Nefroskleros
Hypertoni, renal
Hypertoni, malign
Proteinuria
Njurglomerulus
Högt blodtryck
Råttor, inavlade SHR
Njursvikt, kronisk
ACE-hämmare
Njursjukdomar
Nefrosklerose (eller nefrosclerosis) är en medicinsk term som refererar till förhårdnaden och skrumpligheten i njurarnas blodkärlsväggar, vilket orsakas av olika sjukdomsförlopp. Detta kan leda till nedsatt njurfunktion och eventuell njurskada.
Det finns två huvudtyper av nefroskleros: ischemisk (där blodflödet till njuren minskar) och non-ischemisk (där direkt skada orsakas på kärlväggarna, exempelvis vid högt blodtryck eller diabetes).
I ischemisk nefroskleros kan förkalkningar (kalciumavlagringar) förekomma i de förtjockade kärlväggarna, vilket ytterligare kan försämra njurfunktionen. I non-ischemisk nefroskleros kan det finnas inflammation och ärrbildning i kärlen som orsakas av högt blodtryck eller diabetes.
Symptomen på nefroskleros kan variera, men inkluderar ofta protein i urinen (proteinuri), blod i urinen (hematuri), ökad urinproduktion (polyuri) och ökat behov av att urinera (natturgi). I ett senare skede kan det leda till nedsatt njurfunktion, med symtom som trötthet, minskad aptit, illamående och i värsta fall fullständig njursvikt.
Renal hypertoni, även känt som sköldkörtelhypertoni, är ett tillstånd där njurarna producerar urin med högre koncentration av salt (natrium) än normalt. Detta leder till en ökad mängd vätska som absorberas tillbaka till kroppen och en ökning av blodvolymen, vilket i sin tur kan leda till högt blodtryck (hypertoni).
Det är värt att notera att renal hypertoni inte ska förväxlas med primärt högt blodtryck eller essentiell hypertoni, som orsakas av en kombination av genetiska och miljömässiga faktorer. I stället är renal hypertoni ett sekundärt tillstånd som orsakas av någon underliggande sjukdom eller skada, såsom njursjukdomar, vissa läkemedel eller hormonella rubbningar.
För att diagnostisera renal hypertoni behövs vanligen en kombination av kliniska tester och undersökningar, inklusive blod- och urinprov, bilddiagnostik och ibland speciella funktionstester på njurarna. Behandlingen av renal hypertoni beror på underliggande orsaken till tillståndet, men kan innefatta förändringar i livsstilen, ändringar i medicinering och i vissa fall specifika behandlingsmetoder för den underliggande sjukdomen.
Malign hypertension är ett allvarligt tillstånd som kännetecknas av mycket högt blodtryck, ofta över 200/120 mmHg, och skador på olika organ i kroppen. Det kan orsakas av en underliggande sjukdom eller vara idiopatisk (med okänd orsak). Malign hypertension är ett medicinskt akut tillstånd som kräver omedelbar behandling för att förebygga ytterligare skador på organ som hjärtat, njurarna och hjärnan.
Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."
Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.
Proteinuria är ett medicinskt tillstånd där det uppmätts förhöjda nivåer av protein, särskilt albumin, i urinen. Normalväg är att lite protein läcker ut via nyckelhålen i glomerulus (en del av nefronet i njuren), men när glomerulus skadas eller blir inflammerat kan det orsaka en ökad permeabilitet för protein, vilket leder till proteinuri.
Det finns två typer av proteinurier:
1. Ortoftalmisk proteinuri: Detta innebär att det uppmätts mer än 150 mg protein per deciliter (mg/dL) i en urinprova som tas under ett timme. Denna typ av proteinuri kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i njurarna, men kan också förekomma hos friska individer efter fysisk aktivitet eller vid förkylningar.
2. Paraproteinuri: Detta innebär att det uppmätts höga nivåer av specifika typer av protein, så kallade paraproteiner, i urinen. Denna typ av proteinuri kan vara ett tecken på multipel myelom eller andra monoklonala gammopatier.
Proteinuria kan också vara en indikation på njursjukdomar som glomerulonefrit, nefrotiskt syndrom, diabetes och hypertension. Det är viktigt att undersöka orsaken till proteinurin för att kunna behandla underliggande sjukdom eller skada.
En njurglomerulus är en samling kapillärer inne i en njure som spelar en viktig roll i reningsprocessen av blodet. Den bildas när efferenta arterioler, de små artärerna som leder bort blod från glomerulus, delar sig och blir till en uppsättning kapillärer innan de återförenas och formar en efferent ven.
Glomerulus är den del av nefronet, det grundläggande filtreringsenheten i njuren, där blodfiltrat bildas. När blod passerar genom glomerulus sker en ultrafiltration, vilket innebär att vatten, små molekyler och joner passerar genom kapillärväggen medan större molekyler, som proteiner och celler, förblir kvar i blodet.
Njurglomerulusen är en viktig struktur eftersom den reglerar reningsprocessen och hjälper till att kontrollera vätske- och elektrolytbalansen i kroppen.
'Högt blodtryck' (hypertension) definieras som en varaktig ökning av systoliskt blodtryck över 140 mmHg och/eller diastoliskt blodtryck över 90 mmHg. Det är värt att notera att dessa gränser kan variera något beroende på individuella faktorer och ålder. I alla fall rekommenderas åtgärder för att minska blodtrycket om det uppmätts över 130/80 mmHg vid flera tillfällen. Högt blodtryck kan vara ett potentialt livshotande tillstånd eftersom det ökar risken för allvarliga hälsoeffekter som stroke, hjärtinfarkt och njursvikt.
SHR står för "Spontaneous Hypertensive Rat" och är en typ av muslavar som har selektivt avlats för att utveckla spontan högt blodtryck (hypertension). Detta gör SHR-musen till ett viktigt forskningsdjur inom studier av blodtrycksreglering och kardiovaskulära sjukdomar.
SHR-musen utvecklar högt blodtryck redan vid en ung ålder, och detta är ett resultat av genetiska faktorer snarare än någon påverkan från miljön eller experimentell manipulation. Det finns också andra subtyper av SHR-musar som har selektivt avlats för att undersöka specifika aspekter av blodtryck och kardiovaskulär funktion, till exempel SHR/NH (SHR med normala storlek) och SHRSP (SHR med stroke-proneness).
I medicinsk forskning används ofta djurmodeller som SHR för att studera sjukdomar hos människor, eftersom det är lättare att kontrollera och manipulera genetiska och miljömässiga faktorer hos djur än hos människor. Därför kan forskarna använda sig av djurmodeller som SHR för att undersöka hur högt blodtryck utvecklas, hur det påverkar kroppen och vilka behandlingar som kan vara effektiva för att minska eller förhindra dess skadliga effekter.
Chronic renal failure (CRF), also known as chronic kidney disease (CKD), är ett progressivt tillstånd där njurarnas funktion gradvis försämras över en längre tidsperiod, vanligtvis i flera månader eller år. Detta kan leda till en påtaglig nedsättning av njurens förmåga att rensa blodet från avfallsprodukter och överskott av vatten. CRF kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador som skadar de glomerulära filtrationsenheterna (GFR) och de tubulära funktionerna i njurarna.
I de tidiga stadierna av CRF kan symptomen vara milda eller saknas helt, men med tiden kan patienter uppleva symtom som trötthet, svaghet, nedsatt aptit, ödem (öknas eller vätskeansamlingar i kroppen), blodbrist (anemi) och störningar i mineral- och elektrolytbalansen. CRF kan också leda till komplikationer som högt blodtryck, sänkt benmärgsfunktion, försämrad immunförsvar, ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och njursten.
Behandlingen av CRF fokuserar på att kontrollera symtom och komplikationer, samt att fördröja eller stoppa framskridandet av sjukdomen. Den kan innefatta livsstilsförändringar som kost- och vattenrestriktioner, fysisk aktivitet, rökavvänjning och kontroll av andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar. Medicinska behandlingar kan omfatta blodtrycksmedel, läkemedel som reglerar mineral- och elektrolytbalansen, behandlingar mot anemi och behandlingar av komplikationer såsom njursten och infektioner. I vissa fall kan dialys eller njurtransplantation vara aktuella behandlingsalternativ.
En ACE-hämmare (angiotensin-konverterande enzym-hämmare) är ett typ av blodtrycksmedicin som fungerar genom att hindra enzymet angiotensin-konverterande enzym från att konvertera angiotensin I till angiotensin II, vilket i sin tur orsakar blodkärlens konstriktion och ökar blodtrycket. Genom att hämma denna process sänks blodtrycket och förbättras hjärtats funktion. ACE-hämmare används också för att behandla hjärtsvikt, njursjukdom orsakad av diabetes, och andra tillstånd där ett sänkt blodtryck kan vara nyttigt.
"Njursjukdomar" refererar till sjukdomar eller störningar som drabbar urinvägar och/eller de två njurarna. Njuren har flera viktiga funktioner, bland annat att filtrera blodet, reglera vätske- och elektrolytbalansen samt producera hormoner.
Exempel på njursjukdomar inkluderar:
1. Glomerulonefrit - en grupp av sjukdomar som drabbar de små blodkärlen (glomeruli) i njuren, vilket kan leda till blod och protein i urinen, ödem och högt blodtryck.
2. Nephrotiskt syndrom - en samling symtom som orsakas av skada på de små blodkärlen (glomeruli) i njuren, vilket leder till stor mängd protein i urinen, lägre albuminnivåer i blodet och ödem.
3. Pyelonefrit - en infektion i njurarna eller urinvägarna som orsakas av bakterier.
4. Nephrolitiasis (källdjurssten) - när stenar bildas i njuren eller urinvägarna, vilket kan leda till smärta, blod i urinen och infektioner.
5. Polycystisk njursjukdom - en ärftlig sjukdom där flera cystor (säckar fyllda med vätska) bildas i njurarna, vilket kan leda till nedsatt njurfunktion och njurförsämring.
6. Akut tubulär nekros - en plötslig skada på de små rörformade strukturerna (tubuli) i njuren, vilket kan orsakas av olika faktorer som infektioner, droger och lägre blodtryck.
7. Kronisk njursvikt - en progressiv nedsättning av njurfunktionen över tid, vilket kan leda till symtom som trötthet, ödem, förhöjd blodtryck och onormala kemiska värden i blodet.
Det är viktigt att söka vård om du upplever några av dessa symtom eller har andra oroande tecken eller symptom relaterade till njurarna.