En nefron är den grundläggande funktionella enheten i en njure, som ansvarar för att filtrera blodet och producera urin. Varje nyckelorgan innehåller tusentals nefron, som består av ett glomerulus (en samling kapillärer som filterar blodet) och en tubul (ett rör som transporterar och bearbetar den filtrerade vätskan). Nefronens funktion är att reglera vattnets, saltets och näringsämnenas balans i kroppen samt att avlägsna skadliga ämnen.

"Distalnefron" eller "distala njurkanaler" refererar till de delar av nefron, den grundläggande enheten i njuren som är ansvarig för filtrering och koncentration av blodet, som utför slutlig reabsorption och sekretion av vatten, salt och andra elektrolyter innan urinen bildas. Distala njurkanaler är den del av nefron som kommer efter samlingsrören (tubuli contorti) och består av två segment: distalt straight tubule och collecting duct. Dessa områden har en viktig roll i regleringen av kroppens vatten- och elektrolytbalans genom att kontrollera mängden salt och vätska som exkreteras via urinen.

'Njurkanaler' refererar till de rörformade strukturerna i njuren som transporterar urin från njurbarken till urinblåsan. Det exakta begreppet på medicinska engelska är 'renal tubules', och de är en del av nefron, den grundläggande enheten i njurens funktion.

Njurkanalarna består av flera sektioner: proximala tubuli, loop of Henle, distala tubuli och samlingsrör (collecting ducts). Varje sektion har specifika funktioner som hjälper till att filtrera blodet, absorbera vatten, glukos, salter och andra näringsämnen, och reglera elektrolytbalansen i kroppen. Urinen som bildas av njurkanalarna leds sedan till urinblåsan via uretärer (ureters).

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

Henle's slynga, eller Henle's løkke, er en del af nefronet i de dyr, der har urinære systemer med malphighiske tubuli. Det er en del af den distale tubulus, som transporterer urin gennem nyren.

Henle's slynga består af to dele: en tynd, opadgående del (den tynde opadgående Henle's slyng) og en tyk, nedadgående del (den tykke nedadgående Henle's slyng). Disse to dele er forbundet af et smalt stykke tubulus, kaldet den thin limb-hennes slyng.

Henle's slynga hjælper med at regulere vandbalance og saltindhold i kroppen ved at transportere salt og vand til og fra de omkringliggende celler. Dette gør det muligt for kroppen at producere urin, der er koncentreret nok til at fjerne affaldsstoffer, men ikke så koncentreret, at det skader kroppen.

Den tynde opadgående Henle's slyng transporterer vand og salt fra tubuluslysningen og ind i de omkringliggende celler, hvilket får urinen til at blive mere koncentreret. Den tykke nedadgående Henle's slyng transporterer derpå salt og vand tilbage fra de omkringliggende celler og ind i tubuluslysningen, hvilket får urinen til at blive mindre koncentreret.

I alt set er Henle's slyng en vigtig struktur for at regulere vandbalance og saltindhold i kroppen, og det er essentielt for at producere urin, der fjerner affaldsstoffer fra kroppen på en sikker og effektiv måde.

"Proximalnefron" eller "proximala njurkanaler" refererar till de första tubulära delarna i nefronet, det grundläggande funktionella enheten i en nyckelkörtel (njure). Proximala njurkanaler är ansvariga för att reabsorba upp till 65-80% av filtrerat plasma som passerar genom glomerulus, inklusive vatten, glukos, aminosyror och salter. Dessa tubuli börjar vid urinminneskärlets (Bowmans kapsels) utgång och fortsätter till den plats där distala tubuli börjar. Proximala njurkanaler är väsentliga för att hålla homeostas i kroppen genom att balansera vatten, elektrolyt- och syra-basnivåer.

I medicinsk terminologi refererar "njurkanaler, samlande" till de strukturer i njuren som är ansvariga för att samla in urin från de olika delarna av njuren och leda den vidare till urinblåsan. Dessa kanaler kallas också calices, major calcical groups eller renela pelvis. De består av en uppsättning cupliknande strukturer som är placerade i den mediala delen av njuren och leder urinen in i en central hålighet, det så kallade renala pelviskanalen, som sedan fortsätter ner till urinblåsan via ureterna.

En njurglomerulus är en samling kapillärer inne i en njure som spelar en viktig roll i reningsprocessen av blodet. Den bildas när efferenta arterioler, de små artärerna som leder bort blod från glomerulus, delar sig och blir till en uppsättning kapillärer innan de återförenas och formar en efferent ven.

Glomerulus är den del av nefronet, det grundläggande filtreringsenheten i njuren, där blodfiltrat bildas. När blod passerar genom glomerulus sker en ultrafiltration, vilket innebär att vatten, små molekyler och joner passerar genom kapillärväggen medan större molekyler, som proteiner och celler, förblir kvar i blodet.

Njurglomerulusen är en viktig struktur eftersom den reglerar reningsprocessen och hjälper till att kontrollera vätske- och elektrolytbalansen i kroppen.

'Urinledare' (i medicinsk kontext) refererar till de rör som transporterar urin från njurarna till urinblåsan. Dessa rör kallas också uretärer och är en del av urinvätsystemet. Det finns två slags urinledare: en på vardera sida av kroppen, kallade de tidiga eller uppstigande urinledarna (eller pelvis Kalicalices), som leder urinen från njurarna ner till urinblåsan. De två uppstigande urinledarna sammanstrålar sedan och bildar den slutliga delen av urinledaren, även kallad den nedstigande urinledaren eller uretra, som leder urinen från urinblåsan och ut genom kroppen via urinröret.

Inulin är ett naturligt förekommande, icke-digestibelt kolhydrat som tillhör en grupp av kostfiber som kallas fytosackarider. Det kan hittas i flera olika slags växter, såsom lök, artischocker, chokladrotor och tomatrotsknyten. Inulin används ofta som en prebiotisk fiber i kosttillskrivningar och livsmedelsprodukter eftersom det kan hjälpa till att främja tillväxten av vänliga bakterier i tarmen. När inulin når tarmen, omvandlas det av bakterier till kortkedjiga fettsyror som kan användas som näringsämne av kolonceller.

Inom medicinsk kontext kan inulin användas som ett diagnostiskt verktyg för att mäta njurfunktionen, eftersom det filtreras ut ur blodet och utsöndras i urinen. Denna metod kallas för inulinclarans test och används för att uppskatta den glomerulära filtrationsratan (GFR), som är ett mått på njurarnas förmåga att rensa blodet från avfall.

'Glomerular filtration rate' (GFR) är ett mått på hur väl njurarna fungerar i att filtrera blodet. Det definieras som volymen av blodplasma som renas per tidsenhet genom de glomerulära kapillärerna i njurarna. Standardmåttet för GFR är milliliter per minut och kan beräknas med hjälp av olika formler, vanligen baserat på koncentrationen av kreatinin i serum. Ett normalt värde på GFR för en vuxen person är vanligtvis mellan 90 och 120 ml/minut. Lägre värden kan indikera nedsatt njurfunktion eller njursjukdom.

'Njurmärg' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en småfläckig, ofta rödaktig hudförändring som kan vara ett tecken på en allergisk reaktion eller annan hudirritation. Njurmärken kan också kallas urtikaria eller nedsvällningar och de uppstår när blodkärlen i huden expanderar och därmed får vätska att läcka ut, vilket orsakar en upphöjd, klumpig yta. De kan variera i storlek från några millimeter till flera centimeter i diameter och kan vara smärtsamma eller kliande. Njurmärken kan vara ett tillfälligt tillstånd som varar från några minuter till timmar, men de kan också vara en del av en långvarig sjukdom. De kan orsakas av en mängd olika faktorer, inklusive allergi, infektioner, stress, vissa läkemedel och sjukdomar som lever- eller njursjukdomar.

'Punktion' är ett medicinskt förfarande där en tunn nål används för att ta prover eller dränera vätska från en kroppsdel, som en cysta eller en led. Det kan även användas för att injicera läkemedel eller andra substanser in i kroppen. Exempel på olika slags punktioner är:

* Lumbarpunktion (ryggvätskan tappas från ryggraden för att undersöka till exempel infektioner eller cancer)
* Ascitepunktion (avlopp av vätska i bukhålan vid ascites)
* Artropunktion (avlopp av ledvätska vid ledinflammation)
* Biopsipunktion (prover tas från olika organ eller vävnader för undersökning)

'Njurbark' är ett medicinskt begrepp som refererar till den yttre, icke-cellulära strukturen i njurarna som utgör en barriär mellan det inre vävnadsmassan (kortikalis) och det yttre höljet (kapsylen). Njurbarken består av ett komplext nätverk av blodkärl, lymfkärl, nerver och bindväv. Den innehåller också Bowmans kapsel, som omger de små njurfunktionella enheterna, nefron. Njurbarken har flera viktiga funktioner, bland annat att filtrera blodet och producera urin.

In medical terms, absorption refers to the process by which cells or tissues take in and absorb substances, such as nutrients, medications, or other molecules, from the external environment. This process typically occurs through the cell membrane, which acts as a selective barrier that controls the movement of substances into and out of the cell.

Absorption can occur through various routes, including oral (through the gastrointestinal tract), topical (through the skin), or respiratory (through the lungs). The rate and extent of absorption can depend on several factors, such as the chemical properties of the substance, the dose administered, the presence of other substances that may affect absorption, and individual differences in physiology.

Effective absorption is essential for many medical treatments, as it allows drugs or other therapeutic agents to reach their intended targets and exert their desired effects. Understanding the mechanisms and factors that influence absorption is critical for developing safe and effective therapies for a wide range of medical conditions.

'Organogenese' refererer til den biologiske prosess, hvor organer dannes i et levende væsen. Det er en del af den mere generelle proces med fosterdannelse, kaldet embryogenese. Under organogenesen differeres cellerne og dele af cellerne specifikt ud til at danne de strukturer, der bliver til de forskellige organer i kroppen, såsom hjertet, lungerne, leveren og hjernen. Denne proces starter tidligt i fosterdannelse og kan fortsætte op til fødslen eller endda længere hen ad livet alt efter, hvilket organ der udvikles.

'Natrium' er ein grunnleggjande mineral og er kjent som Natrium (Na) på engelsk. I medisinsk sammenheng, refererer Natrium ofte til Natrium-jonen (Na+), som er en viktig elektrolytt i kroppen. Natrium spiller en viktig rolle i å holde vannbalansen i kroppen, og bidrar også til å regulere blodtrykket og hjertets funksjon. Natriumforsyningen i kroppen kommer främst fra saltet (NaCl) som vi konsumerer i vår daglige kost.

Njurens koncentrationsförmåga är ett mått på njurarnas förmåga att koncentrera urinen, det vill säga att öka mängden av osmotiskt aktiva partiklar i urinen samtidigt som vatten tas upp från urinen och återförs till blodomloppet. Denna process regleras av hormonet antidiuretisk hormon (ADH) som produceras i hypofysen. När ADH-nivåerna i blodet är höga, ökar koncentrationsförmågan hos njurarna och mindre urin produceras med högre salt- och vattenkoncentration. Omvänt, när ADH-nivåerna är låga, minskar koncentrationsförmågan och större mängder urin produceras med lägre salt- och vattenkoncentration. En nedsatt koncentrationsförmåga kan vara ett tecken på njursjukdom eller skada på njurarna.

Aminohippurat (benzensulfimid) är ett diuretiskt läkemedel som används för att mäta renalt blodflöde. Det är ett av de ämnen som kallas aminohippursyror, men det är det enda som har medicinsk användning.

Aminohippurat är en organisk syra med formeln C9H9NO3S. Den är löslig i vatten och etanol och har en svagt sur reaktion. När den injiceras i kroppen, filtreras den av njurarna och utsöndras i urinen, vilket gör att den kan användas för att mäta glomerulär filtrationshastighet (GFR) och därmed bedöma njurens funktion.

Det är viktigt att notera att aminohippurat inte längre används i klinisk praktik på grund av sina biverkningar och risker, men det kan fortfarande användas i forskningssyfte för att mäta renalt blodflöde.

Epithelial Sodium Channels (ENaC) are transmembrane protein channels that are responsible for the sodium ion (Na+) reabsorption in epithelial cells. These channels are primarily located in the apical membrane of polarized epithelial cells in various organs, including the kidneys, lungs, and colon.

ENaC is composed of three subunits, α, β, and γ, which are encoded by different genes (SCNN1A, SCNN1B, and SCNN1G). Each subunit has two transmembrane domains with intracellular N- and C-termini, and a large extracellular loop. The channel is formed by the association of four α, one β, and one γ subunits.

The activation of ENaC leads to an influx of Na+ ions into the epithelial cells, which is then followed by the passive movement of water molecules through aquaporin channels. This process helps regulate the volume and composition of extracellular fluids in different organs. In the kidneys, for example, ENaC plays a critical role in sodium and potassium balance, as well as blood pressure regulation.

Dysregulation of ENaC function has been implicated in several diseases, including hypertension, cystic fibrosis, and pulmonary edema.

Pronephros är den första, primitiva njuranlagringen hos embryon i de tidiga stadierna av utvecklingen. Det består av ett par tubuli och glomeruli som bildas från mesodermceller i den cervikala regionen (halsregionen) av embrionet. Pronephros fungerar inte som en funktionell njure hos människan, utan är mer av en övergångsstruktur till det efterföljande mesonefron, som i sin tur utvecklas till den permanenta njuren, metanefros.

Vid denna tidiga utvecklingsfas hos människan kommer pronephros inte att ha någon funktionell relevans för den vuxna organismen. Men hos andra djur som lever i vatten under sin embryonalutveckling, till exempel groddjur och fiskar, kan pronefros vara en fullt fungerande del av de vuxnas urin systemet.

En nefrektomi är ett kirurgiskt ingrepp där en eller båda njurarna tas bort. Ordet kommer från grekiskans 'nephros', som betyder "njure", och 'ektomia', som betyder "avlägsnande".

Detta ingrepp kan vara nödvändigt av olika anledningar, till exempel vid cancer i njuren, svår skada på njuren eller vid allvarlig kronisk njursjukdom. I vissa fall kan enbart en del av njuren tas bort, ett så kallat partiell nefrektomi. Efter en nefrektomi behöver patienten i regel livslång ersättning av njurfunktionen, till exempel peritonealdialys eller hemodialys, om den kvarstående njuren inte har tillräcklig funktion för att upprätthålla kroppens balans av vätska och elektrolyter. I vissa fall kan en njurtransplantation vara ett alternativ.

Ferrocyanider är en typ av järnkomplex som bildas när järn(II) kombineras med cyanidjoner. Det har den kemiska formeln Fe(CN)6^{4-}. Ferrocyanider är stabila och relativt icke-reaktiva under normala förhållanden, men de kan brytas ned under vissa extremförhållanden, såsom höga temperaturer eller när de utsätts för starka oxidationsmedel.

Det är värt att notera att ferrocyanider inte skall förväxlas med prussisk blå, som är ett pigment som innehåller järn(III) och cyanidjoner och har den kemiska formeln Fe4[Fe(CN)6]3. Prussisk blå är också stabilt under normala förhållanden, men det kan också brytas ned under extremförhållanden.

Både ferrocyanider och prussisk blå innehåller cyanidjoner (CN-), som är mycket giftiga. Därför bör man hantera dessa ämnen med försiktighet och undvika att inandas deras damm eller komma i kontakt med huden eller ögonen.

'Natriures' är ett medicinskt begrepp som refererar till den situation då kroppen utsöndrar natrium (ett mineral som ingår i salt) via urinen. Detta sker oftast som en del av kroppens normala homeostatiska reglering, där njurarna arbetar för att hålla balansen mellan olika kroppsvätskor och elektrolyter. Natriures kan också vara ett tecken på vissa medicinska tillstånd eller biverkningar av vissa läkemedel, exempelvis vid njursjukdomar, hjärtsvikt eller för högt blodtryck. I vissa fall kan ökat natriures vara en önskvärd effekt, som i samband med behandling av högt blodtryck eller hjärtsvikt, då läkemedel som diuretika kan användas för att öka urinproduktionen och på så sätt minska vätskan i kroppen.

Urinanalys, även kallat urinprov eller urinupsamling, är ett vanligt laboratorietest som används för att undersöka olika aspekter av urinen, inklusive dess utseende, kemiska sammansättning och eventuellt påvisande av mikroorganismer eller andra substanser.

En urinutsöndring (urinalysis with sediment examination) är en del av en urinanalys där man undersöker det fasta beståndet i urinen, även kallat urinsediment. Detta inkluderar celler som kan påträffas i urinen, såsom röda blodkroppar (erytrocyter), vita blodkroppar (leukocyter) och epitelceller, samt också kristaller, slaggämnen och eventuella bakterier eller parasiter.

Denna undersökning görs vanligen genom att centrifugera en urinprovet för att koncentrera de fasta partiklarna i botten av provröret. Sedan tas en liten del av den koncentrerade vätskan upp och undersöks under ett mikroskop för att identifiera och räkna antalet olika celler, kristaller och andra partiklar.

Urinutsöndringen kan ge värdefull information om patientens njurfunktion, eventuella infektioner eller inflammationer i urinvägar samt andra sjukdomar som kan påverka urinproduktionen och utsöndringen.

PAX2 är ett transkriptionellt faktorprotein som hör till familjen PAX-gener, som kodas för av PAX2-genen. Detta protein spelar en viktig roll under den embryonala utvecklingen, särskilt i urinvägarnas och centrala nervsystemets (CNS) utveckling hos däggdjur.

PAX2-transkriptionsfaktorn fungerar som en regulator av genuttryck genom att binda till specifika DNA-sekvenser i målgenens promotor- och enhancerregioner. Detta kan leda till aktivering eller stängning av målgenen, beroende på kontexten.

I urinvägarna hjälper PAX2-transkriptionsfaktorn till att kontrollera cellulär differentiering och organogenes, inklusive nefronbildningen i njurarna. I CNS är det involverat i gränsdragning av olika hjärnregioner under embryonal utveckling.

Mutationer i PAX2-genen kan leda till flera genetiska sjukdomar, inklusive renalt kolagen typ IV nefropati (Alport syndrom), näthinnesjukdomar och neurologiska avvikelser.

Njurcirkulation, även känd som renalt blodflöde, är den totala mängden blod som flödar genom njurarna per tidsenhet. Det består av både blodflödet genom de funktionella enheterna i njurarna, glomerulus (filtrationsbarriären) och tubuli (tubulär resor), samt blodflödet genom de icke-funktionella strukturerna, såsom kapillärer, arterioler och vener.

Njurcirkulationen är en viktig process för att underhålla homeostasen i kroppen, eftersom den hjälper till att reglera vätske- och elektrolytbalansen, bortrensa avfall och toxiska substanser samt producera hormoner som är involverade i blodtryckregleringen.

Den totala njurcirkulationen kan uppgå till ungefär 20-25% av hjärtminutvolymen (HMV) under vila, men den kan öka upp till 3-4 gånger under fysisk aktivitet eller stress. Den renale blodflödesmekanismen är mycket känslig för systemiska blodtrycksvariationer och autoregleras genom mekanismer som involverar myogen konstriktion av de afferenta arteriolerna, vilket hjälper till att stabilisera glomerulär filtrationsgraden (GFR) över ett brett blodtryckspann.

Wnt4 protein är ett signalsubstanser proteiner som hör till Wnt-proteinfamiljen. Det är involverat i cellsignalering och har en viktig roll i embryonal utveckling, speciellt vid gårdshinnans (coelom) formation och könsbildningen. Wnt4 kan också spela en roll i cancerutveckling genom att påverka celldelning och cellödebestämning. Proteinet binder till receptorer på cellsammanbindningsytan och aktiverar intracellulära signaltransduktionsvägar, vilket leder till ändringar i genuttryck och cellfunktion.

'Vätske- och elektrolytbalans' refererar till jämvikten av vatten och elektrolyter i kroppen. Elektrolyter är mineraler som löses upp i vår kroppsvätska, som natrium, potassium, klorid, bikarbonat, magnesium och calcium. Dessa elektrolyter har elektrisk laddning och spelar en viktig roll för olika funktioner i kroppen, såsom muskelkontraktioner, nervimpulser och vätskebalans.

Vätske- och elektrolytbalansen handlar om att ha rätt mängd vatten och rätt koncentrationer av dessa elektrolyter i olika kroppsvätskor, såsom blod, lymfa och cellvätska. Förändringar i vätske- och elektrolytbalansen kan leda till allvarliga hälsoproblem, som dehydrering, överhydrering, elektrolytförgiftning eller onormala hjärtrytmrubbningar.

Människor förlorar och behöver regelbundet ersätta vätska och elektrolyter genom aktivitet, svettning, urinering och avskälning. En ohälsosam kosthållning, vissa mediciner, sjukdomar eller skador kan störa denna balans och leda till onormalt höga eller låga nivåer av vatten och elektrolyter i kroppen.

Juxtaglomerulära appara­ten (JGA) är ett komplex av celler och strukturer som finns i nefronet, den grundläggande enheten i njuren. JGA är lokaliserad till den del av nefronen där den kr afferenta artärien (som för blod in i nefronet) och distala tubulen (den sista delen av urinutledningssystemet inne i nefronet) möts.

JGA består av tre huvudsakliga komponenter: macula densa, juxtaglomerulära granula celler och mesangialceller. Macula densa är en speciell del av den distala tubulen som innehåller celler med hög koncentration av natriumklorid-cotransporter. Dessa celler kan detektera förändringar i salt- och vattenbalansen i kroppen och svara på detta genom att utsöndra ämnen som reglerar blodtrycket, till exempel renin.

Juxtaglomerulära granula celler är specialiserade celler i artärväggen som producerar och utsöndrar renin, ett enzym som aktiverar renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS), vilket hjälper till att reglera blodtrycket och elektrolytbalansen.

Mesangialcellerna är specialiserade celler i det glomerulära kapillärnätverket som stödjer kapillärväggarna och kan kontrahera för att reglera blodflödet genom nefronet.

I sin helhet fungerar JGA som en sensor och regulator av blodtrycket och salt- och vattenbalansen i kroppen.

Chlorothiazide är ett diuretikum, som är en typ av blodtrycksmedicin. Det fungerar genom att göra kroppen att tappa mer vätska och natrium via urinen, vilket kan hjälpa till att minska svullnad och sänka blodtrycket. Chlorothiazide är vanligtvis receptbelagt och används ofta i kombination med andra blodtrycksmediciner för att behandla högt blodtryck (hypertension).

"Njursjukdomar" refererar till sjukdomar eller störningar som drabbar urinvägar och/eller de två njurarna. Njuren har flera viktiga funktioner, bland annat att filtrera blodet, reglera vätske- och elektrolytbalansen samt producera hormoner.

Exempel på njursjukdomar inkluderar:

1. Glomerulonefrit - en grupp av sjukdomar som drabbar de små blodkärlen (glomeruli) i njuren, vilket kan leda till blod och protein i urinen, ödem och högt blodtryck.
2. Nephrotiskt syndrom - en samling symtom som orsakas av skada på de små blodkärlen (glomeruli) i njuren, vilket leder till stor mängd protein i urinen, lägre albuminnivåer i blodet och ödem.
3. Pyelonefrit - en infektion i njurarna eller urinvägarna som orsakas av bakterier.
4. Nephrolitiasis (källdjurssten) - när stenar bildas i njuren eller urinvägarna, vilket kan leda till smärta, blod i urinen och infektioner.
5. Polycystisk njursjukdom - en ärftlig sjukdom där flera cystor (säckar fyllda med vätska) bildas i njurarna, vilket kan leda till nedsatt njurfunktion och njurförsämring.
6. Akut tubulär nekros - en plötslig skada på de små rörformade strukturerna (tubuli) i njuren, vilket kan orsakas av olika faktorer som infektioner, droger och lägre blodtryck.
7. Kronisk njursvikt - en progressiv nedsättning av njurfunktionen över tid, vilket kan leda till symtom som trötthet, ödem, förhöjd blodtryck och onormala kemiska värden i blodet.

Det är viktigt att söka vård om du upplever några av dessa symtom eller har andra oroande tecken eller symptom relaterade till njurarna.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

Aldosteron är ett steroidhormon som produceras i binjurebarken. Det spelar en viktig roll i regleringen av salt- och vattenbalansen i kroppen, samt blodtrycket. Aldosteron stimulerar njurarna att behålla natrium och avge kalium, vilket leder till ökad vätskeupptagning och höjda blodvolymer. Detta i sin tur får effekten av att öka blodtrycket.

Produktionen av aldosteron regleras främst av två hormoner: angiotensin II och potassium. När salt- och vattenbalansen är störd, eller när potassiumnivåerna i blodet ökar, aktiveras systemet för renin-angiotensin-aldosteron (RAAS), vilket leder till ökad produktion av aldosteron.

I medicinska sammanhang kan för höga nivåer av aldosteron leda till ett tillstånd som kallas primary hyperaldosteronism, eller Conns syndrom, som kan orsaka högt blodtryck och potassiumbrist. Lägre än normala nivåer av aldosteron kan vara ett tecken på binjurebarkssvikt.

Natriumklorid symporter (NCC, tidigare känd som TSC eller thiazid-sensitiv chloridkanal) är ett protein i den apikala membranen hos tubulusceller i njurarna. Det transporterar natriumjoner (Na+) och kloridioner (Cl-) från distalt tubuli till den lumina i samtidigt, vilket leder till reabsorption av salt och vatten till blodet.

Denna process är en del av renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS) och hjälper till att reglera vätske- och elektrolytbalansen i kroppen genom att kontrollera mängden salt och vatten som elimineras via urinen.

NCC är ett mål för thiaziddiuretika, en typ av läkemedel som används för att behandla högt blodtryck och ödem. Thiaziddiuretika fungerar genom att blockera NCC, vilket minskar salt- och vattenreabsorptionen i njurarna och ökar urinproduktionen.

'Koksalt' er en kjemisk forbindelse bestående av natrium (Na) og klor (Cl), og har formelen NaCl. Det er også kjent som salt, bordssalt eller kommon salt. Koksalt er en viktig oppdeler i kroppen og hjelper til å holde den normale balansen av vann og elektrolitter i kroppen. Det brukes også som smaksadding i mat.

'Kalium' er ein betegnelse for ein elementar ion eller ein grundstoff som i kjemisk forbindelseer ofte forekommer som K+. Kalium er et viktig elektrolytt og spesielt viktig for dei funksjonane til musklane og hjertet i menneskekroppen. Den normale verdi for kalium i blodet er mellom 3,5 og 5,0 milliequivalenter per liter (mEq/L). For lavt eller for høyt innhold av kalium kan føre til ulika helseproblemer.