Mikrosfärer, även kända som mikrovesikeler eller exosomer, är små vesiklar med en diameter på 50-1000 nanometer som frisätts från celler. De innehåller biologiskt aktiva substanser såsom proteiner, lipider och nukleinsyror och kan transportera dessa ämnen mellan celler. Mikrosfärer har visat sig spela en viktig roll i intercellulär kommunikation och kan vara involverade i olika fysiologiska processer såsom immunresponser, läkande av sår och cancerutveckling.

Polyglykolsyra, även känd som polyetylenglycol (PEG), är en syntetisk, icke-ionisk polymersubstans som består av en lång kedja av etylenglykolenheter som är kopplade till varandra. Den kan användas i medicinska sammanhang som ett excipient, det vill säga som ett hjälpmedel för att förbättra en läkemedels formulering eller leverans. PEG har förmågan att lösa upp och stabilisera andra substanser, och kan också användas som en glidmedel för att underlätta injektion av läkemedel.

I medicinska sammanhang finns PEG i olika molekylvikter och kan ha olika funktioner beroende på användningsområdet. Exempelvis kan PEG användas som ett kolonoskopipreparet för att rengöra tjocktarmen före en kolonoskopi, eller som ett aktivt ingrediens i vissa läkemedel där den fungerar som en penetrationsförbättrare. PEG kan också användas som ett vektor för att leverera genmaterial till celler i genteknik och gene therapy.

I allmänhet är PEG säker och väl tolererad vid användning i medicinska sammanhang, men det kan förekomma biverkningar som allergiska reaktioner eller irritation på injektionsstället.

I medicinska sammanhang, betecknar ett "långtidsverkande preparat" (eller "long-acting formulation" på engelska) vanligtvis en läkemedelssubstans som är formulerad för att ge en kontinuerlig och/eller förlängd effekt under en längre tidsperiod, jämfört med en standardformulering av samma aktiva substans. Detta kan uppnås genom olika tekniker, såsom användning av speciella release-mechanismer eller förlängd absorption i kroppen.

Exempel på långtidsverkande preparat inkluderar:

1. Depotpreparat: En formulering där läkemedlet ges som en injektion och absorberas långsamt från det intramuskulära eller subkutana fettet, vilket resulterar i en förlängd effekt. Ett exempel är den utdragna release-formuleringen av läkemedlet risperidon (Risperdal Consta) som används för behandling av schizofreni.
2. Polymerpellets: I vissa fall kan läkemedlet formuleras till små pellets bestående av en polymer och den aktiva substansen. Pellets absorberas långsamt i kroppen, vilket resulterar i en förlängd effekt. Ett exempel är den utdragna release-formuleringen av läkemedlet testosteron (Androderm) som används för behandling av hypogonadism.
3. Osmotiska pumpar: Vissa läkemedel kan levereras med hjälp av en osmotisk pump, där en liten pelare trycks genom en membran och släpper ut den aktiva substansen kontinuerligt under en längre tidsperiod. Ett exempel är läkemedlet gliclazid (Glycron) som används för behandling av diabetes typ 2.
4. Transdermala hudpatches: Läkemedel kan också levereras genom en hudpatch, där den aktiva substansen diffunderar genom huden under en längre tidsperiod. Ett exempel är nicotinpatchen (Habitrol) som används för att hjälpa rökare att sluta röka.

Det är viktigt att notera att utdragna release-preparat kan ha en annan farmakokinetisk profil jämfört med snabbverkande preparat, vilket kan påverka deras effektivitet och säkerhet. Därför bör de alltid användas under övervakning av en läkare.

I medicinen kan 'partikelstorlek' referera till storleken på små partiklar, särskilt inom kontexten för läkemedel och andra terapeutiska behandlingar. Partikelstorleken kan ha en betydande effekt på hur ett läkemedel agerar inuti kroppen, inklusive dess absorption, distribution, metabolism och eliminination.

Partikelstorleken mäts vanligtvis i mikrometer (µm) eller nanometer (nm). I vissa fall kan partikelstorleken variera över ett brett intervall, vilket kan resultera i en heterogen population av partiklar.

Exempel på terapeutiska behandlingar där partikelstorlek är viktig inkluderar inhalationssteroider för astma och kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD), nanopartikelbaserade läkemedel och liposomalt encapsulerade läkemedel.

I slutändan kan en korrekt kontrollerad partikelstorlek förbättra effektiviteten och säkerheten hos ett läkemedel, vilket kan leda till bättre kliniska resultat för patienter.

En läkemedelsbärare, även kallad en formulering eller en dosageform, är ett preparat som används för att leverera ett aktivt läkemedel till en patient. Bäraren kan vara i olika former beroende på läkemedlets art och hur det behöver tas in i kroppen. Några exempel på läkemedelsbärare är tabletter, kapslar, salvor, lozenges, droppar, injektionsvätskor och transdermala patchar.

Läkemedelsbäraren innehåller ofta olika typer av hjälpämnen som hjälper till att stabilisera, konservera eller förbättra läkemedlets verkan, absorption, distribution och eliminering i kroppen. Dessa hjälpämnen kan vara exempelvis fyllmedel, bindemedel, smakstoff, konserveringsmedel, färgämne och dispersionsmedel.

Det är viktigt att utforma en lämplig läkemedelsbärare eftersom det kan påverka läkemedlets säkerhet, effektivitet och hur länge det behåller sin verkan.

Läkemedelsberedning kan definieras som den process där ett eller flera råvaror (aktiva substanser) och/eller färdiga läkemedel kombineras, formas, tillförs speciella egenskaper eller paketeras för att skapa en individuell dos eller formulering av ett läkemedel, specialdesignad för en viss patient eller grupp av patienter med specifika medicinska behov. Detta kan ske i en apotek, sjukhus, klinik eller under kontrollerade laboratorieförhållanden. Beredningarna kan vara i form av tabletter, kapslar, lösningar, suspensioner, emulsioner, salvor, krämer och andra farmaceutiska former beroende på patientens preferens, läkemedelsformulering och administrationsväg.

'Mjölksyra' (laktat) är ett naturligt förekommande ämne i kroppen och är en slags syra som produceras inne i kroppens muskler när de använder syre under aktivitet. När musklerna behöver mer energi än vad som kan tillhandahållas genom syretillförseln, bryter de ned kolhydrater (glukos) anaerobt, vilket resulterar i produktionen av mjölksyra.

Mjölksyra är en viktig källa till energi för musklerna och hjärtat, men när koncentrationen blir för hög kan den leda till muskeltrötthet och smärta, samt i vissa fall metabola störningar. Mjölksyra är också en indikator på hur hårt musklerna har arbetat under en aktivitet, och mätningar av mjölksyran används ofta inom idrottsvetenskapen för att utvärdera intensiteten och effekterna av träning.

I en medicinsk kontext, kan "polymerer" definieras som stora molekyler byggda upp av upprepade enheter (monomerer) som är kemiskt bundna till varandra. Polymerer förekommer naturligt i levande organismer, exempelvis som proteiner och DNA, men de kan också syntetiseras konstgjort för användning inom medicinen.

Exempel på artificiella polymerer inkluderar biokompatibla material som polymetylmetakrylat (PMMA), polyvinylklorid (PVC) och polyetylentereftalat (PET), som används i olika medicinska tillämpningar, såsom kontaktlinser, kateter, implantat och medicinsk emballage. Andra exempel är polymerer använda som läkemedelsutdelande system, såsom polymerbaserade nanopartiklar och hydrogeler, som kan användas för att kontrollerad och långsam frisättning av läkemedel.

Chitosan är ett biopolymer som utvinns från exoskelettet hos kräftdjur, såsom humrar och krabbor. Det består huvudsakligen av två sockerarter, glukosamin och N-acetylglukosamin, som sitter ihop i långa kedjor. Chitosan har en positivt laddad laddning på grund av förekomsten av aminogrupper, vilket gör att det kan ingå i interaktioner med negativt laddade molekyler, till exempel DNA och proteiner.

I medicinsk kontext har chitosan visat sig ha potential som en del av läkemedelsformuleringar på grund av sin förmåga att fungera som en mucoadhesiv (händer vid slemhinnor) och permeabilitetshöjande agent. Det kan också användas för att framställa nanopartiklar för läkemedelsdosering, samt i till exempel hudvårdsprodukter och bandage på grund av sina cytokompatibla och hämostatiska egenskaper.

Dessutom har chitosan visat sig ha antimikrobiell verkan mot en rad olika bakterier och svampar, vilket gör att det kan användas som ett naturligt konserveringsmedel i livsmedels- och kosmetiska produkter.

Farmaceutisk kemi, også kendt som medicinal kemi, er et forskningsområde der ligger på grænsen mellem kemi og medicin. Disciplinen beskæftiger sig med at forstå de kemiske processer der styrer udviklingen, produktionen og virkningen af lægemidler.

Farmaceutisk kemi dækker over en bred vifte af emner, herunder syntese af nye lægemiddelkandidater, opklaring af deres molekylære mekanismer og farmakologiske egenskaber, design af optimale farmaceutiske formuleringer samt studier af absorption, distribution, metabolisme og ekskretion (ADME) af lægemidler i kroppen.

Formålet med farmaceutisk kemi er at udvikle sikkere og effektive lægemidler, der kan anvendes til forebyggelse, diagnostik og behandling af sygdomme. Disciplinen spiller en central rolle i udviklingen af nye terapeutiske strategier og er et vigtigt redskab i kampen mod sygdomme verden over.

Ett läkemedelsadministrationssystem (LAS) är ett datorsystem som används för att hantera, spåra och kontrollera administrationen av läkemedel till patienter, särskilt inom sjukvården. Detta inkluderar ofta funktioner för att dokumentera patientinformation, skapa och hantera medicinska order, övervaka läkemedelsbehov och inventering, och generera rapporter och analyser. Läkemedelsadministrationssystem används vanligen i kombination med elektroniska patientjournaler och andra datorsystem inom sjukvården för att underlätta säkerheten, effektiviteten och kvaliteten av läkemedelsbehandlingar.

Holmium är ett grundämne med symbol Ho och atomnummer 67. Det tillhör lantanoidserien i det periodiska systemet. Holmium är ett metalliskt grundämne som är silvervitt till färgen och mycket reaktivt.

I medicinsk kontext används holmium ofta i form av en laservariant, kallad holmium-YAG (yttrium aluminium garnet) laser. Denna laser används som ett minimalinvasivt instrument inom urologi, specifikt vid behandling av njurstenar och andra urologiska tillstånd. Lasern fungerar genom att excitera holmiumjoner, vilket genererar högenergiljus som kan bryta ner stenarna till små delar som sedan kan passera naturligt ut ur kroppen.

Svepelektronmikroskopi (SEM) är en typ av elektronmikroskopi som använder en fin stråle av primäre elektroner för att generera en detaljerad och magnifierad bild av ett provs material. När primära elektroner accelereras mot provet skapas sekundära elektroner, backscatterade elektroner och annan signalering som kan användas för att generera en bild.

I SEM-mikroskopi interagerar primära elektronerna med atomer i provet och får atomer att exciteras eller ioniseras, vilket resulterar i emissionen av sekundära elektroner. Antalet sekundära elektroner som emitteras är direkt proportionellt mot den ursprungliga energin hos primära elektronerna och beroende på materialets sammansättning, topografi och andra faktorer.

Sekundära elektroner samlas sedan in med en detektor och omvandlas till en elektrisk signal som bearbetas för att generera en tvådimensionell bild av provet. Bilden visar vanligtvis kontrasterade skuggor och höjdskillnader, vilket gör SEM-mikroskopi användbart för att undersöka ytstrukturen och topografin hos materialprover på nanometer- till mikrometerskalan.

SEM är ett viktigt verktyg inom materialvetenskap, elektronik, biologi och andra forskningsområden där detaljerade bilder av ytor och strukturer behövs för att förstå och analysera materialegenskaper och funktion.

Farmaceutisk teknologi definieras som den vetenskapliga disciplinen som handlar om utformning, utveckling, framställning, kontroll och kvalitetssäkring av läkemedel. Den inkluderar också studiet av hur olika läkemedelsformer påverkar läkemedlets farmakokinetik och farmakodynamik, det vill säga absorption, distribution, metabolism och elimination i kroppen samt verkan på kroppens celler och system. Farmaceutisk teknologi omfattar också att förbättra läkemedelsformernas hållbarhet, stabilitet och säkerhet, samt att utveckla nya leveranssystem som till exempel nanomediciner och andra avancerade terapeutiska system.

'Gelatin' är ett proteinrikt kolloidalt hydrogel som tillverkas genom partiell hydrolys och denaturering av kollagenextrakt från djurvävnader, vanligtvis hud eller ben från nötkreatur, grisar eller fisk. Det har en unik aminosyraprofil med höga halter av icke-essentiella aminosyror som glycin och prolin. Gelatin används inom livsmedelsindustrin som stabiliserings-, textur- och klumpförebyggande medel, samt i farmaceutisk industri för tillverkning av hårda kapslar och tabletter. Det har också medicinska användningsområden inom ortopedi och stomatologi som biokompatibelt material för ben- och broskrekonstruktion, halsband för kontroll av blödningar efter tandoperationer och som fyllnads- och stöttmaterial vid läkning av sår.

Hexuronsyra, även känd som glucuronsyra, är en organisk syra som förekommer naturligt i människokroppen och andra levande organismer. Det är en form av pentos, en enkel sockerart med fem kolatomer.

Hexuronsyra spelar en viktig roll i nedbrytningen och elimineringen av toxiner och främmande ämnen från kroppen. Den konjugeras ofta med dessa substanser i levern, vilket gör dem vattenlösliga och underlättar deras utschelningsprocess genom njurarna.

Det är också en komponent i flera biologiska molekyler, inklusive proteoglykaner, som är viktiga för skelett- och broskvävnadens hälsa. Dessutom förekommer hexuronsyra i vissa former av kolhydrater, såsom askorbinsyra (vitamin C) och dess derivat.

Glukuronsyra är en karboxylsyra som är vanligt förekommande i naturen och bildas när en glukosmolekyl modifieras genom att en carboxylgrupp fogas till en av kolatomerna i glukosen. Detta sker oftast i leverceller med hjälp av ett enzym som heter UDP-glukuronyltransferas.

Glukuronsyra är viktigt eftersom det fungerar som en viktig del i nedbrytningen och elimineringen av många olika slags substanser, inklusive hormoner, läkemedel och giftiga ämnen. Detta sker genom en process som kallas glukuronidation, där en glukuronsyra molekyl fogas till en förorening eller ett läkemedel i levercellen, vilket gör det lättare för kroppen att utsöndra den.

Glukuronsyra är också en viktig beståndsdel i proteoglykaner, komplexa sockermolekyler som hjälper till att ge struktur och integritet åt extracellulära matrixer i kroppen.

Polyvinylalkohol (PVA) är ett syntetiskt polymer som består av vinylalkohol-enheter som är kemiskt sammanlänkade. Det är en vattenlöslig, termoplastisk och elastisk substans som används i en mängd olika industriella tillämpningar, inklusive medicinska produkter.

I medicinskt sammanhang kan PVA användas som ett excipient (bihjälpsmedel) i läkemedelsformuleringar på grund av dess förmåga att forma filmliknande skikt, öka viskositeten och stabilisera emulsioner. Det kan också användas som ett hudprotektivt medel, en slemhinnsbeskyddare och i kontaktlinsfluid.

PVA är godkänt av FDA (US Food and Drug Administration) för vissa medicinska tillämpningar och anses vara säker att användas inom dessa gränser.

Polystyren är ett syntetiskt, termoplastiskt material som tillhör gruppen styrenpolymer. Det är en homopolymer av monomeren styren och består av en lineär kedja av stilbenväteenheter. Polystyren är transparent, hård och skör med en hög härdighet och god elektrisk isolationsförmåga. Det används bland annat till förpackningsmaterial, isolermaterial och i olika slag av produkter som kylskåp, tv-apparater och leksaker.

'Yttriumradioisotoper' refererer til forskjellige radioaktive varianter av grundstoffet yttrium. Yttrium er et metallisk grunnstoff med atomnummer 39 i det periodiske systemet. Når et yttriumatom blir radioaktivt, betyr det at det har en ustabil atomkjerne som henfaller til en stabil kjerne ved å sende ut stråling.

Det er flere forskjellige yttriumradioisotoper, og de kan ha forskjellige halveringstider og strålingsformer. Et eksempel er Yttrium-90, som har en halveringstid på 64,1 timer og henfaller ved å udsende beta-partikler. Yttriumradioisotoper kan brukes i medisinen til å behandle kræft, for eksempel ved å innebygge dem i radioaktive medicinske produkter (RMP) som sendes inn i kroppen for å ødelegge kræftceller.

I medicinen refererar “kapslar” till en struktur som omger och stödjer en vävnad, organ eller bakterie. Den kan vara uppbyggd av kollagena fibriller eller andra proteiner och i vissa fall av polysackarider som exempelvis hos bakterier. Kapslarna hos bakterier bidrar ofta till deras virulens, det vill säga deras förmåga att orsaka sjukdom. Kapslarna skyddar bakterierna mot fagocytering av vår immunförsvar och kan underlätta deras adhesion till celler i värdkroppen.

Alginate er en biokjemisk polysakkarid som utvinns fra sjøgrønnsslakter og visse rødalger. I medisinen brukes alginate ofte som ett hjelpemidler i diverse terapeutiske tilfeller, for eksempel som en del av et enterisk koagulum i behandlingen av blødning fra magsår eller som en del av et værnslag i behandlingen av sår. Alginate har også vært brukt som en del av noen typer av kunstige lunger for å hjelpe med å holde lungene oppne og beskytte dem fra skade under respiratorbehandling.

Alginat består av blokker av α-L-guluronat (G), β-D-mannuronat (M) og guluronat-mannuronat (GM)-koblinger, og strukturen kan variere mellom forskjellige typer alger. Disse variasjonene i struktur påvirker egenskapene til alginate, inkludert deres evne til å absorbere vann og danne geler.

I medisinen er alginate ofte formet som en slags gel eller skive for å lette applikasjonen. Når alginat kommer i kontakt med vann, danner det en gel som kan hjelpe til å binde vann og/eller proteaser, noe som kan være nyttig i behandling av sår eller blødning.

I tillegg til bruken i medisinen har alginate også vært brukt i industrien for mat, drikkevarer og andre formål på grunn av deres evne til å danne geler og stabilisere emulsioner.

'Vävnadsvänliga material' (i engelska 'biocompatible materials') är material som är designeda för att användas i kontakt med levande vävnad utan att orsaka skada, irritation eller en immunreaktion. Dessa material har egenskaper som gör dem säkra, uthålliga och förmådna att integreras med kroppen på ett så pass naturligt sätt att de blir tolererade av kroppens immunsystem. De används ofta inom områden som medicinsk implantatteknik, tandvårdsprodukter och läkemedelsutveckling.

Regionalt blodflöde är ett medicinskt begrepp som refererar till mängden blod som flödar genom en specifik region eller del av kroppen under en viss tidsperiod. Det regionala blodflödet kan variera beroende på olika faktorer, såsom aktivitet i den aktuella regionen, hormonella förändringar och hälsa hos det kardiovaskulära systemet.

Blodflödet mäts vanligtvis i volymen blod per tidsenhet, till exempel milliliter per minut (ml/min). För att bestämma det regionala blodflödet kan olika metoder användas, såsom ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT).

Det regionala blodflödet är viktigt att övervaka och bedöma eftersom det kan ge information om hälsa och funktion i olika kroppsregioner. Förändringar i det regionala blodflödet kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, lungemboli eller skador på muskler och ben.

Skandium (Sc) er ein selte, grått jordartselement som tilhører gruppen av overgangsmetaller. Scandium har atomnummer 21 og sin egen plassering i periodesystemet mellom kalcium og titan. Det er blitt funnet i sporene i noen få mineraler, men det er vanskelig å utvinne på grunn av sine lave koncentrasjoner og reaktive egenskaper.

I medisinen brukes skandium ofte som en del av legeringene i implantatet for å styrke dem. For eksempel kan skandium legges sammen med titan for å lage en legering som er sterkare og mindre reaktiv enn rent titan. Dette kan være nyttig i tilfeller der ein implantat må plasserast i et miljø der det vil være i kontakt med kroppens væske, som f.eks. ledproteser eller hjerteklapp-implantat.

Det er viktig å nevne at skandium i seg selv ikke har noen direkte medisinske egenskaper og det brukes aldri som ein aktiv behandlingsmetode. I stedet er det den forstærkede legeringen som kan ha en positiv effekt på implantatets holdbarhet og funksjon i kroppen.

Kranskärlscirkulation (koronarcirkulationen) är ett medicinskt begrepp som refererar till blodflödet i de artärer som försörjer hjärtmuskulaturen med syre och näringsämnen. Dessa artärer, koronarartärerna, delas upp i två huvudgrenar: den vänstra och den högra kranskärlsartären.

Den vänstra kranskärlsartären försörjer främst det främre septumet (skiljeväggen mellan kamrarna) och den vänstra hjärtkammaren, medan den högra kranskärlsartären försörjer det bakre septumet och den högra hjärtkammaren. Dessutom finns det små sidogrenar som förser de övriga delarna av hjärtmuskulaturen.

Kranskärlscirkulationen är av fundamental betydelse för hjärtats funktion, eftersom hjärtmuskulaturen har höga energibehov och behöver ständig tillförsel av syre och näringsämnen för att kunna arbeta effektivt. Förträngningar eller blockeringar i kranskärlsartärerna kan leda till ischemisk hjärtsjukdom, som kan ge symptom som bröstsmärta (angina pectoris) eller allvarligare komplikationer som hjärtinfarkt.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

Polymetakrylsyror (PMA) är konstgjorda polymerer som består av metakrylatmonomerer. De används inom olika medicinska tillämpningar, framför allt inom tandvård där de används som en del av kompositfyllningsmaterial för att fylla ut och stärka tänder efter återställning. PMA har goda mekaniska egenskaper, är transparenta och har en låg termisk expansion, vilket gör dem till en populär val i tandvårdsmaterial. De kan också användas inom andra områden som kontaktlinsfluid och hudsalva på grund av deras goda biokompatibilitet.

I svensk medicinsk terminologi refererar begreppet "hjälpämne" till ett ämne som används i kombination med ett läkemedel för att underlätta eller optimera dess farmaceutiska, kemiska eller tekniska egenskaper. Hjälpämnen kan exempelvis vara konserveringsmedel, färgmedel, smakförbättrande medel, sönderdelningsmedel eller hjälpämnen som förbättrar lösligheten eller flytbarheten hos ett läkemedel. De är ofta inaktiva i sig själva och används inte för att utöva en farmakologisk effekt.

Cerium (Ce) är ett metalliskt grundämne och ett av lantanoiderna. Ceriumradioisotoper refererar till de radioaktiva varianterna av cerium. Några exempel på ceriumradioisotoper inkluderar Ce-133, Ce-134, Ce-135, Ce-136, Ce-137, Ce-138, Ce-139 och Ce-141. Dessa radioisotoper har olika halveringstider och kan användas inom olika områden, till exempel medicinsk diagnostik och behandling av sjukdomar.

I medicinsk kontext, refererar "ytegenskaper" (på engelska: "physical properties") vanligtvis till de observerbara karaktäristika hos ett biologiskt material eller en substans, som kan inkludera färg, lukt, smak, konsistens, densitet, hårdhet, ljusbrytning, ledningsförmåga för elektricitet, etc.

Ytegenskaperna kan vara viktiga att ta hänsyn till när man diagnostiserar eller behandlar sjukdomar, eftersom de kan ge information om vilka substanser eller material som finns i en patient's kropp, hur de beter sig under olika förhållanden, och hur de påverkas av olika terapeutiska interventioner.

Exempelvis, färgen på en persons urin kan ge information om deras hydratationsnivå eller om förekomsten av blod i urinen. Smaken och luften hos en persons andedräkt kan vara viktiga tecken på underliggande sjukdomar, som diabetes eller lungsjukdomar. Konsistensen hos en persons slemhinnor kan ge information om deras allmänna hälsostatus och om förekomsten av inflammation eller infektion.

Teknetium-99m aggregert albumin är en radiologisk kontrastmedel som används vid diagnostiska medicinska undersökningar, särskilt scintigrafi. Teknetium-99m är en radionuklid som har en kort halveringstid på ungefär 6 timmar och emitterar gamma-strålar. När det kombineras med aggregert albumin, som är ett proteinpreparat, skapas en radiokontrastagent som används för att visualisera olika delar av kroppen, till exempel hjärtat, levern, lungorna och benen.

Under scintigrafiproceduren injiceras denna radionuklid via en intravenös kateter in i blodomloppet. Därefter absorberas det av olika vävnader i kroppen och kan detekteras med en gammakamera, vilket ger en bild av struktur och funktion hos de organ som undersöks.

Teknetium-99m aggregert albumin används ofta för att utvärdera blodflödet till olika delar av kroppen, särskilt hjärtat, och kan hjälpa läkare att diagnostisera och övervaka behandlingen av olika sjukdomar som hjärtsvikt, lungemboli och benbrott.

En emulsion är en heterogen blandning av två icke-lösliga faser, vanligtvis bestående av vatten och olja, som är stabiliserad med hjälp av ett emulgeringsmedel. Det finns två huvudtyper av emulsioner: olja-i-vatten (O/V) och vatten-i-olja (V/O). I en O/V-emulsion är små droppar av olja dispergerade i en vattenfas, medan det i en V/O-emulsion är tvärtom. Emulgeringsmedlen består ofta av surfaktanter, som sänker ytspänningen mellan de två faserna och hjälper till att stabilisera emulsionen. Emulsioner förekommer naturligt i vissa livsmedel, kosmetiska produkter och läkemedel, men kan också skapas konstligen för olika industriella applikationer.

Radioisotoper, även kända som radioaktiva isotoper eller radionuklider, är varianter av grundämnen där atomkärnan har för få eller för många neutroner jämfört med den stabila formen. Detta gör att de är instabila och sönderfaller genom radioaktivt sönderfall, under vilket de emitterar ioniserande strålning i form av alfa- eller betapartiklar eller gammastrålning. Radioisotoper används inom en rad olika områden, till exempel medicin (till exempel för diagnostiska och terapeutiska syften), industri, forskning och militärt bruk.

Enligt medicinsk terminologi är "biologiskt nedbrytbara implantat" definierade som konstgjorda material eller enheter som placeras i kroppen för att utför en specifik funktion och som progressivt bryts ner och absorberas av kroppens egna biologiska processer över tiden. Dessa implantat är ofta gjorda av material som naturligt förekommer i kroppen, såsom proteinbaserade polymerer eller keramik, och kan användas till exempel för att stödja benväxt efter en fraktur eller för kontrollerad läkemedelsutskiljning.

Polyglactin 910 är ett syntetiskt, biodegraderbart, absorbabelt monofilamentära garnt material som används inom kirurgi. Det består av två typer av makromolekyler: polyglykolsyra och laktid. När polyglactin 910 sätts in i en levande organism bryts det ned av vatten, syror och enzymer till de ursprungliga monomererna, vilka sedan metaboliseras och elimineras från kroppen som koldioxid och vatten.

Polyglactin 910 används ofta för att sy upp vävnader efter operationer, eftersom garntet är starkt nog för att hålla ihop vävnaderna under hela läkande processen, men sedan blir det tillräckligt mjukt för att kunna absorberas av kroppen utan behov av ytterligare ingrepp. Det används också som ett lämpligt material för att fästa proteser och andra medicinska enheter i kroppen.

'Porositet' refererer til den relative mængde af porer (hulrum) i et fast stof, som f.eks. et biologisk væv eller et syntetisk materiale. Porøsiteten har en betydning for materialets egenskaber, herunder styrken, fleksibiliteten og evnen til at transportere væske eller gas gennem det. I medicinsk sammenhæng kan porositet være relevant for forståelse af processer som absorption, diffusion og transport i biologiske væv, herunder huden, lungerne og nyrene.

Strontiumradioisotoper är isotoper (varianter) av grundämnet strontium, som har olika antal neutroner i kärnan och därmed också olika massa. Strontiumradioisotoper är instabila och sönderfaller naturligt genom emission av radioaktiv strålning i form av alfa- eller betastrålning. Exempel på strontiumradioisotoper inkluderar strontium-89, som används inom medicinen för behandling av benmetastaser vid cancer, och strontium-90, som har använts i nukleära vapen och är en komponent i vissa typer av radioaktivt avfall.

Iridoid glycosides are a type of naturally occurring compounds that are found in various plants, including members of the Lamiaceae (mint) family and the Gentianaceae (gentian) family. These compounds consist of an iridoid moiety, which is a cyclic molecule containing a cyclopentanoid ring fused to a six-membered unsaturated ring, linked to a glycoside through a glycosidic bond.

Iridoid glycosides have been reported to possess various pharmacological activities, such as anti-inflammatory, antioxidant, and analgesic effects. Some examples of iridoid glycosides include geniposide, sweroside, and harpagoside. These compounds are often used in traditional medicine and have been the subject of extensive research for their potential therapeutic applications.

Medicinskt sett betyder löslighet förmågan hos en substans att upplösas i ett visst medium, vanligtvis en vätska som vatten. Lösligheten mäts ofta i koncentrationer, till exempel i tals units per volym unit (t.ex., milligram/milliliter) eller i procent.

Det finns olika grader av löslighet, inklusive fullständigt löslig, delvis löslig och nästan obetydligt löslig. En substans som är fullständigt löslig upplösas fullständigt i lösningsmedlet, medan en substans som är delvis löslig endast upplöses delvis. En substans som är nästan obetydligt löslig upplöses i mycket begränsad omfattning i lösningsmedlet.

Lösligheten av en substans kan påverkas av flera faktorer, inklusive temperaturen, pH-värdet och koncentrationen av andra substanser i lösningsmedlet. Vissa substanser kan också bilda särskilda former av lösningar, såsom kolloider eller emulsioner.

Polyester är ett samlingsnamn för polymera material som innehåller esterbindningar i sin kedjestruktur. De flesta polyestern tillverkas syntetiskt genom en kemisk reaktion mellan en diol (två-kolsvans) och en diacid (två-syraväte). Detta resulterar i en polymer med esterlänkar som förbinder varje monomerenhet.

Polyestern är kända för sin termoplastiska natur, vilket betyder att de kan formas när de hettas upp och härdas när de svalnas ner. De används ofta i textil- och konfektionsindustrin för tillverkning av kläder, tältdukar, buss- och lastbilsdukar, samt i kompositmaterial där hög hållfasthet och väderbeständighet efterfrågas.

Ett vanligt exempel på en polyester är PET (polyetylentereftalat), som används till flaskor för drycker, matförpackningar och syntetiska textiler.

"Acrylate resins" er en type plastmateriale som består av polymere eller copolymere av esterne av akrylsyre eller metakrylsyre. Disse materialene kan være i form av hårde, transparente plastmasser eller blødere, flexible gummiagtige materialer. De brukes ofte i produksjonen av lacker, lim, fyldstoffer og andre kjemiske produkter.

En akrylharts er egentlig den termale for-polymeriseringen av en akrylatmonomer til en vis grad av polymerisering, som kan formes og stivnes ved å fullføre denne prosessen. Dette gjør at akrylhartser ofte brukes i produksjonen av produkter som må stivnes etter å ha blitt formet, som f.eks. i tilfelle med tandfyllinger og andre type plastprodukter.

"Arteriovenous (AV) anastomosis refers to a direct, abnormal connection between an artery and a vein that bypasses the capillary network. This connection can be congenital or acquired, and it allows for the shunting of blood directly from the high-pressure arterial system to the low-pressure venous system. AV anastomoses can occur in various organs and tissues throughout the body, and they can have significant clinical implications depending on their location and size."

(Kansagara, D., & Wijeysundera, H. C. (2017). Arteriovenous Anastomosis. In StatPearls [Internet]. StatPearls Publishing.)

En hydrogel är ett material som består av en tresdimensionell nätverksstruktur av polymerer, som har förmågan att absorbera och hålla en stor mängd vatten eller fysiologisk vätska. Hydrogeler kan designas för att ha specifika egenskaper såsom kontrollerad degradering, mekanisk styrka, biokompatibilitet och förmåga att transportera molekyler, vilket gör dem användbara inom områden som medicin, farmaci och bioingenjörsvetenskap.

I en medicinsk kontext refererar "suspension" till en blandning där fasta partiklar är uniformt fördelade i ett lösningsmedel, vilket ger upphov till en halvflytande massa. Detta används ofta när det aktiva läkemedlet inte kan lösas direkt i vattnet eller en annan flytande lösning. Suspensioner är ofta milt irriterande för slemhinnor och ger därför ofta en klibbig konsistens. De behöver vanligtvis ristas eller skakas väl före användning för att garantera en jämn koncentration av det aktiva läkemedlet.

"Biologisk nedbrytning" refererer til processer hvor organiske stoffer brytes ned til mindre enheder af microorganismer, såsom bakterier, svamp eller insekter. Den biologiske nedbrytning er en vigtig del af naturens kredsløb og hjælper med at omdanne organisk materiale til grundlæggende stoffer, der kan genbruges af økosystemet.

Den biologiske nedbrytning sker ofte gennem en række forskellige stadier, hvor de oprindelige organiske stoffer brydes ned til mindre molekyler, såsom sukker, aminosyrer og fedtsyrer. Disse mindre molekyler kan derefter absorberes af mikroorganismerne og anvendes som energikilde eller byggesten for at producere nye celler.

Den biologiske nedbrytning er særligt vigtig i miljøet, da den hjælper med at bortskaffe affald og døde organismer, såsom planter og dyr. Denne proces er også essentiel for at regulere kulstof- og kvælstofkredsløbene i naturen.

Det er vigtigt at bevare en balance i den biologiske nedbrytning, da for store mængder af organiske stoffer kan føre til overpopulation af mikroorganismer og skabe ubalance i økosystemet. Samtidig kan for lidt biologisk nedbrytning resultere i en akkumulering af affald, der kan have negative konsekvenser for miljøet.

Medicinskt talat är leverartären (arteria hepatica) en större blodkärl som försörjer levern med syresatt och näringsriktigt blod. Den delar sig vanligen i två grenar, höger och vänster leverartär, som sedan delar sig flera gånger innan de når levercellerna (hepatocyterna). Leverartären är en av de tre stora blodkärlen som förser levern med blod, tillsammans med levervenen (vena portae) och den så kallade magartären (arteria gastroomentalis).

"Akrylater" är ett samlingsnamn för en grupp syntetiska organiska polymerer som innehåller akrylat- eller metakrylatfunktionella grupper. De används ofta i tillverkning av hartser, lim, lacker och färger på grund av deras starka bindande egenskaper och deras förmåga att torka snabbt genom en polymerisationprocess.

I medicinskt sammanhang används akrylatpolymerer ofta i tandvården, till exempel som en komponent i kompositfyllningar och lim för ortodontiska apparater. De kan även användas i kontaktlinsindustrin och inom hud- och slemhinnebehandlingar på grund av deras goda biokompatibilitet.

Bovine serum albumin (BSA) är ett protein som utvinns från nötkreatursserum. Det används ofta som en proteinkälla och stabilisator i biologiska system, exempelvis inom molekylärbiologi och cellbiologi. BSA har en mycket liknande struktur och funktion som mänsklig serumalbumin (HSA) och används ofta som kontrollprotein i immunologiska tester.

I'm sorry for any confusion, but "Magnetism" is not a medical term or concept. It is a fundamental force of nature that describes the behavior of magnetic fields and magnetic materials. If you have any questions related to physics or another topic, I would be happy to help answer those!

Hemodynamik är ett medicinskt begrepp som refererar till den gren av fysiologin som handlar om blodflödesförhållanden i kroppen. Det inkluderar studiet av hur hjärtat genererar tryck och flöde, hur blodet cirkulerar genom kroppens vasculära system, och hur olika faktorer påverkar dessa processer.

Här är några viktiga aspekter av hemodynamiken:

1. Hjärtfunktion: Det centrala konceptet inom hemodynamik är hjärtats pumpfunktion, som genererar tryck och flöde i blodomloppet. Hjärtat består av två separata kamrar - vänster och höger hjärtkammare - som arbetar tillsammans för att pumpa blod runt kroppen.

2. Blodtryck: Det tryck som skapas av hjärtat när det pumpar ut blod i de stora kärlen kallas systoliskt tryck, medan det tryck som finns kvar när hjärtat vilar mellan varven kallas diastoliskt tryck. Blodtrycket mäts vanligtvis i mmHg (millimeter kvicksilver) och är en viktig indikator på hälsan.

3. Blodflöde: Det volym av blod som pumpas genom kroppen per tidsenhet kallas för blodflödet, och mäts vanligtvis i liter per minut (L/min). Blodflödet beror på hjärtats pumpfunktion, det totala vaskulära motståndet och den centrala venerna kompliancen.

4. Vaskulär resistans: Det totala motståndet som motsätts blodflödet i kroppens vasculära system kallas för vaskulär resistans, och beror på det inre diameter och längden av de små och stora kärlen.

5. Kompensatoriska mekanismer: När hjärtats pumpfunktion minskar eller när vaskulär resistansen ökar kan kompensatoriska mekanismer aktiveras för att upprätthålla ett acceptabelt blodflöde och tryck. Dessa mekanismer inkluderar ökat sympatiska nervsystems aktivitet, ökad renin-angiotensin-aldosteron-systemaktivitet och ökad vasopressinutsöndring.

6. Hjärt-kärlsjukdomar: Vissa sjukdomar kan påverka hjärtats pumpfunktion, vaskulär resistans eller båda, vilket kan leda till försämrad blodflöde och höjd blodtryck. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar ateroskleros, hypertension, hjärtsvikt och kardiomyopati.

I slutändan är förståelsen av hur hjärtat och kärlen fungerar viktigt för att kunna förstå hur olika sjukdomar påverkar dessa system och hur de kan behandlas effektivt.

Terapeutisk embolisering är en medicinsk behandlingsmetod där ett embolisationsmaterial, till exempel mikrokoaguleringspartiklar eller spiraler, injiceras in i en blodkärl för att stoppa blödningar eller avsluta blodförsörjningen till en tumör. Detta görs med hjälp av en kateter som leds genom artärerna till den specifika blodkärlen som ska behandlas.

Syftet med terapeutisk embolisering är att reducera eller eliminera blodflödet till ett målområde, vilket kan orsaka nekros (död) av det omgivande vävnaden och på så sätt behandla olika medicinska tillstånd som till exempel:

* Tumörer, både cancerartade och icke-cancerartade, genom att avsluta blodförsörjningen till tumören och därmed minska dess storlek och påverka dess tillväxt.
* Obestäld blödningar, exempelvis i mag-tarmsystemet eller lungorna, genom att blockera de blodkärl som orsakar blödningen.
* Arteriovenös malformationer (AVM), det vill säga oregelbundna förbindelser mellan artärer och vener, genom att stänga av dessa förbindelser och på så sätt förhindra onormalt flöde av blod.

Terapeutisk embolisering är en minimalinvasiv behandlingsmetod som ofta utförs under bildguidning med hjälp av röntgen, ultraljud eller datortomografi (CT). Den kan användas ensam eller i kombination med andra behandlingsmetoder som kirurgi, strålbehandling eller medicinell behandling.

Tenn (symbol: Ag) är ett grundämne med atomnummer 47 i periodiska systemet. Tennradioisotoper är isotoper av grundämnet tenn. Isotop är en form av ett grundämne som har samma antal protoner i sin kärna, men skiljer sig åt när det gäller antalet neutroner.

Det vanligaste stabila isotopen av tenn är Ag-107 med 47 protoner och 60 neutroner i sin kärna. Det finns dock också en rad olika radioisotoper av tenn, som alla är instabila och sönderfaller naturligt över tid. Exempel på tennradioisotoper inkluderar Ag-105, Ag-106, Ag-108, Ag-109, Ag-110, Ag-111, Ag-112 och Ag-115. Dessa radioisotoper har olika halveringstider och sönderfallsprocesser, inklusive beta-plus-sönderfall, beta-minus-sönderfall och elektroninfångning.

Tennradioisotoper används i vissa medicinska tillämpningar, såsom diagnostiska procedurer och behandlingar av sjukdomar. Exempelvis kan Ag-110 användas som en radioträcesubstans för att undersöka njurfunktionen hos patienter. Dessutom har forskare visat intresse för möjligheten att använda tennradioisotoper i behandlingar av cancer, eftersom de kan vara effektiva i att döda cancerceller och minska skadan på omgivande vävnader.

'Glas' är ett material som är transparent och elastiskt, och ofta används till att göra glasögon, flaskor, fönster med mera. Medicinskt sett kan glas också referera till en transparent struktur i ögat som består av två delar: cornea ( den främre, transparenta delen) och kristallinlen (den bakre, linsformade delen). Bägge dessa delar hjälper till att fokusera ljus på näthinnan så att vi kan se klart.

En medicinsk definition av 'injektioner' är när man ger en patient läkemedel eller andra substanser genom att införa dem direkt in i kroppen med hjälp av en nål. Detta kan göras på olika sätt, beroende på vilket område av kroppen som behandlas. Några exempel är subkutan injektion (under huden), intramuskulär injektion (in i muskelvävnaden) och intravenös injektion (direkt in i en ven). Injektioner används ofta när det behövs snabb verkan av läkemedlet, när patienten har svårt att svälja tabletter eller kapslar, eller när substansen annars inte skulle kunna absorberas tillräckligt väl genom magsäcken.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

"Enterotabletten" er en betegnelse for et lægemiddel, der er formet som en tablette og designet til at opløses eller gå i opløsning i tarmsystemet, sædvanligvis i tyndtarmen. Disse tableter har ofte et enteric coating (enterisk overtræk), der forhindrer opløsningen i mavesækkens surere miljø og tillader frigivelsen af lægemidlet, når det passerer ind i tyndtarmen. Dette gør at enterotabletten kan levere lægemidlet direkte til stedet, hvor det skal virke, og mindske muligheden for ubehagelige bivirkninger, såsom mavebesvær.

Lungcirkulation, eller lungblodomsättning, är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av hjärt- och cirkulationssystemet som involverar lungorna. Detta inkluderar blodets väg från höger kammare i hjärtat, genom lungsartärerna (pulmonalartärerna) till lungornas kapillärer, där syre fångas upp och kolmonoxid avges. Sedan transporteras det oxygenerade blodet tillbaka till vänster kammare i hjärtat via lungevenerna (pulmonalvenorna). Därifrån pumpas blodet ut i resten av kroppen genom aortan och andra kroppsartärer. Lungcirkulationen är en nödvändig del av andningsprocessen och hjärt-kretsloppet, eftersom den förser kroppen med syre och tar bort kolmonoxid.

En hydrogels är en typ av material som består av ett tresdimensionellt nätverk av polymerer, som har förmågan att absorbera och hålla mycket stora mängder vatten eller fysiologisk vätska, utan att upplösas. Hydrogeler har ofta en konsistens liknande gelé och används inom en rad olika områden, till exempel inom medicinen för kontaktlinser, läkemedelsutskiljning, vätskeabsorberande bindor och regenerativ medicin. De kan även användas inom andra tekniska områden som exempelvis jordbruk, miljöskydd och materialvetenskap.

'Kollateral cirkulation' refererer til det som skjer når blod kan flomme gjennom andre blodkar enn de normale, for eksempel hvis det primære blodkar systemet er blokkeret eller stengt. Dette kollateralt blodkar system er ofte dannet over tid som en naturlig adaptasjon til langsiktig forsnøring eller skade på de primære blodkarne. Kollateral cirkulation kan også utvikle seg med behandling, som f.eks. angioplasti eller kirurgiske inngrepsmetoder, der åpnes nye veier for blodet til å komme rundt i kroppen. Dette kan hjelpe til å forbedre blodforsyningen og forebygge skader på viktige organer som hjertet og hjernen.

FTIR (Fourier Transform Infrared) spectroscopy er en type infrarød spektroskopi som brukes for å identifisere og analysere forskjellige kjemiske forbindelser ved å måle deres absorpsjon av infrarødt lys. I en FTIR-spektrometer, blir et bredt spektrum av infrarød stråling generert og sendt gjennom en prøve. Når lyset passerer gjennom prøven, vil bestemte molekyler i prøven absorbere bestemte frekvenser av det infrarøde lyset basert på deres kjemiske struktur og bindinger. Dette resulterer i en unik absorbansprofil for hver type molekyl, som kan sammenlignes med referanse spektre for å identifisere de ulike bestanddelene i prøven.

FTIR-spektroskopi er et viktig verktøy innen kjemien og relaterte felt som f.eks. materialvitenskap, miljøvitenskap og biovitenskap. Det kan for eksempel brukes til å identifisere ukjente stoffer, kontrollere reinsdyr av kvaliteten på legemsmateriale, studere molekylære interaksjoner og forandringer i materialer under forskjellige forhold, samt for å foreta kvalitative og kvantitative analyser av forskjellige kjemiske forbindelser.

Metylcellulosa är ett syntetiskt eter av cellulosa, som används som ett smärtminimerande, öknings- och slembildningsmedel i läkemedel och andra produkter. Det är icke absorbberbart och utsöndras ur kroppen oförändrat.

'Oljor' i medicinsk kontext refererar sig ofta till vegetabiliska oljor som används inom komplementär och alternativ medicin. Exempel på sådana användningsområden kan vara terapi mot muskelvärk, ledvärk eller hudinflammationer. Oljan extraheras vanligtvis från frön eller frukter från växter som ses ha potential för att erbjuda medicinska fördelar.

Det är viktigt att notera att effekterna och säkerheten av användning av olika oljor i medicinskt syfte kan variera, och det rekommenderas att alltid konsultera en läkare eller annan legitimerad hälsoexpert innan man börjar använda någon form av alternativ behandling.

Intraarteriell injection (IA) är en medicinsk procedur där en substans injiceras direkt in i en artär. Detta görs vanligtvis med hjälp av en nål och en infusionssett. Injektionen kan vara antingen diagnostisk eller terapeutisk.

Diagnostiska intraarteriella injektioner används ofta för att utföra angiografi, ett undersökningsmetod som ger en detaljerad bild av kärlens struktur och funktion. Kontrastmedel injiceras in i artären för att göra kärlen synliga på röntgenbilder.

Terapeutiska intraarteriella injektioner används ofta för att leverera höga koncentrationer av läkemedel direkt till en specifik del av kroppen. Detta kan vara användbart vid behandling av vissa cancerformer, där läkemedlen kan ges i högre doser än vid vanlig intravenös administration och med mindre biverkningar.

Intraarteriella injektioner bör endast utföras av skickliga och träna sjukvårdspersonal, eftersom det finns en risk för allvarliga komplikationer om injektionen utförs felaktigt. Dessa komplikationer kan inkludera bland annat blodproppar, infektioner och skador på nerver eller kärl.

Pankreatin är ett enzymextrakt från mänsklig eller djurpankreas, som innehåller de tre viktigaste enzymerna amylas, lipas och proteas. Dessa enzymer hjälper till att bryta ned kolhydrater, fett och protein i matspjälkningen. Pankreatin används som ett medicinskt preparat för att behandla exokrin pankreaspåslag (EPI), en tillstånd där levern inte producerar tillräckligt med dessa enzymer, vilket kan leda till problem med näringsupptag och mag-tarmsymtom.

Stafylokocktoxoid (ibland stafylotoxoid) är en inaktiverad toxoid som framställs från ett exotoxin, enterotoxin A, som produceras av den gram-positiva bakterien Staphylococcus aureus. Toxoiden används vanligtvis som en del i vacciner för att ge immunitet mot stafylokockenterotoxin A-relaterade sjukdomar, såsom matförgiftning och vissa hudinfektioner.

Vid vaccination stimulerar toxoiden kroppens immunsystem att producera antikroppar mot enterotoxin A, vilket ger skydd mot framtida infektioner orsakade av Staphylococcus aureus-stammar som producerar detta toxin. Det bör dock poängteras att det finns många olika typer av Staphylococcus aureus, och att vaccinen inte ger skydd mot alla former av infektioner orsakade av denna bakterie.

Cerium är ett metalliskt grundämne med symbol Ce och atomnummer 58. Det finns två primära ceriumisotoper som förekommer naturligt, nämligen ^{140}Ce och ^{142}Ce. Dessutom har forskare upptäckt och skapat över 30 syntetiska isotoper av cerium, med atommassor från 119 till 157.

De flesta ceriumisotoper är instabila och sönderfaller genom olika processer som alfa-sönderfall, beta-sönderfall eller spontan spjälkning. De två mest stabila syntetiska isotoperna är ^{136}Ce och ^{138}Ce, med halveringstider på 1,4 dagar respektive 30 minuter.

Ceriumisotoper kan användas inom olika områden, till exempel som källor till partikelstrålning i medicinska applikationer eller för att undersöka kärnreaktioner och sönderfallsprocesser inom kärnfysiken.

"Glykolate" är ett substrat som produceras i cellens energiproducerande process, glykolys. Glykolysen är den första steget i cellandningen och sker under anaeroba (syrefria) förhållanden. I detta steg bryts glukos ner till två molekyler pyruvat, och under processen bildas också två mol ekvivalenter ATP (adenosintrifosfat), två mol NADH (reducerad nicotinamidadenindinukleotid) samt två mol H+. Glykolate produceras som en biprodukt när cellen bryter ned pyruvat med hjälp av ett enzym kallat glykolatoxidas under speciella förhållanden, till exempel vid höga nivåer syre. Glykolate kan sedan omvandlas tillbaka till pyruvat eller ombildas till andra metaboliter i cellen.

Dura mater är den yttersta och starkaste av de tre hjärnhinnorna (membranen) som omger hjärnan. Durapatit är ett kalciumfosfat-baserat biomaterial som används inom ortopedisk kirurgi, neurokirurgi och tandvård för att stimulera benväxt och reparation.

I en medicinsk kontext kan "durapatit" referera till ett preparat av detta material som används för att ersätta eller stödja dura mater under neurokirurgiska ingrepp, särskilt när den naturliga hjärnhinnan är skadad eller borttagen. Detta kan hjälpa till att återställa och skydda hjärnbalkens integritet och funktion.

Diffusion är en process där molekyler eller partiklar rör sig från ett område med högre koncentration till ett område med lägre koncentration, tills en jämn koncentration uppnås. Detta sker på grund av den termodynamiska principen att systemet strävar efter ett lägre energitillstånd. Diffusion är en passiv transportprocess som inte kräver någon yttre kraft eller energiutöka, utom den som behövs för att övervinna frictionella krafter. I medicinsk kontext kan diffusion exempelvis inträffa över cellmembran och är en viktig mekanism för transport av molekyler som syre, kolmonoxid, glukos och andra substanser in och ut ur celler.

Polyethylene glycols (PEG) är en grupp av syntetiska, vattenlösliga polymerer som består av monomeren etylenoxid. De har en varierande molekylär vikt och används inom medicinen som excipient i läkemedel för att förbättra deras löslighet, stabilitet och biodistribution. PEG kan också användas som aktiv ingrediens i form av pegylering av protein- eller kolhydratpreparat för att förlänga deras halveringstid i kroppen. Dessutom har PEG visat sig ha potential inom området läkemedelsutleverans, exempelvis som en del av nanopartiklar eller liposomer.