Multipelt myelom
Myelomproteiner
Pyraziner
Talidomid
Plasmaceller
Melfalan
Paraproteinemier
Monoclonal Gammopathy of Undetermined Significance
Plasmacellsleukemi
Plasmacytom
Autotransplantation
Syndekan-1
Benmärg
Cellgifter
Tumörcellinje
Bence Jones äggvita
Paraproteiner
Immunglobulin, lätt kedja
Kombinationsterapi med cellgifter
Proteasome Inhibitors
Blodstamcellstransplantation
Upplösning av benvävnad
Skelettsjukdomar
Interleukin-6
Waldenströms makroglobulinemi
Apoptos
Människokromosomer, par 14
Tumörceller, odlade
Möss, SCID
Benmärgsceller
Immunglobulin, kappakedja
Bisfosfonater
Vinkristin
Syndekaner
Prednison
Prognos
Maintenance Chemotherapy
Behandlingsresultat
Immunglobulin, lambdakedja
Alkylerande cellgifter
Remissionsinduktion
Stamcellstransplantation
Läkemedelsresistens, tumör
Translokation, genetisk
Doxorubicin
Reglering av genuttryck, tumörer
Kombinationsterapi
Recurrence
Survival Analysis
Survival Rate
Cyklofosfamid
Proteashämmare
Stromaceller
Människokromosomer, par 13
Cellproliferation
Hypergammaglobulinemi
Beta 2-mikroglobulin
Amyloidos
Sjukdomsfri överlevnad
Flödescytometri
Salvage-terapi
Sjukdomsförlopp
Cellöverlevnad
Interleukin-6-receptorer
Människokromosomer, par 4
Receptor, Fibroblast Growth Factor, Type 3
In situ-hybridisering, fluorescerande
Immunglobulin D
Tumörproteiner
Plasmacellsneoplasmer
Läkemedelssamverkan
Kromosomavvikelser
Osteoklaster
Monoklonala antikroppar
Xenograft Model Antitumor Assays
Immunglobuliner
Blodstamcellsmobilisering
Perifer stemcellstransplantation
Förbehandling inför transplantation
Signalomvandling
Immunglobulin A
Blodtumörer
B-lymfocyter
Benvävsdöd
Induction Chemotherapy
Retrospektiva studier
Tidsfaktorer
Oxider
Multiple myeloma är en cancerform som utgår från plasmaceller, en typ av vit blodcell i benmärgen. Plasmaceller producerar antikroppar (immunglobuliner) som hjälper kroppen att bekämpa infektioner. Vid multipelt myelom har cancercellerna multiplicerat sig och bildat en onormalt stor mängd plasmaceller som producerar stora mängder av ett endast ett typ av antikropp (M-protein). Dessa cancerceller kan orsaka skada på ben, nedsättning av blodcellstillverkningen och andra komplikationer. Symptomen på multipelt myelom kan inkludera smärta i benen, trötthet, benbrott, infektioner och blödningar. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av blod- och urinprover, röntgenundersökningar och benmärgsbiopsi. Behandlingen kan omfatta kemoterapi, strålbehandling, stamcellstransplantation och målinriktad terapi.
'Myeloma proteiner' är ett samlingsbegrepp för oönormala proteinmolekyler som produceras i multipel myelom, en cancerform som utgår från plasmaceller i benmärgen. Dessa proteiner kallas även M-proteiner och kan delas in i två huvudkategorier:
1. Immunglobuliner (tunga kedjor): De flesta myeloma protein är fullständiga eller fragment av immunoglobuliner, som består av två tunga kedjor och två lätta kedjor. Tunga kedjor kan vara av typen IgG, IgA, IgD, IgE eller IgM.
2. Bence Jones-proteiner (lätta kedjor): Dessa är fristående lätta kedjor som inte binds till tunga kedjor. De kan hittas i urinen hos personer med multipel myelom.
Myeloma proteinerna kan orsaka skada på olika sätt, bland annat genom att störa normal produktion av andra proteiner, leda till bildning av abnormala antikroppar och orsaka nedsatt funktion hos immunsystemet.
Bordihydroxider är ett samlingsnamn för oorganiska föreningar som innehåller boroatomer bundna till två hydroxidgrupper (-OH). Ett exempel på en bordihydroxidförening är B(OH)3, även känd som ortoboronsyra. Dessa föreningar har medicinsk användning inom områden som dermatologi och oftalmologi, där de kan användas för att behandla olika hud- och ögonsjukdomar.
Pyrazinere er en type kjemisk forbindelse som inneholder en pyrazinering, som består av fire atomer med en dobbeltbinding mellom to kulstoffer og en singelbinding mellom hvert kullstof og et kvikt nitrogen. Pyraziner er relatert til andre heterocycliske forbindelser som inneholder en pyridinering, som også har en dobbeltbinding mellom to kulstoffer og en singelbinding mellom hvert kullof og et kvikt nitrogen.
Pyraziner har vært brukt i medisinsk sammenheng fordi noen av dem har vært funnet å ha antibakterielle egenskaper. For eksempel, pyrazinamid er ein antibiotisk legemiddel som brukes til behandling av tuberkulose. Det virker ved å støra bakteriens fôsfor- og kviktsyremetabolisme, sånn at bakterien ikke kan overleve og formultiplisere.
I tillegg har ein annen type pyraziner, pyridopyraziner, vore funnet å ha antiinflammatoriske egenskaper og brukes i behandlinga av reumatiske lidelser. Pyraziner er også vanlige i mange dagligvareprodukter som matvarer og drikkvarer, men i disse tilfellene er de vanlegvis ikke medisinsk aktive.
Talidomid är ett lugnande och sömngivande läkemedel som tillhör en grupp av mediciner som kallas immunmodulerande medel. Talidomid används huvudsakligen för att behandla komplikationer orsakade av en hudsjukdom vid lepra, kallad Erythema nodosum leprosum (ENL). Det kan också användas för att behandla multipel myelom och behandling av svår koagulering.
Det bör dock noteras att talidomid är känt för sina teratogena effekter, vilket betyder att det kan orsaka allvarliga missbildningar hos fostret om det används under graviditeten. Användningen av talidomid är därför strikt reglerad och endast tillgänglig genom speciella program som säkerställer att patienter informeras om riskerna och att effektiv förebyggande kontrakception används.
Enligt medicinskt perspektiv är plasmaceller typen av vita blodceller som producerar och sekreterar antikroppar, också kända som immunglobuliner. De utvecklas från B-celler i samband med en immunrespons för att hjälpa till att bekämpa infektioner. Plasmaceller producerar stora mängder av specifika antikroppar som är riktade mot en viss främmande substans, såsom en bakterie eller ett virus. Dessa antikroppar hjälper till att neutralisera eller eliminera patogenen från kroppen. Plasmaceller kan leva i vävnader över längre perioder och fortsätta att producera antikroppar för att ge immunitet mot en specifik patogen även efter att sjukdomen har botats.
Melfalan är ett kemoterapeutiskt läkemedel som tillhör gruppen alkylerande medel. Det används ofta i behandlingen av olika typer av cancer, framför allt multipelt myelom och vissa typer av ovarialcancer. Melfalan fungerar genom att angripa DNA i cancerceller och på så sätt förhindra celldelning och tillväxt. Läkemedlet ges vanligen intravenöst (via en infusion in i en ven) under kontrollerade former, eftersom det kan orsaka allvarliga biverkningar om det används på fel sätt eller vid för höga doser.
'Paraproteinemia' är ett medicinskt tillstånd där det förekommer förhöjda nivåer av monoklonala immunglobuliner (proteiner) i blodet. Dessa proteiner kallas paraproteiner och produceras av en klon av onormala plasma cells, som ofta är onkologiska i natur, såsom i multipel myelom eller B-cells lymfom. Paraproteinemier kan också förekomma i benigna tillstånd, såsom monoklonala gammopathi av oklar signifikans (MGUS).
Paraproteinerna kan orsaka olika komplikationer beroende på deras typ och mängd. De kan leda till att blodet blir tjockare, vilket kan orsaka symptom som blodproppar eller blödningar. Paraproteinerna kan också avlagra sig i olika vävnader i kroppen och orsaka skada, såsom i njurarna eller nerverna.
Det är viktigt att diagnostisera och behandla paraproteinemier för att förebygga komplikationer och förbättra prognosen för patienten. Behandlingen kan innefatta kemoterapi, immunterapori eller stamcellstransplantation beroende på underliggande orsak till paraproteinemin.
Monoclonal gammopathy of undetermined significance (MGUS) är en benign (ovänlig) tillstånd där en typ av vita blodkroppar, plasma celler, producerar en excessiv mängd av ett enskilt tycke av immunoglobulin, eller protein, känt som monoklonalt protein (M-protein) i blodet. MGUS är vanligt förekommande hos äldre vuxna och tenderar att vara asymptomatisk, men det kan utvecklas till maligna tillstånd som multipel myelom, primär amyloidos eller också malignt lymfom.
MGUS karaktäriseras av följande kriterier:
1. Monoklonalt protein i serum eller urin
2. Mindre än 10% plasma celler infiltration i benmärg
3. Inget tecken på malignitet, dvs inga skador på organ eller symptom orsakade av monoklonal gammopati
4. Inga tecken på andra kända kausativa tillstånd som kan förklara monoklonalt protein
Även om MGUS ofta är ett godartat tillstånd, bör patienter med MGUS följas upp regelbundet av en läkare eftersom det finns en risk för att utveckla cancer. Risken för att utveckla multipelt myelom eller ett annat malignitet är låg, men ökar över tiden.
Plasmacellsléukemi (PCL) är en aggressiv form av plasma cells cancer, som karaktäriseras av ökad mängd abnorma plasmaceller i benmärgen och i andra kroppsdelar. Plasmaceller är vita blodkroppar som producerar antikroppar eller immunglobuliner för att hjälpa kroppen att bekämpa infektioner. I PCL har plasmacellerna blivit cancerösa och kan bilda tumörer i benmärgen och spridas till andra kroppsdelar som lymfknutor, lever, lungor, hjärna och ben.
PCL delas ofta upp i två typer: immunoglobulin G (IgG) PCL och lätta kedje-PC
Lär dig mer på Mayo Clinics webbplats:
'Plasmacytom' är en benign (godartad) tumör som består av plasma cells, vilket är en typ av vit blodcell som producerar antikroppar i immunsystemet. Plasmacytomer tenderar att växa lokalt och bilda en massa i ett specifikt område, ofta i benen eller huden. Det är ovanligt att plasmacytomer sprider sig till andra delar av kroppen.
Plasmacytomer skiljer sig från maligna (ontartade) tumörer som kallas multipelt myelom, där plasma cells också spelar en central roll. I multipelt myelom har plasma cellsen förlorat kontrollen över celldelningen och kan sprida sig till andra delar av kroppen, vilket kan orsaka allvarliga komplikationer som benstarknader, njursvikt och immunbrist.
Det är värt att notera att det kan vara svårt att skilja mellan en godartad plasmacytom och en tidig ondartad multipelt myelom, så en patient med en diagnos av plasmacytom bör följas noggrant av en läkare för att säkerställa att tumören inte utvecklas till cancer.
Dexametason är ett starkt syntetiskt kortikosteroid, som används för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom inflammatoriska sjukdomar, autoimmuna störningar och allergier. Det fungerar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet och påverkar därmed kroppens inflammatoriska svar.
Dexametason har en stark verkan och används ofta i lägre doser än andra kortikosteroider, eftersom det behövs mindre för att uppnå den önskade effekten. Det kan ges oralt, intravenöst eller som topisk behandling beroende på tillståndet och patientens individuella behov.
Liksom med andra kortikosteroider kan långvarig användning av dexametason leda till biverkningar, såsom ökad risk för infektioner, ökad svaghet i musklerna och benen, försämrad ämnesomsättning, höjd blodtryck och förhöjda blodsockernivåer. Därför bör användningen av dexametason övervakas noga och avbrytas så snart som möjligt för att undvika långvariga komplikationer.
Autotransplantation är en medicinsk procedur där man flyttar celler, vävnader eller organ från en del av kroppen till en annan del hos samma individ. Detta görs ofta för att ersätta skadad, sjuk eller funktionsoduglig vävnad med frisk vävnad från samma person. Exempel på autotransplantation inkluderar till exempel transplantation av benmärg, hud, tänder och leverceller.
Syndecan-1 är ett transmembrant proteoglykan som består av en typ I transmembranprotein, kopplad till en eller flera heparansulfatkedjor och en koreshylkanaftad kortare kedja av chondroitinsulfat. Syndecan-1 är främst uttryckt på epitelceller och deltar i cellytorinteraktioner, signaltransduktion och kontroll av cellproliferation och differentiering. Det kan fungera som en receptor för diverse tillväxtfaktorer och cytokiner och är involverat i celldelning, migration och angiogenes. Syndecan-1 kan fånga upp och neutralisera patogena mikroorganismer och toxiner och spela en roll i immunförsvaret. Det kan också utsöndras från celler som en del av celldöd och användas som ett markör för epitelcellsskada, till exempel vid inflammation eller cancer.
"Benmärg" er en direkte oversatt betegnelse for "bone marrow", som er den bløde, fedet væv som findes i midten af store knogler i kroppen. Benmærket producerer forskellige typer celler, herunder røde blodceller (erythrocyter), hvide blodceller (leukocytter) og blodplader (trombocyter). Disse celler er vigtige for at transportere ilt rundt i kroppen, bekæmpe infektioner og stoppe blødninger. Benmærket er også en del af det immunsystem, da det producerer hvide blodceller, som hjælper med at forsvare kroppen mod sygdomme og infektioner.
"Cellular engraftment" refers to the process by which cells or tissues are transplanted into a patient's body and establish themselves within the recipient's tissue. This is an important concept in regenerative medicine, where cells such as stem cells may be used to replace or repair damaged or diseased tissues.
During cellular engraftment, the donor cells must migrate to the site of injury or damage, adhere to the extracellular matrix, and differentiate into the appropriate cell type. They must also establish a blood supply to receive nutrients and oxygen, and evade the recipient's immune system to avoid rejection.
The success of cellular engraftment depends on various factors, including the type and quality of the donor cells, the method of delivery, and the condition of the recipient's tissue. Efficient and safe cellular engraftment is a critical challenge in regenerative medicine, as it can have significant implications for the treatment of various diseases and conditions, such as cancer, diabetes, heart disease, and neurological disorders.
En tumörcellinje är en population av cancerceller som delar gemensamma genetiska mutationer och karaktäristika, och som har potentialen att växa, sprida sig och forma nya tumörer. När en cancercell delar sig och bildar nya celler kan dessa celler ärva de genetiska mutationerna från den ursprungliga cellen. Om en av dessa celler utvecklar ytterligare mutationer och börjar växa oberoende av den ursprungliga tumörcelllinjen, kan detta leda till en ny tumörcelllinje med nya karaktäristika och potentialen att respondera olikartat på behandlingar.
Tumörcelllinjer kan studeras i laboratorier för att undersöka cancercellers biologi, respons på behandlingar och möjliga terapeutiska mål. Genom att jämföra skillnader mellan olika tumörcelllinjer kan forskare få insikt i de genetiska och epigenetiska förändringarna som leder till cancerutveckling och progression.
Bence Jones protein är ett tynt protein som består av monoklonala immunoglobulin lättkedjor. Det kan påträffas i urinen hos patienter med multipel myelom, en malign tumör av plasma cells, eller i vissa andra sjukdomar där det bildas klona av plasma cells. Bence Jones protein är uppkallat efter den brittiske läkaren Henry Bence Jones som först beskrev dess förekomst i urinen 1847.
'Paraprotein' er en medisinsk betegnelse for et tyndt, monoklonalt protein som dannes i forbindelse med mange former for multipel myelom, macroglobulinæmi og visse andre monoklonale gammaglobulinvilkår. Paraproteinet produceres ofte af en klonalt malign belastning af plasmaceller eller B-celler, der overproducerer et specifikt immunoglobulin (antistof) med en ukorrekt foldet struktur.
Paraproteiner kan klassificeres som enten intakte monoklonale immunglobuliner (M-proteiner) eller fragmenter heraf, såsom M-komponenter. De kan forårsage forskellige kliniske symptomer alt efter deres type og koncentration i blodet eller urinen. Nogle almindelige komplikationer inkluderer nedsat nyrefunktion, neurosensorisk skade, koagulopati, og infektion.
Laboratoriemæssigt kan paraproteiner fastslås ved hjælp af elektroforesis, som adskiller proteiner efter deres løsningsmiddelbetingede ladning og molekylarvekt. Immundefektioner eller andre sygdomme kan også resultere i paraproteinemia, men det er vigtigt at understrege at paraproteiner ikke altid er patologiske og kan findes i små mængder hos sunde individer.
Immunoglobuliner är proteiner som produceras av B-celler och plasma cells och har en viktig roll i immunförsvaret. De består av två identiska lätta kedjor (lambda eller kappa) och två identiska tunga kedjor (alpha, gamma, delta eller epsilon).
En lätt kedja är ett typspecifikt protein som innehåller en variabel region som kan binda till olika antigener, samt en konstant region. Lätta kedjor delas in i två klasser: lambda och kappa. Varje immunoglobulinmolekyl innehåller två identiska lätta kedjor, antingen båda är av lambda-typ eller båda är av kappa-typ.
Lätta kedjor har en molekylmassa på ungefär 25 kDa och består av en variabel region (V) och en konstant region (C). Variabla regionen innehåller tre komplementaritetsdetermineringsområden (CDR) som är involverade i antigenbindningen. Konstanta regionen består av en konstanteram, vilket gör att lätta kedjor kan kategoriseras i olika underklasser baserat på skillnader i den konstanta regionen.
I summa, immunglobulin med lätt kedja är en del av det adaptiva immunförsvaret som producerar proteiner som består av två identiska lätta kedjor och två tunga kedjor. Lätta kedjor innehåller en variabel region som kan binda till olika antigener, samt en konstant region som gör att de kan kategoriseras i olika underklasser.
Kombinationstherapie mit Zelltherapeutika bezieht sich auf die Anwendung von zwei oder mehr Arten von Zelltherapeutika, die zusammen verwendet werden, um eine Krankheit oder Erkrankung zu behandeln. Zelltherapeutika sind medizinische Produkte, die lebende Zellen enthalten und dazu bestimmt sind, bei, in oder mit dem menschlichen Körper angewendet zu werden, um eine therapeutische Wirkung zu erzielen.
Die Kombinationstherapie mit Zelltherapeutika kann auf verschiedene Arten durchgeführt werden, wie zum Beispiel:
* Die Kombination von Stammzellen und genetisch modifizierten Zellen, um eine spezifische therapeutische Wirkung zu erzielen.
* Die Kombination von zwei oder mehr Arten von Stammzellen, um die Vorteile jeder Art von Stammzelle zu nutzen und eine verbesserte therapeutische Wirkung zu erzielen.
* Die Kombination von Zelltherapeutika mit anderen Arten von Therapien, wie zum Beispiel Chemotherapie oder Strahlentherapie, um die Wirksamkeit der Behandlung zu erhöhen und gleichzeitig Nebenwirkungen zu minimieren.
Die Kombinationstherapie mit Zelltherapeutika ist ein aktives Forschungsgebiet in der Medizin, insbesondere in Bereichen wie Onkologie, Neurologie und degenerative Erkrankungen. Es gibt bereits einige zugelassene Produkte, die auf dieser Art von Therapie basieren, und es wird erwartet, dass in den kommenden Jahren weitere Produkte auf den Markt kommen werden.
Proteasome inhibitors are a class of medications that work by blocking the action of proteasomes, which are protein complexes in cells that break down other proteins. By inhibiting the proteasome, these drugs prevent the breakdown of proteins that regulate cell growth and division, leading to an accumulation of these proteins in the cell. This can cause the death of cancer cells and slow or stop their growth.
Proteasome inhibitors are used in the treatment of certain types of cancer, including multiple myeloma and mantle cell lymphoma. Examples of proteasome inhibitors include bortezomib (Velcade), carfilzomib (Kyprolis), and ixazomib (Ninlaro). These drugs are given by injection or infusion and are usually used in combination with other cancer treatments.
Side effects of proteasome inhibitors may include nausea, vomiting, diarrhea, fatigue, fever, and peripheral neuropathy (nerve damage that can cause numbness, tingling, or pain in the hands and feet). These drugs can also increase the risk of infection and may have other serious side effects. It is important for patients to discuss the potential risks and benefits of proteasome inhibitors with their healthcare provider.
Enligt den medicinska ordboken definieras en "blodstamcellstransplantation" som en procedure där patienten får en transplantation av blodstamceller, vanligen från benmärgen. Dessa celler kan härstamma antingen från en donator (allogen transplantation) eller från själva patienten (autolog transplantation).
Blodstamcellstransplantation används ofta som behandling för olika former av blodcancer, såsom leukemi och lymfom, då den kan hjälpa till att bygga upp patientens immunsystem efter en kraftig behandling, såsom kemoterapi eller strålbehandling. Under proceduren tar man bort patientens eget immunsystem med hjälp av höga doser av kemoterapi och/eller strålbehandling, för att sedan ersätta det med de nya, friska blodstamcellerna.
Efter transplantationen kan patienten behöva vila och återhämta sig under en längre tid, då det tar tid för de nya cellerna att växa och utvecklas till fullt fungerande blodceller. Under denna tiden kan patienten vara känslig för infektioner och andra komplikationer, men med korrekt vård och övervakning kan de flesta patienter tillfriskna och leva ett normalt liv efter en lyckad transplantation.
'Upplösning av benvävnad' refererar till ett medicinskt tillstånd där benvävnaden bryts ned och ersätts av mjuk vävnad eller ledvätska. Detta kan orsakas av olika sjukdomar, såsom cancer, infektioner eller autoimmuna störningar. Ett exempel på en sjukdom som kan orsaka upplösning av benvävnad är multipel myelom, en typ av cancer som drabbar plasma cells i benmärgen. Andra tillstånd som kan leda till upplösning av benvävnad inkluderar osteoporos och benmarksinflammation (osteomyelit). Symptomen på uppösning av benvävnad kan variera beroende på vilken del av kroppen som är drabbad, men kan inkludera smärta, svullnad, rörelsebegränsning och sämre balans. Behandlingen beror på orsaken till uppösningen och kan omfatta mediciner, strålbehandling eller kirurgi.
Skelettsjukdomar är en samlande beteckning för sjukdomar som drabbar skelettet och lederna. Detta kan innefatta allt från smärtsamma akuta tillstånd som exempelvis benskador, till kroniska sjukdomar som osteoporos och reumatoid artrit. Skelettsjukdomar kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive ärftliga faktorer, infektioner, trauma, cancer och autoimmuna störningar. Vissa skelettsjukdomar kan leda till smärta, svårigheter att röra sig och försämrad kvalitet på livet om de inte behandlas korrekt.
Interleukin-6 (IL-6) är ett cytokin, ett signalsubstans som produceras av flera olika celltyper i kroppen. Det spelar en viktig roll i immunförsvaret och inflammationen. IL-6 verkar genom att binde till sin receptor på cellytan och utlösa en signaltransduktionsväg som leder till ändringar i cellens genuttryck och funktion.
IL-6 är involverat i regleringen av immunresponsen, hematopoesis (blodcellsproduktion), inflammationen och akutfasreaktionen. Det kan också vara involverat i patologiska processer som cancer och autoimmuna sjukdomar.
I klinisk medicin används IL-6 som ett markör för inflammatorisk aktivitet och kan mätas i blodprover för att diagnostisera och monitorera sjukdomar som rheumatoid artrit, systemisk lupus erythematosus och cancer.
Waldenström's makroglobulinemi (WM) är en sällsynt typ av cancer som drabbar plasma celler, en typ av vit blodscell som producerar antikroppar. I WM överväxer plasma cellerna i benmärgen och producerar onormalt stora mängder av ett speciellt slag av antikropp, kallat IgM. Denna ökade produktion av IgM leder till en höjning av proteinhalten i blodet, vilket kan orsaka en rad symtom som exempelvis trötthet, blödningar, neuropati och nedsatt njurfunktion. WM är inte kurabel men behandlingen kan fördröja sjukdomens framskridande och förbättra patientens kvalitet på livet.
Apoptosis är en form av programmerad celldöd som sker under normala fysiologiska förhållanden, såväl som i samband med sjukdomar och skada. Det är en aktiv process där cellen genomgår en serie specifik morfologiska och biokemiska förändringar, inklusive kondensation av kromatin, fragmentering av DNA, membranbubblor och celldelning till apoptotiska kroppar som sedan fagocyteras av omgivande celler utan att orsaka någon inflammatorisk respons. Apoptos kan initieras genom en mängd olika signaltransduktionsvägar, inklusive extracellulära signalsubstanser, intracellulära stressfaktorer och mitokondriella störningar. Dessutom är apoptos en viktig mekanism för att eliminera celler som är skadade eller muterade, för att underhålla homeostasen i flertalet organismers vävnader och för att modulera immunresponsen.
Människokromosompar 14 refererar till ett par av autosoma (icke-könsbärande) kromosomer som finns hos människor. Varje person har två exemplar av varje autosomal kromosom, en ärftad från modern och en från fadern.
Kromosomen 14 innehåller gener som kodar för ett stort antal proteiner och RNA-molekyler som har viktiga funktioner i cellen. Bland annat finns det gener på kromosom 14 som är involverade i blodcellsproduktion, immunförsvar, neurotransmission och celldelning.
Abnormaliteter i antalet eller strukturen av kromosom 14 kan leda till olika genetiska störningar. Till exempel kan en extra kopia av hela kromosomen 14 orsaka Downs syndrom, även om detta är mycket ovanligt. Mer vanliga är små förändringar i antalet eller strukturen av gener på kromosom 14, vilket kan leda till specifika genetiska störningar som exempelvis deleteringssyndrom 14q och duplikationssyndrom 14q.
'Tumörceller, odlade' refererar till när cancerceller har bildat en massa eller tumör genom att dela sig och växa oregelbundet. Tumör i sig själv är inte alltid cancer, eftersom det finns både godartade (benigna) och elakartade (maligna) tumörer.
Godartade tumörer växer långsamt, har väldefinierade gränser och tenderar att vara mindre aggressiva än elakartade tumörer. De kan ofta tas bort genom kirurgi och är sällan livshotande.
Elakartade tumörer däremot, som också består av odlade tumörceller, växer snabbare, infiltrerar omgivande vävnad och kan sprida sig (metastasera) till andra delar av kroppen via blod- eller lymfkärlen. Dessa tumörer är mer aggressiva än godartade och kan vara livshotande beroende på storlek, placering och omfattning av spridningen.
SCID (Severe Combined Immunodeficiency) hos möss är en genetisk recessiv sjukdom som orsakas av mutationer i olika gener och leder till ett totalt eller nästan totalt utebliven fungerande immunsystem. SCID hos möss innebär ofta en kraftig nedsättning av T-celler, B-celler och i vissa fall NK-celler (naturligt mördande celler).
Den vanligaste formen av SCID hos möss är den som orsakas av mutationer i genen IL2RG (interleukin-2 receptor gamma chain), vilket leder till en brist på fungerande cytokinreceptorer på T-celler och NK-celler. Detta resulterar i ett uteblivet utveckling av dessa celltyper och en kraftig nedsättning av immunförsvaret.
Möss med SCID är mycket känsliga för infektioner, eftersom de saknar effektiva skyddsmekanismer mot patogener som bakterier, virus och svampar. De kan dö av en infektion redan under det tidiga livet om de inte behandlas. SCID hos möss är ett viktigt forskningsmodell för att studera immunologi, genetik och sjukdomsprocesser samt utveckling av terapeutiska strategier för SCID och andra immunbristsjukdomar.
Benmärgsceller, även kallade hematopoetiska stamceller, är celler som har förmågan att utvecklas till olika typer av blodceller. De kan delas in i två grunder: myeloida och lymfatiska benmärgsceller. Myeloida benmärgsceller kan utvecklas till röda blodceller, vita blodceller som granulocyter, monocyter och makrofager samt blodplättar. Lymfatiska benmärgsceller kan utvecklas till olika sorters vita blodceller som lymfocyter, B-celler, T-celler och naturliga killer (NK-celler). Benmärgscellerna återfinns i ryggradens mjukvävnad och är viktiga för att producera de celler som utgör blodet.
Immunoglobulin G (IgG) är en typ av antikropp som produceras av B-celler i svaret på ett immunologiskt utmaning. IgG består av två lätta kedjor och två tunga kedjor, där de senare innehåller en konstant region (Fc) och en variabel region som binder till antigener.
IgG har flera funktioner, bland annat att neutralisera toxiner och virus, aktivera komplementsystemet och hjälpa till att fagocytera främmande partiklar. IgG är den vanligaste typen av antikropp i serum och har en halveringstid på ungefär 21 dagar.
Kappkedjan (Fc-delen) hos IgG kan binda till Fc-receptorer på olika celltyper, såsom neutrofiler, monocyter och makrofager. Detta leder till aktivering av dessa celler och initiering av immunförsvaret. Kappkedjan kan även binda till proteiner i komplementsystemet, vilket leder till en kaskad av reaktioner som hjälper till att eliminera främmande partiklar.
Bisfosfonater är en grupp läkemedel som används för att behandla skelettrelaterade sjukdomar, till exempel osteoporos och cancer relaterad benförsvagning. De fungerar genom att hämma nedbrytningen av benvävnad och på så sätt minska benresorptionen. Detta kan leda till ökad benstyrka och minskat risk för skelettrelaterade komplikationer som frakturer (benbrott).
Bisfosfonater ges vanligen som tablett eller intravenös infusion och de olika medlen i gruppen har olika halvtider i kroppen, vilket påverkar hur ofta de behöver tas. De vanligaste bisfosfonaterna är alendronat, risedronat, ibandronat och zoledronat.
Samtliga bisfosfonater har vissa biverkningar som kan vara allvarliga om de inte behandlas, till exempel ont i mag-tarmkanalen, muskel-skelettbesvär och i sällsynta fall osteonekros (död av benvävnad). Dessa biverkningar är dock ovanliga och generellt sett är fördelarna med behandlingen större än riskerna.
Det är viktigt att diskutera eventuella frågor eller oro relaterade till bisfosfonater med läkaren innan man påbörjar en behandling.
Vincristine är ett kemoterapeutiskt läkemedel som tillhör gruppen vinkaalkaloider. Det isoleras från växten Catharanthus roseus (tidigare kallad Vinca rosea). Vincristine verkar genom att störa cellcykeln i snabbt delande celler, vilket gör det effektivt mot cancerceller. Det används vanligen för behandling av leukemi, lymfom och hjärntumörer.
Läkemedlets exakta mekanism innebär att det stör polymeriseringen av tubulin till mikrotubuli, vilket är en viktig del av cellens kärn- och celldelning. Detta leder till apoptos eller programmerad celldöd hos cancerceller.
Vincristine administreras vanligen som intravenös infusion och kan ha biverkningar såsom neuropati (skada på nerver), illamående, kräkningar, muskelvärk och förändringar i blodbilden.
Syndecaner är en typ av transmembrana proteoglykaner som utgör en viktig del av cellens yttre membrankanal. De fungerar som mekaniska receptorer och kan binda till extracellulära matrisproteiner, cytokiner och till andra signalsubstanser. Syndecanerna spelar därför en viktig roll i cellytans signaltransduktion och cell-cell-kommunikation. De är också involverade i reguleringen av cellproliferation, differentiering, migration och angiogenes. Genom att interagera med olika signalsubstanser kan syndecanerna modulera dessa processer och på så sätt bidra till att kontrollera cellens beteende och funktion.
Prednisone är ett syntetiskt glukokortikoid preparat som används för behandling av en mängd olika sjukdomar och tillstånd, framför allt inflammatoriska eller autoimmuna tillstånd. Det fungerar genom att minska aktiviteten i immunsystemet och på så sätt reducera inflammation och svullnad. Prednisone kan användas för att behandla till exempel astma, eksem, ledinflammationer, multipel skleros, reumatoid artrit och vissa former av cancer. Liksom med andra kortikosteroidpreparat kan prednisone ge upphov till biverkningar som ökad aptit, viktuppgång, sömnsvårigheter, humörsvängningar och försämrad immunförsvar.
'Prognose' er et begreb indenfor medicin, der refererer til forudsigelsen af sygdommens udvikling og slutresultat for en patient. Det er en vurdering af, hvordan sygdommen muligvis vil udvikle sig i fremtiden, herunder sandsynligheden for komplikationer, tilbageslag eller genopretning, og potentialet for livslængdeforventning. Prognosen kan blive påvirket af mange variable faktorer, såsom patientens alder, sundhedstilstand, behandlingsmuligheder og sygdommens art og sværhedsgrad. Den kan hjælpe læger og andre sundhedspersonale med at planlægge den bedste behandling og pleje for patienten, samt hjælpe patienter og deres familier med at forstå og forberede sig på det mulige sygdomsforløb.
'Maintenance Chemotherapy' är en form av cancerbehandling som innebär att patienten ges lägre doser av kemoterapi över en längre tidsperiod efter att ha genomgått en intensivare induktionsfas av behandling. Syftet med underhållschemotherapin är att förlänga remissionstiden och förbättra överlevnaden genom att kontinuerligt hålla nere cancercellernas tillväxt och spridning. Denna typ av behandling används ofta vid behandling av vissa slags leukemier, lymfom och andra cancersjukdomar.
"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.
Immunoglobuliner (antikropp) är proteiner som produceras av B-celler och plasma cells i kroppen för att hjälpa till att bekämpa främmande ämnen som virus, bakterier och andra patogener. Det finns fem typer av immunoglobuliner: IgA, IgD, IgE, IgG och IgM. Varje typ har en specifik funktion i immunförsvaret.
Lambda-kedjan (λ-kedjan) är en del av den lätta kedjan i immunoglobulinmolekylen. Den består av två polypeptidkedjor, lambda-1 och lambda-2, som är sammanbundna med disulfidbindningar. Lambda-kedjorna förekommer tillsammans med de andra lätta kedjorna, kappa-kedjorna (κ-kedjorna), i immunoglobulinmolekyler.
Lambda-kedjor är mindre vanliga än kappa-kedjor och utgör endast cirka 15-20% av alla lätta kedjor i människokroppen. De flesta immunglobuliner innehåller antingen en lambda- eller en kappa-kedja, men inte båda.
I summa kan man säga att 'Immunglobulin, lambdakedja' är en typ av antikropp som innehåller en lambda-kedja i sin lätta kedja.
Alkylerande cellegifter är en typ av kemoterapi som fungerar genom att attackera DNA i cancerceller och förhindra dem från att dela sig och växa. De gör detta genom att addera alkylgrupper till DNA-molekylen, vilket orsakar skador på dess struktur och stör celldelningen. Exempel på alkylerande cellegifter inkluderar cyklofosfamid, ifosfamid, karboplatin och cisplatin.
'Remissionsinduktion' er en betegnelse, der primært anvendes indenfor onkologi og hematologi. Det refererer til den fase af en kræftbehandling, hvor målet er at reducere tumorlasten og/eller undertrykke sygdommen så meget som muligt, typisk med henblik på at opnå komplet remission eller delvis remission.
I praksis kan remissionsinduktion involvere brug af forskellige typer behandlinger, herunder kemoterapi, immunterapi, targeted therapy (målrettet terapi) og/eller stråleterapi, alt efter den specifikke kræfttype og dens biologiske egenskaber.
For eksempel i akut lymfoblastisk leukæmi (ALL), vil remissionsinduktion ofte involvere en kombination af forskellige typer kemoterapi, der gives over en periode på flere uger med det formål at eliminere så mange leukæmiske celler som muligt og opnå komplet remission.
Det er værd at notere, at remissionsinduktion ikke altid resulterer i en komplet forsvinden af sygdommen, men kan også føre til en delvis remission, hvor tumorlasten er reduceret, men stadig eksisterer. I sådanne tilfælde kan yderligere behandling gives for at forsøge at eliminere resten af sygdommen og opnå komplet remission.
Stamcellstransplantation (SCT) är en medicinsk behandlingsmetod där patienten får en transplantation av stamceller, vanligtvis från benmärg. Stamceller är celler som har förmågan att dela sig och differensiera till olika typer av celler i kroppen.
I samband med en SCT behandlas patienten först med höga doser av kemoterapi och/eller strålbehandling för att eliminera sjukdomscellerna i benmärgen. Sedan ges patienten en transplantation av friska stamceller, som börjar bygga upp en ny, frisk benmärg och producera nya, friska blodceller.
Stamcellstransplantation kan användas för att behandla olika sjukdomar, till exempel cancerformer som leukemi, lymfom och multipel myelom, samt vissa ärftliga sjukdomar som sjukdomar i blodet och immunförsvaret.
Det finns två huvudtyper av stamcellstransplantation: autolog transplantation och allogen transplantation. Vid en autolog transplantation använder man patientens egna stamceller, som har hämtats och kylfrusatts innan behandlingen med kemoterapi eller strålbehandling påbörjas. Vid en allogen transplantation använder man stamceller från en donator, vanligtvis en nära släkting till patienten, men i vissa fall kan även obesläktade donatorer användas.
Läkemedelsresistens hos cancer eller tumör innebär att cancerceller blir mindre känsliga för behandling med läkemedel som tidigare fungerat. Detta kan inträffa på grund av genetiska mutationer eller andra mekanismer i cancercellerna, vilket gör att de inte längre svarar på läkemedlet som förväntat.
Det finns olika typer av läkemedelsresistens hos tumörer, beroende på vilken typ av behandling som används. Till exempel kan resistens mot kemoterapi orsakas av en ökad förmåga hos cancercellerna att reparera skada på DNA eller att pumpa ut läkemedlet från cellen. Resistens mot målriktad terapi, som monoklonala antikroppar eller tyrosinkinashämmare, kan bero på mutationer i de molekyler som behandlingen riktar in sig på.
Läkemedelsresistens hos tumörer är en utmaning inom cancerbehandling och forskning kring hur man kan förhindra eller överbrygga resistens är därför ett viktigt område.
"Translokation, genetisk" refererer til en type genetisk mutation hvor der forekommer en overførsel eller udveksling af store dele (eller hele) af en kromosom med en anden. Denne proces kan resultere i to typer translokationer:
1. Reciprok translokation: Her sker der en ømsesidig udveksling af genetisk materiale mellem to forskellige kromosomer. Det vil sige, at et bestemt segment fra én kromosom byttes ud med et segment fra en anden kromosom.
2. Robertsoniansk translokation: Her fusionerer to akrocentriske kromosomer (kromosomer med korte arme) ved deres centromere, hvilket resulterer i en større kromosom og et mindre antal kromosomer i alt.
Translokationer kan være konsekvensen af fejl under celledeling eller udvikle sig som følge af skade på DNA-molekylet, for eksempel ved eksponering for ioniserende stråling eller kemiske stoffer. Nogle translokationer kan være asymptomatiske og ikke have nogen negativ effekt, mens andre kan føre til genetiske sygdomme, udviklingsforstyrrelser eller cancer.
Doxorubicin är ett läkemedel som tillhör en grupp kallad antineoplastiska medel, och är specifikt en typ som kallas antitumörantibiotika. Det används vanligtvis i behandlingen av olika typer av cancer, såsom bröstcancer, lungcancer, leukemi och lymfom.
Doxorubicin fungerar genom att hindra cellers förmåga att dela sig och växa, vilket är en nödvändig process för att cancersceller ska kunna växa och sprida sig i kroppen. Det gör detta genom att binda till DNA i cellkärnan och störa dess funktion, vilket orsakar skada på cellens DNA och kan leda till apoptos (programmerad celldöd).
Läkemedlet ges vanligtvis som intravenös infusion och används ofta i kombination med andra cancerläkemedel. Doxorubicin kan dock ha allvarliga biverkningar, såsom hjärtsvikt, levertoxicitet och lägre andelen vita blodkroppar, varför det vanligtvis begränsas till en viss dos per patient under deras livstid.
"Reglering av genuttryck, cancer" refererer til prosessen där cellers vækst, deling og død kontrolleres for å forebygge uregulær vekst som kan føre til kraftige, abnormale vækster av celler, kalt tumører. Når reguleringen av genuttrykk fungerer feil eller blir størt, kan det føre til u kontrollert cellevækst og eventuell cancers utvikling.
I en celles livscyklus spiller gener en viktig rolle i å bestemme hvordan cellen fungerer og oppfører seg. Genuttrykk refererer til når gener aktiveres eller deaktiveres for å produsere proteiner som påvirker cellens funksjon. I en healthy cell er denne prosessen strikt regulert av komplekse molekylære mekanismer.
I tillegg til å kontrollere cellens vekst og deling, spiller reguleringen av genuttrykk også en viktig rolle i å sikre at celler dør når de skal, et prosess kalt apoptose. Dersom denne prosessen ikke fungerer korrekt kan det føre til u kontrollert cellevækst og eventuell cancers utvikling.
Tumører kan være godartede eller maligne. Godartede tumører vokser langsomt, er lokaliserte og har en lav risiko for å spre seg til andre deler av kroppen. Maligne tumører, eller cancers, vokser raskt, kan invadere andre deler av kroppen og metastasere til andre organer.
Feilregulering av genuttrykk kan føre til u kontrollert cellevækst og eventuell cancers utvikling ved å påvirke flere aspekter av cellens funksjon, inkludert vekstfaktorer, apoptose, angiogenese og DNA-reparasjon. For eksempel kan overaktivering av onkogener eller undertrykkelse av tumorsuppressorgener føre til u kontrollert cellevækst og cancers utvikling.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til resistens mot kjemoterapi og strålebehandling. For eksempel kan overaktivering av onkogener som aktiverer DNA-reparasjon eller undertrykkelse av tumorsuppressorgener som hindrer celledød føre til resistens mot kjemoterapi og strålebehandling.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt angiogenese, eller blodkjedsdannelse, som er nødvendig for cancers vekst og spredning. For eksempel kan overaktivering av vækstfaktorer som stimulerer angiogenesen føre til økt blodkjedsdannelse og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt invasivitet og metastase, som er ansvarlig for mange dødsfall relatert til cancer. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som hindrer celledeling og migrasjon føre til økt invasivitet og metastase.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt inflammasjon, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av proinflammatoriske signalveier som NF-kB føre til økt inflammasjon og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt stresse respons, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer stresse respons føre til økt stresse respons og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt apoptose resistans, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer apoptose føre til økt apoptose resistans og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt angiogenese, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av vækstfaktorer som stimulerer angiogenesen føre til økt blodkjedsdannelse og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt invasivitet, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer invasivitet føre til økt invasivitet og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt metastase, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av metastasefaktorer føre til økt metastase og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt resistens mot kjemoterapi, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener som regulerer apoptose føre til økt resistens mot kjemoterapi og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt resistens mot stråleterapi, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av DNA-reparasjonsfaktorer føre til økt resistens mot stråleterapi og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt resistens mot immunterapi, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av immunfaktorer føre til økt resistens mot immunterapi og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt angiogenese, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av vækstfaktorer føre til økt angiogenese og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt invasivitet, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av matrixmetalloproteinaser føre til økt invasivitet og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt metastase, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan undertrykkelse av tumorsuppressorgener føre til økt metastase og cancers vekst og spredning.
I tillegg kan feilregulering av genuttrykk også føre til økt apoptose, som er relatert til cancers utvikling og progressjon. For eksempel kan overaktivering av apoptoseregulatorer føre til økt apoptose og
Kombinationstherapie (engelska: Combination therapy) är en form av behandling där två eller fler läkemedel, var och en med sitt specifika verkningssätt, kombineras för att behandla en sjukdom. Syftet med kombinationstherapin kan vara att öka effektiviteten hos behandlingen, minska doserna av varje läkemedel och/eller reducera potentialen för biverkningar genom att undvika höga koncentrationer av enskilda läkemedel.
Denna typ av terapi används ofta vid behandling av kroniska sjukdomar som HIV/AIDS, cancer och hjärt-kärlsjukdomar. I exempelvis HIV/AIDS-behandling kan en kombination av flera antiretrovirala läkemedel användas för att minska virusets förmåga att replikera sig, vilket i sin tur saktar ned sjukdomens framskridande och förbättrar patientens livskvalitet.
I cancerbehandling kan kombinationstherapin involvera användning av flera olika typer av läkemedel, såsom kemoterapi, immunterapi och målgerichtad terapi, för att attackera tumören på olika sätt. Detta kan öka sannolikheten för en framgångsrik behandling och minska risken för resistensutveckling hos cancercellerna.
I vissa fall kan kombinationstherapin även användas vid behandling av infektionssjukdomar, där flera antimikrobiella läkemedel kombineras för att bekämpa en resistentsjukdom eller öka effektiviteten av behandlingen.
'Recurrence' refererar till att en sjukdom eller ett symptom återvänder efter en period av förbättring eller remission. Det kan användas i olika medicinska sammanhang, men ofta talar man om recurrens när cancer återvänder efter behandling. I sådana fall betyder det att cancerceller har överlevt initialbehandlingen och börjat växa igen. Recurrens kan vara lokal (i samma plats som tidigare), regional (i omgivande vävnader eller lymfkörtlar) eller systemisk (i kroppen som helhet, inklusive avlägsna organ).
'Survival analysis' är en statistisk metod som används för att analysera tid till händelse, ofta för att undersöka tiden till ett specifikt utfall, såsom dödlighet eller misslyckande av en behandling. Den inkluderar tekniker för att beräkna sannolikheten för olika typer av överlevnad, som total överlevnad (tiden till att den första händelsen inträffar), ömsesidig överlevnad (sannolikheten för att båda två i en grupp överlever till en viss tidpunkt) och begränsad överlevnad (sannolikheten för att överleva en viss tidsperiod). Survival analysis används ofta inom medicinsk forskning, men kan också användas inom andra områden som kräver analys av tid till händelse, såsom ingenjörsvetenskap och sociologi.
'Survival rate' er en begrep i medisin som refererer til den prosentuelle andel av patienter som overlever en bestemt type sykdom eller behandling et gitt tidspunkt. Det kan beregnes på forskjellige måter, men en vanlig måte er å se på fem-års-overlevelsen, som er prosenten av patienter som lever minst fem år etter diagnosen. Survival rate kan være en viktig informasjon for å forstå prospektivet for en sykdom og hvor effektive behandlinger kan være.
Cyklofosfamid är ett cellgift som används för att behandla olika slags cancer och autoimmuna sjukdomar. Det är en typ av alkylerande medel, vilket betyder att det fungerar genom att skada DNA i cancerceller så att de inte kan dela sig och växa.
Cyklofosfamid ges vanligen som intravenös infusion (dropp) eller som tablett. Några av de vanligaste biverkningarna av cyklofosfamid inkluderar illamående, kräkningar, diarré, mukosit (irriterad och smärtsam slemhinna i munnen och tarmen), håravfall och ökad risk för infektion. Cyklofosfamid kan också ha skada på de vita blodkropparna, röda blodkropparna och blodplättarna, vilket kan leda till en förhöjd risk för blödningar, anemi och infektioner.
Liksom med alla cellgifter bör cyklofosfamid ges under noggrann medicinsk övervakning för att minimera risken för biverkningar och komplikationer.
En proteasomhämmare är ett läkemedel som hämmar funktionen hos proteasomen, ett proteincomplex som bryter ner andra proteiner inuti celler. Proteasomer spelar en viktig roll i cellens proteinska homeostas, det vill säga balansen mellan syntes och nedbrytning av proteiner. Genom att hämma proteasomernas funktion kan man påverka nedbrytningen av proteiner som är involverade i cellcykeln och celldelningen, vilket gör att proteasomhämmare används som en typ av cancerläkemedel. Proteasomhämmare används bland annat vid behandling av multipelt myelom, mantlecellslymfom och andra typer av cancer. Exempel på godkända proteasomhämmare är bortezomib (Velcade), carfilzomib (Kyprolis) och ixazomib (Ninlaro).
Stroma cells are a type of cell that are found in various tissues throughout the body. They are often referred to as "connective tissue cells" because they play a supportive role in the tissues where they are found. Stroma cells produce and maintain the extracellular matrix, which is the network of proteins and other molecules that provides structural support to cells and helps to regulate cell behavior.
There are several different types of stroma cells, including fibroblasts, adipocytes (fat cells), and myofibroblasts. Fibroblasts are the most common type of stroma cell, and they produce collagen and other proteins that make up the extracellular matrix. Adipocytes are specialized stroma cells that store energy in the form of fat, while myofibroblasts are stroma cells that have contractile properties and help to regulate tissue tension and repair.
Stroma cells can also play a role in the immune system by producing cytokines and other signaling molecules that help to coordinate the immune response. In some cases, stroma cells may also contribute to the development of diseases such as cancer, fibrosis, and autoimmune disorders.
I medicinsk kontext refererar "Människokromosomer, par 13" till de två kromosompar som är nummer 13 i det mänskliga kromosomsatta. Varje normal cell i en människas kropp innehåller 23 paret av kromosomer, förutom könscellerna (spermier och ägg) som endast har 22 par. Av dessa 23 par är 22 par autosomala kromosomer och det sista paret är könsbestämmande kromosomer (X och Y-kromosomen hos män, två X-kromosomer hos kvinnor).
Par 13 består alltså av två identiska kopior av kromosom 13. Varje kromosom innehåller tusentals gener som ger instruktioner för cellens funktion och utveckling. Genetiska abnormaliteter kan uppstå när det finns för få eller för många kopior av en viss kromosom, inklusive kromosom 13. Ett exempel på ett syndrom orsakat av en genetisk abnormalitet på kromosompar 13 är Pätau syndrom (även kallad Down syndrom), som orsakas av en extra kopia av kromosom 13.
Cell proliferation refers to the process by which cells divide and increase in number. In medicine, cell proliferation is a fundamental biological process that is tightly regulated in the body. However, uncontrolled cell proliferation can lead to the development of various diseases, including cancer. Therefore, understanding the mechanisms that regulate cell proliferation is crucial for developing effective treatments for these conditions.
The process of cell proliferation involves several stages, including:
1. Cell growth and preparation for division (G1 phase)
2. DNA replication (S phase)
3. Preparation for cell division (G2 phase)
4. Cell division (M phase), which includes mitosis (nuclear division) and cytokinesis (cytoplasmic division)
These stages are tightly regulated by various intracellular signaling pathways, as well as external factors such as growth factors and hormones. Dysregulation of these pathways can lead to abnormal cell proliferation and the development of diseases such as cancer.
In summary, cell proliferation is a critical biological process that is tightly regulated in the body. Understanding the mechanisms that control cell proliferation is essential for developing effective treatments for various medical conditions, including cancer.
Hypergammaglobulinemia är ett medicinskt tillstånd där individen har förhöjda nivåer av immunglobuliner (gammaglobuliner) i blodet. Detta kan orsakas av olika sjukdomar eller störningar i immunsystemet, såsom infektioner, autoimmuna sjukdomar, inflammation eller cancer relaterad till plasma celler (t.ex. multipel myelom). I vissa fall kan hypergammaglobulinemi också vara asymptomatisk och upptäckas av en slump under rutinmässiga blodprover.
Beta-2-mikroglobulin (β2M) är ett protein som förekommer naturligt i kroppen och har en molekylvikt på cirka 11 800 Dalton. Det bildas i endoplasmatiska reticululumet hos alla celler i kroppen, men framförallt av plasma cells (en typ av vit blodcell).
β2M är en komponent i major histokompatibilitetskomplexet (MHC klasse I) som spelar en viktig roll i immunförsvaret genom att presentera cellulära antigen till T-celler. Ett högt serumvärde av β2M kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, framförallt när det gäller sjukdomar som involverar en ökad celldelning eller nedsatt njurfunktion.
I klinisk kontext är β2M ett viktigt tumörmarkör för multipelt myelom (en cancerform i benmärgen) och andra plasma cellrelaterade sjukdomar, eftersom dess serumkoncentration korrelerar med tumörbörd och aktivitet.
Amyloidose är en grupp sjukdomar som kännetecknas av att proteiner viks felaktigt och ansamlas i vävnader och organ i kroppen, vilket kan störa deras funktion. Proteinerna bildar så kallade amyloidavlagringar, som är extracellulära (utanför cellerna) aggregat av fibrillär proteiner med en betydande bêta-pliktvikning. Det finns flera olika typer av amyloidos, beroende på vilket protein som ansamlas. Exempel på sådana proteiner är immunoglobulin lättkedjor (AL-amyloid), serum Amyloid A (AA-amyloid) och transthyretin (ATTR-amyloid).
Amyloidos kan drabba olika organ i kroppen, beroende på vilket protein som ansamlas. Några exempel på symptom och komplikationer är hjärtsvikt, njurssvikt, leverpåverkan, neuropati (nervskador) och enteropati (tarmproblem). Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av kliniska symtom, bilddiagnostik och biopsi, där man analyserar vävnaden för närvaro av amyloid. Behandlingen beror på vilken typ av amyloidos det rör sig om, men kan innefatta mediciner som reducerar proteinproduktionen, kemoterapi och transplantation.
Medicinskt kan man definiera 'sjukdomsfri överlevnad' som den perioden när en person som har haft en viss sjukdom eller behandling förblir frisk och inte uppvisar några symtom eller tecken på återfall eller rekurrens av sjukdomen under en specificerad tidsperiod. Under denna tid måste individen också uppfylla vissa kliniska kriterier för att vara klassificerad som sjukdomsfri.
Sjukdomsfri överlevnad används ofta i klinisk forskning och på behandlingscentrum för att bedöma effektiviteten hos olika terapier eller behandlingar, samt för att förutsäga prognoser och livslängd för patienter med olika sjukdomar.
Exempelvis kan sjukdomsfri överlevnad användas för att beskriva hur länge en cancerpatient är fri från cancersjukdom efter behandling, eller hur länge en person som har haft en hjärtinfarkt förblir frisk och inte uppvisar några tecken på ytterligare hjärtskador.
Det är värt att notera att sjukdomsfri överlevnad kan variera beroende på typ av sjukdom, behandling, individuella skillnader och andra faktorer.
Flödescytometri är en laboratorieteknik inom cellbiologi och patologi som används för att kvantifiera och analysera fysikaliska och kemiska egenskaper hos enskilda celler i en population av levande eller fixerade celler. Metoden bygger på att celler passerar genom ett snävt ljusstråle, ofta laserljus, varvid cellernas optiska egenskaper registreras med hjälp av olika detektorer.
Cellerna fluorescerar när de exciteras av laserljuset, och det är möjligt att koppla specifika antikroppar eller andra molekyler som binder till cellreceptorer markerade med fluoroforer till cellerna före analysen. På så sätt kan man få information om olika aspekter av cellernas proteinexpression, cellyta, DNA-innehåll och andra egenskaper.
Flödescytometri är en mycket känslig metod som möjliggör att analysera upp till ett tusen celler per sekund, och den används inom många områden inom biomedicinsk forskning och klinisk diagnostik, exempelvis för att bestämma immunfenotyp, det vill säga vilka typer av vita blodceller som finns i en blodprov, eller för att uppskatta cellcykeln hos cancerceller.
En benmärgsundersökning, även kallad en benmärgbiopsi eller en stamcellpunktion, är en medicinsk undersökningsmetod där ett litet prov av benmärgvävnaden tas från baksidan av ett ben i höftområdet. Detta görs vanligen med hjälp av en tunn, ihålig nål som fästas vid ett röntgenavbildande instrument för att guida den till rätt plats.
Under undersökningen tas ett litet prov av benmärgvävnaden och blodet i benmärgen. Provet analyseras sedan i laboratoriet för att få information om olika aspekter av benmärgen, till exempel hur många celler det finns, vilka slags celler de är och hur de fungerar. Det kan användas för att diagnostisera olika sjukdomar som berör blodet eller benmärgen, såsom leukemi, lymfom, multipel myelom och andra blodsjukdomar.
En benmärgsundersökning kan även användas för att övervaka effekterna av en behandling för en sjukdom som berör benmärgen eller blodet.
'Salvage therapy' är en term inom medicinen som används för att beskriva behandlingsalternativ som används när första linjen av behandling har misslyckats eller when previous treatment options have failed. Detta kan till exempel vara i situationer där en cancer inte har svarat på den initiala behandlingen, såsom kemioterapi, strålbehandling eller kirurgi. Syftet med salvage therapy är att försöka kontrollera sjukdomen och förbättra patientens prognos, även om chansen till fullständig bot kan vara låg. Behandlingarna som används i salvage therapy kan vara mer aggressiva eller innebära högre risker än de behandlingar som används i den initiala behandlingsfasen, men de kan fortfarande vara effektiva för att förlänga patientens överlevnad och förbättra deras livskvalitet.
Sjukdomsförlopp definieras inom medicinen som den kliniska utvecklingen och tiden från att en sjukdom uppstår till dess att den har löpt sitt fulla skepp, det vill säga från sjukdomens början via diagnostisering, behandling och eventuell komplikation till slutet när individen är återställd eller avlidit. Sjukdomsförloppet kan delas in i tre faser: akut, subakut och kronisk. Under akutfasen uppstår sjukdomen plötsligt och symtomen är ofta allvarliga. I subakuta fasen minskar symtomen men sjukdomen är fortfarande pågående, medan i kroniska fasen kan symtomen vara konstanta under en längre tidsperiod eller återkommande.
"Cell survival" er en begrepsbeskrivelse innen cellebiologi som refererer til evnen til at en celle kan forblive levende og funksjonell under ugunstige forhold som skader, stress, iltsvikt eller eksponering for toksisk miljø. Dette kan involvere aktivering av cellulære overlevelsesmekanismer som f.eks. reparasjon av DNA-skade, regulering av celldød (apoptose), autofagi og endret metabolisme for å tilpasse seg de ugunstige forholdene.
Det er viktig å skille mellom "cell survival" og "viability", som refererer til en cells evne til å fortsette med normal funksjon etter eksponering for en utfordring eller behandling. En celle kan være "viable" men ha økt sårbarhet overfor ytterligere skade eller stress, mens en celle som har "cell survival" kan ha aktivert overlevelsesmekanismer for å overleve under ugunstige forhold, men kan ha noen funksjonelle begrunnelse.
Interleukin-6 (IL-6) är ett cytokin som spelar en viktig roll i inflammation och immunförsvar. IL-6 receptorer (IL-6R) är proteiner på cellytan som binder till och aktiverar IL-6. Det finns två typer av IL-6R:
1. Membranbundna IL-6R (mIL-6R): Dessa förekommer naturligt på ytan hos vissa celler, såsom leukocyter och hepatocyter. När IL-6 binder till mIL-6R aktiveras en signalkaskad som leder till cellytiska responsen.
2. Solubila IL-6R (sIL-6R): Detta uppstår när mIL-6R klipps bort från cellmembranet av enzymet metalloproteinas och fälls ut i blodbanan som ett fritt protein. sIL-6R kan binda till IL-6 och bilda en komplex som sedan kan interagera med glykoprotein 130 (gp130) på cellytan hos celler som normalt inte uttrycker mIL-6R, vilket leder till en vidgad respons på IL-6.
Sålunda fungerar både mIL-6R och sIL-6R som viktiga signalproteiner för att överföra IL-6-signaler in i celler och utlösa olika fysiologiska processer, inklusive immunrespons, hematopoesis och celldifferentiering.
Människokromosomer är de stavformade strukturer i cellkärnan som innehåller genetisk information i form av DNA. Människan har totalt 46 chromosomes, organiserade i 23 par. 'Par 4' refererar till det fjärde paret av människokromosomer. Detta består vanligtvis av två kopior av kromosom 4, en från varje förälder. Varje individ har två kopior av varje autosomal kromosom, med undantag för könsbestämande kromosomen (kromosom X och Y), som bestämmer om en individ är man eller kvinna.
Immunfaktorer, även kända som immunmodulerande faktorer, är signalmolekyler som produceras och sekreteras av celler inblandade i det immuna systemet. Deras funktion är att modulera, reglera och stödja immunresponsen genom att aktivera, attrahera eller hämmas olika celler och molekyler involverade i den immunologiska responsen.
Immunfaktorer inkluderar:
1. Cytokiner: proteiner som verkar som signalmolekyler mellan celler, såsom interleukiner (IL), interferoner (IFN) och tumörnekrosfaktorer (TNF). De kan vara pro-inflammatoriska eller anti-inflammatoriska beroende på deras funktion.
2. Kemokiner: små proteiner som attraherar vita blodkroppar till områden med infektion eller skada genom att binda till specifika receptorer på cellmembranet.
3. Komplementfaktorer: en grupp proteinaser som aktiveras i ett kaskadliknande system för att underlätta fagocytos, inflammation och immunresponser.
4. Akutfasproteiner: proteiner som produceras av levern under akuta inflammatoriska tillstånd, såsom C-reaktivt protein (CRP) och serumamyloid A (SAA). De hjälper till att rekryterar vita blodkroppar till området och aktivera immunresponsen.
5. Immunoglobuliner: antikroppar som produceras av B-celler för att binda till specifika antigener och neutralisera eller eliminera dem från kroppen.
6. Vävnadsfaktorer: proteiner som produceras av celler i olika vävnader för att stödja immunresponsen, såsom surfaktantproteiner och mukoproteiner.
Fibroblast Growth Factor Receptor 3 (FGFR3) är ett protein som fungerar som en receptor för specifika tillväxtfaktorer, kallade fibroblast växthormoner (FGF). FGFR3 är en typ av tyrosinkinashydrolysreceptor och ingår i en familj av receptorer som deltar i celltillväxt, celldifferentiering, cellrörelser och angiogenes.
FGFR3 har en specifik affinitet för FGF ligander som binder till dess extracellulära domän, vilket leder till receptordimerisering och autofosforylering av intracellulära tyrosinkinaser. Detta aktiverar en signalkaskad som involverar flera signaltransduktionsvägar, inklusive RAS/MAPK, PI3K/AKT och PLCγ-signalering.
Mutationer i FGFR3 har visats korrelera med olika sjukdomstillstånd, till exempel skelettdysplasier som thanatophorisk dysplasi och achondroplasi, samt vissa typer av cancer, såsom multipelt myelom och glioblastom. Dessa mutationer kan leda till en förändring i receptorns funktion och påverka cellproliferation, celldifferentiering och apoptos.
'In situ-hybridisering, fluorescerande' (FISH) är en molekylärbiologisk teknik som används för att detektera och lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser i celler eller vävnader. Denna teknik kombinerar två metoder: in situ-hybridisering, där en specifik prob (vanligtvis en DNA- eller RNA-sekvens) hybridiseras med komplementär sekvens i en cell, och fluorescensmikroskopi, där man använder fluorescerande markörer för att visualisera platsen för hybridiseringen.
I FISH-tekniken etiketteras proben med en eller flera fluorescerande molekyler, vanligtvis fluoroforer som absorberar ljus av ett visst våglängde och emitterar ljus av ett annat våglängde. När proben hybridiserar med komplementär sekvens i cellen eller vävnaden kan man använda ett fluorescensmikroskop för att avbilda den plats där hybridiseringen har skett, och därmed lokalisera specifika DNA- eller RNA-sekvenser in situ.
FISH är en känslig och specificerad teknik som används inom flera områden av biomedicinsk forskning och diagnostik, till exempel för att undersöka kromosomstruktur och -avvikelser, identifiera genetiska mutationer och avvikande genuttryck, och studera interaktioner mellan DNA-sekvenser.
Immunoglobulin D (IgD) är en typ av antikropp som produceras av B-celler i vårt immunsystem. Det är en av de fem typerna av immunoglobuliner som finns hos människor, tillsammans med IgA, IgG, IgM och IgE.
IgD har flera funktioner i vårt immunsystem, men dess specifika roll är fortfarande inte fullständigt förstådd. Det antas att IgD hjälper till att aktivera B-celler när de möter antigener och börjar producera antikroppar för att bekämpa infektioner. IgD kan också ha en roll i att reglera immunresponsen genom att modulera andra cellers funktioner.
IgD består av två identiska långa kedjor (heavy chains) och två identiska korta kedjor (light chains), som hålls samman av disulfidbindningar. Det finns också en membranbindande region i varje långa kedja, vilket gör att IgD kan integreras i cellmembranet på B-celler.
I allmänhet är nivåerna av IgD lägre än de andra typerna av immunoglobuliner i serum, men höga nivåer av IgD kan förekomma vid vissa sjukdomar som exempelvis autoimmuna sjukdomar och B-cellslymfom.
Tumörproteiner är proteiner som produceras av cancerceller och kan användas som markörer för att identifiera olika typer av cancersjukdomar. Dessa proteiner kan variera beroende på vilken typ av cancer som finns, dess aggressivitet och huruvida den har spridit sig till andra delar av kroppen. Tumörproteiner kan mätas i blodet eller andra kroppsfluidor och användas för att ställa en diagnos, övervaka behandlingseffekter och förutsäga prognosen hos cancerpatienter. Exempel på tumörproteiner inkluderar PSA (prostataspecifikt antigen) för prostatacancer, CA-125 för äggstockscancer och CEA (karcinoembryonalt antigen) för kolorektalcancer.
'Plasmacellsneoplasmer' är en övergripande benämning på en grupp sjukdomar som kännetecknas av onormala samlingar eller förökningar av plasma cells (en typ av vit blodscell) i benmärgen eller i andra vävnader. Det finns flera olika typer av plasmacellsneoplasmer, men de två vanligaste är multiplt myelom och plasmacytom.
Multipt myelom är en cancerform som utgår från plasma cells i benmärgen. Dessa onormala celler kan akkumulera i benen, lederna och andra vävnader, vilket orsakar skador på skelettet och andra komplikationer.
Plasmacytom är en cancerform som utgår från en enda plasmacell som har muterat och börjar föröka sig oregelbundet. Detta resulterar i en tumör som består av onormala plasma cells. Plasmacytomer kan vara lokaliserade till en specifik vävnad eller sprida sig till andra delar av kroppen.
Både multipt myelom och plasmacytom kan orsaka symtom som trötthet, smärta, benbrott, infektioner och nedsatt njurfunktion. Behandlingen för plasmacellsneoplasmer kan inkludera kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling och andra typer av terapi beroende på sjukdomens typ och utbredning.
Läkemedelssamverkan (Drug-Drug Interaction, DDI) definieras som ett samspel mellan två eller fler läkemedel där effekten på farmakologiska, kemiska eller fysiologiska sätt är avvikande jämfört med den enskilda effekten av var och en av de ingående substanserna. Det kan resultera i ökat eller försämrade läkemedelsverkan, biverkningar eller skada för patienten.
Läkemedelssamverkan kan delas in i farmakodynamiska (interaktioner som påverkar läkemedlets mekanism av verkan) och farmakokinetiska (interaktioner som påverkar läkemedlets upptagande, fördelning, metabolism eller exkretering) samverkan.
Det är viktigt att identifiera, undvika eller hantera potentiella läkemedelssamverkan genom att utvärdera patientens medicinska historia, farmakoterapi och laboratoriemedicinska data för att minimera risker och maximera terapeutiska effekter.
Kromosomavvikelsen är ett samlingsbegrepp för olika typer av avvikelser i människans kromosomer. Kromosomer är trådformade strukturer som innehåller DNA, proteiner och genetisk information. De är närvarande i alla celler i kroppen, förutom i könscellerna (spermier och ägg).
Kromosomavvikelser kan uppstå under celldelningen, då kromosomerna kopieras och delas mellan de två nya cellerna. Avvikelser kan orsakas av fel i denna process, exempelvis att kromosomer inte separeras korrekt eller att bitar av kromosomer bryts loss och byter plats med varandra.
Det finns olika typer av kromosomavvikelser:
1. Numeriska avvikelser: Detta innebär att det är för många eller för få kromosomer i cellen. Exempelvis kan en person ha tre exemplar av kromosom 21 istället för de två vanliga, vilket orsakar Down syndrom.
2. Strukturella avvikelser: Detta innebär att en del av kromosomen saknas, upprepas, har bytt plats eller är omvänt. Exempelvis kan en bit av en kromosom ha brutits loss och fastnat på en annan kromosom, vilket kallas en translokation.
Kromosomavvikelser kan leda till olika hälsoproblem, beroende på vilken typ av avvikelse det rör sig om och hur allvarlig den är. Vissa avvikelser kan orsaka missbildningar, utvecklingsstörningar, cancer eller andra sjukdomar. Andra kromosomavvikelser kan dock vara symptomlösa och påverka individen inte alls.
Osteoklast är en typ av cell som förekommer i benvävnaden och har till uppgift att bryta ner (resorba) och återanvända benvävnad. De är specialiserade celler som hör till det mononukleära fagocytsystemet och är multinukleära, vilket betyder att de innehåller flera kärnor. Osteoklastbildningen stimuleras av olika signalsubstanser, bland annat RANKL (receptoraktiverande kostimulerande ligand), som utsöndras av osteoblaster och andra celler i benvävnaden. När osteoklasterna har fullbordat sin uppgift att bryta ner benvävnaden, undergår de apoptos (programmerad celldöd). Förhöjda nivåer av osteoklastaktivitet kan leda till benförlust och sjukdomar som exempelvis osteoporos.
'Monoklonala antikroppar' är en typ av antikroppar som produceras av en enda klon av B-celler och har därför alla samma specifika antigenbindningsplats. De används inom medicinen för att behandla olika sjukdomar, framför allt cancer och autoimmuna sjukdomar. Exempel på monoklonala antikroppar som används terapeutiskt är Rituximab, Trastuzumab och Infliximab.
Xenograft models are a type of animal model used in preclinical research, particularly in cancer studies. In a xenograft model, human tumor cells or tissues are implanted into an immunodeficient mouse, which allows the tumor to grow and be studied in a living organism.
Xenograft model antitumor assays refer to experiments that use xenograft models to evaluate the effectiveness of potential anti-cancer therapies. In these assays, the implanted tumor cells are allowed to establish and grow for a period of time before treatment with the experimental therapy is initiated. The response of the tumor to the therapy is then monitored over time, and various parameters such as tumor size, survival, and metastasis can be measured to assess the efficacy of the treatment.
Xenograft model antitumor assays can provide valuable information about the safety and effectiveness of new anti-cancer therapies before they are tested in human clinical trials. However, it is important to note that xenograft models have limitations, such as differences in tumor biology between mice and humans, and the absence of an intact immune system in immunodeficient mice, which can affect the translatability of the results to human patients.
Immunoglobuliner, också kända som antikroppar, är en typ av protein som produceras av B-celler och Plasma celler i vår immunsystem. Deras huvudsakliga funktion är att identifiera och neutralisera främmande ämnen såsom bakterier, virus och andra patogener för att skydda kroppen från infektioner och sjukdomar.
Immunoglobuliner består av två identiska lättkedjor och två identiska tungkedjor, som hålls samman av disulfidbryggor. Det finns fem typer av tungkedjor (α, γ, δ, ε, μ) och två typer av lättkedjor (κ och λ), vilket ger upphov till fem olika klasser av immunoglobuliner: IgA, IgD, IgE, IgG och IgM.
Varje immunglobulin har två aktiva regioner som kallas Fab-regioner (antigenbindningsfragment), där antikropparna binds till specifika epitoper på antigener. Den tredje regionen av immunoglobulin, kallad Fc-regionen (kristalliseringsfragment), är involverad i interaktioner med andra celler och proteiner i immunförsvaret.
Immunoglobuliner kan hittas i blodet, lymffluiden och mukosan i kroppen. De kan också användas som terapeutiska läkemedel för att behandla en rad sjukdomar, inklusive autoimmuna sjukdomar, infektioner och immunbristsjukdomar.
'Blodstamcellsmobilisering' är en process där hematopoetiska (blodbildande) stamceller som normalt finns i benmärgen frigörs och cirkulerar i blodomloppet. Detta uppnås vanligtvis genom att ge patienten medel som stimulerar produktionen av dessa celler och/eller får dem att släppas från benmärgen och in i blodet.
Denna procedure används ofta innan en stamcellstransplantation, där de mobiliserade cellerna hämtas från patientens eget kropp eller från en donator. Mobiliseringen kan ske på olika sätt, men ofta använder man sig av granulocyte-colony stimulating factor (G-CSF) som är ett tillväxtfaktorpreparat som stimulerar produktionen och frigörandet av hematopoetiska stamceller. I vissa fall kan även kemoterapi användas för att mobilisera celler, särskilt om patienten har en hög tumörlast eller cancer som inte svarat på andra behandlingar.
Blodstamcellsmobilisering är ett viktigt steg i behandlingsprocessen av vissa sjukdomar, exempelvis olika slag av cancer och blodsjukdomar, då det möjliggör för läkaren att få tag på en tillräcklig mängd hematopoetiska stamceller för att kunna återställa patientens blodbildande förmåga efter en stark behandling som exempelvis kemoterapi eller strålbehandling.
Perifer stemcelltransplantation (PST) är en typ av stamcellstransplantation där stamceller hämtas från den patients egen kropp, ofta ur benmärg. Denna procedure innebär att patienten först ges en behandling som gör att deras benmärgsstamceller mobiliserar och cirkulerar i blodomloppet. Därefter tas cellerna ut genom en process som kallas apheres, varefter de behandlas och sedan återinförs till patienten efter att de receiving a high-dose chemotherapy or radiation therapy regimen to destroy any remaining cancer cells in the body.
The goal of PST is to restore the patient's blood-forming (hematopoietic) system, including white and red blood cells and platelets, which are often damaged or destroyed by high-dose chemotherapy or radiation therapy used to treat certain types of cancer. The transplanted stem cells then migrate to the bone marrow and begin to produce new, healthy blood cells over time.
It is important to note that PST carries risks, including graft-versus-host disease (GVHD), where the donor's immune cells attack the recipient's tissues, as well as infections and other complications related to the transplantation process. Therefore, careful monitoring and management of these potential side effects is necessary to ensure a successful outcome for the patient.
Förbehandling inför en transplantation (organ eller celler) avser vanligtvis de preparationssteget som en potential mottagare genomgår innan själva transplantationskirurgin. Detta kan innebära en kombination av medicinska, immunologiska och/eller andra behandlingsformer beroende på vilken typ av transplantation det rör sig om.
Exempel på förbehandlingar inför en transplantation kan vara:
1. Immunsupressiva behandling: Den mest vanliga formen av förbehandling är att ge immunsuppressiva läkemedel som dämpar patientens immunsvar för att minimera risken för avstötningsreaktioner mot den nya organet eller cellerna.
2. Konditionering: Vid stamcellstransplantation kan en kraftigare form av förbehandling användas, kallad konditionering. Denna process innebär att patienten ges höga doser av kemoterapi och/eller radiation för att eliminera den egna immunsystemet och skapa plats för de nya stamcellerna.
3. Screening och matchning: Innan transplantationen behöver potentiala mottagare genomgå en rad tester för att avgöra lämpningen och för att hitta den bästa donatorn. Detta kan innebära blod- och vävnadsprov, genetisk matchning och immunologisk typning.
4. Utbildning och stöd: Mottagaren får också information och stöd för att förstå de speciella aspekterna av livet efter transplantationen, inklusive behandlingsplaner, livslång immunsuppressiv terapi och livsstilsförändringar som kan vara nödvändiga för att säkerställa en framgångsrik transplantation.
I medicinen kan "signalomvandling" definieras som den process där celler eller molekyler omvandlar inkommande signaler till en biologisk respons. Detta sker ofta genom en kaskad av reaktioner, där en initial signal aktiverar en receptor, som sedan aktiverar andra molekyler i en signalkedja. Den slutliga responsen kan vara en genetisk aktivering eller enzymatisk aktivitet, beroende på vilken typ av cell och signal som är inblandad. Signalomvandling är en central mekanism för cellkommunikation och koordinering av cellulära processer som tillväxt, differentiering och apoptos (programmerad celldöd).
Angiogeneshämmare är en grupp läkemedel som hindrar angiogenes, det vill säga bildandet av nya blodkärl. De används bland annat inom cancerbehandling för att förhindra att tumörer får tillgång till ett rikare blodförsörjning, vilket skulle underlätta deras tillväxt och spridning. Angiogeneshämmare kan också användas i behandlingen av ögon sjukdomar som åderbrist (retinopati) och diabetesrelaterade ögonsjukdomar, där de hjälper att förhindra ökad blodkärlsväxt i ögat som kan leda till synnedsättning eller synförlust.
Lymfom är en samlingsbeteckning för olika former av cancer som utgår från lymfocyter, en typ av vita blodkroppar som hör till det immunförsvar som skyddar kroppen mot infektioner och främmande ämnen. Lymfocyterna finns i lymfnoder, mjälte, benmärg, milt och i andra delar av kroppen.
Lymfomer kan delas in i två huvudgrupper: Hodgkinlymfom och icke-Hodgkinlymfom. Hodgkinlymfomen kännetecknas av närvaron av en speciell typ av lymfocyt som kallas Reed-Sternberg-cell, medan icke-Hodgkinlymfomer saknar denna celltyp.
Icke-Hodgkinlymfomen är vanligare än Hodgkinlymfom och kan vara aggressiva eller långsamt växande. Symptomen på lymfom kan inkludera trötthet, feber, svettningar, viktminskning, smärta i buken eller bröstet, svullnad i lymfnoder och andra symtom beroende på vilket område av kroppen som är drabbat. Behandlingen för lymfom kan innebära kirurgi, strålbehandling, cellgiftsbehandling (kemoterapi) eller immunterapi, beroende på typ och grad av sjukdomen.
Immunoglobulin A (IgA) är en typ av antikropp som produceras av kroppens immunsystem. Den förekommer i två former: en monomera form som finns i serum och en polymera form som förekommer i sekret, till exempel i slem, saliv, tårar, mjölke och tarmsekreteringar. IgA har en viktig roll i den lokala immuniteten och hjälper till att försvara kroppen mot infektioner genom att neutralisera virus och bakterier som försöker tränga in i kroppen via slemhinnor. IgA kan också hjälpa till att reglera immunresponsen och minska inflammationen i kroppen.
En blodtumör (eller malign hæmatopoietisk neoplasi) er en type kræft, der dannes i det bløde væv, som producerer celler, der indgår i blodet, herunder røde og hvide blodlegemer samt blodplader. Der findes forskellige typer blodtumører, herunder:
1. Leukæmi: En form for blodtumør, der dannes i det bløde væv, som producerer hvide blodlegemer (leukocytter). Der findes flere typer leukæmi, herunder akut lymfatisk leukæmi (ALL), akut myeloid leukæmi (AML), kronisk lymfatisk leukæmi (CLL) og kronisk myeloid leukæmi (CML).
2. Lymfom: En form for blodtumør, der dannes i lymfatiske væv, herunder lymfeknuder, milt, tarmen og lymfehinden. Der findes to hovedtyper af lymfom, nemlig Hodgkin-lymfom og ikke-Hodgkin-lymfom.
3. Myelom: En form for blodtumør, der dannes i den del af knoglevævet, som producerer røde blodlegemer (erythrocyter), hvide blodlegemer (leukocytter) og blodplader (trombocytter). Myelom kaldes også multipelt myelom eller plasmacellsk cancer.
Blodtumører kan være meget alvorlige, da de forstyrrer den normale produktion af celler i blodet og kan sprede sig til andre dele af kroppen via blodet og lymfen. Behandlingen af blodtumører afhænger af typen, graden og udbredelsen af sygdommen.
B-lymfocyter, också kända som B-celler, är en typ av vita blodkroppar som är en del av det adaptiva immunförsvaret hos däggdjur. Deras främsta funktion är att producera antikroppar, även kallade immunglobuliner, som hjälper till att bekämpa infektioner orsakade av främmande patogener, såsom bakterier och virus. När B-lymfocyterna aktiveras genom kontakt med ett specifikt antigen, ombildas de till plasmacyter som producerar och sekreterar stora mängder av specifika antikroppar för att neutralisera eller eliminera patogenen. B-lymfocyterna utvecklas i benmärgen och kan hittas i lymfknutor, milt, tunntarm och andra lymfatiska vävnader.
"Benvävsdöd" (i medicinska sammanhang ofta benämnt "osteonekros", engelska: "avascular necrosis") är ett tillstånd där blodflödet till en del av benvävnaden avbryts eller minskar, vilket leder till att vävnaden dör. Detta kan orsakas av flera olika faktorer, exempelvis trauma, långvarigt bruk av kortison, alkoholmissbruk och vissa sjukdomar som sickle cell anemi och lupus.
Symptomen på benvävsdöd kan variera beroende på vilken del av benet som är drabbad, men kan inkludera smärta, stelhet och svullnad i det berörda området. Behandlingen kan bestå av mediciner för att lindra smärtan, fysisk terapi eller i vissa fall kirurgi. I de allvarligaste fallen kan benvävsdöd leda till att benet bryts sönder eller att det behöver amputeras.
Induktion chemioterapi (induktiv behandling) är en form av cancertbehandling som används för att minska tumörstorleken eller förhindra cancerens spridning till andra delar av kroppen innan en annan typ av behandling ges, ofta kirurgi eller strålbehandling. Denna typ av chemioterapi kan också användas som primär behandlingsmetod för vissa typer av cancer, särskilt vid aggressivt växande tumörer eller cancer som sprider sig snabbt.
Induktion chemioterapi innebär vanligtvis att patienten ges höga doser av ett eller flera cytostatiska läkemedel under en kortare tidsperiod, till exempel under några veckor eller månader. Detta medför ofta en kraftig reducering av tumören och kan förbättra patientens chanser att bli botad eller förlänga överlevnaden. Efter induktion chemioterapin kan patienten behandlas med ytterligare behandlingar, såsom kirurgi, strålbehandling eller underhållande chemioterapi, beroende på cancertyp och prognos.
Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.
Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.
Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
Cell deling (celldeling på engelska) är ett centralt koncept inom cellbiologi och refererar till processen därbyggnadselementen i en cell, såsom kromosomer och organeller, fördelas mellan två identiska dotterceller under celldelningens olika faser. Det finns två huvudsakliga typer av celldelning hos eukaryota celler: mitos och meios.
Mitos är den typ av celldelning som sker under växande och differentiering av celler i en organism. Under mitosen separeras kromosomerna till två identiska uppsättningar, varefter cytoplasman delas upp så att varje dottercell får en komplett uppsättning kromosomer och organeller.
Meiosen är en speciell typ av celldelning som sker under bildandet av könsceller (gameter) hos sexuellt reproducerande organismer. Under meiosen sker två raka celldelningar efter varandra utan mellanliggande celldelning och celldelningen innefattar en särskild process där kromosomantalet halveras, så att könscellerna får hälften så många kromosomer som de ursprungliga cellerna. Detta är nödvändigt för att undvika att antalet kromosomer dubbleras vid befruktning, då två könsceller slås samman och bildar en zygot (en fertiliserad äggcell).
I båda fallen är celldelningen en noga reglerad process som innefattar flera olika faser där cellens struktur och innehåll förändras systematiskt. Celldelning är en nödvändig del av livscykeln hos de flesta levande organismer, och fel i celldelningen kan leda till sjukdomar såsom cancer.
"Oxidation" är inom biokemi och medicin en kemisk reaktion där en molekyl förlorar elektroner eller tar emot oxygen. Detta orsakas vanligtvis av en reaktion med syre, men kan också ske med andra substanser som kan acceptera elektroner. Oxidationen är ofta kopplad till reduction, där en annan molekyl vinner de elektroner som den första förlorar. Denna process kallas för redoxreaktion.
Oxidationsprocesser kan ske naturligt i kroppen och är viktiga för att producera energi i cellerna, men överdriven oxidation kan också skada celler och leda till sjukdomar som cancer och hjärtsjukdomar. Antioxidanter är substanser som skyddar celler från skadan orsakad av överdriven oxidation.
Myelom
Kreosot
Hareth Nahi
Daniel Nathans
Lymfom
Bisfosfonat
Talidomid
Myelom - Wikipedia
Nya rön ger hopp för behandling av multipelt myelom | Karolinska Institutet Nyheter
Pfizers cancerimmunterapi elranatamab mot multipelt myelom får FDA Breakthrough Therapy Designation - Onkologi i Sverige
Talidomid - Wikipedia
Hälsoekonomiska bedömningar och rapporter klinikläkemedel - Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket TLV
Läkemedel som ska samverkas nationellt (under beredning) - Janusinfo.se
Sarclisa (isatuximab) - Janusinfo.se
Tasquinimod
Gammanorm® - FASS Vårdpersonal
Köp Amgen Aktier (2022) | Granska NASDAQ:AMGN Aktie | BAMagazine.com
Yenan Bryceson får Göran Gustafssonpriset i medicin 2018 | Karolinska Institutet Nyheter
Helena Jernberg Wiklund - Immunologi, genetik och patologi, IGP - Uppsala universitet
The Lancet Haematology publicerar resultat från Oncopeptides multicenterstudie, O-12-M1 - Onkologi i Sverige
Medicinska verktyg - NetdoktorPro.se
Hematologi - Startsida - NetdoktorPro.se
överlevnad-arkiv - LäkemedelsVärlden
angioödem - Medicinsk
Oral Preventivmedel Som Är Knuten Till Prostatacancer (Medical-Diag.com 2023)
Yrsel domningar i händerna
Myelomatos
cialis online i sverige | Cialis Generic 20 mg - fantastiskmedicineapotek.com
Köpa Generisk Cialis online receptfritt
Vigora, köpa Vigora online i Sverige 50 mg och 100 mg hos Nytt Apotek
Fakta om benmärgscancer - Janssen
Om oss - Vårt företag | Bristol Myers Squibb
Stroke
Köp Tadalafil Teva Filmdragerad tablett 20 mg Tadalafil 4 tablett(er) på Kronans Apotek | Kronans Apotek
Aktuella beslut för läkemedel enligt processen för ordnat införande - Vårdgivare
Patienter22
- Forskare vid Karolinska Institutet har undersökt användningen av en låg dos av venetoklax, ett experimentellt läkemedel, för behandling av cancersjukdomen multipelt myelom hos patienter som fått återfall efter standardbehandling. (ki.se)
- Utöver Breakthrough Therapy Designation har elranatamab beviljats Orphan Drug Designation (särläkemedelstatus) av FDA och den europeiska läkemedelsmyndigheten EMA för behandling av multipelt myelom (MM). FDA och EMA har beviljat elranatamab Fast Track Designation respektive PRIME-systemet för behandling av patienter med RRMM. (onkologiisverige.se)
- Bedömningen avser behandling av vuxna patienter med så kallad recidiverande och refraktärt multipelt myelom som fått minst tre tidigare behandlingar mot sin cancer, däribland ett immunmodulerande läkemedel, en proteasomhämmare och en anti-CD38-antikropp, och som uppvisat förvärring av sjukdomen vid den senaste behandlingen. (tlv.se)
- Trots nya behandlingar, som avsevärt har förbättrat livslängden för patienter med multipelt myelom, är sjukdomens biologiska heterogenitet och uppkomsten av läkemedelsresistens en stor utmaning och det medicinska behovet av innovativa behandlingsmetoder är fortfarande stort. (activebiotech.com)
- Den förväntade årliga incidensen av diagnostiserade nya fall av multipelt myelom enbart i USA är cirka 30 000 patienter. (activebiotech.com)
- Multipelt myelom-patienter genomgår flera olika behandlingar. (activebiotech.com)
- Vi har tillgång till olika modellsystem för MM, bland annat odlade celler som motsvarar de huvudsakliga formerna av MM, tumörceller från patienter samt musmodeller för multipelt myelom som väl representerar sjukdomen som den ser ut hos människa. (uu.se)
- O-12-M1, var en öppen studie där patienter med relapserande refraktärt multipelt myelom (RRMM) behandlades med melflufen plus dexametason på ett flertal internationella kliniker. (onkologiisverige.se)
- Immunterapi är på fortsatt framfart i behandlingsstudier för patienter med myelom, det menar Hareth Nahi, specialist och lektor i hematologi vid Karolinska Institutet och Södersjukhuset, som skrivit en sammanfattande rapport från EHA-kongressen 2023. (netdoktorpro.se)
- Tidigare obehandlade patienter med multipelt myelom som behandlades med bortezomib tillsammans med standardbehandling levde i genomsnitt drygt ett år längre än patienter som inte fick tillägg. (lakemedelsvarlden.se)
- För patienter med multipelt myelom kan minimal restsjukdom (MRD), mätt i benmärgen, förutsäga återfall hos cirka sju av tio patienter. (onkologisktidskrift.se)
- US Food and Drug Administration (FDA) har godkänt CAR T-cellterapin ciltacabtagene autoleucel (Carvykti) för behandling av patienter med återkommande eller refraktärt multipelt myelom (RRMM) som tidigare har fått fyra eller fler behandlinar. (onkologisktidskrift.se)
- En multicenter, randomiserad, öppen fas 2-studie för att undersöka säkerhet och effekt av tre olika doser av oralt panobinostat i kombination med subkutan bortezomib och oral dexametason hos patienter med återfall eller återfall av tidigare refraktärt multipelt myelom som har fått behandling med immunoterapi. (cancercentrum.se)
- BLENREP är indicerat som monoterapi för behandling av multipelt myelom hos vuxna patienter, som har genomgått minst fyra tidigare behandlingar och vars sjukdom är refraktär mot minst en proteasomhämmare, ett immunmodulerande medel och en anti‑CD38 monoklonal antikropp, med påvisad sjukdomsprogression vid senast givna behandling. (gskpro.com)
- När jag började på Oncopeptides var min ambition att utnyttja min långa erfarenhet inom multipelt myelom, samt breda nätverk för att stödja myelomexperter och deras patienter och förbättra hanteringen av sjukdomen. (oncopeptides.com)
- Syftet med det kliniska utvecklingsprogrammet för Ygalo® är att visa bättre behandlingsresultat jämfört med etablerade alternativ vid behandling av patienter med multipelt myelom. (oncopeptides.com)
- Patienter med multipelt myelom ska i regel följas vid en behandlande medicinsk eller hematologisk enhet under hela sjukdomens förlopp. (cancercentrum.se)
- S-FLC följs på patienter med oligosekretoriskt myelom, som har en patologisk kappa/lambdakvot. (cancercentrum.se)
- S-FLC kan även ge tilläggsinformation hos patienter med Bence Jones myelom och njursvikt. (cancercentrum.se)
- Vi har etablerat en liten och effektiv organisation med ett starkt nätverk inom multipelt myelom, som är dedikerade till att ge patienter tillgång till Pepaxti. (borskollen.se)
- Pepaxti är för närvarande godkänt i kombination med dexametason för behandling av vuxna patienter med multipelt myelom som har fått åtminstone tre tidigare behandlingslinjer. (borskollen.se)
- Den längst framskridna läkemedelskandidaten, evencaleucel, utvärderas i en klinisk fas II-studie, i kombination med Sanofis CD38-antikropp isatuximab, som en konsoliderande terapi efter autolog stamcellstransplantation (ASCT) i nydiagnostiserade patienter med multipelt myelom. (xnktherapeutics.com)
Leukemi1
- Några kontraindikationer tadalafil har är: hyperkänslighet och personlig drogintolerans, hjärtsjukdomar, simultant användning av kväveoxiddonatorer eller nitrater oavsett form, cellanemi, multipelt myelom, leukemi, anatomiska deformationer av penis. (xn--stenhrd-ixa.net)
RRMM2
- Pfizer meddelar att elranatamab, företagets cancerimmunoterapi under utveckling, har beviljats Breakthrough Therapy Designation av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA för behandling av personer med relapserat eller refraktärt multipelt myelom (RRMM). (onkologiisverige.se)
- MagnetisMM-3 är en del av det robusta kliniska forskningsprogrammet MagnetisMM, som har planerade eller pågående studier med registreringsavsikt som utforskar elranatamab både som monoterapi och i kombination med standard- eller nya terapier, som spänner över flera patientpopulationer från nydiagnostiserat multipelt myelom (NDMM), dubbelklassig exponerad sjukdom och RRMM. (onkologiisverige.se)
Starkt2
- Elranatamab är utformat för att binda till BCMA, som uttrycks starkt på ytan av multipelt myelomceller, och CD3-receptorn som finns på ytan av T-celler, överbryggar dem tillsammans och aktiverar T-cellerna för att döda myelomcellerna. (onkologiisverige.se)
- Marknaden för läkemedel vid behandling av multipelt myelom växer starkt och förväntas visa fortsatt god tillväxt som en följd av ökad incidens på grund av den högre förekomsten av en äldre befolkning, längre progressionsfri och total överlevnad samt minskad dödlighet tack vare att fler behandlingar och kombinationsalternativ är tillgängliga. (activebiotech.com)
Sjukdomen1
- Symptom och undersökningar har visat att du skulle kunna ha förändringar i benmärgen av den typ som ses vid tillstånd som kallas MGUS (monoklonal gammapathi av okänd singifikans ) och den betydligt ovanligare sjukdomen Multipelt Myelom. (cancercentrum.se)
Fall3
- I Sverige rapporteras cirka 600 nya fall av myelom varje år. (wikipedia.org)
- MGUS till Myelom och för att avgöra sjukdomens svårighetsgrad i enskilda fall. (cancercentrum.se)
- kallade CAR-T-celler, i vissa fall tröttas ut i förtid och har svårt att eliminera tumörceller. (uu.se)
Sjukdom1
- En sådan överdriven benresorption utgör problematiken vid flertalet sjukdomar och tillstånd (osteoporos, Pagets sjukdom, skelettmetastaser och multipelt myelom) där bisfosfonater ingår i patientens behandling. (hkr.se)
Studien1
- Oncology Venture meddelar idag att den första patienten har blivit inkluderad i fas I/II-studien med APO010 för multipelt myelom. (biostock.se)
Myelomatos1
- Myelom (benmärgscancer, multipelt myelom, myelomatos, eller plasmacellsmyelom) är en malign tumörsjukdom i benmärgen som har sitt ursprung i plasmaceller. (wikipedia.org)
Erfarenhet1
- Behandling med BLENREP ska initieras och övervakas av läkare med erfarenhet av att behandla multipelt myelom. (gskpro.com)
Blodkroppar1
- Multipelt myelom är en obotlig form av blodcancer där onormala plasmaceller i benmärgen växer okontrollerat, medan andra blodbildande celler, som vita och röda blodkroppar och blodplättar, trängs undan. (activebiotech.com)
Lymfom1
- Myelom är den näst vanligaste blodcancern efter non-Hodgkins lymfom. (wikipedia.org)
MGUS5
- En vanlig anledning är att provtagning har visat att du har en äggviteförändring i blodet, en s k M-komponent Det är oftast ett oskyldigt fenomen utan betydelse för hälsan nu eller i framtiden ( MGUS ), men kan också vara tecken på blodsjukdomen Multipelt Myelom. (cancercentrum.se)
- Benmärgsundersökningen är viktig för att skilja mellan dessa tillstånd och du kommer att få närmare information av din läkare om MGUS och Myelom när alla undersökningar är klara. (cancercentrum.se)
- Forskningen syftar till att söka nya och viktiga kunskaper om orsakerna till MGUS och Multipelt Myelom och kan därmed få betydelse för hur tillstånden kan behandlas. (cancercentrum.se)
- Du tillfrågas härmed om du vill vara med i det ovan nämnda forskningsprojektet genom att tillåta att en del av det provmaterial som tas vid benmärgsundersökningen sparas i den svenska biobanken för MGUS och Myelom. (cancercentrum.se)
- Forskningsprojekt som vill använda material ur biobanken kommer att bedömas av en särskild styrgrupp, tillsatt av diagnosgruppen för plasmacellssjukdomar och består av forskare med stor kunskap om MGUS och multipelt myelom. (cancercentrum.se)
Nytt2
- Resultaten publiceras i American Journal of Hematology och ger nytt hopp för behandling av multipelt myelom. (ki.se)
- Det finns en betydande marknadsmöjlighet för ett nytt läkemedel i en ny produktklass för behandling av multipelt myelom. (activebiotech.com)
Sarclisa1
- Sarclisa är avsett för behandling av multipelt myelom. (janusinfo.se)
Terapi1
- Nu får ytterligare en CAR-T-terapi klartecken för behandling av multipelt myelom hos vuxna. (netdoktorpro.se)
Klinisk1
- Tasquinimod utvärderas för närvarande i en klinisk studie i multipelt myelom. (activebiotech.com)
Symptom1
- Även om risken är förhållandevis liten motiverar den uppföljning och förnyad provtagning för att se om M-komponenten ökar eller symptom på Multipelt Myelom utvecklats. (cancercentrum.se)
Visar1
- Proteinelektrofores hos patient med myelom som visar en M-komponent (grafens gamma-område). (wikipedia.org)
Vanligaste2
- Det vanligaste symtomet vid myelom är skelettsmärtor. (wikipedia.org)
- Vår forskning handlar om multipelt myelom (MM) som är en av de vanligaste formerna av blodcancer i Sverige. (uu.se)
Cancer1
- multipelt myelom (cancer i benmärgen). (kronansapotek.se)
Elranatamab1
- De amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheterna FDA har nyligen beviljat prioriterad granskning av den bispecifika antikroppen elranatamab (PF-06863135) mot framskridet multipelt myelom. (onkologisktidskrift.se)
Blodprover1
- Misstanke om myelom uppstår ofta av en slump vid rutinmässiga blodprover vid misstanke om andra sjukdomar. (wikipedia.org)
Sjukdomar1
- Myelom är en av få sjukdomar där sänkan (SR) är förhöjd till tresiffriga nivåer. (wikipedia.org)
Svenska1
- Ett flertal nya läkemedel för behandling av multipelt myelom har under de senaste åren introducerats på den svenska marknaden. (netlify.app)
Leder1
- Detta då myelom också leder till bennedbrytning (osteolys) vilket ger ett karakteristiskt utseende på röntgenbilder. (wikipedia.org)
Effektiv1
- Ygalo® är avsedd för en effektiv behandling av hematologiska cancersjukdomar, och då särskilt multipelt myelom. (oncopeptides.com)