Näthinnesavllosning, eller "Descemet's Membrane Detachment" på engelska, är ett ovanligt ögonläkarterm som betecknar när näthinnan (Descemet's membrane) lossnar från iris och/eller kroppen cillaris i ögat. Näthinnan är en tunn, transparent membran som täcker överögonlinsen och skyddar ögats inre strukturer.

Näthinneavlossning kan orsakas av olika faktorer, såsom trauma, ögonkirurgi eller sjukdomar som Fuchs' endotelial dystrofi. Symptomen på näthinneavlossning kan inkludera smärta, rodnad, ljuskänslighet och försämrad syn. Behandlingen av näthinneavlossning beror på orsaken och svårighetsgraden av tillståndet, men kan omfatta observation, mediciner eller ytterligare kirurgi.

'Skleral buckling' är en typ av glaukomkirurgi som används för att behandla akut closed-angle glaucom (očesni pritisak) genom att skapa en mekanisk barriär runt ögats yttre gränsskikt, sclera. Detta görs vanligtvis genom att placera en platta eller band av material runt ögat för att pressa in och deformera scleran så att det möjliggör en bättre kommunikation mellan främre och bakre ögonkammaren, vilket hjälper till att minska očesni fluidtryck och förebygga skada på optisk nerv.

Denna typ av operation är ofta mindre invasiv än andra typer av glaukomkirurgi, såsom trabekulectomi, men kan fortfarande ha vissa risker och komplikationer som inkluderar blödning, infektion, inflammation, förändringar i synen och ytterligare behov av glaukombehandling.

'Vitrektomi' er en øjenkirurgisk procedur der innebærer fjernelse av vitreum, den gelé-lignende væske som fyller ut øyet bag lensen. Proceduren utføres vanligvis for å behandle visse typer av øye sykdommer, som kan inkludere skader på øynet, blødninger, eller tilstander som fører til at vitreumet trækker seg sammen eller blir tiltrukket fra retina. Vitrektomi kan også utføres for å lette veien for andre typer av øyeoperasjoner, som katarakt-operasjoner eller operasjoner for å reparere øjets synnerv. Under en vitrektomi-operasjon fjernes et lite hul i øyet skapt ved hjelp av en fin instrument, og vitreumet suksesivt opløses og fjernes med hjelp av en særlig type laserskiller eller andre specialisert instrumenter. Når hele vitreumet er fjernet, kan kirurgen utføre andre behandlinger som trengs, som for eksempel at lage en ny vitreum-ersatz med sterilt vann og/eller gas, eller å plassere et implantat i øyet for å hjelpe med å holde det i plass. Vitrektomi er vanligvis en slags ambulant kirurgi og utføres under lokalbedøvelse eller generell bedøvelse alt etter pasientens behov og ønsker.

'Silikonoljor' är ett samlingsnamn för syntetiska, kolvätenbaserade oljor som innehåller silikonat-gruppen (–Si–O–) i sin kemiska struktur. De tillverkas vanligtvis genom hydrolys av metylchlorid och trietylsilan, följt av polymerisation. Silikonoljor är kända för sin termisk stabilitet, låg vädertålighet och goda lubricerande egenskaper. De används inom en rad olika industrier, däribland elektronik, fordonsindustrin och medicinsk teknik.

Proliferative Vitreoretinopathy (PVR) är en komplikation till sjukdomar som orsakar skador på näthinnan (retina), såsom diabetisk retinopati och retinala sår. PVR uppstår när celler från det glatta muskulaturskiktet bakom ögat, ciltärnskroppen, migrerar in i vitreumhålan (den geléartade substansen som fyller ut ögats baksida) och bildar membran på retinas yta. Dessa membran kan skapa traktion på retina och orsaka att den viks in eller lossnar från ögonväggen, vilket kan leda till synnedsättning eller blindhet.

PVR kategoriseras i grader beroende på svårighetsgraden av sjukdomen. Graden bestäms genom att undersöka membranens utbredning, komplexitet och lokalisation samt retinas läge och integritet. Behandlingen för PVR innefattar ofta kirurgisk korrektur med vitrektomi, en operation där ögonläkaren tar bort delar av vitreumhålan och skrapar bort membranen från retinas yta. I vissa fall kan laserbehandling eller medicinska injektioner behövas för att minska cellväxten och traktionen på retina.

En näthinneperforation är en medicinsk term som betyder att det finns en liten öppning eller ett hål i näthinnan, den tunna membranen som skiljer ögats främre och bakre delar. Näthinnan är viktig för att fokusera ljus på näthinnans yta, där ljuskvantitet och -kvalitet omvandlas till nervsignaler som sedan tolkas av hjärnan som syn.

Näthinneperforationer kan orsakas av olika faktorer, inklusive skador, sjukdomar eller kirurgiska ingrepp. De kan också vara en komplikation till följd av högt tryck i ögat, som i diabetesskador eller glaukom. I vissa fall kan de vara asymptomatiska och upptäckas av slumpen under en rutinmässig oftalmoskopi (ögonundersökning). I andra fall kan de orsaka symtom som inkluderar synförändringar, smärta eller ljuskänslighet.

Behandlingen av näthinneperforationer beror på orsaken till perforationen och dess storlek. I vissa fall kan de stängas spontant medan i andra fall kan kirurgiskt ingrepp behövas för att stänga eller reparera hålet.

'Glaskroppen' (latin: corps vitreum) är ett geléartat substance som fyller ut det mellersta och största delen av ögats bollform. Den består till stor del av vatten, men även av en speciell typ av proteiner som kallas collagen. Glaskroppen hjälper till att ge ögat dess form och sitter fast vid ögonbotten och kräver därför ingen blodförsörjning. Den är helt transparent och reflekterar ljuset så att den bakre delen av ögat kan ses genom den, inklusive näthinnan och de blodkärl som förser näthinnan med syre och näringsämnen.

Glaskroppsavlossning, även känd som vitreus detachment (VD) eller posterior vitreous detachment (PVD), är ett tillstånd där den transparenta geléartade substansen i ögat, glaskroppen, separerar från näthinnan. Den bakre ytan av glaskroppen är vanligtvis fastsatt till näthinnan med hjälp av tunna fibrer. Med tiden kan dessa fibrer degenerera och försvagas, vilket orsakar en separation mellan glaskroppen och näthinnan.

När detta händer kan det resultera i en upplevelse av flyktiga flimmer eller blixtrande ljus (fotopsier) i synfältet, speciellt när man ser sig rörligt mot en ljus bakgrund. I de flesta fallen är glaskroppsavlossning en naturlig del av åldrandeprocessen och orsakar inga andra komplikationer eller besvär än nämnda synfenomen.

I vissa fall kan dock glaskroppsavlossning leda till komplikationer som blödningar i ögat, tråkiga synförändringar eller i sällsynta fall skada näthinnan och orsaka en permanent synnedsättning. Om du upplever några av dessa symtom rekommenderas du att konsultera en ögonläkare (oftalmolog) för att utvärdera din situation och få råd om behandling om det behövs.

'Synskärpa' (visual acuity) är ett mått på den skarpaste distinkta seende förmågan hos ett öga, vanligtvis uppmätt som hur väl en person kan upplösa horisontella linjer av motsatta färger. Det mäts ofta som antal bokstäver på en standardiserad optotypisk tabell (t.ex. Snellen-tabell) som en person kan identifiera korrekt vid en given avstånd och storlek. Normalt synskärpa är vanligtvis 20/20 eller 6/6 i olika måttenheter, vilket innebär att individen kan se detaljer på samma avstånd som en normalögd person med normalsyn ska kunna se dem.

Glaskroppsblödning (posterior vitreous detachment with retinal tears or breaks) refererar till en ögonsjukdom där det transparenta geléartade lagret, glaskroppen, som fyller upp bakom näthinnan lossnar från näthinnans yta. Detta kan resultera i små skador eller rucklor på den delikata näthinnan (retinan). Om dessa skador orsakar blödningar i ögat kallas det en glaskroppsblödning. Symptomen på en glaskroppsblödning kan inkludera flytande, fladdrande syn, synfältförändringar och ibland smärta i ögat. I vissa fall kan den leda till potentialt allvarligare komplikationer som skador på näthinnan eller macula, vilket kan resultera i en permanent nedsatt syn.

Uveasjukdomar är en samlande beteckning på sjukdomar som drabbar den del av ögat som kallas uvea. Uvean består av tre delar: iris ( regnbågshinnan ), ciliarkroppen ( muskler och blodkärl som kontrollerar ögats form och linsens position ) och korneakroppen ( rika på blodkärl som förser näthinnan och linsen med näring ).

Uveit eller uveitider är ett samlingsnamn för en grupp inflammatoriska sjukdomar som drabbar uvean. Det kan orsakas av infektioner, autoimmuna sjukdomar, skada eller okänd orsak. Symptomen på uveit kan inkludera ögonont tyngning, rodnad, smärta, känslighet för ljus, synförändringar som flyktiga flimmer, synförlust eller synfältrestriktioner. Behandlingen av uveit beror på orsaken och kan innebära antibiotika, antiinflammatoriska läkemedel eller immunosuppressiva behandlingar.

Det är viktigt att söka medicinsk vård om man upplever någon av de nämnda symptomen, eftersom uveit kan leda till allvarliga komplikationer och permanent synskada om den inte behandlas korrekt.

Eye diseases, also known as ocular diseases, refer to a range of conditions that affect the eye or its surrounding structures and impair vision. These may include:

1. Refractive errors: These are common vision problems that can be corrected with glasses, contact lenses, or surgery. Examples include myopia (nearsightedness), hyperopia (farsightedness), astigmatism, and presbyopia.
2. Cataracts: A clouding of the eye's lens that leads to blurry vision and increased sensitivity to light. Cataracts are typically age-related but can also occur due to injury, disease, or medication use.
3. Glaucoma: A group of eye conditions that damage the optic nerve, often due to high pressure inside the eye. Glaucoma can lead to permanent vision loss if left untreated.
4. Age-related macular degeneration (AMD): A progressive eye disease that affects the central part of the retina, called the macula, and impairs sharp, straight-ahead vision. AMD is a leading cause of vision loss in people over 50.
5. Diabetic retinopathy: A diabetes complication that affects the blood vessels in the retina, causing them to leak or bleed and distorting vision. If left untreated, diabetic retinopathy can lead to blindness.
6. Retinal detachment: A serious eye condition where the retina separates from the tissue around it, leading to permanent vision loss if not treated promptly.
7. Amblyopia (lazy eye): A condition that occurs when one eye doesn't develop normal vision, often due to a lack of proper visual stimulation during early childhood.
8. Strabismus (crossed eyes): A misalignment of the eyes where they point in different directions, which can lead to double vision and other vision problems.
9. Conjunctivitis (pink eye): An inflammation or infection of the conjunctiva, the thin membrane that covers the inside of the eyelids and the white part of the eye.
10. Keratoconus: A progressive eye condition where the cornea thins and bulges outward into a cone shape, causing distorted vision.

These are just a few examples of common eye conditions and diseases that can affect your vision. Regular eye exams with an eye care professional can help detect these issues early on and prevent or manage them effectively.

Endotamponade är en medicinsk term som refererar till användandet av ett material eller en substans för att fylla ut och stänga ett hål eller en skada inuti en kroppsstruktur, ofta i samband med ögonsjukdomar eller -skador.

I samband med ögonkirurgi kan till exempel ett gas- eller vätskebaserat material injiceras in i ögats främre kammare för att stänga ett hål i näthinnan (retinan) och förhindra att vit drugpa (glaukom) bildas. Detta kallas ofta för en "gasbubbla" eller "vätskefylld endotamponad".

Denna procedure används ofta efter operationer för att behandla sjukdomar som retinal detachment, macular hole och andra skador på näthinnan. Genom att fylla ut det skadade området med ett material som håller trycket i ögat kan läkaren ge näthinnan möjlighet att läka sig själv.

Det är viktigt att notera att endotamponad kan ha vissa risker och komplikationer, såsom infektion, inflammation eller skada på andra delar av ögat. Dessa risker och fördelarna bör diskuteras med läkaren innan proceduren genomförs.

'Fundus Oculi' er en medisinsk terminologi som refererer til bakendelen av øyet, også kalt øynesfonden. Denne området inkluderer synsnerven, macula, optisk disk (hvor synsnerven kommer fra hjernen), blodkar og andre strukturer som kan være viktige for å evaluere øyens helse og funksjon. En undersøkelse av fundus oculi gjennomføres vanligvis ved bruk av en oftalmoskop, en slags lys som skiner inn i øyet og gjør det mulig for lege eller annen medisinsk personale å se strukturerne på bakendelen av øyet.

'Näthinna' är ett medicinskt begrepp som refererar till den tunn, genomskinliga membranen som täcker ytan på ögat och skyddar det från främmande partiklar, smuts och skada. Näthinnan, även känd som konjunktiva, består av två delar: den bulbära konjunktivan som täcker främre delen av ögonbulben och den palpebrala konjunktivan som ligger mellan ögonlocken och den bulbära konjunktivan. Näthinnan producerar också en vätska som håller ögat fuktigt och skyddar det mot infektioner.

"Ögonsjukdomar" eller "näthinnesjukdomar" (ofta används de båda uttrycken synonymt) är en samlande beteckning för en grupp medicinska tillstånd som primärt berör ögats näthinna (koroid och retina). Dessa sjukdomar kan orsaka synförlust, skuggor i synfältet, flytningar i synen och andra besvär. Exempel på näthinnesjukdomar inkluderar åldersskörbblindhet (age-related macular degeneration), diabetisk retinopati, retinal vaskulit, retinoschisis och retinitis pigmentosa.

En epiretinalmembran (ERM) är en tunn, skör film av bindväv som bildas på ytan av retinan, den del av ögat som det optiska nervsystemet använder för att uppfatta ljus och forma synsinnet. ERM består vanligtvis av glianceller och andra typer av bindvävsceller. I vissa fall kan även kapillär blodkärl ingå i membranet.

ERM bildas ofta som en komplikation till olika ögonsjukdomar, såsom diabetisk retinopati, åldersrelaterad makuladegeneration (AMD) eller efter ögonoperationer. I vissa fall kan ERM även uppstå utan någon uppenbar orsak.

Symptomen på ERM kan variera mycket från person till person, men de vanligaste symptomen inkluderar:

* Förvrängd eller viklad syn
* Fladdrighet eller svävande synperception
* Minskad skärpa eller kontrast på synen
* Dubbelseende

I milda fall kan ERM inte behöva någon behandling alls, men i mer allvarliga fall kan en operation kallas för. Under operationen avlägsnas membranet från retinans yta med hjälp av ett instrument som kallas vitrektomi.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever några av de ovan nämnda symptomen, eftersom ERM kan leda till permanent synskada om det inte behandlas i tid.

A penetrating eye injury is a serious medical emergency that occurs when a foreign object pierces the eyeball, potentially causing damage to the internal structures of the eye. This can result in partial or complete loss of vision, and requires immediate medical attention. The foreign object can be anything from a sharp object such as metal or glass, to a projectile like a bullet or shrapnel. In some cases, the object may not completely penetrate the eyeball, but can still cause significant damage to the eye's delicate structures. Penetrating eye injuries can also occur as a result of certain types of trauma, such as a punch or a fall that causes an object to pierce the eye.

The severity of a penetrating eye injury depends on several factors, including the type and size of the foreign object, the location and depth of the wound, and the extent of damage to the internal structures of the eye. Common complications of penetrating eye injuries include cataracts, glaucoma, retinal detachment, and endophthalmitis (a serious infection inside the eye). Treatment typically involves surgical intervention to repair the damage and prevent further vision loss. In some cases, a corneal transplant or other types of reconstructive surgery may be necessary to restore vision.

Fluoresceinangiografi (FA) är en diagnostisk undersökningsmetod inom oftalmologi, som används för att undersöka blodflödet i ögats retina och kringliggande blodkärl. Metoden bygger på att man injicerar ett fluorescerande färgmedel, vanligtvis fluorescein, in i patientens blodomlopp. Färgämnet absorberas av blodkärlen och under stimulans med ljus av en viss våglängd kommer det att fluorescera, det vill säga avge ljus av en annan våglängd.

Genom att använda en specialkamera som är utrustad med ett filter som blockerar den ursprungliga ljuskällan och endast tillåter det fluorescerande ljuset att nå kamerans sensor, kan man fånga bilder av retinas blodkärl. Dessa bilder ger oftalmologen information om eventuella skador, sjukdomar eller avvikelser i ögats blodkärlsystem, såsom retinopati, åderbrist, diabetesrelaterade komplikationer och andra tillstånd som kan påverka ögats hälsa.

Fluoresceinangiografi är ett viktigt verktyg inom oftalmologisk diagnos och efterföljande behandling, särskilt vid granskning av komplexa sjukdomstillstånd eller vid övervakning av behandlingsresultat.

Eye injuries refer to any damage or trauma caused to the eye or its surrounding structures, such as the eyelid, eye socket, or muscles that control eye movement. These injuries can result from various sources, including blunt force trauma, penetrating injuries, chemical exposure, radiation, or thermal burns. The severity of eye injuries may range from mild irritations to severe damage that could potentially lead to vision loss or blindness.

Common types of eye injuries include:

1. Corneal abrasions - scrapes or scratches on the clear surface of the eye (cornea)
2. Corneal foreign bodies - particles or objects trapped in the cornea
3. Hyphema - bleeding inside the anterior chamber of the eye, often caused by a direct blow to the eye
4. Orbital fractures - breaks in the bones surrounding the eye
5. Chemical burns - damage caused by exposure to harmful chemicals
6. Thermal burns - injury resulting from hot objects or flames coming into contact with the eye
7. Photokeratitis (flash burn) - temporary blindness caused by overexposure to UV light, often from welding or tanning beds

Prompt medical attention is crucial for treating eye injuries and minimizing potential damage. If you experience any symptoms of an eye injury, such as pain, redness, blurred vision, sensitivity to light, or a foreign body sensation, seek immediate medical care from an ophthalmologist or other healthcare professional.

'Ophthalmologic surgical procedures' refer to various types of surgeries performed on the eye and its surrounding structures by trained medical professionals called ophthalmologists. These procedures aim to correct or improve vision, diagnose and treat eye diseases or conditions, or restore functionality to the eye. Here are some examples of ophthalmologic surgical procedures:

1. Cataract surgery: This procedure involves removing a cloudy lens (cataract) from the eye and replacing it with an artificial one called an intraocular lens (IOL).
2. LASIK (Laser-Assisted In Situ Keratomileusis): A type of refractive surgery that uses a laser to reshape the cornea, improving vision and reducing the need for glasses or contact lenses.
3. Glaucoma surgery: Several surgical options are available to treat glaucoma, including trabeculectomy (creating a new drainage channel), implanting a shunt or stent, or using laser therapy to improve fluid outflow from the eye.
4. Corneal transplantation: This procedure involves replacing a damaged or diseased cornea with a healthy one from a donor. There are different types of corneal transplants, such as penetrating keratoplasty (PK), deep anterior lamellar keratoplasty (DALK), and endothelial keratoplasty (EK).
5. Vitreoretinal surgery: These procedures involve operating on the vitreous humor (the gel-like substance inside the eye) and the retina to treat conditions like retinal detachment, macular holes, or diabetic retinopathy.
6. Strabismus surgery: This procedure aims to correct misalignment of the eyes (strabismus) by adjusting the muscles that control eye movement.
7. Oculoplastic surgery: These procedures focus on the eyelids, eyebrows, and tear ducts, addressing conditions like droopy eyelids (ptosis), eyelid tumors, or blocked tear ducts.
8. Orbital surgery: This procedure involves operating on the bones surrounding the eye to manage conditions like fractures, tumors, or Graves' disease.
9. Pediatric ophthalmic surgery: These procedures address various eye conditions in children, such as congenital cataracts, retinopathy of prematurity (ROP), or congenital glaucoma.
10. Refractive surgery: These procedures aim to correct vision problems like nearsightedness, farsightedness, or astigmatism by reshaping the cornea with techniques like LASIK, PRK, or phakic intraocular lenses (IOLs).

Fotoreceptorceller hos ryggradsdjur är speciella celler som är ansvariga för det initiala steget i synprocessen. De finns i ögats näthinna och är känsliga för ljus. Det finns två huvudsakliga typer av fotoreceptorceller hos ryggradsdjur: stavar och tappar.

Stavarna är ansvariga för mörkerseende och sköter det skärpa vi uppfattar i våra synfält. De är mer känsliga för ljus än tapparna, men ger inte en så klar bild som tapparna gör.

Tapparna är specialiserade för färgseende och ger oss skarpare detaljer i våra synfält. De kräver starkare ljus än stavarna för att fungera effektivt.

Båda typerna av fotoreceptorceller har en del av sin cellstruktur som kallas ett synbart, vilket innehåller ett protein som kallas opsin. När ljus träffar opsinet i synbarten aktiveras det och startar en elektrokemisk signal som sedan förs vidare till nästa nervcell i synbanan.

'Kolobom' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en inneboende, ofta konformat defekt i en eller flera strukturer i ögat. Det kan vara associerat med andra ockulära anomalier och syndrom. Kolobomet kan påverka olika delar av ögat, såsom iris, cornea, korneoréfleksen, glaskroppen eller näthinnan. Det uppstår ofta under fostertiden när ögats strukturer utvecklas och kan variera i storlek och svårighetsgrad. I allmänhet är kolobom ett kosmetiskt problem, men i vissa fall kan det leda till nedsatt syn eller blindhet beroende på dess placering och omfattning.

Exsudat och transsudat är två typer av vätskor som kan accumulera i kroppens olika kompartment, till exempel i en cavum (en kroppshåla) eller i ett hörn av lungan. De två typerna skiljer sig åt genom sin sammansättning och orsaker.

Exsudat är en vätska som innehåller höga nivåer av protein och celler, ofta viträkkceller (leukocyter). Den bildas till följd av inflammation eller skada på kapillärväggarna. Exempel på orsaker till exsudat kan vara lunginflammation, lungemboli eller cancer.

'Subretinal fluid' (SRF) refererer til et abnormal accumulation av væske under den ydre lag av retinaen i øyet. Retinaen er det lysfølsomme laget i øyet som samler inn lys og sender impulser til hjernen for å oppfatte syn.

SRF kan oppstå som en komplikasjon til flere forskjellige sykdommer eller tilstander, for eksempel:

* AMD (age-related macular degeneration)
* ARMD (akute retinal necrosis)
* CSCR (central serous chorioretinopathy)
* VKH (Vogt-Koyanagi-Harada syndrome)
* Øyeoperationskomplikasjoner

SRF kan forstyrre synet og føre til symptomer som forvråket syn, synsfielddefekter eller synsnedsettelse. Behandlingen av SRF avhenger av underliggende årsaken og kan inneholde terapi med laser, medicin eller kirurgi.

Fotokoagulation är en metod inom medicinen där laser används för att bränna eller skada vävnad. Termen kommer från grekiskans "phos" som betyder ljus och "koagulare" som betyder att göra till klump. Inom oftalmologi, specifikt, avser fotokoagulation användningen av en laser för att behandla ögonsjukdomar genom att hetta upp och därmed skada delar av näthinnan eller ögonbotten. Detta kan användas för att stänga av blodkärl, förstöra abnormalt växande blodkärl eller för att skapa en ärrbildning som håller tillbaka flytande vätska. Exempel på sjukdomar där fotokoagulation kan användas är diabetesrelaterade ögonsjukdomar, åderbrist och åderglömning.

'Gula fläcken' är ett begrepp inom neurologi och anatomi som refererar till en liten, rund formad struktur i hjärnbarken som är involverad i synsinnet. Den gula fläcken, även känd som V4-regionen eller den färgkänsliga regionen, är en del av det visuella systemet i hjärnan och bidrar till bearbetningen och tolkningen av färginformation från det retinala signalsystemet. Den gula fläcken är belägen i occipitalloben, som är den bakre delen av hjärnbarken, och gränsar till de andra delarna av det visuella systemet, såsom V1 (den primära visuella cortex) och V2.

"Näthinnepigmentepitel" är ett medicinskt terminologi som refererar till den pigmenterade epitelvävnaden i regnbågshinnan (iris) i ögat. Denna typ av epitel har en funktion att producera och lagra melanin, det pigment som ger ögats iris dess unika färg. Variationer i mängden och typen av melanin i näthinnepigmentepitelet kan resultera i de olika irisfärgerna hos människor, från ljust blå till mörkt brunt.

I'm sorry for any confusion, but "Starroperation" is not a medical term that is recognized in the field of medicine. It may be a term used in science fiction or popular culture, such as in the comic books and animated television shows featuring the DC Comics character Superman. If you have any questions about medical conditions or procedures, I would be happy to try to help you with those.

Närsynthet, även känt som nästarsyn eller myopi, är en vanlig typ av synfel som orsakas av att objekt på långt håll ser suddiga eller utblottade, medan närögon kan se tydligt. Det inträffar när ljuset som faller in i ögat fokuseras framför näthinnan istället för direkt på den. Detta kan bero på att ögats lins är för stark eller att ögat självt är för långt, vilket gör att bilden projiceras före näthinnan i stället för direkt på den. Närsynthet behandlas vanligtvis med glasögon eller kontaktlinser som korregerar fokus, men det finns också kirurgiska alternativ tillgängliga för vissa individer.

Läserkoagulation (LSK) är en metod inom medicinen där man använder en laser för att koagulera (sammanplasma) blod i ett syfte att stoppa blödning eller förstöra abnormalt vävnad. Under laserkoagulationen fokuseras en intensiv stråle av ljus till en mycket trång, exakt plats. Den höga energidensiteten orsakar en snabb uppvärmning och därmed koagulerar blodet eller förstör celler i vävnaden.

Denna metod används ofta inom olika medicinska specialiteter, såsom gynekologi, oftalmologi, dermatologi och kirurgi. Exempel på tillämpningar är att stanna blödning efter biopsier eller operationer, att avlägsna vårtor eller andra hudförändringar, att behandla ögoninfektioner eller att stänga blodkärl i hjärnan som orsakar stroke.

Choroid diseases refer to a group of medical conditions that affect the choroid, a layer of blood vessels located between the retina and the sclera in the eye. The choroid plays a crucial role in providing nutrients and oxygen to the outer layers of the retina. Choroid diseases can cause vision loss or impairment by affecting the normal functioning of the retina. Here are some examples of choroid diseases:

1. Choroidal neovascularization (CNV): This is a condition where new blood vessels grow from the choroid into the retina, leading to fluid accumulation and distortion of vision. CNV can occur in age-related macular degeneration, myopia, and other eye conditions.
2. Chorioretinitis: This is an inflammation of the choroid and retina that can be caused by infections, autoimmune diseases, or trauma.
3. Central serous retinopathy (CSR): This is a condition where fluid accumulates under the retina, causing vision loss or distortion. CSR often affects the macula, the central part of the retina responsible for sharp, detailed vision.
4. Polypoidal choroidal vasculopathy (PCV): This is a condition characterized by abnormal blood vessels in the choroid that can leak fluid or blood, causing vision loss. PCV often occurs in conjunction with age-related macular degeneration.
5. Choroideremia: This is a genetic disorder that affects the choroid and retina, leading to progressive vision loss. Choroideremia primarily affects males and is caused by mutations in the CHM gene.
6. Multiple evanescent white dot syndrome (MEWDS): This is a condition characterized by small white spots on the retina that can cause vision loss or distortion. MEWDS often affects young women and resolves on its own within a few weeks or months.
7. Serpiginous choroiditis: This is a rare inflammatory condition that affects the choroid and retina, leading to progressive vision loss. Serpiginous choroiditis often affects both eyes and can be difficult to treat.

Kryoterapi är en behandlingsmetod där man använder extremt låga temperaturer för att behandla olika medicinska tillstånd. Behandlingen kan involvera exponering av en specifik del av kroppen eller hela kroppen för mycket låga temperaturer, ofta under -100 grader Celsius.

Kryoterapi kan användas för att lindra smärta, reducera inflammation och öka cirkulationen till behandlade områden. Den kan också användas för att behandla hudförhållanden som psoriasis och eksem, samt för att förstöra abnorma celler i vissa typer av cancer.

Det är viktigt att notera att kryoterapi bör endast utföras under medicinsk övervakning och med speciell utrustning för att undvika skador på huden eller andra vävnader.

Choroid neoplasms refer to tumors that originate in the choroid, which is the layer of blood vessels and connective tissue located between the retina and the sclera (the white part of the eye). These tumors can be benign or malignant. Malignant choroid neoplasms are typically classified as melanomas, which are cancerous tumors that arise from pigment-producing cells called melanocytes. Benign choroid neoplasms include hemangiomas, which are tumors made up of blood vessels, and nevi, which are benign collections of melanocytes.

Choroid neoplasms can cause various symptoms depending on their size and location. They may cause vision loss, floaters, flashes of light, or a dark spot in the visual field. In some cases, choroid neoplasms may not cause any symptoms and are discovered during routine eye examinations.

The diagnosis of choroid neoplasms typically involves a comprehensive eye examination, including a dilated fundus examination, optical coherence tomography (OCT), fluorescein angiography, and sometimes ultrasound or magnetic resonance imaging (MRI). A biopsy may be necessary to confirm the diagnosis and determine the type of tumor.

Treatment options for choroid neoplasms depend on several factors, including the size, location, and type of tumor, as well as the patient's age and overall health. Treatment options may include observation, laser therapy, radiation therapy, or surgical removal of the tumor. In some cases, systemic therapy with chemotherapy or immunotherapy may be necessary for malignant choroid neoplasms that have spread beyond the eye.

Intraocular injections är en procedur där ett läkemedel eller annan substans injiceras direkt in i ögat. Detta görs vanligtvis med hjälp av en mycket tunn nål som införs genom ögonlocket och skallen i ögats främre kammare eller glaskroppen. Intraoculära injektioner används ofta för att behandla ögonförhållanden såsom åldersrelaterad makuladegeneration (AMD), diabetisk retinopati och andra former av ögonsjukdomar som kräver lokal behandling med läkemedel.

Det vanligaste läkemedlet som används för intraoculära injektioner är anti-VEGF-preparat, som hjälper att minska angiogenes (bildning av nya blodkärl) och ökar perfusionen i ögats näthinna. Andra läkemedel som kan användas inkluderar kortikosteroider för att reducera inflammation och antibiotika för att förebygga infektioner.

Intraoculära injektioner är en relativt säker procedur, men det finns vissa risker som är associerade med den, inklusive infektion, ökat tryck i ögat, blödning och skada på ögonstrukturer. Dessa komplikationer är dock ovanliga och kan ofta undvikas genom att följa strikta sterilitetsprotokoll och att utföras av erfarna läkare.

'Sklerala sjukdomar' refererar till olika tillstånd och förändringar som kan drabba skleran, den vita, opaka delen av ögat. Skleran utgör en stor del av sclera koats (den yttre hinna som omger och skyddar ögat) och hjälper till att ge form och struktur till ögat.

Exempel på olika sklerala sjukdomar inkluderar:

1. Skleritis: Inflammation av skleran som kan vara akut eller kronisk. Den kan orsaka smärta, rodnad och sänkt syn. I vissa fall kan den leda till komplikationer såsom ökat tryck i ögat (glaukom) eller ögoninfektioner.

2. Osteogen skleros: En ovanlig benbildande sjukdom som drabbar skleran och kan leda till förhårdnad och förstoring av den vita delen av ögat. Denna sjukdom är ofta relaterad till andra systemiska sjukdomar, såsom Pagets skelettsjukdom.

3. Episkleritis: Inflammation av det tunna lagret (episkleran) som täcker skleran. Den kan orsaka rodnad, irriterad ögonfeber och smärta i ögat.

4. Sklerokoroidit: En inflammatorisk sjukdom som drabbar både skleran och koroiden (den blodrika membran som ligger under retinan). Den kan orsaka symtom såsom flytande syn, smärta och rodnad i ögat.

5. Skleromalci: En grupp sjukdomar som drabbar bindväv och kan leda till förhårdnad och förtjockning av skleran. Denna sjukdom är ofta relaterad till systemiska sjukdomar, såsom systemisk skleros.

6. Traumatisk sklerit: En inflammatorisk reaktion på skadad sklera, som kan orsakas av trauma eller operation. Den kan leda till symtom som rodnad, smärta och ögonirritation.

I den medicinska terminologin betyder "frysurgeri" användning av kyla eller extremt låga temperaturer för att förstöra abnorma eller skadade celler i en viss del av kroppen, utan att ta bort dem chirurgiskt. Detta kan vara en behandlingsalternativ till traditionell kirurgi för vissa medicinska tillstånd som cancer, åderbrist och ögonproblem.

Under frysurgeri används ofta en tunn, ihålig nål som innehåller ett kylmedel, vanligtvis flytande kväve. Nålen placeras i närheten eller direkt i det område som ska behandlas och kyla ned till mycket låga temperaturer. Denna process orsakar isbildning i cellerna, vilket kan leda till deras död.

Frysurgeri är en mindre invasiv behandlingsmetod jämfört med traditionell kirurgi och kan ge lägre risk för komplikationer som blödning, infektion och smärta efter operationen. Dessutom kan det i vissa fall vara möjligt att utföra frysurgeri under lokalbedövning, istället för allmänbedövning.

Näthinneblödning, även känd som subkonjunktival blödning, är en relativt vanlig händelse som innebär att ett litet blodkärl under ögonlockets slemhinna brister och blöder. Detta orsakar ofta en röd fläck på det vita partiet av ögat (skleran). Näthinneblödningar tenderar att vara små, självläkande och försvinner vanligtvis inom en vecka eller två.

De flesta näthinneblödningarna orsakas av ökad intracranialtryck (ICP), som kan uppstå till följd av hosta, niagelböjning, halskontorsion eller andra aktiviteter som ökar ICP. Andra möjliga orsaker kan vara trauma, blodbrist (anemii), högt blodtryck (hypertension) och vissa läkemedel, inklusive antikoagulantia och antiinflammatoriska medel.

I de flesta fallen behöver inte näthinneblödningar behandlas, men om de är ett tecken på en underliggande sjukdom eller skada bör patienten få vård av en läkare.

En medicinsk definition av 'injektioner' är när man ger en patient läkemedel eller andra substanser genom att införa dem direkt in i kroppen med hjälp av en nål. Detta kan göras på olika sätt, beroende på vilket område av kroppen som behandlas. Några exempel är subkutan injektion (under huden), intramuskulär injektion (in i muskelvävnaden) och intravenös injektion (direkt in i en ven). Injektioner används ofta när det behövs snabb verkan av läkemedlet, när patienten har svårt att svälja tabletter eller kapslar, eller när substansen annars inte skulle kunna absorberas tillräckligt väl genom magsäcken.

The choroid is a part of the eye located between the retina and the sclera, which is the white, protective outer coating of the eye. It is a vascular layer that contains a large number of blood vessels that supply oxygen and nutrients to the outer layers of the retina. The choroid plays a critical role in maintaining the health and function of the retina, particularly the photoreceptor cells that are responsible for vision.

Damage to the choroid can lead to serious eye conditions such as age-related macular degeneration (AMD), polypoidal choroidal vasculopathy (PCV), and central serous chorioretinopathy (CSC). These conditions can cause vision loss or impairment, making it essential to maintain the health of the choroid through regular eye exams and good overall eye health practices.

'Pseudofaki' er en medisinsk betegnelse for en kunstig lins, som ikke er fremstillet af linsmateriale, men i stedet kan være lavet af andet materiale, såsom silikon eller akryl. Denne type kunstige linser anvendes ofte i øjenoperationer, hvor det ønskes at erstatte den naturlige lins, f.eks. ved behandling af katarakt (grå stær).

Pseudofakiske linser kan også have andre funktioner end blot at forbedre synet, som f.eks. at korrigere øjensynsfejl såsom forgævessyn (hypermetropi), nærsynts (myopi) eller astigmatisme. Disse linser kaldes undertiden for toriske pseudofakiske linser eller multifokale pseudofakiske linser, afhængigt af deres specifikke egenskaber og funktioner.

Det er vigtigt at notere, at selvom pseudofakiske linser ofte anvendes som en del af øjenkirurgiske procedurer, kan der stadig være risici og komplikationer forbundet med disse operationer. Derfor bør enhver beslutning om at gennemgå en sådan procedure tages efter samtaler med en øjenlæge eller en anden kvalificeret sundhedsfaglig ekspert, der kan vejlede patienten om de forskellige behandlingsmuligheder og mulige konsekvenser.

Hereditary eye diseases refer to conditions that affect the eyes and are passed down from parents to their offspring through changes (mutations) in their genes. These genetic mutations can cause various abnormalities in different parts of the eye, leading to a range of vision problems and eye disorders. Some examples of hereditary eye diseases include:

1. Retinitis Pigmentosa - A group of rare, genetic disorders that involve a breakdown and loss of cells in the retina, leading to progressive vision loss.
2. Age-Related Macular Degeneration (AMD) - While not exclusively hereditary, certain forms of AMD have been linked to genetic factors, particularly in individuals with a specific variant of the complement factor H gene.
3. Glaucoma - A group of eye conditions that damage the optic nerve and can lead to vision loss. Some forms of glaucoma, such as primary open-angle glaucoma and primary congenital glaucoma, have a genetic component.
4. Cataracts - While cataracts are often associated with aging, some types of cataracts, particularly those that develop at a younger age, can be hereditary.
5. Keratoconus - A progressive eye disorder characterized by thinning and bulging of the cornea, which can lead to distorted vision. This condition has been linked to genetic factors.
6. Color Blindness - A condition where an individual has difficulty distinguishing between certain colors, often reds and greens or blues and yellows. This is typically caused by a genetic mutation that affects the way the eye's light-sensitive cells (cones) process color.
7. Retinal Dystrophies - A group of inherited eye disorders that affect the retina, leading to vision loss. Examples include Stargardt disease and Best disease.
8. Optic Neuropathies - These are conditions that damage the optic nerve, leading to vision loss. Some forms, such as Leber's hereditary optic neuropathy (LHON), are inherited.
9. Strabismus - Also known as crossed eyes or wall-eyes, strabismus is a condition where the eyes do not align properly. Certain forms of strabismus can be hereditary.
10. Microphthalmia - A rare genetic disorder characterized by abnormally small eyes, which can lead to vision loss or blindness.

These are just a few examples of inherited eye conditions. If you have concerns about your family's eye health history or notice any changes in your vision, it is essential to consult an eye care professional for proper evaluation and treatment.

'Sclera' er en del av øyet og betegner den hvite, bakte del som holder øyballen sammen og beskytter de inre strukturene i øyet. Den sclerale hvitten består av et tynt lag kollagenfibriller og elastisk bindivetein, og er relativt ufølsom for smerte og berøring. Scleraen er viktig for å gi øyballen form og styrke, og er også viktig for regulering av intraokulært trykk.

Fluorinated carbons, eller fluorocarbons, är en grupp av syntetiska organiska föreningar som innehåller kol, väte och fluor. De kan också innehålla andra halogener som klor, brom eller jod. Fluorinated carbons är kända för sin termisk stabilitet, kemisk resistens och icke-reaktivitet med andra ämnen.

Det finns två huvudsakliga typer av fluorinated carbons: halogenerade fluorocarbons (HFCs) och perfluoralkaner (PFCs). HFCs används ofta som lågvärmeföreningsmedel i kyl- och varmväxlingssystem, medan PFCs används som gastillförselmedel i elektroniska komponenter.

Fluorinated carbons har också använts som bekämpningsmedel för eldspridning, men deras användning är begränsad på grund av deras negativa effekter på ozonlagret och klimatet. De har höga GWP-värden (global varmepotential) och bidrar därför till den globala uppvärmningen om de släpps ut i atmosfären.

The posterior segment of the eye är den bakre delen av ögat, och inkluderar retina (inklusive optisk nerven), kornea centralis, chorioid, ciliarbody och lens. Detta område är mycket viktigt för synen eftersom det innehåller de ljuskänsliga cellerna i näthinnan som uppfattar ljus och skickar signaler till hjärnan för bearbetning, så att vi kan se.

Postoperativa komplikationer refererer til uventede eller abnorme begivenheder, der opstår som følge af en kirurgisk indgreb. Disse kan optræde under, umiddelbart efter eller op til flere uger efter operationen. Postoperative komplikationer kan have forskellige årsager, herunder patientens alment tilstand, foreliggende sygdomme, operationskomplikationer og lægebehandling.

Typiske postoperative komplikationer omfatter:

1. Infektioner: Disse kan opstå i såvel operationssår som andre dele af kroppen. Symptomer inkluderer rødme, smerte, varme og udflåd ved operationssår samt feber og almelt ubehag.
2. Blødninger: Disse kan være svære at opdage, men symptomer som blålige eller sorte øjne, smerte, hævede områder ved operationssår eller en pludselig forringelse af patientens tilstand kan indikere en blødning.
3. Tromboemboli: Blodprop i dyb venen (dybvenetrombose) eller lungeemboli kan opstå som følge af koagulation og blodets langsomme strøm under operationen. Symptomer på en dybvenetrombose omfatter smerte, varme og rødme i benet, mens lungeemboli kan vise sig ved pludselig åndedrætsbesvær, brystsmerter eller kramper.
4. Lungekomplikationer: Pneumoni, atelektaser (sammentrækning af lungerne) og pleurisy kan opstå som følge af indånding af maveindhold under operationen eller forringet lungefunktion efter operation. Symptomer inkluder åndedrætsbesvær, hoste og feber.
5. Infektion: Bakterielle infektioner kan opstå i operationssår, urinveje, lungerne eller blodet. Symptomer som rødme, smerte, varme, svulst ved operationssår, hoste, feber og forringelse af patientens tilstand kan indikere en infektion.
6. Anæmi: Blodtab under operation kan føre til anæmi. Symptomer som træthed, hovedpine, svimmelhed og blåfarvethed i huden kan indikere anæmi.
7. Hjerneskader: Forringet blodtilførsel til hjernen under operation kan føre til hjernebskader. Symptomer som forvirring, svimmelhed, smerte og lammelse i ansigt eller lemmer kan indikere en hjernebskade.
8. Psykologiske problemer: Depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion kan opstå efter operation. Symptomer som søvnløshed, manglende appetit, træthed, irritabilitet, forvirring og svimmelhed kan indikere psykologiske problemer.
9. Smerter: Akutte og kroniske smerter kan opstå efter operation. Symptomer som smerte i lemmer, rygsøjle eller brystkasse kan indikere smerter.
10. Funktionsnedsættelse: Nedsat lungekapacitet, nedsat muskelkraft og nedsat mobilitet kan opstå efter operation. Symptomer som svimmelhed, træthed, hoste, åndedrætsbesvær og smerte i lemmer kan indikere funktionsnedsættelse.

Det er vigtigt at have en løbende dialog med lægerne og sygeplejerskerne for at opdage tidligt enhver komplikation og behandle den hurtigst muligt.

Optisk koherens tomografi (OCT) är en icke-invasiv medicinsk bilddiagnostisk teknik som används för att erhålla högupplösta tvärsnittsbilder av det interna strukturella layountet hos olika typer av vävnader, framförallt i ögats näthinne och retina. Tekniken bygger på principen om partiell koherens speckleinterferometri och ger information om optisk bakgrundsreflektivitet och fasinformation från de skikt som reflekterar ljuset i vävnaden.

I en OCT-untersökning av ögat skannas ögats näthinne med en laser, vilket genererar ett stort antal reflexioner från de olika skikten i näthinnan och retina. Genom att analysera dessa reflektioner kan en högupplöst tvådimensionell bild av näthinnans och retinans inre struktur erhållas, vilket gör det möjligt att upptäcka skador, sjukdomar eller andra avvikelser i vävnaden.

Optisk koherens tomografi används ofta inom oftalmologin för att diagnostisera och monitorera olika former av ögonsjukdomar, såsom åldersrelaterad makuladegeneration (AMD), diabetisk retinopati och glaukom.

'Främmande kroppar i ögat' (engelska: 'Foreign bodies in the eye') är en medicinsk term som används för att beskriva när ett utomelement eller främmande partiklar tränger in i ögats olika strukturer, exempelvis cornea (hornhinnan), konjunktiva (ögonlockens slemhinna) eller iris (regnbågshinnan). Dessa främmande kroppar kan orsaka irritation, smärta, rodnad och sveda i ögat. I vissa fall kan de också leda till allvarligare skador som infektioner eller abscesser om de inte behandlas korrekt. Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man tror att man har främmande kroppar i ögat, eftersom ofta speciella instrument och tekniker behövs för att säkert avlägsna dem utan att skada ögats strukturer.

Enucleation of the eye refers to a surgical procedure in which the eyeball is removed while leaving the eye muscles, eyelids, and orbital contents intact. This procedure is typically performed to treat severe eye conditions such as cancer, uncontrolled glaucoma, or severe trauma that cannot be managed with other treatments. After the eyeball is removed, an implant is often placed in the socket to help maintain its shape and appearance. The extraocular muscles are then attached to the implant to allow for some degree of movement. Enucleation is a complex surgical procedure that requires specialized training and expertise.

Svavelhexafluorid (SF6) är ett gasformigt syntetiskt ämne som tillhör gruppen fluorvätehalogener. Det består av en svavelatom centralt i en oktaedrisk konfiguration omgiven av sex fluoratomer. SF6 är ett inert, icke-reaktivt och stabilt gas som används inom flera olika industriella tillämpningar, bland annat som isoleringsgas i eltransformatorer och kablage på grund av sin höga dielektriska styrka. SF6 är även ett starkt växthusgas och bidrar därför till den globala uppvärmningen om det släpps ut i atmosfären.

Retinal necrosis, akut, är en ogenomförligt sällsynt och allvarlig ögonsjukdom som orsakas av infektion med herpes simplex-virus typ 1 eller 2, varicella-zoster-virus eller cytomegalovirus. Sjukdomen karaktäriseras av plötslig uppkomst av skarp synnedsättning orsakad av inflammation och nekros (död) av retinan, det ljuskänsliga skiktet i baksidan av ögat. Symptomen kan inkludera flytande syn, skuggor eller blindfläckar i synfältet, smärta i ögat och röda ögon. Akut retinal necrosis är en nödsituation som kräver omedelbar medicinsk behandling för att förebygga komplikationer såsom glaukom, katarakt och permanent synnedsättning eller blindhet. Behandlingen består vanligtvis av systemiska antivirala läkemedel, ofta i kombination med kortison för att reducera inflammationen.

'Linsluxation' betyder att linse, den genomskinliga strukturen i ögat som hjälper till att fokusera ljus, har flyttats ut från sin normala position inne i ögat. Detta kan inträffa till följd av skada eller sjukdom och kan orsaka synnedsättning eller blindhet om det inte behandlas.

Laaserterapi (laser therapy) är en form av behandling där man använder sig av en laser för att påverka vävnader i kroppen. Laser står för "Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation", och innebär att ljuset amplifieras genom stimulering av atomers eller molekylers energitillstånd.

I lasermedicinen används laserstrålar med olika våglängder, intensiteter och frekvenser beroende på vilket syfte behandlingen har. Strålarna kan generera värme, mekanisk energi eller kemiska reaktioner i vävnaden, beroende på lasertyp och inställningar.

Exempel på användningsområden för lasermedicin innefattar smärtbehandling, muskelavslappning, hudbehandlingar (exempelvis för behandling av akne, ärr eller pigmentförändringar), ögonkirurgi och kirurgiska ingrepp.

Det är viktigt att notera att lasermedicin bör utföras av utbildad personal eftersom felaktig användning kan leda till skador på patienten.

Retinopati hos prematura är en ögonsjukdom som kan drabba barn födda för tidigt. Det orsakas av att blodkärlen i näthinnan (retina) inte utvecklas normalt. Symptomen kan variera, men ofta uppmärksammas sjukdomen genom rutinmässiga ögonundersökningar hos för tidigt födda barn. I vissa fall kan retinopatins progression leda till allvarliga komplikationer som blindhet. Behandlingen beror på sjukdomens svårighetsgrad och kan bestå av observation, laserbehandling eller injektioner med mediciner i ögat.

Retinoschisis är ett medicinskt tillstånd där det bildas en skiljevägg (schisis) i näthinnan (retina). Detta orsakas av att det retliga bindvävslagrets två lager separerar ifrån varandra, vilket kan leda till att det bildas cystor (flussar med vätska) mellan lagren. I allvarligare fall kan det även uppstå en skador på de fotoreceptorceller som är ansvariga för synen.

Retinoschisis kan vara kongenital, det vill säga man föds med tillståndet, eller det kan utvecklas senare i livet. I vissa fall kan retinoschisis leda till en nedsatt syn, men i andra fall kan det vara asymptomatiskt och upptäckas först under en rutinmässig ögonundersökning.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker ett sådant tillstånd, eftersom det i vissa fall kan behövas ytterligare undersökningar och eventuellt behandling för att förebygga komplikationer.

'Grå starr' (latin: cataracta) är en ögonsjukdom där den naturliga linsen i ögat blir opak, vilket orsakar synförlust. Detta kan vara relaterat till åldrande, arv, skada eller andra hälsoproblem. Ofta är förlusten av skärpa och kontrast i synen de första tecknen på grå starr. Senare kan färgerna kunna upplevas mattare och det kan bli svårare att se i dimma, mörker eller vid nattetid. I allvarliga fall kan grå starr orsaka synnedsättning som är så allvarlig att den påverkar vardagsaktiviteter som att köra bil, läsa eller se televisionen. Grå starr behandlas vanligtvis med kirurgi, där linsen tas bort och ersätts med en konstgjord linse.

Central serous chorioretinopathy (CSC) är en ovanlig ögonsjukdom som orsakas av en accumulering av flytande vävnad under centrala delarna av retinas nederlagret, kallat neurosensorisk retina. Denna akkumulation orsakar en vesikel (en liten blåsa) som skapar en lokaliserad serös (vätskefylld) detachment av neurosensoriska retinan från dess underliggande lag, choroiden. Choroiden är ett rikt kapillärt nätverk som förser retinan med näring och syre.

CSC drabbar vanligtvis yngre till medelålders vuxna och män oftare än kvinnor. Även om orsaken till CSC inte är fullständigt förstådd, finns det vissa riskfaktorer som är kända för att öka sannolikheten för att utveckla sjukdomen, inklusive stress, användning av kortisonpreparat och andra läkemedel, graviditet, schlafapné och vissa typer av hjärt-kärlsjukdomar.

Symptomen på CSC kan variera från milda till allvarliga och inkluderar ofta försämrad central syn, förvrängd formseende (metamorfopsi), minskad kontrastsinne och ljuskänslighet. I vissa fall kan sjukdomen också orsaka skymning eller en blind fläck mitt i synfältet.

Behandlingen av CSC beror på allvarlighetsgraden av sjukdomen och dess varaktighet. I milda eller tillfälliga fallen kan vila, stressreduktion och undvikande av kortisonpreparat vara tillräckliga för att lösa problemet. I mer allvarliga eller bestående fall kan läkare använda sig av olika behandlingsalternativ som laserkoagulation, fotokoagulation, termisk laserterapi och medicinska injektioner. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att återställa synen.

I allmänhet är prognosen för personer med CSD god om de får rätt behandling i tid. Även om sjukdomen kan återkomma, är det vanligtvis möjligt att behandla den igen med gott resultat. Därför är det viktigt att söka läkarvård omedelbart om du upplever symtom på CSD eller någon annan synproblem.

Facoemulsifikation är en teknik som används inom ögonsjukvården, särskilt vid kirurgi för att korrigera grå starr (katarakt). Den innebär att man genom ett litet snitt i ögat skapar ultraljudsvibrationer som emulgerar (maler till små delar) den opaka linsen, även kallad grå starren. Därefter sugs den upplösta linsen ut och en ny, konstgjord intraokulär linse införs.

Sålunda kan facoemulsifikation definieras medicinskt som en metod för ultraljudsbaserad emulsering och extraktion av den opaka ögonlinsen under kirurgisk behandling av grå starr.

Degenerativ myopi, också känt som patologisk myopi, är en ögonsjukdom där det ökade längdförhållandet mellan hornhinnan och linsen i ögat och längden på ögonaxeln orsakar en markant förändring av brytningsstyrkan. Denna förändring leder till en alltmer undermättnad syn, där objekt som befinner sig längre bort än några decimeter ifrån ögat inte kan uppfattas skarpt.

Vid degenerativ myopi förvärras denna förändring över tiden och det kan uppstå allvarliga komplikationer som skador på näthinnan, retinadegeneration, glaukom och ögonbottenförändringar. Dessa komplikationer kan leda till en markant nedsatt synskärpa och i värsta fall till blindhet.

Det är viktigt att uppsöka ögonläkare regelbundet för att övervaka eventuell förändring av brytningsstyrkan och för att tidigt upptäcka och behandla komplikationer vid degenerativ myopi.

'Kroppsvätskor' (i medicinsk kontext) refererar till de vätskor som har en biologisk funktion i människokroppen. Detta inkluderar:

1. Blod: En vätska som cirkulerar i kroppsvaskulära systemet och transporterar syre, näringsämnen, hormoner och andra substanser till och från cellerna.

2. Lymfa: En färg- och näringsfattig vätska som produceras av lymfkörtlarna och cirkulerar genom ett separat system av lymfkärl, hjälper till att transportera vit blodceller och avlägsnar vävnadsvätskor som läcker ut från kapillärerna.

3. Interstitialvätska: Den vätska som finns i det interstitiella utrymmet mellan cellerna och de kapillärer som förser dem med näring och syre.

4. Synfluid: En klar, vattenliknande vätska som produceras av kroppen och fyller kamrarna i ögat, hjälper till att ge ögat dess form och skyddar det från skada.

5. Cerebrospinalvätska (CSF): En klar, lättflytande vätska som produceras i ventrikelsystemet i hjärnan och cirkulerar kring hjärnan och ryggmärgen, skyddar dem från skador och hjälper till att reglera trycket inuti hjärnskålen.

6. Slem: En närings- och vattenrika vätska som produceras av slemhinnor i kroppen, hjälper till att fukta, skydda och transportera smuts och skräp bort från luftvägarna, matstrupen och andra kanaler.

7. Urin: En gulaktig vätska som produceras av njurarna och innehåller avfall och överflödigt vatten, elimineras sedan via urinvägarna.

Näthinnan (Cornea) är den transparenta membranen som täcker framsidan av ögat och låter ljus passera in i ögat. Näthinneförtvining (Corneal dystrophy) är en grupp olika medfödda eller acquireda tillstånd som orsakar opaciteter (dimsyn) eller andra förändringar i näthinnan. Dessa förändringar kan leda till nedsatt syn, smärta, fotofobi (ljuskänslighet) och i vissa fall till visionförlust.

Det finns många olika typer av näthinneförtviningar, men de flesta är ärftliga och beror på genetiska mutationer. Näthinneförtviningar kan drabba alla delar av näthinnan, inklusive näthinnans yta, stroma (den mellersta delen) och näthinnans baksida.

Exempel på olika typer av näthinneförtviningar är:

* Fuchs endothelial dystrophy: den vanligaste typen av näthinneförtvining som orsakas av en defekt i näthinnans baksida. Den drabbar främst äldre vuxna och kan leda till grumlingar eller blåsor på näthinnan.
* Keratoconus: en progressiv förändring av näthinnan som orsakas av en svaghet i näthinnans struktur. Detta leder till att näthinnan blir tunnare och mer utbuktande, vilket kan leda till synförlust.
* Lattice dystrophy: en ovanlig typ av näthinneförtvining som orsakas av abnorma proteiner i näthinnans stroma. Detta leder till grumlingar eller nät på näthinnan.
* Map-dot-fingerprint dystrophy: en ovanlig typ av näthinneförtvining som orsakas av abnorma celler i näthinnans yta. Detta leder till grumlingar eller mönster på näthinnan.

Behandlingen av näthinneförtviningar beror på typen och svårighetsgraden av förtviningen. I vissa fall kan kontaktlinser eller glasögon vara tillräckliga för att korrigera synfel, medan andra behöver mer invasiva behandlingar som laserbehandling eller kirurgi.

"Ioder" är ett medico-chemiskt begrepp som refererar till jod (tidigare stavat "jod") och dess föreningar. Jod är ett icke-metalliskt grundämne och ett viktigt spårämne för människor. Det används ofta inom medicinen, särskilt inom diagnostiska procedurer som radiologi och scintigrafi.

Ett exempel på en jodbaserad förening är jodopovidon, som är ett desinfektionsmedel som används för att desinficera huden före injektioner eller kirurgiska ingrepp. Andra joder inkluderar joddioxid (I2), som används i vissa medicinska behandlingar, och jodid (I-), en form av jod som kan tas upp av kroppen och används för att producera hormoner i sköldkörteln.

Eye evisceration is a surgical procedure in which the contents of the eye are removed, leaving only the sclera (the white part of the eye), conjunctiva, and extraocular muscles intact. This procedure is typically performed to treat painful or severely damaged eyes, such as those with severe infection or trauma, and to improve cosmetic appearance. After the eye contents are removed, an orbital implant is placed in the scleral shell to restore volume and shape to the eye socket. The conjunctiva is then closed over the implant, creating a smooth surface that resembles a normal eye.

Diabetic neuropathy, också känt som diabetic retinopathy, är en komplikation av diabetes som drabbar ögats näthinne (retina). Den orsakas av skador på de små blodkärlen i näthinnan som försämras av höga nivåer av glukos i blodet över en längre tid. Detta kan leda till svullnad, blödning, nybildning av blodkärl och eventuell skada på näthinnan, vilket kan resultera i synförlust eller blindhet om det inte behandlas.

Symptomen på diabetic neuropathy kan vara subtila i början och inkluderar ofta försämrad nattseende, flyktig syn, dova färger, suddig syn och flimmer i synfältet. Senare stadier av sjukdomen kan leda till skuggor i synfältet, synförlust eller blindhet.

Behandlingen för diabetic neuropathy inkluderar att kontrollera blodsockret och andra faktorer som diabetesrelaterade faktorer som blodtryck, kolesterol och vikt. Laserbehandling, injektioner med läkemedel i ögat och i vissa fall kirurgi kan också vara nödvändiga för att förhindra ytterligare skada på näthinnan och bevara synen.

"Kärlnybildning i näthinnan" refererar till en oönskad bildning av blodkärl i det delikata vävnadsområdet som kallas näthinnan. Den medicinska termen för detta tillstånd är "retinapati". Retinapati kan orsakas av flera faktorer, inklusive diabetes, högt blodtryck, åldrande och andra sjukdomar som påverkar kroppens små blodkärl.

När kärlnybildningar uppstår i näthinnan kan de skada de ljuskänsliga cellerna som är ansvariga för att uppfatta ljus och överföra dessa signaler till hjärnan, vilket kan leda till en nedsatt syn eller blindhet. I vissa fall kan kärlnybildningar behandlas med laserterapi eller mediciner som injiceras direkt i ögat för att reducera deras storlek och minska potentialen för skada.

Choroiditis är en medicinsk term som refererar till inflammation och skada i choroid, ett lager av blodkärl som ligger under näthinnan (retina) i ögat. Choroidalen kapillärer försörjer näthinnan med näring och syre.

Choroiditis kan orsakas av olika sjukdomar, inklusive infektioner eller autoimmuna störningar. Symptomen på choroiditis kan variera, men de vanligaste är synförändringar som kan vara från milda till allvarliga och permanent skada på näthinnan om den inte behandlas. Behandlingen avhänger orsaken till sjukdomen och kan innefatta antiinflammatoriska eller immunosuppressiva läkemedel för att reducera inflammationen och skydda synen.

Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.

Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.

Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.

Elektroretinografi (ERG) är en medicinsk undersökningsmetod där man mäter elektrisk aktivitet från näthinnan i ögat. Metoden används för att diagnostisera och bedöma skada på näthinnan, till exempel vid arvsfel, sjukdomar som drabbar näthinnan eller skador på ögat.

Under en ERG-undersökning placeras en kontaktlinse med elektroder på patientens öga. Elektroden registrerar de elektriska signalerna som genereras när ljus stimulerar näthinnan. Signalerna analyseras sedan för att bedöma hur väl näthinnan fungerar.

ERG-undersökningen ger information om både den centrala och perifera delen av näthinnan, och kan hjälpa läkaren att fastställa diagnosen och planera behandlingen för patienten.

Intraokulära linsimplantation (IOL) är ett medicinskt ingrepp där en syntetisk konstgjord linse placeras inuti ögat. Detta görs vanligtvis under operation för att korrigera synfel som katarakt eller höga grader av hypermetropi, myopi eller astigmatism.

Under proceduren skapar kirurgen en liten öppning i ögonlinsen (kapsulen) och bryter sönder den naturliga linsen med ultraljudsvibrationer. Denna metod kallas för fakoemulsifikation. Sedan suger kirurgen bort de upplösta delarna av den naturliga linsen och ersätter den med en konstgjord intraokulär linse.

Det finns olika typer av IOL:s, såsom monofokal-, multifokal- och toriska linsimplantat. Monofokalimplantaten ger skarp syn på ett visst avstånd, medan multifokalimplantaten ger skarp syn på flera avstånd. Toriska implantaten används för att korrigera astigmatism.

IOL-proceduren är en vanlig operation och de flesta patienter upplever inga allvarliga komplikationer. Efter operationen kan det dock vara nödvändigt att ha kontrollbesök hos ögonläkaren för att övervaka läketiden och justera synen om det behövs.

Immunfluorescens, indirekt, är en teknik inom immunhistokemi och immuncytochemistry som används för att detektera och lokaliserar specifika antikroppar eller proteinmolekyler i ett preparat, vanligtvis vävnad eller celler.

I den indirekta metoden används två antikroppar istället för en. Först används en primär antikropp som binder specifikt till det målprotein eller antigen du vill undersöka i preparatet. Sedan följs den upp av en sekundär antikropp, som är konjugerad till ett fluorescerande ämne, såsom FITC (fluoresceinisotiditjodtyrosin) eller TRITC (tetrametylrodamin). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppens Fc-del, vilket ger en starkare fluorescenssignal än om man använder en enda konjugerad primär antikropp.

Den indirekta immunfluorescensmetoden har flera fördelar jämfört med den direkta metoden, bland annat kan den öka sensitiviteten och specificiteten eftersom det finns fler tillgängliga sekundära antikroppar att välja mellan. Dessutom kan samma sekundär antikropp användas för att detektera olika primära antikroppar, vilket kan spara tid och resurser.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

Intraoperativa komplikationer refererer til uventede problemer eller reaktioner, der opstår under en operation. Disse kan have forskellige årsager og udformninger alt efter operationsarten og den enkelte patients helbredstilstand. Nogle eksempler på intraoperative komplikationer kan være:

1. Blødning: Hvis der opstår betydelig blødning under operationen, kan det forsinke proceduren, forringe synsforholdene og øge risikoen for andre komplikationer som blodmangel (anæmi) og chock.
2. Infektion: Selvom der tages forholdsregler mod infektion under en operation, kan bakterier alligevel trænge ind i kroppen og forårsage infektioner. Disse kan være lokaliseret eller spredte.
3. Skade på nerver eller blodkar: Under visse operationsformer er risikoen for skader på nerver eller blodkar forhøjet. Dette kan medføre langvarige følger som smerter, svaghed, formindsket følelse og/eller manglende funktion i de berørte områder.
4. Reaktioner på anæstesi: Anæstesi er en vigtig del af mange operationer, men der kan opstå bivirkninger eller alvorligere reaktioner under administrationen. Disse kan inkludere forhøjet blodtryk, lavt blodtryk, hjerterytmestørrelser og andre livstruende tilstande.
5. Komplikationer ved indgreb i specifikke organer: Afhængigt af operationsarten kan der opstå komplikationer relateret til det pågældende organ eller system. For eksempel kan der forekomme lungeskader under thoraxkirurgi, tarmperforation under bughuleoperationer og andre alvorlige følger.
6. Infektioner: Infektioner er en hyppig komplikation efter operationer. Disse kan forekomme lokalt i operationssåret eller systemisk i hele kroppen. Hvis de ikke behandles korrekt, kan infektioner medføre alvorlige følger og forlænget hospitalsophold.
7. Blødninger: Blødninger under eller efter operationen er en alvorlig komplikation, der kan resultere i livstruende tilstande som hypovolemi og hypotension. Disse kan kræve yderligere operationer for at stoppe blødningen og genoprette den normale fysiologiske balance.
8. Tromboembolier: Operationer, specielt de lange, stillesiddende indgreb, øger risikoen for tromboembolier. Dette inkluderer blodpropper i dyb venetrombose og lungeemboli, der kan medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
9. For tidlig udskrivning: Hvis patienten udskrives for tidligt fra hospitalet uden at have fuldt genoprettet sin fysiologiske balance, kan det medføre alvorlige komplikationer som dehydrering, hypotension og infektion.
10. Medicinsk fejltagelse: Fejlagtig diagnose eller behandling af patienten under eller efter operationen kan føre til alvorlige følger og død. Dette inkluderer både fejl i diagnostiske tests, fejl i medicinsk dokumentation og fejl i læge-patient-kommunikation.

## Komplikationer efter hjerteoperationer

Hjerteoperationer er komplekse indgreb, der indebærer en række risici for patienten. Nogle af de hyppigste komplikationer efter hjerteoperationer omfatter:

1. Hjertestop: Hvis patientens hjerte stopper under eller efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hypoxi, hjerneskade og død.
2. Lungeemboli: Blodprop i lungerne kan forekomme efter hjerteoperationer og medføre alvorlige følger som hypoxi, hjertestop og død.
3. Infektion: Hvis patienten udvikler en infektion efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som sepsis, multiorganismeafstemning og død.
4. Blødning: Hvis patienten udvikler en blødning efter operationen, kan det forsinke genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som hypovolemi, hypotension og død.
5. Revisionsoperation: Hvis patientens hjerte ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det kræve en revissionsoperation for at retablere hans fysiologiske balance.
6. Stroke: Hvis patienten udvikler en stroke efter operationen, kan det medføre alvorlige følger som hjerneskade, paralyse og død.
7. Nyriskade: Hvis patientens nyrer ikke fungerer korrekt efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som akutt nyrestop og død.
8. Psykologisk stress: Hvis patienten oplever psykologisk stress efter operationen, kan det forsinde genopretningen af hans fysiologiske balance og medføre alvorlige følger som depression, angst og posttraumatisk belastningsreaktion.

Hvis patienten oplever nogen af disse følgevirkninger efter operationen, bør han søge øjeblikkelig medicinsk behandling for at reducere risikoen for yderligere skader eller død.

CPT-koder, eller Current Procedural Terminology codes, är en standardiserad nomenklatur för att beskriva och koda medicinska procedurer och tjänster i USA. De används av läkare, sjuksköterskor och andra hälso- och sjukvårdspersonal för att dokumentera de tjänster som har utförts på patienter och för att ställa in räkningar till försäkringsbolag eller andra betalare.

CPT-koderna är femsiffriga koder som tilldelas av American Medical Association (AMA) och uppdateras varje år för att återspegla de senaste utvecklingarna inom medicinsk behandling och teknik. De används tillsammans med ICD-10-diagnoskoderna för att ställa in räkningar och begära betalning för tjänster som har utförts på patienter.

Exempel på CPT-koder är 99213, som används för att koda en standardbesök hos en läkare, eller 93503, som används för att koda en specifik radiologisk undersökning av en led.

I den medicinska terminologin, betegner "BN" en specifik type af rotte, som er blevet opdrættet under kontrollerede forhold i et laboratorie miljø. "BN" står for "Brown Norway", og disse rotter stammer oprindeligt fra Norge. De er meget populære i forskningen pga. deres store fertilitet, lette adfærdsobservation og relative modstandsevne overfor visse sygdomme.

"Inavlade BN rotter" refererer til rotter, hvis slægtstræ er kendt og kontrolleret gennem flere generationer i et laboratorie miljø. Dette sikrer en ensartet genetisk baggrund og reducerer variansen i forskningsresultaterne.

Således betyder "Råttor, inavlade BN" rotter af den specificerede Brown Norway race, som er blevet opdrættet under kontrollerede forhold i et laboratorie miljø med en kendt og kontrolleret slægtstræ.

'Sklerit' är ett medicinskt terminologi som refererar till den del av ögat som består av den vitaktiga, opaka, hårda och fasta substansen som utgör ögonlockets ränder, regnbågshinnan och corneans kant. Skleriten är en del av scleraliskorpet, som är en tunn, elastisk och genomskinlig membran som omger och skyddar det inre av ögat. Skleritan är mestadels sammansatt av kollagenfibriller och proteoglykaner, och ger stöd och form till ögats yttre struktur.

Binomialfördelningen, även känd som binomialfördelningen eller Bernoullifördelningen, är en diskret sannolikhetsfördelning som används för att beskriva ett experiment med två möjliga utgångar, ofta refererade till som " framgång" och "misslyckande ". Den beskriver antalet framgångar i en given antal prov.

En binomialfördelning uppstår när följande kriterier är uppfyllda:

1. Antalet prov (n) är fixerat.
2. Varje prov har två möjliga utfall, ofta refererade till som " framgång" och "misslyckande ".
3. Sannolikheten för " framgång " (p) är konstant för varje prov.
4. Proven är oberoende av varandra, vilket betyder att utgången av ett prov inte påverkar utgången av något annat prov.

Sannolikheten för exakt k antal framgångar i n prov kan beräknas med hjälp av binomialfördelningens formel:

P(X=k) = C(n, k) * p^k * (1-p)^(n-k)

där C(n, k) är kombinationen av n objekt tagna 4 ur 4, och p är sannolikheten för framgång.

Postkataraktafaki är en medicinsk term som refererar till ett optiskt korrektivt ingrepp som utförs efter en kataraktoperation. Efter en kataraktoperation, när den naturliga linsen har ersatts med en konstgjord linse, kan patienten fortfarande ha problem med synskärpa på nära eller fjärravstånd. Postkataraktafaki innebär att man korregerar dessa problem genom att placeras ytterligare en linse framför den konstgjorda linsen. Denna extra linse kan vara en monofokal, multifokal eller akkommoderande linse som är anpassad för patientens individuella behov.

Den vanligaste typen av postkataraktafaki kallas för yttre segellinsering (IOL), där en extra konvex lins placeras framför den konstgjorda linsen i ögat. Denna procedure korregerar ofta närsynthet och ger patienten ett bättre synfält på nära avstånd. Andra typer av postkataraktafaki inkluderar laserbehandling med LASIK eller PRK för att korrigera refraktiva fel efter kataraktoperationen.

Intravitreala injektioner är en typ av medicinsk behandling där läkemedel ges direkt in i ögats glaskropp (vitreum). Detta görs vanligtvis med hjälp av en mycket tunn nål som införs genom ögonlocket och skallen. Injektionerna används ofta för att behandla ögonförhållanden såsom åldersrelaterad makuladegeneration (AMD), diabetisk retinopati och andra typer av ögonsjukdomar som orsakas av inflammation eller infektion.

Målet med intravitreala injektioner är att leverera höga koncentrationer av läkemedel direkt till det drabbade området i ögat, vilket kan hjälpa att minska sjukdomens framskridande och förbättra synen. Även om injektionerna kan upplevas obehagliga eller rädda, är de vanligtvis väl tolererade av patienter och medför endast lindriga biverkningar som rodnad, smärta eller ögoninflammation.

Gliafilamentproteiner är en typ av strukturproteiner som förekommer i glialceller, som är stödjevävnadsceller i nervsystemet hos djur. Dessa proteiner är viktiga för att ge strukturell integritet och stöd till glialcellerna. De kan också spela en roll i celldelning, migration och differentiering. Ett exempel på ett gliafilamentprotein är glial fibrillary acidic protein (GFAP), som förekommer i astrocyter, en typ av stödjevävnadsceller i hjärnan och ryggmärgen. Andra exempel på gliafilamentproteiner inkluderar neurofilamentproteiner och peripherin.

"Näthinnepigmentepitel" är ett medicinskt terminologi som refererar till den pigmenterade epitelvävnaden i regnbågshinnan (iris) i ögat. Denna typ av epitel har en funktion att producera och lagra melanin, det pigment som ger ögats iris dess unika färg. Variationer i mängden och typen av melanin i näthinnepigmentepitelet kan resultera i de olika irisfärgerna hos människor, från ljust blå till mörkt brunt.

Oftalmoskopi är en metod för att direkt eller indirekt undersöka ögats bakre delar, inklusive pupillen, linsen, nätan och pannuskammen. Det görs vanligtvis med hjälp av ett oftalmoskop, ett slags lampa som riktas in i patientens pupill för att titta på ögats bakre delar. Denna undersökningsmetod används ofta för att diagnostisera och övervaka olika ögonåkommor såsom grön starr, diabetesrelaterade ögonsjukdomar och andra tillstånd som kan påverka ögat.

Den postoperativa perioden är den tidsperiod som följer efter en operation och under vilken patienten återhämtar sig från ingreppet. Under denna tid kan patienten behöva vila mer, ta smärtstillande mediciner och övervakas för komplikationer såsom infektioner eller blödningar. Den exakta längden på den postoperativa perioden kan variera beroende på typen av operation, patientens allmänt hälsotillstånd och andra faktorer.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Endoftalmit är en allvarlig infektion i ögats inre, vanligen orsakad av bakterier eller svampar som kommer in genom ett sår eller en operation. Infektionen kan leda till synsförlust om den inte behandlas omedelbart och effektivt. Symptomen på endoftalmit kan inkludera smärta, rödhet, ökad känslighet för ljus, sänkt syn, skvrnit i synfältet och inflammation i ögat. Behandlingen består vanligen av intravitreala injektioner med antibiotika eller kirurgiskt avlägsnande av infekterat vitt legeme.

Retinal telangiectasia är en ovanlig ögonsjukdom som kännetecknas av utvidgade och förtjockade blodkärl (telangiectasier) i näthinnan (retina). Detta kan leda till onormalt blodflöde, läckage av blod eller serum, och eventuell näthinneinflammation. Retinal telangiectasia kan vara isolerad eller förekomma som en del av andra ögon- eller kroppssjukdomar, såsom Coats sjukdom eller diabetisk retinopati. Sjukdomen kan leda till allvarliga komplikationer såsom synnedsättning eller blindhet om den inte behandlas korrekt.

Intraokulära linser, även kända som IOL (Intraocular Lenses), är konstgjorda linser som placeras inuti ögat under operation för att korrigera synfel eller ersätta den naturliga linsen när den har blivit skadad eller trött, till exempel vid grå starr. Dessa linser finns i olika typer och material beroende på patientens behov och ögonläkares rekommendationer. De kan vara monofokala (korrektion av synskärpa på en enda distans), multifokala (korrektion av synskärpa på flera distanser) eller toriska (korrektion av både sfärisk och cylindrisk refraktionsfel).

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

Neuroglia, även känt som glial cells, är stödjevävnad i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos djur. De utgör ungefär hälften av hjärnbalansens volym och har länge antagits vara passiva underhållsceller, men nyligen forskning visar att de också kan ha en aktiv roll i informationsprocesseringen.

Det finns fyra huvudtyper av neuroglia: astrocyter, oligodendrocyter, ependymceller och mikrogliaceller. Astrocyter är de vanligaste glialcellerna och hjälper till att underhålla neuroner, reglera transmissionen av signalsubstanser i synapsen och underhåll och reparera hjärnan efter skada. Oligodendrocyter producerar myelin som isolerar axoner (långa utskott från neuroner) och ökar nervimpulsens hastighet. Ependymceller liner ventrikelsystemet, en serie håligheter i hjärnan fyllda med cerebrospinalvätska, och hjälper till att producera den vätskan. Mikrogliaceller är immunförsvarsceller som hjälper till att försvara nervsystemet mot infektioner och skador.

Therapeutic occlusion, i relation till tänder och tandvård, refererar till kontrollerad användning av en tandprotes eller annan applikation med syfte att ändra, hämma eller korrigera en individuell persons bettfunktion eller öka stabiliteten i deras käkar. Detta kan involvera användning av en skumgummibit, en skivprotes eller en annan typ av tandprotes som placeras mellan över- och underkäken för att påverka positionen och relationen mellan tänderna och käkbenen.

Syftet med therapeutic occlusion kan variera beroende på individuell diagnos och behandlingsbehov, men det kan inkludera att lindra smärta, förhindra skada på tänderna och käkar, korrigera ett felställt bett, förbättra funktionen eller förbereda patienten inför en mer omfattande tandbehandling.

Det är viktigt att notera att therapeutic occlusion bör övervakas och skötas av en tandläkare eller tandterapeut som har erfarenhet och kunskap inom området, för att säkerställa att den används på rätt sätt och ger önskad effekt.

Argon är ett ädla gas med den kemiska beteckningen Ar. Det är en färglös, luktfri och smaklös gas som förekommer naturligt i jordens atmosfär och utgör ungefär 0,934% av luftens volym. Argon är en inert gas, vilket betyder att det reagerar inte med andra grundämnen under normala förhållanden. Det används inom medicinen som ett skyddsgas vid laserbehandlingar och också som ett kontrastmedel inom diagnosmetoder såsom CT-scanning.

En choroid hemorrhage, även känd som subretinal hemorrhage eller chorioretinal hemorrhage, är en ovanlig men allvarlig medicinsk tillstånd där det sker ett blödning i näthinnan (retina) och/eller det underliggande lagret av blodkärl (choroid) i ögat. Detta kan orsakas av olika faktorer, såsom högt blodtryck, diabetes, trauma eller åldersrelaterad maculadegeneration. Blödningen kan leda till plötslig och allvarlig synnedsättning, och i vissa fall kan det vara ett tecken på en underliggande sjukdom som behandlas. Behandlingen beror på orsaken till blödningen och kan innebära observation, laserkoagulation, operation eller medicinsk behandling.

Den medicinska definitonen av "blod-näthinnebarriär" (engelska: blood-retinal barrier) är ett system av blodkärl i ögat som reglerar och begränsar diffusionen av substanser mellan blodomloppet och näthinnan (retina). Den består av två delar: det yttre barriärsystemet, som utgörs av tätt sammanflätade endotelceller i de stora blodkärlen (arterioler och veneroler) i näthinnan, och det inre barriärsystemet, som utgörs av celler i pigmentepithelskiktet bakom de mindre blodkärlen (kapillärer) i näthinnan. Dessa två barriärsystem arbetar tillsammans för att skydda näthinnan från skadliga substanser och hålla en konstant miljö för de ljuskänsliga cellerna i näthinnan, som är nödvändiga för synen.

"Näthinnekärlet" (latin: *vasa vasorum*) är ett kapillärt blodkärl som försörjer stora och medelstora arteriernas väggar med näring och syre. Dessa kärl finns i den mittersta tunica media-skiktet hos de större och medelstora arteriellas väggar. Näthinnekärlen är väsentliga för att underhålla och bibehålla strukturen och funktionen hos artärväggarna, särskilt i de områden där det är svårare för syre- och näringsriktat blod att nå.

Kollagen typ XI är ett något ovanligt typ av kollagen som finns i vår kropp. Det är ett non-fibrillärt kollagen, vilket betyder att det inte bildar de klassiska kollagenfibriller som andra kollagentyper gör. I stället förekommer det ofta tillsammans med andra kollagener och har en strukturell roll i deras fibrillogenesprocess.

Kollagen typ XI återfinns huvudsakligen i våra brosk, men även i andra stödjande vävnader som hud, blodkärl och leder. Det består av tre polypeptidkedjor, två α1(XI)-kedjor och en α2(XI)-kedja, som tillsammans bildar en triplehelix. Dessa triplehelexer kan sedan sammanlänkas för att bilda större strukturer.

En viktig funktion hos kollagen typ XI är att det bidrar till stabiliseringen av kollagenfibrillerna i broskvävnaden, tillsammans med andra kollagener som typ II och IX. Dessutom har studier visat att mutationer i generna för kollagen typ XI kan leda till sjukdomar som Sticklers syndrom och Marshall syndrom, vilka påverkar skelett- och ögonvävnader.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

"Afaki" er en medisinsk term som betyr absens av øye lens klarhet. Dette skjer når øyet ikke kan produsere noen, eller tilstrekkelig med, lensvæske, noe som kan føre til synsproblemer og endda blindhet hvis det ikke behandles. Ordet "afaki" kommer fra græsk og betyr "uten lins".

"Capillary hemangioma" är en medicinsk term som refererar till ett typ av blodkärls tumör som består av överblandad vävnad med små blodkärl, kallade kapillärer. Dessa tumörer är vanligtvis närliggande under huden eller slemhinnor och kan variera i storlek från mycket små till relativt stora. Capillary hemangioma tenderar att växa snabbt under de första levnadsmånaderna, men sedan kommer de ofta att involutera (minska i storlek) spontant över tid. I vissa fall kan de dock behöva behandlas om de orsakar symtom eller funktionsnedsättning.

Oftalmologi är den gren inom medicinen som handlar om diagnostisering, behandling och prevention av sjukdomar relaterade till ögat och synnerven. Oftalmologer är läkare som specialiserat sig på detta område och kan behandla ett brett spektrum av ögonproblem, från vanliga problem som grön starr (grön astigmatism) och näthinneförändringar till mer komplexa sjukdomar såsom åldersrelaterad makuladegeneration och glaukom. De kan också utföra kirurgiska ingrepp, till exempel kataraktoperationer och LASIK-kirurgi.

'Synstörningar' är ett samlingsbegrepp för olika former av problem med synen. Det kan vara nedsatt förmåga att se klart, korrekt tolka färger eller form, rörelser i omgivningen eller att uppfatta kontraster. Synstörningar kan orsakas av olika faktorer som åldrande, skador på ögat eller hjärnan, genetiska förutsättningar eller sjukdomar som diabetes. Exempel på specifika synstörningar inkluderar närsynthet, färglöshet, glaukom och diabetisk retinopati.

In medical terms, "eye" refers to the specialized sense organ located in the front part of the head that is responsible for receiving and processing visual information. The eye is a complex structure made up of various parts including:

1. Cornea: The clear, dome-shaped surface at the front of the eye that refracts light and protects the eye.
2. Iris: The colored part of the eye that controls the amount of light entering the eye by adjusting the size of the pupil.
3. Pupil: The opening in the center of the iris that allows light to enter the eye.
4. Lens: A biconvex structure located behind the iris that further refracts light and focuses it onto the retina.
5. Retina: A layer of light-sensitive cells at the back of the eye that convert light into electrical signals that are transmitted to the brain.
6. Optic nerve: The nerve that carries the electrical signals from the retina to the brain, where they are interpreted as visual images.
7. Vitreous: A clear, gel-like substance that fills the space between the lens and the retina and helps maintain the shape of the eye.

Overall, the eye is responsible for capturing light, converting it into electrical signals, and transmitting those signals to the brain for processing and interpretation as visual information.

Näthinnedysplasi är ett samlingsbegrepp för en grupp ovanliga, medfötta tillstånd som berör näthinnan (retinan) och kan leda till nedsatt syn eller blindhet. Tillståndet orsakas av abnormiteter i näthinnans utveckling under fostertiden. Det finns olika typer av näthinnedysplasi, beroende på vilka delar av näthinnan som är drabbade och hur allvarlig störningen är.

Vissa former av näthinnedysplasi kan vara associerade med andra tillstånd, såsom Usher-syndrom (nedsatt hörsel och syn), Joubert-syndrom (abnormaliteter i hjärnan och kroppen) eller Alport-syndrom (nedärvd njurssjukdom).

Symtomen på näthinnedysplasi kan variera mycket, från lindriga till allvarliga. De kan inkludera:

* Nedsatt synskärpa (nedsatt upplösning av detaljer)
* Färgförändringar i synfältet
* Synfältsrestriktioner (trångbott syn)
* Skotom (mörka fläckar i synfältet)
* Nystagmus (osamordnade ögonrörelser)
* Fotopi (ljuskänslighet)

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker näthinnedysplasi, för att få en korrekt diagnos och behandling. Behandlingen kan bestå av synkorrigering, läkemedel, operation eller rehabilitering beroende på typ och svårighetsgrad av tillståndet.

Inflammation i ögats druvhinna, även känt som "uvetis" eller "uvitis", är en uppsättning symptom som orsakas av inflammation i den del av ögat som kallas druvhinnan (ukkoes). Druvhinnan är ett tunt skikt av transparent bindväv som täcker ytan på ögats baksida och reflekterar ljuset för att hjälpa till att skapa en skarp bild på näthinnan.

Inflammation i druvhinnan kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive infektioner, autoimmuna sjukdomar, trauma, operationer och exponering för toxiska substanser. Symptomen på uvetis kan inkludera rodnad, smärta, ökad känslighet för ljus, sårbarhet för infektioner, förändringar i synen och sekret som läcker ut från ögat.

Inflammationen i druvhinnan kan leda till komplikationer såsom skador på näthinnan, glaukom, katarakt och ögonförslitning om den inte behandlas tillfälligt. Behandlingen av uvetis beror på orsaken till inflammationen och kan innebära användning av antiinflammatoriska läkemedel, antibiotika eller andra typer av mediciner som ges systematiskt eller som appliceras direkt på ögat. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att behandla komplikationer eller för att kontrollera inflammationen.

Eye abnormalities, also known as ocular anomalies, refer to any structural or functional abnormality of the eye or visual system. These abnormalities can be present at birth (congenital) or acquired later in life due to injury, disease, or aging. Some examples of eye abnormalities include:

1. Strabismus: a misalignment of the eyes, where they point in different directions.
2. Amblyopia: also known as "lazy eye," it is a decreased vision in one or both eyes due to abnormal development during infancy and childhood.
3. Nystagmus: involuntary rapid movement of the eyes.
4. Cataracts: clouding of the lens inside the eye that can lead to blurry vision.
5. Glaucoma: a group of eye conditions that damage the optic nerve, often caused by high pressure in the eye.
6. Retinal disorders: including retinal detachment, macular degeneration, and diabetic retinopathy.
7. Corneal abnormalities: such as keratoconus, where the cornea becomes thin and bulges outward.
8. Orbital abnormalities: including tumors or other growths in the eye socket.
9. Optic nerve abnormalities: such as optic neuritis, which is inflammation of the optic nerve.
10. Color vision deficiencies: also known as color blindness, it is a reduced ability to distinguish between colors, usually reds and greens.

These are just a few examples of eye abnormalities that can affect the structure or function of the eye or visual system. It's important to have regular eye examinations to detect any eye abnormalities early and receive appropriate treatment.

Intraocular pressure (IOP) är det tryck som finns inne i ögat. Det mäts vanligtvis i enheten millimeter kvicksilver (mmHg). IOP regleras genom ett balans mellan produktion och avflöde av kamretinasvätska, som fyller upp främre delen av ögat. Normalvärdet för IOP ligger vanligtvis mellan 10-21 mmHg, men värden kan variera mellan individer. Ökat IOP är en vanlig orsak till grön starr (glaukom), som kan leda till permanent synskada om det inte behandlas.

'Lågt ögontryck' eller 'lågt intraokulärt tryck' (IOP) är ett medicinskt begrepp som refererar till att trycket i ögat är lägre än det normala värdet. Det normala IOP-värdet ligger vanligtvis mellan 10 och 21 mmHg (millimeter kvicksilverkolumn). Om IOP-värdet är lägre än 5 mmHg kan man tala om lågt ögontryck. Lågt ögontryck kan vara ett tecken på olika sjukdomar eller tillstånd, exempelvis primärt lägre ögontryck eller sekundärt lägre ögontryck som kan orsakas av skador på ögat eller andra sjukdomar. I allmänhet behöver inte alla personer med lågt ögontryck behandlas, men i vissa fall kan det vara nödvändigt för att undvika komplikationer som exempelvis skada på synnerven eller synförlust.

Eye proteins, also known as ocular proteins, are vital components that make up the different parts of the eye. These proteins play crucial roles in maintaining the structure, function, and health of the eyes. They are involved in various biological processes, such as vision, immune response, and protection against oxidative stress.

Some examples of eye proteins include:

1. Crystallins: These are the major structural proteins found in the lens. There are three types - alpha, beta, and gamma crystallins. They contribute to the transparency and refractive properties of the lens, allowing it to focus light on the retina.

2. Opsins: These are light-sensitive proteins present in photoreceptor cells (rods and cones) in the retina. Two main types of opsins are involved in vision - rhodopsin in rods for low-light vision and photopsins in cones for color vision.

3. Collagens: These are structural proteins that provide support and elasticity to various tissues, including the eye. They are found in the cornea, sclera, and other parts of the eye.

4. Enzymes: Various enzymes are present in the eye, such as superoxide dismutase (SOD), catalase, and glutathione peroxidase, which protect the eye from oxidative stress by breaking down harmful reactive oxygen species (ROS).

5. Immunoglobulins: These are antibodies that help protect the eye from infections and foreign substances. They are produced by immune cells present in the eye and surrounding tissues.

6. Complement proteins: These are part of the innate immune system, which helps eliminate pathogens and damaged cells. They play a role in maintaining the health of the eye and protecting it from infections.

7. Transport proteins: Various transport proteins are present in the eye, such as aquaporins (water channels) and glucose transporters, which facilitate the movement of water, nutrients, and ions across different ocular tissues.

These are just a few examples of the many proteins that make up the complex structure and function of the eye. Understanding their roles can help researchers develop new treatments for various eye diseases and conditions.

Näthinnetumörer, även kända som oculära melanomer, är sällsyna cancerformer som utvecklas i celler som producerar pigment (melanocyter) i ögat. De flesta näthinnetumörerna utvecklas i bakre delen av regnbågsvävnaden (iris), men de kan också uppstå i cilliarkroppen eller näthinnan.

Det finns olika typer av näthinnetumörer, beroende på vilka celler som är drabbade och hur snabbt tumören växer. De två vanligaste typerna är:

1. Nästa melanom: Detta är den vanligaste typen av näthinnetumör och utgör cirka 90% av fallen. Den uppstår i cellerna som producerar pigment (melanocyterna) i regnbågsvävnaden eller cilliarkroppen.
2. Juxtapapillärt melanom: Detta är en ovanligare typ av näthinnetumör som utvecklas i celler som sitter vid basen av regnbågsvävnaden, nära optisk disk (punkt där synnerven lämnar ögat).

Symptomen på näthinnetumör kan variera beroende på storlek och plats på tumören. Vissa personer kan ha inga symptom alls, medan andra kan uppleva synförändringar, flyktiga fladdrande syn (flimmer), skuggor i synfältet eller förändringar i ögats utseende.

Behandlingen av näthinnetumör beror på storlek, typ, läge och om tumören har spridit sig till andra delar av kroppen. Behandlingsalternativ inkluderar observation, strålbehandling, kirurgi eller kombinationen av dessa.

An "eye hemorrhage" is a medical condition also known as ocular or intraocular hemorrhage, which refers to the bleeding within the eye. This can occur in various parts of the eye, such as:

1. Retinal hemorrhage: Bleeding in the retina, the light-sensitive layer at the back of the eye.
2. Vitreous hemorrhage: Bleeding into the vitreous humor, the clear gel that fills the space between the lens and the retina.
3. Subconjunctival hemorrhage: Bleeding in the conjunctiva, the thin membrane covering the white part of the eye (sclera).

Retinal and vitreous hemorrhages can be caused by different medical conditions like diabetes, hypertension, age-related macular degeneration, retinal vein or artery occlusion, trauma, or tumors. Subconjunctival hemorrhages are usually harmless and often result from minor injuries, straining, coughing, or vomiting. Treatment depends on the underlying cause and may include observation, laser therapy, surgery, or management of associated medical conditions.