AGRP levels are decreased in response to feeding, allowing melanocortins to bind to their receptors and promote weight loss.
Mutations in the gene that encodes AGRP have been associated with obesity and other metabolic disorders, highlighting its importance in maintaining energy balance and body weight.
"Tjocktarmssjukdomar" (kolorektala sjukdomar) är en samlande benämning på olika sorters sjukdomar som drabbar tjocktarmen. Det kan handla om både funktionella störningar och strukturella skador i tarmens vägg eller de angränsande organen. Några exempel på tjocktarmssjukdomar är:
1. Koloncancer: en onkologisk sjukdom där cancerceller bildas i tjocktarmens slemhinna och kan sprida sig till andra kroppsdelar.
2. Crohns sjukdom: en autoimmun tarmsjukdom som kan drabba vilken del av tarmen som helst, inklusive tjocktarmen.
3. Ulcerös kolit: en autoimmun tarmsjukdom som primärt drabbar tjocktarmen och dess slemhinna.
4. Divertikulit: en sjukdom där små utbuktningar (divertiklar) bildas i tjocktarmens vägg, vilket kan leda till inflammation eller infektion.
5. Irritabel tjocktarm: en funktionell tarmsjukdom som orsakas av störningar i tarmens muskulatur och nervsystem, vilket leder till smärta, flatulens och förstoppning.
6. Tjocktarmsobstruktion: en obstruktion eller blockering i tjocktarmen som kan orsakas av tumörer, inflammation, infektion eller andra strukturella skador.
Det är viktigt att uppsöka läkare om man anar att man har någon form av tjocktarmssjukdom, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen betydligt.
Enligt Mayo Clinic definieras en pigmentnev (pigmenterad naevus) som en vanlig hudförändring som består av samlingar av celler (melanocyter) som producerar pigment (melanin). Dessa celler är normalt spridda över hela kroppen, men i en pigmentnev har de koncentrerat sig till ett specifikt område. Detta ger upphov till en liten, oftast brunaktig fläck eller knöl på huden.
Pigmentnevi är vanliga och tenderar att vara ofarliga, men vissa typer kan ha potential att bli cancerartade (maligna melanocytna nevi). Det är viktigt att regelbundet kontrollera huden för några tecken på onormal utveckling eller förändringar i en pigmentnev, såsom asymmetri, oregelbundenhet i form och kant, variation i färg, storlek eller utseende, eller om den börjar blöda, svullna eller skada. Om någon av dessa tecken upptäcks bör du genast söka medicinsk expertis hos en dermatolog.
Chronic idiopathic jaundice är ett sjukligt tillstånd där individen har en kronisk (långvarig) gulsot (ikterus), vilket innebär att personens hud och slemhinnor får en gulaktig färg. Orsaken till detta tillstånd är okänd (idiopatisk). Detta betyder att läkaren inte har kunnat finna någon specifik orsak till jaundicen, som oftast beror på problem med leverfunktionen eller gallvägarna.
Ibland kan detta tillstånd också benämnas "icterus idiopathicus persistentes" eller "persistent icterus of unknown cause". Det är viktigt att undersöka och utesluta andra möjliga orsaker till jaundice, såsom leverinflammation, gallsten, hepatit, alkoholrelaterad lever sjukdom eller annan skada på levern.
Behandlingen av kronisk idiopatisk gulsot är ofta stödkarande och inriktad på att lindra symptomen, eftersom orsaken till tillståndet inte är känd. Det kan innebära användning av mediciner för att förbättra leverfunktionen eller behandlingar som hjälper till att öka utsöndringen av bilirubin, ett ämne som orsakar gulsot när det ansamlas i kroppen. I vissa fall kan en levertransplantation övervägas om tillståndet är allvarligt och inte svarar på andra behandlingar.
"Bindhinnesjukdomar" refererar till sjukdomar som drabbar bindhinnorna, de tunna membranen som täcker och skyddar de inre organen i kroppen. Det finns två huvudsakliga typer av bindhinnor: serösa bindhinnor och muskulösa bindhinnor. Serösa bindhinnor tapetserar ytan på de flesta av kroppens inre organ, medan muskulösa bindhinnor hittas i hjärtat och blodkärlen.
Exempel på sjukdomar som kan drabba serösa bindhinnor är:
* Pleurit (inflammation av lungornas bindhinna)
* Perikardit (inflammation av hjärtats bindhinna)
* Peritonit (inflammation av bukhinnan)
* Synovit (inflammation av ledbindhinnan)
Dessa sjukdomar kan orsakas av infektioner, autoimmuna störningar, skada eller cancer. Symptomen på bindhinnesjukdomar kan inkludera smärta, svullnad, rodnad och feber. Behandlingen beror på orsaken till sjukdomen, men kan innefatta antibiotika, antiinflammatoriska läkemedel eller kirurgi.
Hyperpigmentering är ett medicinskt tillstånd där huden blir övermättad med melanin, det pigment som ger huden, hår och ögon dess färg. Detta resulterar i att en del eller all hud ser mörkare ut än normalt. Orsakerna till hyperpigmentering kan vara många, inklusive solskador, hormonella förändringar (som under graviditet eller vid användning av vissa mediciner), akne, eksem och andra hudinflammationer, ärr efter sår eller operationer, eller som en följd av vissa sjukdomar eller behandlingar. I vissa fall kan orsaken inte fastställas (idiopatisk hyperpigmentering). Behandlingen beror på orsaken till hyperpigmenteringen och kan innefatta användning av skinnblekande preparat, kemisk peeling, laservätskor eller mekaniska metoder som mikrodermabrasion.
En kojot (Canis latrans) är ett djur i hundfamiljen (Canidae). Den är nära besläktad med varg och har många likheter med den arten, men är vanligtvis mindre i storlek. Kojoter är allätare och livnär sig av en varierad kost som kan innehålla små däggdjur, fåglar, ödlor, insekter, frukt, bär och as. De lever ofta i familjegrupper och har ett komplext socialt system. Kojoter är mycket anpassningsbara djur som kan leva i olika habitat, från öknar till skogar och bergsområden.
Hårborttagning, även känt som epilation eller hair removal, är en process där man tar bort hår från kroppen. Det finns flera olika metoder för att göra detta, inklusive:
1. Metoder med mekanisk friction: Denna typ av hårborttagning innebär att man använder en yta som rör sig mot håret för att rubba det och skilja det från huden. Exempel på metoder som använder denna teknik är rasor, epilatorer och vaxning.
2. Metoder med kemi: Denna typ av hårborttagning innebär att man använder en kemisk lösning för att lösa upp proteinet keratin i håret, vilket gör att det blir svagt och kan tas bort. Exempel på metoder som använder denna teknik är kräm för depilation och sugaring.
3. Metoder med energi: Denna typ av hårborttagning innebär att man använder en energikälla, såsom laser eller elektricitet, för att skada hårsäcken och förhindra att håret växer tillbaka. Exempel på metoder som använder denna teknik är laserbehandling och elektrolys.
Det är viktigt att notera att olika metoder kan vara mer eller mindre effektiva beroende på typen av hår och hud, samt personliga preferenser och behov. Det är alltid rekommenderat att söka råd från en läkare eller en licensierad estetiker innan man väljer en metod för hårborttagning.
Cysteinyldopa, även känt som 5-S-cysteinyl-DOPA eller CysDOPA, är en biologiskt aktiv substans som förekommer naturligt i människokroppen. Det är ett derivat av aminosyran tyrosin och har en kopplad cysteinmolekyl.
Cysteinyldopa är huvudsakligen känt för sin roll som markör för Parkinson's sjukdom, en neurologisk störning. I hjärnan konverteras tyrosin till dopamin, och sedan kan dopamin metaboliseras till cysteinyldopa. Vid Parkinson's sjukdom ökar nivåerna av cysteinyldopa i cerebrospinalvätskan (CSF), som omger hjärnan och ryggmärgen, vilket kan användas som en indikator för sjukdomens framskridande.
Det finns också vissa bevis på att cysteinyldopa kan ha neuroprotektiva egenskaper och möjligen kunna hjälpa till att minska skadan i nervceller vid Parkinson's sjukdom. Dock behövs fortsatta studier för att fastställa dess eventuella kliniska användning.
Neuroektodermal tumor, melanotisk, är en sällsynt typ av cancer som utgår från celler i det neuroektoderma, ett embryologiskt lag som ger upphov till både nerv- och hudceller. Den melanotiska neuroektodermala tumören karakteriseras av att tumörcellerna producerar melanin, ett pigment som ger huden, hår och ögon dess färg. Dessa tumörer kan vara maligna (cancer) eller benigna (godartade).
Melanotiska neuroektodermala tumörer kan förekomma över hela kroppen, men de flesta upptäcks i huden eller slemhinnor. Symptomen kan variera beroende på plats och storlek på tumören, men de kan inkludera en nyförändring på huden som är oregelbunden, asymmetrisk, gråbrun till svart i färgen och som växer eller blöder.
Diagnosen ställs vanligen genom en biopsi av den misstänkta tumören, följt av mikroskopisk och immunhistokemisk analys för att fastslå typen och graden av tumören. Behandlingen kan innebära kirurgiskt avlägsnande av tumören, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling beroende på typen och utsträckningen av tumören.
Acanthosis nigricans är en hudsjukdom som kännetecknas av mörkbruna, grovhåriga, väldefinierade plackar eller fläckar på huden. De vanligaste platserna där dessa förändringar uppstår är i skrynklorna bakom knäna och i armhålorna, men de kan också förekomma på nacken, läpparna, handflatorna, fingrarnas undersidor, tungan och under brösten.
Sjukdomen beror på en överdriven celldelning (hyperplasi) av hudcellerna (keratinocyterna) i den övre hudlagret (epidermis), vilket leder till att huden blir grovhårig och mörkfärgad. Acanthosis nigricans kan vara ett tecken på underliggande sjukdomar, som diabetes, övervikt eller hypotyreos, men den kan också förekomma utan att någon underliggande sjukdom kan hittas.
Ibland kan acanthosis nigricans vara ärftligt, och det finns flera genetiska syndrom där sjukdomen ingår som en del av symtombilden. I dessa fall är ofta även andra organ, som till exempel lungor eller njurar, drabbade.
"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."
'Vitiligo' är en hudsjukdom som kännetecknas av vita, avsvultna fläckar på huden. Dessa fläckar uppstår när celler som producerar pigmentet (melanin) i huden, det vill säga melanocyterna, förstörs eller inte fungerar korrekt. Detta resulterar i att huden i de berörda områdena blir vit och utan pigment.
Vitiligo kan drabba personer av alla hudfärger och åldrar, men den är vanligast hos personer med mörkare hudton. Den kan påverka olika delar av kroppen, inklusive ansikte, händer, armar, ben och andra exponerade områden. I vissa fall kan även ögon och munnen vara drabbade.
Det är fortfarande inte fullt klarlagt vad som orsakar vitiligo, men det finns teorier som pekar på att det kan bero på en autoimmun sjukdom, genetiska faktorer eller ett trauma till huden (som exempelvis en skada eller stress). Vitiligo är inte smittsam och orsakar vanligtvis inga andra hälsoproblem, men den kan ha en betydande psykologisk påverkan på drabbade personer.
Det finns behandlingsalternativ för vitiligo, även om resultaten kan variera mycket mellan olika individer. Behandlingar kan inkludera topiska läkemedel som kortikosteroider eller immunmodulerande medel, fotokemoterapi (PUVA), excimerlaserbehandling och transplantation av melanocyter. I vissa fall kan också makeup eller hudfärgskrymplingar användas för att dölja de vita fläckarna.
Epidermolytic hyperkeratosis (EH) är ett sällsynt genetiskt hudsjukdomstillstånd som orsakas av mutationer i keratinogen 1 eller keratinogen 5-generna. Detta leder till att kutikulan, den yttre lagret av huden, blir överdriven tjock (hyperkeratos) och bryts ned (lysis).
Sjukdomen är karaktäriserad av röda, ömma, klådiga och svullna områden på huden, ofta på handflator, fotsulor, lår, armhålor och anus. Dessa områden kan även ha blåsor eller små sår (erosioner). I vissa fall kan det finnas vita, skrovliga områden på huden som kallas för "islands of normal skin".
EH kan vara mildt till allvarligt och kan påverka olika delar av kroppen. Det är vanligare att barn föds med EH än att det utvecklas senare i livet. Sjukdomen kan vara förknippad med andra komplikationer, såsom ökad risk för infektion och svårigheter med termoreglering. Behandlingen av EH kan innefatta topiska behandlingar som exfolierande skrubbar eller salvor, samt smärtstillande läkemedel för att lindra smärtan och klådan. I vissa fall kan systemiska behandlingar vara nödvändiga.
"Portvinsfläckar", även kända som "age spots" eller "lentigos solares", är pigmentförändringar i huden som orsakas av exponering för ultraviolett (UV) strålning över en längre tidsperiod. De flesta vanligtvis visar sig upp som små, oregelbundet formade fläckar med brunaktig färg, ofta på huden som exponerats för solen, såsom ansiktet, handflatan och baksidan av händer. Portvinsfläckar är vanligast hos äldre vuxna, men de kan också förekomma hos yngre personer som har haft mycket solexponering. Termen "portvinsfläck" kommer från den bruna färgen på fläckarna, som liknar portvin.