'Naglar' är en del av det humana kroppens skelettsystem och är belägna vid fingrarnas och tårnas ändar. De består av ett protein som heter keratin och har en hård, fast struktur. Naglarna skyddar de yttre delarna av fingrar och tår och växer kontinuerligt från nagelbädden under nageln.

Det finns olika medicinska tillstånd som kan drabba naglarna, såsom nagelsjukdomar (onychopati), skador på naglarna eller infektioner i naglarna. Dessa tillstånd kan behandlas med olika metoder beroende på orsaken och svårighetsgraden.

Nagelsjukdomar är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som kan påverka hälsan och utseendet hos naglarna. Detta kan innefatta strukturella, infektionsrelaterade eller systemiska sjukdomar som har en negativ effekt på nagelvävnaden. Exempel på nagelsjukdomar är:

1. Onychomykos (svamp i naglarna): En infektion av nagelvävnaden orsakad av svampar, vanligtvis dermatofyter, som kan leda till grå, gul eller vit färg på nageln, skrovlighet och eventuell separation från nagelbädden.
2. Psoriasis i naglarna (psoriatisk nagelsjukdom): En autoimmun hudsjukdom som kan påverka naglarna, vilket resulterar i punktformiga inbuktningar eller upphöjningar, skiljeving mellan nagel och nagelbädd samt eventuell färgförändring.
3. Ingrown toenails (infekterade hudfickor vid naglarna): Detta uppstår när en del av nageln växer in under den omkringliggande huden, vilket kan leda till smärta, rodnad och svullnad. I vissa fall kan det utvecklas en infektion.
4. Onycholysis (lös nagel): Detta är när en del av nageln lossnar från nagelbädden, vilket kan orsakas av skada, kemikalier, infektion eller underliggande sjukdomar som till exempel hypotyreos.
5. Brittle nails (sprödhet i naglarna): Naglar som är tunna, spröda och lätta att bryta kan vara ett tecken på torr hud, åldrande eller underliggande sjukdomar som till exempel hypotyreos.
6. Beau's lines (linjer i naglarna): Detta är horisontella linjer i naglarna som kan vara ett tecken på allvarlig sjukdom, trauma eller stress.
7. Paronychia (infektion vid nagelbädden): Detta uppstår när huden runt omkring nageln blir inflammerad och infekterad, vilket kan orsakas av bakterier, svamp eller virus.
8. Leukonychia (vita prickar i naglarna): Vitaktiga fläckar eller linjer i naglarna kan vara ett tecken på underliggande sjukdomar som till exempel lever- eller njursjukdom, diabetes eller anemi.
9. Koilonychia (skålformade naglar): Detta är när naglarnas ytor blir konkava och skålformade, vilket kan vara ett tecken på undernäring, hypotyreos eller andra sjukdomar.
10. Subungual hematoma (blod under nageln): Detta uppstår när det bildas en blodansamling under nageln, vilket kan orsakas av trauma eller skada.

"Benspikar" er en norsk betegnelse for en type lægemiddel, som kaldes "benzodiazepiner" på engelsk. Benzodiazepiner er et stort og varieret stofklasse av sedativa/hypnotiska midler, som har en rango av terapeutiske bruksområder, inkludert behandling av angstanfeller, søvnforstyrrelser, muskelspasmer, epilepsi og alkoholentoksikasyon.

De mest vanlige benzodiazepiner inkluderer:

* Diazepam (Valium)
* Lorazepam (Ativan)
* Clonazepam (Klonopin)
* Alprazolam (Xanax)
* Temazepam (Restoril)

Benzodiazepiner virker ved å binde til GABA-A receptorane i hjernen, forstærkende den inhiberende effekten av gamma-aminobutyrsyre (GABA), som er en neurotransmitter som har en calming og relaxant effekt på nervesystemet.

Dette medfører at de har en rango av sideeffekter, inkludert sløse, forvirring, minnesefterlysninger, og i høye doser, respirasjonsdepression. Lengevarige bruk kan også føre til toleranse, fysisk avhengighet og abstinenssykdom når bruken av midlet stoppes. Derfor bør benzodiazepiner bare brukes under kortvarig behandling og under steng overvaking av en lege.

Medicinskt talat kallas nageltrång för onychochryptosis. Det innebär att en nagel, oftast den tåns, har vuxit så mycket att det trycker ner och ingrovas i huden runt omkring. I allvarliga fall kan det leda till infektioner och svullnad. Nageltrång är vanligare hos äldre personer och kan behandlas med klippning av nageln, avlusning eller i vissa fall kirurgiskt ingrepp.

'Nagelbitning' är ett beteende där en individ biter på sina naglar med tänderna. Det kan vara ett vanegående beteende eller i vissa fall ett symptom på ett underliggande tillstånd, som exempelvis ångest eller tvångssyndrom. Nagelbitning kan leda till skada på naglarna och omgivande hud, öka risken för infektioner och i vissa fall orsaka smärta.

Intramedullär frakturfixering är en typ av operationsmetod inom ortopedisk kirurgi där benfrakturer behandlas med en metallstav som placeras in i den centrala marrow-kanalen (intramedullära) av det skadade benet. Denna metod används vanligen vid långa raka benfrakturer, särskilt på lårbenet och skenbenet.

Under operationen görs en incision i skinnet och musklerna för att komma åt den intramedullära kanalen. Därefter skärs benets slut intryckta (reducering) och metallstaven, oftast gjord av titan eller stål, införs in i kanalen. Staven fixeras sedan till de två frakturändarna med hjälp av skruvar eller klamrar för att hålla benet i rätt position medan den läker.

Fördelarna med intramedullär frakturfixering är att det ger en stabil konstruktion, mindre invasiv behandling och snabbare återhämtning jämfört med traditionell platt- eller spikfixering. Dock kan det även finnas risker relaterade till operationen, såsom infektion, blödning, beninfektion (osteomyelit) och skador på nerver eller blodkärl.

Nagelsvamp, även känt som onychomykos, är en infektion orsakad av svampar i nageln. Det är vanligast att denna typ av infektion beror på en typ av svamp som kallas dermatofyter, men ibland kan den också orsakas av andra typer av svampar, som jästsvampar eller mjöldaggssvampar.

Svampinfektionen i nageln kan leda till att den blir grov, missfärgad och kan eventuellt börja skilja sig från nagelbädden. I vissa fall kan infektionen sprida sig till andra naglar eller huden runt omkring. Symptomen på nagelsvamp kan vara subtila i början, men tenderar att bli allvarligare över tiden om den inte behandlas.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man misstänker en nagelsvampinfektion, eftersom det kan vara svårt att behandla och kan leda till permanenta skador på nageln om den lämnas obehandlad. Behandlingen av nagelsvamp kan innebära användning av antimykotiska mediciner som tablettform, cream eller lak. I allvarliga fall kan en kirurgisk behandling vara nödvändig för att avlägsna den infekterade nageln.

'Hov och klo' är ett begrepp som används inom veterinärmedicinen, särskilt när man talar om hovdjur som hästar och kor. Med 'hov' menas den hårda, hornartade strukturen på djurets fot som skyddar de inre vävnaderna och ger stöd vid rörelser. Hoven är viktiga för att djuret ska kunna gå, springa och stå stabilt.

'Klo' används ofta som en beteckning på den kraftfulla, böjda klor som hittas på till exempel rovdjurs extremiteter, men i det här sammanhanget avser det istället den hårda, hornartade strukturen runt djurets tåspets när det gäller hovdjur. Klon skyddar tån och ger extra grepp vid rörelser på olika underlag.

Således kan man säga att 'hov' och 'klo' är två anatomiska strukturer på en djurs extremitet, där hoven finns på hovdjur och klor på andra djurarter som rovdjur. Båda dessa strukturer har viktiga funktioner för djurets rörelser och överlevnad.

Lårbensfraktur (femurschaftfraktur) är en benfraktur som sker i den långa, raka delen av lårbenet (femurschaftet). Det kan orsakas av högkraftstrauma, till exempel vid bil- eller sportrelaterade olyckor. Äldre personer med lägre benstyrka och ökad benfragilitet är också susceptibla för att utveckla lårbensfrakturer även efter lindrigare trauma, till exempel en fall.

Lårbensfrakturer kan vara slutna (med intakt hud) eller öppna (med sönderslitna vävnader och utsatt benmärg). De kan också klassificeras efter frakturmönstret, till exempel transversella, spiralfrakturer eller komplexa frakturmönster. Komplikationer av lårbensfrakturer kan innefatta blodförlust, blodproppar, infektion och senare komplikationer som artros i leden ovanför frakturen. Behandlingen för lårbensfrakturer bestäms ofta av frakturmönstret, patientens ålder och allmäntillstånd samt eventuella associerade skador.

'Fotdermatoser' er en samlebetegnelse for forskjellige hudsykdommer som forekommer på føttene. Disse sykdommene kan være inflammatoriske, infeksjonelle eller degenerative til sin natur. Nogle av de mest alminnelige fotdermatosene inkluderer svampinfeksjoner (f.eks. tinea pedis eller athlete's foot), eksem (f.eks. dybdykkende eksem eller varig hudongerør), psoriasis, og plantar fasciti (inflammasjon i bindaweven under foden). Andre typer av fotdermatoser kan inkludere årelate sår, hyperkeratose (forstærket hornlag), og neoplasmer (vanligvis ikke-maligne hudtumorer). Diagnosen og behandlingen av fotdermatoser vil variere alt etter type og alvorlighetsgrad av sykdommen.

Yellow Nail Syndrome är ett sällsynt tillstånd som kännetecknas av tre huvudsakliga symptom:

1. Gula eller grönaktiga naglar: Naglarna blir tjocka, hårda och överväxlande i formen med en gul eller grönaktig färg. De växer långsammare än vanligt och kan till och med stanna från att växa alls.
2. Lymfödem: Fluidansamling i armar, ben eller andra kroppsdelar orsakad av ett felaktigt flöde eller avstängning av lymfkärlen. Detta kan leda till svullnad och obehag.
3. Kr dock andningsproblem: Andningsbesvär som kan variera från milda till allvarliga, inklusive kortandning, hosta och utflöde av slem. I vissa fall kan det leda till lungsäcksinflammation eller bronkiektasier (en kronisk luftvägsinfektion).

Det är värt att notera att inte alla personer med Yellow Nail Syndrome behöver ha alla tre symptomen. I vissa fall kan endast två av dem vara närvarande, och i andra fall kan ytterligare symtom förekomma. Till exempel kan vissa individer också ha hörselproblem eller problem med deras immunsystem.

Yellow Nail Syndrome orsakas ofta av en underliggande sjukdom, till exempel cancer, autoimmuna sjukdomar eller lymfom. Behandlingen beror på vilka symtom som förekommer och kan inkludera behandling för att reducera svullnaden, antibiotika för att hantera infektioner och kirurgi för att dränera ansamlad vätska.

En skenbensfraktur är en benfraktur (ett brutet ben) som sker i den tunna, långa benstaven i underbenet, även känd som skenbenet eller fibula. Skenbenet ligger parallellt med vaden ( eller tibia) och är mindre i diameter och har ofta en mindre roll i bärandet av kroppsvikten jämfört med vaden.

Skenbensfrakturer kan vara slutna, där benstücken fortfarande är ihopkopplade efter frakturen, eller öppna, där det finns en sönderslitning i huden och direkt kontakt mellan benbitarna och omgivningen. Frakturer kan också klassificeras som stabila eller instabila beroende på hur mycket benstuckena har förskjutits från varandra efter frakturen.

Symptomen på en skenbensfraktur innefattar ofta smärta, svullnad, blåmärken och/eller blodflöde under huden, med eventuell deformitet eller förkortning av benet. Diagnos ställs vanligtvis genom röntgenundersökning, men i vissa fall kan andra bildgivande procedurer behövas för att klargöra skadan fullständigt. Behandlingen innefattar ofta en kombination av immobilisering (exempelvis med en gips eller en ortos), smärtstillande läkemedel, och i vissa fall operation för att korrigera frakturen och stabilisera benet med skruvar, plattor eller stänger.

Handdermatoser är en benämning på en grupp hudsjukdomar som primärt eller sekundärt drabbar händer och fingrar. Det kan vara olika sorters eksem, psoriasis, kontaktsensitivitet och andra inflammatoriska hudsjukdomar. Symptomen kan variera från rodnad, ömhet, klåda, skaling och blåsbildning till tjockare hud och påfrestningsutslag. Orsakerna kan vara genetiska faktorer, infektioner, allergier, klimat, mekanisk irritation eller kemisk exponering. Behandlingen beror på vilken underliggande orsak som har fastställts och kan bestå av topikala (lokala) eller systemiska (helkroppsbehandlande) läkemedel, förändringar av livsförhållandena och undvikande av utlösande faktorer.

En nagelbandsinfektion, även kallad paronyki, är en infektion som uppstår när bakterier tränger in under nagelflikten (den hud som omger nageln) och orsakar svullnad, rödhet och smärta. Den kan vara akut eller kronisk och kan leda till att nagelflikten växer över nageln och gör den deformerad. Nagelbandsinfektioner är vanligast vid naglar som är utsatta för mekanisk skada, fukt eller kyla. De behandlas ofta med antibiotika och varma kompresser för att reducera svullnaden och smärtan. I vissa fall kan en liten del av nagelflikten behöva avlägsnas chirurgiskt för att bota infektionen.

"Intern frakturfixering" är en form av behandling för benbrott där benet stabiliseras från insidan utan att öppna huden. Detta kan uppnås genom användning av intramedullära nitar, skruvar eller plattor som placeras inuti den skadade benen. Syftet är att förhindra ytterligare skada och främja rätt benheling genom att hålla de skadade benbitarna på rätt plats under läkningstiden. Denna metod används ofta när det finns risk för infektion eller andra komplikationer som orsakas av öppen kirurgi.

'Skönhetskultur' är inte en etablerad medicinsk term, men det kan diskuteras inom estetisk medicin eller kosmetologi. I sådana sammanhang kan skönhetskultur syfta på de sociala och kulturella normerna och värderingar som råder när det gäller ideal om skönhet och estetik, inklusive hur de påverkar individers självbild och beteende. Det kan också handla om den industri och de praktiker som har utvecklats kring att uppnå dessa ideal, såsom kosmetisk behandling och kirurgi.

Medicinskt sett betyder frakturläkning att benfrakturer (skador där benet brutits) har läkt till ett sådant stadium att det fungerar normalt igen och kan utsättas för normal belastning. Under läkningsprocessen bildas kalksalter i området runt frakturen, vilket hjälper till att förena de två ändarna på benet igen. När frakturen är läkt har denna kalksaltsbildning hårdnat och blivit ett starkt, fast material som kallas kallus.

Läkningen av en fraktur kan variera beroende på flera faktorer, såsom frakturens allvarlighet, belägenhet och typ, samt patientens ålder och hälsotillstånd. Vid behandling av en fraktur kan immobilisering med ett slag av stöd, som en gips eller en ortos, vara nödvändigt för att hjälpa till att hålla benet i rätt position och skydda det under läkningsprocessen.

I vissa fall kan kirurgi behövas för att stabilisera frakturen med skruvar, plattor eller stänger. Efter operation kan patienten få en slags stöd som hjälper till att stötta benet under läkningsprocessen. Fysisk terapi och övningar kan också vara viktiga för att hjälpa till att återställa rörelseförmågan, styrkan och balansen i det skadade benet efter frakturläkningen.

'Lack' är inte en medicinsk term per se, men det kan användas i medicinska sammanhang för att beskriva ett saknande eller brist på något, till exempel:

* 'Lack of appetite' (brist på aptit)
* 'Lack of oxygen' (saknad av syre)
* 'Lack of insulin' (brist på insulin)
* 'Lack of evidence' (brist på bevis)

I medicinska rapporter och studier kan det användas för att beskriva en frånvaro eller undernivå av ett visst substansnivå, funktion, symtom eller bevis.

'Tår' er en fysiologisk v likfluid som produseres i øynene til å holde dem fukt og rense bort forunnetar. De dannes i tårløyper eller tårduser, små kjæringer av slimhinde som ligger i hjørnene av øynene, og inneholder tre typer celler: produksjonsceller, transportceller og klargjøringsceller. Tårfluidet består av vann, salt, fedtstoffer, proteiner, vitaminer og mineraler. Det hjelper også til å beskytte øynene mot skader og infeksjoner ved å vaske bort bakterier og andre fremmedlegemer som kommer i kontakt med øyet.

Pigmentstörningar är medicinska tillstånd där det förekommer förändringar i hudens färg eller pigmentering. Det kan bero på en ökad eller minskad produktion av melanin, det pigment som ger huden, hår och ögon sin färg.

Det finns två huvudsakliga typer av pigmentstörningar: hypopigmentering och hyperpigmentering. Hypopigmentering innebär en minskad produktion av melanin, vilket orsakar ljusare hudfläckar än omgivande hud. Det kan exempelvis orsakas av vitiligo eller födelsemärken.

Hyperpigmentering innebär en ökad produktion av melanin, vilket ger mörka fläckar på huden. Det kan orsakas av solexponering, akne, ärrbildning, hormonella förändringar under graviditet eller som en biverkan till vissa mediciner.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever onormala förändringar i hudfärgen eller pigmenteringen, särskilt om det uppstår plötsligt eller snabbt ökar i utsträckning.

"Benlängdsskillnad" refererar till skillnaden i längd mellan två ben hos en individ. Den medicinska termen för detta är "leg length discrepancy" (LLD). LLD kan vara antingen strukturell eller funktionell.

En strukturell LLD orsakas av en permanent skillnad i längden mellan benen, vanligtvis på grund av olikheter i benens längd under tillväxtperioden. Det kan bero på olika orsaker, såsom skador, infektioner, tumörer eller genetiska störningar.

En funktionell LLD orsakas istället av skillnader i hur benen används och rör sig, snarare än en fysisk skillnad i längden. Det kan bero på muskelsammalning eller skada i leder, fotleder eller muskler som orsakar en förändring i gångmönstret.

LLD kan leda till symptom såsom smärta, obalans och problem med gångmönstret. Behandlingen beror på orsaken till LLD och kan innefatta ortopediska skor, ortoser eller i vissa fall kirurgi.

Nagel-Patella-syndrom, även känt som Nail-Patella dysplasi eller Osteo-onycho-dysplasi, är ett sällsynt arvsförande skelettrelaterat syndrom. Det karaktäriseras av en kombination av skelett-, hud- och ögonanormaliteter.

De vanligaste symptomen inkluderar:

1. Anormaliteter i naglarna: De flesta drabbade har små, underutvecklade eller saknar naglar på fingrarna och tårna.
2. Knäskålarnas avsaknad eller underutveckling (patellaluxation): Drabbade kan ha en avsaknad eller underutveckling av knäskålen (patella), vilket kan leda till instabilitet eller luxation i knäleden.
3. Icke-cancerossa ögonanormaltier: Ögonsjukdomar som katarakt, glaukom och ögonlensavvikelse kan förekomma.
4. Ryggkotorsförändringar: Drabbade kan ha extra ryggkotor eller förändringar i formen på dem.
5. Andra skelettanormaltier: Andra vanliga symptom inkluderar låga handledsben, smala lårben och ben, korta tummar och liten kroppsstorlek.

Nagel-Patella-syndrom orsakas av mutationer i LMX1B-genen och ärvs autosomalt dominant, vilket betyder att en drabbad har en 50% chans att överföra genen till sina barn. Diagnosen ställs vanligtvis genom klinisk undersökning och genetisk testning. Behandlingen är symptomatisk och kan inkludera fysioterapi, operationer för att korrigera patellaluxation och behandling av ögonsjukdomar.

En öppen fraktur är en ben- eller brottsplats i ett skelett som direkt kommunicerar med den omgivande yttre miljön, vilket innebär att det finns en skada på huden eller mjuk vävnad över frakturen. Detta kan orsakas av höga krafter som penetrerar huden och skelettet, till exempel vid en allvarlig olycka eller trauma. Öppen fraktur ökar risken för infektion eftersom bakterier kan tränga in i benet via den öppna såröppningen. Den behandlas ofta kirurgiskt med rengöring, fixering och eventuellt antibiotika för att förebygga infektioner.

Penetrating head injuries are a type of traumatic brain injury (TBI) that occur when an object pierces through the skull and enters the brain tissue. This can happen as a result of gunshot wounds, stabbing, or other types of trauma that cause an object to penetrate the skull.

Penetrating head injuries can cause a wide range of symptoms and complications, depending on the severity and location of the injury. These may include:

* Skull fractures
* Bleeding in the brain (intracranial hemorrhage)
* Damage to brain tissue and nerves
* Infection
* Increased intracranial pressure
* Seizures
* Coma
* Long-term neurological deficits or disability

Immediate medical attention is required for penetrating head injuries, as they can be life-threatening. Treatment may include surgery to remove the object and repair any damage to the skull and brain tissue, as well as medications to manage symptoms such as pain, swelling, and infection. Rehabilitation may also be necessary to help the patient recover from any neurological deficits or disabilities caused by the injury.

'Onykolysis' är ett medicinskt tillstånd där nagelbädden lossnar från den underliggande nagelfästet, ofta orsakat av en infektion eller en autoimmun sjukdom. Det kan också vara relaterat till skada på nageln som orsakats av exempelvis tryck eller uttorkning. Symptomen inkluder vanligen att nageln blir lätt lossningsbar och kan ha en gulaktig, grönaktig eller vit färg vid den frigjorda nagelbädden.

Trikofyton är den medicinska termen för en infektion av hud eller naglar orsakad av en grupp svampar som kallas dermatophyter. Detta är en mycket vanlig infektion, särskilt bland barn. Trikofyton på huden kan orsaka rödhet, skivbildning, klåda och skorpor, ofta mellan tårna eller på fuktiga områden av kroppen som armhålor och ländregionen. När naglar är infekterade blir de tjocka, grova och kan vitna eller gula, och det kan vara svårt att klippa dem. Trikofyton sprids vanligtvis genom direkt kontakt med en infekterad person eller djur, eller genom kontakt med infektiös material, till exempel avklippade naglar, smutsiga handdukar eller badrumsflor. Behandlingen för trikofyton innefattar ofta antimykotiska mediciner som tas oralt eller appliceras topisk på huden eller naglarna. I vissa fall kan det vara nödvändigt att behandla under lång tid för att undvika återfall.

Pachyonychia congenita (PC) är en extremt sällsynt genetisk hud- och nagelsjukdom som kännetecknas av tjocka, överväxte naglar och hudförändringar. Sjukdomen orsakas av mutationer i gener som kodar för proteiner som är involverade i celltransport inom celler. Detta leder till att cellerna inte fungerar korrekt, särskilt de som växer och delar sig snabbt, som hud- och nagelceller.

De vanligaste symptomen på PC är:

* Tjocka, överväxte naglar: Naglarna på händer och fötter kan vara mycket tjocka, sköra, grova och svåra att klippa. De kan också ha en gulbrun färgton.
* Plantara keratoderma: Detta är en hudförändring som orsakar tjock, hård hud på handflatorna och plantarna (fotens sula). Den kan vara smärtsam och försvårar rörelserna.
* Palmoplantara papulor: Små, hårda knölar eller blåsor kan förekomma på handflatorna och/eller plantarna.
* Steatocystomer: Detta är små cystor som ofta bildas i ansiktet, axlarna och ljumskarna. De innehåller en fettrik vätska och kan vara smärtsamma eller leda till infektioner om de inte tas hand om korrekt.
* Hyperhidrosis: Förhöjd svettning kan förekomma, särskilt i handflatorna och plantarna.
* Foliikulära cystor: Små blåsor eller cystor kan bildas runt hårsäckarna över hela kroppen.
* Övriga symtom: Andra symtom som kan förekomma är tandanomalier, nästäppa, öronproppar och missbildningar av fingrarna eller tårna.

Det är viktigt att söka medicinsk hjälp om man upplever några av dessa symtom, eftersom det finns behandlingar som kan lindra symptomen och förbättra livskvaliteten.

Höftfraktur är en benfraktur som involverar höftbenet, eller coxa, som är det stora, trekantiga benet i höften som hjälper till att bilda leden mellan lårbenet och bäckenet. Höftfrakturer kan vara komplexa på grund av närheten till viktiga blodkärl och nerver, samt det faktum att höftleden är en boll-och-sockel-led som måste återställas korrekt för att undvika livslånga funktionsproblem.

Höftfrakturer kan delas in i två huvudkategorier: intrakapsulära (inom ledkapseln) och extrakapsulära (utanför ledkapseln). Intrakapsulära frakturer är vanligare än extrakapsulära frakturer och kan delas upp i flera undergrupper beroende på frakturlinjen och skadan. Några exempel på intrakapsulära höftfrakturer inkluderar femurshalsfrakturer, subtrochanteriska frakturer och intertrochanteriska frakturer. Extrakapsulära frakturer involverar vanligtvis områdena utanför ledkapseln, såsom översta delen av lårbenet eller bäckenet.

Orsaker till höftfrakturer kan variera, men de flesta orsakas av trauma, som fall eller trafikolyckor. Äldre personer och patienter med osteoporos har en ökad risk för höftfrakturer eftersom deras ben är svagare och mer benägna att brytas. Andra faktorer som kan öka risken för höftfrakturer inkluderar alkoholmissbruk, tobaksrökning och vissa läkemedel, såsom kortikosteroider.

Behandlingen av höftfrakturer beror på typen och svårighetsgraden av frakturen, patientens ålder och hälsa samt andra faktorer. Konserverande behandlingar kan vara möjliga för mindre allvarliga frakturer, medan operation kan vara nödvändig för mer allvarliga eller komplexa frakturer. De vanligaste operationerna inkluderar intramedullära stavning och ömsesidig platt- och skruvfixering. Rehabilitering och fysisk terapi är också viktiga delar av behandlingen efter en höftfraktur för att hjälpa patienten att återhämta sig fullt ut och förebygga framtida frakturer.

'Benplattor' er en medisinsk terminologi som refererer til en type skade på knoklene i underbenet, særligt i skankelen og/eller spolebenet. Denne skade opstår oftest som en komplikation til benbrud eller benoperationer, hvor en del af benknoget ikke får nogen tilstrækkelig blodforsyning og derfor dør. Dødt knoglevæv kaldes nekrose, så betegnelsen 'benplattor' refererer til de døde plader af knoglevæv.

Den mest almindelige årsag til benplattor er trauma, som fører til en fraktur, hvor blodforsyning til knoglefragmenterne afbrydes. Andre mulige årsager kan være infektion, kronisk alkoholisme, rygning og forskellige sygdomme, der påvirker blodcirkulationen, som f.eks. lægemiddelinduceret akroosteoporose eller sickle cell anemia.

Behandling af benplattor kan variere alt efter størrelsen og beliggenheden af det døde knoglevæv, men den typiske behandlingsmetode er enten at vente på, at plattet naturligt opløses og erstattes med nyt, levende knoglevæv over tid, eller at fjerne dem kirurgisk. I mange tilfælde vil patienten også have behov for rehabilitering for at hjælpe med at opretholde mobilitet og styrke i det påvirkede ben.

En "sluten fraktur" (i engelska: "closed fracture") är en benfraktur där benet inte har brutits igenom huden. Det kan fortfarande finnas skada på mjuk vävnad runt omkring frakturen, men det finns inga öppna sår eller förbindelser mellan inre vävnader och ytan. Slutna frakturer behandlas ofta med gips eller en splint för att stabilisera benet och underlätta läkning. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig, särskilt om benet inte håller rak position eller om det finns skada på blodkärlen eller nerverna i närheten av frakturen.

Klobetasol är ett starkt kortikosteroidpreparat som används topisk (på huden) för att behandla inflammatoriska hudsjukdomar, såsom eksem och psoriasis. Preparatet verkar genom att minska inflammation, näringsriktighet och immunförsvaret i huden. Klobetasol är endast receptbelagt och bör användas enligt en läkares riktlinjer för att undvika onödiga biverkningar.

'Hår' är en biologisk struktur som består av ett proteinkit, keratin, och fibrer som växer från huden hos de flesta djur. Hårsystemet inkluderar också en rot som sitter i huden och förser håret med näring och blod. Hårets funktion är huvudsakligen termoreglering, men det kan också ha en skyddande funktion mot skada från solljus och andra yttre faktorer. Håret på människans huvud växer i genomsnitt cirka 0,3 mm per dag.

Ektodermal dysplasi är en grupp med genetiska tillstånd som primärt påverkar strukturer som utvecklas från ektodermet, vilket är den yttre av de tre basala skivorna under embryonal utveckling. Detta inkluderar hud, naglar, hår, svettkörtlar, tänder och delar av sinnesorganen som ögon, öron och näsa.

Det finns flera olika typer av ektodermal dysplasi, men de flesta är ärftliga och orsakas av genetiska mutationer. De vanligaste symptomen inkluderar:

1. Tänder: Många personer med ektodermal dysplasi har få eller ingen tänder alls, och de som har tänder kan ha missformade eller sköra tänder.
2. Hud: Personer med ektodermal dysplasi kan ha torr hud, ökad känslighet för solbränna och en ökad risk för infektioner.
3. Naglar: Naglarna kan vara tunnare än normalt, sprickiga eller saknas helt.
4. Hår: Personer med ektodermal dysplasi kan ha glest hår, fina hårstrån eller sakna hår på delar av kroppen.
5. Svettkörtlar: Många personer med ektodermal dysplasi har få eller ingen fungerande svettkörtlar, vilket kan leda till överhettning och svårigheter att reglera kroppstemperaturen.
6. Sinnesorgan: Personer med ektodermal dysplasi kan ha nedsatt hörsel eller syn, ofta på grund av strukturella missbildningar i öronen eller ögonen.

Det finns ingen bot för ektodermal dysplasi, men symtomen kan behandlas med hjälp av olika metoder, till exempel med hjälp av läkemedel, kostförändringar och fysioterapi.

En humeral fractur är en benbrottsfractur (en fraktur eller ett sprick i benet) som drabbar överarmsbenet, också känt som humerus. Humerus är det långa benet i överarmen som sitter mellan axeln och armbågen.

Humerala fracturer kan vara slutna (där skalet inte är trasigt) eller öppna (där skalet har brutits sönder och benbitarna sticker ut genom huden). De kan också klassificeras som proximala, diaphysära eller distala humeralfracturer beroende på var på överarmsbenet fracturen har inträffat. Proximala fracturer sker nära axeln, diaphysära fracturer sker i mitten av överarmsbenet och distala fracturer sker nära armbågen.

Förutom smärta och svullnad kan symtomen på en humeral fractur också inkludera:

* Skräp eller deformitet i området runt överarmsbenet
* Svårigheter att röra armen eller vridas på handleden
* Kraftigt blodflöde från skadan, särskilt om det är en öppen fractur
* Svaghet eller känselbortfall i armen

Behandlingen för humerala fracturer kan innebära att placera benbitarna tillbaka på rätt plats och hålla dem fast med ett slags stöd, såsom en gips- eller fiberglasplinträ. I vissa fall kan kirurgi behövas för att fästa benbitarna tillsammans igen med skruvar, pinnar eller plattor. Fysioterapi kan också vara ett viktigt del av behandlingen för att hjälpa till att återställa rörelseförmågan och styrkan i armen efter en humeral fractur.

En steloperation av led, också känd som artrodes, är en kirurgisk procedure där en skadad eller smärtsam led fysiskt stelnas i en fast position. Detta görs vanligtvis genom att lägga in ben eller metallstänger, skruvar eller plattor för att hålla leden rak och orörlig.

Denna operation utförs oftast när en led är allvarligt skadad eller artritisk och inte kan återställas till normal funktion med andra behandlingsmetoder, såsom ledersättning eller fysioterapi. Efter en steloperation av led kommer patienten att förlora rörelseförmågan i den aktiva leden, men de bör få lindring från smärta och ökad stabilitet i leden.

Det är viktigt att notera att en steloperation av led är en allvarlig operation som kan medföra komplikationer, såsom infektion, sårblödningar och nervskador. Dessutom kan det vara svårt att återfå normal rörelse efter operationen, även om fysioterapi och rehabilitering används.

'Luxationsfraktur' är en ortopedisk term som betecknar en skada där det också förekommer både en fraktur (ben- eller ledbrosksbrott) och en luxation (ledkapslens avlossning från sin normala position). Detta innebär att benet eller leden har brutits och att ledkapseln har skiljts ifrån sin naturliga plats samtidigt.

Luxationsfrakturer kan vara mycket smärtsamma och kan orsaka svår funktionsnedsättning i det drabbade området. De kan uppstå till följd av olyckor, sportskador eller andra typer av trauma. Behandlingen av luxationsfrakturer innebär ofta kirurgisk intervention för att korrigera både frakturen och luxationen, följt av immobilisering och rehabilitering.

En splitterfraktur är en typ av benfractur där ett smalt, spetsformat fragment av benet skiljs loss från den huvudsakliga frakturen. Detta inträffar oftast när en kraftig stöt orsakar en sned benfraktur, vilket får det ena endskelettet att spjälka itu och splittra av sig i ett smalt stycke. Splitterfrakturer är vanliga vid skador orsakade av höga hastigheter eller vid våldsam mekanisk påverkan, som i fallet med bil- och skidolyckor eller vid våldsskador.

"Distraktionsosteogenes" er en medisinsk term som refererer til en metode for å lengre ben eller andre knokler ved hjelp av en gradvis mekanisk spenningskraft. Metoden innebærer at en sømming (distraktor) plasseres på begge sider av den del av benet som skal lengres, og deretter gradvis forlenges over tid. Dette fører til dannelse av ny knoklevevkost i området mellom de to sømmingene.

Denne behandlingsmetoden brukes vanligvis ved behandling av benlengdeforskjeller, infeksjoner i knoklene eller for å korrigere vinkelforstyrrelser i leddne. Det er en unik type av kirurgisk behandling som har vist seg å være særlig effektiv i barns benlengdeforlenging, men den kan også brukes hos voksne.

Det er viktig å nevne at dette er en avansert medisinsk behandling som bør utføres av en erfaren kirurg eller lege.

Skelettförlängning, även känt som benlängdesförlängning, är ett medicinskt ingrepp där man förlänger ett eller flera ben i kroppen. Detta görs vanligtvis för att korrigera en benlängdsdefekt hos personer med korta ben, oftast orsakad av en genetisk avvikelse eller som en komplikation efter en skada.

Det vanligaste sättet att förlänga ett ben är genom ett metod kallad distraction osteogenesis (DO). Denna procedur innebär att benet delas i två delar och separeras långsamt med hjälp av en extern fixator, som är en apparat fastsatt till benet med metallstavar och skruvar. Separationen sker med mycket små steg, vanligtvis 1 millimeter per dag, under en period av flera månader. Under denna tiden bildas ny benvävnad i gapet mellan de två benhalvorna, vilket leder till en gradvis förlängning av benet.

Efter att benet har förlängts till önskad längd, så behandlas den nya benvävnaden med kirurgisk intervention och rehabilitering för att stärka och forma det nya benet korrekt. Skelettförlängning är en komplex procedur som kräver mycket erfarenhet och skicklighet från den opererande läkaren, samt en lång rehab-period för patienten.

Fingerskada är en allmän term som används för att beskriva skada eller skada på fingrar eller naglar. Det kan vara orsakat av olyckor, sportrelaterade skador, arbetsrelaterade skador eller sjukdomar. Fingerskador kan vara milda och behandlas enkelt, men de kan även vara allvarliga och kräva specialiserad vård.

Här är några exempel på olika typer av fingerskador:

1. Frakturer: Detta innebär att en eller flera ben i fingret har brutits. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken och skråmor.
2. Skvivfrakturer: Detta är en typ av fraktur där benet i fingret böjs och knäcks istället för att gå snett eller tvärt. Symptomen kan vara desamma som vid en vanlig fraktur, men det kan också finnas en synlig deformitet.
3. Luxationer: Detta innebär att en eller flera lederna i fingret har skadats och fingeravsnittet är ur led. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad, blåmärken och en synlig deformitet.
4. Skador på naglarna: Detta kan innebära att nageln har skadats eller lossnat från sitt sätt. Symptomen kan inkludera blod under nageln, smärta och svullnad.
5. Snitt- och stickskador: Detta kan orsakas av en skarp föremål som skär eller sticker fingret. Symptomen kan inkludera blödning, smärta och infektion.
6. Brännskador: Detta kan orsakas av hetta, kyla, elektricitet eller kemikalier. Symptomen kan variera beroende på allvarligheten av skadan.
7. Muskel- och bindvävsskador: Detta kan innebära att musklerna eller bindväven i fingret har skadats. Symptomen kan inkludera smärta, svullnad och en minskad rörlighet i fingeravsnittet.

Om du tror att du har skadat dina fingrar behöver du söka vård så snart som möjligt. Vissa skador kan vara allvarliga och kräva akut vård, medan andra kan behandlas på en läkarmottagning eller i ett sjukhus. Om du inte är säker på vilken typ av vård du behöver bör du kontakta din läkare eller besöka en akutsjukvårdsenhet för att få hjälp.

Externa fixatorer är en typ av medicinsk utrustning som används för att stabilisera och fästa ben och ledfrakturer i position under behandling och läkningsprocessen. Den består vanligen av ett antal stålrör, skruvar och muttrar som är monterade på den yttre sidan av kroppen.

Externa fixatorer används ofta när det finns komplikationer eller behov av att korrigera benpositionen under läkningsprocessen. De kan också användas när patienten inte är en kandidat för traditionell sluten skruddistributionsbehandling, till exempel vid öppen fraktur eller infektion.

Den yttre fixatorn består av två delar: bärramen och stångarna. Bärramen är fäst vid benet med hjälp av skruvar som träs igenom huden och skallen, för att sedan skruvas fast i ståndena. Stängerna är monterade på bärramen och kan justeras för att korrigera benpositionen.

Externa fixatorer ger läkaren möjlighet att kontrollera benpositionen under hela behandlingen, vilket kan underlätta läkningsprocessen och minska risken för komplikationer som till exempel malunion eller nonunion.

'Stortå' er en del av foten og er den mest forreste tå. I medicinsk terminologi, refererer 'stortå' ofte til den længste tå på foden, som også kan blive kaldet hallux. Denne tå har tre knogler og to led (metatarsal-falangeal leddet og den interfalangeale led). Problemer med stortåen kan inkludere halux valgus (en deformitet, hvor stortåen vender indad), hallux rigidus (forstivning af den storetåsled) eller hammertå (en deformitet, hvor tån bøjer nedad og peger mod andre tæer).

Lårben, på latin "femur", är ett ben i underkroppen hos däggdjur och fåglar. Det är det längsta och starkaste benet i kroppen och bildar en del av benskelettet. Lårbenet sträcker sig från höftleden till knäskålen (patella) och består av tre delar: översta delen som kallas femurhuvudet, mitten som kallas femurskaftet och den nedre delen som kallas femurknuten. Lårbenet är involverat i rörelser som går, står och sitter.

"Kroppsmodifiering" är ett begrepp som kan ha olika betydelser beroende på kontext, men inom medicinsk sammanhang kan det ofta referera till förändringar eller ingrepp som görs i en människas kropp för att förbättra funktion, skapa ett medicinskt behovsfullt resultat eller för estetiska ändamål. Det kan innefatta både invasiva och icke-invasiva procedurer, såsom kirurgi, injicerande behandlingar, laservävshuggning, ortopediska ingrepp, implantat och andra typer av medicinska tekniker.

Exempel på kroppsmodifiering inom medicinen kan vara:

* En person som får en kirurgisk operation för att ersätta ett skadat knä med ett konstgjort ledimplantat.
* Någon som genomgår laservävshuggning för att korrigera synfel eller för att avlägsna en hudmoln.
* En person som får en bröstförstoring eller -reducerande operation för att förbättra sin kroppsfunktion eller estetik.

Det är värt att notera att det finns också andra former av kroppsmodifiering som inte faller under den medicinska definitionen, såsom piercing och tatueringar, som ofta betraktas som kosmetiska ändringar snarare än medicinska ingrepp.

Den medicinska termen "diafyse" används för att referera till den centrala, långa och tunnare delen av en tubulär benstruktur, som mellanhandsbenen eller lårbenet. Det är den del av benet som ligger mellan epifysen (de yttre ändarna) och metafysen (området nära ledytan). Diafyse innehåller huvudsakligen benmärg, som producerar röda och vita blodkroppar.

Niobium är ett metalliskt grundämne som har beteckningen Nb på periodiska systemet. Det tillhör övergångsmetallerna och finns i gruppen 5 i d-blocket. Niobium är en silvervit, korrosionsbeständig och magnetisk substans som används inom olika områden, såsom elektronikindustrin, kärnkraft och medicinsk teknik. Det saknas direkta medicinska tillämpningar av niobium, men det kan ingå i legeringar som används inom medicinsk utrustning.

Inre fixturer, även kallat interna organ eller inre vävnader, är de strukturer som finns inuti kroppen och utgör det mesta av vår fysiologi. De inkluderar bland annat hjärtat, lungorna, levern, bukspottkörteln, njurarna, tarmarna, könsorganen och flera andra organ och vävnader. Dessa strukturer har ofta specifika funktioner som är nödvändiga för att upprätthålla livet och hälsa hos en individ. Exempelvis är lungorna ansvariga för andningen, levern renar blodet från skadliga ämnen, njurarna filtrerar blodet och tar bort avfall, medan tarmarna absorberar näringsämnen från maten.

'Protesborttagning' (engelska: *prosthesis removal*) är en procedure där en prostetisk enhet, som exempelvis en konstgjord led eller ett implantat i bröstet, tas bort från kroppen. Orsaken till en sådan procedure kan variera, men innefattar ofta infektioner, mekaniska problem med prostesen eller patientens önskan om att få den bort.

Läkare specialiserade på sådana ingrepp är ofta ortopediska kirurger eller plastikkirurger, beroende på vilken typ av protes som ska tas bort. Proceduren utförs vanligtvis under anestesi och kan kräva en öppen kirurgisk operation eller minimalinvasiv teknik, beroende på omständigheterna. Efter operationen kan patienten behöva följande behandlingar som antibiotika, smärtstillande medel eller rehabilitering för att återhämta sig fullt ut.

"Dermatophytes" er en type svamp som kan infektere hud, hår og negle. De lever av keratin, et protein som finnes i håret, neglene og døde hudceller. Infeksjoner orsaket av dermatofyter kaller man ofte "svamp" eller "ringorm". Typiske symptomer inkluderer rødhet, kløe, smerte, og/eller ændret utseende på huden, håret eller neglene. Eksempler på dermatofyter inkluderer *Trichophyton*, *Microsporum* og *Epidermophyton* arter.

Psoriasis är en kronisk inflammatorisk hudsjukdom som orsakas av en överdriven immunrespons. Det kännetecknas av rödvioletta, upphöjda utslag (plack) som täcks av silvervit skorv. De vanligaste områdena för psoriasis är armbågar, knän, ländrygg och skalen. Psoriasis kan också drabba naglar, gemene, leder och sällsynt andra inre organ. Sjukdomen varierar från mild till allvarlig och kan påverka livskvaliteten negativt. Den orsakas av en kombination av genetiska och miljöfaktorer, såsom infektioner och stress. Psoriasis är inte smittsam och det finns inget botemedel, men behandlingar finns tillgängliga för att lindra symtomen och underhålla remission.

Lårbenshalsfraktur (femurhalssköldfraktur) är en benbrottsläktage vid den proximala delen (när benet möter höftleden) av lårbenet, som ofta orsakas av högkraftstrauma eller olyckor. Den kan delas in i intracapsulära och extracapsulära frakturer beroende på om brottet går igenom den kapsel som omsluter ledhuvudet (femurhuvudet) eller inte. Symptomen innefattar ofta smärta, svullnad, hematom och funktionsnedsättning i benet. Diagnosen ställs vanligtvis med hjälp av röntgenundersökning, men ibland kan CT-scan eller MRI vara aktuella för att klargöra skada på blodkärl och mjuk vävnad. Behandlingen kan bestå av operationell fixering med intramedullära stavar, plattor och skruvar eller icke-operativ behandling beroende på frakturtyp, patientens ålder och komorbiditeter.

Hyperpigmentering är ett medicinskt tillstånd där huden blir övermättad med melanin, det pigment som ger huden, hår och ögon dess färg. Detta resulterar i att en del eller all hud ser mörkare ut än normalt. Orsakerna till hyperpigmentering kan vara många, inklusive solskador, hormonella förändringar (som under graviditet eller vid användning av vissa mediciner), akne, eksem och andra hudinflammationer, ärr efter sår eller operationer, eller som en följd av vissa sjukdomar eller behandlingar. I vissa fall kan orsaken inte fastställas (idiopatisk hyperpigmentering). Behandlingen beror på orsaken till hyperpigmenteringen och kan innefatta användning av skinnblekande preparat, kemisk peeling, laservätskor eller mekaniska metoder som mikrodermabrasion.

Fungal infections of the skin, also known as "dermatophytoses" or "tinea," are a group of conditions caused by fungi that invade and grow on the top layer of the skin. These infections can affect various areas of the body, leading to different types of tinea:

1. Tinea capitis: Fungal infection of the scalp and hair shafts, often seen in children. It can cause hair loss, scaling, and inflammation.
2. Tinea corporis: Fungal infection of the body, typically appearing as round, red, scaly patches with defined edges. The rash may itch or burn.
3. Tinea cruris: Fungal infection of the groin area, also known as "jock itch." It presents as a red, itchy, and sometimes painful rash in the folds of the skin.
4. Tinea faciei: Fungal infection of the face, excluding the scalp and beard areas. It appears as round or irregularly shaped patches with well-defined edges.
5. Tinea manuum: Fungal infection of the hands, often affecting both palms and fingers. It can cause dryness, scaling, and itching.
6. Tinea pedis: Fungal infection of the feet, also known as "athlete's foot." It typically affects the spaces between toes, causing itching, burning, and sometimes cracked or blistered skin.
7. Tinea unguium (onychomycosis): Fungal infection of the nails, leading to discoloration, thickening, crumbling, and separation from the nail bed.

These infections are usually treated with topical antifungal medications, such as clotrimazole or miconazole. In severe cases, oral antifungal drugs like terbinafine or itraconazole may be prescribed. Preventive measures include keeping the skin clean and dry, avoiding sharing personal items, and wearing breathable clothing and footwear.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.

Acitretin är ett läkemedel som tillhör gruppen retinoider och används huvudsakligen för behandling av allvarlig akne samt olika former av psoriasis. Det verkar genom att påverka cellernas tillväxt och differentiering, och är ett derivat av vitamin A. Acitretin intas peroral (i tablettform) en gång dagligen.

Viktiga saker att notera när det gäller acitretin:

* Det kan orsaka missbildningar under graviditet, varför användning av effektiv preventivmedel är nödvändigt under behandlingen och under minst två år efter avslutad behandling.
* Kvinnor som ammar bör inte använda acitretin.
* Alkoholintag under behandlingen kan leda till att ett giftigt metabolit, etylacitretin, bildas och förlänga läkemedelets halveringstid i kroppen.
* Acitretin kan påverka leverfunktionen och därför bör leverfunktionsnivåer kontrolleras regelbundet under behandlingen.
* Försiktighet bör vidtas när acitretin används tillsammans med andra läkemedel, eftersom det kan förekomma interaktioner.

Samtliga mediciner ska användas enligt recept och under kontroll av en läkare. Läs alltid instruktionerna i farmaceutisk information (FI) innan du börjar ta ett nytt läkemedel.

'Building materials' are not a medical term, but rather refer to the materials used in the construction or repair of buildings and other structures. These can include a wide variety of substances such as wood, concrete, steel, glass, brick, and many others. In a medical context, certain building materials may be relevant if they contain substances that could potentially cause harm to human health, such as lead in older paint or asbestos in insulation. Exposure to these substances can lead to various health problems, including respiratory issues, cancer, and neurological damage. However, it's important to note that the medical effects of building materials are typically related to exposure levels and individual sensitivities, rather than the materials themselves.

Ilizarov-metoden är en teknik inom ortopedisk kirurgi som används för att korrigera ben- och leddeformationer, långa benfrakturer och benlängdssjukdomar. Metoden utvecklades av den ryske kirurgen Gavriil Abramovitj Ilizarov på 1950-talet.

Ilizarov-metoden innebär att man använder en extern fastsättningsapparat, som består av metallstänger, skruvar och trådar, för att stabilisera benet under behandlingen. Apparaten fästs på benet med hjälp av små skruvar och trådar som går igenom huden och in i benet. När apparaten är på plats kan man gradvis korrigera deformationer eller förkorta eller förlänga benet genom att justera längden på trådarna.

Denna metod tillåter kontrollerad belastning av benet under hela behandlingen, vilket kan leda till snabbare och mer effektiv healing jämfört med traditionell immobilisering med gips eller en intern fastsättningsapparat. Ilizarov-metoden används ofta när andra behandlingsalternativ inte är möjliga eller har misslyckats, och kan vara ett effektivt sätt att återställa funktionen och rörelsefriheten hos patienter med komplexa ben- och ledproblem.