Ett tillstånd där en ursprungscelltyp ersätts av en annan, liknande celltyp.
Felbelägen magslemhinna i nedersta delen av matstrupen med ökad risk för utveckling av sår (Barrets ulkus), som leder till förträngning (Matstrupsförträngning).
Cancerförstadier, eller precancerösa tillstånd, är cellförändringar som kan utvecklas till cancer om de inte behandlas, men som ännu inte har utvecklat alla karaktäristika för cancer, såsom invasiv växt eller spridning till andra delar av kroppen.
Ytepitelhinnan i magsäcken. Den buktar in i lamina propria och bildar magsäcksgropar. Tubulära körtlar, typiska för de olika magsäcksområdena (kardia-, gastriska och pylorusområdet), mynnar ut i magsäcksgroparna. Magslemhinnan består av flera olika celltyper.
Inflammation i magslemhinnan, en skada som kan ses i samband med ett flertal olika sjukdomar.
Kronisk magkatarr med slemhinneatrofi.
Mucinutsöndrande celler i cylinderepitelskiktet.
Tumörsjukdomar i magen.
Det segment av muskelvävnad och hinnor som sträcker sig från svalget till magsäcken.
Primær myelofibros (PMF) är en sällsynt, kronisk och progressiv blodbråcksjukdom som karaktäriseras av oproportionerlig förökning av blodstamceller i benmärgen, ledande till fibros (cicatrisering) och förändringar i benmärgens struktur och funktion. Detta leder till cytopenier (nedsatt antal blodceller), splenomegali (förstorad mjälte) och komplikationer som anemi, infektioner och blödningar. PMF har en varierande prognos med ett medianöverlevnad på 3-5 år efter diagnosen.
Infektioner orsakade av bakterier tillhörande släktet Helicobacter, hos människor särskilt Helicobacter pyloris. De kliniska uttrycken är koncentrerade till magen, vanligtvis magslemhinnan, antrum och övre delen av tolvfingertarmen. Infektionen spelar stor roll för uppkomst av typ B-gastrit och magsår.
Ett matsmältningsorgan beläget i övre vänstra kvadranten av buken, mellan nedre änden av matstrupen och början av tolvfingertarmen.
En spiralformad bakterie som ger upphov till magsjukdom hos människor. Den är en gramnegativ, ureaspositiv, krökt och något spiralformad organism som först isolerades 1982 från patienter med magsår i västra Australien. Helicobacter pylori fördes ursprungligen till släktet Campylobacter, men RNA-sekvensanalyser, fettsyraprofiler, tillväxtmönster och andra taxonomiska särdrag har visat att mikroorganismen borde tillhöra släktet Helicobacter. Dit överfördes den officiellt 1989.
Den del av magen som består av övergången mellan matstrupe och magsäck, och som saknar magsyraproducerande celler.
Mukoproteiner med hög molekylvikt som bildar en skyddande hinna på epitelcellers yta, där de bildar en barriär mot partiklar och mikroorganismer. Membranbundna muciner kan spela ytterligare roller i interaktioner mellan proteiner på cellytan.
Du söker efter en medicinsk definition på "Tolvfingertarmsinflammation", även känt som duodenit. Det är en inflammatorisk tillstånd i tolvfingertarmen (duodenum), vilket är den första delen av tunntarmen. Den kan orsakas av infektioner, irritanter eller autoimmuna sjukdomar. Symptomen på duodenit kan inkludera buksmärta, diarré, kräkningar och viktminskning. Behandlingen beror på orsaken till inflammationen men kan innefatta antibiotika eller antiinflammatoriska läkemedel.
Ett gelébildande mucin som framförallt finns på tarmepitelets yta och i andningsvägarna. Ursprungligen identifierades mucin 5AC som två skilda proteiner, men en enda gen kodar för proteinet, vilket kan ge upphov till varianterna mucin 5A och mucin 5C.
Den del av matsmältningsapparaten som sträcker sig från magen till ändtarmskanalen. Den omfattar tjocktarmen och tunntarmen.
Endoskopisk undersökning, behandling eller operation av matstrupen.
Heterotop benbildning är en abnorm situation där vävnad som normalt sett finns på ett visst ställe i kroppen också förekommer på ett annat ställe, ofta i form av cystor eller knutar.
I en enda mening kan 'slemhinna' definieras som: "En slags slembildande, tät, skiktformad epitel som löper över ytor i kroppen och hjälper till att skydda dem från skada, infektion och uttorkning." Slemhinnan producerar slem, en vätska som innehåller vatten, salter, proteiner och andra substanser, vilket hjälper till att hålla ytan fuktig och glatt. Den finns i olika delar av kroppen, såsom näsa, mun, svalg, lungor, tarmar och könsorgan.
Endoskopisk undersökning, behandling eller operation av magsäckens insida.
Avlägsnande och undersökning av små prov från levande vävnad.
Ett gelébildande mucin som främst påträffas i tunntarmen och andra slemhinnetäckta organ. Det utgör en skyddande och smörjande barriär mot partiklar och smittämnen.
Ett karcinom härrörande från körtelvävnad eller vars celler bildar tydliga körtelliknande strukturer. Adenokarcinom kan klassificeras i enlighet med de mönster cellerna bildar.
Ett gelébildande mucin övervägande är knutet till tarmepitelet.
'Antrum pyloricum' är den nedre, utvidgade delen av magsäcken som mynnar ut i muskelvävnaden i magmunnen (pylorus), vilken kontrollerar flödet av delvis sönderdelad mat till tolvfingertarmen.
Epitelceller som bildar ett basskikt till magsäckskörtlarna. Zymogencellerna syntetiserar och utsöndrar pepsinogen, en prekursor till enzymet pepsin.
Cancer i matstrupen.
'Esofagogastrisk förbindelse' är en medicinsk term som refererar till den nedre delen av matstrupen (esofagus) och den övre delen av magsäcken, där de två organen möts och formar ett spjälle, kallat kardiaspringan, som reglerar övergången av mat och saltsyra från magsäcken in i matstrupen.
Ett eller flera skikt av epitelceller, uppburna av basalmembranet, som täcker kroppens inre och yttre ytor.
Slemhinnornas sega sekret. Det innehåller mucin, vita blodkroppar, vatten, oorganiska salter och förbrukade celler.
Histokemiskt påvisande av immunreaktiva ämnen med hjälp av märkta antikroppar.
Bakåtflöde av magsaft och/eller innehåll från tolvfingertarmen (gallsyror, pankreasvätska) upp i övre delen av matstrupen, oftast pga bristande funktion hos matstrupens nedre slutarmuskel. Sura uppstötningar blir det när magsaften kommer upp i svalget eller munnen.
I en enkel medicinsk definition, är magmukoser (eller magmukousmembran) ett slemhinneområde som har en särskild egenskap att producera ett stort ämnesomsättningssurt sekret, vilket hjälper till att skydda magsäcken från den sura gastrisk juice. Detta membran täcker inre ytan av magen och består av en flerskiktad epitel som inkluderar särskilda celltyper såsom produktionsceller för magsaft, glatt muskelceller och nervceller.
Tunntarmens översta del.
Sjukliga tillstånd i magen.
Sårbildning i magslemhinnan pga kontakt med magsyra. Tillståndet förknippas ofta med Helicobacter pylori-infektion eller bruk av icke-steroida antiinflammatoriska medel (NSAIDS).
Keratin-7 är ett typ II transmembrant keratinprotein som uttrycks i epitelceller, särskilt i simplekubiska epitel och enterocyter i tarmsystemet. Det spelar en viktig roll i att ge struktur och integritet till cellerna, samt kan vara involverat i cellytorganisation, signaltransduktion och skydd mot mekanisk skada. Keratin-7 har också visat sig vara ett användbart markörprotein vid diagnostisering av vissa typer av cancer, såsom äggstockscancer och tjocktarmscancer.
Hyperplasi är en term inom histologi och patologi som betecknar ökat celltal i ett vävnadsområde, vanligen orsakat av ökad cellproliferation. Detta skiljer sig från hypertrofi, där cellerna blir större men antalet celler förblir oförändrat. Hyperplasi kan vara fysiologisk eller patologisk och kan bero på olika orsaker som hormonella störningar, irritation, inflammation eller neoplastiska tillväxt. I allmänhet är hyperplasi en reversibel process, men i vissa fall kan den leda till onormal vävnads- eller organförändring och öka risken för cancerutveckling.
'Andningsorganens slemhinna' (respiratory epithelium) refererar till den typen av skiktande, flerkärniga epitelceller som tapetserar inre ytan av andningsorganen, inklusive näsa, näsöppningar, svalg, bronker och lungornas alveoler. Dess huvudsakliga funktion är att skydda andningssystemet från främmande partiklar, skada och infektion genom att producera och sekretiera slem (surfaktant), fagocytera främmande partiklar och transportera dem bort via cilierad epitel. Det är också involverat i gasutbyte i lungorna.
Keratin-20 är ett protein som är specifikt för olika slags skivepitelceller, särskilt de som finns i huden och tarmarna. Det används ofta som en markör för att identifiera dessa celler inom forskning och medicinsk diagnostik. Keratin-20 produceras inte i normala basalepitelceller, så det kan hjälpa till att skilja ovanpåliggande differenserade epitelceller från basala epitelceller.
Stora, förgrenade och specialiserade körtlar som förutom svett också kan avsöndra andra sekret, som t ex mjölk, vax eller talgliknande ämnen.
En art av Helicobacter som koloniserar magen hos laboratoriemöss, katter och hundar. Bakterieförekomsten är förknippad med lymffollikelhyperplasi och mild gastrit hos katter.
Magsår beläget i tolvfingertarmen.
Endoskopisk undersökning av, behandling av eller operation i mag-tarmkanalen.
Bakåtflöde av galla till framförallt den övre matsmältningskanalen, men även till bukspottskörteln.
En klass fibrösa proteiner eller skleroproteiner av betydelse både som strukturproteiner och för studiet av proteinsammansättning. Denna proteintyp utgör huvudbeståndsdelen av epidermis, hår, naglar, hornvävnad och den organiska grundmassan i tandemalj. Två huvudformer har beskrivits: alfakeratin, vars peptidstomme bildar en alfahelix (högerspiral), och betakeratin, vars stomme har en sicksack- eller veckad struktur.
De större luftvägarna till lungorna som förgrenas från änden av luftstrupen (trakea).

'Metaplasia' är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där en typ av vävnad omvandlas till en annan typ av vävnad, som normalt inte förekommer på den platsen. Detta sker ofta i samband med långvarig irritation eller inflammation och är en adaptiv respons för att ersätta den skadade vävnaden med en mer motståndskraftig typ. Metaplasia kan vara reversibel om orsaken till irritationen avlägsnas, men i vissa fall kan det leda till onormal vävnadsväxt och cancer.

Barrett's esophagus is a condition in which the lining of the lower part of the esophagus, the tube that connects the throat to the stomach, changes and resembles the lining of the small intestine. This change is called intestinal metaplasia and is thought to be caused by long-term exposure to stomach acid, which can lead to inflammation and damage to the esophageal lining.

Barrett's esophagus is often asymptomatic but can cause symptoms such as heartburn, chest pain, and difficulty swallowing. It is a precancerous condition, meaning that it increases the risk of developing esophageal adenocarcinoma, a type of cancer that affects the esophagus.

The diagnosis of Barrett's esophagus typically involves an upper endoscopy, where a thin tube with a camera is inserted through the mouth and into the esophagus to examine the lining. If intestinal metaplasia is found, a biopsy may be taken to confirm the diagnosis and assess the severity of the condition.

Treatment for Barrett's esophagus typically involves managing symptoms with medications that reduce stomach acid production, such as proton pump inhibitors (PPIs). In some cases, surgery or other procedures may be recommended to remove the affected tissue or prevent cancer development. Regular follow-up and monitoring are also important to detect any changes in the condition over time.

Cancerförstadier, eller "precancerous changes", är cellförändringar som kan utvecklas till cancer om de inte behandlas. Dessa förändringar sker gradvis över tid och kan vara reversibla under vissa omständigheter. Det finns olika typer av cancerförstadier beroende på vilken typ av cancer de kan leda till. Exempel på vanliga former av cancerförstadier inkluderar dysplasi, metaplasia och atypisk hyperplasi. Dysplasi är en förändring där cellerna i ett vävnadslager börjar se annorlunda ut än normalt och kan vara onormala i storlek, form eller antal. Metaplasia är en förändring där en typ av cell konverterar till en annan typ av cell som inte vanligtvis finns på den platsen. Atypiska hyperplasier är en ökning av cellantalet tillsammans med onormala cellförändringar.

Det är viktigt att notera att cancerförstadier inte alltid kommer att leda till cancer, men det finns en ökad risk för att de utvecklas till cancer jämfört med normala vävnader. Om cancerförstadier upptäcks kan läkare ofta behandla dem genom att avlägsna den onormala vävnaden eller använda andra metoder som kirurgi, strålbehandling eller mediciner för att minska risken för cancerutveckling.

'Magslemhinna' (gastric mucosa) refererar till den slimhinneseparation som tapetserar insidan av magen. Den består av ett flertal celltyper och är ansvarig för att producera syror, enzymer och andra substanser som hjälper till att bryta ned föda och skydda magens vävnad från den sura miljön. Magslemhinnan har också en viktig roll i immunförsvaret genom att producera och transportera antikroppar för att bekämpa infektioner.

'Magkatarr' (engelska: 'Nasal congestion') är ett tillstånd där näsan känns stängd eller täppad, ofta orsakat av ökat slem i näshålorna. Det kan bero på en virussjukdom som en förkylning eller allergi. Magkatarr kan också vara ett tecken på andra tillstånd, såsom rhinosinusit eller struphuvudscancer. För att lindra symtomen kan man använda sig av vattenånga, nässpray eller dekongestiva läkemedel.

Atrofisk gastrit är en medicinsk term som beskriver en kronisk inflammation i magsäcken (gastriten) som har lett till en förtunning och förlust av den normala strukturen och funktionen hos magvävnaden. Denna sjukdomsprocess orsakar atrofi, det vill säga en nedbrytning och försvagning, av de celler som producerar magsaften (parietalcellerna) och de celler som bildar den skyddande slimhinnan i magen (övriga epitelceller).

Atrofisk gastrit kan delas in i två typer beroende på vilka områden av magsäcken som är drabbade:

1. Fundusgastrit: Den övre, bakre delen av magsäcken (fundus) är inflammerad och atrofierad.
2. Corpusgastrit: Den centrala delen av magsäcken (corpus) är inflammerad och atrofierad.

Atrofisk gastrit kan vara asymptomatisk, men kan också leda till symptom som illamående, kräkningar, buksmärtor, minskad aptit och viktminskning. Den är också en riskfaktor för magcancer, eftersom den skapar ett miljö där cancerogena ämnen kan utvecklas.

Den vanligaste orsaken till atrofisk gastrit är infektion med bakterien Helicobacter pylori (H. pylori). Andra orsaker kan vara autoimmuna sjukdomar, kirurgiska ingrepp och användning av protonpumpshämmare under lång tid.

'Bägarceller', eller 'oocyter' som de kallas på medicinskt språk, är äggceller hos djur, inklusive människor. De bildas i äggstockarna och utgör den stora cellen i en äggblåsa. När en bägarcell blir befruktad av en spermie kan det leda till utvecklingen av ett embryo. Bägarceller är mycket stora jämfört med andra celler i kroppen och innehåller halva av den genetiska informationen i form av 46 kromosomer, varav 23 kommer från modern och 23 från fadern.

Stenochirurgisk definition:

En magtarmtumör (gastric tumor) är en abnormell tillväxt i slemhinnan eller äventyret i magsäcken. Magsäckstumörer kan vara både godartade och elakartade. De godartade tumörerna kallas adenom och de elakartade tumörerna kallas adenocarcinom. Andra typer av elakartade tumörer som kan förekomma i magsäcken är neuroendokrina tumörer, lymfomer och sarkomer.

Adenocarcinom är den vanligaste typen av magsäckscancer och utgår ofta ifrån magsäckens slemhinna. Riskfaktorer för att utveckla magsäckscancer innefattar bland annat infektion med Helicobacter pylori, magitillstånd som kräver långvarig behandling med protonpumpshämmare, levercirros, matvanor (t.ex. saltrik mat och rökning), ålder och ärftlighet. Symtom på magsäckscancer kan vara illamående, kräkningar, buksmärtor, viktminskning och blod i avföringen. Diagnosen ställs vanligen genom endoskopi och biopsi, och behandlingen består ofta av kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling (chemotherapi).

Medicinskt talar man om matstrupen (esophagus) som den rörliga, slutet tuben som för mat och vätskor från munhålan till magsäcken. Matstrupen går genom halsen, passerar genom bröstkorgen och mynnar i magsäcken i magmunnen (cardia). Den består av flera skikt: en inre slemhinna som är täckt av slem, ett muskel- och bindvävslager och en yttre bindvävs- och broskskikt. Matstrupen har en naturlig rörelse, peristaltik, som driver maten ner i magsäcken.

Primær myelofibros (PMF) er en sjeldn, kronisk leukemiform sykdom som utvikles i stammcellene i benmarrowen. Dette resulterer i en økt produksjon av fibros og skanning av det normale makro- og mikrostrukturen i benmarrowen.

Symptomene på PMF kan variere, men inkluderer ofte tranghet, væring, blåmørket under øynene, svelling av leveren og/eller milten, blødning, knogletap og infeksjoner. Mange personer med PMF får også symptomer som følge av en forstyrret produksjon av blodceller, inkludert anæmi (mangel på røde blodceller), leukocytose (for høy koncentrasion av hvite blodceller) og thrombocytopeni (lave platemessigre).

PMF kan være asymptomatisk i de tidlige stadiene, men sykdommen vil ofte forverres over tid. I tillegg til de fysiologiske symptomene kan PMF også ha en betydelig negativ inngrep på pasientens kvalitet av liv og livslengde.

Det er viktig å nevne at det finnes forskjellige typer av myelofibros, og at primær myelofibros er den type som oppstår spontan uten å ha noen klart identifiserbare årsaker. Andre typer kan være sekundære til andre sykdommer eller behandlinger.

En Helicobacterinfektion är en infektion orsakad av bakterien Helicobacter pylori, som främst koloniserar magsäcken och tolvfingertarmen. Bakterien kan orsaka olika mag- och tarmsjukdomar, till exempel gastriter (maginflammation), duodenit (tarmsäckinflammation) och ulcus (sår) i magsäcken eller tolvfingertarmen. Infektionen kan även öka risken för magcancer. Symptomen på en Helicobacterinfektion kan variera mycket, från buksmärta och illamående till kräkningar och viktminskning. Behandlingen av Helicobacterinfektioner består vanligtvis av kombinationsterapi med antibiotika och läkemedel som reducerar magsyraproduktionen.

Medicinskt sett är magsäcken (ventriculus) en muskelhinna som utgör en del av matspjälkningssystemet hos djur och människor. Den ligger i överkanten av bukhålan och förvarar och jäsnar föda innan den fortsätter till tarmarna för ytterligare bearbetning och näringsabsorption. Magsäcken har en mycket stark muskelvägg som hjälper till att mala upp och småbita maten genom peristaltiska rörelser, vilket underlättar näringsupptagningen i tarmarna.

'Helicobacter pylori' är en bakterie som lever i magsäcken hos uppskattningsvis halva världsbefolkningen. Den orsakar ofta inflammation i magsäckslemhinnan och kan leda till magbölder, magsår och i vissa fall till magcancer. Bakterien tros vanligen smitta barn via kontaminert mat eller vatten, men även via direktkontakt med infekterad person. Infektionen kan vara asymptomatisk eller ge upphov till symptom som buksmärta, kräkningar och illamående. Behandlingen av Helicobacter pylori-infektion består vanligen av kombinerad antibiotisk behandling tillsammans med en läkemedel som reducerar magsyrahalten.

'Upper gastrointestinal tract' (övre mag-tarmkanalen) är en medicinsk term som vanligtvis refererar till de två översta delarna av digestionssystemet: matstrupen (esofagus) och magsäcken (stomach). Ibland kan det också inkludera den övre delen av tolvfingertarmen (duodenum), som är den första delen av tunntarmen. Dessa organ arbetar tillsammans för att bryta ned maten mekaniskt och kemiskt så att näringsämnen kan absorberas och användas av kroppen.

'Mucin' är ett proteinet som produceras av slemkörtlar i kroppen och har en huvudsaklig funktion att hjälpa till med smörjning och skydd av olika ytor, såsom slemhinnor. Muciner består av en proteinbärare och en kolhydratdel som ger dem deras geléartade konsistens. De kan variera i sin sammansättning beroende på var de produceras i kroppen och kan ha olika funktioner, till exempel att hjälpa till med fångande av bakterier eller andra främmande partiklar.

Den motsvarande medicinska termen för "tolvfingertarmsinflammation" är "duodenit". Duodenit är en inflammatorisk tillstånd i tolvfingertarmen (duodenum), vilket är den första delen av tunntarmen. Den kan orsakas av olika faktorer, såsom infektioner, irritanta substanser eller autoimmuna sjukdomar. Symptomen på duodenit kan inkludera buksmärta, illamående, kräkningar och diarré. Behandlingen av duodenit beror på orsaken till tillståndet, men den kan omfatta antibiotika, antiinflammatoriska läkemedel eller andra typer av behandling.

Mucin 5AC är ett glykoprotein som är en viktig komponent i den mukösa sekretet som produceras av luftvägarnas slemhinnor. Det hjälper till att fuktighålla, skydda och försvara de respiratoriska epitelet mot skador från främmande partiklar, mikroorganismer och aggressiva enzym. Mucin 5AC har också visat sig ha en viktig roll i patogenesprocessen hos vissa lungsjukdomar, såsom kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och cancer.

'Tarmar' er en begrep som oftest refererer til tarmen i det menneskelige eller dyrede digestive system. Tarmen er en del av fordøjelseskanalen, der starter i mavesækken og ender i endetarmen (anus). Der er flere dele af tarmen, herunder tyndtarm, tyktarm og endeligt endetarmen.

Tyndtarmen er den længste del af tarmen og er hvor det meste af næringsupptagelsen sker. Tyktarmen er kortere, men har en større diameter end tyndtarmen og er hvor vand og salt absorberes, og hvor afføringen dannes. Endeligt er endetarmen hvor afføringen udskilles fra kroppen.

Det er viktig å ha en god tarmfunksjon for å sikre en god helse. En ubalansert tarmflora kan føre til fordøjelsesproblemer, inflammatoriske tarmsygdommer og andre helsesvikt. Derfor er det viktig med en balanset kosthold og livsstil for å sikre en god tarmhelse.

Esofagoskopi är en medicinsk undersökningsmetod där man använder en flexibel, belysningsbar tub som snurras ner genom matstrupen (esofagus) och i vissa fall även ner i magsäcken (gaster) och/eller tolvfingertarmen (duodenum). Detta görs för att undersöka strukturen och funktionen hos dessa organ, samt att söka efter eventuella skador, tumörer eller andra sjukdomstillstånd.

Denna procedure kallas också för en övre GI-series eller en övre endoskopi. Esofagoskopin görs vanligtvis under lokalbedövning och/eller medvetslöshet (sedering) beroende på patientens preferens och undersökarens rekommendationer.

Heterotopic ossification (HO) är en medicinsk term som refererar till att benvävnad bildas utanför dess normala plats i kroppen. Detta kan inträffa när benvävnadskomponenter, såsom benceller och kollagen, migrerar och växer in i mjuk vävnad som muskler, senor eller bindväv.

Heterotopic ossification kan vara asymptomatisk eller orsaka symptom beroende på dess storlek och plats. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, rörelsebegränsningar och ömhet i det drabbade området. I vissa fall kan HO leda till funktionsnedsättning eller vara förknippat med komplikationer såsom trängsel eller nekros i de drabbade vävnaderna.

Det finns olika typer av heterotopic ossification, inklusive traumatisk HO som kan uppstå efter skador eller operationer och neurologisk HO som kan förekomma hos personer med skador på centrala nervsystemet, såsom ryggradsbråck eller hjärnskada. Behandlingen av HO kan innefatta mediciner, fysioterapi, strålbehandling och i vissa fall kirurgi.

'Slemhinna' (i engelska: 'mucous membrane') är ett slags slimtäckt, yttre vävnadslager som tapetserar inre ytor av kroppen. Det finns i många olika kroppsdelar, till exempel i näsa, mun, tarmar, urinvägar och könsorgan. Slemhinnan skyddar kroppen mot skador, smitta och uttorkning genom att producera ett slem som hjälper till att fånga upp smutsiga partiklar och hålla vätska i kroppen. Den hjälper också till att underlätta rörelser inom kroppen, till exempel när mat passerar genom tarmarna eller när slem lämnar luftvägarna vid andning.

Gastroskopi, även känt som övre gastrointestinal (GI) endoskopi, är en typ av endoskopisk undersökning där en flexibel, slangformad utrustning, känd som en gastroskop, införs genom munnen och nedanför struphuvudet in i matstrupen, magsäcken och delar av tolvfingertarmen.

Den huvudsakliga anledningen till att gastroskopi utförs är för att undersöka symtom som kan vara relaterade till problem med övre GI-trakten, såsom dyspepsi (magont), blod i magtarmkanalen, svårdiagnostiserad illamående eller kräkningar, besvär med sväljning och viktminskning. Den kan också användas för att ta prover för biopsi, för att undersöka eventuella misstänkta lesioner eller för att behandla vissa problem som hittats under undersökningen, till exempel polyper eller blödningar.

Under proceduren får patienten ofta ett svalgmedel för att reducera gaggenreflexen och förbättra synfältet för läkaren. Proceduren är vanligtvis väl tolererad, men det kan kännas obehagligt när gastroskopen glider ned i strupen. I allmänhet tar proceduren cirka 15-30 minuter att genomföra. Efteråt kan patienten uppleva en lätt illamående eller sömnlöshet, men detta tenderar att vara milda och tillfälliga.

En vävnadsprov är en typ av medicinskt prover där ett litet fragment av kroppens vävnad tas bort för att undersöka och analysera. Det kan användas för att ställa en diagnos, bedöma effekterna av en behandling eller forska. Vävnadsproven kan tas från olika delar av kroppen, beroende på vad som behöver undersökas, och metoderna för att ta provet varierar beroende på vilken typ av vävnad som ska tas. Exempel på olika slag av vävnadsprover är exempelvis biopsi, aspirationscytologi och finnmönstring.

Mucin-2, också känt som MUC2, är ett proteiner som produceras av slemproducerande celler i tarmen. Det är den huvudsakliga komponenten i tarmens slem och hjälper till att skydda tarmens slemhinna från mekanisk skada, bakteriella infektioner och andra skadliga ämnen. Mucin-2 är en stor, geléartad protein som består av ett centralt repetitivt segment som innehåller många serin- och treoninrester, vilka kan O-glykosyleras med en varierande uppsättning sockermolekyler. Denna glykosylering ger mucin-2 dess slemmiga kvalitet och hjälper till att skydda tarmens slemhinna. Mucin-2 har också visat sig ha en viktig roll i att underhålla balansen mellan den normala bakteriefloran i tarmen och att förhindra övervuxen av patogena bakterier.

Adenocarcinom är en typ av cancer som utvecklas i körtlar (glandulära celler), vilket innebär att den oftast uppstår i epitelvävnad, det yttre skiktet av celler som täcker huden och de flesta av kroppens ytor. Adenocarcinom är en underkategori till carcinom och kan drabba olika organ, såsom bröst, prostata, tarmsystem, lungor, sköldkörtel och livmoder. Karaktäristiskt för adenocarcinom är att tumörcellerna bildar klumpar eller tubulära strukturer som liknar körtlar. Dessa tumörer kan vara lokaliserade till den drabbade strukturen, men har också potentialen att metastasera (spridas) till andra delar av kroppen.

Mucin-6, også kjent som MUC6, er ein slags proteín som produseres av slemhautceller i tarmen. Dette proteinet hører til en gruppe med spesielle proteiner kalt muciner, som er viktige for å skape og oppretholde en beskyttende slimsløyfe i tarmkanalen. Mucin-6 er særlig interessant fordi den inneholder et antigen som kan stimulere et immunrespons hos visse individer, og det har blitt forbundet med bestemte tarmsjukdommer.

I tarmen produseres mucin-6 av en type slemhautceller kalt goblet-celler. Dette proteinet er strukturelt sett et glykoprotein, det betyr at det inneholder både protein og kolhydratkomponenter. Mucin-6 har en tendens til å danne store, geléaktige komplekser som hjelper til å beskytte tarmens slemhaut mot mekanisk skade, bakterielle infeksjoner og andre skadelige agensar.

Mucin-6 er også viktig for å holde en balanse i tarmfloran ved å hindre overvoksning av unøyaktige bakterier. Dessutertid kan ubalanse i mikrobiota og tarmskade føre til økt produksjon av MUC6, som kan være forbundet med tarmsykdommer som inflammatorisk tarmsjukdom (IBD), tarmskrekk og kolorektal kraft.

I tillegg har noen studier funnet at visse varianter av MUC6-genet kan være forbundet med økt risiko for å utvikle tarmsykdommer, særlig hos individene som er heterozygote for denne varianten. Dette kan føre til nedsatt evne til å kontrollere bakterielle infeksjoner og økt inflammasjon i tarmen.

'Antrum pyloricum' er en del av magen, som ligger mellom kroppen og den smale utgangen (pylorus). Det er den nederste delen av magen før matsmålens utgang til tolvfingertarmen. Antrum pyloricum er ansvarlig for at veksle maten fra en flytende til en klumpet konsistens, slik at den lettere kan passe gjennom den smale matsmålspylen og inn i tolvfingertarmen. Dette området inneholder også muskler som hjelper med å pumpe maten videre gjennom systemet.

I svensk medicinsk terminologi refererar "magsäckens zymogenceller" ofta till celler i magsäcken som producerar och secretorer inaktiva enzymer, även kända som zymogener. När dessa enzymer når tarmsystemet aktiveras de genom att bli omvandlade till sina aktiva former, vilket är en viktig del av den enzymatiska processen involverad i matspjälkningen.

Specifikt åsyftar termen ofta celler i magsäckens slemhinnor som producerar inaktiva former av proteolytiska enzymer, såsom pepsinogen (som aktiveras till pepsin) och gastrisk lipase (som aktiveras till lipas). Dessa enzymer hjälper till att bryta ned proteinerna och lipiderna i maten till mindre molekyler som kan absorberas av kroppen.

Matstrups tumörer, eller gastrointestinala stromals tumörer (GIST), är sällsyna cancerartade tillstånd som utgår från mag-tarmkanalen. De uppstår vanligtvis i muskelceller i magsäcken eller tjocktarmen, men kan även förekomma i matstrupen, tunntarmen, gallgångarna, levern och andra delar av kroppen.

GIST karaktäriseras av abnorma celldelningar och växt hos speciella typer av celler som kallas pacemakerceller eller intersticiella cells of Cajal (ICC). Dessa celler reglerar muskelrörelserna i mag-tarmkanalen.

GIST kan vara godartade eller elakartade, beroende på graden av celldelning och aggressivitet. Elakartade GIST kan metastasera till andra delar av kroppen, vanligtvis till levern och lymfkörtlarna.

Symptomen på GIST kan variera beroende på tumörens storlek och plats. Vid tidigare stadier kan symptomen saknas eller vara obefintliga, medan större tumörer kan orsaka buksmärtor, blod i avföringen, illamående och kräkningar.

Behandlingen för GIST innefattar ofta kirurgi för att ta bort tumören, samt strålbehandling och/eller medicinsk behandling med tyrosinkinashämmare som imatinib eller sunitinib. Prognosen varierar beroende på graden av cancer och om det har spridits till andra delar av kroppen.

Esophagogastric junction (Ösophagogastral samband) är en anatomisk struktur där matstrupen (esofagus) övergår i magsäcken (gaster). Detta område innehåller den muskulära sfinktern som kontrollerar flödet av mat och maginnehåll mellan esofagus och gaster. Den medicinska definitionen är: "den del av gastrointestinal tracten där esofagus möter och förbinder med gaster."

Epitel (epithelial tissue) är en typ av vävnad som täcker ytor av kroppen, både inre och yttre. Det finns olika typer av epitel, men de flesta består av en eller flera cellager. Epitel har ofta en skyddande funktion och kan också ha en sekretorisk funktion, det vill säga producera och utsöndra substanser. Exempel på epitel är huden, slemhinnorna i näsa och mun samt de cellager som täcker organens insida.

'Slem' (latin: mucus) är ett slimet, ofta vattens juice sekret som produceras av slemhinnor i kroppen. Det består huvudsakligen av vatten, men innehåller också proteiner, salter och slaggprodukter. Slem har flera funktioner, bland annat att:

1. Lubricera: slemhinnor i kroppen behöver vara fuktiga för att fungera korrekt. Slemet hjälper till att minska friktionen och skyddar slemhinnan från skador.
2. Skydda: slem innehåller antikroppar som hjälper till att försvara kroppen mot infektioner. Det kan också fånga upp främmande partiklar och förebygga deras inträngande i kroppen.
3. Transportera: slem kan transportera celler, näringsämnen och avfallsprodukter genom kroppen. Till exempel transporterar slemmet i luftvägarna bort damm, smuts och bakterier från lungorna.
4. Reglera fuktighet: slem hjälper till att hålla vissa delar av kroppen fuktiga, som till exempel ögonens yta och näshålan.

Slem kan ha olika konsistens beroende på var det produceras i kroppen. I några områden är slemet tunnflytande och vattenliknande, medan det i andra områden är tjockare och mer geléaktigt.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Gastroesofageal reflux (GER) är när magntarmens innehåll, särskilt mag syra, rinner tillbaka upp i matstrupen (esofagus). Detta kan orsaka symptom som sura smak i munnen, hosta, halsont och ibland smärtor bakom bröstbenet. Om GER är ett återkommande problem och orsakar skador på matstrupen kallas det gastroesofageal reflux sjukdom (GERD).

I'm sorry for the confusion, but "Magmuciner" doesn't seem to be a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or field of study. Could you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.

Tolvfingertarm, också känd som ilium, är den bredaste och övre av de tre delarna av tarmsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Den ligger närmast tarmens början, ändtarmen, och har en genomsnittlig längd på cirka 25 centimeter hos vuxna.

Tolvfingertarmen har en karakteristisk form som liknar ett avlångt "U" eller en treudd, med två laterala flikar (ceca) och en gemensam blindsäck (appendix vermiformis). Cecerna är placerade på höger sida av buken och innehåller mikroflora som hjälper till att bryta ned näringsämnen.

Tolvfingertarmen har en viktig funktion i näringsabsorption, eftersom den innehåller talrika plikplattor (villi) och små blad (mikrovilli) som ökar ytan för absorption av näringsämnen. Dessutom producerar den enzymer som hjälper till att bryta ned kostens kolhydrater, protein och fetter innan de absorberas in i blodet.

Medicinskt kan 'magsäckssjukdomar' (gastrit) definieras som inflammation eller irritation i magsäcken. Detta kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektion med bakterien Helicobacter pylori, användning av vissa läkemedel, stress och konsumtion av alkohol eller rökning.

Magsäckssjukdomar kan leda till symptom som illamående, kräkningar, smärta i magen och minskad aptit. I vissa fall kan sjukdomen också öka risken för allvarliga komplikationer såsom magsår eller cancer i magsäcken.

Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man upplever några av dessa symptom, särskilt om de är kroniska eller förvärras över tiden. En läkare kan diagnostisera magsäckssjukdomar genom att undersöka patientens symptom, historia och genomförandet av olika tester som blodprover, bakterieodlingar eller endoskopi.

Sjukdomen behandlas vanligen med läkemedel som reducerar magsyraproduktionen och dödar eventuell bakterieinfektion. I vissa fall kan operation vara nödvändig för att behandla allvarliga komplikationer såsom blödning eller perforering av magsäcken.

En magssår, också känd som ett gastriskt ulcus, är en öppen sår (ulceration) i den inre ytan av magsäcken. Magssår orsakas vanligtvis av en infektion med bakterien Helicobacter pylori eller långvarig användning av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID). Symptomen på magssår kan inkludera smärta i magsidan, surhet, kräkningar och blod i avföringen. Behandlingen av magssår består vanligtvis av antibiotika för att behandla bakterieinfektionen och läkemedel som skyddar magsäcken från syra. I allvarliga fall kan kirurgi vara nödvändig.

Keratin-7 är ett protein som tillhör keratinfamiljen och förekommer naturligt i vår kropp. Det är ett cytoskelettprotein, vilket betyder att det hjälper till att ge cellen struktur och form. Keratin-7 finns specifikt i epitelceller, som är de celler som bildar ytskiktet på oss och våra slemhinnor.

Keratin-7 är ett så kallat "basal keratin", vilket innebär att det främst återfinns i basala epitelceller, det vill säga de celler som sitter närmast under det skikt av döda celler som bildar ytan på till exempel huden. Keratin-7 har visat sig vara ett användbart markörprotein vid differentialdiagnostiskt syfte inom patologi, eftersom dess förekomst kan peka på vissa typer av cancer och andra sjukdomar som drabbar epitelcellerna.

'Hyperplasi' är inom medicinen ett tillstånd där det förekommer ökat celltal i en viss vävnad eller organ. Detta orsakas vanligtvis av en förhöjd stimulans på celldelning, ofta som svar på en patologisk process eller en endokrin störning. Hyperplasi kan vara reversibel om orsaken till den tar borts, men i vissa fall kan det leda till onormal vävnads- eller organsväxt och öka risken för cancerutveckling.

Den atmingsorganens slimhinnan (engelska: respiratory mucous membrane) är den del av andningssystemet som är direkt exponerad för luft och innehåller cilierade epitelceller och slemkörtlar. Dess huvudsakliga funktion är att skydda lungorna från skador, infektioner och främmande partiklar genom att producera slem som fångar upp dessa ämnen och transporterar bort dem via ciliernas rörelser. Den atmingsorganens slimhinnan finns i näsa, näsrör, svalg, luftrör, bronker och lungornas mindre luftvägar (bronkioler och alveoler).

Keratin-20 är ett protein som är associerat med olika typer av epitelceller, särskilt i huden och tarmarna. Det är ett av de högre molekulära vikten keratinproteinerna och används som en differentieringsmarkör för specifika celltyper. Keratin-20 produceras främst av olika sorters skivepitelceller, till exempel i den oväntade squamösa differensieringen hos tarmcancer och i huden där det används som en markör för att identifiera specifika celltyper.

I medicinsk kontext kan mätningar av Keratin-20-nivåer användas som ett sätt att diagnostisera olika sorters cancer och andra sjukdomar som påverkar epitelcellerna.

Apokrina körtlar är en typ av exokrin körtel som finns i huden och vissa slemhinnor, till exempel i brösten. Dessa körtlar producerar ett sekret som innehåller proteiner, lipider och elektrolyter. När cellerna i apokrina körteln utsöndrar sitt sekret, avges en del av cellens cytoplasma tillsammans med sekretet. Detta kallas för apokrin sekretion.

Apokrina körtlar är vanligt förekommande i huden runt svettkörtlarna och i brösten, där de hjälper till att producera smärtorna som utsöndras vid exempelvis sveda eller amning. Dessa körtlar kan också spela en roll i försvaret mot infektioner genom att producera substanser som dödar bakterier.

'Helicobacter felis' är en bakterieart som tillhör Helicobacter-släktet och förekommer naturligt hos katter. Bakterien koloniserar vanligen kattens magslemhinnor och kan orsaka maginfektioner, gastrit (magsvullnad) och i vissa fall magcancer. Människor kan också smittas av 'Helicobacter felis', ofta genom kontakt med katter eller deras avskrädesmaterial, men det är sällsynt. Infektion hos människor kan orsaka symptom som magont, kräkningar och i vissa fall magcancer.

Tolvfingertarmssår, eller duodenalulcus, är ett sår i tolvfingertarmen (duodenum), som är den första delen av tunntarmen. Det kan orsakas av att magsyran flödar tillbaka in i tolvfingertarmen och skadar slemhinnan. Detta kan ske till följd av en bakterieinfektion med Helicobacter pylori, långvarig användning av icke-steroida antiinflammatoriska läkemedel (NSAID), ökad produktion av magsyra eller andra sjukdomar som zöliakivi och Crohns sjukdom. Symptomen kan inkludera buksmärta, kräkningar, illamående och blod i avföringen. Behandlingen kan bestå av antibiotika för att döda Helicobacter pylori-bakterierna, läkemedel som reducerar magsyraproduktionen och livsstilsförändringar.

"Endoskopi, mag-tarm" refererer til en type med invasiv undersøgelse af mavesækken og tarmene. Denne procedur udføres ved at indføre et smalt, fleksibelt instrument, kaldet en endoskop, gennem munden og ned i fordøjelseskanalen. Endoskopet har en lille kamera og belysningsenhed monteret på endeen, der overfører billeder af de indvendige organer til en monitor, hvor lægen kan se strukturer og eventuelle skader eller sygdomme.

Endoskopi, mag-tarm, kaldes også for øvrigt for en gastroskopi eller en øso-gastro-duodenoskopi (OGD). Proceduren anvendes ofte til at diagnosticere og behandle forstyrrelser i fordøjelseskanalen, såsom gastritis, ulcus, gastroesofage refluxsygdom, blødninger eller infektioner. Under endoskopi kan lægen også udføre små operationer, som fjernelse af polypper eller indsprøjtning af medicin i de pågældende områder.

Patienten modtager normalt en let bedøvelse (sedation) under proceduren, så de ikke oplever smerte eller ubehag. Endoskopi, mag-tarm, anses for at være en sikker og effektiv metode til at undersøge forstyrrelser i fordøjelseskanalen.

"Gallreflux" eller "gallflöde" är ett medicinskt tillstånd där gallvätska (galla) flyter baklänges från bukspottkörteln (gallblåsan) in i levern. Detta kan orsaka inflammation och skada i levern, och är ofta associerat med gallsten eller andra problem med gallgångarna. Gallreflux kan vara asymptomatisk eller orsaka smärta, illamående och kräkningar. I vissa fall kan det leda till allvarliga komplikationer som infektion eller abscessbildning i levern. Behandlingen kan innebära mediciner, ändringar av levnadsvanor eller kirurgi beroende på svårighetsgrad och orsak till tillståndet.

I medicinsk kontext, avses "hornämne" ofta ett ämne som kan ansamlas i kroppen och bilda stenar eller avlagringar. Exempel på hornämnen inkluderar kalciumoxalat och kalciumphosphat, som kan leda till nedsatta njurfunktioner om de ansamlas i njurtarmarna och bildar kidneysten (nyckelbarnssten). Andra exempel på hornämnen är kolesterol och kolinhaltiga föreningar, som kan ansamlas i blodkärlen och leda till atherosclerotis (kranskärlssjukdom).

'Luftrör' är ett medicinskt begrepp som refererar till de rörformiga strukturerna i kroppen som andningsluften passerar genom. Det finns två typer av luftrör: det övre och det nedre.

Det övre luftröret, också känt som näsa och svalg, börjar vid näsborrarna och fortsätter ner till struphuvudet. Det består av tre delar: näshålan, svalget och näsöppningarna i svalget (choanae).

Det nedre luftröret är en fortsättning på det övre luftröret och börjar vid struphuvudet och fortsätter ner till lungorna. Det består av två delar: luftstrupen (trachea) och de två bronkerna som delar sig och leder in i vardera lunga.

Luftrörens främsta funktion är att transportera luft till och från lungorna under andningen, så att syre kan tas upp av kroppen och koldioxid kan avges som en biprodukt.

... är en (pato)fysiologisk process i cellvävnader där en mogen differentierad cellform ersätts av en annan mogen ... Vid metaplasi i matstrupen ersätts plattepitel å andra sidan med slembildande cylinderepitel och strukturen hos strupens yta ... Intestinal metaplasi kan, enligt Läkemedelsboken, vara ett förstadium till magsäckscancer (adenocarcinom). ^ Agréus, Magnus ... Exempel på metaplasier är skivepitelmetaplasi i livmoderhalsen eller lungorna hos rökare och glandulär metaplasi i matstrupen. ...
I de fall djur orsakar symptom har man funnit svullnad av hårsäckarna och hudcellsförändringar (epitel-metaplasi). Detta har ...
... genom så kallad metaplasi. Detta sker då magsyra och galla ofta och länge felaktigt befunnit sig i matstrupen, vilket ofta ger ...
... som redan på plats i muskellagret genomgår metaplasi och omvandlas till livmoderslemhinna. Faktorer som rör regleringen av ...
Metaplasi är en (pato)fysiologisk process i cellvävnader där en mogen differentierad cellform ersätts av en annan mogen ... Vid metaplasi i matstrupen ersätts plattepitel å andra sidan med slembildande cylinderepitel och strukturen hos strupens yta ... Intestinal metaplasi kan, enligt Läkemedelsboken, vara ett förstadium till magsäckscancer (adenocarcinom). ^ Agréus, Magnus ... Exempel på metaplasier är skivepitelmetaplasi i livmoderhalsen eller lungorna hos rökare och glandulär metaplasi i matstrupen. ...
... övergången med samtidig intestinal metaplasi. Artikeln ger en översikt över tillståndets diagnos, behandling och kontroll. ...
Barretts esofagus med intestinal metaplasi i esofagusslemhinnan medför en något ökad risk för malignitet, se rubrik ...
Barretts esofagus med intestinal metaplasi i esofagusslemhinnan medför en något ökad risk för malignitet, se rubrik ...
Immunhistokemisk färgning för Bcl 2, Ki67, ER, Vim, CEA och p16 kan hjälpa till vid differentiering mot såväl tubal metaplasi ... Tubal/tuboendometrioid metaplasi. Förekomst av cilier och frånvaro av mitoser och karryorhexis hjälper. ... Studier tyder på att "lobular endocervical gland hyperplasia"/ gastrisk typ av mucinös metaplasi utvecklas till invasiv ...
Sida 1 av 3 Barrett / handläggning (intestinal metaplasi i esofagus) Gäller för: Kirurgkliniken Växjö Västerås.. Jobba med oss ...
Detta retar duodenum som genomgår metaplasi vilket gör att H. pylori kan få fäste och angripa den metaplaserade slemhinnan. ... Detta retar duodenum som genomgår metaplasi vilket gör att H. pylori kan få fäste och angripa den metaplaserade slemhinnan. ...
Metaplasi och Redogör för dessa termers betydelse och ge exempel på tillstånd där metaplasier och dysplasier Poängen är alltså ...
Metaplasi. *Dysplasi. *Neoplasi*Benign neoplasi. *Malign neoplasi*Carcinom. *Sarkom*Sarkom i glatt muskulatur ...
Metaplasi i livmoderhals. Metaplasin (stjärna) i livmoderhalsen kan indelas i två typer:. 1. mogen (epitel som liknar normalt ...
... övergången med samtidig intestinal metaplasi. Artikeln ger en översikt över tillståndets diagnos, behandling och kontroll. ...
Teorin är att en del av dessa celler genomgår metaplasi, d.v.s. en omvandling från coleomceller till en annan typ av celler, i ... Metaplasi skulle möjligen även kunna ligga bakom endometrios t.ex. på äggstockar där äggstockens epitel- eller stromaceller kan ... samt metaplasi av celomceller** som kan förklara endometrios i t ex lungsäcken och andra ovanliga platser där ett celomiskt ... genomgå metaplasi.. Arv. Ärftliga komponenter från både mammans och pappans sida är av betydelse för risken att utveckla ...
Med mikroskop kan eventuell förekomst av intestinal metaplasi i områden med Förebyggande av refluxesofagit innefattar en rad ...
Vad är Metaplasi? * Kan jag skicka SMS till ett nummer jag blockerat? ...
  • Intestinal metaplasi kan, enligt Läkemedelsboken, vara ett förstadium till magsäckscancer (adenocarcinom). (wikipedia.org)
  • Sida 1 av 3 Barrett / handläggning (intestinal metaplasi i esofagus) Gäller för: Kirurgkliniken Växjö Västerås. (web.app)
  • Livmoderhalsgångens yta har normalt ett slembildande cylindriskt epitel, vid metaplasi ersätts detta med flerskiktat plattepitel och den slembildande funktionen uteblir. (wikipedia.org)
  • Övriga teorier inkluderar rester av de embryonala Müllerska gångarna*, vilket kan förklara infiltrativ endometrios framför allt kring sakrouterinligamenten och bakre väggen i lilla bäckenet, samt metaplasi av celomceller** som kan förklara endometrios i t ex lungsäcken och andra ovanliga platser där ett celomiskt epitel kan genomgå metaplastiska förändringar och övergå i endometrios [3]. (endometriosforeningen.com)
  • på äggstockar där äggstockens epitel- eller stromaceller kan genomgå metaplasi. (endometriosforeningen.com)
  • Exempel på metaplasier är skivepitelmetaplasi i livmoderhalsen eller lungorna hos rökare och glandulär metaplasi i matstrupen. (wikipedia.org)