'Näshåla' (eller nasal cavity på engelska) är den del av andningssystemet som utgör ingången till luftvägarna. Det är ett tunneltunnel format hål i mittdelen av ansiktet, skilt från munhålan av näsan. Näshålan är belagd med små hår och slemhinna som filtrerar, värmer och fuktar luften innan den andas in. Den består också av tre benformationer (superior, mellersta och inferior concha) som ökar ytan och förbättrar luftens väg genom näshålan.

'Nästumör' (engelska: Recurrent cancer) är en benämning på en cancer som har återvänt efter att ha behandlats och antagits vara borta. Nästumörer kan uppstå när cancerceller överlever behandlingen, eller när nya cancerceller utvecklas från de ursprungliga cancercellerna. Nästumörer kan uppträda i samma plats som den ursprungliga cancern (lokal recurrens), eller de kan spridas till andra delar av kroppen (avlägsen recurrens). Det är viktigt att notera att när en nästumör diagnostiseras behandlas den som en ny cancer och inte som en fortsättning på den ursprungliga cancern.

Den svala nässlemhinnan (latin: mucosa nasalis) är ett slimslimrigt, skiktat epitelgevär som löper längs näsa och näsans inre delar. Det består av celler som producerar slem, små körtlar och nervändar. Nässlemhinnan har en viktig funktion i att värma, fuktigöra och rena luften som andas in genom näsan. Den hjälper också till att fånga små partiklar och mikroorganismer som kan finnas i det luftburna materialet.

"Nässkiljevägg" är ett begrepp inom medicinen, särskilt inom området lungmedicin (pneumoni). Det refererar till en typ av inflammation eller infektion i lungan där det bildas en barriär av vätska (näsflimmer, sekret) mellan två delar av lungan. Denna barriär förhindrar att syre och kolmonoxid passerar fritt genom lungorna, vilket kan leda till hypoxi (syrebrist) och hyperkapni (för höga nivåer av koldioxid i blodet). Nässkiljeväggen kan orsakas av olika faktorer, till exempel infektioner, trauma eller autoimmuna sjukdomar. Behandlingen innefattar ofta antibiotika, andningsstöd och i vissa fall operation.

Rinometry is a medical measurement technique used to assess nasal airflow and the patency of the nasal passages. Acoustic rhinometry, on the other hand, is a specific type of rhinometry that utilizes sound waves to measure the cross-sectional area and volume of the nasal cavity.

During an acoustic rhinometry test, a small, soft probe is inserted into each nostril, and a series of sound waves are emitted. The reflected sound waves are then measured and analyzed to create a graphical representation of the nasal passages' cross-sectional area and volume. This information can help healthcare providers diagnose and manage various nasal conditions, such as nasal congestion, sinusitis, and nasal septum deviation.

Acoustic rhinometry is a non-invasive, painless, and quick test that provides valuable information about the nasal passages' anatomy and function. It can also be used to evaluate the effectiveness of treatments for nasal conditions, such as medications or surgery.

"Nässjukdomar" (moist diseases) är ett äldre och numera föråldrat begrepp inom dermatologin, som främst användes under 1800-talet. Det refererade till en grupp hudsjukdomar som kännetecknas av ökad hudvätskan (exsudation) och eventuell sekundär infektion. Exempel på sådana sjukdomar innefattar eksem, impetigo och vissa former av psoriasis. I modern medicinsk terminologi undviker man användandet av detta begrepp, eftersom det inte är tillräckligt specifikt eller beskrivande för de olika sjukdomarna som den avser.

'Näsmusslor' är ett vanligt begrepp för små, bakteriella eller svampiga infektioner i näsan. De är också kända som rhinosinusit eller sinusitis. Näsmusslor orsakas oftast av en virusinfektion, men kan även orsakas av bakterier eller svampar. Symptomen på näsmusslor kan inkludera nysningar, hosta, halsont, huvudvärk, ökat tryck i ansiktet och en förstoppad eller rinnande näsa. I allvarliga fall kan näsmusslor leda till komplikationer som exempelvis hörselproblem eller hjärninflammation. Behandlingen av näsmusslor beror på orsaken, men kan innefatta vila, vätskeintag, smärtstillande medel och ibland antibiotika eller antimykotiska läkemedel.

'Bihåletumörer' refererar till abnorma växtor i eller runt det mänskliga bakhuvudet, mer specifikt i eller nära örontrumpeten (koncha), som är en del av det yttre hörselgången. Tumörerna kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).

Godartade bihåletumörer inkluderar exostoser, atheromer, och granulomatos tumörer. Dessa är oftast långsamt växande och orsaker sällan några allvarliga komplikationer. Vissa former av godartade bihåletumörer kan dock leda till hörselnedsättning, otillräcklig drakeffekt eller obehag.

Elakartade bihåletumörer är ovanligare än godartade tumörer och inkluderar cancerformer som basalcellskancer, plattcellsskancer och sarkomer. Dessa tumörer kan inkräkta på närliggande strukturer, orsaka smärta, hörselnedsättning eller andra komplikationer. I vissa fall kan elakartade bihåletumörer metastasera (spridas) till andra delar av kroppen.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever några ovanliga symptom eller förändringar i det yttre hörselgången, såsom knölar, svullnader, blödningar, smärta eller hörselnedsättning. En tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.

'Bihålor' er en del av kroppen som oftest refererer til de to huler, der ligger på hver side av nesa og munden. Den medicinske betegnelse for bihålerne er 'paranasal sinus' (på latin). Bihålene består af fire par:

1. Frontalsinus: De to forreste bihålere, der ligger i pandebenet og er de største bihålere.
2. Maxillarsinus: De to sidebihålere, der ligger i kindbenet og er de mindst komplekse bihålere.
3. Ethmoidalsinus: Det mellemste par bihålere, der ligger mellem øjenhulerne og består af flere små luftfyldte kamre.
4. Sphenoidsalsinus: Den bageste par bihålere, der ligger i pandebenet og er den mest komplekse bihålere.

Bihålene hjælper med at varme, fugtiggøre og filtrere indåndingsluften. De kan blive inficerede eller koloniseret af bakterier, jungeres eller udvikle polypper, hvilket kan resultere i forskellige sygdomstilstande som f.eks. bihulebetændelse (sinusitis).

'Näsa' (eller 'naris' på latin) är en del av andningssystemet hos människor och andra djur. Det består av två öppningar i näsbihangen, som leder in till näshålan. Näshålan är tapetserad med små hår, så kallade cilier, och slemhinna. Cilierna hjälper till att filtrera luften från damm och bakterier, medan slemhinnan har en funktion som skyddar mot främmande partiklar och producerar slem för att fuktighetshålla luften. Från näshålan leds luften sedan vidare till struphuvudet och nedre andningsvägar.

Näspolyper är små, knöliga tillväxter som växer i näshålorna. De utgörs av ökat vävnadsväxt hos slemhinnan i näshålan och kan vara orsakade av en inflammatorisk respons eller överdriven produktion av bindväv. Näspolyper kan leda till besvär som nässtopp, svårigheter att andas genom näsan, snuva, halsont och sänkt lukt- och smakkänsla. I allvarliga fall kan näspolyper orsaka svårigheter att andas och sömnsvårigheter. Behandlingen kan bestå av medicinska behandlingar som kortikosteroider eller antihistamin, men i allvarligare fall kan kirurgiskt avlägsnande av näspolyper vara nödvändigt.

"Nästäppa" på medicinska svenska kan definieras som "epithelialiscystor" eller "retentionscystor". Det handlar om små, ofta opigmenterade, hudcystor som innehåller hartsvit skörbjuggssyra (kolsten). De kan förekomma över hela kroppen men är vanligast på ansikte och huvud. Nästäppor uppstår när hudens svettkörtlars utgångar blir blockerade, vilket leder till att en liten ficka bildas under huden. De flesta nästäpporna är ofarliga men kan ibland vara estetiskt störande och i vissa fall kan de även bli inflammerade eller infekterade.

'Luktslemhinna' er en uformell betegnelse for de øvre luftveie, inklusive nesa (nese), sinus (snuppeslekter), røret (rørblære) og strubehovedet (trachea og luftrør). Disse områder er involvert i vår evne til å oppfange luftbårne stoffer som duper, bakterier og andre partikler, som kan føre til infeksjoner og andre medisinske tilstander. Luktslemhinna hjelper også til å varme, fuke og våte luften vi inhalerer for å beskytte lungene.

En nässköljvätska är en lösning som används för att skölja eller spola ur ögonen. Den kan innehålla olika aktiva substanser beroende på syftet, till exempel läkemedel för att behandla ögoninflammation eller ögoninfektion, eller en mild saltlösning för att rena och vattna ögonen.

Nässköljvätskor kan användas för att rengöra ögat från smuts, bakterier och andra främmande partiklar som kan ha kommit in i ögat. Det kan också användas efter en ögonoperation eller för att lindra symtom orsakade av torra ögon.

Det är viktigt att följa anvisningarna från läkaren eller apotekaren när man använder en nässköljvätska, och inte använda den längre än nödvändigt eftersom det kan orsaka skada på ögat.

Läkemedelstillförsel through the nose, också känd som nasal medicering, är en metod för att administrera läkemedel genom näshålan. Detta kan uppnås genom olika typer av nasala preparat, såsom spray, geler eller droppar.

När ett läkemedel appliceras i näshålan absorberas det genom slemhinnan och transporteras till blodomloppet. Denna metod kan vara speciellt användbar för systemiska behandlingar, där läkemedlet behöver nå specifika områden i kroppen, eller för lokal behandling av problem i näshålan eller slemhinnan, till exempel vid allergier, influensa, sinusit eller andra infektioner.

Läkemedelstillförsel genom näsan kan ha flera fördelar jämfört med andra administrationsmetoder:

1. Snabb påverkan: Läkemedlet absorberas snabbt och börjar verka inom kort tid efter administration.
2. Enkel användning: Nasala preparat är ofta enkla att använda och kräver ingen speciell utbildning eller teknik.
3. Låg risk för biverkningar: Nasala läkemedel tenderar att orsaka färre systemiska biverkningar än oral administration, eftersom de inte passerar genom levern och undviker därmed förstapassagemetabolismen.
4. Lokal verkan: För lokala behandlingar kan nasal administrering ge högre koncentrationer av läkemedlet i målområdet jämfört med systemisk administration.

Det är viktigt att följa anvisningarna för användning och dosering när man använder nasala läkemedel, eftersom överdosering kan leda till biverkningar som irritation, hosta eller slemproduktion i näshålan.

Näsdroppar är ett medel som används för att behandla symptomen på en b blockad eller en ökad sekreTION i näsan. De kan vara av olika typer, till exempel decongestanter, saliner och kortikosteroider. Näsdroppar verkar oftast genom att reducera inflammationen eller svullnaden i näsan, vilket underlättar för patienten att andas genom näsan. Det är viktigt att använda näsdroppar enligt rekommendationer från en läkare eftersom långvarig användning kan leda till beroende och att symptomen kan bli värre än förut.

Nasal sprays är en form av läkemedel som ges genom att man sprayar en liten mängd vätska upp i näshålan. De används ofta för att behandla symptom i näsa och svalg, som till exempel snuva, klåda, irriterad eller kliande näsa, eller ont i huvudet.

Det finns olika typer av nasal sprays, inklusive de som innehåller mediciner såsom decongestanter, antihistaminer och steroider. Decongestanta nasal sprays används vanligen för att behandla snuva orsakat av en förkylning eller allergier, medan antihistamin- och steroidnasal sprays ofta används för att behandla allergiska reaktioner.

Nasal sprays är vanligen lätta att använda och ger snabb lindring av symptomen. Det är viktigt att följa dosanrekommendationerna och inte överanvända nasal sprays, eftersom det kan leda till biverkningar som till exempel ökad iritation eller slemproduktion i näshålan.

Etmoidalsinus er en del av kraniets suturalsystem og betegner et par luftfylt huler i ethmoidet ben, som er plassert mellom øynene og foran hjernen. Disse luftfylt hulrummet er en del av p Nasalske Hule og hjelper til å varme, fuktifisere og filtrere luften vi inhales. Etmoidalsinus har også noen fine skilleribben som dele hulrummet opp i flere små rum, kalleres celler. Infeksjoner eller inflammasjon i etmoidalsinus kan føre til en type infeksjon kalt sinusitt.

'Näsblödning' (epistaxis) är när det utflöder blod från näsa, vanligtvis från en liten blodkärl i näsan. Det kan orsakas av många olika faktorer, till exempel torr luft, skada på näsan, förkylning, allergier eller vissa läkemedel som trombotislammare (blodtunnare). I de flesta fallen är näsblödningar ofarliga och kan stannas med tryck på näsa eller kyla. I sällsynta fall kan det dock vara ett tecken på en allvarligare sjukdom, till exempel blodbrist (anemi), högt blodtryck (hypertension) eller en blödningsrubbning.

Esthesioneuroblastoma, eller olfaktorisk esthesioneuroblastom, är en sällsynt cancer som utgår från celler i näshålan. Det är en malign tumör av neuroektodermalt ursprung och drabbar ofta både nerv- och broskvävnad. Tumören växer långsamt men kan vara invasiv och sprida sig till andra delar av kroppen, särskilt till hjärnan och skelettet. Symptomen på sjukdomen kan inkludera blödning från näsan, ansiktsförlamning, dubbelseende, huvudvärk och smärta i ansiktet eller ögonens område. Behandlingen består vanligen av kirurgi, strålbehandling och ibland även kemoterapi. Prognosen för patienter med esthesioneuroblastom varierar beroende på graden av sjukdomen och dess utbredning när den diagnostiseras.

'Käkhåla' är ett medicinskt begrepp som refererar till en patologisk förändring i munhålan. Det är en abnorm utväxt av benvävnad eller skleros (förtjockning) av mjuk vävnad i nedre delen av munhålan, nära halsen. Käkhåla kan orsaka problem med sväljning, hosta och andning. Den kan också öka risken för infektioner eftersom den kan störa normal salivflöde och slemproduktionen i munhålan. Käkhålor behandlas vanligen kirurgiskt.

"En granulom, varbildande" refererar till en speciell typ av inflammation där kroppens immunförsvar bildar små knutor eller klumpar av celler, kallade granulomer. Dessa granulomer består vanligtvis av olika typer av immunceller, inklusive makrofager, T-celler och B-celler.

Granulomer bildas som ett svar på en fortsatt irriterande agent, såsom en infektion orsakad av bakterier, svampar eller parasiter, eller en icke-infektiös irritant såsom ett främmande material eller en kronisk inflammation. Granulomer kan hittas i olika delar av kroppen och är vanliga i sjukdomar som tuberkulos, sarkoidos och Crohns sjukdom.

Det är viktigt att notera att granulomer inte alltid är skadliga, men de kan vara ett tecken på en underliggande sjukdom eller tillstånd som behöver utvärderas och behandlas av en läkare.

'Käkhåletumörer', även kända som sinus pilonidalis tumörer eller kryptider, är abnorma vävnadsformationer som bildas i det perianala området, närmare bestämt i det lilla hålrummet (käkhålet) som finns mellan anus och stjärtbenet. Dessa tumörer kan vara både ickecancerösa (benigna) och cancerösa (maligna).

De flesta käkhåletumörerna är benigna och består av hårfollikelinflammation, infektion eller cystbildning. Ibland kan en ingrown hair (ingjuten hår) leda till en infektion och bildandet av en abscess eller en pilonidal cyst. Dessa tumörer kan vara små och orsaka obehag eller stora nog för att pressa på nerver och muskler i området, vilket kan leda till smärta och svullnad.

I sällsynta fall kan käkhåletumörer bli cancerösa och utvecklas till en malig nedscending primär epitelial tumör (PET). Dessa tumörer är mycket ovanliga, men de kan vara aggressiva och leda till lokala infiltrationer och metastaser.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man upplever smärta, svullnad eller annan obehag i det perianala området. Behandlingen kan bestå av antibiotika, dränering av abscesser eller kirurgiskt avlägsnande av tumörerna.

'Snuva' er ikke en medisinsk term eller begrep. Det kan være en norsk dialektal betegnelse for å "snu" eller "vende" noe, men det har ingen direkte med medicin eller helse å gjøre. Hvis du har en spesifikk medisinsk forespørsel eller behov for etter et norsk til engelsk medisk terminologi, kan jeg prøve å hjelpe deg videre.

Atrofisk rinit är en medicinsk diagnos som beskriver en förtunning och nedsruktning av näshålornas slemhinna. Detta leder till att de blir mindre känsliga för luftburna partiklar och irriterande substanser, vilket kan leda till symptom som sårbarhet för infektioner, näsblod, torrhet i näsan och en nedsatt förmåga att känna dofter. Atrofisk rinit kan orsakas av olika faktorer, såsom ålder, trauma, kirurgi eller medicinering med starkt näringsavtagande läkemedel.

I'm sorry for any confusion, but "Silben" is not a medical term in English. The term you may be looking for is "syllable," which refers to a unit of pronunciation having one vowel sound, with or without surrounding consonants, forming the whole or a part of a word. For example, there are two syllables in "water" (wa-ter) and three syllables in "investigate" (in-ves-ti-gate).

If you have any medical questions or terms you would like me to define, please let me know!

"Bihålesjukdomar" (tidigare kallat "tuberkulos i bihålorna") är en infektionssjukdom som primärt orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Sjukdomen drabbar ofta luftvägarna, men kan även sprida sig till andra delar av kroppen, inklusive bihålorna (öron).

Infektionen i bihålorna uppstår vanligtvis som en komplikation av en tidigare tuberkulosinfektion någon annanstans i kroppen. Bakterierna kan spridas via blodomloppet eller lymfvätskan till bihålorna, där de kan orsaka inflammation och skada.

Symptomen på bihålesjukdomar inkluder bland annat smärta i örat, hörselnedsättning, utflöde från örat som kan vara klart, blodigt eller gulsiktigt, och svullnad i området runt örat. I vissa fall kan även feber, trötthet och viktminskning förekomma.

Diagnosen ställs vanligtvis genom att taga ett prov från örat och analysera det för närvaro av bakterier eller andra tecken på infektion. Behandlingen består vanligen av en kombination av antibiotika som tas under en längre period, ofta i sex månader eller mer. I vissa fall kan även kirurgi behövas för att avlägsna infekterat vävnad eller dränera abscesser.

'Luktnerv' (engelska: Olfactory nerve) är den första av de tolv kraniala nerverna och ansvarar för vår förmåga att uppfatta lukt. Den består av bunden av små sensoryreceptorceller, kända som olfactorer, i den övre delen av näshålan. När vi inhalerar doftämnen binds de till receptornas bindningsställen och skickar signaler via olfactornerven till centrala nervsystemet för bearbetning. Detta gör att vi kan uppfatta och känna igen olika luktlukter. Olfactornerven är unik bland de tolv kranialnerverna eftersom den har en direkt väg in i hjärnan, till det primära olfaktiva cortex.

'Näsben' (nasus, nasala benet) är en del av människans skelett i ansiktet. Det är ett pariga ben som bildar en del av näshålan och nosryggen. Näsbenet har också en viktig funktion vid doftsinnet, eftersom det innehåller de sensoriska cellerna för lukt.

I anatomiskt perspektiv är näsbenet ett kort, flätat ben som sitter i mitten av ansiktet ovanför överläppen och under ögonbrynen. Det består av två delar: en framsida (corpus nasale) och två sidor (alae nasales). Framsidan är den lodräta delen som bildar näshålans bakre vägg, medan de två sidorna utgör de yttre delarna av näsan.

Näsbenet hjälper också till att skydda hjärnan genom att skapa en barriär mellan det inre av huvudet och den yttre miljön. Det är ett av de 14 benen i ansiktsskelettet och är direkt kopplat till ögonhålans botten, tinningbenet och pannbenet.

Rinomanometry är en medicinsk undersökningsmetod som används för att mäta luftflödet genom näsan. Den utförs vanligen med hjälp av ett rhinomanometer, ett instrument som mäter resistansen i näsan när luft blåses igenom.

Under en rinomanometri sitter patienten stilla och andas normalt genom näsa och mun. En liten kanyl placeras i en nostril och luft pressas genom den under kontrollerade förhållanden. Luften kan vara varm, kall eller fuktig, beroende på vilken typ av information som ska samlas in. Även trycket i näsa mäts.

Resultaten från en rinomanometri visar hur väl luft kan flöda genom näsan och kan hjälpa läkare att diagnostisera och hantera problem relaterade till näsa och svalg, som exempelvis förkylning, allergier, nasal polypers eller kronisk rinit.

'Endoskopi' er en medisinsk begrep som refererer til en metode der involverer at indsætte et smalt, fleksibelt tubelignende instrument, kaldet et endoskop, inde i kroppen for at undersøge eller behandle interne organer eller strukturer. Endoskopet har en lille kamera og lys på spidsen, der giver mulighed for at få billeder og video fra indersiden af kroppen viset på et monitor uden side.

Der findes forskellige typer endoskopi, alt efter hvilket område af kroppen der skal undersøges eller behandles. Nogle eksempler er:

* Gastroskopi (eller øsoscopi): Undersøgelse af mavesækken og de øvre dele af tarmen (spiserøret, mavesækken og tolvfingertarmen).
* Kolonoskopi: Undersøgelse af den nedre del af tarmen (colon) og endetarmen.
* Bronchoskopi: Undersøgelse af luftrørvejene og lungerne.
* Arthroskopi: Undersøgelse og behandling af leddene.
* Cystoskopi: Undersøgelse af urinblæren og urinrøret hos mænd.

Endoskopi anvendes ofte til at diagnosticere forskellige sygdomme, såsom tarmsygdomme, lungebetændelse, cancer, infektioner og andre lidelser. Den kan også anvendes til mindre operationer, som fjernelse af polypper eller andre abnorme væv, samt til at stoppe blødninger eller dræne væskeansamlinger.

"Bihåleinflammation" er en betegnelse for en inflammatorisk tilstand i de små, slanke luftveje kaldet bihuler, der findes i lungerne. Den medicinske term for bihåleinflammation er "bronkitis".

Bronkitis kan være akut eller kronisk. Akut bronkitis skyldes oftest en infektion med virus eller bakterier, mens kronisk bronkitis ofte er forbundet med rygning og anden lungeskade. Kronisk bronkitis er også et vigtigt symptom i COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease), en kronisk lungevæske, der også omfatter emfysem.

Symptomer på bihåleinflammation kan inkludere hoste, produktion af slim og slem, halskærme, træthed og nedsat appetit. Diagnosen stilles ofte ud fra en kombination af symptomer, lungefunktionstest og iblandt også billeddiagnostik som røntgen eller CT-scanning. Behandlingen kan omfatte antibiotika (i tilfælde af bakteriel infektion), bronkolidatorer, kortison og andre anti-inflammatoriske medicin samt forbedring af livsstilsfaktorer som rygning og luftvejens forurening.

Anatomical models are three-dimensional representations of the structures and components of the human body or its parts. These models can be created in various forms such as physical models made of materials like plastic or wax, or digital models used in computer simulations. Anatomical models serve as educational tools for students, healthcare professionals, and researchers to visualize and understand complex anatomical structures and relationships that may be difficult to appreciate through two-dimensional images alone. They can also be useful for planning and practicing surgical procedures, studying pathologies, and developing medical devices or treatments.

Den medicinska termen för "bukhinnehålla" är "abdominalinnehåll". Abdominalinnehållet innefattar alla de organ som finns inom bukhålan, till exempel levern, mjälten, tarmarna, buggspjälsorganen och bukspottkörteln. I vardagligt tal kan "bukhinnehåll" också användas för att beskriva avföring eller tarminnehåll.

Pasteurella-infektioner är infektioner orsakade av bakterier som tillhör släktet Pasteurella. Dessa bakterier är vanligen en del av det normala bakteriefloran hos djur, särskilt hos smådjur som katter och hundar. Infektionerna kan uppstå när en människa utsätts för ett bett eller skrap från ett infekterat djur.

Pasteurella-infektioner kan ge upphov till en rad olika symptom, beroende på vilket område av kroppen som är drabbat och hur allvarligt infektionen är. Vanliga symtom inkluderar rodnad, smärta, svullnad och varma känslor i det drabbade området. Andra symtom kan vara feber, trötthet, muskelvärk och allmänt obehag. I vissa fall kan infektionen sprida sig till blodbanan och orsaka en allvarligare systemisk infektion.

Behandlingen av Pasteurella-infektioner består vanligen av antibiotika, särskilt penicillin eller doxycyklin. Även om de flesta infektioner kan behandlas effektivt med antibiotika, kan allvarliga fall kräva mer aggressiv behandling, inklusive intravenös antibiotikabehandling och eventuellt kirurgiskt avlägsnande av nekrotisk vävnad.

Prevention är bättre än bot, så det är viktigt att undvika exponering för djurslitage eller skrap från djur som kan vara smittade med Pasteurella-bakterier. Om man har en katt eller hund bör man också se till att de får regelbundna veterinärbesök och vaccinationer för att minska risken för infektion.

'Mun' (oral cavity) refererar till det rummet i huvudet där tänderna, tungan och käken befinner sig. Det är den del av respirations- och alimentärsystemen som möts först när mat, dryck eller luft tas in i kroppen. Munnen är också en viktig del för kommunikation, eftersom den används för att forma ljud och ord under talet.

Rinosklerom är en sällsynt, kronisk inflammatorisk sjukdom som primärt berör näsans slemhinnor. Den karakteriseras av omfattande neosvullnad (ödem), fibros (förtjockning av bindväven) och bildning av granulomer (specifika inflammatoriska massor). Dessa förändringar kan leda till en gradvis förstoring och deformering av näsan, samt andningssvårigheter.

Sjukdomen har potentialen att sprida sig till andra sklerosensusceptibla områden, såsom ögats slemhinnor (konjunktivit), läppar (symblepharon) och könsorgan. Rinosklerom är ofta associerat med immunologiska störningar eller kan vara en del av några systemiska sjukdomar, såsom Wegenerers granulomatos och Churg-Strauss syndrom.

Rinosklerom behandlas vanligtvis med kombinationen av medicinska behandlingar (som kortikosteroider, immunosuppressiva läkemedel eller biologiska terapier) och eventuellt kirurgiska ingrepp för att korrigera deformerade strukturer.

Inverterad papillom är en sällsynt sorts hudtumör eller vävnadsöverväxt som karaktäriseras av en benign (godartad) tillväxt av de små, upphöjda, fingerliknande strukturerna (papiller) på huden eller slemhinnan. Ordet "inverterat" refererar till att tumörstrukturen växer in i djupare hud- eller slemhinnalagern istället för att sticka ut som vanligt vid en papillom. Dessa tumörer är oftast små och kan vara röda, rosa, bruna eller samma färg som omgivande hud. De kan förekomma över hela kroppen, men de flesta upptäcks i slemhinnor som munhålan, näshålan och urinblåsan. Inverterade papiller är oftast ofarliga, men i sällsynta fall kan de bli canceroaserande (maligna) om de inte behandlas.

Nitrosaminer är en grupp kemiska föreningar som bildas när sekundära aminer reagerar med nitrit under vissa förhållanden, särskilt vid höga temperaturer. De flesta nitrosaminerna anses vara cancerogena och kan bildas i vissa livsmedel under till exempel rökning eller stekning av kött. Nitrosaminer finns också i tobaksrök och kan på så sätt orsaka cancer i andningsorganen.

'Vomero-nasalis' är inget etablerat medicinskt begrepp eller diagnos. Det verkar som om det kan vara en felstavning eller förväxling med 'vomer-nasal', vilket hänvisar till vomerbenet, en del av näsbotten, och nasalkanalen, en passage mellan näshålan och överkäken.

Ibland kan 'vomero' användas som en förkortning för 'vomerovaginal komplex', ett anatomiskt område i kvinnans underliv där livmoderhalsen, slidan och urinblåsan möts. I detta fall skulle 'vomero-nasalis' inte ha någon mening alls inom en medicinsk kontext.

Det är viktigt att bekräfta korrekt användning av termer och begrepp för att undvika missförstånd eller felaktiga slutsatser inom ett medicinskt sammanhang.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Histologie är läran om strukturen hos biologiska vävnader på cellulär nivå, medan jämförande histologi är ett sammanlänkande av denna kunskap med jämförelser mellan strukturer hos olika arter eller organismer. Det innebär att man studerar och jämför likheter och skillnader i vävnadsorganisation och cellstruktur mellan olika djur- och växtgrupper, för att få en bättre förståelse av deras evolutionära utveckling och funktionella adaptationer.

"Angiomyoma" er en samlebetegnelse for vaskulære (blodkar inneholdende) tumorer som består av både glatte muskelceller og blodkar. Disse tumorane kan forekomme stort sett overalt i kroppen, men de er særlig vanlige i kvinners livmoder (i form av en type angiomyom kaldt "leiomiom") og huden (i form av en type angiomyom kaldt "cutanøst angiomyom").

Angiomyomer er generelt langsomt voksende, ikke-kancerøse tumorer. Små angiomyomer kan ofte behandles konservativt, mens større tumorer som forårsager smerter eller andre komplikationer kan fjernes kirurgisk.

Det er viktig å nevne at selv om angiomyomer generelt betraktes som ikke-kancerøse, kan det i sjeldne tilfeller skje at de undergår en ondartet endring og blir canceroese (malign). Dette kaller man for "angiosarcoma".

'Bordetella bronchiseptica' är en gramnegativ bakterie som orsakar respiratoriska infektioner hos djur, framförallt hundar och grisar, men kan även infektera människor, särskilt personer med nedsatt immunförsvar. Bakterien koloniserar de övre luftvägarna och orsakar ofta en kronisk bronkit eller pneumoni. Infektionen sprids vanligen via droppar i luften när en infekterad individ hostar eller nyser. Vid människor som smittats av B. bronchiseptica kan symtomen vara milda och likna en vanlig förkylning, men i vissa fall kan det leda till allvarliga lunginflammationer.

'Allergisk, perenn rinit' är en medicinsk diagnos som betecknar en ongoing inflammation i näsan orsakad av en överkänslighet för ett eller flera ämnen i omgivningen. "Perenn" betyder "pågående" och "allergisk" betyder "utlöst av en allergisk reaktion".

Denna typ av rinit kännetecknas av symtom som kräkning, nysningar, klåda i näsan och ögon, nästäppa och slemhalsont. Symtomen kan vara lindriga eller allvarliga och påverka dygnsöverlevnaden negativt.

Allergiska perenn rinit kan orsakas av en överkänslighet för ämnen som husstäv, katter, hundar, skalbaggar, mögel eller andra luftburena allergen. Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man tror sig lida av denna diagnos, eftersom det finns effektiva behandlingsalternativ som kan förbättra symtomen och livskvaliteten.

"Angiofibrom" er en medisinsk betegnelse for en type godartet, vaskulær tumor som oftest forekommer i næse-hals-rørhovedregionen hos unge drenge og unge mænd i alderen 10-25 år. Denne type tumor karakteriseres ved at have en rigelig forsyning af blodkar, der består af både arterier og vener. Tumoren dannes som regel i næsesene og kan med tiden udvikle sig til at blokere luftvejene eller føre til andre komplikationer såsom blødninger, infektioner eller forstyrrelser af synet. Angiofibromer består af fibroblaster og glatte muskelceller, som er omgivet af et tæt netværk af blodkar.

Det er vigtigt at påpege, at angiofibromer normalt ikke er ondartede (maligne) og kan ofte behandles effektivt med kirurgi eller andre terapeutiske metoder. Hvis du har yderligere spørgsmål om angiofibromer, anbefales det at kontakte en lokal sundhedsfagperson eller læge for at få svar på dine spørgsmål.

I medicinsk kontext kan "lukt" (gerna skrivet "olör") referera till en obehaglig, besynnerlig eller ovanlig doft som uppstår från en persons kropp eller kroppsvätskor. Denna doft kan vara orsakad av en infektion, sjukdom, skada eller annan rubbning i kroppen. Exempel på medicinska tillstånd där lukt kan spela en roll inkluderar lunginflammation, diabetes, lever- eller njurproblem, och trötthet hud. En professionell utvärdering av en individuell situation bör ske för att fastställa orsaken till en oljud.

En tampong för kirurgiskt bruk, även känd som en operationsabsorberande tampong eller surgical sponge, är ett kirurgiskt instrument som används under operationer för att absorbera blod och andra kroppsfluider. Den är vanligen gjord av cellulosamaterial, polyvinylalkohol eller polyuretan, och har ofta en kvadratisk form med runda kanter. Tampongens storlek varierar beroende på användningsområdet, men den kan vara upp till 30 cm² stora.

Tamponger för kirurgiskt bruk placeras ofta i operationsområdet under en operation för att hjälpa till att kontrollera blödningar och ge operatören ett klart synfält. Efter operationen räknas antalet tamponger upp, för att undvika att någon glömmer bort dem i kroppen. I sällsynta fall kan en tampong som glöms bort orsaka komplikationer såsom infektion eller inflammation.

En Bordetella-infektion är en infektionssjukdom orsakad av bakterier av släktet Bordetella. De två vanligaste arterna som orsakar mänskliga sjukdomar är Bordetella pertussis och Bordetella parapertussis, som orsakar difteri-katarer och stel kikhosta (känd som "kikhosta" eller "stel kikhosta"). Dessa bakterier infekterar vanligtvis de övre luftvägarna och orsakar inflammation och irritation.

Bordetella-infektioner sprids ofta genom droppburen smitta, vilket betyder att små droppar av slem eller spott från en infekterad persons andning kan inandas av en frisk person och orsaka en infektion. Symptomen på en Bordetella-infektion kan variera beroende på vilken art av Bordetella som orsakar sjukdomen, men de vanligaste symptomen på stel kikhosta inkluderar hosta, andnöd och ibland feber.

För att diagnostisera en Bordetella-infektion kan läkare använda olika metoder, till exempel bakterieodling eller PCR-tester (polymeraskedjereaktion). Behandlingen av en Bordetella-infektion består ofta av antibiotika för att döda de infekterande bakterierna och hjälpa till att förhindra spridning av sjukdomen till andra. Prevention är också viktig och innefattar ofta vaccinationer som skyddar mot Bordetella-infektioner, särskilt stel kikhosta.

I svenska medicinska sammanhang används begreppet andningssystemet ofta för att referera till de strukturer i kroppen som är involverade i respirationen, det vill säga processen där syre tas in och kolmonoxid avges.

Andningssystemet kan delas upp i övre och undre andningsvägar. Övre andningsvägen inkluderar näsa, näsanghålor, svalg och struphuvud. Undre andningsvägen består av luftrör, bronker, lungornas bronkioler och alveoler.

När luften andas in genom näsan eller munnen passerar den först övre andningsvägen. Här värms luften upp, fuktas den och renas den från främmande partiklar med hjälp av cilier och slem i svalget och näshålorna.

Därefter passerar luften genom luftröret ner till lungorna. I lungorna delar sig luftröret upp i två bronker som leder in till vardera lunga. Bronkerna delar sig sedan upp i allt mindre grenar, kallade bronkioler, som slutligen mynnar ut i de små luftsäckarna, alveolerna.

I alveolerna sker gasutbytet mellan luften och blodet. Syret diffunderar från luften in i blodet medan kolmonoxiden diffunderar ut från blodet och andas ut.

"Näsmissbildningar, förvärvade" refererar till strukturella avvikelser eller skador i näsgången (nasal cavity) och/eller näsan (nose) som orsakas av skada, sjukdom eller infektion under individens livstid. Detta kan inkludera missbildningar som orsakats av trauma, tumörer, infektioner som exempelvis sinusit eller rhinoplasti-kirurgi.

Exempel på förvärvade näsmissbildningar är:

* Septumdeviation - en skada eller skada på den del av näsan som skiljer höger och vänster näsgång (nasal septum) kan leda till att det blir avvikande, vilket kan orsaka andningssvårigheter.
* Nasale polyper - dessa är icke cancerösa vävnadsväxter som växer i näsan och/eller de övre luftvägarna och kan vara ett resultat av långvarig inflammation orsakad av exempelvis allergier eller infektion.
* Choanal atresia - detta är en födelsedefekt där bakhuvudet på näsgången är blockerad, vilket kan leda till andningssvårigheter hos nyfödda barn. Denna missbildning anses dock vanligtvis vara en medfött störning snarare än en förvärvad.

För att diagnostisera och behandla dessa tillstånd kan olika metoder användas, inklusive medicinsk behandling, kirurgi eller andra terapeutiska ingrepp.

En näsbrosk, även känd som nasal septum deviation, är ett tillstånd där den skiljevägg som delar näshålorna (nässeptum) är avvikande från sin normala position. Den kan vara böjd, underviktsig eller överviktsig, vilket orsakar en oregelbundenhet i näshålan. I milda fall kan det inte orsaka några besvär alls, medan allvarligare avvikelser kan leda till symtom som svårigheter att andas genom näsan, torr näsborrar, hosta, snuva och ökad slemproduktion. I vissa fall kan även sömnsvårigheter och huvudvärk förekomma. Behandlingen kan variera från läkemedel till operativt ingrepp beroende på svårighetsgraden av näsbrosken.

"Comparative anatomy" is a branch of anatomy that compares the structures of different species to understand their evolutionary relationships and adaptations. It involves studying the similarities and differences in the anatomy of various organisms, from simple to complex, to make inferences about their common ancestry and how they have adapted to their specific environments over time.

By comparing the anatomical structures of different species, researchers can identify homologous structures, which are features that are similar because they were inherited from a common ancestor, and analogous structures, which are features that are similar because they evolved independently as a result of similar environmental pressures or functions.

Comparative anatomy has played a crucial role in the development of modern evolutionary theory and continues to be an important tool for understanding the diversity of life on Earth.

'Luktlob' är ett informellt eller folkligt begrepp och saknar en exakt medicinsk definition. Termen används ofta för att beskriva en abnormal lukt som kommer från andningsvägarna, vanligtvis orsakad av någon form av infektion eller annan patologisk process i munhålan, näshålan, svalget eller lungorna. Den kan vara förknippad med olika sjukdomar såsom sinusit, bronkit, lungsäcksinflammation, caries, tandköttsinflammation eller andningsvägsinfektioner. Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever en obehaglig och ovanlig lukt från andningen, för att fastställa orsaken och få rätt behandling.

"Decalcification technique" är en metod som används inom patologi och histologi för att avlägsna mineralen, vanligtvis calcium, från ett preparat eller ett vävnadsprov. Detta görs ofta före infärgning av vävnaden, eftersom mineraler kan störa den kemiska reaktionen mellan färglösningen och vävnaden.

Den vanligaste decalcificeringstekniken involverar att man placerar vävnadsprovet i en lösning som innehåller syra, till exempel formalinakvasolutionsyra eller edetatdissiationssyra. Syrligheten i lösningen löser upp de mineraliska avlagringarna i vävnaden under en viss tidsperiod, beroende på storleken och densiteten av de mineraliska avlagringarna. Efter att decalcificeringen är klar kan vävnadsprovet fortsätta behandlas för infärgning eller andra analysmetoder.

Det är viktigt att kontrollera decalcificeringsprocessen regelbundet, eftersom överdrivet lång tid i decalcifieringslösningen kan skada vävnaden och påverka efterföljande analyser negativt.

Otorhinolaryngologic surgical procedures, also known as ENT (ear, nose, and throat) surgery, refer to a range of surgical operations that are performed on the structures and tissues of the head and neck. These procedures are typically carried out by specialists called otorhinolaryngologists or head and neck surgeons.

The goal of otorhinolaryngologic surgical procedures may vary depending on the specific condition being treated, but they often involve the removal or repair of damaged or abnormal tissues, the restoration of function, or the relief of symptoms. Some common examples of otorhinolaryngologic surgical procedures include:

* Tonsillectomy: the surgical removal of the tonsils, which are two masses of tissue located on either side of the back of the throat. This procedure is often performed to treat chronic or recurrent tonsillitis, sleep apnea, or other conditions that affect breathing and swallowing.
* Adenoidectomy: the surgical removal of the adenoids, which are clusters of tissue located behind the nasal cavity. This procedure is often performed in children to treat chronic sinus infections, recurrent ear infections, or sleep-disordered breathing.
* Septoplasty: a surgical procedure to correct a deviated septum, which is a condition where the thin wall of cartilage and bone that separates the two sides of the nose is crooked or off-center. This procedure can help improve breathing and reduce symptoms of nasal congestion.
* Myringotomy: a surgical procedure in which a small incision is made in the eardrum to relieve pressure caused by fluid buildup in the middle ear. This procedure is often performed in children with chronic ear infections or fluid buildup that does not respond to other treatments.
* Rhinoplasty: a cosmetic surgical procedure to reshape or resize the nose. This procedure can also be performed to improve breathing or correct structural defects.
* Laryngectomy: the surgical removal of the larynx, or voice box, which is often performed to treat cancer of the larynx or other conditions that affect speech and breathing.

These are just a few examples of the many different types of ear, nose, and throat (ENT) procedures that may be performed by an otolaryngologist. If you have any concerns about your ears, nose, or throat, it is important to consult with a qualified healthcare professional for proper diagnosis and treatment.

'Näsa-svalg' (latin: nasopharynx) är den övre delen av svalget, direkt under näsan och ovanför struphuvudet. Den fungerar som en genomfart för luft vid andning och för mat och dryck vid deglution (sväljning). Nasofarynxs bakre del gränsar till den övre delen av matstrupen (farynx) och omgärdas av muskler och bindevävnad. Här passerar också ledningssystemet för Eustachiusrören, som förbinder mellanörat med svalget och hjälper till att reglera lufttrycket i mellanörat.

Hemangiopericytoma är ett sällsynt cancerartat tillstånd som utgår från blodkärlens yttre vägg, pericyterna. Tumörerna kan uppstå var som helst i kroppen men de flesta förekommer i centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärgen) eller i leder och muskler.

Hemangiopericytomer karaktäriseras av att tumörcellerna bildar ett tätt nätverk runt blodkärlen, vilket kan leda till abnormalt blodflöde och blödningar. Symptomen varierar beroende på var i kroppen tumören finns belägen, men kan inkludera huvudvärk, synproblem, svaghet eller smärta i extremiteter.

Diagnosen ställs vanligen genom en kombination av bilddiagnostik (t.ex. MRI eller CT) och biopsi, där vävnadsprover tas för mikroskopisk undersökning. Behandlingen kan innebära kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi beroende på tumörtyp, storlek och läge.

'Olfactory Marker Protein' (OMP) är ett protein som primärt finns i olfaktiva nervceller, eller neuron, i näsan hos däggdjur. Det fungerar som en markör för dessa speciella nervceller och hjälper till att identifiera dem under mikroskopisk undersökning. OMP deltar också i luktdetektionen genom att hjälpa till att transportera luktmolekyler in i cellen. Det produceras av olfaktiva receptorceller och är involverat i deras funktion och överlevnad. Diminuerad eller saknad OMP har visats vara associerad med nedsatt luktförmåga hos människor.

Luftvägsmotstånd (Airway resistance) är ett mått på hur mycket luften möttr resistans när den passerar luftvägarna under andningen. Det beräknas som förhållandet mellan tryckfallet över luftvägarna och flödet av luft genom dem. Luftvägsmotståndet kan vara ökat vid olika lungsjukdomar, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och lungemfysem. Ökat luftvägsmotstånd kan leda till andnöd och sämre syresättning i blodet.

'Pannhåla' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva ett hål eller en defekt i pannbenet, det tunnare benet ovanför ögonen. Pannhålan kan vara medfött eller uppstå till följd av skada eller sjukdom. I vissa fall kan pannhålan vara så liten att den inte orsakar några problem, medan större pannhålor kan leda till infektioner, hjärnskador eller andra komplikationer. Behandlingen beror på storleken och läget på pannhålan, samt om det finns några associerade komplikationer.

I medically framed context, 'gomvidgningsteknik' or 'debridement technique' refers to the removal of necrotic (dead), damaged, or infected tissue in a wound to prevent or treat infection and promote healing. This procedure is often performed in cases of severe wounds, burns, or ulcers to ensure that the remaining healthy tissue can heal properly. There are various debridement techniques, including:

1. Surgical debridement: Also known as sharp debridement, this technique involves the use of surgical instruments such as scalpels and scissors to cut away dead or damaged tissue.
2. Mechanical debridement: This method uses wound irrigation, whirlpool baths, or specialized equipment like ultrasonic debridement devices to remove debris and necrotic tissue from the wound.
3. Autolytic debridement: This technique relies on the body's natural enzymes and moisture to break down and reabsorb dead tissue in a wound. Moist dressings are used to create an ideal environment for this process.
4. Enzymatic debridement: In this method, topical enzymes are applied to the wound to dissolve and remove necrotic tissue.
5. Biological debridement: This technique uses maggots or other sterile insect larvae that feed on dead tissue while leaving healthy tissue intact.
6. Chemical debridement: Certain chemicals, like hydrogen peroxide or Dakin's solution, can be used to break down and remove necrotic tissue from a wound. However, this method is less commonly used due to potential damage to surrounding healthy tissue.

Näs-svalgtumörer, även kända som nässvalgstumörer, är en allmän term för olika typer av cancertumörer som utvecklas i slemhinnan (mukösan) i näsan och/eller svalget. Det kan vara både maligna (cancertumörer) och benigna (godartade tumörer).

De vanligaste formerna av maligna nässvalgstumörer är:

1. Squamöscellcancer: Detta är den vanligaste typen av cancer i näsan och svalget. Den utvecklas från platta celler som täcker ytan på slemhinnan.
2. Adenocarcinom: Denna typ utvecklas från körtlarna i slemhinnan.
3. Sarcoma: Detta är en ovanlig form av cancer som utvecklas från bindväv, muskler eller blodkärl i näsan och/eller svalget.

De vanligaste formerna av benigna nässvalgstumörer är:

1. Papillom: Detta är en godartad tumör som ofta växer långsamt och kan orsaka symptom som nässtopp eller sväljningsbesvär.
2. Adenom: Denna typ utvecklas från körtlarna i slemhinnan och kan vara vårtliknande eller knölformade.
3. Fibrom: Detta är en godartad tumör som utvecklas från bindväv och kan vara hård eller mjuk till konsistensen.

Symptomen på nässvalgstumörer kan variera beroende på vilken typ av tumör det rör sig om, men kan inkludera blödningar, nässtopp, sväljningsbesvär, halsont och förändringar i rösten. Om en nässvalgstumör misstänks behövs ofta ytterligare undersökningar som biopsi eller bilddiagnostik för att fastställa diagnosen. Behandlingen kan bestå av kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi beroende på typ och utbredning av tumören.

"Jodereda kolväten" refererar till organiska föreningar som innehåller en eller flera kolatomer och är bunden till jodatomen. Kolväten är en grupp av organiska föreningar som består av kolatomerna bundna tillsammans med väteatomer och ofta även med andra nichtometaller. Joderade kolväten bildas när jod reagerar med kolväten, vanligtvis under oxidativa förhållanden. Exempel på jodereda kolväten inkluderar jodoetan (CH3CH2I) och jodpropan (CH3CH2CH2I).

'Luftrörelser' refererer til åtende muskelkontraksjoner i luftrøret (trachea) og de underliggende lungene som foregår under respirasjonen, dvs. inndrikkingen og utdrikkingen av luft. Disse kontraksjonene er kontrollert av det autonome nervsystemet og skjer i koordinasjon med andre aktiviteter i kroppen for å sørge for at kroppen får nok ilt. Under inndrikkingen av luft, vil luftrørelsene pumpe luften ned i lungene slik at ilten kan distribuere seg til de små lungblåskaller (alveoler) der oxygenasjon skjer og kroppen kan ta opp ilt. Under utdrikkingen av luft, vil luftrørelsene fjerne koldluften og det kullsyreholdige koldioxidet som er et biprodukt ved cellulær energiproduksjon fra kroppen. Disse gassenes koncentrasjoner i blodet vil påvirke respirasjonsfrekvensen slik at den autonome nervsystemet kan justere luftrørelsene for å holde en balans mellom ilt- og koldioxidnivåene i kroppen.

Myiasis är en medicinsk tillstånd där ett levande vävnad orsakas av infektion med flygande insekters larver, oftast flugor eller gnagare. Larverna livnär sig på det levande vävnadet hos värden och kan orsaka allvarliga skador på kroppen om de inte behandlas tillfälligt. Myiasis kan drabba djur och människor och kan förekomma i olika delar av kroppen, inklusive huden, slemhinnan, ögon och öronsnäckan. Symptomen på myiasis kan variera beroende på typen och lokaliseringsplatsen, men kan omfatta rodnad, smärta, svullnad, feber och allmän sjukdom. Behandlingen av myiasis innebär ofta mekanisk avlägsnande av larverna följt av kirurgi eller mediciner för att förhindra infektioner.

'Olfactory nerve injuries' refererer til skader på det nasale nervecentrum og den første kraniale nerve (I), som er ansvarlig for lugtesansen. Den olfaktive nerve transporterer information fra receptorceller i nesaverne til hjernen, der gør at vi kan opfatte forskellige lugteindtryk. Skader på den olfaktive nerve kan resultere i tab af lugtesansen (anosmi) eller forstyrrelser i lugtesansen (dysosmi).

Olfactory nerve injuries kan skyldes mange forskellige ting, herunder traumer, infektioner, neurodegenerative sygdomme og kemiske skader. Disse skader kan være midlertidige eller permanente alt efter art og alvorligheden af skaden.

I tilfælde af en skade på den olfaktive nerve, bør man søge medicinsk behandling hos en læge specialiseret i øre, næse og halssygdomme (ORL-læge) eller en neurolog. De kan diagnosticere og behandle skaden, herunder eventuelt anbefale rehabilitering for at hjælpe med at genoprette lugtesansen så meget som muligt.

'Pasteurella multocida' är en gramnegativ, encapsulerad kockbacill som orsakar infektioner hos både djur och människor. Den förekommer vanligtvis i de övre luftvägarna hos friska djur, särskilt hos tamdjur som grisar, får, getter och höns. Infektioner hos människor orsakas oftast av kontakt med infekterade djur eller bett/skrapmärken från djur. Sjukdomen kan vara allvarligare hos äldre, barn och personer med nedsatt immunförsvar. Typiska symptom på en infektion är hosta, feber, trötthet, muskelsmärta och andningssvårigheter. Behandling sker vanligtvis med antibiotika.

'Tandexkavering' refererar till de tre håligheterna i varje tands rot, där tanden sitter fast i käken. Dessa tre exkaveringar är:

1. Pulpaexkaveringen: Den centrala håligheten som innehåller blodkärl, nerver och bindväv.
2. Kamarkaviteterna: De två små sidohåligheterna som sitter på var sida om pulpaexkaveringen. Dessa är fyllda med odontblaster (speciella celler som bildar dentin, ett hårt material i tanden).
3. Accessoriska exkaveringar: Små extra håligheter som kan förekomma vid sidan av de tre huvudexkaveringarna. Dessa är oftast förgreningar från kamarkaviteterna eller pulpaexkaveringen.

Tandexkaveringar behöver inte vara synliga utanpå tanden, men de kan ses om tanden skadas eller bryts sönder. Om en tandexkavering blir infekterad kan det leda till en abscess eller annan smitta i munhålan.

Luftvägstumörer är abnorma tillväxt eller neoplasm av celler eller vävnader i luftvägar, inklusive näsa, näsan, svalg, strupe och lungor. De kan vara både godartade (benigna) och elakartade (maligna). Maliga luftvägstumörer är ofta cancer som kan spridas till andra delar av kroppen och kan orsaka allvarliga hälsoproblem. De vanligaste formerna av maliga luftvägstumörer är larynxcancer, svalgcancer, näscancer och lungcancer.

Coronaviruses are a large family of viruses that can cause illness in animals or humans. A coronavirus that infects animals can sometimes evolve and infect people, as was the case with MERS-CoV and SARS-CoV, and more recently with SARS-CoV-2, the virus that causes COVID-19.

Regarding specifically "Coronavirus hos råttor" (Coronavirus in rats), there are several coronaviruses that can infect rats, causing different diseases. The most well-known and studied rat coronavirus is called Rat Coronavirus (RCoV) or Rodent Coronavirus, which is the causative agent of two distinct clinical entities:

1. Rat coronavirus-induced encephalomyelitis or "rat sialodacryoadenitis virus" (SDAV): This strain primarily affects the salivary glands and lymphoid tissues, causing a respiratory infection that can lead to pneumonia in young rats. In some cases, it may also cause meningitis and encephalitis.
2. Rat coronavirus-induced enteritis or "rat epidemic diarrhea virus" (EDAV): This strain primarily affects the gastrointestinal system, causing severe diarrhea, dehydration, and weight loss in rats. It can lead to high mortality rates, especially in young rats.

It is essential to note that these rat coronaviruses are not known to infect humans or cause human diseases like COVID-19. However, understanding the biology and epidemiology of coronaviruses in various animal species helps researchers learn more about their potential zoonotic risks and develop strategies for preventing future outbreaks.

Metylmetakrylat (MMA) är ett klart, färglöst och flytande ämne som används som monomer i tillverkningen av akrylplaster och andra polymerprodukter. Det är en ester bildad från metanol och metakrylsyra.

I medicinsk kontext kan MMA användas som ett komponent i hud- eller nagellacker, men det finns också rapporter om att det har använts illegalt som fyllmaterial vid tandbehandlingar. Användning av metylmetakrylat inom odontologi är dock ifrågasatt på grund av riskerna för allergiska reaktioner, irritation och systemiska skador.

Dakryocystorinostomi (DCR) är en medicinsk procedure som skapar en permanent kanal mellan svalgången och tårdränagens ändpunkt i näsan, för att lindra symtomen av ett obstruerat eller funktionshindrat tårvätskesystem. Detta görs vanligtvis genom kirurgi och kan vara både en inre (endoskopisk) och yttre (extern) procedur, beroende på läkarval och patientens specifika tillstånd.

Den primära anledningen till att DCR utförs är för att lindra tårvätskesymtom orsakade av en obstruktion i den övre tårvätskedränagen, kallad dakryocystit eller nasolacrimalkanalikulit. Detta kan leda till symtom som ögonontyning, tårflöde, infektion och irritation. DCR är en etablerad behandlingsmetod för att åtgärda dessa problem när mindre invasiva behandlingar har visat sig vara otillräckliga.

F344 är en typ av laboratorieratt som använts vid forskning och är känd för sin relativt låga genetiska variation jämfört med vilda råttor. Denna specifika typ av F344-rätt är inavlad, vilket betyder att den har blivit avlade under många generationer i ett kontrollerat laboratoriemiljö för att uppnå en hög grad av genetisk konsekvens. Denna standardiserade genetiska bakgrund gör det möjligt att reducera individuella variationer och på så sätt underlätta reproducerbarhet och jämförelser mellan olika studier.

Det är värt att notera att F344-råttor är en vanlig typ av laboratorieratt, men det finns andra typer också som används beroende på forskningsbehov. Varje rätttyp har sina egna specifika drag och fördelar, så valet av rätttyp beror ofta på vilka specifika frågor eller hypoteser som undersöks i en viss studie.

'Lukter' er egentlig ikke en medisinsk terminologi, men betyder i allmenn språkbruk noe som har en bestemt, sterk og ofte ubehagelig aroma eller dobbelt. I medicinen kan man snarere bruke begrepet 'aroma' eller 'doft' for å beskrive ei egenskap hos et legemittel, kroppsflukt eller en sykdom.

Noen ganger kan det være relevant å beskrive en uvanlig dobbelt i forbindelse med en sykdom, som eksempelvis fiskelyd i andnedet (halitosis) hos ein person med parodontitt (tanninforkalkning), eller en søtt dobbelt i munnen som kan være tegn på diabetes. I disse tilfellene vil en medisinsk profesjonalsk beskrivelse være mer spesifikk og relatere dobbelten til den underliggjande årsaken eller sykdommen.

'Luktreceptorneuron' (engelska: 'Olfactory receptor neuron') är en typ av nervcell som finns i näsans slemhinna och är specialiserade att uppfatta dofter. Varje luktreceptorneuron bär på en specifik typ av luktreceptorprotein, som kan binda till specifika molekyler från den omgivande miljön. När en sådan molekyl binder till receptorn skickar neuronen ett elektriskt signal till hjärnan via en nervtråd i näsans nerver. Hjärnan tolkar sedan dessa signals som olika dofter baserat på vilka receptorproteiner som har aktiverats. Detta system möjliggör för oss att uppfatta och skilja på tusentals olika dofter i vår omgivning.

'Pleurahåla' er en anatomisk term som refererer til det hule rum som ligger mellom lungene og brystvæggen hos pattedyr, inklusiv mennesker. Det er oppdelt i to deler, den venstre og høyre pleurahulan, som hver især omgir en av lungene. Pleurahulan er beklaget med en tykk, slidseagtig membran kalt pleura. Denne membranen deler seg i to lag, et ytre og et indre lag, som glir over hverandre for å lette lungebevægelsene under respirasjonen. Mellem de to lagene finnes en liten mengde serøs væske som fungerer som smøremiddel for å mindske friksjonen mellom de to lagene og lette bevegelsene til lungene under inndraging og utslipping av luft. Pleurahulan inneholder også blodkar, lymfekar og nerver som forsyner og unner lungene og brystvæggen.

'Pasteurella' är ett släkte av gramnegativa, aerotoleranta kocker inom familjen Pasteurellaceae. De är kända för att orsaka infektioner hos både människor och djur. De flesta arterna lever som kommensaler i slemhinnan hos ryggradsdjur, framför allt i övre luftvägarna hos fåglar och i munnen hos andra djur, inklusive människor. Vissa arter kan dock vara opportunistiska patogener och orsaka infektioner när de kommer in i vävnader eller blodomloppet, ofta som en följd av djursbett eller skrapningar.

Det mest välkända arten är Pasteurella multocida, som orsakar en rad olika infektioner hos både människor och djur, inklusive lunginflammation, blodförgiftning och hudinfektioner. Andra kända arter inom släktet Pasteurella är Pasteurella haemolytica, som orsakar lunginflammation hos nötkreatur och får, och Pasteurella pneumotropica, som orsakar lunginfektioner hos möss.

Läkemedelstillförsel genom inandning, också känd som respiratorisk läkemedelstillförsel, är en metod för att administrera läkemedel där de inhaleras och absorberas av lungorna. Detta kan uppnås med hjälp av olika typer av inhalationsenheter, till exempel nebulizatorer, pratarinhalatorer eller torra pulverinhalatorer.

Den respiratoriska läkemedelstillförseln har flera fördelar jämfört med den systemiska administrationen (t.ex. per oral, intravenös) eftersom läkemedlen direkt når lungorna och kan ges i mycket lägre doser. Detta minskar potentiala biverkningar och ökar effektiviteten av behandlingen. Denna metod används ofta vid behandling av luftvägsrelaterade sjukdomstillstånd, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och cystisk fibros (CF).

'Nasal surgical procedures' refer to a range of medical surgeries performed on the nose. These procedures aim to correct structural abnormalities, improve breathing function, or enhance the appearance of the nose. Here are some common nasal surgical procedures:

1. **Septoplasty:** This procedure aims to correct a deviated septum, which is the cartilage and bone that divides the nasal passages into two. A deviated septum can cause difficulty breathing through the nose and may require surgery to straighten it.
2. **Rhinoplasty:** Also known as a 'nose job,' rhinoplasty is a cosmetic procedure that changes the shape or size of the nose to improve its appearance. It can also be performed to correct functional issues, such as a deviated septum or nasal valve collapse.
3. **Turbinate Reduction:** The turbinates are structures inside the nose that help warm and humidify the air we breathe. Sometimes, they can become swollen and cause congestion. Turbinate reduction surgery aims to reduce the size of these structures to improve breathing.
4. **Nasal Polyp Removal:** Nasal polyps are soft, non-cancerous growths that develop inside the nasal passages or sinuses. They can cause symptoms like congestion, runny nose, and loss of smell. Surgery may be necessary to remove them if they don't respond to medication.
5. **Sinus Surgery:** This procedure aims to treat chronic sinusitis, which is inflammation of the sinuses that lasts for 12 weeks or longer. Sinus surgery can help improve drainage and ventilation in the sinuses, reducing symptoms like facial pain, congestion, and headaches.

These are just a few examples of nasal surgical procedures. The specific procedure recommended will depend on the individual's symptoms, medical history, and examination findings.

'Luktnervbanor' (engelska: olfactory nerves) är den del av det centrala nervsystemet som ansvarar för vår förmåga att uppfatta lukt. De består av små bunda nerver som löper från nasalhålans övre del till hjärnbarken och som innehåller receptorceller som kan detektera olika doftmolekyler i luften. När vi andas in, diffunderar dessa molekyler genom den mukösa skikt som täcker insidan av näshålan och binder till receptorcellerna i luktnervbanorna. Detta utlöser en nervimpuls som sedan förs upp till hjärnan där informationen bearbetas och tolkas som olika dofter.

Det är värt att notera att luktnervbanorna är unika bland de tolv kranialnerverna eftersom de är de enda som direkt förbinder en sinnescell med hjärnan, utan någon intermediär nervcell.

'Orbit' är inom medicinen den bägige kavitet i ansiktsskelettet där ögat och de omkringliggande vävnaderna är belägna. Orbitten bildas av flera ben, bland annat överkäksbenet (maxilla), tinningbenet (temporale) och kindbenet (zygomaticum). I orbiten finns även muskler som används för att röra ögat, nerver, blodkärl och fettvävnad. Funktionen hos orbitten är att skydda och ge stöd till ögat och dess tillhörande strukturer.

Maxillary artery is a branch of the external carotid artery and it is the largest and most important of the five branches that arise from the external carotid artery. The maxillary artery supplies the deep structures of the face, nasal cavity, palate, pharynx, middle ear, meninges, and the brain.

The maxillary artery can be divided into two main parts: the mandibular part and the pterygoid part. The mandibular part gives off several branches that supply the muscles of mastication, temporomandibular joint, and the lower eyelid. The pterygoid part gives off branches that supply the nasal cavity, palate, pharynx, middle ear, meninges, and the brain.

The maxillary artery plays a crucial role in the blood supply to the head and neck region, and any damage or injury to this artery can have serious consequences for the structures it supplies.

En nässköljning (eng. "nasal saline irrigation") är ett enkelt, icke-medicinerat sätt att rengöra och hjälpa till att lindra förstoppning i näsan. Det innebär att man använder en lösning av saltvatten för att skölja bort smuts, slem, allergener och andra irritanter från näshålan.

Lösningen kan göras hemma med vanligt bordssalt (sodiumklorid) och varmt vatten eller genom att använda en färdigblandad lösning som finns att köpa i apoteket. Denna metod är säker för de flesta människor, inklusive barn, och kan användas ofta under dagen såsom behövs.

"Gnagarsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar som drabbar gnagare, såsom möss och råttor. Det kan inkludera en bred väg av infektioner, parasitangrepp, genetiska tillstånd och cancer. Några exempel på specifika gnagarsjukdomar är:

1. Salmonellos - Bakterieinfektion som kan orsaka diarré, feber och buksmärtor hos både djur och människor.
2. Leptospiros - Bakterieinfektion som kan orsaka feber, muskelvärk och blod i urinen hos gnagare, och kan överföras till människor via kontaminert vatten eller direktkontakt med infekterade djur.
3. Tularemi - Bakterieinfektion som orsakar feber, hosta, diarré och hudutslag hos gnagare och kan överföras till människor via kontakt med smittat material eller bett från infekterade djur.
4. Hantavirus - Infektion orsakad av hantavirus som kan överföras till människor genom inandning av damm från urin, avföring eller spillning från infekterade gnagare.
5. Lymfocytisk choriomeningit (LCM) - Virusinfektion som orsakar feber, huvudvärk och muskelvärk hos gnagare och kan överföras till människor via kontakt med infekterade djur eller deras exkrementer.
6. Campylobacterios - Bakterieinfektion som orsakar diarré, buksmärtor och feber hos gnagare och kan överföras till människor via kontaminert mat eller vatten.
7. Ytterligare infektioner orsakade av bakterier, parasiter och svampar som kan överföras från gnagare till människor.

'Lungventilation' (eller 'lunga ventilation') refererer til den proces hvor luft bevæges ind og ud af lungerne under respirationen. Det består af to faser: inhalation (inspiration) og exhalation (expiration). Under inhalation trækker musculaturen i thorax (brystkassen) luft ind i lungerne, hvilket øger volumenet og sænker trykket inde i lungerne. Under exhalation slapper musculaturen af, hvilket får brystkassen til at synke sammen igen, reducerer volumenet og forhøjer trykket inde i lungerne, så luften bliver presset ud igen. Dette er en nødvendig proces for at sikre levering af ilt til kroppen og fjerne affaldsstoffer som CO2 fra kroppen.

I medicinsk kontext kan "trä" användas som ett informellt eller folkligt uttryck för att beskriva en hård, ofta sklerotisk (förtjockad) eller nekrotisk (död) vävnad. Detta kan till exempel ses vid vissa sjukdomar som arterioskleros, där det kärlhårt belägg som bildas i artärernas inre väggar kan jämföras med trä.

Emellertid bör nämnas att "trä" inte är en officiell eller vedertagen medicinsk term, och det rekommenderas att använda mer precisa och etablerade medicinska termer i professionella sammanhang.

Nasala provokationstester är en grupp med medicinska tester som används för att diagnostisera och undersöka hypersensitivitet i näsans slemhinnor. Dessa tester innebär att små mängder av ett allergen placeras i näsa under kontrollerade förhållanden, vanligtvis med hjälp av en spray, för att sedan observera om det utlöser några symtom som snottning, nästäppa eller hosta.

Det finns två huvudsakliga typer av nasala provokationstester: öppen och sluten provokation. Vid en öppen provokation testas patienten direkt med ett allergen under klinisk observation, medan en sluten provokation innebär att patienten exponeras för alltmer högre koncentrationer av ett allergen i en kontrollerad miljö.

Nasala provokationstester används ofta när andra typer av allergitester, som hudpricktest eller blodtester, inte ger tillräckligt klara resultat. Dessa tester kan vara speciellt användbara för att diagnostisera säsongsbundna allergin som gräsmark, trädpollen och skogsmark.

'Papillom' är ett medicinskt term som hänvisar till en benign (godartad) vävnadsöverväxt eller tumör med fingerliknande utskott. Ordet kommer från latinets 'papilla', vilket betyder liten, knölformad struktur.

I medicinsk kontext används ofta termen papillom för att beskriva en speciell typ av benign tumör som bildas i skiv- eller platt epitelgeweben, till exempel huden eller slemhinnor. Dessa tumörer kallas papillomer och kan vara associerade med olika infektioner, såsom humana papillomvirus (HPV).

Exempel på papillomer inkluderar vanliga vårtor, som orsakas av HPV-infektion, och är oftast ofarliga. Vissa typer av HPV-relaterade papillomer kan dock öka risken för cancerutveckling i specifika områden, till exempel livmoderhalscancer vid infektion med högrisk-HPV-stammar.

Ett hamartom är en benign (godartad) tumör som består av välväxt, men missformad och felplacerad vävnad, som normalt finns i området där tumören utvecklas. Hamartomer kan förekomma inne i kroppen eller under huden och de kan variera mycket i storlek. De är vanligtvis stationära och ger sällan symtom, men i vissa fall kan de orsaka problem beroende på deras storlek och plats, till exempel om de trycker på nerver eller blodkärl. Hamartomer kan förekomma var som helst i kroppen, men de är vanligast i huden, levern, lungorna, hjärtat och centrala nervsystemet.

Extranodal NK-T-cell lymphoma är en sällsynt form av cancer som drabbar naturliga mördare (NK-)celler och T-celler i det immunförsvarande systemet. Detta tillstånd kännetecknas av att tumörcellerna vanligtvis växer och sprider sig utanför lymfknutorna, till exempel i huden, näsa, ögon, lungor eller mag-tarmkanalen.

Extranodal NK-T-cell lymphoma kan delas in i två huvudtyper: destruktiv ENKTL (även känd som lepra-liknande lymfom) och systemisk ENKTL (även känd som nasalt typ-ENKTL eller angiocentrisk T-cells lymphom).

Destruktiv ENKTL drabbar ofta ansiktet, speciellt näsa och ögon, och kan orsaka nekros och destruktion av vävnaden. Systemisk ENKTL sprider sig vanligtvis till olika organ i kroppen, inklusive lymfknutor, lever, mjälte och benmärg.

Symptomen på extranodal NK-T-cell lymphoma kan variera beroende på vilket område av kroppen som är drabbat, men kan inkludera feber, viktminskning, svullnad i lymfknutor och hudförändringar. Behandlingen består ofta av kombinationer av kemoterapi, radioterapi och ibland stamcellstransplantation.

'Inhalation' är inom medicinen ett begrepp som refererar till att andas in eller ta in luft eller gaser genom näshålan eller munnen och ner i lungorna. Detta sker vanligtvis aktivt under andningen, men kan också ske passivt när man exponeras för ångor eller rök. Inhalation används också som metod för att ge läkemedel till patienter, där ett läkemedel i form av en aerosol eller gas inandas och absorberas direkt i lungorna.

Epitel (epithelial tissue) är en typ av vävnad som täcker ytor av kroppen, både inre och yttre. Det finns olika typer av epitel, men de flesta består av en eller flera cellager. Epitel har ofta en skyddande funktion och kan också ha en sekretorisk funktion, det vill säga producera och utsöndra substanser. Exempel på epitel är huden, slemhinnorna i näsa och mun samt de cellager som täcker organens insida.

'Tårkanalhinder' (lacrimal obstruction) är ett tillstånd där tårkanalerna, de små rörleden som leder bort tårvätska från ögat, blir blockerade. Detta kan orsaka ögonvatten eller epifora. Orsakerna till tårkanalhinder kan variera, men de vanligaste är åldring, infektion, trauma eller strukturella avvikelser. I vissa fall kan en operation behövas för att korrigera problemet och återställa normal tårflöde.

'Gomtumörer' (i engelska: 'Benign tumors') är en typ av godartade tillväxter som kan uppstå i olika vävnader i kroppen. De skiljer sig från elakartade tumörer (maligna tumörer) genom att de inte sprider sig till andra delar av kroppen och att de sällan hotar patientens liv.

Gomtumörer kan vara sammansatta av olika typer av celler, beroende på vilken vävnad de utvecklas i. Exempel på gomtumörer inkluderar:

1. Lipomer: En tumör som består av fettsvävnad.
2. Nevus: En samling av pigmentceller, även känd som mole.
3. Fibrom: En tumör som består av bindvävsceller.
4. Adenom: En tumör som utvecklas i en körtel och består av glandulära celler.
5. Hemangiom: En tumör som består av blodkärl.
6. Osteom: En tumör som utvecklas i benvävnad.

Även om gomtumörer sällan är livshotande, kan de orsaka problem beroende på deras storlek och plats. I vissa fall kan det vara nödvändigt att avlägsna tumören genom kirurgi.

Luftstrups tumörer, även kända som trakeala eller laryngotracheala tumörer, är sällsyna cancerformer som utgår från luftstrups epitelgeväv. De kan vara både godartade och elakartade.

Elakartade luftstrups tumörer delas vanligtvis in i två kategorier: squamösa cellkarzinom och adenoid cystisk karzinom. Squamös cellkarzinom är den vanligaste typen av elakartad luftstrups tumör och utgår från platta, skivformade celler i luftstrups slemhinnan. Adenoid cystisk karzinom är en ovanlig typ av cancer som ofta växer långsamt men kan vara invasiv och sprida sig till andra delar av kroppen.

Symptomen på luftstrups tumörer kan inkludera hosta, halsont, andnöd, rörelsebegränsning i struphuvudet, sväljningsbesvär, blodiga slemharkorn och hesa röst. Behandlingen av luftstrups tumörer kan innefatta kirurgi, strålbehandling och kemoterapi beroende på typen och utbredningen av cancern.

Maxillary neoplasms refer to abnormal growths or tumors that develop in the maxilla, which is the upper jawbone. These neoplasms can be benign (non-cancerous) or malignant (cancerous). Benign maxillary neoplasms are slow-growing and rarely spread to other parts of the body, while malignant neoplasms are aggressive and can invade surrounding tissues and organs.

There are various types of maxillary neoplasms, including squamous cell carcinoma, adenocarcinoma, mucoepidermoid carcinoma, lymphoma, osteosarcoma, and chondrosarcoma. The symptoms of maxillary neoplasms may include swelling or a lump in the mouth or face, pain or numbness, loose teeth, difficulty swallowing or speaking, and nosebleeds.

The diagnosis of maxillary neoplasms typically involves a combination of physical examination, imaging tests such as CT or MRI scans, and biopsy to determine the type and extent of the tumor. Treatment options may include surgery, radiation therapy, chemotherapy, or a combination of these approaches, depending on the type and stage of the neoplasm.

'Skalle' er en uformell betegnelse for hovedet, men i en medicinsk kontekst refererer det typisk til kraniet eller den del av kroppen som omgiver hjernen. Det består av flere separate ben, der vokser sammen til et solidt skeletal støtteelement for hjernen og musklerne i ansigtet og nakken. Kraniet har også åbninger som tillader nervesystemets strukturer, blodkar og andre vitaler organer at passere igennem.

Cancerframkallande ämnen, eller cancerogena substanser, är enligt Världshälsoorganisationen (WHO) och International Agency for Research on Cancer (IARC) substance som har förmågan att orsaka cancer hos människor. De kategoriseras baserat på den vetenskapliga bevisningen för deras cancerframkallande potential, från Grupp 1 (bevisat cancerogena) till Grupp 4 (troligen icke-cancerogena).

Exempel på cancerframkallande ämnen inkluderar vissa kemiska föreningar som asbest, bensen, benzidin och tjära, men även vissa virus som humant papillomavirus (HPV) och hepatit B-virus. Även tobaksrök är en starkt cancerframkallande faktor.

Det är viktigt att notera att exponering för höga nivåer av dessa ämnen under lång tid kan öka risken för cancer, men det finns ofta andra faktor som också kan spela in i cancerutvecklingen, såsom genetiska faktorer och livsstilsval.

'Skallbas' er en betegnelse for en type hovedpine som oftest karakteriseres ved et stikkende eller brannende smerte i området rundt skallen og panden. Smerten kan være kortvarig eller langvarig, og den kan variere i intensitet fra mild til meget sterk. Skallbas kan også forårsage andre symptomer som f.eks. økt lysfølsomhed, hørselestøj (tinnitus) eller irritabilitet.

Det er viktig å søke medisinsk veiledning hvis man oplever hyppige eller sterke skallbas-episoder, særlig hvis det kombineres med andre symptomer som f.eks. svimmelhet, synsforstyrkelser eller besvimelsesanfald. Disse kan være tegn på alvorlige tilstande som f.eks. hjerneblødning eller meningitis.

'Retande ämnen' (irritanter) är en samlingsbeteckning för substanser som kan orsaka irritation eller skada på kroppens vävnader när de kommer i kontakt med huden, ögon, slemhinnor eller luftvägar. Irriterande ämnen kan vara gaser, damm, vätskor eller fasta partiklar. Symptomen på irritation kan variera beroende på vilket irritanter det rör sig om och hur länge exponeringen varat. Vanliga symptom inkluderar rodnad, klåda, sveda, irritation i ögon, hosta, nässelfeber och andningssvårigheter. Långvarig eller intensiv exponering för vissa irriterande ämnen kan orsaka allvarligare skador på huden, lungorna eller andra vävnader. Exempel på vanliga irriterande ämnen är kemikalier som ammoniak, klorgas och syror, men även fysisk irritation som kan orsakas av exempelvis värme, kyla eller hög ljudnivå räknas hit.

"Svinsjukdomar" refererer til en række forskellige sygdomme, der kan inficere svin. Disse sygdomme kan være bakterielle, virale, parasitære eller fungiske og kan have en varierende grad af patogenitet og overførselsemuligheder. Nogle almindelige typer af svinsjukdomme omfatter:

1. Klassisk Svinepest (CSF): En virussygdom som kan føre til høj dødelighed blandt svin.
2. Pestivirus-infektioner, herunder Diarrhoe virus hos svin (SVV) og Porcine Circovirus type 2 (PCV2): Disse virale sygdomme kan føre til diarré, vægt tab og øget dødelighed.
3. Streptococcus suis-infektioner: En bakteriel infektion som kan forårsage sepsis, meningitis og andre alvorlige sygdomme hos svin.
4. Mycoplasma hyopneumoniae-infektioner: En bakteriel sygdom som kan føre til lungesygdomme og vægt tab hos svin.
5. Salmonella-infektioner: Bakterielle infektioner som kan overføres til mennesker og forårsage alvorlige sygdomme.
6. Parasitiske infektioner, herunder Ascaris suum (svineorm) og Trichuris suis-infektioner: Disse parasitiske infektioner kan forårsage diarré, vægt tab og andre tegn på sygdom hos svin.
7. Diverse svampeinfektioner, herunder Aspergillus-infektioner og Mucormykose: Disse infektioner kan forårsage lunge- og andre organinfektioner hos svin.

'Marsupialia' är en systematisk grupp (taxon) inom djurriket som innefattar pungdjuren. Det vetenskapliga namnet kommer från latinets 'marsupium', som betyder 'pung'.

Marsupialier är kända för att föda upp sina ungar i en pung på moderns buk, där de kan suga sig fast vid en spene och fortsätta sin utveckling. Detta skiljer dem från de flesta andra däggdjuren, som istället föder levande ungar som är mer utvecklade.

Exempel på marsupialier inkluderar känguruer, koala, punggrävlingar och opossum. De flesta marsupialier lever i Australien, Nya Guinea och Amerika söder om Mexiko, men det finns också några arter som lever i Asien och Afrika.

Adenom, pleomorfi betecknar en specifik typ av godartad (icke-cancerös) tumör som kan uppstå i olika kroppsdelar, vanligtvis i tarmen eller urinvägarna. Ordet "pleomorft" refererar till att cellerna innehåller ovanliga variationer i storlek, form och kärninnehåll.

En pleomorf adenom består av blandade typer av epitelceller (ytliga celler som lining hud eller slemhinnor) och stromaceller (underliggande bindvävsceller). Dessa celler kan ha olika former, storlekar och kärninnehåll. Pleomorfa adenomer är oftast små och orsakar inga symtom, men i sällsynta fall kan de växa och leda till besvär eller bli onkologiska (cancerösa).

Det är viktigt att notera att en pleomorf adenom inte ska förväxlas med en pleomorf sarcoma, som istället är en ondartad tumör.

Rinoplastik är ett medicinskt ingrepp och kirurgiskt förfarande som innebär formning eller omformning av näsa. Det kan involvera ändringar av brosk, ben och vävnad i näsa för att förbättra dess utseende och/eller funktion. Rinoplastik kan användas för att korrigera en deformitet, förbättra andningsfunktionen eller för att förändra storlek, form och proportioner av näsan för kosmetiska ändamål.

Trigeminusnerven, också känd som det femte kranialnervet (CN V), är ett parat nervsystem som innerverar ansiktet och hjässan hos däggdjur. Det består av tre grenar: oftalmisk, maxillär och mandibulär. Oftalmiska grenen innerverar ögats övre och nedre ögonlock, hornhinnan, conjunctiva, och delar av pannan och kinden. Maxillärgrenen innerverar näsa, överkäken, kindbenet, underkäken och tandkött i överkäken. Mandibulära grenen innerverar underkäken, tungan och kindmusklerna. Trigeminusnerven är också involverad i känsel, smak, smärta och temperatur i ansiktet och hjässan.

Formaldehid är ett organisk förening med den kemiska formeln CH2O. Det är en färglös, illaluktande gas vid rumstemperatur, men den kan också finnas i flytande form under vissa förhållanden. Formaldehid används inom många industrier, bland annat inom produktionen av konserveringsmedel, lim och harts. Den är även känt för sin bakteriedödande effekt och används därför som desinfektionsmedel inom vården. Långvarig eller upprepad exponering för formaldehid kan dock vara skadlig för människors hälsa och orsaka symptom som irritation av ögon, näsa och svalg samt astmaartade besvär.

Immunohistochemistry (IHC) är en teknik inom patologi och histologi som kombinerar immunologiska metoder med mikroskopisk observation för att visualisera specifika proteiner eller antigener i celler eller vävnader. Denna teknik använder sig av specifika antikroppar som är markerade med en fluorescerande markör eller en enzymatisk reaktion, vilket gör det möjligt att lokalisera och identifiera olika typer av celler och strukturer inuti ett vävnadsprov. IHC används ofta som en diagnosmetod inom klinisk medicin för att ställa diagnoser på olika slags cancersjukdomar och andra sjukdomar som är relaterade till specifika proteiner eller antigener.

Den medicinska definitionen av 'dödlig utgång' är när en persons tillstånd, ofta som ett resultat av en sjukdom eller skada, leder till döden. Det kan också definieras som en situation där en persons prognos är att de kommer att dö inom en viss tidsram, baserat på deras tillstånd och behandlingsalternativ. I kliniska studier används ofta ett mått som kallas "dödlighet" för att beskriva andelen deltagare som avlidit under en viss tidsperiod.

Exokrina körtlar är en typ av körtel som producerar, lagrar och sekreterar (avsöndrar) sina sekretionsprodukter genom ett slags utledare till yttre eller inre ytor i kroppen. Detta skiljer sig från endokrina körtlar, som istället sekreterar sina hormoner direkt in i blodomloppet. Exempel på exokrina körtlar är svettkörtlar, spottkörtlar och magsäckskörtlar.

Medicinskt sett betyder "stensjukdom" vanligen att en person har en eller flera stenar i urinvägar som orsakar symptom. Detta kan innebära smärta, blod i urinen, frekventa och plötsliga behov av att urinera, illamående och kramp i buken. Stenarna bildas oftast när mineralsalter i urinen kristalliserar och klumpar samman. De kan vara små som en sandkorn eller stora som en bönoströmma. Obehandlade stenar kan leda till allvarliga komplikationer såsom infektion, njurskada eller nedsatt njurfunktion. Behandlingen beror på storleken och läge av stenen, men den kan innefatta smärtstillande medel, ökad vattenintag, mediciner som hjälper till att släppa loss stenen eller i vissa fall kirurgi.

Luftrören (latin: Trachea) är en rörformad, muskulös och slitygig struktur i andningssystemet hos däggdjur. Det förbinder näshålorna och munhålan med de två lungornas bronker via stämbanden. Luftrörens främsta funktion är att leda luft till och från lungorna under andningen.

Luftrören börjar vid det nedre delarna av halsen, omedelbart under stämbanden, och sträcker sig ner till broncherna som delar upp sig i vardera lunga. Det är omgivet av brosk, vilket ger strukturen styrka och flexibilitet för att möta de mekaniska kraven under andningen och hostning.