En metod för att kemiskt syntetisera polymeravtryck av specifika molekyler eller igenkänningsställen på specifika molekyler. Till tillämpningarna av molekylärt präglade polymerer (MIP) hör separationer, test och biosensorer, och katalys.
Alfadörrat (α-Endorfin) är ett naturligt förekommande opiatliknande peptidhormon som produceras i hjärnan och nervsystemet hos däggdjur, inklusive människan. Det verkar som en neuropeptid och agerar på samma sätt som morfin och heroin genom att binda till opioidreceptorer i centrala nervsystemet, vilket leder till smärtlindring, andningsdepression och eufori. Alfadörrat utsöndras som ett svar på stress, fysisk aktivitet och belöningsinjicerande beteende och är involverat i reguleringen av smärta, humör, aptit, sömn och andra fysiologiska processer.
Det varierande fenotyputtrycket hos en gen, beroende på om den är av faders- eller modersursprung, vilket är en funktion av DNA-metyleringsmönstret. Präglade områden har visat sig ha en högre grad av metylering och mindre transkriptionsbenägenhet.
I en enkel medicinsk kontext kan 'polymer' definieras som en stor molekyl som består av upprepade subenheter, även kallade monomerer, som är kemiskt bundna tillsammans i en lång kedja. Polymerer förekommer naturligt i levande organismer, till exempel som proteiner och DNA, men de kan också syntetiseras konstgjordt för medicinska tillämpningar, såsom i härdande material för tandfyllningar eller som biokompatibla beläggningsmaterial för medicinska enheter som kateter.

"Molekylär prägling" (engelska: "molecular imprinting") är en teknik inom molekylärbiologi och polymerkemi där man skapar konstgjorda receptorer eller binderingsplatser med hög selektivitet och bindningsaffinitet för specifika målmolekyler, ofta läkemedel eller biomarkörer.

Denna metod innebär att en polymer bildas runt ett templates molekyl, som sedan avlägsnas, eftersom det har lämnat en "präglad" struktur i polymeren. Den resulterande polymeren kan då binda tillbaka till det ursprungliga templatet eller liknande molekyler med hög affinitet och selektivitet, på grund av den komplementära formen och funktionella grupperingarna som bildats i polymeren.

Molekylär prägling används inom olika områden, till exempel för att utveckla sensorer, biosensorer, kromatografiska kolonner och kontrollerade release-system för läkemedel.

Alpha-endorphin (α-endorphin) is a naturally occurring opioid peptide in the body, which is synthesized and stored within the pituitary gland. It is a fragment of a larger precursor protein called proopiomelanocortin (POMC), which also gives rise to other bioactive peptides such as adrenocorticotropic hormone (ACTH), β-endorphin, and melanocyte-stimulating hormones (MSH).

Alpha-endorphin is composed of 31 amino acids with the following sequence: Tyr-Gly-Gly-Phe-Met-Thr-Ser-Glu-Lys-Ser-Gln-Thr-Arg-Leu-Arg-Lys-Thr-Leu-Leu-Gly-Gln-Leu-Val-Gly-Asn-Gln-Glu-Glu-Arg-His. It has a wide range of physiological functions, including pain modulation, stress response, and regulation of various behaviors such as feeding, drinking, and sexual activities.

Alpha-endorphin exerts its effects by binding to opioid receptors in the brain and other tissues. This binding results in altered neuronal activity, which can lead to changes in perception, mood, and behavior. The role of alpha-endorphin in pain modulation is particularly noteworthy, as it contributes to the body's natural analgesic system by dampening the transmission of painful stimuli in the nervous system.

"Genetisk präglning" refererar till de arvda egenskaper och karaktärsdrag som en individ har, baserat på sina gener. Detta inkluderar allt från fysiska attribut såsom ögonfärg och höjd till beteendemönster och predisposition för vissa sjukdomar. Genetisk prägling styrs av den information som finns i en persons DNA-sekvens, som ärvs från båda föräldrarna. Det är viktigt att notera att miljön och interaktionen mellan gener och miljö också kan spela en roll i utvecklingen av en individ.

I en medicinsk kontext, kan "polymerer" definieras som stora molekyler byggda upp av upprepade enheter (monomerer) som är kemiskt bundna till varandra. Polymerer förekommer naturligt i levande organismer, exempelvis som proteiner och DNA, men de kan också syntetiseras konstgjort för användning inom medicinen.

Exempel på artificiella polymerer inkluderar biokompatibla material som polymetylmetakrylat (PMMA), polyvinylklorid (PVC) och polyetylentereftalat (PET), som används i olika medicinska tillämpningar, såsom kontaktlinser, kateter, implantat och medicinsk emballage. Andra exempel är polymerer använda som läkemedelsutdelande system, såsom polymerbaserade nanopartiklar och hydrogeler, som kan användas för att kontrollerad och långsam frisättning av läkemedel.