Nefros
Puromycinaminonukleosid
Lipoidnefros
Nefrotiskt syndrom
Njurglomerulus
Proteinuria
Puromycin
Karboprost
Podocyter
'Nefros' är ett prefix som härstammar från grekiskan och betyder ' njurar'. Det används ofta inom medicinen för att bilda diagnoser eller beskriva sjukdomar som har med njurarna att göra. Exempel på detta är 'nefros', som betyder 'njursjukdom', och 'nefrotiskt syndrom', en allvarlig form av njursjukdom där kroppen tappar för mycket protein via urinen.
Puromycinaminonukleosid är ett toxin som hämmar proteintransleringen i celler. Det är egentligen inte en medicinsk term, utan snarare en biokemisk. Puromycinaminonukleosid isoleras från bakterien Streptomyces alboniger och består av en puromycin-grupp som är kovalent bundet till en nukleosid. När puromycinaminonukleosid tas upp i celler, så kan det inkorporeras i den pågående proteintransleringen och orsaka att processen stoppas, vilket leder till celldöd. Det används ibland som ett laboratorieverktyg för att studera proteintranslering eller för att selektera ut celler som har integrerat en viss plasmid i sitt genom.
'Lipoid nefrosi' er en gammel betegnelse for en nefrotisk sygdom, der primært påvirker nyrernes glomeruli (små blodkar i nyrerne). Den moderne betegnelse for denne sygdom er 'minimal change distal renal tubular acidosis' (MCD-dRTA).
Sygdommen kendetegnes ved en pludselig opkomst af nefrotisk syndrom, som inkluderer:
* Proteinuri (store mængder protein i urinen)
* Hypoalbuminemi (lavt niveau af albumin i blodet)
* Edema (væskeansamling i kroppen, især i ben og ankler)
MCD-dRTA er karakteriseret ved en forstyrrelse i nyrernes evne til at regulere kroppens syre/base-balance. Dette resulterer i en metabolsk acidose, hvor blodets pH-værdi falder.
Sygdommen er ofte associeret med andre autoimmune sygdomme, især Henoch-Schönlein purpura og systemiske lupus erythematosus (SLE). Den kan også forekomme som en bivirkning af visse lægemidler, såsom nonsteroidale antiinflammatoriske mediciner (NSAID) og lithium.
Behandlingen består typisk af immunosuppressive medicin, herunder kortikosteroider, samt behandling af den metaboliske acidose med basebehandling, såsom natriumcitrat eller natriumhydrogenkarbonat.
Nefrotiskt syndrom är ett samlingsnamn för en grupp symtom som uppstår när njurarna skadats på ett sätt som får dem att låta stora mängder protein passera ut i urinen. Det inkluderar ofta proteinuri (stort proteinavlossning i urinen), hypoalbuminemi (låga nivåer av albumin i blodet), edem (vätskeansamling i kroppen) och höga nivåer av kolesterol och lipider i blodet. Det kan orsakas av en rad olika sjukdomar, inklusive glomerulonefrit (inflammation i njurarnas glomeruli), diabetes, amyloidos, systemisk lupus erythematosus och vissa typer av infektioner. Det är vanligare hos barn än vuxna.
Det är viktigt att söka medicinsk vård om man upplever symtom som kan vara relaterade till nefrotiskt syndrom, eftersom det kan leda till komplikationer såsom blodproppar, infektioner och njurskada om det inte behandlas. Behandlingen av nefrotiskt syndrom beror på vilken underliggande sjukdom som orsakar symtomen.
En njurglomerulus är en samling kapillärer inne i en njure som spelar en viktig roll i reningsprocessen av blodet. Den bildas när efferenta arterioler, de små artärerna som leder bort blod från glomerulus, delar sig och blir till en uppsättning kapillärer innan de återförenas och formar en efferent ven.
Glomerulus är den del av nefronet, det grundläggande filtreringsenheten i njuren, där blodfiltrat bildas. När blod passerar genom glomerulus sker en ultrafiltration, vilket innebär att vatten, små molekyler och joner passerar genom kapillärväggen medan större molekyler, som proteiner och celler, förblir kvar i blodet.
Njurglomerulusen är en viktig struktur eftersom den reglerar reningsprocessen och hjälper till att kontrollera vätske- och elektrolytbalansen i kroppen.
Proteinuria är ett medicinskt tillstånd där det uppmätts förhöjda nivåer av protein, särskilt albumin, i urinen. Normalväg är att lite protein läcker ut via nyckelhålen i glomerulus (en del av nefronet i njuren), men när glomerulus skadas eller blir inflammerat kan det orsaka en ökad permeabilitet för protein, vilket leder till proteinuri.
Det finns två typer av proteinurier:
1. Ortoftalmisk proteinuri: Detta innebär att det uppmätts mer än 150 mg protein per deciliter (mg/dL) i en urinprova som tas under ett timme. Denna typ av proteinuri kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i njurarna, men kan också förekomma hos friska individer efter fysisk aktivitet eller vid förkylningar.
2. Paraproteinuri: Detta innebär att det uppmätts höga nivåer av specifika typer av protein, så kallade paraproteiner, i urinen. Denna typ av proteinuri kan vara ett tecken på multipel myelom eller andra monoklonala gammopatier.
Proteinuria kan också vara en indikation på njursjukdomar som glomerulonefrit, nefrotiskt syndrom, diabetes och hypertension. Det är viktigt att undersöka orsaken till proteinurin för att kunna behandla underliggande sjukdom eller skada.
Hemoglobinuri är ett medicinskt tillstånd där hemoglobin, ett protein som finns i röda blodkroppar, releaseas och färgar urinen röd. Detta kan inträffa när röda blodkroppar bryts ner, till exempel vid en blodkörtelsjukdom eller efter en allvarlig blödning. I vissa fall kan hemoglobinuri vara ett tecken på en allvarlig sjukdom som behöver omedelbar medicinsk behandling.
Puromycin är ett antibiotikum som produceras av bacterien Streptomyces alboniger. Det används vanligtvis inom molekylärbiologi som ett selektivt medel för att döda celler som inte har integrerat en specifik plasmid eller virus i sitt genomet korrekt.
Puromycin fungerar genom att efterlikna de tre sista aminosyrorna i en peptidlänk och binda till den växande peptidkedjan under proteinsyntesen. När det gör detta stoppar puromycin proteinsyntesen, vilket orsakar att cellen dör.
I medicinskt hänseende har puromycin använts för att behandla vissa typer av cancer, men det används inte längre på grund av dess toxicitet och biverkningar.
Citrinin är ett mycotoxin, eller svampgift, som produceras av vissa slags svampar, särskilt i släktet Penicillium och Aspergillus. Det kan förekomma i vissa livsmedel, till exempel vispgröna, vissa sorters grönsaker och kryddor, och kan orsaka skadliga effekter hos djur och människor om intaget överstiger vissa nivåer. Symptomen på citrininförgiftning kan variera, men kan inkludera illamående, kräkningar, diarré, huvudvärk och i allvarliga fall skada lever och njurar.
Den medicinska definitionen av Citrinin är ett svampgift som har en molekylformel av C13H14O5 och en molmassa på 250,25 g/mol. Det är lösligt i vatten och organiska lösningsmedel och kan vara stabilt under vissa förhållanden. Citrinin har också visat sig ha antibiotiska egenskaper, men används inte som läkemedel på grund av sina skadliga effekter.
Karboprost är ett syntetiskt prostaglandin F2α-analog med kontraktile verkan på glatt muskulatur, särskilt i uterus. Det används som medicinsk behandling för att inducera födsel och för att behandla postpartum blödningar orsakade av atoni i livmodern (icke-kontraherande livmoder). Karboprost kan också användas för att behandla glaukom genom att minska ögats inre tryck.
Läkemedlet verkar genom att stimulera kontraktioner i livmodern, vilket hjälper till att stänga av blodflödet från moderkakan efter förlossningen och på så sätt minska risken för allvarliga blödningar. Vid behandling av glaukom verkar karboprost genom att öka ackommodationen i ögat, vilket leder till en minskad ögontryck.
Det är viktigt att notera att användning av karboprost kan leda till biverkningar som illamående, kräkningar, diarré och buksmärtor. I sällsynta fall kan det också orsaka allvarliga biverkningar som andningssvårigheter, hjärtklappning eller allergiska reaktioner.
Podocyter är nervceller som finns i hälsoresandes (glomerulus) kärlväggar inne i nyren. Dessa celler har långa utskott (fotprocesser) som sträcker sig över kapillärernas yta och bildar ett slags filter, genom vilket små blodplasmamolekyler kan passera medan större molekyler och celler inte kan. Podocyterna har en viktig roll i att reglera proteintransporten mellan blodbanan och urinbanan, och skador på podocyterna kan leda till proteinuri (proteiner i urinen) och nedsatt njurfunktion.