Noninvasive Ventilation
Andningssvikt
Positive-Pressure Respiration
Andning, konstgjord
Munskydd
Fetma med alveolär hypoventilation
Respiratoravvänjning
Intubering, intratrakeal
Intermittent övertrycksventilation
Neuromuskulära sjukdomar
Syrgasbehandling
Respiratorer
Respiratory Rate
Andningsvård
Andningsvårdsavdelningar
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom
Ventilation
Andningsarbete
Lungans gasutbyte
Trakeostomi
Andetagsvolym
Utrustningsdesign
Trakeotomi
Koldioxid
Andningsmekanik
Lungödem
Kontinuerligt positivt luftvägstryck
Intensivvårdsavdelningar
Andnödssyndrom hos vuxna
Andningsfunktionstester
Högfrekvent ventilation
Andningsmuskulatur
Mannekänger
Syrgas
Evidensbaserad akutsjukvård
Sprayapparater
Syrebrist
Intensivvårdsavdelningar för barn
Behandlingsresultat
Patientövervakning
Högfrekvent jetventilation
Intensivvård
Teknetium Tc 99m-pentetat
Andning
Lungsjukdomar, obstruktiva
Prospektiva studier
Tidsfaktorer
Aerosoler
Ventilation-perfusionskvot
Hemsjukvård
Retrospektiva studier
Amyotrofisk lateralskleros
Sjukdomsgradsmått
Kronisk sjukdom
Partialtryck
Lunga
Respiratorinducerad lungskada
Statistik, icke-parametrisk
Behandlingssvikt
Lungtänjbarhet
Lufttryck
Helium
One-Lung Ventilation
Larynxmasker
Randomiserade kliniska prövningar, principer
Respiratorer, negativt tryck
Andnödssyndrom hos nyfödda
Maximal voluntär ventilation
Andning, dead space
Mellangärde
Lungskada
Andningsfysiologi
Noninvasive ventilation (NIV) är en form av mekanisk ventilation som inte kräver intubering eller en operativ ingrepp. Istället används en mask som sitter över näsen, munnen eller båda, för att leverera andningsgas till patienten och/eller avlägsna utandningsluften ifrån patienten. NIV används ofta för att stödja andningen hos patienter med akut eller kronisk respirationssvikt, såsom COPD (kronisk obstruktiv lungsjukdom), neuromuskulära sjukdomar och sömnapné.
'Andningssvikt' kan definieras som en situation där en persons andning blir hastig, ytlig och ibland också hemsken eller störd på annat sätt. Detta kan orsakas av olika medicinska tillstånd, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) eller hjärtsvikt. Andningssvikt kan också vara ett tecken på allvarliga tillstånd som lungemboli eller chock. I vissa fall kan andningssvikt behöva behandlas akut med syre, läkemedel eller mekanisk ventilation för att underlätta andningen och förhindra komplikationer.
Positive-pressure respiration är en typ av mekanisk ventilation där luft eller gas blåsas in i lungsäckarna (alveolerna) med hjälp av ett positivt tryck jämfört med atmosfärstrycket utanpå. Detta skapas vanligen genom att en andningsmask eller ett andningstuber placeras över patientens mun och näsa, varefter luften tvingas in i lungorna med hjälp av en andningsapparat.
Den positiva tryckskillnaden mellan lungsäcken och omgivningen under inandning ger upphov till en ökad volym av insukt luft jämfört med den vanliga, spontana andningen. Detta kan vara användbart i olika situationer, exempelvis när patienten inte har tillräcklig andningsvolym eller andningsfrekvens på egen hand, eller när det behövs en snabb och effektiv sätt att förse lungorna med syre.
Positiv-pressure respiration kan användas som ett akut behandlingsstöd under vård av patienter med andningssvårigheter, till exempel vid lunginflammation, skador på bröstkorgen eller muskelsvaghet. Det kan också användas som en långsiktig behandling för patienter med kroniska andningssvårigheter, såsom neuromuskulära sjukdomar eller restriktiv lungsjukdom.
Den medicinska definitionen av "konstgjord andning" (mechanisk ventilation på svenska) är when a machine is used to assist or replace spontaneous breathing. Detta kan ske när en persons egen andningsfunktion är nedsatt eller helt utlämnad, t.ex. vid allvarlig lungsjukdom, överdosering av lugnande medel eller hjärnskada. Konstgjord andning innebär att en maskin tar hand om andningen genom att pressa luft eller syre in och ut i lungsäckarna (alveolerna) med hjälp av ett slangsystem och olika typer av ventilatorer. Syfte är att underhålla livsuppehållande syre- och koldioxidnivåer i kroppen, ge läkemedel och stöd till andningsmusklerna för att främja lungornas rehabilitering.
'Munskydd' är ett föremål som används för att täcka mun och näsa, främst med syfte att reducera smittspridning av luftburen sjukdom. Det finns olika typer av munskydd, men de flesta är gjorda av ett tunt lagret av material som kan vara syntetiskt eller naturligt, som papper, plast eller tyg. Munskydd används ofta inom sjukvården och andra miljöer där smitta kan vara en risk, såsom laboratorier, livsmedelsindustrin och under pandemier eller utbrott av luftburen sjukdom. Det är viktigt att använda munskydd korrekt för att säkerställa effektiviteten och undvika onödig smitta.
Fetma med alveolær hypoventilation (OHS) er en sjeldn sykdomsbild som kombinerer fedme og alvorlig større end ventilatorisk forstyrrelse i åndedrættet. Dette fører til lavere iltleverans til kroppen, hvilket kan medføre hypoxi (lavt iltniveau) og hyperkapni (højt kuldioxidniveau i blodet).
For å definere OHS må en person have en BMI på 30 eller derover samt dokumenterte tegn på alvorlig hypoventilation under søvn, som kan inkludere:
- Højt kuldioxidniveau i blodet (PaCO2 > 45 mmHg)
- Lavt iltniveau i blodet (PaO2 < 70 mmHg)
- Svakke eller utilstrækkelige åndedrætsbevægelser under søvn
Det er viktig å skille OHS fra andre årsaker til hypoventilation, som kan inkludere neuromuskulære lidelser, hjerte-lunge sykdommer eller virkninger av værste stoffer. OHS kan behandles med viktforlust, non-invasiv ventilatorisk støtte og andre terapeutiske tiltak for å forbedre åndedrættet og iltnivåene i kroppen.
'Respiratoravvänjning' (engelska: weaning) är inom medicinsk kontext den process där patienten gradvis förbereds och hjälps att övergå från beroende av mekanisk ventilation till spontan andning. Detta uppnås genom att successivt minska stödet från respiratorn, vilket kan ske genom att ändra ventilationsläget, reducera fraktionen av insufleras syre (FiO2) och positiv lufttryck i andningsvägen.
Under processen med respiratoravvänjning övervakas patientens andningsmönster, syrgashalt i blodet, puls, blodtryck och andra vitala tecken för att säkerställa att patienten tolererar avvecklingen av mekanisk ventilation. Det är viktigt att detta görs gradvis och under kontinuerlig observation för att undvika komplikationer såsom andningssvårigheter eller muskelsvaghet, som kan förlänga behandlingstiden på respiratorn.
Respiratoravvänjning är en viktig del av intensivvård och kräver erfarenhet och skicklighet från personalen för att optimera patientens andningsfunktion och minska risken för komplikationer.
Intubering, intratrakeal, refererar till insertering av en endotracheal tube (ETT) genom munnen och ned i luftstrupen (trakean). Detta görs vanligtvis under allmänbedövning eller med lokalbedövning och sedering. Intuberingen används oftast för att underhålla och skydda luftvägen under behandlingar som involverar mekanisk ventilation, som vid allvarlig lungsvikt eller under allmänbedövning i samband med kirurgi. ETT:n sitter fast i luftstrupen och leder inandningsluften till lungorna samt avleder utandningsluften. Intuberingen måste utföras korrekt för att undvika skador på struphuvudet eller lungorna, och patientens syrgasmättnad och andning måste övervakas kontinuerligt under proceduren.
Intermittent overpressure ventilation (IOV) är en typ av mekanisk ventilation där lungorna utsätts för perioder med övertryck, alternerat med perioder av kontrollerad eller obehindrad exspiration. Detta kan användas som en behandlingsstrategi för patienter med akut respiratorisk distress syndrom (ARDS) och andra sjukdomar som påverkar andningen.
Under övertrycksperioderna pressas lungorna ut med luft, vilket hjälper till att öppna upp de små luftvägarna (alveolerna) och förbättra syreutbytet. Under exspirationstiderna kan patienten andas fritt eller med en lättare kontrollerad mekanisk ventilation, beroende på behov.
IOV är en avancerad teknik som kräver noggrann övervakning och justering för att undvika skador på lungorna orsakade av alltför högt övertryck. Den kan vara användbar i vissa fall där standardventilation inte ger tillräcklig syresättning eller avlägsnande av koldioxid från blodet.
Neuromuskulära sjukdomar är en grupp sjukdomar som påverkar nervsystemet och muskelsystemet. Dessa sjukdomar kan drabba neuronerna (nerveceller) i hjärnan, ryggmärgen eller de perifera nerverna, vilket kan leda till muskelsvaghet, kramp, kramper, sensorisk förlust och andra neurologiska symtom. Exempel på neuromuskulära sjukdomar är muskeldystrofi, myasthenia gravis, ALS (amyotrofisk lateralskleros) och polyneuropati.
Syrgasbehandling, även kallat syreterapi, är en form av behandling där patienten ges extra syre att andas in. Detta görs vanligtvis genom ett syrgastank som är anslutet till en mask som patienten har på sig. Syret behandlar syrebrist i kroppen, även kallat hypoxi.
Syrebehandling kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, till exempel lungemboli, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), cystisk fibros och andningssvikt hos nyfödda. Behandlingen kan ge patienten mer syre till blodet, förbättra syresättningen i kroppen och underlätta andningen. Syrebehandling kan ges på olika sätt beroende på patientens behov, till exempel kontinuerligt eller vid specifika tillfällen när patienten är i behov av extra syre.
En respirator är ett medicinskt d device som används för att hjälpa patienter att andas. Den består vanligtvis av en mask eller ett rör som sitter i patientens mun och/eller näsa, och en maskin som pumpar luft till och från patientens lungor. Respiratorer används ofta vid allvarliga sjukdomstillstånd såsom lungsjukdom, överdosering av narkotika eller när patienten är under behandling med bedövning under operation. Respiratorn hjälper patienten att andas genom att leverera syre och/eller avlägsna koldioxid från lungorna. Den kan också användas för att stödja andningen hos patienter som har skador på andningsmuskulaturen eller andningscentrum i hjärnan.
'Respiratory Rate' refererar till antalet andetag en person tar per minut. Det är en viktig vitalparameter som används för att bedöma en persons andningsstatus och hälsa. Normal respirationsfrekvens för en vuxen person vid vila ligger vanligtvis mellan 12 och 20 andetag per minut. Ändringar i andningsfrekvens kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, som exempelvis lunginflammationer, hjärtsjukdomar eller störningar i nervsystemet.
"Andningsvård" (ventilation in medical English) refererar till behandlingar och tekniker som används för att hjälpa eller ersätta andningen hos en person. Detta kan involvera mekanisk ventilation med hjälp av en maskin som pressar luft eller syre in i lungorna via en tub som placerats i luftvägarna (endotrachealtub). Andningsvård kan också innefatta icke-invasiva tekniker, såsom kontinuerligt positivt lufttryck (CPAP) eller bipap, där luft trycks in genom en mask som sitter över näshålan och munnen.
Andningsvården kan vara nödvändig för patienter med andningssvikt orsakad av skada, sjukdom eller operation. Det är också en del av intensivvården och används ofta för patienter som är i koma eller under bedövning under operation. Andningsvården måste övervakas och justeras kontinuerligt av välutbildad personal för att säkerställa att patienten får tillräckligt med syre och tar bort koldioxid från kroppen.
En andningsvårdsavdelning (engelska: Respiratory Care Unit, RCU) är en specialiserad avdelning inom vård och medicin som erbjuder intensivvård och behandling för patienter med allvarliga andningsrelaterade sjukdomstillstånd.
På en andningsvårdsavdelning ges ofta avancerad andningsstöd, till exempel mekanisk ventilation, noninvasiv ventilation och kontinuerlig positiv lufttryck (CPAP), för att underlätta andningen och stödja lägre luftvägar. Andningsvårdspersonal, som består av särskilt utbildade respiratorterapeuter, lungläkare och sjuksköterskor, arbetar tillsammans för att ge patienterna den bästa möjliga vården och återhämtningen.
Andningsvårdsavdelningar tar ofta emot patienter som har diagnostiserats med akut lungödem, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), astma, lungemboli, neuromuskulära sjukdomar och andra allvarliga andningsrelaterade tillstånd. Dessutom kan andningsvårdsavdelningar erbjuda avancerad diagnostik som bronskopi, lungfunktionsprov och blodgasanalys för att fastställa diagnosen och utvärdera behandlingens effektivitet.
'Hyperkapni' betyder att ett persons koldioxidhalt i blodet är för hög. Normalvärdet för koldioxidpartialtryck (pCO2) i blodet ligger vanligtvis mellan 35 och 45 mmHg. Hyperkapni definieras som när pCO2-värdet överstiger 45 mmHg.
Hyperkapni kan orsakas av olika sjukdomar eller tillstånd, såsom lungförlamning, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), sömnapné och andra störningar i andningsmönstret. Symptomen på hyperkapni kan variera beroende på svårighetsgraden och kan inkludera yrsel, huvudvärk, trötthet, förvirring, andfåddhet och i allvarliga fall koma eller till och med död.
Behandlingen av hyperkapni beror på orsaken till tillståndet och kan innebära behandlingar som andningsstimulans, syreterapi, mekanisk ventilation eller behandling av underliggande sjukdom eller störning.
Kroniskt obstruktiv lungsjukdom (COPD) är en kronisk andningssjukdom som orsakas av andningsvägar som är trånga och inte öppnas upp fullt ut, vilket gör det svårt att andas. Detta beror vanligtvis på skador på lungornas luftvägar och lungblåsor (alveoler) till följd av exponering för rök från cigaretter eller andra skadliga ämnen i luften. Symptomen inkluderar hosta, utflöde av slem, andfåddhet och hosta vid träning eller aktivitet. COPD är en progressiv sjukdom, vilket betyder att den blir allvarligare över tiden, men det finns behandlingsalternativ som kan hjälpa att fördröja dess framskridande och lindra symtomen.
'Ventilation' refererer til den proces hvor luft bevæges ind og ud af lungerne, hvilket tillader udvekslingen af ilt og kuldioxid i blodet. Dette sker naturligt ved vejrbevægelser under åndedrættet, men kan også opnås mekanisk ved hjælp af en ventilator eller anden lignende udstyr. Ventilation er livsvigtig for at sikre, at kroppen får den ilt, den har brug for for at fungere korrekt.
Hypoventilering är ett medicinskt tillstånd där andningsvolymen eller andningsfrekvensen är för låg, vilket leder till att mängden syre i blodet minskar och mängden koldioxid i blodet ökar. Detta kan orsaka andningsbrist (hypoxi) och en förhöjd halter av koldioxid i blodet (hyperkapni). Orsakerna till hypoventilering kan vara många, inklusive neurologiska sjukdomar, muskuloskeletala problem eller läkemedelsverkan. Symptomen på hypoventilering kan variera beroende på allvarlighetsgraden och kan inkludera andnöd, yrsel, trötthet, sömnbrist och i allvarliga fall medvetslöshet eller koma. Behandlingen av hypoventilering kan bestå av andningsstimulans, andningshjälpmedel eller mekanisk ventilation.
'Andningsarbete' (eng. 'respiratory work') är ett medicinskt begrepp som refererar till de muskulära och mekaniska processerna som sker under andningen för att möjliggöra utbyte av syre och koldioxid i lungorna. Det inkluderar insmältning och utblåsning av luft, samt expansion och kontraktion av thorax (bröstkorgen) och diafragma (andningsmuskeln). Andningsarbetet regleras av andningscentrum i hjärnan och påverkas av olika faktorer som syre- och koldioxidnivåer, aktivitetsnivå och emotionella tillstånd.
Lungans gasutbyte, även känt som pulmonell gasutbyte, är ett medicinskt begrepp som refererar till mängden syre och kolmonoxid som diffunderar över alveolär-kapillärmembranet i lungorna. Detta gasutbyte är en nödvändig process för att syre ska kunna transporteras från luften vi andas in till blodomloppet, och för att kolmonoxid ska avlägsnas från blodet och utandas igen.
Under normala förhållanden är lungans gasutbyte mycket effektivt, och syre-kolmonoxid-diffusionen sker fort och löper tillbaka till jämvikt. Därför kan andningen och syresättning i blodet hålla en konstant nivå, även under fysiskt aktiva tillstånd då behovet av syre ökar.
Även om lungans gasutbyte är en viktig process för att upprätthålla homeostas i kroppen, kan det påverkas negativt av olika sjukdomar och skador som exempelvis lungsjukdomar, hjärtsvikt och hög altitud. Dessa tillstånd kan leda till syrgasbrist eller hypoxi, vilket kan ha allvarliga konsekvenser för kroppens funktioner och överlevnad.
'Lungventilation' (eller 'lunga ventilation') refererer til den proces hvor luft bevæges ind og ud af lungerne under respirationen. Det består af to faser: inhalation (inspiration) og exhalation (expiration). Under inhalation trækker musculaturen i thorax (brystkassen) luft ind i lungerne, hvilket øger volumenet og sænker trykket inde i lungerne. Under exhalation slapper musculaturen af, hvilket får brystkassen til at synke sammen igen, reducerer volumenet og forhøjer trykket inde i lungerne, så luften bliver presset ud igen. Dette er en nødvendig proces for at sikre levering af ilt til kroppen og fjerne affaldsstoffer som CO2 fra kroppen.
En trakeostomi är ett chirurgiskt ingrepp där man skapar en permanent öppning (stoma) i halsen, för att få tillgång till luftstrupen (trachean). Detta görs vanligen när luftvägen är blockerad eller störd på något sätt, till exempel vid struma, missbildningar, skador eller sjukdomar som cancer.
Efter operationen får patienten bära en speciell andningsmask (trakeostomitub) i öppningen för att underlätta andningen. Trakeostomi kan vara permanent eller tillfällig, beroende på orsaken till behandlingen och patientens hälsotillstånd.
'Anteilvolym' (også kalt andelstøttrykk eller fractional exhaled volume of carbon dioxide, FeCO2) er en måling af det relative indhold af CO2 i den udånde luft. Det er defineret som forholdet mellem udåndets CO2-volum og totalt udåndet volum under specifikke forsøgsbetingelser, typisk udført under kontrollerede vejrforhold og standardiserede respiratoriske manøvrer.
Anteilvolym er et vigtigt klinisk mål, der ofte anvendes i intensivmedicinsk pleje for at overvåge patienters respiratoriske funktion og tilpas behandlingen. For eksempel kan ændringer i andetagsvolymet vise på komplikationer som lungeemboli, lungeödem eller respirationssvigt.
Det er vigtigt at understrege, at korrekt tolkning af andetagsvolym må tage højde for patientens kliniske tilstand, medicinske behandling og andre faktorer, der kan påvirke dette mål. Derfor bør andetagsvolym altid overvåges i sammenhæng med andre kliniske data og under ledelse af en erfaren læge eller sygeplejerske.
'Utrustningsdesign' (engelska: 'Medical Device Design') är ett område inom produktutveckling som fokuserar på att skapa, utforma och ta fram medicinska enheter och tillbehör. Enligt FDA (US Food and Drug Administration) är en medicinsk enhet något som:
1. är avsett för användning i människor diagnostiskt eller terapeutiskt, och
2. inte åstadkommer sin verkan genom kemiska aktivitet eller metabolism i eller på kroppen och som inte är en farmakologisk, immunologisk eller genetisk produkt.
Exempel på medicinska enheter inkluderar pacemakers, defibrillatorer, proteser, ortopediska instrument, katetrar, operationsbord och annan sjukvårdsutrustning.
Utrustningsdesign innefattar ett brett spektrum av aktiviteter, från behovsanalys, konceptutveckling, detaljerad design, prototypning, tillverkning och verifiering/validering enligt medicinska enhetsregleringsmyndigheters krav. Utrustningsdesigner måste ha kunskap inom områden som biokompatibilitet, användarcentrerad design, riskhantering, materialval och systemintegrering för att skapa säkra, effektiva och tillförlitliga medicinska enheter.
Tracheotomi är ett medicinskt ingrepp där man skapar en öppning genom halsen och skiljer trakean (luftstrupen) från matstrupen. Detta görs vanligen genom att skära ett hål i framsidan av struphuvudet och sedan in i luftstrupen.
Denna procedure utförs oftast när en patient har svårigheter med andningen på grund av någon form av luftvägsobstruktion eller när det behövs långvarigt mekaniskt stöd för andning, till exempel vid användning av respirator.
Efter en trakeotomi får patienten en så kallad trakeostoma, vilket är den konstgjorda öppningen i luftstrupen där en trakeostomisk tub kan placeras för att underlätta andningen och bortledning av slem eller sekret.
Koldioxid (CO2) är ett gasartat ämne som bildas vid cellandning i kroppen. Det är ett naturligt förekommande ämne i atmosfären och spelar en viktig roll i jordens klimatsystem. Koldioxid är också ett av de växthusgaser som bidrar till den globala uppvärmningen när koncentrationen i atmosfären ökar. I medicinsk kontext kan förhöjda nivåer av koldioxid i blodet (hyperkapni) orsaka andningssvårigheter och andra symtom.
Luftslukning (medicinskt) definieras som att något får inträde i luftvägarna under exempelvis andningen, istället för vanlig inandning av syre. Det kan orsakas av olika saker, till exempel vid en halsinfektion eller vid vissa former av medicinska ingrepp där patienten inte kan svälja normalt.
I värsta fall kan luftslukning leda till en lungsinflammation (pneumoni) eller ett lägre andningsstillestånd (atelett). Om du vill veta mer om detta rekommenderar jag dig att tala med din läkare eller annan medicinskt utbildad person.
Andningsmekaniken (respiratory mechanics) är det område inom fysiologi som handlar om de mekaniska processerna involverade i andningen. Det inkluderar studiet av de krafter och mekanismer som påverkar rörelserna hos lungorna och bröstkorgen under andning, samt hur dessa påverkar respirationsvolymer och luftflöden.
De viktigaste komponenterna i andningsmekaniken innefattar:
1. Kompliance (deformabilitet) av lungorna och bröstkorgen, som bestämmer hur mycket de kan expandera under tryckförändringar.
2. Resistans i luftvägarna, som påverkar hur lätt eller svårt det är att andas in och ut luft.
3. Olika muskelgrupper, såsom interkostalmusklerna, diafragen och hals- och bröstkorgsmuskulaturen, som arbetar tillsammans för att generera de nödvändiga tryckförändringarna för att möjliggöra andning.
Andningsmekaniken kan påverkas av en rad olika faktorer, inklusive ålder, kön, lungvolym, luftvägsdiameter och muskelstyrka. Dysfunktion i andningsmekaniken kan leda till andningssvårigheter och respiratoriska komplikationer, vilket gör det viktigt att förstå dessa processer för att kunna diagnostisera och behandla andningsrelaterade sjukdomar.
Lungödem definieras som en patologisk tillstånd där det accumulerats ödemfluid i lungornas interstitium och alveoler, vilket orsakar andningssvårigheter. Detta kan bero på hjärt-kärlsjukdom, njursjukdom, leverfailure eller skada av lungvävnaden. Symptomen inkluderar andfåddhet, hosta, rassel i lungorna och ibland även cyanosi. Behandlingen kan innebära att behandla underliggande orsaken samt ge diuretika för att minska mängden vätska i kroppen.
'Kontinuerligt positivt luftvägstryck' (CPAP) är en term inom medicinen, vanligen använd inom pneumologi och särskilt inom behandlingen av sömnapné. CPAP-terapi innebär att en patient ges ett kontinuerligt tryck i de övre luftvägarna med hjälp av en maskin som pumpar luft genom en mask som sitter över näsan eller munnen. Det kontinuerliga positiva lufttrycket håller andningsvägarna öppna under inandning och utandning, förhindrar andningsuppehör och underlättar andningen. CPAP används ofta för att behandla obstruktiv sömnapné (OSA), en typ av sömnapné som orsakas av upprepade andningsuppehåll eller andningssvårigheter under sömnen, vanligtvis på grund av att luftvägarna förträngs.
Intensivvårdsavdelningar, även kallade intensivvårdsenheter (IVE) eller kritiska vårdavdelningar, är specialinrättade enheter inom sjukvården där patienter med allvarliga och livshotande tillstånd ges speciell och intensiv medicinsk vård. Dessa avdelningar ställer höga krav på personalens kompetens och utrustning, då de ofta hanterar patienter med akuta organfailure, livshotande infektioner eller efter behandlingar som kan ha stor risk för komplikationer.
På en intensivvårdsavdelning finns avancerad övervakningsutrustning och specialiserad personal, såsom intensivvårdsläkare och sjuksköterskor med utbildning i intensivvård. Behandlingarna inkluderar ofta mekanisk ventilation, hemodynamisk stöd (till exempel med hjälp av intravenös drogterapi eller vasoaktiva substanser), näringsuppehållande behandlingar och andra specialiserade procedurer.
Intensivvårdsavdelningar är ofta indelade i subspecialiteter för att möta de specifika behoven hos patienter med olika former av allvarliga sjukdomstillstånd, såsom neurologiska intensivvårdsavdelningar, kardiologiska intensivvårdsavdelningar och traumatologiska intensivvårdsavdelningar.
Andnödssyndrom hos vuxna, även känt som obstruktiv sövnsapné eller sömnluftvägs obstruktion, är ett medicinskt tillstånd där luftvägarna försnörs eller helt blockeras under sömn, vilket kan leda till andningsuppehåll och syrgasmangel. Detta orsakas vanligtvis av att musklerna i struphuvudet slappnar av under sömnen, vilket får tungan att falla bakåt och blockera luftvägen. Andnödssyndrom hos vuxna kan leda till symtom som snarkning, andningsuppehåll, sömnlöshet, trötthet under dagen och ökad risk för högt blodtryck, hjärtinfarkt och stroke. Behandlingen innefattar ofta användande av ett kontinuerligt positivt luftvägspressionssystem (CPAP) eller en munplatta som håller luftvägen öppen under sömnen.
En andningsfunktionstest (PFT) är en grupp av undersökningsmetoder som mäter lungornas funktion. Denna typ av tester kan mäta lungvolymer, flödeskapacitet och syrgashalning i blodet. PFT inkluderar ofta:
1. Spirometri: Mäter luftvolym och flöde genom att andas in och ut i ett instrument som kallas spirometer. Detta kan mäta förhindringar i luftflödet, såsom obstruktion eller restriktion.
2. Lungvolymmätning: Mäter den totala lungvolymen och den residuala volymen (den luft som är kvar i lungorna efter maximal utandning). Detta kan göras med hjälp av olika metoder, till exempel body plethysmography eller helium-dilution.
3. Diffusionskapacitet: Mäter hur effektivt syre och kolmonoxid kan diffundera över alveolär-kapillärmembranet från lungorna till blodomloppet. Detta kan ge information om lungornas förmåga att utbyta gaser.
Andningsfunktionstester används ofta för att diagnostisera, övervaka och bedöma effekterna av behandlingar för lungsjukdomar som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL), cystisk fibros och interstitiell lunga
"Högfrekvent ventilation" (HFV) är en typ av mekanisk ventilation som innebär att lungorna får fler, men mindre djupa andetag per minut jämfört med den konventionella ventilationen. Denna metod används ofta vid akut lungskada (ARDS) och andra former av respirationssvikt, då syretas exchange mellan lungorna och blodomloppet är störd.
Det finns olika typer av HFV, men de flesta involverar frekvenser på 60-150 andetag per minut, jämfört med den konventionella ventilationens 12-20 andetag per minut. Dessa högre frekvenser kan hjälpa till att minska skadan på lungorna som orsakas av den konventionella ventilationen och förbättra syresättningen.
Det är viktigt att notera att användning av HFV kräver speciell utbildning och erfarenhet eftersom den kan öka risken för komplikationer som barotrauma, volutrauma och hemodynamisk instabilitet.
"Akut sjukdom" refererar till en plötslig och snabbt utvecklad medicinsk eller sjukdomstillstånd som kräver omedelbar behandling. Det kan vara orsakat av en infektion, skada, förgiftning eller ett annat medicinskt tillstånd. Symptomen är ofta allvarliga och kan hota livet om de inte behandlas omedelbart. Exempel på akuta sjukdomar inkluderar hjärtinfarkt, lungemboli, svår sepsis och meningit.
Andningsmuskulaturen, även kallad respirationsmuskulaturen, består av flera muskelgrupper som arbetar tillsammans för att hjälpa till att andas. De två viktigaste musklerna är diafragan och interkostalmusklerna.
Diafragman är en stor, platt muskel som skiljer bröstkorgen från bukhålan. När den kontraheras flyttas den nedåt, vilket ökar volymen i bröstkorgen och sänker trycket inne i lungorna, orsakande inandning av luft.
Interkostalmusklerna finns mellan varje revben och hjälper till att röra revbenen under andning. När de kontraheras under inandning flyttas revbenen uppåt och utåt, vilket ökar bröstkorgens volym och orsakar ytterligare luftintag i lungorna. Under utandning slappnar musklerna av och revbenen sänks nedåt och inåt, minskande bröstkorgens volym och pressande ut luften ur lungorna.
Andningsmuskulaturen kan också inkludera hals- och bukmuskler som hjälper till att andas under fysisk ansträngning eller vid sjukdom.
I medicska sammanhang används termen "mannekänger" sällan, men kan i vissa fall syfta på en sorts dummy eller modell av en mänsklig kropp som används för att utbilda medicinska studenter eller simulera olika medicinska scenarier. Dessa mannekänger kan variera från enkelare, icke-mobila modeller till mer avancerade, robotliknande system som kan simulera livstecken och reagera på behandlingar.
Exempelvis kan en mannekäng användas för att träna läkarstudenter i att sätta in en intravenös kateter (slang) eller för att öva på olika kirurgiska procedurer. Ibland kan mannekängerna även vara utrustade med datorbaserade simuleringssystem som kan hjälpa till att undervisa i avancerare medicinska ämnen, såsom diagnostik och behandlingsplanering.
Det är dock värt att notera att termen "mannekäng" inte är specifik för den medicinska utbildningen eller sjukvården, utan kan användas i många olika kontexter för att referera till en dummy eller modell av en mänsklig kropp.
En blodgasanalys är en laboratoriemetod för att bestämma syrgashalt, koldioxidhalt och pH-värde i ett blodprov. Denna analys används vanligen för att utvärdera patienters andnings- och syresättningsstatus, såsom vid andningssvikt, hjärt-lung-sjukdomar, metabola störningar och drogförgiftningar. Blodgasanalysen kan även ge information om elektrolytbalansen, syretransporten och acid-base-status i kroppen.
Medicinskt syrgas, ofta bara kallad syrgas, är syre i ren form som används inom sjukvården för andning. Det är ett gasartat preparat som består av minst 99% syre. Syrgas används vanligen via en andningsmask eller genom en injekterbar behållare med hjälp av en syrgaspump.
Syrgas används ofta för att behandla patienter som lider av syrebrist i blodet, till exempel på grund av lung- eller hjärtsjukdomar, trauma eller vid allvarliga infektioner. Det kan också användas under operationer och vid intensivvårdsbehandling för att stödja andningen och förbättra syresättningen i blodet.
Evidensbaserad akutsjukvård definieras som en systematisk och bedömande användning av den bästa tillgängliga forskningsbaserade evidensen i kombination med klinisk erfarenhet och patientspecifika faktorer för att stödja beslut om diagnostik, behandling och vård av akuta sjukdomar eller skador. Denna metod är inriktad på att optimera patientens utgång, minska variationen i klinisk praktik och främja livslångt lärande bland vårdpersonal och andra intressenter.
Enligt medicinskt perspektiv är en sprayapparat (även känd som en inhalationsenhet eller inhalator) ett medicinteknologiskt enhet som används för att leverera läkemedel i form av aerosoler eller andra finfördelade partiklar till luftvägarna. Sprayapparater är vanligtvis designade för att administrera läkemedel direkt till lungorna, vilket gör dem speciellt användbara för behandling av luftvägsrelaterade sjukdomstillstånd som astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och cystisk fibros.
Det finns två huvudsakliga typer av sprayapparater: pressad sprayapparat och tryckkammare inhalatorer. Pressade sprayapparater använder en mekanism som trycks in för att pressa ut läkemedlet i form av aerosol, medan tryckkammare inhalatorer använder en tryckkammare där patienten andas in läkemedlet genom att skapa ett negativt lufttryck. Varje typ har sina egna fördelar och nackdelar, och rätt typ av sprayapparat bör väljas utifrån patientens behov och förmåga att använda den korrekt.
Syrebrist, också känt som acidos, är ett medicinskt tillstånd där kroppens blod eller andra kroppsv likuor har för lågt pH-värde, vilket innebär att de är för sura. Normal pH-värde för blodet ligger mellan 7,35 och 7,45. Vid syrebrist sjunker pH-värdet under 7,35.
Syrebrist kan orsakas av olika faktorer, till exempel när kroppen producerar för mycket syra, när njurarna inte kan eliminera tillräckligt med syra eller när kroppen inte får tillräckligt med syre. Symptomen på syrebrist kan variera beroende på allvarlighetsgraden och kan inkludera andnöd, yrsel, trötthet, muskelkramp, samt i allvarliga fall koma eller dödsfall. Behandlingen av syrebrist beror på orsaken till tillståndet och kan innebära behandling med basmedel för att neutralisera överflödig syra, syreterapi för att öka syretillförseln till kroppen eller behandling av underliggande sjukdom orsakande syrebristen.
I medicinsk kontext, betyder ‘fuktighet’ vanligen förekomsten eller nivån av vatten eller vätska på eller i kroppen. Denna fuktighet kan komma från kroppsvätskor, såsom svett, slem, blod eller andra kroppsfluider. Fuktigheten kan mätas eller bedömas i olika kroppsdelar, beroende på sammanhanget.
I vissa fall kan ‘fuktighet’ även användas för att beskriva ett tillstånd där slemhinnor i kroppen producerar för mycket slem, vilket kan ses vid allergier, influensa och andra respiratoriska sjukdomar.
En intensivvårdsavdelning för barn, även kallad pediatrisk intensivvård eller neonatal intensivvård (om det handlar om nyfödda), är en specialiserad avdelning inom ett barnsjukhus där sjuka barn med allvarliga och livshotande sjukdomar eller skador ges intensiv medicinsk vård och observation.
På en intensivvårdsavdelning för barn kan barn behöva stöd för andningen, hjärt-lungmaskineri, monitoring av vitala funktioner, smärtlindring, näringsstöd och andra specialiserade behandlingar. Avdelningen leds ofta av en läkare som är specialist i pediatrisk intensivvård och stöds av en team av sjuksköterskor, respiratorterapeuter, dietister, socialarbetare och andra specialister.
Målet med vården på en intensivvårdsavdelning för barn är att stabilisera barnets tillstånd, behandla eller läka sjukdomen eller skadan, och underlätta en smidig övergång till en vanlig vårdavdelning eller hemifrån.
"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.
Patientövervakning (i medicinska sammanhang) kan definieras som den process där patientens tillstånd eller funktion aktivt övervakas och dokumenteras för att upptäcka eventuella avvikanden eller komplikationer under diagnostisering, behandling eller rehabilitering. Detta kan involvera kontinuerlig eller intermittent observering av vitala tecken (som puls, blodtryck, andning och temperatur), neurologiska funktioner, sömnmönster, fysisk aktivitet och andra relevanta biomarkörer beroende på patientens specifika tillstånd eller behandling. Patientövervakning kan utföras manuellt av en vårdpersonal eller med hjälp av teknik och teknologi som telemetri, monitorering av vitala tecken och elektroniska hälsoregister.
'Högfrekvent jetventilation' (HFJV) är en form av mekanisk ventilation som innebär att patienten ges andningsstöd med mycket höga andningsfrekvenser, ofta över 100 andetag per minut. Detta görs vanligen med hjälp av en respirator som levererar små volymer luft i snabba intervaller.
Den huvudsakliga användningen av HFJV är att behandla svåra former av respiratorisk distress, såsom akut lungödem, ARDS (akut respiratorisk distress syndrom) och mekanisk ventilationsrelaterad lungskada. Genom att använda mycket höga andningsfrekvenser kan HFJV hjälpa till att rensa ut koldioxid från blodet och förhindra en ökning av koldioxidnivåerna i blodet (hyperkapni).
Det är viktigt att notera att användningen av HFJV bör övervägas vara en utlösande faktor för barotrauma, som orsakas av höga tryck i lungorna. Därför bör andningsvolymerna hållas så låga som möjligt under HFJV-behandlingen.
Intensivvård, även kallat intensivmedicin, är en specialistvård som erbjuds patienter med allvarliga sjukdomar eller skador som hotar deras liv eller kräver särskild observation och behandling. Denna form av vård ges ofta på en separat avdelning i ett sjukhus, kallad intensivvårdsavdelning (IUA).
Intensivvård innebär att patienten får intensivare medicinsk övervakning och behandling än vad som är möjligt på en vanlig vårdavdelning. Detta kan omfatta kontinuerlig monitorering av vitala funktioner som hjärtslag, andning, blodtryck och syresättning, samt användning av avancerade medicinska tekniker och behandlingar som mekanisk ventilation, dialys och livsuppehållande behandlingar.
Intensivvården ställer höga krav på personalen, både vad gäller medicinsk kompetens och personliga egenskaper som empati, omdöme och förmåga att hantera stress. Personalen på en intensivvårdsavdelning består ofta av läkare specialiserade inom intensivmedicin, sjuksköterskor med speciell utbildning i intensivvård, specialistnurserande och andra behandlande yrkesgrupper som respiratorterapeuter, dietister och socialarbetare.
Målet med intensivvården är att stödja patientens livsviktiga funktioner, behandla underliggande sjukdom eller skada och hjälpa patienten att återhämta sig så snart som möjligt för att eventuellt kunna fortsätta vård och rehabilitering på en vanlig vårdavdelning eller hemma.
'Teknetium Tc 99m-pentetat' er ein radioaktivt medisinsk isotop som brukes i diagnostiske tilsikringar for å undersøke hjertets blodgjennomstrøming og andre organers funksjon. Isotopen 'Teknetium Tc 99m' er koblet til en organisk fosfatkompleks kalt 'pentetat'. Når denne radiokemiske forbindelsen injecteres i kroppen, absorberes den av erytrocyttene (røde blodceller) og distribueres rundt i kroppen.
Gammakameraer brukes deretter til å detektere gammastrålingen fra 'Teknetium Tc 99m-pentetat' for å produsere bilder av hjertets pumpingeffektivitet og blodgjennomstrøming, samt andre organers funksjon. Dette hjelper med å stille en diagnose og planlegge behandling for en rekke medisinske tilstander som koronarartériens forsnuringssykdom (koronarsjreklamring), hjertesvikt, blodkløyning og tumorer.
In medical terms, "andning" refererar till den process som innebär att luft fyller lungorna när vi andas in (inhalering), och att luften lämnar lungorna när vi andas ut (exhalering). Under inandningen dras syre rik av syre in i kroppen, medan koldioxid, ett avfallsgas som produceras under cellandningen, avges under utandningen.
Andningen är en nödvändig livsfunktion som kontrolleras av det autonoma nervsystemet och regleras för att upprätthålla en balans mellan syre och koldioxid i blodet. Andningsfrekvensen varierar beroende på aktivitetsnivå, ålder och hälsotillstånd.
Bronkoskopi är en medicinsk undersökningsmetod där en flexibel, belyst tub som kallas bronkoskop leds ner i luftvägarna (bronker) genom näsan eller munnen. Bronkoskopi används för att inspektera luftvägarnas inre ytor, t.ex. för att söka efter skador, inflammationer, tumörer eller andra abnormaliteter. Metoden kan också användas för att ta prover (t.ex. kroppsvätskor eller vävnadsprover) eller utföra vissa behandlingar direkt i luftvägarna, såsom att avlägsna främmande föremål eller tarmera varsemliganden.
Obstruktiva lungsjukdomar är en grupp sjukdomar som kännetecknas av ett förträngt luftflöde i de lägre luftvägarna (bronker och bronkioler) i lungorna. Detta orsakas vanligen av inflammation, slemavsättning eller muskulär överaktivitet som stänger till eller förtränger luftvägarna delvis eller helt.
Exempel på obstruktiva lungsjukdomar inkluderar:
1. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD): En kronisk inflammatorisk lungsjukdom som orsakas av exponering för skadliga ämnen, vanligtvis rökning. COPD innefattar både kronisk bronkit och emfysem.
2. Astma: En kronisk luftvägsinflammatorisk sjukdom som orsakas av en överreaktion på olika utlösare, såsom pollen, damm, rök eller stress. Astmans symptom inkluderar andnöd, hosta och syrgaspåtagande.
3. Bronkiektasi: En sjukdom där de mellersta luftvägarna i lungorna är skadade och utvidgade, vilket orsakar en förtjockning av luftvägarnas väggar och en ökad slemproduktion.
4. Cystisk fibros (CF): En ärftlig sjukdom som orsakas av mutationer i CFTR-genen, vilket leder till en förändrad saltbalans i kroppen och en överdrivet viskös sekret i luftvägarna.
5. Bronkiolit: En akut infektion som orsakas av virus och drabbar de små luftvägarna (bronkioler) i lungorna, vilket kan leda till andningssvårigheter hos spädbarn och små barn.
Det är viktigt att söka vård om man upplever andnöd, hosta eller andra andningssymptom som inte förbättras över tiden. En läkare kan undersöka orsaken till symptomen och ge en korrekt diagnos och behandling.
"Prospektiva studier" är en typ av forskningsdesign inom epidemiologi och klinisk forskning. Den innebär att data insamlas prospektivt, det vill säga efter ett bestämt datum och framåt, medan deltagarna fortfarande är i livet och studeras över en viss tidsperiod. Detta står i kontrast till retrospektiva studier, där data insamlas genom att granska redan existerande data eller dokument från tidigare händelser.
Prospektiva studier kan vara antingen kohortstudier eller longitudinella studier. I en kohortstudie följs två eller flera grupper med deltagare som har olika exponeringar för en viss riskfaktor över tid, och man jämför huruvida de utvecklar en viss sjukdom eller inte. I en longitudinell studie följs en population under en längre tidsperiod för att undersöka hur förändringar i olika variabler relaterar till hälsoutfall eller andra utgångar.
Prospektiva studier anses ofta ge starkare bevis som stöd för orsakssamband än retrospektiva studier, eftersom de minskar risken för återblickars bias och ger möjlighet att kontrollera för konfoundingare. Dock kan de vara tidskrävande och dyra att genomföra.
I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:
1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.
I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.
Aerosoler definieras inom medicinsk kontext som en suspension av mycket små luftburen partiklar, ofta mindre än 5 mikrometer i diameter. Dessa partiklar kan innehålla bland annat virus, bakterier eller allergeni och kan hos människor orsaka andningssjukdomar när de inhaleras. Aerosoler kan genereras från olika källor såsom hostning, tal, exersiserande aktiviteter eller mekaniska processer som sprayar eller nebuliserar vätskor.
'Andnöd' kan definieras som en situation där ett individuellt eller gemensamt andningssystem inte orkar möta kroppens behov av syre, vilket kan leda till hypoxi och i slutändan till döden om det inte behandlas. Detta kan bero på olika orsaker, som till exempel skador, sjukdomar eller utomkontrollfaktorer som kvävning eller drunkning. Andnöd är en medicinsk nödsituation och kräver genast vård.
'Ventilation-perfusionskvoten' (V/Q kvoten) är ett begrepp inom andnings- och cirkulationsfysiologi som beskriver förhållandet mellan luftutbytet (ventilation) och blodflödet (perfusion) i lungorna.
En normalt fungerande lunga har en jämn fördelning av både ventilation och perfusion, men i vissa fall kan det uppstå ojämna förhållanden. Ett exempel är när luftutbytet är högt i ett område medan blodflödet är lågt (låg V/Q kvot) eller tvärtom, när luftutbytet är lågt och blodflödet är högt (hög V/Q kvot).
En för låg V/Q kvot kan leda till hypoxemi (syrgasbrist i blodet), medan en för hög V/Q kvot kan leda till hyperkapni (för höga nivåer av koldioxid i blodet).
V/Q kvoten mäts ofta med hjälp av tekniker som använder sig av radioaktiva ämnen eller med hjälp av blodgasanalys.
I medicinsk kontext, betyder "vårdtid" ofta tiden som en patient behöver vård och observation efter ett medicinskt ingrepp, sjukdomsfall eller procedure. Det kan också vara tiden som en patient förväntas stanna på en vårdinrättning, såsom ett sjukhus, för att få behandling och/eller rehabilitering. Vårdtiden kan variera beroende på flera faktorer, inklusive typen av medicinska problem, patientens allmänna hälsa, komplikationer under behandlingen och den specifika behandlingsplanen. Det är viktigt att notera att vårdtiden kan ändras baserat på patientens framsteg och respons på behandlingen.
Läkemedelstillförsel genom inandning, också känd som respiratorisk läkemedelstillförsel, är en metod för att administrera läkemedel där de inhaleras och absorberas av lungorna. Detta kan uppnås med hjälp av olika typer av inhalationsenheter, till exempel nebulizatorer, pratarinhalatorer eller torra pulverinhalatorer.
Den respiratoriska läkemedelstillförseln har flera fördelar jämfört med den systemiska administrationen (t.ex. per oral, intravenös) eftersom läkemedlen direkt når lungorna och kan ges i mycket lägre doser. Detta minskar potentiala biverkningar och ökar effektiviteten av behandlingen. Denna metod används ofta vid behandling av luftvägsrelaterade sjukdomstillstånd, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och cystisk fibros (CF).
Hemsjukvård, även känd som prehospital vård eller förskyddsvård, är den medicinska vården som ges till patienter före deras ankomst till ett sjukhus. Detta kan inkludera akuta situationer såsom trauma, hjärtinfarkt eller andningssvårigheter, där snabb och effektiv vård är av högsta vikt. Hemsjukvårdare, ambulanssjukvårdare eller paramedics utför denna typ av vård ofta på plats i communityn, i ett ambulansfordon eller i luften med hjälp av luftambulans. Syftet med hemsjukvården är att stabilisera patientens tillstånd, lindra smärta och leda behandlingen tills patienten kan transporteras till ett sjukhus för fortsatt vård.
"Sjukhusdödlighet" refererar till sannolikheten för att en patient kommer att dö under sin vistelse på ett sjukhus. Det är ett mått som används för att bedöma kvaliteten på sjukvården och patientomsorgen på olika sjukhus eller avdelningar inom sjukvården.
Sjukhusdödligheten kan beräknas genom att dividera antalet dödsfall som inträffar under en given tidsperiod med det totala antalet patienter som har varit inlagda på sjukhuset eller avdelningen under samma tidsperiod. Det resulterande värdet uttrycks ofta som ett procentuale förhållande, där en högre procentsats indikerar en högre dödlighet och en lägre procentsats indikerar en lägre dödlighet.
Det är viktigt att notera att sjukhusdödligheten inte bara beror på kvaliteten på sjukvården, utan också på andra faktorer som kan påverka patientens hälsostatus, såsom ålder, allmänt hälsotillstånd och svårighetsgraden av sjukdomen.
Retrospective studies, på svenska retroaktiva studier, är en typ av observational study där forskare analyserar data som har samlats in före studiens början. Dessa studier undersöker ofta associationer mellan utsatta faktorer och utfall i en population under en given tidsperiod.
Retrospektiva studier kan vara antingen fall-kontrollstudier eller kohortstudier. I en fall-kontrollstudie väljer forskaren ut individer med ett specifikt utfall (fall) och jämför dem med en kontrollgrupp som inte har detta utfall. I en kohortstudie följs två eller flera grupper av individer över tid, där den ena gruppen är exponerad för en viss riskfaktor och den andra inte är det.
Retrospektiva studier kan vara användbara när det finns redan tillgängliga data som kan användas för att besvara ett forskningsfrågor, men de har också nackdelar. Dessa studier kan vara såriga för bias eftersom de är beroende av att data har samlats in på ett korrekt och konsistent sätt före studiens början. Det kan också vara svårt att etablera orsakssamband mellan exponeringar och utfall i retroaktiva studier eftersom det kan finnas okända eller outtalade variabler som påverkar resultaten.
Amyotrofisk lateral skleros (ALS) är en neurologisk sjukdom som orsakas av skada eller degeneration av motorneuron, de nervceller som kontrollerar frivillig muskelrörelse. Sjukdomen leder till alltmer försvagad och atrofierad muskulatur, och slutligen till död i regel inom 3-5 år efter diagnosen.
I medicinsk terminologi kan ALS definieras som: "En progressiv, degenerativ neurologisk sjukdom som kännetecknas av skada eller förlust av både upper motor neuron i hjärnbarken och lower motor neuron i centrala nervsystemet. Detta leder till spastik, hyperreflexi, muskelatrofi och fascikulationer i skelettmuskulaturen."
Det är värt att notera att ALS också kallas Lou Gehrig's sjukdom efter den berömde basebollspelaren som led av sjukdomen.
Sjukdomsgradsmått, eller "disease severity measures," är metoder och skalor som används för att kvantifiera hur allvarlig en viss sjukdom eller tillstånd är hos en patient. Det kan handla om subjektiva bedömningar gjorda av en vårdpersonal, såsom kliniska observationer och symptombeskrivningar, eller objektiva tester och mätningar som exempelvis blodprover eller bilddiagnostik.
Sjukdomsgradsmått används ofta inom forskning för att jämföra effekterna av olika behandlingsmetoder, men de kan även användas i klinisk praxis för att övervaka en patients tillstånd över tid och för att ställa in behandlingen på rätt nivå. Exempel på vanliga sjukdomsgradsmått är skalor för smärta, funktionsnedsättning, livskvalitet och komplikationsrisk.
En kronisk sjukdom är en sjukdom som varar i lång tid, ofta livet ut, och som kräver kontinuerlig eller periodvis behandling. Kroniska sjukdomar kan påverka olika delar av kroppen och ge upphov till en mängd symtom som kan variera i svårighetsgrad över tiden. Vissa exempel på kroniska sjukdomar är diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och neurologiska tillstånd. Det är viktigt att diagnostisera och behandla kroniska sjukdomar i tid för att förhindra komplikationer och förbättra livskvaliteten hos den drabbade individen.
"Partial pressure" är ett begrepp inom fysiologi och läkemedelsrelaterad forskning, som refererar till det tryck ett visst gasmolekyll utövar i en blandning av olika gaser. Det mest vanliga exemplet på detta är partialtrycket av syre (pO2) och kolmonoxid (pCO) i andningsluften och i blodet.
Partialpressuren av syre i luften vid havsnivå är ungefär 160 mmHg, men varierar beroende på höjden över havet och vädret. När luft inandas via andning, diffunderar syret genom lungornas alveoler och löses ut i blodet. Därvid kommer syrets partialtryck att minska i lungorna och öka i blodet.
Partialpressuren av kolmonoxid är vanligtvis mycket lägre än för syre, men kan vara skadlig om koncentrationen blir för hög. Kolmonoxid har en mycket högre affinitet till hemoglobin än syre, vilket gör att det kan ersätta syret i blodet och orsaka syrebrist (hypoxi) i kroppen.
I medicinska sammanhang mäts partialtryck ofta med hjälp av en blodgasanalys, som ger värden på pO2, pCO2 och pH i blodet. Dessa värden kan ge information om patientens andningsstatus, syrebrist och acidobasbalans.
'Lungor' (plural av 'lunga') är de organ i kroppen som hjälper till att andas. De två lungorna finns i bröstkorgen och är omgivna av revben, muskler och hud. Lungornas främsta funktion är att ta emot luft från luftvägarna, syreta den inandade luften och släppa ut koldioxid vid utandning.
Lungorna består av ett komplext nätverk av luftvägar, blodkärl och alveoler (luftsäckar), som möjliggör gasutbyte mellan luften och blodet. Alveolerna är mycket tunna vävnader som tillåter syre att diffundera in i blodomloppet och koldioxid att diffundera ut.
Lungorna är också involverade i andra funktioner, såsom röstproduktion och immunförsvar.
'Respirator-induced lung injury' (RILI) eller 'ventilator-associated lung injury' (VALI) är en skada på lungorna som orsakas av mekanisk ventilation. Detta kan inträffa när lufttrycket eller volymen som används under respiratorbehandling är för hög, vilket kan leda till överdistension och barotrauma i lungorna. Symptomen på RILI kan variera från milda till allvarliga och inkluderar andningssvårigheter, hosta, feber och eventuellt även hypoxemi (syrgasbrist). Diagnosen ställs vanligen genom klinisk observation, röntgen av lungorna och ibland även genom att mäta gasutbyte i blodet. För att undvika RILI bör läkare vara försiktiga med inställningarna på respiratorn och regelbundet övervaka patientens andningsfunktion och lungstatus.
Non-parametric statistik är en gren inom statistiken som inte kräver några specifika antaganden om dators distributionsform eller parametrar. Detta ställer en kontrast mot parametrisk statistik, där antaganden om distributionsform och parametrar görs för att möjliggöra mer kraftfulla slutsatser.
Non-parametric metoder är särskilt användbara när dators fördelning inte följer en välkänd distribution, till exempel normalfördelning, eller när det finns utbredda avvikelser från den antagna distributionen. Dessa metoder kan också vara mer robusta mot utvärderingar som påverkas av utbildningsformer och andra extrema värden i datan.
Exempel på vanliga non-parametrisk statistiska metoder inkluderar Wilcoxon rank sum test, Mann-Whitney U test, Kruskal-Wallis H test och Friedman test för jämförelser mellan grupper, samt Spearmans rangkorrelation och Kendalls tau för korrelationer mellan variabler.
"Behandlingssvikt" er en medisinsk betegnelse, som oftest bruges i forbindelse med psykiatriske lidelser. Betegnelsen dækker over en situation, hvor en patient ikke følger den behandling, de har fået forskrieben af deres læge eller terapeut.
Dette kan skyldes flere forskellige faktorer, herunder manglende indsigt i sin sygdom (anosognosi), manglende overbevisning om behandlingens effektivitet, øget risiko for bivirkninger eller utilstrækkelig støtte til at gennemføre behandlingen korrekt.
Behandlingssvigt kan have alvorlige konsekvenser for patientens sundhed og livskvalitet, herunder forværring af symptomer, øget risiko for selvmords- eller selvskadende adfærd samt muligvis hospitalisering. Derfor er det vigtigt at identificere behandlingssvigt tidligt og iværksætte tiltag for at støtte patienten i at følge den anbefalede behandling.
Lungtänjbarhet (eng. Compliance) är ett mått på hur mycket luftvolym som förändras i lungorna när trycket mellan alveolerna och atmosfären ändras. Det kan ses som ett mått på lungornas elasticitet, där en högre komplians betyder att lungorna är mer "tänjbara" eller "deformationsbart". Lungtänjbarheten mäts ofta i liters per cm vatten (L/cmH2O).
Normalvärdet för lungtänjbarhet hos en vuxen person ligger vanligtvis mellan 100-200 ml/cmH2O. Vid sjukdom eller skada i lungorna kan lungtänjbarheten vara nedsatt, vilket kan leda till problem med andning och syreupptagningen.
Lufttryck är ett mått på den kraft som atmosfärens luft ger upphov till på olika ytor och i olika djup. Det standardmått som används för att mäta lufttrycket är pascal (Pa), men det kan även uttryckas i millibar (mb) eller i mm kvicksilver (mmHg).
I medicinsk kontext avses ofta med lufttryck det tryck som andningsluften utövar på lungorna under inandning och utandning. Det normalt sett normala lufttrycket vid havsytan är ungefär 101 325 Pa (1 atm), men luftpressuren kan variera beroende på höjden över havet, väderförhållanden med mera.
I samband med sjukdomar eller skador på lungorna kan lufttrycket i lungorna bli förhöjt eller sänkt, vilket kan ha negativa effekter på andningsfunktionen och syresättningen av kroppen. Exempel på sådana tillstånd är lungsäcksinflammation (pneumothorax), lungkollaps (atelektas) eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).
Helium är ett ädla gas med atomnummer 2 och kemisk beteckning He på periodiska systemet. Helium är det näst lättaste grundämnet efter väte och förekoms naturligt i jordens atmosfär till omkring 5 ppm (delar per miljon). Det upptäcktes första gången 1868 av den franske astronomen Pierre Janssen under en solförmörkelse.
Helium är ett färglöst, luktlöst och smaklöst gas som har en mycket låg densitet och kokpunkt (-269°C). Det används inom många olika områden, till exempel inom medicinen för att fylla upp ballonger som används vid lungprover, inom dykning för att rengöra andningsgasflaskor och i MRI-scanningar för att kyla ner supraledande magneter.
Helium är också ett icke-reaktivt gas, vilket betyder att det inte reagerar med andra grundämnen eller ämnen under normala förhållanden. Detta gör det till ett mycket användbart gas i många industriella och medicinska tillämpningar där en icke-reaktiv atmosfär behövs.
One-Lung Ventilation (OLV) är en teknik inom anestesi och intensivvård där man ventilerar, det vill säga förser med syre och avlägsnar koldioxid, enbart från ett lunga. Detta görs genom att ena lungan kollapsas eller isoleras så att den inte tar emot luft under ventilationen. Den vanligaste anledningen till användning av OLV är vid thoraxkirurgi (bröstkorgschirurgi), där det behövs operativ åtkomst till den ena lungan. Under OLV andas patienten eller mekaniskt ventileras patienten med syre och eventuellt anestetika via en endotracheal tube (ett slangliknande rör som placeras i luftvägen) som leds till det ena bronkit (luftledningen) istället för båda. Detta möjliggör att den andra lungan kan opereras utan störningar från ventilationen och andningen. OLV kräver speciell utbildning och erfarenhet av anestesiologer och intensivvårdspersonal för att säkerställa patientens säkerhet och effektivitet under proceduren.
En larynxmask är ett medicinskt redskap som används under intubation och mekanisk ventilation för att säkerställa luftvägsvägen. Den består av en flexibel, slangformad plasttube med en inflatable cuff (luftfylld kudde) på änden som sitter i struphuvudet. När cuffen är inflaterad skapas ett tätt lufttätt rum runt stämbanden och rörelsefritt luftflöde uppnås. Larynxmasken placeras vanligtvis genom munnen eller näsan, beroende på typ av larynxmask och metod för placering. Den används ofta när intubation via svalget är svår eller otillgänglig, såsom vid trauma, operationer i ansiktet eller halsen, ökad risken för magvätskeyrsel eller underviktnad.
Randomized clinical trials (RCTs) are a type of study design used in medical research to evaluate the safety and efficacy of new treatments or interventions. The principle of randomization is a key element that distinguishes RCTs from other types of studies. It involves randomly assigning participants to either the experimental group, which receives the new treatment or intervention, or the control group, which receives the current standard of care or a placebo.
The goal of randomization is to minimize bias and ensure that the two groups are comparable in terms of their baseline characteristics. This allows researchers to more confidently attribute any differences in outcomes between the two groups to the treatment or intervention being tested, rather than other factors.
There are several types of randomization methods used in RCTs, including simple randomization, block randomization, and stratified randomization. Simple randomization involves randomly assigning participants to either the experimental or control group using a random number generator. Block randomization involves randomly assigning participants to groups within blocks of a fixed size, which helps ensure that the number of participants in each group is balanced over time. Stratified randomization involves first dividing participants into strata based on important prognostic factors, and then randomly assigning participants within each stratum to either the experimental or control group.
RCTs are considered the gold standard for evaluating new treatments or interventions because they provide a high level of evidence regarding their safety and efficacy. However, they can be complex and expensive to conduct, and there are potential limitations and challenges associated with their design and implementation. Therefore, it is important for researchers to carefully consider the principles of randomization and other study design elements when planning and conducting RCTs.
En respirator med negativt tryck, även känd som en negativtrycksresparatör, är en typ av andningsstödutrustning som används inom sjukvården. Den fungerar genom att skapa ett undertryck i den lufttätna kammaren där patientens ansikte vilar, vilket får luften att strömma in i lungorna när patienten andas in. När patienten andas ut kommer luften att röra sig ut genom en utblåsventil till den omgivande atmosfären.
Den negativa tryckgradienten som skapas mellan kammaren och atmosfären gör att luften pressas in i patientens lungor, vilket underlättar andningen. Respiratorer med negativt tryck används ofta vid behandling av patienter med andningssvårigheter orsakade av skador, sjukdomar eller narkos.
Andnödssyndrom hos nyfödda, även känt som "neonatal respiratory distress syndrome (NRDS)", är ett lungsjukdomstillstånd som främst drabbar för tidigt födda barn. Det orsakas av brist på surfaktant, ett ämne i lungorna som hjälper till att hålla alveolerna öppna under andningen.
NRDS kännetecknas av andningssvårigheter, snabbt och ytligt andetag, grå/blå färg på huden (cyanos), ljudliga andningsljud och i vissa fall även lungor som hörs när barnet andas. Behandlingen innefattar ofta surfaktantbehandling, syrgas, CPAP (continuous positive airway pressure) eller mekanisk ventilation för att stödja barnets andning och ge lägre lufttryck i lungorna.
För tidigt födda barn rekommenderas ofta att få antenatal steroidbehandling till modern innan förlossningen, vilket kan hjälpa till att minska risken för NRDS genom att stimulera produktionen av surfaktant i barnets lungor.
Lungvolymmätningar (Lung Volume Measurements) är en grupp av tekniker som används för att mäta olika delar av luftvolymerna i lungorna. Det finns fyra huvudsakliga volymer som mäts:
1. Total Lung Capacity (TLC): Den totala lungkapaciteten är summan av alla luftvolymer i lungorna, inklusive den residuala volymen.
2. Vital Capacity (VC): Den vitala kapaciteten är den maximala mängden luft som kan andas ut efter en maximal inandning.
3. Inspiratory Reserve Volume (IRV): Det inspiratoriska reservvolymen är den extra luft som kan andas in över och above den normala inandningsvolymen.
4. Functional Residual Capacity (FRC): Den funktionella residualkapaciteten är den mängd luft som finns kvar i lungorna efter en normal utandning.
Lungvolymmätningar kan användas för att diagnostisera och övervaka behandling av lungsjukdomar som exempelvis COPD (Chronic Obstructive Pulmonary Disease) och astma, samt för att bedöma lungfunktionen före operationer där det är viktigt att känna till patientens lungvolymer.
Maximal voluntary ventilation (MVV) är ett mått på den maximala andningsvolymen som en individ kan producera under maximal ansträngning, vanligtvis under en period på 12 sekunder. Det mäts ofta i litrar per minut (L/min). MVV används ofta som ett sätt att uppskatta andningskapaciteten och kan vara användbart vid bedömning av lungfunktion och andningsrelaterade sjukdomar. Det bör noteras att MVV skiljer sig från den maximala andningsvolymen som mäts under viloluftandning, som är lägre än MVV.
In medical terms, "dead space" during breathing refers to the portion of each breath that does not participate in gas exchange. It is the air that fills the lungs but does not come into contact with alveoli (the tiny air sacs where oxygen and carbon dioxide are exchanged).
Dead space can be divided into two categories: anatomical dead space and physiological dead space.
Anatomical dead space refers to the airways that do not take part in gas exchange, including the nose, throat, trachea, bronchi, and bronchioles. This accounts for about 150 mL of air in a healthy adult at rest.
Physiological dead space is the sum of anatomical dead space and alveolar dead space, which refers to alveoli that are ventilated but not perfused (not receiving adequate blood flow). In healthy individuals, physiological dead space is usually less than 2 mL/breath or about 1% of tidal volume.
However, in certain conditions such as emphysema, pulmonary embolism, or acute respiratory distress syndrome (ARDS), the alveolar dead space can increase significantly, leading to impaired gas exchange and potentially life-threatening complications.
Luftvägsmotstånd (Airway resistance) är ett mått på hur mycket luften möttr resistans när den passerar luftvägarna under andningen. Det beräknas som förhållandet mellan tryckfallet över luftvägarna och flödet av luft genom dem. Luftvägsmotståndet kan vara ökat vid olika lungsjukdomar, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL) och lungemfysem. Ökat luftvägsmotstånd kan leda till andnöd och sämre syresättning i blodet.
I medicinskan betyder "mellangärde" ofta ett stadium under sjukdomsprocessen eller läketiden, där patienten inte längre befinner sig i den akuta fasen men ännu inte heller är helt återställd. Under mellangårdet kan vissa symtom fortfarande vara närvarande, även om de har avtagit i styrka jämfört med under den akuta fasen. Detta stadium kallas också för subakut fas eller rekonvalescens. Under mellangårdet kan patienten behöva fortsatt vård och/eller rehabilitering för att återhämta sig fullt ut.
Lungcirkulation, eller lungblodomsättning, är ett medicinskt begrepp som refererar till den del av hjärt- och cirkulationssystemet som involverar lungorna. Detta inkluderar blodets väg från höger kammare i hjärtat, genom lungsartärerna (pulmonalartärerna) till lungornas kapillärer, där syre fångas upp och kolmonoxid avges. Sedan transporteras det oxygenerade blodet tillbaka till vänster kammare i hjärtat via lungevenerna (pulmonalvenorna). Därifrån pumpas blodet ut i resten av kroppen genom aortan och andra kroppsartärer. Lungcirkulationen är en nödvändig del av andningsprocessen och hjärt-kretsloppet, eftersom den förser kroppen med syre och tar bort kolmonoxid.
Intermittent övertrycksandning, även kallat intermittent hypertension eller skjutande blodtryck, är en medicinsk term som beskriver en typ av blodtrycksförändring där personen upplever plötsliga och tillfälliga ökningar av sitt systoliska blodtryck. Detta innebär att det övre värdet i ett blodtrycksmätning (systole) stiger över 140 mmHg, medan det undre värdet (diastole) förblir normalt eller något högre än normalt. Dessa blodtrycksspisar kan vara från milda till allvarliga och kan vara kopplade till olika sjukdomstillstånd eller fysiska reaktioner.
Intermittent övertrycksandning skiljer sig från den kontinuerliga övertrycksandningen, där både systoliskt och diastoliskt blodtryck är beständigt högt. Vid intermittent övertrycksandning kan personen ha normalt eller något högre än normalt blodtryck mellan de plötsliga spikarna.
Orsakerna till intermittent övertrycksandning kan variera, men de kan inkludera vissa mediciner, illegala droger, emotionell stress, fysiskt påfrestningar, vissa sjukdomar och förhöjda nivåer av hormoner som adrenalin. Ibland kan orsaken inte fastställas. Det är viktigt att undersöka orsakerna till intermittent övertrycksandning, eftersom det kan vara ett tecken på underliggande sjukdomar eller livsstilsfaktorer som behöver behandlas.
Andningsstillestånd, även kallat apnea, definieras medicinskt som ett upphörande av andningen som varar i minst tio sekunder. Det kan delas in i olika typer beroende på orsaken till andningsstoppet: obstruktivt, centralt eller mixedn (en kombination av de två förra). Obstruktivt andningsstillestånd uppstår när det finns en mekanisk hindring för luftflödet i övre luftvägarna, medan centralt andningsstillestånd beror på störningar i andningscentrum i hjärnan.
'Lungskada' er en allmenterm for skader på lungene, som kan være årsaket av mange forskjellige faktorer. Det kan for eksempel bero på infeksjoner, luftforurening, eksponering for toxiske stoffer eller sykdommer som røyke, kjemisk pneumonitt, aspiraionspneumonitt og andre. Symptomene kan inkludere hoste, produktiv hoste, trang til å respirere, brann i brystet, feber og andre generelle symptomer som træthed og muskelvondt. Behandlingen avhanger av årsaken til skaden og kan inneholde antibiotika, steroider, ilttiltak og andre terapier.
Andningsfysiologi (engelska: Respiratory physiology) är ett medicinskt specialområde som handlar om hur andningssystemet fungerar och hur det påverkar kroppens homeostas. Det inkluderar studiet av gasutbyte i lungorna, blodets transport av syre och kolmonoxid, cellandningens syrebehov och produktion av kolmonoxid, samt regleringen av andningen. Andningsfysiologin undersöker också hur olika sjukdomar och tillstånd påverkar dessa processer.
I medicinska sammanhang kan ‘framstupaläge’ (engelska: *prolapse*) definieras som en tillstånd där en kroppsdel, ett organ eller en struktur förskjuts från sin normala position. Detta kan ske till följd av slapp muskulatur, skada, åldrande eller ökat tryck på området.
Exempel på olika typer av framstupalägen inkluderar:
* Vaginal prolaps: När vaginans väggar förlorar stöd och faller ned i eller utanför slidan.
* Uterusprolaps: När livmodern (matris) förskjuts från sin normala position inne i bäckenet och pressar ned i slidan.
* Beckenbottenprolaps: När musklerna och bindväven i bäckenbotten försvagas och låter tarmslemhinnor, blåsa eller livmoder glida ned från sin normala position.
* Anal prolaps (rektal prolaps): När en del av rektum (slutet av tjocktarmen) glider ut genom anus, särskilt när man sträcker på sig för att göra en avföring.
Behandlingen för framstupalägen kan variera beroende på typ, svårighetsgrad och personliga faktorer, men den kan inkludera vila, övningar, mediciner, hjälpmedel eller kirurgi.
'Inhalation' är inom medicinen ett begrepp som refererar till att andas in eller ta in luft eller gaser genom näshålan eller munnen och ner i lungorna. Detta sker vanligtvis aktivt under andningen, men kan också ske passivt när man exponeras för ångor eller rök. Inhalation används också som metod för att ge läkemedel till patienter, där ett läkemedel i form av en aerosol eller gas inandas och absorberas direkt i lungorna.
Luftvägshinder är ett medicinskt begrepp som refererar till någonting som förhindrar luften från att flöda fritt genom andningsvägar, vilket kan orsaka andnöd eller andningssvårigheter. Detta kan bero på olika anatomiska avvikelser, strukturella skador, inflammation eller funktionella störningar i luftvägarna.
Exempel på luftvägshinder inkluderar, men är inte begränsade till:
1. Struma (en förstorad sköldkörtel som trycker på luftstrupen)
2. Epiglottit (inflammation eller svullnad av struphuvudet)
3. Obstruktion i näsan, svalget eller luftstrupen (till exempel orsakat av en tumör, polyper, främmande kropp eller andningsvägssekret)
4. Astma (kramp i de muskler som omger de små luftvägarna i lungorna)
5. Kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD) (förträngning av de små luftvägarna orsakad av tobaksrökning eller andra skador)
6. Anafylaxi (allvarlig allergisk reaktion som kan orsaka svullnad i svalget och andningsvägarna)
7. Åldersrelaterade förändringar i strukturen och funktionen av de övre luftvägarna.