Bäcken
Njursjukdomar
Njurtransplantation
Bäckentumörer
Njurkanaler
Njurbark
Acute Kidney Injury
Njursvikt, kronisk
Urinledare
Hydronefros
Njurmärg
Njurstenar
Polycystnjure
Njurglomerulus
Sittben
Njurkanaler, proximala
Njurfunktionstester
Njurkalkar
Urinledartumörer
Lesser Pelvis
Bäckenmätning
Blygdben
Höftben
Njurkanaler, samlande
Polycystnjure, autosomal dominant
Njurens koncentrationsförmåga
Nefrektomi
'Njurbäcken' (renal pelvis en engelska) är den centrala, expanderande delen av urinvägssystemet i njuren där urinen samlas innan den transporteras till urinblåsan. Det är en slags trattformad struktur som har formen av en bägare och leder urinen från de två njurarnas funktionella enheter, de små nieren (nefron), till uretärerna och sedan till urinblåsan. Njurbäckens väggar är gjorda av muskulatur som hjälper till att transportera urinen genom peristaltiska rörelser.
"Bäcken" är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av skelettet som utgör den bakre, nedre delen av kroppen och bildar en ringformad struktur. Bäckenet består av fyra ben, två sidoben (ilia, ischium) och ett blygdben (pubis) på varje sida som är sammanvuxna med varandra i det främre, nedre hörnet (symfysen).
Bäckenet har flera viktiga funktioner, bland annat att bilda en kraftig struktur för att skydda de inre organen och som en fästanordning för muskler och ligament. Det är också den del av kroppen där benen är fogade till resten av kroppen och möjliggör rörelser som gång, spring, sitt och stå.
Bäckenet är också viktigt för kvinnors fortplantning, eftersom det bildar en passageväg för fosterutvecklingen under graviditeten och hjälper till att stödja livmodern och andra reproduktiva organ.
Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."
Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.
"Njursjukdomar" refererar till sjukdomar eller störningar som drabbar urinvägar och/eller de två njurarna. Njuren har flera viktiga funktioner, bland annat att filtrera blodet, reglera vätske- och elektrolytbalansen samt producera hormoner.
Exempel på njursjukdomar inkluderar:
1. Glomerulonefrit - en grupp av sjukdomar som drabbar de små blodkärlen (glomeruli) i njuren, vilket kan leda till blod och protein i urinen, ödem och högt blodtryck.
2. Nephrotiskt syndrom - en samling symtom som orsakas av skada på de små blodkärlen (glomeruli) i njuren, vilket leder till stor mängd protein i urinen, lägre albuminnivåer i blodet och ödem.
3. Pyelonefrit - en infektion i njurarna eller urinvägarna som orsakas av bakterier.
4. Nephrolitiasis (källdjurssten) - när stenar bildas i njuren eller urinvägarna, vilket kan leda till smärta, blod i urinen och infektioner.
5. Polycystisk njursjukdom - en ärftlig sjukdom där flera cystor (säckar fyllda med vätska) bildas i njurarna, vilket kan leda till nedsatt njurfunktion och njurförsämring.
6. Akut tubulär nekros - en plötslig skada på de små rörformade strukturerna (tubuli) i njuren, vilket kan orsakas av olika faktorer som infektioner, droger och lägre blodtryck.
7. Kronisk njursvikt - en progressiv nedsättning av njurfunktionen över tid, vilket kan leda till symtom som trötthet, ödem, förhöjd blodtryck och onormala kemiska värden i blodet.
Det är viktigt att söka vård om du upplever några av dessa symtom eller har andra oroande tecken eller symptom relaterade till njurarna.
En njurtransplantation är en medicinsk procedure där en persons skadade eller funktionshindrade nära är ersatta med en frisk nära från en annan person, som kallas en donator. Detta är vanligtvis en livräddande behandling för personer med slutstadium njursvikt.
Under operationen transplanteras den fungerande nieren till patientens buk, där den ansluts till blodkärlen och urinvägssystemet. Efter operationen kommer patienten att behöva ta immunosuppressiva läkemedel för resten av sitt liv för att förhindra avstötning av den nya nären.
Njurtransplantation kan vara en källa till betydande förbättringar i patientens livskvalitet och livslängd, men det finns också risker och komplikationer som är associerade med proceduren. Dessa inkluderar bland annat risken för avstötning av den nya nären, infektioner, blödningar och andra komplikationer relaterade till kirurgin.
'Bäckentumörer' (bladder tumors) är en allmän term för abnorma tillväxtar i urinblåsan. De flesta bladdertumörerna är cancerartade, men det kan också förekomma godartade tumörer.
Cancerartade bladdertumörer delas vanligen in i två kategorier: urothelcellcancer (tidigare kallat transsitionell cellcancer) och icke-urothelcellcancer. Urothelcellcancer är den vanligaste typen av bladdercancer och utgör cirka 90% av alla diagnoser. Denna typ av cancer utvecklas i de celler som bildar urinblåsans ytskikt (urotelet). Icke-urothelcellcancer är ovanligare och kan inkludera sådana typer som squamous cell cancer och adenocarcinoma.
Godartade bladdertumörer, även kallade benigna bladdertumörer, är sällsynta. De flesta godartade tumörer i urinblåsan är papiller, som sticker ut från ytan av urinblåsans insida och består av vävnader som liknar de normala cellerna i bladdern.
Det är viktigt att notera att det finns en rad olika orsaker till att abnorma tillväxtar uppstår i urinblåsan, inklusive infektioner, kronisk irritation och exponering för vissa kemikalier. Om du eller någon annan har frågor om bladdertumörer rekommenderar vi starkt ett besök hos en läkare eller specialist för att få en korrekt diagnos och behandlingsplan.
'Njurkanaler' refererar till de rörformade strukturerna i njuren som transporterar urin från njurbarken till urinblåsan. Det exakta begreppet på medicinska engelska är 'renal tubules', och de är en del av nefron, den grundläggande enheten i njurens funktion.
Njurkanalarna består av flera sektioner: proximala tubuli, loop of Henle, distala tubuli och samlingsrör (collecting ducts). Varje sektion har specifika funktioner som hjälper till att filtrera blodet, absorbera vatten, glukos, salter och andra näringsämnen, och reglera elektrolytbalansen i kroppen. Urinen som bildas av njurkanalarna leds sedan till urinblåsan via uretärer (ureters).
'Njurbark' är ett medicinskt begrepp som refererar till den yttre, icke-cellulära strukturen i njurarna som utgör en barriär mellan det inre vävnadsmassan (kortikalis) och det yttre höljet (kapsylen). Njurbarken består av ett komplext nätverk av blodkärl, lymfkärl, nerver och bindväv. Den innehåller också Bowmans kapsel, som omger de små njurfunktionella enheterna, nefron. Njurbarken har flera viktiga funktioner, bland annat att filtrera blodet och producera urin.
Kortfattat kan njurtumörer definieras som onkologiska tillstånd orsakade av obehindrad celldelning och växt i njurarna. Detta kan leda till att godartade (benigna) eller elakartade (maligna) tumörer bildas. De vanligaste formerna av njurtumörer är kidney cancer, som oftast drabbar vuxna och kan vara av olika subtyper beroende på vilken celltyp de utvecklas ifrån. Renal cell carcinom (RCC) är den vanligaste subtypen och representerar ungefär 80-85% av alla njurcancerfall. Andra typer inkluderar transsitional cell carcinom, Wilms tumör (som främst drabbar barn) och sarcoma. Symptomen på njurtumörer kan variera beroende på storlek och placering men kan inkludera blod i urinen, smärta eller obehag i ländryggen, onormala urinerade mängder och viktminskning. Behandlingen beror på typ, grad och stadium av tumören men kan omfatta kirurgi, strålbehandling, immunoterapi eller målinriktad terapi.
'Acute Kidney Injury' (AKI) är en plötslig och ofta reversibel nedsättning av den njurfunktion som orsakas av olika faktorer, såsom nedsatt blodcirkulation, skada på njurtubuli, obstruktion i urinvägarna eller exotoxiner. AKI definieras vanligtvis som en plötslig (inom 48 timmar) och kraftig (minst 0,3 mg/dL eller 26,5 μmol/L över basvärdet) ökning av kvoten för kreatinin i serum, en minskad urinproduktion (
Chronic renal failure (CRF), also known as chronic kidney disease (CKD), är ett progressivt tillstånd där njurarnas funktion gradvis försämras över en längre tidsperiod, vanligtvis i flera månader eller år. Detta kan leda till en påtaglig nedsättning av njurens förmåga att rensa blodet från avfallsprodukter och överskott av vatten. CRF kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador som skadar de glomerulära filtrationsenheterna (GFR) och de tubulära funktionerna i njurarna.
I de tidiga stadierna av CRF kan symptomen vara milda eller saknas helt, men med tiden kan patienter uppleva symtom som trötthet, svaghet, nedsatt aptit, ödem (öknas eller vätskeansamlingar i kroppen), blodbrist (anemi) och störningar i mineral- och elektrolytbalansen. CRF kan också leda till komplikationer som högt blodtryck, sänkt benmärgsfunktion, försämrad immunförsvar, ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar och njursten.
Behandlingen av CRF fokuserar på att kontrollera symtom och komplikationer, samt att fördröja eller stoppa framskridandet av sjukdomen. Den kan innefatta livsstilsförändringar som kost- och vattenrestriktioner, fysisk aktivitet, rökavvänjning och kontroll av andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdomar. Medicinska behandlingar kan omfatta blodtrycksmedel, läkemedel som reglerar mineral- och elektrolytbalansen, behandlingar mot anemi och behandlingar av komplikationer såsom njursten och infektioner. I vissa fall kan dialys eller njurtransplantation vara aktuella behandlingsalternativ.
'Urinledare' (i medicinsk kontext) refererar till de rör som transporterar urin från njurarna till urinblåsan. Dessa rör kallas också uretärer och är en del av urinvätsystemet. Det finns två slags urinledare: en på vardera sida av kroppen, kallade de tidiga eller uppstigande urinledarna (eller pelvis Kalicalices), som leder urinen från njurarna ner till urinblåsan. De två uppstigande urinledarna sammanstrålar sedan och bildar den slutliga delen av urinledaren, även kallad den nedstigande urinledaren eller uretra, som leder urinen från urinblåsan och ut genom kroppen via urinröret.
'Hydronefros' är ett medicinskt tillstånd där urinansamling i njuren orsakar en ökning av trycket och ledde till en abnormt uppsvällning av den. Detta händer när urinen inte kan rinna fritt genom urinvägarna, ofta på grund av en obstruktion någonstans i systemet. Hydronefros kan vara associerad med smärta, urinvägsinfektioner eller skada på njuren om det lämnas obehandlat.
'Njurmärg' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en småfläckig, ofta rödaktig hudförändring som kan vara ett tecken på en allergisk reaktion eller annan hudirritation. Njurmärken kan också kallas urtikaria eller nedsvällningar och de uppstår när blodkärlen i huden expanderar och därmed får vätska att läcka ut, vilket orsakar en upphöjd, klumpig yta. De kan variera i storlek från några millimeter till flera centimeter i diameter och kan vara smärtsamma eller kliande. Njurmärken kan vara ett tillfälligt tillstånd som varar från några minuter till timmar, men de kan också vara en del av en långvarig sjukdom. De kan orsakas av en mängd olika faktorer, inklusive allergi, infektioner, stress, vissa läkemedel och sjukdomar som lever- eller njursjukdomar.
'Njurstenar' är ett samlingsbegrepp för olika slags inflammatoriska tillstånd i njurens vävnad. Det kan orsakas av infektioner, autoimmuna sjukdomar eller andra skador på njuren. Njurstenar kan vara akuta eller kroniska och de kan variera i allvarlighetsgrad från milda till livshotande.
I vissa fall kan njurstenar leda till komplikationer som njursvikt, blod i urinen och ödem. Behandlingen av njurstenar beror på orsaken till tillståndet och dess allvarlighetsgrad. I milda fall kan vila, vätskeintag och smärtstillande medel vara tillräckliga, medan mer allvarliga fall kan kräva starkare behandling som antibiotika eller immunsuppressiva läkemedel. I vissa fall kan även operation vara nödvändig.
Polycystic kidney disease (PKD) är en arvsförändring som orsakar flera cyster (flaskaformade strukturer fyllda med vätska) att bildas i njurarna. Det finns två huvudtyper av PKD: autosomal dominant polycystisk njursjukdom (ADPKD) och autosomal recessiv polycystisk njursjukdom (ARPKD). ADPKD är den vanligaste typen och orsakas av en genetisk mutation som ärvs från en förälder. ARPKD är sällsyntare och orsakas av en genetisk mutation som båda föräldrarna måste vara bärare av för att barnet ska få sjukdomen. PKD kan leda till njurfunktionsnedsättning, smärta, blod i urinen och i vissa fall levercyster. Behandlingen av PKD fokuserar vanligtvis på att hantera symtomen och komplikationerna som orsakas av sjukdomen.
En njurglomerulus är en samling kapillärer inne i en njure som spelar en viktig roll i reningsprocessen av blodet. Den bildas när efferenta arterioler, de små artärerna som leder bort blod från glomerulus, delar sig och blir till en uppsättning kapillärer innan de återförenas och formar en efferent ven.
Glomerulus är den del av nefronet, det grundläggande filtreringsenheten i njuren, där blodfiltrat bildas. När blod passerar genom glomerulus sker en ultrafiltration, vilket innebär att vatten, små molekyler och joner passerar genom kapillärväggen medan större molekyler, som proteiner och celler, förblir kvar i blodet.
Njurglomerulusen är en viktig struktur eftersom den reglerar reningsprocessen och hjälper till att kontrollera vätske- och elektrolytbalansen i kroppen.
'Sitstanddesk' eller 'ståsittelese' er en skrivebord som kan justeres i høyde, slik at brukeren kan være både sittende og stående mens de arbeider. Dette designet tillater brukeren å alternere mellom sitt- og ståposisjoner under arbeidet, som kan føre til forbedringer i sundhet og komfort.
En medicinsk definisjon av 'sitstanddesk' vil være:
Ett justerbart skrivebord designet for å tillate brukeren å arbeide både sittende og stående, fremme alternasjon mellom stillingene og eventuelle positive heleseffekter som forbedret kretsløp, muskelaktivitet og energileveranse.
"Proximalnefron" eller "proximala njurkanaler" refererar till de första tubulära delarna i nefronet, det grundläggande funktionella enheten i en nyckelkörtel (njure). Proximala njurkanaler är ansvariga för att reabsorba upp till 65-80% av filtrerat plasma som passerar genom glomerulus, inklusive vatten, glukos, aminosyror och salter. Dessa tubuli börjar vid urinminneskärlets (Bowmans kapsels) utgång och fortsätter till den plats där distala tubuli börjar. Proximala njurkanaler är väsentliga för att hålla homeostas i kroppen genom att balansera vatten, elektrolyt- och syra-basnivåer.
En njurfunktionstest är ett medico-tekniskt undersökningsförfarande som används för att utvärdera hur väl njurarna fungerar i kroppen. Det finns olika typer av njurfunktionstester, men de flesta mäter någon form av urin- eller blodprov för att bedöma njurarnas förmåga att filtrera och rena blodet från skadliga ämnen.
Exempel på vanliga njurfunktionstester inkluderar:
1. Serumkreatinin: Detta är ett blodprov som mäter nivån av kreatinin, ett ämne som produceras i musklerna och filtreras bort av njurarna. Höga nivåer av kreatinin kan indikera nedsatt njurfunktion.
2. Glomerulär filtrationsrate (GFR): Detta är en beräkning baserad på serumkreatininnivån och andra faktorer, som ger en uppskattning av hur mycket blod filtreras genom njurarna per minut.
3. Urinanalys: Detta innebär att urinen undersöks för tecken på skada eller infektion i njurarna, såsom protein, blod eller bakterier.
4. Bilddiagnostik: Metoder som ultraljud, datortomografi (CT) och magnetresonanstomografi (MRT) kan användas för att undersöka strukturen och funktionen hos njurarna.
Sammanfattningsvis är njurfunktionstester en viktig grupp medicinska tester som används för att bedöma hur väl njurarna fungerar, upptäcka eventuella problem och övervaka behandlingen av njursjukdomar.
'Njurkalkar' (medicinskt även kallat nefrokalcinose eller renalt kalkifikationssyndrom) är ett tillstånd där små kristaller av calcium, ofta i form av oxalat eller fosfat, sedimenterar och ackumulerar sig i njurarnas små blodkärl (kapillärer) och tubuli. Detta kan orsaka skada på njurtissuet och i vissa fall leda till njursvikt om det inte behandlas. Tillståndet kan vara asymptomatiskt eller orsaka symptom som smärta, blod i urinen (hämaturi) och återkommande urinvägsinfektioner. Njurkalkar kan ha olika orsaker, till exempel genetiska faktorer, förhöjda nivåer av kalcium eller oxalat i blodet, eller vissa mediciner och sjukdomstillstånd.
'Urinledartumörer' (på latin: Tumores urethrales) är abnorma vävnads growths i urinledaren, den tubulära struktur som transporterar urin från blåsan och ut genom urinröret. Dessa tumörer kan vara bensinnerva (icke cancerbildande) eller maligna (cancerbildande).
Maligna urinledartumörer är ovanliga, men de flesta av dem är transitional cell carcinomas (TCC), som också kan förekomma i blåsan och njurarna. Andra typer av maligna urinledartumörer inkluderar squamous cell carcinomas och adenocarcinomas.
Urinledartumörer kan orsaka symptom som blödning, smärta under urinerand, svullnad eller sårbarhet i området kring urinröret, förändrad urinflöde, och problem med kontrollen över urinen. Behandlingen beror på typen, storleken och spridningen av tumören, men kan inkludera kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi.
In medical terminology, the lesser pelvis (also known as the minor pelvis or the false pelvis) is the upper and more superior portion of the pelvic cavity. It is formed by the ilium, ischium, and pubis bones of the hip bones (coxal bones) and the sacrum and coccyx (tailbone). The lesser pelvis is separated from the greater pelvis (the lower and larger part of the pelvic cavity) by a curved line called the pelvic brim.
The lesser pelvis contains several important organs, including the terminal portion of the large intestine (the rectum), the urinary bladder, and the reproductive organs (in women, the uterus, ovaries, and fallopian tubes; in men, the prostate gland and seminal vesicles).
It is worth noting that the term "lesser pelvis" is not used as frequently in medical terminology as it once was. Many modern anatomy texts and medical professionals prefer to use the terms "false pelvis" and "true pelvis" to describe the upper and lower portions of the pelvic cavity, respectively.
"Bäckenmätning" är en medicinsk term som refererar till mätningen och bedömandet av storleken och formen på bäckenet hos en patient. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker, såsom röntgen, CT-scan eller MRI.
Bäckenmätning används ofta inom obstetrik och gynekologi för att bedöma patientens bäckenstorlek inför en planerad vaginal leverans eller för att diagnostisera eventuella abnormaliteter eller skador på bäckenet.
En vanlig metod för bäckenmätning är att mäta avståndet mellan två benspetsar (symfysen och coccyx) i sidled, samt höjden och bredden på bäckenöppningen. Dessa mått kan jämföras med normvärden för att bedöma om patienten har en normal storlek och form på bäckenet eller inte.
'Blygdben' er en uformell betegnelse for det skjulte, smallere område som ligger overfor skamlæberne og under undermunden hos kvinder. Den medicinske betegnelse for blygden er 'mons pubis' eller 'pudendum'. Det er normalt dækket af pubisk hår.
Det er viktig å merke på at det ikke er en sykdom og at dette området har en normal variasjon i størrelse og form mellom forskjellige mennesker.
'Korsben' er en betegnelse for en type skade på benet, hvor begge benes underarmsknogler (ofte kaldt 'skinneben') er brutt i et eller flere steder. Dette skaber ofte en formation som minder om et kors, derfor navnet 'korsben'. Denne type skade kan forekomme ved alvorlige ulykker, fx bil- eller arbejdsulykker, og kan medføre varierende grad af funktionsnedsættelse i benet. Behandlingen kan inkludere operation, stabilisering med ekstern fastsætning, fysio- og ergoterapi samt smertestillende behandling.
Höftbenet, eller acetabulum, är i människans kropp den del av bäckenet där lårbenets höjd articulerar med bäckenet. Det bildar en sockel som har formen av en bikupa och täcks av ledhuvudet på lårbenet, forming ett kulformigt ledarticulationsområde som tillåter en stor rörlighet i höftleden. Höftbenet består av tre ben, ischium, ilium och pubis, som fuseras tillsammans under utvecklingen för att bilda bäckenringen.
I medicinsk terminologi refererar "njurkanaler, samlande" till de strukturer i njuren som är ansvariga för att samla in urin från de olika delarna av njuren och leda den vidare till urinblåsan. Dessa kanaler kallas också calices, major calcical groups eller renela pelvis. De består av en uppsättning cupliknande strukturer som är placerade i den mediala delen av njuren och leder urinen in i en central hålighet, det så kallade renala pelviskanalen, som sedan fortsätter ner till urinblåsan via ureterna.
Autosomal dominante polycystiskt njursyndrom (ADPKD) är en arvsförändring på ett av våra två kromosompar som orsakar uppkomst och tillväxt av flera slemhinnekistor (cystor) i båda nieren. Detta leder till att njurarna successivt blir större, medför skada på den normala njurtissens funktion och kan leda till njursvikt under medellivslängden. ADPKD är den vanligaste arvsformen av näringsrelaterad kronisk njursvikt hos vuxna.
ADPKD orsakas av mutationer i två olika gener, PKD1 och PKD2, som kodar för proteiner involverade i celldelningen och cellsignalering. Dessa genetiska defekter leder till att cellerna i njurarna bildar cystor istället för att dö som de normalt skulle göra. Detta resulterar i en progressiv förstoring av njuren under många år, med början redan under barndomen eller tidiga vuxenlivet.
Symptomen på ADPKD kan variera mycket från person till person, men de vanligaste symptomen inkluderar smärta i flankerna, blod i urinen, högt blodtryck och ökad frekvens av urinvägsinfektioner. Andra komplikationer kan vara hjärnans blödning (intrakraniell blödning), levercystor och kolhydrattarmasteori (diabetes).
Det finns ingen botande behandling för ADPKD, men symtomen kan behandlas med mediciner och livsstilsförändringar. Njurtransplantation eller hemodialys kan bli aktuella vid slutstadiet av njursvikt.
Njurens koncentrationsförmåga är ett mått på njurarnas förmåga att koncentrera urinen, det vill säga att öka mängden av osmotiskt aktiva partiklar i urinen samtidigt som vatten tas upp från urinen och återförs till blodomloppet. Denna process regleras av hormonet antidiuretisk hormon (ADH) som produceras i hypofysen. När ADH-nivåerna i blodet är höga, ökar koncentrationsförmågan hos njurarna och mindre urin produceras med högre salt- och vattenkoncentration. Omvänt, när ADH-nivåerna är låga, minskar koncentrationsförmågan och större mängder urin produceras med lägre salt- och vattenkoncentration. En nedsatt koncentrationsförmåga kan vara ett tecken på njursjukdom eller skada på njurarna.
En nefrektomi är ett kirurgiskt ingrepp där en eller båda njurarna tas bort. Ordet kommer från grekiskans 'nephros', som betyder "njure", och 'ektomia', som betyder "avlägsnande".
Detta ingrepp kan vara nödvändigt av olika anledningar, till exempel vid cancer i njuren, svår skada på njuren eller vid allvarlig kronisk njursjukdom. I vissa fall kan enbart en del av njuren tas bort, ett så kallat partiell nefrektomi. Efter en nefrektomi behöver patienten i regel livslång ersättning av njurfunktionen, till exempel peritonealdialys eller hemodialys, om den kvarstående njuren inte har tillräcklig funktion för att upprätthålla kroppens balans av vätska och elektrolyter. I vissa fall kan en njurtransplantation vara ett alternativ.