Memory loss, på svenska även känt som "minnesförlust", är ett symptom som innebär att någon har svårt att minnas viktiga informationer eller händelser. Det kan vara en förändring i ens kognitiva funktioner och kan ha olika orsaker, till exempel åldrande, demenssjukdomar som Alzheimers sjukdom, hjärnskada, depression eller annan psykisk ohälsa.

Det finns också olika typer av minnesförlust, till exempel korttidsminne och långtidsminne. Korttidsminnet är det minne som behövs för att komma ihåg information under en kort period, medan långtidsminnet är det minne som används för att komma ihåg information över en längre tidsperiod.

I allvarliga fall av minnesförlust kan det vara svårt att utföra vardagliga uppgifter och att fungera oberoende i vardagslivet. Om du eller någon annan upplever påtaglig minnesförlust rekommenderar vi starkt att söka medicinsk hjälp och rådgivning hos en läkare eller specialist inom området.

Retrograde Minnesförlust är en form av minnesstörning där det finns problem med att komma ihåg händelser eller information som inträffade före en viss tidpunkt, till exempel en skada eller ett sjukdomsfall. Det innebär att personen kan ha svårt att minnas information eller händelser som inträffade innan minnesförlusten uppstod, men de kan fortfarande lära sig och komma ihåg nya information efter detta tillstånd. Retrograd minnesförlust kan vara ett tecken på olika neurologiska tillstånd, såsom hjärnskador, demenssjukdomar eller epilepsi.

Anterograd memory loss är ett tillstånd där individen har svårigheter med att lära känna ny information eller att skapa nya minnen. Det innebär att personen kan ha problem med att komma ihåg händelser, upplevelser eller fakta som har inträffat efter att tillståndet uppstått. Det kan vara ett symtom på olika sjukdomar eller skador, exempelvis en hjärnskada eller neurodegenerativa sjukdomar som Alzheimers sjukdom.

"Total minnesförlust, övergående" kan definieras som en tillfällig och fullständig förlust av minnet, där individen inte kan komma ihåg några nya händelser eller information under en viss tidsperiod. Detta sker vanligtvis som ett resultat av en hjärnskada, such as a concussion or oxygen deprivation, and the person typically cannot form new memories during this time. The memory loss is usually temporary and the individual's ability to remember new information gradually returns as they recover from the underlying cause. It's important to note that this condition can also be referred to as "transient global amnesia" in a medical context.

Axonal transport is the controlled movement of organelles, vesicles, and proteins within axons, which are the long, thin extensions of neurons (nerve cells) that transmit electrical signals. This intracellular transport system is essential for maintaining the structural and functional integrity of axons, allowing them to grow, repair, and adapt in response to various stimuli.

There are two primary types of axonal transport:

1. Anterograde transport: This refers to the movement of materials from the cell body (soma) towards the synaptic terminals, which are the sites where neurons release neurotransmitters to communicate with other cells. Anterograde transport is typically slower than retrograde transport and occurs at speeds ranging from 0.2 to 5 µm/sec.
2. Retrograde transport: This type of axonal transport moves materials from the synaptic terminals back towards the cell body (soma). Retrograde transport is usually faster than anterograde transport, occurring at speeds up to 10 µm/sec.

Axonal transport relies on two main types of molecular motors: kinesins for anterograde transport and dyneins for retrograde transport. These motor proteins bind to specific organelles or vesicles and move along microtubule tracks, which are polarized structures that run the length of axons. The coordinated action of these motor proteins enables the precise movement of intracellular cargoes, ensuring proper neuronal function and communication.

Defects in axonal transport have been implicated in various neurodegenerative disorders, such as Alzheimer's disease, Parkinson's disease, Huntington's disease, and amyotrophic lateral sclerosis (ALS). Understanding the mechanisms of axonal transport is crucial for developing potential therapeutic strategies to treat these debilitating conditions.

Korsakoffs syndrom är ett neurologiskt tillstånd som orsakas av brist på vitamin B1 (tiamin) i kroppen, ofta som en komplikation till alkoholmissbruk. Det kännetecknas av minnesförlust, speciellt för händelser som har inträffat under senare tid, och svårigheter att lära känna nya information. Andra symptom kan inkludera desorientering, hallucinationer och svårt att koordinera rörelserna. Korsakoffs syndrom är en typ av neuropsykiatrisk sjukdom som kallas Wernicke-Korsakoff-syndromet, där Wernicke encephalopathy ofta föregår Korsakoffs syndrom.

'Minne' kan definieras som den kognitiva förmågan att behålla, lagra och återkalla information. Det är en del av vår korttids- och långtidss memory, och inkluderar förmågan att lära oss nya saker och erinra oss om dem. Minnet kan delas upp i olika typer beroende på vad det är som behöver minnas, till exempel verbalt (språk), visuellt (bilder) eller procedurally (rutiner och färdigheter).

Alkoholbetingad varaktig minnesstörning, även känd som Korsakoffs syndrom, är en neurologisk sjukdom som orsakas av alkoholmissbruk och näringsbrist, särskilt av vitamin B1 (tiamin). Sjukdomen är karaktäriserad av minnesförlust, speciellt för händelser som har inträffat under tiden kring alkoholförgiftningarna.

Sjukdomen beror på skador på strukturer i hjärnan som styr minnet och inlärandet, särskilt i den främre delen av hjärnbarken (förfrontalloben) och i småkropparna i hjärnan (thalamus). Dessa skador kan leda till minnesförlust, speciellt för nya minnen, samt svårigheter med att lära känna ny information.

Andra symtom på alkoholbetingad varaktig minnesstörning kan inkludera desorientering, hallucinationer, apati, humörsvängningar och svårigheter med rörelsekoordination. Sjukdomen är ofta förknippad med alkoholberoende och kan vara permanent om den inte behandlas tidigt och effektivt. Behandling innebär vanligen avvänjning från alkohol, näringsintag av vitamin B1 och rehabilitering för att hjälpa personen att hantera sina symtom och förhindra återfall i alkoholförbrukningen.

In medical terms, "erinring" refers to a memory or recall of information from past experiences. It is the ability to remember and recollect information that has been learned or experienced before. Memory can be categorized into different types such as short-term memory, long-term memory, and sensory memory.

Memory is an essential cognitive function that allows individuals to encode, store, and retrieve information. The process of memory involves several brain regions, including the hippocampus, amygdala, and prefrontal cortex. Memory loss or impairment can occur due to various reasons, such as neurological disorders, aging, trauma, or certain medications.

In summary, 'erinring' is a medical term that refers to the cognitive process of remembering and recalling information from past experiences.

Kinesin är ett protein som fungerar som en molekylär transportör inne i celler. Det transporterar olika last, till exempel vesiklar och organeller, längs med mikrotubuli, en typ av cytoskelettfilament, genom att använda ATP (adenosintrifosfat) som energikälla. Kinesin spelar därför en viktig roll i celldelning, cellmotilitet och transport av varor inne i cellen. Det finns flera olika typer av kinesiner, var och en med specifik funktion och last de transporterar.

Neuropsychological tests are a type of psychological assessment that measures various aspects of cognition, such as memory, attention, language, visuospatial skills, and executive functions. These tests are often used to help diagnose and evaluate neurological conditions, such as dementia, traumatic brain injury, stroke, and neurodevelopmental disorders. They can also be used to track the progression of a condition over time or to evaluate the effectiveness of treatment. The results of neuropsychological tests can provide valuable information about an individual's cognitive strengths and weaknesses, which can be useful in developing interventions and accommodations to help them function better in daily life.

It is important to note that neuropsychological testing should be conducted by a qualified professional with specific training in this area, such as a neuropsychologist. The tests are standardized and norm-referenced, meaning they have been administered to large groups of people in order to establish typical performance at different ages and levels of education. This allows the examiner to compare an individual's performance to that of similar individuals and identify any areas of weakness or impairment.

In summary, neuropsychological tests are a type of psychological assessment used to measure various aspects of cognition in order to help diagnose, evaluate, and track neurological conditions. They should be conducted by a qualified professional and the results interpreted in the context of the individual's age, education, and other relevant factors.

'Undvikande inlärning' (engelska: avoidant learning) är ett begrepp inom beteendeforskning och läringsteori som refererar till en typ av inlärningsprocess där individen undviker att lära sig information eller färdigheter på grund av rädsla för fel, skam, kritik eller negativa konsekvenser. Det kan också handla om att undvika vissa situationer eller stimuli som är associerade med tidigare negativa erfarenheter.

Ibland kan undvikande inlärning leda till begränsad förmåga att hantera nya uppgifter eller utmaningar, och kan på så sätt försvåra personens möjligheter till personlig utveckling och framgång i livet. Det är viktigt att identifiera och behandla undvikande inlärning i tid, exempelvis genom kognitiv beteendeterapi eller andra former av psykologisk behandling, för att hjälpa individen att överbrygga sina rädslor och utveckla mer adaptiva sätt att hantera nya uppgifter och situationer.

Pyridoxamine är en aktiv form av vitamin B6, som är ett vattenlösligt vitamin. Det förekommer naturligt i livsmedel som fisk, kycklingkött, bönor och potatis. Pyridoxamine fungerar som koenzym i flera biokemiska reaktioner i kroppen, till exempel vid produktionen av neurotransmittorer, hemoglobin och aminosyror. Det kan också hjälpa att minska nivåerna av homocystein i blodet, ett ämne som kan vara skadligt för kroppen i höga koncentrationer. Pyridoxamine förekommer också som dietarytillskott och används ibland som en del av behandlingen av nefropati (kronisk njursjukdom) och diabetes.

An autobiography is a genre of literature that describes the life of a person, written by that person themselves. It is a type of self-portrayal where the author narrates their personal experiences, thoughts, and feelings from their own perspective. Autobiographies can provide insights into the author's background, relationships, achievements, challenges, and motivations throughout their life journey.

In medical contexts, autobiographies may be used as a tool for understanding the impact of illness or disability on an individual's life. For example, a patient with a chronic illness may write an autobiography to describe their experiences with diagnosis, treatment, and daily living with the condition. This can provide valuable information for healthcare providers, researchers, and other patients who are facing similar challenges.

Autobiographies can also serve as a source of inspiration and hope for others who are dealing with similar health issues. By sharing their stories, authors can help to raise awareness about particular conditions, reduce stigma, and promote understanding and empathy. Additionally, autobiographies can provide insights into the psychological and emotional aspects of illness and disability, which can inform clinical practice and improve patient care.

'Mellanhjärna' (substantia nigra/pars compacta) är en del av den centrala nervsystemet, belägen i hjärnbalken i hjärnan. Den består huvudsakligen av dopaminproducerande nervceller och är en viktig del av det extrapyramidala systemet, som reglerar rörelser och kognitiva funktioner. Skador på denna struktur kan leda till rörelsesjukdomar såsom Parkinson's disease.

En nervcellsutskott, också känt som ett neurit eller axon, är en utlöpare från en nervcell (neuron) som används för att överföra elektriska signaler, eller impulser, till andra nerver, muskler eller körtlar i kroppen. Detta gör att nervcellen kan kommunicera med andra celler och hjälpa till att koordinera olika funktioner i kroppen. Nervcellsutskott kan vara myltingar (myelinerade) eller icke-myltingar (amylinerade), beroende på om de är täckta med en myelinhinnan som hjälper till att skydda och isolera nervimpulsen under överföringen.

Den hippocampus är en del av limbiska systemet i hjärnan som spelar en viktig roll i minnes- och läringsprocesser. Det är ett par strukturer, en i varje hemisfär, som liknar en hästsko i formen och ligger djupt inne i tinningloben. Hippocampus består av flera regioner, inklusive cornu ammonis, dentatgyrus och subiculum, som tillsammans bildar en komplex neural nätverksarkitektur.

Hippocampus är speciellt känslig för skador orsakade av syrebrist, neuroinflammation och neurodegenerativa sjukdomar, såsom Alzheimers sjukdom. Forskning har visat att förlust av volym och funktion i hippocampus korrelerar med minnesförlust och kognitiva nedsättningar hos äldre vuxna och personer med demenssjukdomar.

'Tinninglob' er en uttrykk som ikke brukes innenfor medisinsk terminologi. Jeg antar at du sannsynligvis refererer til "tinnitus", som er en bete designert for hørsel av lyd uansett om det finnes en ytre kilde eller ikke. Tinnitus kan oppleves som ringing, brumming, susing, pibbling eller andre typer lyd. Den kan være konstant eller intermittent og kan ha forskjellige intensitetnivåer. Tinnitus er ofte et tegn på et underliggende problem, som kan være relatert til øreproblemer, hoved-hals-sykdommer, høreleskade eller andre medisinske tilstander.

Scopolamine hydrobromide är ett läkemedel som tillhör gruppen antikolinergika och används för att behandla symtom relaterade till sjössjuka, mag-tarmsjukdomar och vissa ögonproblem. Det verksamma ämnet i preparatet är scopolamin, som blockerar acetylkolinreceptorerna i muskelceller, nerver och hjärnan.

Hydrobromiden är ett salt av scopolamin och används ofta för att öka lösligheten och stabiliteten av preparatet. Scopolamine hydrobromide kan ges som injektion, tabletter eller transdermalt patch (plåster).

Varning: Detta är en medicinsk definition och ska inte användas som självdiagnos eller självbehandling. Se alltid din läkare eller apotekare för rådgivning om läkemedel eller hälsoproblem.

"Mammillarkropparna" är en parad glandsler som finns i hjärnan hos däggdjur, inklusive människor. De är en del av det limbiska systemet och har en viktig roll i att reglera hormonella funktioner och känslomässiga respons. Mammillarkropparna producerar också ett peptidhormon som kallas melanin-koncentrerande hormon (MCH), som är involverat i reguleringen av sömn, aptit, kroppsvikt och energibalans. Dysfunktion i mammillarkropparna har associerats med olika neurologiska störningar, såsom Alzheimers sjukdom och alkoholrelaterade skador på minnet.

Midazolam är ett läkemedel som tillhör gruppen bensodiazepiner och används främst som ett starkt lugnande, muskelavslappnande och kortverkande sövningsmedel. Det agerar genom att påverka neurotransmittor i hjärnan och centrala nervsystemet och orsaka en dämpad excitation av hjärnans aktivitet.

Midazolam är mycket vanligt som ett förstadium till allmänbedövning (induktion) inför operationer, då det ger en snabb och effektiv sömntillstånd inom några minuter efter intravenös injektion. Det används också för att behandla epileptiska anfall och för att reducera ångest hos patienter som är kritiskt sjuka eller undergår invasiva medicinska procedurer.

Liksom andra bensodiazepiner kan midazolam orsaka biverkningar som yrsel, huvudvärk, minnesförlust och förvirring. Det finns också en risk för fysiskt beroende och abstinenssymptom om det används under längre tid eller vid högre doser.

'Förvirringstillstånd' (eng. 'confusional state') är ett samlingsbegrepp inom psykiatrin och neurologin som beskriver en patient som har svårigheter med att tänka klart, uppmärksamhet, minne eller orientering till person, tid och plats. Förvirringstillstånd kan ha många olika orsaker, inklusive infektioner, sjukdomar i centrala nervsystemet, elektrolytbrist, reaktion på läkemedel eller substansmissbruk. Symptomen kan variera från mild till allvarlig och kan förändras över tiden. Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man upplever symtom på ett förvirringstillstånd, eftersom det kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom som behöver behandlas.

Medvetslöshet är ett medicinskt tillstånd där en person är vid medvetande, men inte kan kommunicera eller reagera på anvisningar eller smärta på ett normalt sätt. Det kan orsakas av olika faktorer, som skador på hjärnan eller nervesystemet, vissa sjukdomar, intoxikation eller läkemedelsverkan.

Medvetslösa personer kan ha öppna ögon och se ut att vara vakena, men de svarar inte på stimuli som rörelser, ljud eller smärta. Ibland kan de även ha nedsatt muskelkontroll och rörelseförmåga. Det är viktigt att söka omedelbar medicinsk hjälp om man misstänker medvetslöshet, eftersom det kan vara ett tecken på allvarliga komplikationer eller sjukdomar som behöver behandlas akut.

Premedicinering vid bedövning (premedication) är en farmakologisk behandling som ges till en patient före en operation eller ett invasivt medicinskt ingrepp. Syftet med premedicinering är att förbättra patientens komfort och välbefinnande, reducera rädsla och ångest, kontrollera smärta, minska slemproduktion i luftvägarna och förebygga illamående och kräkningar efter anestesi.

Den exakta premedicineringen kan variera beroende på patientens medicinska historia, aktuella läkemedelsbehandling, typ av operation och anestesiplan. Vanliga läkemedel som används inkluderar sedativa (till exempel benzodiazepiner), opiater (till exempel morfin eller fentanyl) och muskelavslappnande medel (till exempel hyoscinbutylbromid).

Premedicinering ges vanligtvis en timme före operationen, men kan också ges under den första induktionen av anestesi. Det är viktigt att patientens läkare och/eller anestesist utvärderar behovet av premedicinering och väljer de lämpligaste läkemedlen i rätt dos för varje enskild patient.

Neuronal tract tracers are specialized tools used in neuroscience research to map and track the connections between neurons (nerve cells) in the brain. These tracers are typically fluorescent or radioactive molecules that can be taken up by individual neurons and transported along their axons, allowing researchers to follow the path of neural projections and visualize the patterns of neural connectivity.

There are two main types of neuronal tract tracers: anterograde and retrograde tracers. Anterograde tracers are taken up by the cell body of a neuron and transported to its axon terminals, allowing researchers to trace the path of neural projections from their origin to their target. Retrograde tracers, on the other hand, are taken up by the axon terminals of a neuron and transported back to its cell body, enabling researchers to identify the source of neural projections.

Neuronal tract tracing has numerous applications in neuroscience research, including the study of brain development, plasticity, and degeneration. By mapping the connections between different brain regions, researchers can gain insights into the functional organization of the brain and the mechanisms underlying various cognitive processes and behaviors.

Memory disturbances är ett samlingsbegrepp för olika former av minnesproblem som kan vara relaterade till olika neurologiska eller psykiatriska sjukdomar. Enligt Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5), publicerad av American Psychiatric Association, definieras minnesstörningar som:

1. Övervägande problem med minnet, inklusive både episodiskt (händelser och erfarenheter) och semantiskt (fakta och kunskap) minne, som påverkar sociala funktioner eller arbete betydligt.
2. Minnesproblemen orsakas av en medicinsk sjukdom, ett trauma, substansrelaterat tillstånd eller annan specifik psykiatrisk störning.
3. Minnesproblemen kan inte förklaras bättre av en intelligenstestnedsatthet eller annan lärosvårighet.
4. Om minnesproblemen är relaterade till en annan medicinsk sjukdom, måste de vara klart oproportionerliga i förhållande till den kliniska bild som normalt förväntas med den underliggande sjukdomen eller skada.
5. Minnesproblemen orsakar kliniskt signifikant lidande eller funktionsnedsättning i sociala, yrkesmässiga eller andra viktiga områden.

Det är värt att notera att det finns också specifika typer av minnesstörningar som diagnostiseras separat, till exempel Alzheimers sjukdom och andra former av demens, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), amnesi och relaterade tillstånd.

'Nervbanor' refererar till de fiberrika strukturer som utgör en del av det perifera nervsystemet och som transporterar nervimpulser mellan centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och resten av kroppen. Nervbanor består av axoner, som är långa utskott från nervceller (neuroner) som överför elektriska signaler, och de är omgivna av myelin, ett fettrikt skikt som hjälper till att skydda och isolera axonen så att nervimpulser kan ledas effektivt. Nervbanor kan vara myeliniserade (omgivna av myelin) eller amyeliniserade (utan myelin). De kan också vara grupperade tillsammans med andra strukturer i perifera nerver.

Atrioventrikulär knuta (AV-knuta) är en anatomisk term inom kardiologi och refererar till den del av hjärtat där signalsubstanser, såsom elektriska impulser, leds från förmak (atrium) till kamrarna (ventriklar). AV-knutan består av ett specifikt område av muskulatur och ledningsvävnad som koordinerar den elektriska aktiviteten i hjärtat.

Den atrioventrikulära knuten inkluderar:

1. Atrioventrikulär nod (AV-nod): En speciell grupp av ledningsceller som tar emot elektriska impulser från förmakens muskulatur och fördröjer deras fortsatta överföring till kamrarna. Denna fördröjning ger hjärtat tid att fylla sig med blod innan det contractar (kontraherar).
2. His-bundel: En speciell grupp av ledningsceller som leder elektriska impulser från AV-noden till kamrarna.
3. Vävnad i kammarseptum: Ledningsvävnad som fortsätter från His-bundeln och delas upp i två grenar, den vänstra och den högra his-bunden kvisten. Dessa grenar leder impulsen till de respektive kamrarna.

Avvikanden eller skador på AV-knutan kan leda till olika former av hjärtrytmrubbningar, såsom sicksackrytm (sick sinus syndrome) eller atrioventrikulär block.

Medial dorsal thalamic nucleus (MD) är en grupp kärnor i thalamus, en del av diencephalon i hjärnan. Den består av flera subnukleer som har olika funktioner och projektioner till olika delar av barken (cortex). MD är involverad i högre kognitiva processer, såsom minne, uppmärksamhet, och beslutsfattande. Den mottar information från flera källor, inklusive prefrontala cortex, amygdala, hippocampus och andra delar av thalamus, och projicerar tillbaka till prefrontala cortex och andra områden i barken. Skador på MD har visats korrelera med kognitiva störningar och neuropsykiatriska sjukdomar som schizofreni och demens.

Den Golgi-apparaten är ett organell i eukaryota celler som är involverad i modifiering, sorting och transport av proteiner och lipider. Det består av staplade, flercelliga säckar, cisternor, som är arrangerade i parallella rader och omges av ett membransystem. Proteiner och lipider transporteras in i Golgi-apparaten i en vesikel från det endoplasmatiska nätverket (ER), där de modifieras genom en serie av processer, inklusive glykosylering, sulfatisering och fosforylering. Efter att ha blivit modifierade transporteras proteiner och lipider sedan ut från Golgi-apparaten i vesiklar till olika delar av cellen eller förpackas in i sekretoriska granuler som kommer att släppas ut från cellen.

Wheat Germ Agglutinin (WGA) är ett protein som utvinns från veteembryot och binder starkt till specifika sockerstrukturer, så kallade glykaner. Horseradish Peroxidase (HRP) är ett enzym som utvinns från roten av kren (kinesisk pepparrot) och används ofta i biokemiska analysmetoder som en markör för att detektera när WGA binder till sina målglykaner.

WGA-HRP Konjugat är ett sammansatt ämne där WGA och HRP kopplats samman med hjälp av en kemisk länk. Det används som en detektionsreagens i olika biokemiska metoder, till exempel immunhistokemi (IHC) och Western blotting, för att spåra när WGA binder till sina målglykaner genom att katalysera en kemisk reaktion som ger upphov till ett synligt signalmönster.

Talamussjukdomar är en samlingsbeteckning för sjukdomar som primärt orsakas av skada eller avvikelse i talamus, en del av hjärnan som är involverad i sensomotorisk och kognitiv funktion. Talamussjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan orsakas av flera olika faktorer, till exempel trauma, infektion, tumörer, stroke eller neurodegenerativa sjukdomar.

Exempel på talamussjukdomar inkluderar:

* Talamuskärlsbetydande stroke (CVA)
* Neurodegenerativa sjukdomar som parkinsonism och Huntingtons sjukdom
* Infektioner som hjärnhinneinflammation (meningit) eller encefalit
* Metaboliska sjukdomar som Wilson sjukdom
* Tumörer i talamus

Symptomen på talamussjukdomar kan variera beroende på vilken del av talamus som är drabbad, men de kan inkludera sensorisk förlust, motoriska störningar, kognitiva svårigheter, smärta, sömnstörningar och förändringar i perception och känsloliv.

'Inlärning' är ett begrepp som används inom neurovetenskap, psykologi och pedagogik för att beskriva processen där information eller färdigheter internaliseras och blir en del av ens kognitiva strukturer och förmågor. Det finns olika typer av inlärning, till exempel klassisk betingning, operant betingning och kognitivt lärande. Inlärning kan ske genom direkta instruktioner, erfarenhet eller observation, och den kan vara medveten eller omedveten.

En medicinsk definition av inlärning kan se ut på följande sätt: "Inlärning är en process där information eller förmågor internaliseras och integreras i hjärnan genom upprepad stimulans, erfarenhet eller instruktion. Detta leder till förändringar i kognitiva strukturer och funktioner som påverkar beteende, minne och perception."

Proteintransport refererer til den proces, hvor proteiner transporteres fra sted til sted i eller mellem celler. Proteinerne kan transporteres gennem membraner via specielle transportkanaler eller ved hjælp af transportproteiner, også kaldet kvasi-transportproteiner eller receptorer. Disse proteiner har evnen til at genkende og binde sig til bestemte typer proteiner og transportere dem gennem membranen.

Proteintransport er en nødvendig proces for cellernes overlevelse, da proteinerne skal være placeret korrekt i cellen for at udføre deres funktioner korrekt. Der findes to hovedtyper af proteintransport: intracellulær transport (indinside cellen) og extracellulær transport (udenfor cellen).

Intracellulært transporteres proteinerne fra det sted, hvor de syntetiseres i cytoplasmaet til deres endelige destination, som kan være i organeller eller membraner. Extracellulært transport involverer frigivelse af proteiner ud af cellen og transportering af dem gennem extracellulært miljø til deres destination, f.eks. andre celler eller organer.

Proteintransport kan reguleres af mange forskellige faktorer, herunder pH, temperatur, membrankomposition og andre proteiner. Dysfunktion i proteintransport kan resultere i en række sygdomme, herunder neurologiske forstyrrelser, immunologiske lidelser og kancer.

'Kraniocerebralt trauma' (KCT) är en medicinsk term som refererar till skada på hjärnan och kraniet. Det kan orsakas av ett direkt slag, en kraftfull rörelse eller en plötslig acceleration eller decceleration av huvudet. KCT delas vanligtvis in i två kategorier:

1. Öppen skada (penetrerande trauma): Detta inträffar när ett objekt tränger igenom hjärnskålen och orsakar direkt skada på hjärnan.
2. Sluten skada (icke-penetrerande trauma): Detta är vanligare och kan inträffa när huvudet utsätts för en kraftfull stöt eller rörelse, vilket resulterar i att hjärnan skakas runt inne i skallen. Denna rörelse kan orsaka skador på hjärnvävnaden och blodkärlen.

Symptomen på KCT kan variera beroende på svårheten av skadan, men de kan inkludera huvudvärk, yrsel, minnesförlust, förvirring, humörsvängningar, talrubbningar, muskelsvaghet och i allvarliga fall koma eller död. Behandlingen av KCT beror på typen och svårheten av skadan, men kan inkludera kirurgi, läkemedel, rehabilitering och observation.

Hjärnvalven är tunnare membran som omsluter hjärnan och delar in den inre hjärnhålan (ventrikelsystemet) från hjärnbarken. Det finns normally fyra hjärnvalv: två stora hjärnvalv (latin: tela corporis callosi) som löper mellan höger och vänster hemisfärer av storhjärnan, samt två mindre tunntare treskiktade valv (latin: falx cerebri och tentorium cerebelli) som skiljer olika delar av hjärnan ifrån varandra. Hjärnvalven har till uppgift att skydda hjärnan, producera cerebrospinalvätska och hjälpa till att reglera intracranialtrycket.

Stilbamidiner är en typ av psykoaktiv substans som tillhör kategorin phenylalkylaminer. Det är ett starkt agonist (aktiverare) av serotoninreceptorerna 5-HT2B och 5-HT2A, och används i forskning för att studera serotoninsystemet i hjärnan.

I medicinsk kontext har stilbamidiner inte godkänts som läkemedel för klinisk användning hos människor, men det har visat potential som ett möjligt behandlingsalternativ för neurodegenerativa sjukdomar såsom Parkinson's disease och Huntington's disease. Dessutom har stilbamidiner visat sig ha potential som antidepressiva och anxiolytiska (ångestdämpande) medel i djurstudier, men ytterligare forskning behövs för att fastställa säkerheten och effektiviteten hos dessa användningsområden.

Neuroanatomical tract-tracing techniques are a set of methods used in neuroscience to map the connections between different neurons and brain regions. These techniques involve introducing a marker or "trace" into a specific population of neurons, which is then transported along the axonal projections to the target cells. By analyzing the distribution of this trace, researchers can determine the origin, trajectory, and termination of neural pathways in the brain.

There are several types of tract-tracing techniques, including:

1. Anterograde tracing: This method involves injecting a tracer into the cell body or dendrites of a neuron, which is then transported to the axonal terminals in the target region. Examples of anterograde tracers include Phaseolus vulgaris leucoagglutinin (PHAL) and biotinylated dextran amines (BDA).
2. Retrograde tracing: This method involves injecting a tracer into the target region, which is taken up by the axonal terminals and transported back to the cell body. Examples of retrograde tracers include Fluorogold, Fast Blue, and cholera toxin B subunit (CTB).
3. Transsynaptic tracing: This method involves using a tracer that can cross synapses and label postsynaptic neurons. An example of a transsynaptic tracer is wheat germ agglutinin-horseradish peroxidase (WGA-HRP).
4. Combined anterograde and retrograde tracing: This method involves using two different tracers, one for anterograde tracing and the other for retrograde tracing, to label both the origin and target of a neural pathway.

These neuroanatomical tract-tracing techniques have been instrumental in advancing our understanding of brain circuitry and function, and continue to be a valuable tool in neuroscience research.

I medicinsk kontext, refererar "höljeproteinkomplex I" till ett proteincomplex som spelar en viktig roll i den cellulära andningen och energiproduktionen inne i mitokondrier. Det kallas också för NADH-dehydrogenas eller Komplex I.

Höljeproteinkomplexet I är beläget i den innersta membranen av mitokondrien och är den första komponenten i den elektrontransportkedjan. Det består av flera sous-enheter och koenzym Q (ubichinon), och dess huvudsakliga funktion är att överföra elektroner från NADH till koenzym Q, samtidigt som protoner pumpas över mitokondriens membran. Detta skapar ett elektrokemiskt gradient över membranet, vilket driver ATP-syntasen för att producera ATP, den primära energikällan i cellen.

Defekter i höljeproteinkomplex I kan leda till mitokondriella sjukdomar och har också visats vara relaterade till neurodegenerativa sjukdomar som Parkinson's disease.

Dextraner är en typ av polysackarider, som består av en lång kedja av sockermolekyler som är sammanlänkade med varandra. De kan ha olika molekylmassor och sönderdelas av vissa enzymer i kroppen. Dextraner används inom medicinen, bland annat för att minska blodets viskositet och för att behandla svullnad efter skador eller operationer. De kan också användas som kontrastmedel under bilddiagnostiska undersökningar. Dextraner är normalt ofarliga, men i sällsynta fall kan de orsaka allergiska reaktioner eller andra biverkningar.

Talamuskärnorna är en paradig pair (två stycken) av strukturer i hjärnbarken, belägna nära mitten av hjärnan. De utgör en viktig del av djupa hjärndelarna och fungerar som ett centralt sensomotoriskt relaycenter i nervsystemet.

Talamuskärnornas huvudsakliga uppgift är att ta emot sensorisk information från kroppen, såsom smärta, temperatur, ljud, beröring och vibrationer, och sedan skicka den vidare till den del av hjärnan som behandlar dessa signaler. De hjälper också till att koordinera muskelrörelser genom att integrera sensorisk information med motoriska signaler.

Talamuskärnorna kan delas upp i flera olika kärnor, beroende på vilken typ av sensorisk information de hanterar. Exempel på dessa kärnor inkluderar ventralis posterior (VP), som hanterar smärta och temperatur, ventralis lateralis (VL), som hanterar rörelser, och medial dorsal (MD), som är involverad i minnes- och emotionella funktioner.

Skador på talamuskärnorna kan leda till en rad symtom, såsom förändrade sinnesförnimmelser, svårigheter att koordinera rörelser och kognitiva problem.

Preexcitationssyndrom är ett samlingsbegrepp för en grupp medicinska tillstånd där det föreligger en abnorm elektrisk förbindelse mellan kamrarna i hjärtat (kamrarörelseförloppet), vilket kan leda till en förtidig aktivering av kamrarna och därmed en förändrad hjärtrytm. Den vanligaste orsaken till preexcitationssyndrom är Wolff-Parkinson-White-syndrom (WPW-syndrom), som kännetecknas av en extra elektrisk väg mellan sinusknutan och kamrarna, kallad ett accessoriskt ledningsbund. Andra orsaker till preexcitationssyndrom kan inkludera andra typer av abnorma elektriska förbindelser, såsom Lown-Ganong-Levine-syndrom och Mahaim-förbindelser.

Det är värt att notera att preexcitationssyndrom inte alltid orsakar symptom eller komplikationer, men i vissa fall kan det leda till abnorma hjärtrytmrubbningar som kallas för paroxysmal supraventrikulär tachykardi (PSVT) eller, sällsyntare, ventrikulär tachykardi. Dessa rubbningar kan i sin tur orsaka symtom som yrsel, svimning, andnöd och bröstsmärta. I allvarliga fall kan de leda till allvarligare komplikationer såsom synkop eller hjärtstopp.

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

AVNRT står för "Atrioventriculär nodalt reentrant tachykardi" och är en form av snabb hjärtrytm (tachykardi) orsakad av en elektrisk kretslopp i atrioventriculära noden (AV-knutan), som är en del av det elektriska ledningssystemet i hjärtat. Detta kan orsaka ett snabbt hjärtslag på upp till 250 slag per minut, och kan ge symtom som yrsel, svimningar, andnöd, bröstsmärtor eller besvär med sömnen. AVNRT behandlas vanligen med mediciner eller kateterablation, en procedure där man med hjälp av en kateter bränner bort den skadliga elektriska ledningen i AV-knutan.

Coatomer protein, också känt som COP-coated vesicle coat complex, är ett proteinkomplex som spelar en viktig roll i intracellulär transport. Det hjälper till att transportera proteiner och lipider mellan olika kompartment inne i cellen.

Coatomerproteinet består av åtta subenheter, som kallas alpha-, beta-, gamma-, delta-, epsilon-, zeta-, eta- och theta-COP. Dessa subenheter bildar två distinkta underkomplex, COPI och COPII, som är involverade i olika steg av intracellulär transport.

COPI-underkomplexet är involverat i retrograd transport, det vill säga transportering från Golgiapparaten till endoplasmatiska nätverket (ER). COPII-underkomplexet är involverat i anterograd transport, det vill säga transportering från ER till Golgiapparaten.

I sin helhet fungerar coatomerproteinet som en slags "lastbil" som hjälper till att paketera och transportera lasten (proteiner och lipider) mellan olika kompartment inne i cellen. När transportcykeln är klar, faller coatomerproteinet av och lasten kan levereras till sitt målkompartment.

'Herpesvirus 1 hos svin' är ett DNA-virus som orsakar infektionssjukdomen pseudorabies (Aujeszky's sjukdom) hos grisar. Viruset tillhör familjen Herpesviridae och släktet Varicellovirus. Infektionen kan ge upphov till en rad kliniska symtom, som andningssvårigheter, neurologiska störningar och död hos unga grisar, medan vuxna djur ofta visar mildare symtom eller kan vara asymptomatiska. Herpesvirus 1 hos svin är mycket smittsamt och kan spridas via direkt kontakt mellan djur, men också via indirekta vägar som förorenad luft, vatten och föda. Viruset kan även överleva länge i miljön, vilket gör att det kan vara svårt att utrota. Det finns vaccin mot pseudorabies, men det används främst för att kontrollera spridningen av sjukdomen i populationer och inte som en preventiv åtgärd hos enskilda djur.

'Utåtledande nervbanor', eller 'efferent neurons' på engelska, är en typ av nervbanor som leder impulser från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) till effektororganen, såsom muskler och exokrina glander. Dessa nerver orsakar en fysisk respons eller reaktion i kroppen, till exempel rörelse eller sekretion av hormoner. Detta skiljer sig från inåtledande nervbanor (afferent neurons), som leder sensoriska impulser från kroppens yttre och inre sensoriska receptorer tillbaka till centrala nervsystemet för bearbetning och tolkning.

Anisomycin is a antibiotic medication that is derived from the bacterium Streptomyces griseolus. It is primarily used in research and is not commonly used in clinical medicine. Anisomycin works by inhibiting protein synthesis in cells, which can be useful in studying the role of protein synthesis in various cellular processes.

In a medical context, anisomycin has been studied for its potential use as a treatment for certain types of cancer and neurological disorders. However, its use is not approved by regulatory agencies such as the US Food and Drug Administration (FDA) for these or any other indications in humans.

It's important to note that anisomycin can have toxic effects and should only be used under the supervision of a qualified healthcare professional.

Talamus är en del i hjärnan som fungerar som ett reläcenter för sensorisk information. Den mottar information från kroppens sinnesorgan och skickar den vidare till rätt delar av hjärnan för bearbetning och respons. Talamus påverkar också medvetandet, sömn-vakenhetscykeln, och känslor. Den är belägen i mitten av hjärnan och är en del av diencephalon.

Wolff-Parkinson-White syndrom (WPW) är ett hjärtsjukdomstillstånd som kännetecknas av en extra elektrisk ledningsbana i hjärtat, kallad en accessorisk vävnadsledning eller bundel. Denna extra ledningsbana kan orsaka snabb hjärtrytm (tachyarytmier), även om alla med WPW syndrom inte nödvändigtvis kommer att uppleva denna typ av symptom.

Den accessoriska vävnadsledningen kopplar atrioventrikulära noden (AV-knutan) direkt till ventriklarna, vilket bypas den vanliga ledningsvägen genom His-Purkinje systemet. Detta kan orsaka en förtida depolarisering av ventriklarna, som kallas preexcitation, och kan ses på EKG som en sluttande uppåtgående vågform (delta-våg) före QRS-komplexet.

WPW syndrom kan vara asymptomatisk eller orsaka olika typer av tachyarytmi, inklusive supraventrikulära takykardier (SVTA) och ventrikulära takykardier (VT). Symptomen på WPW syndrom kan inkludera snabb hjärtslag, yrsel, svimning, andningssvårigheter eller bröstsmärta. I vissa fall kan WPW syndrom orsaka allvarliga komplikationer som synkop och plötslig död.

Behandlingen för WPW syndrom beror på symtomen och sjukdomens svårighetsgrad. Ablationsbehandling, där den accessoriska vävnadsledningen elimineras med hjälp av kateterablation, är en effektiv behandlingsmetod för många med WPW syndrom. Andra behandlingsalternativ kan inkludera medicinsk behandling med antiarytminer eller livslång övervakning.

'Inlärningsförsök med parade associater' refererar till en typ av inlärning där två orelaterade stimuli kopplas ihop för att lära sig något nytt. Detta kan ske genom ett antal olika metoder, men vanligtvis involverar det presentationen av de två stimulit som upprepas tills en association etablerats i minnet.

Ett exempel på inlärningsförsök med parade associater är det klassiska konditioneringsförsöket med hunden Pavlov. I detta försök lät han ringa en klocka (neutral stimulus) varje gång han gav hunden mat (okonditionerad stimulus), vilket ledde till att hunden saliverade (okonditionerad respons). Efter upprepade presentationer av dessa två stimuli började hunden salivera bara vid ljudet av klockan, även när maten inte var närvarande. Här har en association mellan klockljudet och maten skapats i hundens minne genom inlärningsförsöket med parade associater.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

'Inåtledande nervbanor', även kända som efferenta nervbanor, är nerver eller delar av nervsystemet som transporterar signaler från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) till muskler och kroppens effektororgan. Dessa signaler orsakar en fysisk respons eller handling, till exempel rörelse av en muskel eller sekretion av en hormon. Inåtledande nervbanor skiljer sig från sensoriska nervbanor, som transporterar känsel- och smärtreceptorer från kroppen till centrala nervsystemet för bearbetning och tolkning.

'Biotin' er også kjent som vitamin B7 eller vitamin H. Det er ein viktig næringsstoff for mennesker og dyr, som spiller en rolle i flere viktige fysiologiske prosesser i kroppen. Biotin er essensielt for cellers vekst, reproduksjon og funksjon, og det bidrar også til å regulere metabolismen av kulhydrater, lipider og aminosyrer.

Biotin er en viktig koenzym i flere enzymer som er involvert i syntesen av fedtsyrer, nukleinsyre og andre organske sirkulasjoner. Det hjelper også med å regulere blodsukkeret ved å støtte insulinfunksjonen.

Mennesker får vanligvis nok biotin gjennom en velbalandet kost, og defisiitt er sjeldn. Biotinfinner du i mange matvarer som lever, egg, nøtter, grønnsaker og visse typer frukt.

I tillegg kan biotin supplerende medisiner preskrives for å behandle bestemte helserbedringer som er relatert til biotinmangel, som eksempelvis hudproblemer, nerverøskade og håravfall.

Ibotensyra är ett naturligt förekommande neurotoxin som kan hittas i vissa svampar, till exempel champinjoner och flugsvampar. Det är en aminosyra som fungerar som en glutamatreceptor agonist, vilket innebär att det påverkar nervcellers aktivitet genom att binda till glutamatreceptorer i hjärnan. Ibotensyra kan orsaka symtom som huvudvärk, yrsel, illamående och förvirring om man intar för mycket av det. Det används också inom medicinsk forskning för att studera glutamatreceptors roll i sjukdomar som epilepsi och Parkinson.

Tiaminbrist är ett medicinskt tillstånd som karaktäriseras av ett för lågt intag eller sällsynt förekomst av vitamin B1 (tiamin) i kroppen. Detta kan leda till en rad symtom, såsom trötthet, irritabilitet, minnesförlust, muskelsvaghet och i allvarliga fall neurologiska komplikationer och hjärtsjukdomar. Tiaminbrist är vanligast hos alkoholister, äldre vuxna, personer med mag-tarmsjukdomar eller efter operationer som påverkar mag-tarmkanalen. Behandlingen består av tillskrivning av tiaminpreparat i lämplig dos.

"Mandelkärna" (tonsillar crypts) refererar till de fåror eller gropar som finns på ytan av tonsillerna, som är lymfatiska strukturer belägna bakom och ovanför tungans bas i munhålan. Mandelkärnorna kan vara ett normalt anatomiskt kännetecken, men de kan även bli infekterade eller inflammerade, vilket kan leda till problem som tonsillit eller mandelinflammation. I vissa fall kan stora och djupa mandelkärnor också vara en indikation på ett tillstånd som kallas chronic tonsillitis eller kryptisk tonsillar hyperplasi.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

"Biological transport" refererar till de mekanismer och processer som är involverade i förflyttningen av substanser, såsom näringsämnen, hormoner, syre, koldioxid och avfallsprodukter, inom och mellan levande organismers celler, vävnader och system. Det kan ske genom olika mekanismer som diffusion, osmos, aktiv transport, exocyos/endocytos och cirkulation i blod- eller lymfkärl. Biologisk transport är nödvändig för att underhålla homeostas, cellernas överlevnad och funktion, samt kommunikation mellan celler och organ.

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

'Alphaherpesvirinae' är en subfamilj inom herpesvirusfamiljen, som inkluderar de humana patogenerna herpes simplex virus typ 1 och 2 (HSV-1 och HSV-2) samt värreksvirus (VZV). Dessa virus är kända för att orsaka olika typer av hud- och slemhinnesjukdomar, såsom feberblåsa och vattkoppor, och kan även orsaka allvarligare komplikationer som hjärninflammation (encefalit) och nervinflammation (neurit).

Alphaherpesvirus har en speciell förmåga att etablera livslånga, latenta infektioner i nervceller, vilket gör dem svåra att behandla fullständigt. De kan också ha förmågan att spridas från en värd till en annan under vissa omständigheter.

Medicinskt sett är det viktigt att förstå alphaherpesvirusinfektioner och hur de påverkar människor, eftersom de kan orsaka allvarliga komplikationer hos vissa individer, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar.

'Verbal learning' refererar till den typen av inlärning som involverar språkliga eller verbala informationer, ofta genom att höra och upprepa informationen. Det kan handla om att lära sig fakta, listor, begrepp, idéer eller andra typer av information som kan uttryckas med hjälp av språket. Verbal inlärning kan ske aktivt genom att koncentrera sig och upprepa informationen i huvudet eller genom att tala högt, men den kan också ske passivt genom att lyssna på en lärare eller en inspelning.

Verbal inlärning är en viktig förmåga som används i många aspekter av vardagslivet och akademisk utbildning, särskilt inom humaniora och språkvetenskap. Den kan stödjas genom olika metoder såsom att upprepa informationen, använda associationer, skapa minnesvärda bilder eller koppla informationen till redan befintliga kunskaper.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

I svenska medicinska sammanhang används begreppet "främre talamuskärnor" för att referera till specifika delar av thalamus, en del av hjärnan som fungerar som ett relästation och integrationscentrum för sensoriska signaler. Främre talamuskärnor, även kända som "ventral anterior nuclei" eller "VAN", är involverade i processering av sensorisk information, särskilt information från kinestetiska (rörelse) och tactil (touch) receptorer i kroppen. De har också visat sig spela en roll i minnes- och kognitiva funktioner.

Personlighetsklyvning, även känd som personlighetsstörning med splittrat jag eller dissociativ identitetsstörning, är en allvarlig psykiatrisk störning som kännetecknas av att en persons identitet, handlingar, minnen, perceptioner och erfarenheter är fragmenterade eller kluvna i två eller flera distinkta delar. Dessa delar kan ha olika personlighetsdrag, preferenser, tankemönster och till och med kön eller ålder.

Personlighetsklyvning orsakas oftast av extrema former av psykisk trauma under barndomen, särskilt i tidiga år, som leder till en försvarsmekanism där personen skapar separata identiteter för att hantera smärtsamma upplevelser och känslor. Dessa identiteter kan vara omedvetna eller delvis medvetna och kan ta kontroll över individens tankar, känslor och handlingar vid olika tillfällen.

Personlighetsklyvning kan leda till betydande svårigheter i sociala, yrkesmässiga och personliga relationer, samt öka risken för andra psykiatriska störningar som depression, ångeststörningar och substansmissbruk. Behandlingen av personlighetsklyvning innefattar ofta långsiktig psykoterapi med fokus på att integrera de skilda identiteterna och bearbeta underliggande trauma, samt ibland medicinsk behandling för att hantera symtom som depression eller ångest.

Kymografi är en gammal teknik inom medicinen som används för att visualisera rörelser i hjärtat eller i kärlen. Tekniken innebär att man fäster en penna eller ett papper på den del av kroppen som man vill undersöka, och sedan registrerar de vibrationer eller rörelser som sker när det slår till eller pulserar.

I modern medicin används kymografi sällan längre, då det finns mer avancerade tekniker som till exempel ultraljud och magnetresonanstomografi (MRT) som kan ge mycket mer detaljerad information om hjärtat och kärlen.

En kronisk hjärnskada är en skada på hjärnan som inte förbättras eller som förvärras över en längre tidsperiod, ofta definierat som mer än ett år. Det kan vara orsakat av olika faktorer, såsom trauma, syrebrist, infektion, exponering för toxiner eller degenerativa sjukdomar. Symptomen på en kronisk hjärnskada kan variera beroende på vilken del av hjärnan som är skadad och kan inkludera kognitiva problem såsom minnesförlust, koncentrationssvårigheter och svårigheter med att ta beslut, samt fysiska symptom som rörelsemålsättning, balansproblem och smärta. Behandlingen av en kronisk hjärnskada kan vara komplex och innefatta medicinsk behandling, rehabilitering och terapi.

Superior colliculi är en del av mesencephalon (mellangränsstenen) i hjärnan och är en del av det som kallas för den vestibulära komplexet. De två superiora colliculusarna är knutna till synsinnet och koordinerar ögonrörelser, huvudrörelser och kroppsrörelser i samverkan med hörsel- och taktileller input. De hjälper också till att orientera kroppen mot viktiga visuella stimuli i omgivningen. Superior colliculi har också en roll i uppmärksamhetsprocessen och kan bidra till att fokusera synintrycket till relevanta delar av det visuella fältet.