Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor som produceras i kroppen. Det spelar en viktig roll i kroppens "kvävningsrespons", som aktiveras i stresssituationer. Noradrenalin orsakar bl.a. ökat hjärtrytmo, ökat andningsfrekvens och ökat blodtryck, för att förbereda kroppen för att hantera en stressfylld situation.
Norepinephrine plasma membrane transport proteins, also known as norepinephrine transporters (NETs), are membrane-bound proteins that play a crucial role in the regulation of norepinephrine levels in the body. They are responsible for the reuptake of norepinephrine from the synaptic cleft back into the presynaptic neuron, thereby terminating the neurotransmitter's signal and preparing the neuron for another transmission.
Det aktiva, sympatomimetiska binjurebarkhormonet hos de flesta djurarter. Det stimulerar både de alfa- och betaadrenerga systemen, ger systemisk kärlsammandragning och mag-tarmavslappning, stimulerar hjärtverksamheten och vidgar luftrören och hjärnans kärl. Hormonet används vid astma och hjärtsvikt, och för att fördröja upptaget av lokalbedövningsmedel. Syn. epinefrin.
"Sympathetic nervous system is the part of the autonomic nervous system that functions to prepare the body for the 'fight or flight' response, by increasing heart rate, breathing rate, and releasing stress hormones."
En allmän klass ortodihydroxifenylalkylaminer härstammande från tyrosin.
Läkemedel som blockerar överföringen av adrenerga transmittorer till axonändarna eller deras lagringsvesiklar. Tricykliska antidepressiva medel och amfetamin är terapeutiskt viktiga läkemedel som verk ar på detta sätt.
En tricyklisk dibensazepinförening som förstärker nervsignalöverföringen. Desipramin blockerar selektivt återupptaget av norepinefrin från nervsynapsen och tycks även hämma serotonintransporten. Föreningen har dessutom en viss antikolinerg verkan, genom sin affinitet till muskarinreceptorer.
Läkemedel som binder selektivt till och aktiverar alfaadrenerga receptorer.
Syn. dopamin-beta-monooxygenas. EC 1.14.17.1.
Läkemedel som används för att åstadkomma sammandragning av blodkärlen.
Alpha-adrenergic receptors are a type of G protein-coupled receptor that bind norepinephrine and epinephrine, leading to various physiological responses such as vasoconstriction, increased blood pressure, and smooth muscle contraction.
Läkemedel som binder till men inte aktiverar alfaadrenerga receptorer och därmed blockerar verkan av endogena och exogena adrenerga agonister. Adrenerga alfaantagonister används vid behandling av högt blodtryck, vasospasm, perifera kärlsjukdomar, chock och feokromocytom.
Adrenergic receptors are a type of G protein-coupled receptor that bind and respond to catecholamines, such as epinephrine (adrenaline) and norepinephrine (noradrenaline), which act as neurotransmitters and hormones in the body. These receptors play a crucial role in regulating various physiological functions, including heart rate, blood pressure, respiration, and metabolism. There are two main types of adrenergic receptors: alpha-adrenergic receptors (α-ARs) and beta-adrenergic receptors (β-ARs), each with further subtypes that have distinct functions and downstream signaling pathways. In general, activation of α-ARs leads to vasoconstriction, while activation of β-ARs results in increased heart rate, contractility, and relaxation of smooth muscle. Understanding the function and regulation of adrenergic receptors is important for developing therapeutic strategies for various diseases, including hypertension, heart failure, asthma, and anxiety disorders.
Det tryck som det cirkulerande blodet utövar på kärlväggarna.
En av katekolaminsignalsubstanserna i hjärnan. Den uppstår ur tyrosin och är prekursor till norepinefrin och epinefrin. Dopamin är en av de viktigaste signalsubstanserna i hjärnans extrapyramidala system och av betydelse för rörelseregleringen. En familj av receptorer (dopaminreceptorer) förmedlar dess verkan.
Ett blåaktigt område i den övre vinkeln av fjärde hjärnventrikelns botten motsvarande melaninliknande, färgade nervceller, som är belägna vid sidan om griseum centrale. Området kallas även nucleus pigmentosus pontis.
Alpha-2-adrenergic receptors are a type of G protein-coupled receptor that binds catecholamines, such as norepinephrine and epinephrine, to mediate various physiological responses in the body. These receptors are widely distributed throughout the nervous system and other organs, including the heart, blood vessels, lungs, and gastrointestinal tract. Activation of alpha-2-adrenergic receptors can lead to a decrease in heart rate and blood pressure, inhibition of neurotransmitter release, and smooth muscle contraction, among other effects. They play important roles in regulating various bodily functions, including blood flow, mood, and cognition.
Tyramin är ett vasoaktivt aminer som naturligt förekommer i vissa livsmedel, såsom ost, choklad, fermenterade produkter och äldre köttvaror. Tyramin bildas när proteiner bryts ner under lagring eller vid fermentering, då en specifik aminosyra, tyrosin, omvandlas av enzymet tyrosinhydroxylas. Vissa individer med specifika medicinska tillstånd, såsom fenylketonuri eller när de tar vissa typer av antidepressiva läkemedel (MAO-hämmare), bör begränsa intaget av tyraminrika livsmedel på grund av risk för potentialt farliga ökningar av blodtrycket eller huvudvärk.
Beta-adrenergiska receptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som aktiveras av katekolaminer, såsom adrenalin och noradrenalin. När ett katekolamin binder till en beta-adrenergg receptor utlöses en signaltransduktionsväg som leder till cellulära svar som exempelvis ökad hjärtfrekvens, bronkiodilation och glukosutilisering. Det finns tre huvudsakliga undertyper av beta-adrenerga receptorer: beta-1, beta-2 och beta-3, vilka varierar i distributionsmönster och funktion i kroppen.
Ett ämne som bildas av endogent epinefrin och norepinefrin in vivo. Det finns i hjärnan, blodet, cerebrospinalvätskan och i urin, där halterna används för att beräkna katekolaminomsättningen.
Sympatomimetika är en grupp av läkemedel som imiterar eller förstärker effekterna av det sympatiska nervsystemet, ett delsystem av det autonoma nervsystemet som aktiveras under stress och oro och förbereder kroppen för "kampsituationer". Sympatomimetika används för att behandla en rad medicinska tillstånd, såsom astma, nasal congestion, hypotension och glaukom. De verkar genom att aktivera adrenergiska receptorer, särskilt α- och β-adrenerga receptorer, vilket orsakar en varierande grad av effekter som ökad hjärtslagfrekvens, ökad blodtryck, bronkdilatation och pupillvidgning.
Antalet sammandragningar av hjärtkamrarna per tidsenhet, vanligtvis per minut.
En icke-selektiv alfaadrenerg antagonist (alfablockerare). Den används vid behandling av högt blodtryck och i akuta fall av högt blodtryck, vid feokromocytom, mot kärlkramp vid Raynauds sjukdom, frostskada, vid klonidinutsättande, impotens och perifera kärlsjukdomar.
Propranolol är ett beta blockerare läkemedel, som används för att behandla olika hjärt- och kärlsjukdomar, hypertension (högt blodtryck), sömnlöshet orsakad av PTSD (posttraumatisk stressstörning) samt för att förebygga migränanfall. Det fungerar genom att blockera beta-adrenerga receptorer i hjärtat och kärlen, vilket sänker hjärtslaget, blodtrycket och reducerar arbetets på hjärtat.
Den fysiologiska minskningen av blodkärls tvärrsnitt genom sammandragning av kärlens glatta muskulatur.
Läkemedel som verkar på adrenerga receptorer eller på adrenerga transmittorsubstansers livscykel. Till dessa hör adrenerga agonister och antagonister.
Biogena aminer med endast en amindel. Till denna gruppen hör alla naturliga monoaminer som bildats genom enzymatisk dekarboxylering av naturliga aminosyror.
Yohimbin är ett centralstimulerande alkaloid som utvinns från barken på trädet Yohimbe (Pausinystalia johimbe), som växer naturligt i Västafrika. Det är känt för sin verkan som en α2-adrenoreceptorantagonist, vilket innebär att det blockerar de adrenoreceptorer som normalt reglerar blodkärlens vasokonstriktion och hjärtats frekvens.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
"Sprague-Dawley råtta" är en typ av albino släthårig laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning på grund av deras förutsägbara och reproducerbara genetiska, fysiologiska och beteendemönster. De utvecklades under 1920-talet i USA av biologerna Robert Sprague och Harold Dawley och är idag en av de mest använda råttorna inom forskning världen över.
Prazosin är ett blodkärlsdilaterande medel som används för att behandla högt blodtryck och symtom relaterade till posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), såsom drömmar och ångestreaktioner. Det verkar genom att relaxera musklerna i kärlen och öka blodflödet, vilket sänker blodtrycket och minskar symtom relaterade till PTSD.
Förhållandet mellan läkemedelsdos och kroppens/organismens gensvar på medlet.
Alpha-1-adrenergic receptors are a type of G protein-coupled receptor that binds norepinephrine and epinephrine, leading to physiological responses such as vasoconstriction, increased blood pressure, and smooth muscle contraction in various organs.
Nervfibrer som frisätter katekolaminer vid en synaps efter en impuls.
Adrenergic alpha-2 receptor antagonists are a class of medications that block the action of norepinephrine, a neurotransmitter, at the adrenergic alpha-2 receptors. By blocking these receptors, the medication increases the amount of norepinephrine available in the body, which leads to an increase in heart rate, blood pressure, and increased alertness. These medications are used in the treatment of various conditions such as hypotension, opioid-induced sedation, and neurogenic orthostatic hypotension. Examples of adrenergic alpha-2 receptor antagonists include yohimbine, clonidine, and brimonidine.
Normetanefrin är ett katekolaminhormon och neurotransmittor som verkar vasokonstriktoriskt, det vill säga orsakar blodkärlens smalning. Det produceras i kroppen som en biprodukt av norepinefrin (noradrenalin) metabolism. Normetanefrin kan också användas som ett diagnostiskt verktyg för att upptäcka fenomenet kallat feochromocytom, en tumör i binjuremärgen som kan orsaka högt blodtryck.
Neurotransmitteruptagshämmare, eller "neurotransmitter reuptake inhibitors" på engelska, är en typ av psykoaktiva substanser som hämmar återupptaget av neurotransmittorerna noradrenalin, serotonin och/eller dopamin i hjärnan, vilket leder till ökade nivåer av dessa signalsubstanser i synapsen och förlängd neurotransmission.
Serotonin är ett signalsubstanstans (neurotransmittor) som överför signaler mellan neuron i centrala nervsystemet och perifera nervsystemet. Det produceras naturligt i kroppen, främst i tarmarna och hjärnan. Serotonin har en rad olika funktioner i kroppen, inklusive att reglera humör, aptit, sömn, minne och läkningsprocesser. I hjärnan spelar serotonin en viktig roll för stämningsreglering och kan vara involverat i uppkomsten av depression och ångest.
Läkemedel som binder till, men inte aktiverar adrenerga receptorer. Adrenerga antagonister blockerar verkan av de endogena adrenerga transmittorerna epinefrin och norepinefrin.
Biologiska verkningsmekanismer och händelser som bidrar till att upprätthålla den systemiska eller regionala blodcirkulationen.
En alfa-2-adrenerg agonist som passerar blod-hjärnbarriären. Klonidinets huvudsakliga verkan består i att reducera den sympatiska spänningen, vilket leder till minskat diastoliskt och systoliskt tryck och lägre puls. Det har också perifer verkan, vilken kan vara orsaken till den övergående blodtrycksstegring som kan ses vid snabb, intravenös tillförsel.
Den kraft som motverkar blodflödet i en kärlbädd. Den är lika med skillnaden i blodtryck över kärlbädden delad med hjärtminutvolymen.
I en enkel medicinsk definition är ett Propylamin en typ av organisk förening som innehåller en propylgrupp (en tre kolatomer lång alkylgrupp) och en aminogrupp. Propylaminer används inom farmaceutisk forskning och kan ha diverse biologiska aktiviteter beroende på deras specifika kemiska struktur. Exempel på substansgrupper som inkluderar propylamin är amfetamin och metamfetamin.
Läkemedel som binder till och aktiverar adrenerga receptorer.
En isopropylanalog av epinefrin som utgör ett beta-sympatomimetiskt medel som har verkan på hjärta, luftrör, skelettmuskulatur, matsmältningsapparaten osv. Preparatet används främst som luftrörsvidgande och hjärtstimulerande medel.
Reserpin är ett alkaloid som initialt isolerades från roten av den indiska plantan *Rauwolfia serpentina*. I medicinsk kontext är reserpin mest känt för sitt användande som läkemedel i behandlingen av högt blodtryck och vissa former av psykiska störningar, såsom schizofreni. Reserpin fungerar genom att påverka neurotransmittorers lagring och frisättning i hjärnan, vilket kan leda till en sänkning av blodtrycket och en jämnare humör. Emellertid används reserpin mycket sällan idag på grund av dess biverkningsprofil och det förekomst av effektivare alternativ.
Ihållande, högt blodtryck i artärsystemet. Utifrån flera mätningar (blodtrycksbestämning) definieras högt blodtryck som ett tillstånd då det systoliska trycket konstant är högre än 140 mm Hg eller då det diastoliska trycket konstant är högre än 90 mm Hg.
Neurotransmittersubstanser är signalsubstanser som nervceller (neuron) använder för att kommunicera med varandra och koordinera aktiviteten i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggraden) och det perifera nervsystemet (de nerver som sträcker sig ut från hjärnan och ryggraden till resten av kroppen). Dessa signalsubstanser överför signaler genom att diffundera över synapsgapet, den lilla luftfyllda luckan mellan två nervceller, och binder till specifika receptorer på målcellens (eller postsinaptiska cellens) membran. Detta inducerar en biokemisk respons som orsakar en förändring i membranpotentialen och kan leda till excitering eller inhibition av målcellen. Exempel på neurotransmittersubstanser inkluderar dopamin, serotonin, noradrenalin, GABA (gamma-aminobutyrsyra), glutamat och acetylkolin.
I medicinen, är en transportör ett protein som hjälper till att transportera molekyler, såsom läkemedel, näringsämnen och andra substanser, genom cellmembranet. Transportörer kan vara specifika för en viss substans eller klasser av substanser och de kan verka aktivt genom att använda energi för att transportera molekyler uppåt koncentrationsgradienten, eller passivt genom diffusion. Transportörer är viktiga för cellers funktion och homeostasis, och deras störningar kan leda till sjukdomar och medicinska biverkningar.
Det ihåliga, muskulära organ som upprätthåller blodcirkulationen.
En teknik för mätning av extracellulära halter av ämnen i vävnader, vanligen in vivo, med hjälp av en liten sond försedd med ett halvgenomsläppligt membran. Man kan även tillföra ämnen till vävnader genom membranet.
Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man använder elektriska impulser för att stimulera muskler eller nerver. Genom att placera elektroder på huden nära den aktiva muskeln eller nerven skickas små elektriska signaler genom kroppen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln eller en aktivering av nerven.
Inbred rodent strains are genetically identical populations of rats that are produced by repeatedly breeding closely related individuals over many generations, leading to a high degree of homozygosity and predictable genetic traits, which make them valuable tools in biomedical research for studying gene function, disease mechanisms, and therapeutic interventions.
Läkemedel som binder till men inte aktiverar betaadrenerga receptorer och därmed blockerar verkan av betaadrenerga agonister. Adrenerga betaantagonister används vid behandling av högt blodtryck, hjärt arytmi, kärlkramp, glaukom, migrän och ångest.
Adrenergic alpha-1 receptor agonists are a type of medication that binds to and activates adrenergic alpha-1 receptors, which are found in various organs throughout the body, including the heart, blood vessels, liver, and kidneys. These medications mimic the effects of the neurotransmitter norepinephrine and lead to vasoconstriction (constriction of blood vessels), increased heart rate and force of heart contractions, and increased blood pressure. They are used in medical treatment for conditions such as hypotension (low blood pressure) and nasal congestion. Examples include phenylephrine, pseudoephedrine, and oxymetazoline.
En noradrenalinprekursor som används vid behandling av Parkinsons sjukdom. Den racemiska formen (DL-treo-3,4-dihydroxifenylserin) har också använts, och den har provats för behandling av lågt ortostatiskt blodtryck. Det föreligger underskott av såväl noradrenalin som dopamin vid parkinsonism, och detta tros vara orsaken till att rörelser "fryser" i framskridet skede av sjukdomen. Kontrollerade studier har dock inte lyckats visa någon positiv effekt av medlet på detta fenomen.
Hjärtats muskelvävnad. Den består av strimmiga, icke viljestyrda muskelceller, sammankopplade till att bilda den sammandragande pump som genererar blodflödet.
En alfaadrenerg agonist (alfastimulerare) som används som pupillvidgande, nässlemhinneavsvällande och hjärtstimulerande medel.
Sympatolytika är en grupp av läkemedel som blockerar den sympatiska nervsystemets aktivitet. Den sympatetiska nervsystemet är en del av det autonoma nervsystemet och styr kroppens kroppsfunktioner under stress, såsom ökat hjärtrytm, ökat andningsfrekvens och ökat blodtryck. Sympatolytika fungerar genom att blockera adrenergiska receptorer, som är målet för signalsubstanser från den sympatiska nervsystemet. Detta leder till en minskad effekt av signalsubstanser såsom noradrenalin och adrenalin, vilket kan leda till en lägre puls, sänkt blodtryck och ökat blodflöde till huden och musklerna. Sympatolytika används ofta för att behandla vissa typer av hjärt-kärlsjukdomar, glaukom och vissa neurologiska störningar.
Adrenergic neurons are specialized nerve cells that release the neurotransmitter norepinephrine (also known as noradrenaline) to transmit signals to other neurons or effector cells, such as muscle cells or glandular cells. These neurons are a part of the sympathetic nervous system, which is one of the two divisions of the autonomic nervous system that regulate involuntary physiological functions in the body. Adrenergic neurons play a crucial role in the "fight-or-flight" response, helping to prepare the body for emergencies by increasing heart rate, blood pressure, and alertness, among other effects.
En guanidinanalog med specifik affinitet för vävnad i det sympatiska nervsystemet och tillhörande tumörer. Radioisotopmärkta former används som antitumörmedel och som medel vid radioaktiv bildanalys. MIBG tjänar som nervcellsblockerande medel med stark affinitet för och retention i binjuremärgen, och hämmar även ADP-ribosyltransferas.
Den aktiva formen av angiotensin. Det är en oktapeptid, syntetiserad från angiotensin I, som finns i blodet och som snabbt bryts ned. Angiotensin II ger kraftig kärlsammandragning, med förhöjning av b lodtrycket som följd. Den bovina formen, som har klinisk och experimentell användning, har valin i position 5, där den humana formen har isoleucin.
Adrenergic alpha-2 receptor agonists are a class of medications that bind to and activate alpha-2 adrenergic receptors, which are found in the nervous system and other tissues. These drugs cause a decrease in the release of norepinephrine, a neurotransmitter involved in the body's fight or flight response, leading to decreased heart rate, blood pressure, and anxiety. They are used to treat a variety of conditions, including high blood pressure, glaucoma, and withdrawal from alcohol and opioids. Examples of alpha-2 receptor agonists include clonidine, guanfacine, and brimonidine.
En grupp naturligt förekommande aminer som bildas genom enzymatisk dekarboxylering av naturliga aminosyror. Flera av dem har kraftig fysiologisk verkan (t ex histamin, serotonin, epinefrin och tyramin ), och de som bildas av aromatiska aminosyror eller deras syntetiska analoger (t ex amfetamin) har farmakologisk användning.
En värmealstrande form av fettvävnad hos nyfödda individer av många arter, inklusive människan, samt hos däggdjur i ide. Vävnaden förmår snabbt frigöra energi och tycks vara av betydelse för bibehålla nde av kroppstemperaturen omedelbart efter födelsen eller uppvaknandet ur vintersömnen.
Artärer som utgår ifrån bukpulsådern och fördelar sig till större delen av tarmarna.
Dopaminer som fått en hydroxigruppsubstitution i en eller flera positioner.
En simpel medicinsk definition av "synaptosomer" är att de är små, vesikulära strukturer som innehåller neurotransmittor-belagda vesikeln och membranproteiner, som bildas när synapser (de platser där nervceller kommunicerar med varandra) isoleras. Synaptosomer kan användas för att studera neurotransmission och neurologiska sjukdomar i laboratoriemiljö.
Tyrosin 3-monooxygenas, även känt som tyrosin hydroxylas, är ett enzym involverat i katekolaminernas syntes i kroppen. Det katalyserar den första steget i syntesen av katekolaminer, såsom dopamin, noradrenalin och adrenalin, genom att konvertera aminosyran tyrosin till L-DOPA (3,4-dihydroxifenylalanin) med hjälp av syre och NADPH som kofaktorer.
Ett enzym som katalyserar den oxidativa deamineringen av naturligt förekommande monoaminer.Det är ett flavinhaltigt enzym, hemmahörande i mitokondriemembran, antingen i nervändar, levern eller andra organ. Monoaminoxidas är viktigt för regleringen av den metaboliska nedbrytningen av katekolaminer och serotonin i nervvävnader eller målvävnader. Levermonoaminoxidas har en avgörande försvarsroll för inaktivering av cirkulerande monoaminer eller sådana, som tyramin, som kommer från tarmen och absorberas i portaomloppet. EC 1.4.3.4.
Ett paravertebralt sympatiskt ganglion, bestående av sammanfogningen av den nedre halsnervknutan och det första bröstkorgsgangliet.
En neurotransmittor. Acetylkolin är hos vertebrater den viktigaste signalsubstansen vid den neuromuskulära förbindelsen, de autonoma gangliorna, de parasympatiska effektorkopplingarna, en undergrupp a v de sympatiska effektorkopplingarna och vid många ställen i det centrala nervsystemet. Det tillförs vanligtvis inte som läkemedel, eftersom det snabbt bryts ned av kolinesteraser, men det är användba rt i vissa oftalmologiska tillämpningar.
En alfa(2)-adrenoceptorantagonist. Den har använts experimentellt för att prova andra substansers bindningsaktivitet.
En alfa- och betaadrenerg agonist som även ökar utsöndringen av norepinefrin. Medlet har används för behandling av ett flertal sjukdomstillstånd, inklusive astma, hjärtsvikt, rinit och urininkontinens, samt för narkolepsi och depression, pga sina centralstimulerande effekter. Användningen har minskat i takt med att mer selektiva agonister tillkommit.
Alfametyltyrosin (AMT) är ett künstligt aminosyra derivat som fungerar som en inhibitor för enzymet tyrosinhydroxylas, vilket är involverat i produktionen av signalsubstanser i centrala nervsystemet, såsom dopamin och noradrenalin. AMT används ibland som ett nootropiskt preparat med påstått potential att förbättra kognitiva funktioner, men detta är fortfarande föremål för forskning och dess effektivitet och säkerhet är inte fullständigt etablerade.
"Vasomotoriska systemet är ett delsystem i nervsystemet som kontrollerar diameteren på blodkärlen genom att reglera glatt muskelns kontraktion och relaxation, vilket påverkar blodflödet och trycket i kroppen."
'Serotonin Plasma Membrane Transport Proteins', also known as the serotonin transporter (SERT), are membrane-spanning proteins that regulate serotonin concentrations in the synaptic cleft by recycling serotonin from the extracellular space back into presynaptic neurons. This process helps terminate serotonin signaling and maintain proper neurotransmission.
En nervändslut, även kallad neurom, är en overkänslig och oftast smärtsam förtjockning eller knuta i en nervend som orsakas av skada, sjukdom eller irritation.
Den första högspecifika serotoninupptagshämmaren. Medlet används mot depressionstillstånd och har mer godtagbara bieffekter än de traditionella antidepressiva medlen.
Renin är ett enzym som produceras och sekreteras av speciella celler (granulosa celler) i njurarnas körtlar (juxtaglomerulära apparater). Det har en viktig roll i regleringen av blodtrycket genom att utlösa den renin-angiotensin-aldosteron-axeln (RAAS). När renin aktiveras, omvandlar det ett protein till angiotensin I, som sedan konverteras till angiotensin II av angiotensinkonverterande enzym. Angiotensin II är ett kraftfullt vasokonstriktorer och stimulerar även aldosteronsekreteringen från binjuremärgen, vilket leder till ökad natriumåterupptag och vätskehalten i kroppen, och därmed höjd blodtryck.
Sympatektomi med hjälp av kemiska ämnen (t ex 6-hydroxidopamin eller guanetidin) som selektivt och reversibelt förstör adrenerga nervändar, men lämnar kolinerga nervändar intakta.
WKY (Wistar Kyoto) är en inavlad ratte strain som ursprungligen härstammar från Wistar Laboratory Rat som utvecklades under tidigt 1900-tal i USA. WKY råttor används ofta i forskning på grund av deras relativt låga stressresponsmängd och stabila temperaturkontroll, vilket gör dem till en kontrollgrupp jämfört med andra mer reaktiva ratte strain. De är också kända för att vara sårbara för högt blodtryck och har använts i studier av kardiovaskulära sjukdomar.
Artärer. Blodkärl som leder blod från hjärtat.
'Sympathetic postganglionic fibers' are post-synaptic neurons that arise from the paravertebral and prevertebral ganglia of the sympathetic nervous system, transmitting signals to target organs such as sweat glands, blood vessels, and visceral smooth muscles, thereby regulating various physiological functions like heart rate, blood pressure, and pupillary dilation.
En alfaadrenerg agonist som ger långvarig, perifer kärlsammandragning. Medlet har liten eller ingen direktverkan på det centrala nervsystemet.
"Vasopressiner" är ett samlingsbegrepp för hormoner som orsakar blodkärlskonstriktion och ökar vattentrycket i kroppen. Det mest kända vasopressinet är arginin-vasopressin (AVP), även kallat antidiuretiskt hormon (ADH). AVP/ADH produceras i hypofysen och frisläpps i reaktion på ökat osmotiskt tryck eller minskad blodvolym för att hålla homeostasen i kroppen. Andra vasopressiner inkluderar luvtocin, som har en liknande struktur och effekt men främst är involverat i sociala bindningar och reproduktion.
Trimetafan är ett läkemedel som används som smärtstillande och avslappnande medel, framförallt vid operationer i ögats glaskropp. Det fungerar genom att slappna av musklerna i kroppen, vilket hjälper till att minska smärtan och spasmer. Trimetafan är en antikolinerg muskelrelaxant och verkar genom att blockera acetylkolinreceptorerna i muskler och nervändar.
"Regionalt blodflöde" refererar till mängden blod som flödar genom ett specifikt område eller del av kroppen under en viss tidsperiod. Det uttrycks vanligtvis i volymen blod per tidsenhet, till exempel milliliter per minut (ml/min). Regionalt blodflöde kan mätas och övervakas för att bedöma hälsa och funktion hos olika organ och vävnader, samt för att diagnosticera och övervaka sjukdomar eller skador som påverkar blodförsörjningen till ett visst område.
Neuropeptid Y (NPY) är ett neuroaktivt peptidhormon som verkar som en neurotransmittor och neuromodulator i centrala nervsystemet hos djur, inklusive människan. Det är beläget i och produceras av kärnor i hjärnbalken och kan påverka en rad fysiologiska processer som aptit, sömn, smärta, blodtryck, humör och minnesfunktioner. NPY har också visat sig vara involverat i stressreaktioner och regulering av energibalansen i kroppen.
En grupp föreningar som utgör metylderivat av aminosyran tyrosin.
Den nedre delen av armen (antebrachium), mellan armbågen och handleden.
Läkemedel som binder selektivt till och aktiverar betaadrenerga receptorer.
Wistar rats are an outbred albino strain of laboratory rats that are widely used in biomedical research due to their genetic diversity and generalizability of research findings to humans.
Blodkärlens icke-tvärstrimmiga, icke viljestyrda muskelvävnad.
Ett betahydroxilerat derivat av fenylalanin. D-formen av dihydroxifenylalanin har svagare fysiologisk verkan än L-formen och används vanligen experimentellt för att bestämma om de farmakologiska effekterna av Levodopa är stereospecifika. Syn. dopa.
3,4-dihydroxyfenylättiksyra. En L-dopametabolit.
En vanligtvis godartad, inkapslad, lobulär och kärlrik tumör av kromaffin vävnad i njurmärgen eller de sympatiska paraganglierna. Huvudsymtomet, som återspeglar den ökade utsöndringen av epinefrin och norepinefrin, är högt blodtryck, konstant eller intermittent. I samband med svåra attacker kan huvudvärk, svettning, hjärtklappning, oro, skakningar, blekhet eller ansiktsrodnad förekomma, likaså illamående och kräkningar, bröst- och buksmärtor, samt parestesier i armar och ben. Incidensen av maligna typer är inte högre än 5%, men det går ingen klar patologisk gräns mellan godartade och elakartade feokromocytom.
Septisk chock definieras som ett livshotande tillstånd orsakat av en allvarlig infektion som leder till ett cirkulatoriskt collapse med multiorgansvikt.
Dopamintransportproteiner (DAT) är proteiner som transporterar neurotransmittorn dopamin från synaptisk gap till presynaptiska terminals vesiklar för återupptagning och återanvändning inuti nervceller (neuron). DAT hjälper också till att avsluta signalsignaleringen av dopamin i centrala nervsystemet.
Den inre delen av binjuren; den syntetiserar, lagrar och släpper ut katekolaminer.
En nikotinantagonist som huvudsakligen används som ganglieblockerare i djurstudier. Den har använts som medel mot högt blodtryck, men har i de flesta kliniska sammanhang ersatts av mer specifika prepa rat.
Ett grundämne tillhörande alkalimetallerna. Det har kemiskt tecken K och atomnummer 19. Atomvikten är 39,10. Kalium är den dominerande katjonen i den intracellulära vätskan i muskelvävnad och mellan andra celler. Kaliumjonen är en kraftig elektrolyt och spelar en avgörande roll i regleringen av vätskevolym och upprätthållande av vatten-elektrolytbalansen.
Ett förlopp som leder till sammandragning och/eller spänning i muskelvävnad. Muskelsammandragning åstadkoms via en glidmekanism, där aktintrådar glider in bland myosintrådarna.
"Tidsfaktorer" refererar inom medicinen till de aspekter av tiden som kan spela in på en persons hälsa, sjukdomsutveckling eller svar på behandling. Detta kan omfatta sådant som tidpunkt för exponering för en skada eller en infektion, tid som har gått sedan symtom uppstod, eller den tid det tar för en behandling att verka. Tidsfaktorer kan vara av avgörande betydelse för att ställa diagnoser, planera behandlingar och förutse prognoser.
En alkaloid ester som utvinns ur bladen av kokaväxter. Den har lokalbedövande och kärlsammandragande egenskaper och används kliniskt för dessa ändamål, särskilt i ögon, öron, näsa och hals.
SHR (Spontaneous Hypertensive Rats) är en inavlad stam av laboratorieråtta som naturligt utvecklar högt blodtryck och används som ett vanligt djurmodell för att studera mekanismer kopplade till essentiell hypertoni (primärt högt blodtryck) hos människor.
En kemiskt heterogen grupp läkemedel med det gemensamt att de kan blockera oxidativ deaminering av naturligt förekommande monoaminer.
Ett vitt salt som används som elektrolytbildare, för behandling av hypokalemi, i bufferlösningar, i gödningsmedel och i sprängmedel.
En neuroeffektorförbindelse är den sista delen av en neuron, en nervcell, som släpper neurotransmittor substanser för att påverka och kommunicera med effektorceller som muskelceller eller glandularceller, vilket resulterar i en fysiologisk respons.
Nitroprusside är ett snabbtverkande intravenöst blodtrycksmedel som används för att behandla akut högt blodtryck och hjärtödem. Det verkar genom att dilatera (vidga) de perifera artärerna, vilket sänker efterlasten på hjärtat och minskar blodtrycket. Nitroprussid bör endast användas under intensivvård och under ständig blodtrycksövervakning, eftersom överdosering kan leda till allvarliga biverkningar, inklusive cyanidförgiftning.
"Adrenergic alpha-1 receptor antagonists" are a class of medications that block the action of norepinephrine, a hormone and neurotransmitter, at alpha-1 receptors found in various tissues throughout the body. By blocking these receptors, the medications cause relaxation of smooth muscle, leading to vasodilation, decreased blood pressure, and reduced inflammation. They are commonly used to treat conditions such as hypertension, benign prostatic hyperplasia (BPH), and pheochromocytoma. Examples include doxazosin, prazosin, and terazosin.
Sjukdomar i de sympatiska och parasympatiska grenarna av det autonoma nervsystemet. Funktionsstörningar kan hänga samman med sjukdomar i hypotalamus, hjärnstammen, ryggmärgen eller det perifera nervsy stemet.
Vener som för blod bort från inälvorna. Den nedre tarmkäxvenen mynnar i mjältvenen, och den övre tarmkäxvenen förenar sig med mjältvenen till att bilda portvenen.
Beta-1-adrenergiska receptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som aktiveras av katekolaminer, neurotransmittorer och hormoner såsom adrenalin och noradrenalin. När dessa agonister binder till beta-1-adrenergiska receptorer stimulerar de en signalkaskad som leder till ökad produktion av cyklisk AMP (cAMP), vilket i sin tur aktiverar proteinkinas A (PKA). PKA reglerar sedan cellens metabolism och excitation-contraction-koppling i hjärtmuskulaturen, vilket resulterar i ökat hjärtrytthastighet, ökad kontraktionsstyrka och ökad relaxationshastighet. Beta-1-adrenergiska receptorerna finns främst i hjärtat och är viktiga mål för läkemedel som används för att behandla hjärtsjukdomar, såsom kronisk hjärtfailure och hypertension.
Serotoninuptagshämmare är en klass av psykoaktiva läkemedel som verkar genom att blockera reabsorberingen (uptake) av signalsubstansen serotonin (5-hydroxitryptamin, 5-HT) i hjärnan, vilket leder till ökade nivåer av serotonin i synapsspaltet och förlängd serotoninerg signaltransduktion. Dessa läkemedel används primärt för behandling av depression, ångeststörningar och vissa typer av neuropsykiatriska störningar.
Den del av det centrala nervsystemet som befinner sig innanför kraniet och som omfattar prosencefalon (framhjärnan), mesencefalon (mitthjärnan) och rombencefalon (ruthjärnan). Den uppstår ur främre de len av embryots nervtub. Dess funktioner inkluderar muskelkontroll och koordination, mottagande och behandling av sinnesintryck, talframställning, minneslagring samt hantering av tankar och känslor.
Hydrokortison är ett syntetiskt glukokortikoid hormon som används för att behandla inflammation och immunsystemsreaktioner i kroppen. Det fungerar genom att minska produktionen av substanser i kroppen som orsakar inflammation och undertrycka immunsvaret. Hydrokortison kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, inklusive astma, eksem, ledinflammationer, autoimmuna sjukdomar och allergiska reaktioner. Liksom andra glukokortikoider kan hydrokortison orsaka biverkningar som ökad aptit, viktuppgång, sömnlöshet och svaghet om det används under längre tid eller i höga doser.
Avsaknad av värme eller temperaturer märkbart under den normala.
Den fysiologiska vidgningen av blodkärl genom avslappning av kärlens glatta muskulatur.
Grundämne som förekommer i nästan all organiserad vävnad. Det tillhör alkalimetallerna och har kemiskt tecken Ca, atomnummer 20 och atomvikt 40. Kalcium är det allra vanligaste mineralämnet i kroppen och bildar i förening med fosfor kalciumfosfat, som ingår i ben och tänder. Det spelar en essentiell roll för nerv- och muskelfunktioner, i blodkoagulationsprocessen (som faktor IV) och i många enzymp rocesser.
Cykliskt adenosinmonofosfat (adenosin-3',5'-vätefosfat). Det är en adeninnukleotid med en fosfatgrupp som förestrats mot sockerdelens 3'- och 5'-positioner. Det är en sekundär budbärare med avgörande intracellulär reglerfunktion som förmedlare av verkan av ett flertal hormoner, däribland epinefrin, glukagon och ACTH. Syn. cAMP.
En klass histaminreceptorer som kan särskiljas genom sin farmakologi och sina verkningssätt. H3-receptorerna blev först uppmärksammade som blockerande autoreceptorer på histaminbärande nervändar och har senare visat sig reglera frisättandet av flera olika signalsubstanser i det centrala såväl som det perifera nervsystemet.
Djurarten Oryctolagus cuniculus, av familjen Leporidae och ordningen Lagomorpha. Kaniner föds i hålor, utan päls, och med slutna ögon och öron. Kaniner har 22 kromosompar, medan harar har 24.
"Genomspolning" refererar till metoder för att bestämma den exakta sekvensordningen av nukleotider (baspar) i ett individuals hela genome, det vill säga deras DNA-sekvens. Genomspolning ger en fullständig och detaljerad kartläggning av en persons genetiska makeup, inklusive alla gener och regulatoriska sekvenser. Detta kan användas för att studera ärftliga sjukdomar, släktrelationer, evolutionära relationer mellan arter och andra forskningssyften. Genomspolning av människor kallas även för "helgenomsekvenisering".
En talgkörtel, även kallad sebaceous gland, är en typ av körtel som finns i huden och producerar ett oljigt sekret kallat talg, som hjälper till att fukt- och skydda huden.
Lypressin är ett syntetiskt hormonellt preparat som utgörs av en analog av naturligt förekommande antidiuretiskt hormon (ADH) och används som läkemedel för att behandla diabetes insipidus, en ovanlig endokrin sjukdom där kroppen producerar för stora mängder urin. Lypressin hjälper till att kontrollera vattnets balans i kroppen genom att reglera nedbrytningen av vatten i njurarna, vilket reducerar urinmängden och håller kroppsvattnet i jämvikt.
Tritium, symbolized as ^{3}H, is a radioactive isotope of hydrogen with a half-life of approximately 12.3 years. It consists of one proton and two neutrons in its nucleus. Tritium is commonly used in research and in the production of self-luminous compounds, such as in glow-in-the-dark watches and exit signs. When tritium decays, it emits a low-energy beta particle, which can be utilized in various applications, including nuclear medicine and scientific research. However, exposure to tritium should be limited due to its radioactive nature, as it can pose potential health risks if ingested, inhaled, or absorbed through the skin.
Tryckreceptorer är speciella sensoriska nervceller eller receptorers som är känsliga till mekanisk tryck och dekanterar signaler till centrala nervsystemet när de stimuleras, vilket hjälper till att uppfatta och tolka olika former av beröring och tryck i omgivningen.
Shy-Drager syndrom, även känt som striatonigral degeneration eller multipel systematrofi typ 1 (MSA-1), är en sällsynt neurologisk sjukdom som orsakas av skada och förlust av nervceller i hjärnbarken och delar av det autonoma nervsystemet. Sjukdomen kännetecknas av en kombination av symtom som relaterar till rörelsekoordination, balans, blodtryck, svettningar, urinblåsa och tarmfunktion. Progressiv muskelrigiditet, trötthet, instabilitet i blodtrycket och andningssvårigheter är också vanliga symtom. Shy-Drager syndrom är en progressiv sjukdom som saknar bot och med livslängd på i genomsnitt 6 till 10 år efter diagnosen.
Fysiologisk stress är ett svar på en real or perceived threat till homeostasen, orsakad av aktivering av det autonoma nervsystemet och hypotalamus-hypofys-binjure axeln, vilket leder till en ökning av hormoner som katekolaminer och glukokortikoider för att möjliggöra en anpassad fysisk respons.
Blodtrycksfall vid ändrat kroppsläge till stående eller vid orörlig, stående ställning.
Oxidopamin är ett preparat som primärt används inom forskning och består av den aktiva substansen 6-hydroxydopamin hydroklorid. Detta ämne är ett neurotoxin som specifikt skadar dopaminerga nervceller, det vill säga nervceller som producerar signalsubstansen dopamin. Oxidopamin används därför som ett modellsubstans för att studera sjukdomar som beror på skada eller förlust av dopaminerga nervceller, till exempel Parkinson's disease.
"Nervceller, eller neuroner, är de specialiserade cellerna som utgör det fundamentala building blocket i nervsystemet hos djur. De är ansvariga för bearbeta, överföra och lagra information genom elektriska och kemiska signaler."
Propanolaminer är en grupp kemiska föreningar som innehåller en propanolaminnertillväxt, vilket betyder att de har en propanolgrupp (ett kolatom med två väteatomer och en hydroxylgrupp) som är kovalent bunden till en aminogrupp (-NH2). Ett exempel på en propanolamin är noradrenalin, ett signalsubstans i nervsystemet.
Ett läkemedels påverkan på ett annat läkemedels verkningsmekanism, metabolism eller toxicitet.
Läkemedel som används för att åstadkomma en utvidgning av blodkärlen.
Sidopartiet av mellanhjärnan, vilket sträcker sig från synnervskorsningen till svansdelen av mamillarkropparna och bildar tredje ventrikelns nedre väggar och sidoväggar.
Pure Autonomic Failure (PAF) är en neurologisk sjukdom som kännetecknas av en progressiv nedbrytning av det autonoma nervsystemet, utan påvisbar skada på andra nervsystem eller muskulatur. Det autonoma nervsystemet styr automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtrytm, blodtryck, svettningar, tarmfunktion och pupillreaktioner.
En komplikation till hjärtsjukdom. Nedsatt fyllnadskapacitet eller defekt sammandragning och tömning, vilket medför oförmåga hos hjärtat att pumpa ut en tillräcklig mängd blod för att tillgodose kroppsvävnadernas behov, eller att göra så endast under förhöjt fyllnadstryck.
Onormalt lågt blodtryck, vilket kan ses vid chock, men som inte nödvändigtvis är ett symtom på chocktillstånd.
"Hjärnkemi" är ett informellt och icke-medicinskt begrepp som inte har någon officiell medicinsk definition. Termen används ibland inom populärvetenskapliga sammanhang för att beskriva studiet av kemiska processer i hjärnan, såsom neurotransmission och signalsubstanser som påverkar minne, perception, humör och kognition. Emellertid är det inte en etablerad term inom den medicinska fältet och bör undvikas i formella medicinska sammanhang.
Cys-Tyr-Phe-Gln-Asn-Cys-Pro-Arg-Gly-NH2, cyklisk 1-6-disulfid. Det vanliga antidiuretiska hormonet hos däggdjur. Det är en cyklisk nonapeptid med arginin i position 8 i kedjan. Argipressin används för att behandla diabetes insipidus och som blodstillande medel, tack vare sin kärlsammandragande verkan.
Medel som främst verkar genom att stoppa nervsignalöverföringen via nikotinreceptorer på autonoma postganglienervceller. Eftersom de har så bred verkan, omfattande blockering av både sympatiska och parasympatiska system, har de i terapeutiskt bruk till stor del ersatts av mer specifika läkemedel. De används dock fortfarande för blodtrycksreglering hos patienter med dissekerande aortaaneurysm och för att sänka blodtrycket under operationer.
Kirurgiskt avskärande eller avlägsnande av nerven till ett organ eller en kroppsdel.
En blandning av tre olika hydrerade ergotaminderivat: dihydroergokornin, dihydroergokristin och dihydroergokryptin. Dihydroergotoxin har föreslagits som nervskyddande och "nootropt" medel. Den terapeutiska verkningsmekanismen är inte klarlagd, men preparatet har verkan som alfablockerare och dopaminagonist. Metasulfonatsalterna av denna alkaloidblandning kallas ergoloidmesylat.
Fenylethanolamine-N-methyltransferase (PNMT) är ett enzym som katalyserar den sista steget i syntesen av adrenalin (epinefrin) genom att katalysera metylering av noradrenalin till adrenalin i adrenala glander och centrala nervsystemet.
Beta-2-adrenergic receptors are a type of G protein-coupled receptor found in the cell membrane, primarily in the smooth muscle tissue of the airways, blood vessels, and other organs. They bind to catecholamines such as epinephrine (adrenaline) and norepinephrine (noradrenaline), activating a signaling pathway that leads to relaxation of smooth muscle and vasodilation. This results in bronchodilation, increased heart rate and force of contraction, and increased metabolic rate. Beta-2 agonists are commonly used as medications for the treatment of asthma and other respiratory conditions due to their ability to relax airway smooth muscle and improve breathing.
Den blodmängd som passerar genom hjärtat per tidsenhet. Den uttrycks vanligtvis som liter per minut för att inte förväxlas med slagvolym (blodvolym per slag).
Vaniljmandelsyra, även känd som vanillylmandelsyra, är en organisk syra som förekommer naturligt i bland annat vanilj och skogsfruktträdet. Den har en bitter smak och används inom parfymindustrin på grund av sin karakteristiska doft. I medicinsk kontext kan vaniljmandelsyra användas som ett diagnostiskt verktyg för att upptäcka specifika metabola störningar, såsom fenylketonuri och certain typer av tyrosinemi.
Blodcirkulationen genom blodkärlen som försörjer bukorganen.
1,4-dietylendioxider. Dessa används som industriella lösningsmedel. Dioxan är potentiellt cancerframkallande, enligt Fourth Annual Report on Carcinogens (NTP 85-002, 1985).
Cellyteproteiner som binder katekolaminer med hög affinitet och utlöser intracellulära förändringar som påverkar cellers beteende. Katekolaminbudbärarna epinefrin, norepinefrin och dopamin syntetiseras ur tyrosin medelst ett gemensamt biosyntesförlopp.
En sympatektomi är ett kirurgiskt ingrepp där delar av det autonoma nervsystemet, specifikt den del som kallas för sympatiska nervsystemet, skärs av eller på annat sätt störs. Detta görs vanligen med målet att lindra smärta eller öka blodförsörjningen till en viss del av kroppen. Sympatektomier används främst för behandling av smärtsyndrom såsom komplex regionala smärtsyndrom (CRPS) och neuropatiska smärtor, men kan även användas vid vissa typer av blodkärlsjukdomar.
Humörstimulerande läkemedel för behandling av affektiva störningar och liknande tillstånd. Ett flertal monoaminoxidashämmare har användning som antidepressiva för sin modulering av katekolaminnivåerna . Tricykliska föreningar tycks också ha antidepressiv effekt genom verkan på hjärnans katekolaminsystem. En tredje grupp är de läkemedel som har specifik verkan på serotonerga system.
Den del av nervsystemet som reglerar de icke viljestyrda kroppsfunktionerna. Det utgörs av det sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet.
Artärernas minsta förgreningar, belägna mellan muskelartärerna och kapillärkärlen.
21-hydroxipregn-4-en-3,20-dion. En mineralokortikoid. Desoxikortikosteronacetat (DOCA) används för ersättningsbehandling vid Addisons sjukdom.
"Synaptisk överföring är den process där en nervcell, eller neuron, skickar signaler i form av neurotransmittorer till en annan nervcell över ett smalt spår, kallat synapser, vilket möjliggör kommunikation och integration av information i centrala nervsystemet."
Kemisk stimulering refererer til den proces, hvor en kemisk substans interagerer med et biologisk system, f.eks. en celle eller en gruppe celler, og øger aktiviteten eller responsen i systemet. Denne øgede aktivitet kan resultere i en række forskellige effekter, afhængigt af hvilket system der er under indflydelse.
Läran om förloppsdynamik i kemiska och fysikaliska system.
"Normalvärden" refererar till det vanliga eller acceptabla intervall av laboratorie- eller diagnostiska resultat som representerar ett friskt eller hälsosamt tillstånd hos en individ, baserat på populationstudier och klinisk erfarenhet. Dessa värden kan variera beroende på ålder, kön, ras och andra faktorer, och används som ett verktyg för att bedöma och jämföra med individuella resultat för att stödja en medicinsk diagnos eller övervaka behandlingar.
'Natrium' er en kjemisk betegnelse for det som engelskspråklige lærebøker og artikler ofte refererer til som "sodium". I medicinsk sammenheng vil man oftest finne termen natrium brukt i forbindelse med ionsamlinger, elektrolytbalanse eller i sammenheng med bestemte sykdommer.
En binjure tumör är en abnorm growth or mass in the pancreas, which is a gland located behind the stomach and plays essential roles in digestion and regulation of blood sugar levels. These tumors can be benign (noncancerous) or malignant (cancerous), with varying impacts on overall health and treatment options.
Ett organ i kroppen som filtrerar blod för utsöndring av urin och reglerar jonkoncentration.
Främre delen av hypotalamus, indelad i den preoptiska och den supraoptiska regionen. Den preoptiska regionen utgörs av periventrikulär grå substans tillhörande den tredje ventrikelns rostrala del och innehåller den ventrikulära preoptiska kärnan och den mittre preoptiska kärnan. Den supraoptiska regionen innehåller den paraventrikulära hypotalamuskärnan, den supraoptiska kärnan, den främre hypotalamuskärnan och suprachiasmakärnan.
En statistisk metod för att genom analys av den totala variationen i en för ett antal oberoende variabler (faktorer) gemensam datamängd finna variationsorsaker.
Kroppens blodcirkulationssystem.
Preparat som innehåller en förenad treringsdel och som används för behandling av depression. Dessa medel blockerar upptaget av norepinefrin och serotonin i axonslut och kan blockera vissa subtyper av serotonin-, adrenerga och histaminreceptorer. Deras verkningsmekanism är dock inte helt klarlagd, då de terapeutiska effekterna vanligen visar sig först efter någon vecka och kan återspegla kompensato riska förändringar i centrala nervsystemet.
Adrenergic beta-1 Receptor Agonists are a class of medications that selectively bind to and activate beta-1 adrenergic receptors, which are primarily found in the heart. These agonists mimic the effects of natural neurotransmitters such as adrenaline and noradrenaline, leading to an increase in heart rate, contractility, and conduction velocity. They are used in the treatment of conditions such as heart failure, bradycardia, and asthma. Examples include dobutamine, dopamine, and isoproterenol.
Vätskekromatografimetoder som har högt ingångstryck, hög känslighet och hög hastighet.
Celler som drivs fram in vitro i odlingsmedia som främjar deras tillväxt. Odlade celler används bl a för studier av utveckling, morfologi, metaboliska, fysiologiska och genetiska processer.
"Syrgasförbrukning är innebörden av andning, där syre konverteras till koldioxid och vatten som en del av cellandningen för att producera energi i form av ATP (Adenosintrifosfat) i mitokondrier."
Nervknutor i det sympatiska nervsystemet, omfattande de paravertebrala (vid sidan av ryggraden) och prevertebrala (belägna framför ryggraden) ganglierna. Bland dessa finns de sympatiska kedjeganglierna, den övre, mellersta och nedre halsnervknutan, njuraortaknutan, bukganglierna och ganglion stellatum (halsens stjärnnervknuta).
Pentoliniumtartrat är ett läkemedel som tillhör kategorin ganglioplegika, vilket innebär att det blockerar acetylkolinreceptorerna på de parasympatiska ganglierna och orsakar därmed en temporär autonom nervsystemsparalys. Det användes tidigare för att behandla hypertension (högt blodtryck), men har i huvudsak ersatts av andra läkemedel med mindre biverkningar och en bättre säkerhetsprofil.
Ett bukspottkörtelhormon som utsöndras av Langerhansöarnas alfaceller. Det är en rak polypeptid med 29 aminosyror (molekylvikt 3550 D) som spelar en viktig roll i regleringen av blodsockerhalten, ketonomsättningen och flera andra biokemiska och fysiologiska förlopp.
Oximetazolin är ett sympatomimetiskt medel som verkar vasokonstriktoriskt, vilket innebär att det orsakar blodkärlens smalning. Det används vanligtvis som nästipp i samband med förkylning och allergi, då det hjälper till att reducera svullnad och snuva i näsan. Oximetazolin bör inte användas över längre perioder än vad rekommenderat, eftersom det kan leda till beroendeframkallande effekter och en ökad resistens hos blodkärlen.
"En sädesledare är en tublik struktur hos mannen som transporterar spermier och andra sekretioner från kroppens produktiva organ, testiklarna, genom den manliga reproduktionssystemet till urinröret, vilket möjliggör spermiernas utsändning under ejakulationen."
Små korn i binjurarna och andra organ, vilka har till uppgift att syntetisera, lagra, omsätta och utsöndra epinefrin och norepinefrin.
Allmän benämning på medlemmar av familjen Caviidae. Den vanligaste arten är Cavia porcellus, som är det tammarsvin som används som husdjur och i biomedicinsk forskning.
Den del av kroppspulsådern som leder från aortabågen ner till mellangärdet.
Långvarig (minuter till timmar) tillförsel av vätska i en ven genom venpunktion, antingen med hjälp av tyngdkraften eller pump.
Medel som blockerar transport av dopamin in i nervcellsutskotten eller in i vesiklar inuti utskotten. De flesta adrenerga upptagshämmare hämmar också upptag av dopamin.
De celler i kroppen som färgas av kromsalter. De finns längs de sympatiska nerverna, i binjurarna och vissa andra organ.
Alla rörformiga, blodförande kärl, som t ex artärer, vener, kapillärer.
Hydroxyindolilsyran, eller 5-HIAA (5-hydroxyindoleacetic acid), är ett metabolit av serotonin, ett signalsubstans som har en viktig roll i centralnervösa processer såsom stämningsreglering och sömn-vakenhetscykler. 5-HIAA:s nivåer i urinen används som markör för serotoninproduktionen i kroppen och kan vara förhöjda eller sänkta vid olika sjukdomstillstånd, till exempel karcinoidsyndrom och depression.
I en enkel mening kan morfinere definieras som en klass av opiater, alkaloider som naturligt förekommer i opium, och är kraftfulla smärtstillande medel. De binder till specifika receptorer i centrala nervösa systemet och hjärnan för att påverka smärta, andning, humör och andra funktioner.
Njurcirkulation, även kallat renalt blodflöde, refererar till det totala blodflödet som passerar genom njurarna per minut. Det är en viktig process som hjälper till att filtrera avslackat och avfall från blodet samt hålla kroppens vätska- och elektrolytbalans i jämvikt.
Den mittersta delen av hypotalamus, som innehåller den bågformade, den dorsomediala och den ventromediala kärnan och tuber cinereum (det grå utsprånget).
Ett vanligt natriumsalt (natriumklorid) som brukas allmänt för smaksättning av livsmedel. Det spelar en viktig biologisk roll i regleringen av det osmotiska trycket i blod och vävnader.
Homovanillinsyra (HVA) är ett metaboliskt avfallsprodukt bildat under nedbrytningen av katekolaminerna, neurotransmittorersamlingen som innefattar dopamin, noradrenalin och adrenalin. HVA kan mätas i urinen och användas som en biokemisk markör för dopaminnivåer i hjärnan, vilket är användbart vid diagnostisering och monitorering av sjukdomar som påverkar dopaminsystemet, såsom Parkinson's disease.
Ett krafigt centralstimulerande och sympatomimetiskt medel. Amfetamin har flera verkningsmekanismer, inkluderande blockering av upptag av adrenerga substanser och dopamin, frigörande av monaminer och hämmande av monaminoxidas. Amfetamin är också en missbruksdrog och ett psykotomimetiskt medel. l- och d,l-formerna räknas hit. l-formen har lägre CNS-aktivitet, men starkare kardiovaskulära effekter. d-formen är dextroamfetamin.
Föreningar som innehåller 1,3-diazol, en femhörnig aromatisk ring med två kväveatomer med en mellanliggande kolatom. Kemiskt reducerade varianter omfattar imidazoliner och imidazolidiner.
Lipolys (fettupplösning) av lagrade fetter i fettvävnad för frisättande av fria fettsyror. Mobiliseringen av lagrat fett regleras av lipolyssignaler (katekolaminer) eller antilipolyssignaler (insulin) genom deras verkan på det hormonkänsliga enzymet lipas. Hit hör inte lipidtransport.
Adrenergic beta-2 receptor antagonists, also known as beta-2 blockers, are a class of medications that block the action of epinephrine (adrenaline) and other stimulants on beta-2 receptors found in the body. These receptors are found in various tissues, including the lungs, blood vessels, and skeletal muscles. By blocking the effects of epinephrine on these receptors, beta-2 blockers can help to lower heart rate, reduce blood pressure, and relax bronchial smooth muscle, making them useful in the treatment of conditions such as hypertension, angina, heart failure, and asthma. Examples of beta-2 blockers include propranolol, metoprolol, and atenolol.
"Tetralones are chemical compounds that contain a four-carbon ring (tetralone nucleus) with one oxygen atom and a ketone functional group."
Gasformig fri radikal som produceras ur arginin i en rad olika däggdjursceller genom verkan av kväveoxidsyntas. Kväveoxid är en endotelberoende relaxerande faktor som frisätts från kärlendotelvävnad och förmedlar kärlutvidgning. Den hämmar även trombocytaggregation, löser upp trombocytaggregat och hindrar att trombocyter fastnar på kärlendotelet. Kväveoxid aktiverar cytosoliskt guanylatcyklas och höjer därmed de intracellulära nivåerna av cykliskt GMP.
En individs kroppsmassa eller tyngd, uttryckt i enheterna pund eller kilogram.
Kemiska ämnen som har specifik, reglerande inverkan på ett eller flera organs funktioner. Ursprungligen avsågs ämnen som utsöndrades av olika endokrina körtlar och transporterades med blodet till målorganen. Begreppet har dock utvidgats till att även omfatta ämnen som inte produceras av de inre körtlarna, men som har liknande effekter.
Kroppsextremiteternas läge eller hela kroppshållningen.
En produkt av epinefrin O-metylering. Den är en vanligt förekommande, men farmakologiskt och fysiologiskt inaktiv metabolit av epinefrin.
Avlägsnande av ett autonomt eller sensoriskt ganglion med någon metod.
Hjärtmuskelmassans sammandragande funktion.

Noradrenalin, också känt som norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor i kroppen. Det produceras naturligt i kroppen av nervceller (neuron) i både centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och det perifera nervsystemet (nervceller utanför hjärnan och ryggmärgen).

I centrala nervsystemet är noradrenalin involverat i vakenhet, uppmärksamhet, minnesbildning och emotionella reaktioner. I det perifera nervsystemet spelar noradrenalin en roll i regleringen av blodtrycket, hjärtats frekvens och andningen.

Noradrenalin binder till speciella receptorer (adrenoreceptorer) på cellmembranen för att utöva sina effekter. Det finns två huvudtyper av adrenoreceptorer: alfa- och beta-receptorer, som kan underindelas i flera subtyper. Noradrenalin binder till både alfa- och beta-receptorerna, men har en starkare affinitet till alfa-1-receptorer.

I medicinsk kontext används syntetiskt framställd noradrenalin som läkemedel för att behandla lågt blodtryck (hypotoni) och skapa en ökning av hjärtats pumpförmåga. Det ges ofta som intravenös infusion under kontrollerade omständigheter i sjukhusmiljö.

Norepinephrine plasma membrane transport proteins, også kendt som NET (Norepinephrine Transporter) proteiner, er transmembranäre proteinmolekyler som aktivt transporterer norepinefrin (noradrenalin) fra synaptisk gab og tilbage til presynaptiske nerveenderinger i det sympatiske nervesystem. Dette hjælper med at afslutte neurotransmissionen og regulere koncentrationen af norepinefrin i den synaptiske kløft. NET proteiner er en del af den larger familie af neurotransmitter transportere, der også inkluderer transportere for serotonin (SERT) og dopamin (DAT).

Adrenaline, även känt som epinefrin, är ett hormon och neurotransmittor som produceras i binucleära celler i mittgången av kotexhuvan (adrenala glanden). Det aktiverar kroppens sympatiska nervsystem och orsakar en "kamps- eller flyktrespons", vilket innebär en ökning av hjärtslag, andning, svettning, pupillvidgande och blodtryck. Adrenaline binder till adrenerga receptorer i cellmembranet och utlöser en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till dess fysiologiska effekter.

Adrenalin används också som ett läkemedel, ofta som en injektion för att behandla allvarliga allergiska reaktioner (anafylaxi), låg hjärtrytm (bradykardi) och livshotande chocktillstånd.

'Sympatiska nervsystemet' är ett del av det autonoma nervsystemet, som kontrollerar och styr kroppens inre organ och automatiska funktioner såsom hjärtslag, andning, svettning och kroppstemperatur. Det sympatiska nervsystemet är involverat i den kroppsliga responsen på stress och fara, även kallad 'kämpa eller fly-reaktion'.

Det består av en par av långa nerver som sträcker sig från ryggradens högra och vänstra sidor, från halsen till låret. Dessa nerver kopplas samman med varandra och bildar ett nätverk av små nervtrådar som sprider sig över hela kroppen.

Det sympatiska nervsystemet har en exciterande effekt på de organ och musklerna som det kontrollerar, vilket kan leda till ökat hjärtslag, höjd blodtryck, breddad pupiller, accelererad andning och ökad svettning. Detta hjälper kroppen att förbereda sig för en stressfull situation genom att öka dess energileverans och sänka dess smärtuppfattning.

'Katekolaminer' är en grupp signalsubstanser i centrala och perifera nervsystemet, som inkluderar neurotransmittorerna dopamin, noradrenalin och adrenalin. Dessa ämnen spelar en viktig roll i regleringen av olika kroppsliga funktioner såsom hjärt- och cirkulationsreglering, sinnesstämning, rörelsekoordination och kognitiv funktion. De katekolaminerna produceras i både nervceller och i kromaffin celler i binjuremärgen.

Adrenerga upptagshämmare, även kända som adrenerga receptorantagonister, är en grupp läkemedel som blockerar effekterna av adrenalin och noradrenalin i kroppen. De gör detta genom att binda till adrenerga receptorer utan att aktivera dem, vilket förhindrar att signalsubstanserna adrenalin och noradrenalin kan binde till och aktivera samma receptorer.

Det finns två huvudtyper av adrenerga upptagshämmare: α-receptorantagonister och β-receptorantagonister. Varje typ blockerar en specifik undergrupp av adrenerga receptorer (α eller β) i kroppen.

Exempel på läkemedel som tillhör denna grupp inkluderar propranolol, atenolol och metoprolol (β-receptorantagonister), och phentolamin och phenoxybenzamin (α-receptorantagonister).

Adrenerga upptagshämmare används ofta för att behandla olika medicinska tillstånd, såsom högt blodtryck, hjärtklappning, migrän och glaukom.

Desipramin är ett tricykliskt antidepressivt preparat (TCA) som verkar genom att blockera återupptaget av noradrenalin i centrala nervsystemet. Det används för behandling av klinisk depression, neuropati och vissa typer av smärta. Desipramin kan också ha en viss effekt på sömnsvårigheter och kan användas off-label för att behandla detta tillstånd.

Läkemedlet bör endast användas under läkarövervakning på grund av riskerna för allvarliga biverkningar, såsom hjärtrytmrubbningar och förhöjt blodtryck. Desipramin kan också orsaka antikolinerga biverkningar som yrsel, torr mun, förstoppning och urinvägsbesvär.

Det är viktigt att följa doseringsrekommendationerna noga och att undvika kombinationer med andra läkemedel som kan interagera negativt med desipramin.

"Adrenergic α-stimulant" er en medisinsk betegnelse for stoffer som stimulerer adrenerge receptorer av typen α (alfa). Disse receptorerne finnes i blodkar og andre typer celler i kroppen, og deres aktivering fører til konstriksjon (snæring) av blodkar og økt svangerskapshjertefrekvens. Adrenergiske α-stimulanter kan brukes som lægemidler for å behandle hypotensjon (lavt blodtrykk), og inkluderer stoffer som fenylefrin, metoxamin og noradrenalin.

Dopamin-beta-hydroxylas (DBH) är ett enzym som katalyserar omvandlingen av dopamin till noradrenalin i centrala och perifera nervsystemet. Detta enzym finns främst i noradrenerga neuron och kräver koppar, askorbinsyra (vitamin C) och syre som kofaktorer för sin funktion. DBH-defekter kan leda till neuropsykiatriska symtom och är associerade med vissa genetiska sjukdomar.

"Kärlsammandragande medel", även känt som "vasokonstriktorer", är en typ av läkemedel som orsakar små blodkärl (kapillärer) att kontrahera eller dra ihop sig, vilket resulterar i en minskad blodflöde till de drabbade områdena. Denna effekt kan användas terapeutiskt för att hjälpa att kontrollera blödningar, sänka ökat blodtryck eller behandla andra medicinska tillstånd som kräver en minskad blodtillförsel. Exempel på kärlsammandragande medel inkluderar alfaloxon, fenylefrin och oxymetazolin.

Alpha-adrenergic receptors are a type of adrenergic receptor that bind to the neurotransmitter noradrenaline (norepinephrine) and the hormone adrenaline (epinephrine). These receptors are found in the nervous system and other tissues throughout the body. There are two main subtypes of alpha-adrenergic receptors, known as alpha-1 and alpha-2.

Alpha-1 adrenergic receptors are found in various tissues, including blood vessels, the heart, the liver, and the genitourinary system. When activated, they cause vasoconstriction (the narrowing of blood vessels), an increase in heart rate and contractility, and relaxation of the detrusor muscle in the bladder.

Alpha-2 adrenergic receptors are found in the brain, the heart, and the sympathetic nervous system. When activated, they cause vasoconstriction, inhibition of insulin secretion, and decreased release of norepinephrine from nerve terminals. They also play a role in regulating the release of certain hormones and neurotransmitters.

Both alpha-1 and alpha-2 adrenergic receptors are important targets for the treatment of various medical conditions, including hypertension, benign prostatic hyperplasia, and anxiety disorders.

En adrenerg alfablokatör är en typ av läkemedel som blockerar effekterna av adrenalin och noradrenalin på alfa-adrenoreceptorerna i kroppen. Detta leder till vasodilation (vidgning av blodkärlen) och nedsatt hjärtverksamhet. Adrenerga alfablokatörer används för att behandla olika medicinska tillstånd, såsom hypertension (högt blodtryck), angina pectoris (svårigheter att andas vid ansträngning eller rädsla på grund av brist på syre i hjärtat) och benign prostatisk hyperplasi (förstoring av prostata). Exempel på adrenerga alfablokatörer är phenoxybenzamin, prazosin och doxazosin.

Adrenergiska receptorer är proteiner i cellmembranet hos däggdjur som binder till signalsubstanser kända som catekolaminer, vilka inkluderar neurotransmittorn noradrenalin och hormonet adrenalin (epinefrin). Adrenergiska receptorer är viktiga i regleringen av en rad fysiologiska processer, såsom hjärt-kärlsystemet, andningssystemet, metabolismen och det centrala nervsystemet.

Det finns två huvudsakliga typer av adrenergiska receptorer: alfa-adrenergiska receptorer (α-AR) och beta-adrenergiska receptorer (β-AR). Varje typ kan delas upp i flera undertyper med olika funktioner.

* Alfa-1-adrenergiska receptorer är involverade i kontraktion av glatt muskulatur, ökat blodtryck och pupillvidgning.
* Alfa-2-adrenergiska receptorer reglerar bland annat releasen av noradrenalin från sympatiska nervändar och har en inhibiterande effekt på insulinsekreteringen från bukspottkörteln.
* Beta-1-adrenergiska receptorer stimulerar hjärtverksamheten, ökar frekvensen och styrkan av hjärtslaget samt ökar reninsekretionen från njurarna.
* Beta-2-adrenergiska receptorer orsakar relaxation av glatt muskulatur i bronker, blodkärl och gallgångar, samt stimulerar glykogenolysen i levern.

Läkemedel som påverkar adrenergiska receptorer används för att behandla en rad medicinska tillstånd, såsom astma, hjärtsvikt, hypotension och glaukom.

'Blodtryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kraft som utövas av blodet mot kärlväggarna i de artärer som försörjer kroppen med syre- och näringsriktigt blod. Blodtrycket mäts vanligtvis i millimeter kvicksilver (mmHg) och består av två värden: systoliskt blodtryck och diastoliskt blodtryck.

Systoliskt blodtryck är det högsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna kontraherar och pumpar ut blodet i kroppen. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 120 mmHg under normala förhållanden.

Diastoliskt blodtryck är det lägsta trycket som uppnås under hjärtats slag, när kamrarna vilar och fylls på med blod. Detta inträffar vanligtvis vid ungefär 80 mmHg under normala förhållanden.

Dessa två värden tas tillsammans som ett totalblodtryck, till exempel 120/80 mmHg, och ger en indikation på individens kardiovaskulära hälsa. Högt blodtryck, även kallat hypertension, kan öka risken för allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke och njursvikt.

Dopamin är ett signalsubstanstans i centrala nervsystemet hos däggdjur, inklusive människor. Det produceras i substantia nigra och vasofascicular area i hjärnan samt i adrenala gånglien. Dopamin har en roll som neurotransmittor och är involverat i flera viktiga kroppsliga funktioner, såsom rörelsekoordination, motivation, belöningssystem, emotionell respons, minnesbildning och kognitiv flexibilitet.

Dopamin påverkar också hjärtats frekvens och blodtryck genom att verka som en vasokonstriktor i sympatiska nervsystemet. I kroppen konverteras aminosyran tyrosin till dopamin via enzymet tyrosinhydroxylas, och sedan kan dopamin omvandlas till andra signalsubstanser såsom noradrenalin och adrenalin.

Dysfunktion i dopaminsystemet har associerats med flera neurologiska sjukdomar, som Parkinson's disease, schizofreni, ADHD och beroendesjukdomar.

Locus coeruleus är ett litet, pigmenterat kluster av nervceller i hjärnstammen som utsöndrar noradrenalin, ett signalsubstans som påverkar en rad kroppsliga funktioner såsom sinnesintryck, uppväckt tillstånd, hjärtfrekvens och blodtryck. Det är den största källan till noradrenalin i centrala nervsystemet hos däggdjur. Locus coeruleus har en viktig roll i att reglera homeostas, sömn-vakenhetscykeln och kognitiva funktioner såsom uppmärksamhet och minne. Skador på locus coeruleus har visats vara relaterade till neurodegenerativa sjukdomar som Parkinsons sjukdom och Alzheimers sjukdom.

Alpha-2-adrenergiska receptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som aktiveras av noradrenalin och adrenalin. När dessa hormoner binder till alpha-2-adrenergiska receptorer i cellytan, ledde detta till en inhibition av adenylatcyklasaktiviteten och minskning av intracellulära cAMP-nivåer. Detta resulterar i en varierande effekt beroende på vilken typ av cell alpha-2-adrenergiska receptorer finns på, men kan innebära vasokonstriktion, minskad neurotransmission och nedsatt insulinsekretion.

I medicinskt hänseende är alpha-2-adrenerga receptorer viktiga mål för läkemedel som används för att behandla olika sjukdomar, till exempel blodtryckssänkande medel och smärtstillande medel.

Tyramin är ett endogent aminer som bildas i kroppen när en ämnesomsättningsprodukt vid namn tyrosin bryts ned. Tyramin finns även naturligt i vissa livsmedel, till exempel ost, choklad, fermenterade produkter och vissa slags fisk.

I kroppen fungerar tyramin som en vasoaktiv amin, vilket betyder att det kan påverka blodtrycket genom att orsaka små blodkärls till att dra ihop sig eller expandera. Tyramin gör detta genom att ställa till med frisättning av noradrenalin från dess lagringsplatser i kroppen.

Vissa personer som tar vissa typer av antidepressiva läkemedel, såsom MAO-hämmare (monoaminoxidashämmare), kan ha en ökad risk för att drabbas av en allvarlig bieffekt vid intag av tyraminrika livsmedel. Detta beror på att MAO-hämmare blockerar nedbrytningen av tyramin i kroppen, vilket kan leda till en ökad koncentration av tyramin och därmed ett ökat blodtryck som kan vara farligt.

Beta-adrenergiska receptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som aktiveras av katekolaminer, neurotransmittorer och hormoner såsom adrenalin och noradrenalin. Dessa receptorer delas in i tre huvudgrupper: beta-1, beta-2 och beta-3.

Beta-1-receptorerna finns främst i hjärtat och stimulering av dessa receptorer ökar hjärtats frekvens och kontraktionsstyrka. Beta-2-receptorerna återfinns huvudsakligen i lungorna, musklerna, levern och blodkärlen och deras aktivering orsakar relaxation av glatt muskulatur och ökat bronkiodilatation. Beta-3-receptorerna finns främst i fettvävnad och stimulering av dessa receptorer ökar lipolysen, vilket leder till att kroppen bryter ner fett för energi.

Beta-adrenerga receptorer är viktiga mål för läkemedel som används för behandling av olika sjukdomar såsom astma, hjärt failure och övervikt.

Metoxihydroxifenylglykol (MXPG) är ett metaboliskt avfallsprodukt som bildas i kroppen efter att man har utsatts för bisfenol A (BPA), en kemisk substans som används i till exempel plastvaror och linjälar. MXPG bildas när BPA bryts ned i levern. Det är ett polart, vattenlösligt ämne som kan utsöndras från kroppen via urinen.

Sympatomimetika är en grupp av läkemedel som imiterar eller förstärker effekterna av det sympatiska nervsystemet i kroppen. Det sympatiska nervsystemet är en del av det autonoma nervsystemet och styr kroppens " fight or flight"-svar, vilket innefattar saker som ökad hjärtslag frekvens, ökad andning och ökad blodtryck.

Sympatomimetika kan användas för att behandla en rad olika medicinska tillstånd, såsom astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD), lägsta blodtryck och narcolepsi. De kan också användas som lokalbedövning vid smärre kirurgiska ingrepp eller för att kontravera effekterna av vissa läkemedel, till exempel sådana som blockerar det sympatiska nervsystemet.

Exempel på sympatomimetika inkluderar albuterol, epinefrin (adrenalin), fenilefrin och klonidin. Dessa läkemedel kan vara tillgängliga som tablett, injektion, spray eller inhalationslösning beroende på användningsområde.

Hjärtfrekvens är ett mått på hur ofta hjärtat slår per minut. Det är antalet slag som hjärtats kamrar gör under en minut. Hälsa hjärtfrekvensen kan ge en indikation om hur väl hjärtat fungerar och om det finns några hjärtsjukdomar eller andra hälsoproblem.

För en vuxen person i vila är en normal hjärtfrekvens vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut, men det kan variera beroende på ålder, fysisk aktivitet och andra faktorer. Vid intensiv fysisk aktivitet kan hjärtfrekvensen stiga till uppemot 200 slag per minut.

Det är viktigt att notera att en låg eller hög hjärtfrekvens kan vara ett tecken på olika hälsoproblem och bör undersökas av en läkare om det uppfattas som oroväckande.

Fentolamin är ett läkemedel som tillhör kategorin alfa-1-adrenerga receptorantagonister. Det används främst för att behandla hypertension (högt blodtryck) och angina pectoris (svårigheter att andas orsakade av syrgasbrist i hjärtat).

Fentolamin fungerar genom att blockera alfa-1-adrenerga receptorerna, vilket leder till relaxering av smooth muscle-celler i blodkärlen och därmed en minskning av systemvaskulär resistans och ett sänkt blodtryck.

Det bör användas under kontrollerade förhållanden och under medicinsk övervakning, eftersom det kan orsaka en snabb och kraftig minskning av blodtrycket.

Propranolol är ett beta-blockerande läkemedel, vilket betyder att det blockerar effekterna av adrenalin och noradrenalin i kroppen. Det gör så genom att binda till beta-receptorerna i hjärtat och blodkärlen, vilket sänker pulsen, minskar blodtrycket och förhindrar certaina hjärtarytmier. Propranolol används vanligen för behandling av olika typer av hjärtsjukdomar, hypertension (högt blodtryck), sjuka fingrar eller tår på grund av dålig cirkulation (Raynauds sjukdom) och vissa former av migrän. Det kan även användas för att behandla oro och ångest, eftersom det minskar hjärtslaget och andningsfrekvensen, vilket kan ha en lugnande effekt.

"Kärlsammandragning" är ett medicinskt begrepp som refererar till konstriktionen (trångning) av blodkärlen, vilket orsakar en minskad blodflöde till de drabbade områdena i kroppen. Detta kan inträffa som ett resultat av olika faktorer, såsom sänkt väterhalt i blodet (hypovolemi), förändringar i nervsystemet eller påverkan från vissa läkemedel. Kärlsammandragning kan leda till symtom som yrsel, svimning, trötthet och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan det orsaka hjärtstopp eller stroke.

"Adrenergic agents" är en medicinsk term som refererar till substanser som påverkar adrenergiska receptorer i kroppen. Adrenergiska receptorer är nervceller eller andra typer av celler som har en respons på signalsubstanser som kallas catekolaminer, inklusive adrenalin och noradrenalin.

Adrenergiska agenter kan vara naturligt förekommande eller syntetiska substanser och de kan användas som läkemedel för att behandla en rad olika medicinska tillstånd. De kan exempelvis användas för att kontraverka lägre blodtryck, öka hjärtats frekvens och styrka, vidga luftvägar eller kontrahera blodkärl.

Det finns två huvudsakliga typer av adrenergiska receptorer: alfa-adrenergiska receptorer och beta-adrenergiska receptorer. Adrenergiska agenter kan vara selektiva för en specifik typ av receptor eller oselektiva, vilket betyder att de påverkar både alfa- och beta-receptorer. De kan även vara agonister, som aktiverar receptorerna, eller antagonister, som blockerar deras effekt.

"Biogene monoaminer" er en betegnelse for en type neurotransmittere, som inneholder en enkelt aminogruppe og er dannet fra aromatiske aminosyrer. De viktigste biogenene monoaminerne inkluderer serotonin (5-HT), dopamin, norepinefrin (noradrenalin) og epinefrin (adrenalin). Disse stoffene spiller en viktig rolle i reguleringen av forskjellige fysiologiske funksjoner i kroppen, som sinnesytring, stemning, søvn-vesen, appetitt og blodtrykk.

*Yohimbin är ett centralstimulerande ämne som isolerats från barken på trädet Yohimbe (Pausinystalia johimbe), som växer i Västafrika.*

*Det är en indirekt alfa-2-adrenoreceptorantagonist, vilket betyder att det blockerar alfa-2-adrenoreceptorer utan att aktivera dem. Detta kan leda till en ökning av noradrenalin och internationalisering i centrala nervsystemet (CNS).*

*Yohimbin har använts som ett naturligt medel mot erektionsproblem (impotens) eftersom det kan öka blodflödet till könsorganen. Det finns dock begränsad vetenskaplig evidens för dess effektivitet och det kan också orsaka biverkningar som höjd hjärtslag, yrsel, illamående, huvudvärk och sömnlöshet.*

*I vissa länder säljs Yohimbin receptfritt som kosttillskott eller som en del av kryddblandningar, men det kan vara farligt att ta höga doser och det bör inte användas utan försiktighet.*

*Det är viktigt att notera att Yohimbin inte ska användas som en substitut till vetenskapligt understödd medicinsk behandling av erektionsproblem eller andra hälsoproblem, och det bör endast användas under läkares övervakning.*

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

Sprague-Dawley råtta är en specifik strain av laboratorieråtta som vanligtvis används inom forskning. Denna strain utvecklades under 1920-talet av två forskare, Sprague och Dawley, i USA.

Sprague-Dawley råttor är kända för sin jämna genetiska bakgrund, god hälsa och lätta hantering, vilket gör dem till en populär val för forskning inom områden som farmakologi, toxicologi, beteendevetenskap och cancerforskning. De är också vanliga som subjekt i prekliniska studier av nya läkemedel och andra terapeutiska behandlingar.

Dessa råttor har en genomsnittlig livslängd på två till tre år och väger ungefär 250-500 gram som vuxna. De är också kända för sin fertilitet och stor förmåga att producera avkomma, vilket gör dem lättillgängliga och relativt billiga att använda i forskningssyfte.

Prazosin är ett blodtrycksmedel som tillhör en grupp av läkemedel som kallas alfa-1-receptorantagonister. Det fungerar genom att slappna av och vidga blodkärlen, vilket sänker blodtrycket. Prazosin används vanligen för behandling av högt blodtryck (hypertension) och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), där det kan hjälpa att minska symtomen på ångest och drömmar om trauman. Läkemedlet ges vanligen som en tablett som tas oralt, ofta två till tre gånger per dag.

En dos-respons kurva är en grafisk representation av hur effekten av ett läkemedel varierar beroende på dosen. Kurvan visar den önskvärda effekten som ökar med ökande dos, tills en toppnivå nås där ytterligare ökning av dosen inte ger någon extra effekt. Vid högre doser kan läkemedlet bli skadligt och orsaka biverkningar, vilket resulterar i att kurvan börjar dalande.

Den optimala dosen av ett läkemedel är ofta den lägsta effektiva dosen som ger önskad terapeutisk effekt med minsta möjliga risk för biverkningar. Dos-respons kurvor används ofta vid utformning och planering av kliniska prövningar för att fastställa läkemedels säkerhet, effektivitet och optimal dosering.

Alpha-1-adrenerga receptorer är en typ av G-proteinkopplade receptorer som aktiveras av noradrenalin och adrenalin. När de aktiveras ledde det till kontraktion av glatta muskler, ökat blodtryck och ökat sätt att utsöndra glukos från levern. De finns i höga koncentrationer i bland annat hjärta, lungor, lever, njurar, blodkärl och pupillen.

'Adrenergic fibers' refer to the nerve fibers that release noradrenaline (also known as norepinephrine) as their neurotransmitter. These fibers are a part of the sympathetic nervous system, which is one of the two divisions of the autonomic nervous system. The adrenergic fibers innervate various organs and glands in the body, including the heart, blood vessels, lungs, and digestive tract.

The activation of adrenergic fibers leads to a variety of physiological responses that help prepare the body for 'fight or flight' situations. For example, when faced with a stressor, the sympathetic nervous system is activated, leading to the release of noradrenaline from adrenergic fibers. This causes an increase in heart rate and blood pressure, as well as a relaxation of the airways in the lungs. Additionally, noradrenaline can also act on the liver to stimulate the breakdown of glycogen into glucose, providing energy for the body's response to stress.

It is worth noting that there are two types of adrenergic receptors, alpha and beta, which mediate different physiological responses. Alpha-adrenergic receptors are primarily responsible for vasoconstriction, while beta-adrenergic receptors mediate effects such as increased heart rate and relaxation of bronchial smooth muscle.

Adrenergic alpha-2 receptor antagonists are a class of medications that block the action of norepinephrine, a neurotransmitter and hormone, at the adrenergic alpha-2 receptors. These receptors are found in the central and peripheral nervous system and play a role in regulating various physiological functions such as blood pressure, heart rate, and insulin secretion.

When norepinephrine binds to these receptors, it can cause vasoconstriction (narrowing of blood vessels), decreased heart rate, and inhibition of insulin secretion. By blocking the action of norepinephrine at these receptors, adrenergic alpha-2 receptor antagonists can increase heart rate and blood pressure, stimulate insulin secretion, and have other effects on various organ systems.

Adrenergic alpha-2 receptor antagonists are used in the treatment of several medical conditions, including hypotension (low blood pressure), opioid-induced sedation and respiratory depression, and neurogenic orthostatic hypotension (a form of low blood pressure that occurs upon standing). Examples of adrenergic alpha-2 receptor antagonists include yohimbine, idazoxan, and atipamezole.

Normetanefrin är ett endogent katecholamin som verkar som en alfa- och beta-adrenergg receptoragonist. Det produceras i adrenala glanderna och fungerar som en vasokonstriktor, vilket innebär att det orsakar blodkärlens smalning och kan leda till ökat blodtryck. Normetanefrin används också som ett diagnostiskt verktyg för att bedöma sympatisk nervaktivitet, eftersom nivåerna av normetanefrin i blodet kan öka när sympatiska nerver aktiveras.

Neurotransmitteruptagshämmare, även kända som receptorblockerare eller antagonister, är en typ av psykoaktiva substanser som hämmar förmågan hos specifika neurotransmittor ( signalsubstanser i centrala nervsystemet) att bindas till sina respektive receptorer på neuronens cellmembran.

Denna mekanism förhindrar eller minskar signaleringnivån i det aktiverade nervbanans system, vilket kan ha effekter som varierar beroende på vilken neurotransmittor och specifik receptor som påverkas. Exempel på vanliga neurotransmitter inkluderar serotonin, dopamin, norepinefrin (noradrenalin) och acetylkolin.

Neurotransmitteruptagshämmare används ofta som läkemedel för att behandla en rad olika mentala tillstånd, såsom depression, ångest, schizofreni, bipolär sjukdom och ADHD. Exempel på vanliga neurotransmitteruptagshämmare är selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI), tricykliska antidepressiva medel (TCA), atypiska antipsykotiska läkemedel och antihistaminer.

Serotonin, också känt som 5-hydroxtryptamin (5-HT), är ett signalsubstans i centrala nervsystemet hos djur och i vissa typer av växter. Serotonin produceras naturligt i kroppen och fungerar som en neurotransmittor, vilket betyder att det hjälper till att överföra signaler mellan nervceller. Det är involverat i en rad olika kroppsliga processer, inklusive sömnschema, aptit, smärta, humör och minnesfunktioner. Serotonin har också en viktig roll i regleringen av blodtrycket och blodkoaguleringen. I hjärnan är serotonin involverat i regleringen av känslor som lycka, rädsla och aggression. I onormala nivåer kan serotonin vara förknippat med sjukdomar som depression, ångeststörningar och migrän.

En adrenerg beta-blockerare är ett läkemedel som blockerar effekterna av adrenalin och noradrenalin på beta-adrenerga receptorer i kroppen. Dessa receptorer finns i hjärtat, lungorna, levern, njurarna och blodkärlen.

När beta-blockerare binds till dessa receptorer förhindrar de att adrenalin och noradrenalin binder till dem, vilket kan sänka pulsens hastighet, minska blodtrycket, och reducera andningen. Beta-blockerare används ofta för att behandla olika hjärt- och kärlsjukdomar, såsom högt blodtryck, hjärtsvikt, och kärlkramp. De kan också användas för att behandla rytmstörningar i hjärtat, migrän, glaukom, och vissa former av tremor.

Det finns två huvudtyper av beta-blockerare: nonselectiva och selektiva. Nonselectiva beta-blockerare blockerar både beta-1- och beta-2-receptorer, medan selektiva beta-blockerare främst blockerar beta-1-receptorerna i hjärtat. Selektiva beta-blockerare tenderar att ha mindre påverkan på andningen än nonselectiva beta-blockerare.

Hemodynamik är ett medicinskt begrepp som refererar till den gren av fysiologin som handlar om blodflödesförhållanden i kroppen. Det inkluderar studiet av hur hjärtat genererar tryck och flöde, hur blodet cirkulerar genom kroppens vasculära system, och hur olika faktorer påverkar dessa processer.

Här är några viktiga aspekter av hemodynamiken:

1. Hjärtfunktion: Det centrala konceptet inom hemodynamik är hjärtats pumpfunktion, som genererar tryck och flöde i blodomloppet. Hjärtat består av två separata kamrar - vänster och höger hjärtkammare - som arbetar tillsammans för att pumpa blod runt kroppen.

2. Blodtryck: Det tryck som skapas av hjärtat när det pumpar ut blod i de stora kärlen kallas systoliskt tryck, medan det tryck som finns kvar när hjärtat vilar mellan varven kallas diastoliskt tryck. Blodtrycket mäts vanligtvis i mmHg (millimeter kvicksilver) och är en viktig indikator på hälsan.

3. Blodflöde: Det volym av blod som pumpas genom kroppen per tidsenhet kallas för blodflödet, och mäts vanligtvis i liter per minut (L/min). Blodflödet beror på hjärtats pumpfunktion, det totala vaskulära motståndet och den centrala venerna kompliancen.

4. Vaskulär resistans: Det totala motståndet som motsätts blodflödet i kroppens vasculära system kallas för vaskulär resistans, och beror på det inre diameter och längden av de små och stora kärlen.

5. Kompensatoriska mekanismer: När hjärtats pumpfunktion minskar eller när vaskulär resistansen ökar kan kompensatoriska mekanismer aktiveras för att upprätthålla ett acceptabelt blodflöde och tryck. Dessa mekanismer inkluderar ökat sympatiska nervsystems aktivitet, ökad renin-angiotensin-aldosteron-systemaktivitet och ökad vasopressinutsöndring.

6. Hjärt-kärlsjukdomar: Vissa sjukdomar kan påverka hjärtats pumpfunktion, vaskulär resistans eller båda, vilket kan leda till försämrad blodflöde och höjd blodtryck. Exempel på sådana sjukdomar inkluderar ateroskleros, hypertension, hjärtsvikt och kardiomyopati.

I slutändan är förståelsen av hur hjärtat och kärlen fungerar viktigt för att kunna förstå hur olika sjukdomar påverkar dessa system och hur de kan behandlas effektivt.

Klonidin är ett läkemedel som tillhör gruppen alfa-2 adrenoreceptoragonister. Det används vanligen för att behandla högt blodtryck (hypertension), men kan även användas för att behandla vissa smärtsjukdomar, ångest och vissa symtom relaterade till opioidbesläktade läkemedel. Klonidin verkar genom att minska aktiviteten i det autonoma nervsystemet, vilket kan leda till sänkta hjärtslag och blodtryck samt en nedsatt produktion av svett. Läkemedlet kan ges som tabletter, patchar eller injektion beroende på behandlingsindikationen.

"Kärlmotstånd" (i engelska vanligtvis kallat "vascular resistance") är ett mått på den totala resistansen som blodkärlen ger upphov till när blod pumpas genom dem av hjärtat. Det beräknas vanligen genom att dividera det tryck som skapas över kärlen (mean arterial pressure, MAP) med flödet av blod som pumpas genom dem per tidsenhet (cardiac output, CO). Matematiskt kan det uttryckas som:

Kärlmotstånd = MAP / CO

Ett högre kärlmotstånd innebär att hjärtat behöver arbeta hårdare för att få blodet att cirkulera effektivt i kroppen, medan ett lägre kärlmotstånd betyder att hjärtat kan pumpa blodet mer effektivt. Faktorer som kan påverka kärlmotståndet inkluderar diameteren och elasticiteten hos de blodkärl som är inblandade, samt olika signalsubstanser som reglerar deras kontraktion och relaxering.

Propylaminer är en typ av organisk förening som innehåller en propylamin-grupp (-CH2CH2CH2NH2). Propylaminer är en sekundär amin, eftersom den har en kolatom bunden till kvävet. Den kan också betraktas som en derivat av propan, med en amin-grupp i stället för ett väteatom på den tredje kolatomen. Propylaminer och deras derivat har en varierande rad av användningsområden, inklusive som intermediärer inom kemiindustrin och som läkemedel.

"Adrenerg stimulans" är en term inom farmakologi och fysiologi som refererar till substanser eller preparat som aktiverar adrenerga receptorer i kroppen. Adrenerga receptorer är ett slags signalsubstanser (neurotransmittor) i nervsystemet och hjärtat som påverkas av hormonet adrenalin (epinefrin), och i viss mån även noradrenalin (norepinefrin).

När adrenerga stimulerare binder till dessa receptorer orsakar det en varierad effekt beroende på vilken typ av receptor som aktiveras. Exempel på effekter kan vara ökad hjärtslagfrekvens, ökat blodtryck, ökad andning, ökad glukosnivå i blodet och ökad mental uppväckthet.

Exempel på vanliga adrenerga stimulerare inkluderar läkemedel som används för att behandla astma (albuterol), läkemedel som används för att behandla hjärtsvikt (dobutamin) och illegala droger som kokain.

Isoproterenol är ett syntetiskt läkemedel som tillhör kategorin beta-2-adrenergika. Det verkar genom att aktivera beta-2-adrenerga receptorer, vilket orsakar en ökning av intracellulärt cyklisk AMP (cAMP) och i sin tur leder till en relaxering av glatt muskulatur och en ökad kronisk hjärtfrekvens.

Isoproterenol används vanligtvis för att behandla bradykardi (långsam hjärtslag), bronkiell astma och andra lungsjukdomar som orsakas av bronkiell spasm. Det kan också användas för att diagnostisera och behandla certaina typer av hjärtblock.

Sidan effekterna av isoproterenol är starka, bör det endast användas under kontrollerade medicinska omständigheter och under nära övervakning av en läkare.

Reserpin är ett alkaloid som initialt isolerades från roten av den indiska plantan Rauwolfia serpentina. Det används som ett läkemedel för att behandla högt blodtryck och vissa former av psykiska störningar, såsom ångest och aggressivt beteende.

Reserpin fungerar genom att påverka neurotransmittor i hjärnan, särskilt noradrenalin och serotonin, vilket leder till en minskad aktivitet i det sympatiska nervsystemet. Detta kan leda till en sänkning av blodtrycket och en förändring i humöret hos vissa patienter.

Reserpin används inte lika ofta som förr, på grund av att det kan orsaka biverkningar såsom trötthet, illamående, huvudvärk och i sällsynta fall parkinsonism-liknande symtom. Dessutom finns det nu fler moderna läkemedel som är lika effektiva för att behandla högt blodtryck och psykiska störningar med mindre biverkningar.

'Högt blodtryck' (hypertension) definieras som en varaktig ökning av systoliskt blodtryck över 140 mmHg och/eller diastoliskt blodtryck över 90 mmHg. Det är värt att notera att dessa gränser kan variera något beroende på individuella faktorer och ålder. I alla fall rekommenderas åtgärder för att minska blodtrycket om det uppmätts över 130/80 mmHg vid flera tillfällen. Högt blodtryck kan vara ett potentialt livshotande tillstånd eftersom det ökar risken för allvarliga hälsoeffekter som stroke, hjärtinfarkt och njursvikt.

Neurotransmittersubstanser är signalsubstanser som nervceller (neuron) använder för att kommunicera med varandra och koordinera aktiviteten i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggraden) och det perifera nervsystemet (de nerver som går ut från ryggmärgen och innerverar muskler, organ och känselorgan). De neurotransmittorsubstanser som finns i kroppen är till exempel dopamin, serotonin, noradrenalin, GABA (gamma-aminobutyrsyra), glutamat, acetylkolin och histamin.

När en nervimpuls når slutet av en nervcell (axonterminalen) frisätts neurotransmittorsubstansen i det smala gapet (synapsgapet) mellan den aktiva nervcellen och målcellen (den cell som nervcellen ska påverka). Neurotransmittorsubstansen binder till receptorer på målcellens yta, vilket orsakar en kemisk signal i målcellen. Detta kan leda till att målcellen exciteras eller hämjs, beroende på vilken neurotransmittorsubstans som används och vilken typ av receptor som aktiveras. Efter att neurotransmittorsubstanser har frisatts i synapsgapet transporteras de tillbaka till den aktiva nervcellen eller bryts ned av enzymer för återanvändning eller utsöndring.

Neurotransmittorsubstanser spelar en viktig roll i många kroppsliga funktioner, inklusive sinnesstimulans, rörelsekoordinering, känslor, minne, aptit, sömn och sexuell respons. Dysfunktion i neurotransmittorsystemet kan leda till olika sjukdomar som depression, ångest, Parkinsons sjukdom, epilepsi, migrän och ADHD.

I medicinen refererar transportörer (engelska: transporters) till specifika proteiner som hjälper till att transportera molekyler, såsom läkemedel och andra endogena substanser, in eller ut av celler eller över cellytan. Dessa proteiner är ofta belägna i celldelar som membran och kan vara specifika för vissa substanser eller ha bredare substratspecificitet. Transportörerna kan vara aktiva, där de använder energi från ATP (adenosintrifosfat) för att transportera molekyler mot deras koncentrationsgradient, eller passiva, där de transporterar molekyler med eller mot deras koncentrationsgradient utan egen energikälla. Transportörer spelar en viktig roll i absorptionen, distributionen, metabolismen och exkretionen (ADME) av läkemedel och har därför stor betydelse för farmakokinetiken och farmakodynamiken hos läkemedel.

Hjärta definieras inom medicinen som den muskulösa orgeln i kroppen som pumpar blod genom kroppens cirkulatoriska system. Det består av fyra kamrar: två överkamrar (höger och vänster förmak) och två underkamrar (höger och vänster kammare). Hjärtats funktion är att pumpa syresatt blod från lungorna till kroppen och pumpa syrefattigt blod till lungorna för att syresättas. Detta sker genom kontraktioner och relaxeringar av hjärtmuskulaturen, som koordineras av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem.

Mikrodialys är en teknik inom forskningsområdet som möjliggör kontinuerlig och online-mätning av substanskoncentrationer i levande vävnad. Den bygger på att en ultrafiltrationsmembran placeras i kontakt med det vävnadsområde som ska undersökas, och en lösning pumpas genom membranen. Substanser med en molekylär vikt under membranens uppdelningsgräns diffunderar genom membranen och kan therefter kvantifieras. På så sätt kan mikrodialys användas för att mäta koncentrationer av olika substanser, till exempel neurotransmittorer, i levande vävnad.

Elektrostimulering (ES) är en medicinsk behandlingsmetod där man använder elektriska impulser för att stimulera nervceller och muskelceller. Behandlingen innebär vanligtvis att man fäster elektroder på huden över den muskel eller det område som ska behandlas. Därefter skickas små elektriska impulser genom elektroderna, vilket orsakar en kontraktion i de stimulerade muskelfibrerna.

ES används inom flera olika medicinska områden, till exempel:

1. Smärtlindring: Elektriska impulser kan hämma smärtnervernas signalering till hjärnan och på så sätt minska smärtan.
2. Muskelstyrka och funktion: ES används för att hjälpa patienter med muskelsvaghet eller muskellåsning, ofta orsakad av skada, sjukdom eller operation, att återfå muskelstyrka och rörelseförmåga.
3. Rehabilitering efter stroke: ES kan användas för att stimulera nerver och muskler i armarna och benen hos patienter som drabbats av stroke, vilket kan hjälpa till att förbättra rörelseförmågan och funktionen.
4. Kontinens: ES används för att behandla inkontinens genom att stärka musklerna i urinblåsan och/eller anus.
5. Vätskeansamlingar: Elektrostimulering kan användas för att behandla vätskeansamlingar, som exempelvis edema, genom att stimulera lymfkärlens kontraktion och avflöde.
6. Smärta efter operationer: ES kan användas för att lindra smärtan efter operationer och under läketiden.

Det är viktigt att notera att elektrostimulering bör utföras under medicinsk övervakning och att patienten ska informeras om möjliga risker och biverkningar.

Inom medicinsk forskning refererar "inavlade stammar av råttor" till specifika linjer eller populationer av råttor som har avlas under kontrollerade förhållanden med syfte att framställa djur med en standardiserad genetisk bakgrund och förutsägbar fenotyp. Dessa inavlade stammar används ofta i forskning på grund av deras konsekventa egenskaper, såsom sårbarhet eller resistens mot vissa sjukdomar, beteendemönster och fysiologiska funktioner. Exempel på vanligt använda inavlade råttstammar är Sprague-Dawley, Wistar och Lewis råttor.

Adrenerga betablockerare är en grupp läkemedel som blockerar effekterna av adrenalin och noradrenalin på beta-receptorerna i kroppen. Dessa receptorer finns bland annat i hjärtat, lungorna, levern och blodkärlen.

När betablockerare binder till beta-receptorerna förhindrar de att adrenalin och noradrenalin stimulerar dem, vilket sänker pulsens hastighet, minskar blodtrycket och reducerar arbetet som hjärtat behöver göra. Betablockerare används ofta för att behandla olika typer av hjärt-kärlsjukdomar, såsom högt blodtryck, kärlkramp (angina pectoris) och hjärtsvikt. De kan också användas för att behandla rytmstörningar i hjärtat, migrän och vissa former av skakningar.

Det finns två typer av beta-receptorer i kroppen: beta-1 och beta-2. Beta-1-receptorerna finns främst i hjärtat och kontrollerar dess frekvens och kontraktionsstyrka, medan beta-2-receptorerna finns i bland annat lungorna, levern och blodkärlen och reglerar andningen, glukosomsättning och vasodilatation. Betablockerare kan vara selektiva eller icke-selektiva beroende på om de endast blockerar beta-1-receptorerna (selektiva) eller också blockerar både beta-1- och beta-2-receptorerna (icke-selektiva).

Exempel på vanligt använda betablockerare inkluderar atenolol, metoprolol, bisoprolol och propranolol.

Adrenergic alpha-1 receptor agonists are a type of medication that binds to and activates adrenergic alpha-1 receptors, which are found in various tissues throughout the body. These receptors are part of the sympathetic nervous system and play a role in regulating various physiological functions such as blood pressure, heart rate, and smooth muscle contraction.

When adrenergic alpha-1 receptor agonists bind to these receptors, they cause vasoconstriction (narrowing of blood vessels), which can increase blood pressure. They may also have other effects, depending on the specific tissue where the receptors are located.

Examples of adrenergic alpha-1 receptor agonists include phenylephrine, which is used to treat low blood pressure and nasal congestion, and midodrine, which is used to treat orthostatic hypotension (low blood pressure upon standing). It's important to note that these medications should be used under the guidance of a healthcare professional, as they can have potential side effects and interactions with other medications.

Droxidopa är ett läkemedel som används för att behandla neurogen orsakad hypotension, eller lågt blodtryck, hos patienter med primär autonomt neuropati (PAN). Det är en prekursor till noradrenalin, ett signalsubstans i kroppen som hjälper till att reglera blodtrycket.

Läkemedlet fungerar genom att öka koncentrationen av noradrenalin i blodomloppet, vilket hjälper till att höja blodtrycket hos patienter med lågt blodtryck orsakat av autonom nervsystemsskador. Droxidopa är vanligtvis rekommenderat för patienter som inte har fått tillräcklig lindring av sina symtom med andra behandlingsalternativ.

Sjukvårdspersonal bör vara vaken för möjliga biverkningar av droxidopa, inklusive ökad hjärtslagfrekvens, yrsel, huvudvärk och höjd blodtryck. Patienter som använder droxidopa bör också undvika att stå upp plötsligt, eftersom det kan orsaka yrsel eller svimning.

En hjärtmuskel (eller miokard) är ett speciellt slag av muskelvävnad som utgör väggarna till hjärtat. Det består av muskelceller som är specialiserade för att kontrahera koordinerat och pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskeln har förmågan att kontrahera oavbrutet under hela livet, och den drivs av elektriska impulser som genereras i hjärtats speciella ledningssystem. Denna koordinerade kontraktion är viktig för att hjärtat ska fungera effektivt och pumpa blod till alla delar av kroppen.

Fenylefrin är ett sympatomimetiskt amin som verkar som en stark alfa-1 adrenoreceptoragonist. Det används vanligtvis för att kontrahera blodkärl och höja blodtrycket, vilket gör det till ett effektivt läkemedel vid hypotension eller under allmänt anestesi. Fenylefrin kan också användas som en decongestant i näsa preparat för att behandla rinit (nasal congestion) eftersom det orsakar vasokonstriktion i slemhinnan i näsan. Det finns receptbelagt och receptfritt tillgängligt beroende på dosering och användningsområde.

'Sympatholytika' er en samlebetegnelse for stoffer som har en dæmpende effekt på det sympatiske nervesystem. Det sympatiske nervesystem er en del af det autonome nervesystem, der kontrollerer automatiske kropsfunktioner som hjerterytme, blodtryk, respiration og svedproduktion.

Sympatholytika virker ved at blokere eller reducere aktiviteten i adrenergiske receptorer, som er de receptorer i kroppen som sympatisk nervesystemet binder til for at udløse en respons. Der findes to typer adrenergiske receptorer: α-adrenergiske receptorer og β-adrenergiske receptorer, og sympatholytika kan have forskellige effekter alt efter hvilken type receptor de binder til.

Eksempler på sympatholytika inkluderer:

* Alfa-blockere (bl.a. phentolamin, doxazosin): blokerer α-adrenergiske receptorer og anvendes primært til behandling af hypertension og benigne prostatisyndrom.
* Beta-blockere (bl.a. metoprolol, atenolol): blokerer β-adrenergiske receptorer og anvendes primært til behandling af hypertension, angina pectoris, hjerterytmestørrelser og efter et hjertinfarkt.
* Guanethidin: forhindrer frigivelsen af noradrenalin fra sympatiske nerveender og anvendes til behandling af hypertension.

Sympatholytika kan have bivirkninger som lavt blodtryk, svimmelhed, træthed, impotens og forstoppelse.

Adrenergic neurons are specialized type of neurons (i.e., nerve cells) that release catecholamines, particularly norepinephrine (noradrenaline), as their neurotransmitter. These neurons are a part of the sympathetic nervous system, which is one of the two divisions of the autonomic nervous system that acts largely unconsciously and regulates visceral functions. Adrenergic neurons are responsible for transmitting signals to various organs, such as the heart, lungs, and blood vessels, to prepare the body for the "fight or flight" response during stressful situations. The neurotransmitter norepinephrine binds to adrenergic receptors in target organs, leading to changes in physiological functions, such as increased heart rate, bronchodilation, and vasoconstriction.

I'm sorry for any confusion, but "3-iodobenzylguanidine" is already a chemical name and does not have a medical definition per se. However, it is a compound that is used in medical imaging, particularly in nuclear medicine. It is a radioactive tracer that can be used to help diagnose certain types of tumors, such as pheochromocytomas and neuroblastomas. The iodine-123 or iodine-131 isotopes are often used in the preparation of this compound for medical imaging.

Here's a brief overview of the chemical components:

* "3-Iodo" refers to the presence of an iodine atom attached to the 3-position of the benzene ring.
* "Benzyl" indicates a carbon ring (benzene) with a single carbon atom and a hydrogen atom extending from it, making it resemble a "bench."
* "Guanidine" is an organic compound that consists of a carbon atom connected to three nitrogen atoms, forming a structure that looks like a "guanine" molecule (a nucleobase) with an additional nitrogen atom.

Together, these components form the chemical "3-iodobenzylguanidine."

Angiotensin II är en peptidhormon som orsakar blodkärl att kontrahera och utvidgas, vilket ökar blodtrycket. Det produceras i renin-angiotensin-aldosteronsystemet (RAAS) som ett svar på minskat blodvolym eller nedsatt hjärtfunktion. Angiotensin II är en aktiv metabolit av angiotensin I, som bildas när angiotensinogen cliveras av renin.

Angiotensin II binder till angiotensin II typ 1-receptorer (AT1) på blodkärlsmuskler och andra vävnader, vilket orsakar en ökning av intracellulärt calcium och kontraktion av muskelceller. Det stimulerar också aldosteronutsöndring från binjuremärgen, vilket leder till ökat salt- och vattenupptag i njurarna och ytterligare en ökning av blodvolymen och blodtrycket.

Angiotensin II har också proinflammatoriska och profibrotiska effekter, vilket kan leda till skada på hjärta, njurar och andra vävnader vid långvarig exponering.

Adrenergic alpha-2 receptor agonists are a class of medications that bind to and activate adrenergic alpha-2 receptors, which are found in the nervous system and other tissues. These receptors are part of the sympathetic nervous system and play a role in regulating various bodily functions such as blood pressure, heart rate, and pain perception.

When adrenergic alpha-2 receptor agonists bind to these receptors, they cause a decrease in the release of norepinephrine, which is a neurotransmitter that activates the sympathetic nervous system. This can lead to a variety of effects depending on the specific receptor subtype and location.

Some examples of adrenergic alpha-2 receptor agonists include clonidine, guanfacine, and dexmedetomidine. These medications are used to treat conditions such as hypertension (high blood pressure), attention deficit hyperactivity disorder (ADHD), and certain types of pain. They may also be used in anesthesia and intensive care settings to sedate patients and manage symptoms such as anxiety, agitation, and delirium.

Like all medications, adrenergic alpha-2 receptor agonists can have side effects, which may include dry mouth, dizziness, drowsiness, constipation, and low heart rate. It is important to use these medications under the guidance of a healthcare provider and to follow their instructions carefully.

Biogene aminer är en grupp signalsubstanser i kroppen som har en betydande roll i cellkommunikation och neurotransmission. De bildas från essentiella aminosyror och andra kolhydratföreningar genom en biokemisk process. De två huvudgrupperna av biogena aminer är catecolaminer (dopamin, noradrenalin och adrenalin) och indolaminer (serotonin och melatonin). Dessa signalsubstanser påverkar bland annat humör, aptit, sömn-vakenhetsrytm, smärtförnimmelse, minnesfunktion och kardiovaskulära funktioner.

"Brunt fettvävnad" (brown adipose tissue, BAT) är en typ av fettvävnad som förekommer hos däggdjur, inklusive människor. Det bruna fettet skiljer sig från det vanliga, "vita" fettet genom sin struktur och funktion. I brunt fett finns fler mitokondrier per cell, som ger cellen en brunaktig färg. Dessa mitokondrier innehåller ett protein som kallas uncoupling protein 1 (UCP1), vilket gör att de kan generera värme genom termogenes. När brunt fett aktiveras ökar cellens syreförbrukning och värmeutveckling, istället för att lagra energi som vanligtvis sker i det vita fettet. Brunt fett hjälper till att reglera kroppstemperaturen och kan spela en roll i energibalansen och fettsyrornas metabolism.

'Tarmkäxartärer' refererar till de två arterier som förser blod till tjocktarmen, nämligen de mellersta och yttre tarmslemhinnes artärerna (arteria mesenterica media och arteria mesenterica externa). Dessa artärer är grenar av den nedre aortabifurkationen. Arteria mesenterica media förser huvudsakligen tjocktarmen med blod, medan arteria mesenterica externa förser bland annat tunntarmen och delar av kolon med blod.

I'm sorry for the confusion, but "Hydroxidopaminer" is not a recognized term in medicine or pharmacology. It seems like there might be a spelling mistake or typo in your query. If you meant to ask about "Dihydroxyphenylalanine" (DOPA) or "Dihydroxyphenethylamine" (also known as Dopamine), I would be happy to provide more information on those.

Dopamine is a type of neurotransmitter, which is a chemical messenger that transmits signals in the brain and nervous system. It plays important roles in various physiological functions such as movement, motivation, reward, and mood regulation. DOPA is a precursor to dopamine, meaning it can be converted into dopamine through a biochemical reaction in the body.

If you meant to ask about something else or if there was a specific question related to "Hydroxidopaminer," please let me know and I will do my best to assist you with accurate information.

'Synaptosomer' är en medicinsk term som refererar till små, membranomslutna strukturer som innehåller presynaptiska terminals av neuroner. Presynaptiska terminaler är de delar av nervceller där neurotransmittorer, kemiska signalsubstanser, lagras, produceras och senare frisätts till synapsklyftan för att överföra signaler till den postsynaptiska nervcellen. Synaptosomer isoleras ofta från homogeniserade hjärnvävnader genom en centrifugationsprocess och används som ett forskningsverktyg för att studera neuronala funktioner, neurotransmission och neurologisk sjukdom.

Tyrosin 3-monooxygenas (Tyr3MO eller blot TH) er et enzym, der spiller en vigtig rolle i produktionen af neurotransmittere og pigmenter i kroppen. Specifikt er Tyr3MO involveret i konverteringen af aminosyren tyrosin til L-DOPA, som er en forløber for catekolaminer såsom dopamin, noradrenalin og adrenalin.

Tyr3MO katalyserer den første og regulerende skridt i biosyntesen af catekolaminer, hvilket gør det til et vigtigt mål for farmakologisk indgreb ved behandling af sygdomme såsom Parkinson's.

Det er også involveret i produktionen af melanin, det pigment der giver hud, hår og øjne deres farve. Mutationer i genet for Tyr3MO kan føre til forskellige arvelige sygdomme, herunder albinisme og vitiligo.

Monoaminoxidaser (MAO) är en typ av enzymer som bryter ner monoaminer, vilket är en viss typ av signalsubstanser i hjärnan. Det finns två huvudtyper av MAO-enzym: MAO-A och MAO-B. Dessa enzymer bryter ned olika monoaminer och har också olika betydelse för hälsan.

MAO-A bryter ner neurotransmittorerna serotonin, noradrenalin och dopamin, samt även tyramin som finns i vissa livsmedel. Förhöjda nivåer av MAO-A har visats vara relaterade till aggressivt beteende och depression.

MAO-B bryter ner dopamin och fenyletylamin, samt även neurotransmittorn phenylethanolamine (PEA). Förhöjda nivåer av MAO-B har visats vara relaterade till Parkinson's sjukdom.

MAO-hämmare är en typ av läkemedel som används för att behandla depression, ångest och andra psykiatriska tillstånd. Dessa läkemedel fungerar genom att blockera MAO-enzymen, vilket ökar nivåerna av monoaminer i hjärnan och kan förbättra stämningsläget. Det är viktigt att vara medveten om att intag av vissa livsmedel som innehåller tyramin kan leda till en kraftig ökning av blodtrycket om man tar MAO-hämmare, så det är viktigt att följa din läkares instruktioner angående vilka livsmedel du bör undvika.

'Ganglion stellatum', eller stjernetakganglion, er en betegnelse for et samling af nerveceller i hjernen. Det er beliggende i den mediale del af det forreste hjernestammens nærhed og indeholder afferente (dvs. sensoriske) neuroner fra ansigt, hals og armregionerne. Ganglion stellatum er en del af trigeminusnervevæsenet og spiller en vigtig rolle i behandlingen af smerter i ansigtet og hovedet, herunder blandt andet tensionshovedpine og clusterhovedpine.

Acetylcholin (ACh) er ein neurotransmitter, det vil si en type signalstoff som overfører informasjon mellom nervesystemet og andre deler av kroppen. ACh er involvert i mange forskjellige funksjoner i kroppen, blant annet:

1. Muskelaktivitet: ACh er viktig for å aktivere skeletmuskler og hjerte musclesammenspilling. Når ein nervesignal kommer til en muskel, setter det av en reaksjon som frigir ACh fra nerveendingen (den delen av nerven som er nærmest muskelen). ACh binder seg deretter til reseptorer på muskelcellen og får muskelen til å kontraherast.

2. Kognisjon: ACh spiller en viktig rolle i kognisjon, inkludert opmerksomhet, hukommelse og læring. Det er involvert i flere aspekter av kognisjonen, blant annet å holde informasjon i arbeidshukommelsen og å skifte fokus mellom forskjellige oppgaver.

3. Sansning: ACh er involvert i visse typer sansing, som syn og hørsel. I øynene finnes det en type nerveceller som bruker ACh for å overføre informasjon fra øyet til hjernen.

4. Emosjon: ACh er også involvert i emosjonelle prosesser, blant annet frykt og vrede. Det kan påvirke humør og adferd ved å påvirkte hjerneområdene som er involvert i disse prosessene.

ACh binder seg til to hovedtyper av reseptorer: nicotinisk og muskarinisk. Nicotinske reseptorer finnes i muskler og nervesystemet, mens muskarinske reseptorer forekommer i hjernen og andre deler av kroppen. ACh-antagonister, som for eksempel kurare, blokerer nicotinistiske reseptorer og brukes som relaksanter for å løsne musklene under kirurgiske operasjoner. ACh-agonister, som for eksempel pilokarpin, aktiverer muskarinske reseptorer og brukes til å behandle grøn stær eller å stimulere svedkjertene for å redusere feber.

Idazoxan är ett läkemedel som tillhör klassen av alpha-2-adrenoreceptorantagonister. Det används i forskningssyfte för att studera adrenoreceptorer och deras funktioner, men det har inte godkänts för klinisk användning hos människor.

Idazoxan blockerar alpha-2-adrenoreceptorerna, vilket kan leda till en ökning av noradrenalin och adrenalin i kroppen. Detta kan ha effekter på blodtrycket, hjärtfrekvensen och andra fysiologiska processer som regleras av sympatiska nervsystemet.

I forskningssammanhang har idazoxan använts för att undersöka bland annat schizofreni, depression, smärta och missbruksbehandling.

Éfedrin är ett sympatomimetiskt amin som verkar som en indirekt aktiverare av adrenerga receptorer. Det frisätter noradrenalin från dess lagringsplatser i nervändarna och orsakar därmed en ökning av hjärtslag, blodtryck och andningsfrekvens.

Éfedrin används ofta som ett dekongestiv medel vid förstoppning eller som ett stimulerande medel för att öka alertheten och fysisk prestation. Det är också en ingrediens i vissa viktminskningspreparat på grund av dess termogeniska effekter, men användningen av éfedrin för detta ändamål är kontroversiellt och kan vara farligt om inte korrekt övervakas.

I medicinsk kontext, éfedrin kan också användas för att behandla lindrig till måttlig astma, bronkit och andra luftvägsbesvär, eftersom det verkar som en avslappnande effekt på musklerna i de övre luftvägarna.

Alfa-Metyltyrosin (AMT) er en syntetisk aminosyre som er en analog av den naturlige aminosyren tyrosin. AMT er et inhibitor for enzymet tyrosinhydroxylas, som er involvert i produksjonen av neurotransmittere som noradrenalin og dopamin.

I medisinsk sammenhengen kan AMT være anbefalt som ein behandling for patients med bestemte tilstander som f.eks. kronisk smerte, depressivt tilstand eller ADHD (oppdrettsforstyrrelse med hyperaktivitet). Dette er likevel en relativt liten gruppe tilfeller og bruken av AMT i medisinsk sammenheng bør alltid overvåges av en autorisert lege.

'Vasomotoriskt system' är ett begrepp inom fysiologi och neurologi som refererar till de nervsystemet som kontrollerar blodkärlens diameter och därmed blodflödet i olika kroppsdelar. Det består av både sympatiska och parasympatiska delar av det autonoma nervsystemet, som arbetar tillsammans för att reglera blodtryck och perfusion till olika organ och vävnader i kroppen.

Den sympatiska delen av vasomotoriska systemet orsakar konstriktion (smalning) av blodkärlen, vilket leder till en ökning av det periphera motståndet och en ökning av blodtrycket. Den parasympatiska delen av vasomotoriska systemet orsakar däremot dilatation (vidgning) av blodkärlen, vilket leder till en minskning av det periphera motståndet och en sänkning av blodtrycket.

Vasomotoriska systemet spelar också en viktig roll i regleringen av kroppstemperatur, genom att kontrollera blodflödet till huden och därmed värmeförlusten från kroppen. Vid varmt väder eller fysisk aktivitet ökar vasomotoriska systemet blodflödet till huden för att kyla ner kroppen, medan det minskar blodflödet vid kallt väder eller i vila för att bevara värme.

'Serotonin plasma membrane transport proteins', også kendt som serotonin transporter (SERT) eller 5-HTT, er et type transmembrant protein, der regulerer genlevelet og signaleringen af neurotransmitteren serotonin (5-hydroxytryptamin eller 5-HT) i centralnervøse systemet og i det perifere nervesystem.

SERT er ansvarlig for at transportere serotonin fra synaptisk gab til den presynaptiske neuron, hvor det kan genbruges eller oplagres i vesikler. Dette hjælper med at afslutte serotoninsignalerne og forberede neuronen på fremtidig serotoninfrigivelse.

Dysfunktioner i SERT er associeret med en række sygdomme, herunder affektive lidelser som depression og angst, samt neuropsykiatriske lidelser som autisme og ADHD. Inhibitorer af SERT, også kendt som selektive serotonin-reuptake-hæmmere (SSRI), anvendes til behandling af disse sygdomme for at øge mængden af serotonin i synaptisk gab og forlænge serotoninsignalerne.

'Nervändslut' är ett medicinskt begrepp som refererar till den plats där en nervfiber eller en grupp av nervfibrer slutar och fysiskt kopplas till sitt mål, vanligtvis en muskel, en körtel eller en annan nerv. Detta område kallas också för en neuro-muskulär platta eller en synaps.

Den exakta strukturen av en nervändslut kan variera beroende på vilken typ av nerv och vilket mål som är inblandat. I allmänhet består det av ett slutet segment av en axon, som innehåller neurotransmittorer, som är kemiska signalsubstanser som överför signalen från den ena cellen till den andra. När denna signal når nervändslutet triggas frisättningen av neurotransmittorerna, vilket orsakar en reaktion i målcellen.

Nervändslut är därför en mycket viktig del av det signalsystem som styr alla kroppsliga funktioner, inklusive rörelse, känsel, sinnesintryck och andra autonoma processer som andning och hjärtverksamhet.

Fluoxetin är ett selektivt serotoninåterupptagshämmare (SSRI) som används för behandling av flera psykiatriska tillstånd, däribland depression, panikångest, social fobi och tvångssyndrom. Preparatet verkar genom att öka mängden serotonin i hjärnan, vilket kan förbättra humöret och minska rädsla och oro. Fluoxetin säljs under varumärken som Prozac och Sarafem, och ges vanligtvis som tablett eller kapsel.

Renin är ett enzym som produceras och secreteras av speciella celler (granulosa celler) i den tunna delens juxtaglomerulära apparat i njuren. Det spelar en viktig roll i renin-angiotensin-aldosteron-systemet (RAAS), som är involverat i regleringen av blodtryck och elektrolytbalans.

Renin klyver ett protein, angiotensinogen, till att bilda angiotensin I, som sedan omvandlas till angiotensin II av angiotensinkonverterande enzymet (ACE). Angiotensin II är ett potent vasokonstriktorer, vilket innebär att det orsakar blodkärlens sammandragning och därmed ökar blodtrycket. Dessutom stimulerar angiotensin II aldosteronsekretion från binjuremärgen, vilket leder till ökat salt- och vattenupptag i njuren och ytterligare en ökning av blodvolymen och blodtrycket.

I medicinska sammanhang används renin ofta som ett markör för att bedöma funktionen hos RAAS och på så sätt hjälpa till att diagnostisera och hantera sjukdomar som beror på störningar i systemet, till exempel högt eller lågt blodtryck.

Kemosympathektomi är ett kirurgiskt ingrepp där sympatiska nervbanor, som reglerar svettning och hjärtslagfrekvens, delvis eller helt avlägsnas. Detta används främst för att behandla hyperhidros (överdrivet svettande) eller vissa typer av smärtsyndrom som exempelvis kronisk smärta i extremiteterna orsakad av nervskada, även kallat CRPS (Complex Regional Pain Syndrome).

Det finns olika sorters kemosympathektomier beroende på vilken del av sympatiska nervsystemet som påverkas. De vanligaste ingreppen är T2-T3 sympathektomi för att behandla översvettning i handflatorna och L2-L3 sympathektomi för att behandla översvettning i fötterna.

Ingreppet utförs vanligtvis under lokalbedövning eller ryggmärgsanestesi och innebär att en neurokirurg får tillgång till sympatiska nervbanor genom ett snitt i armhålan eller längs ryggen. Sedan avlägsnas eller blockeras delar av nervbanorna för att minska svettning och/eller smärta. Efter ingreppet kan det vara nödvändigt med fysioterapi för att återhämta rörelseförmågan i de drabbade kroppsdelarna.

I medically-related contexts, "Rats, Inbred WKY" is a specific strain of laboratory rats (Rattus norvegicus) that are used in biomedical research. The WKY refers to the Wistar Kyoto rat, which is a normotensive control strain developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA. "Inbred" means that these rats have been brother-sister mated for more than 20 generations, resulting in a genetically homogeneous population with minimal genetic variation.

WKY rats are often used as a control strain to compare with other rat models of diseases such as hypertension or neurological disorders. They are known for their stable and consistent phenotype, making them ideal for experimental research. However, it is important to note that while they serve as valuable tools in scientific investigation, results obtained from one strain may not necessarily translate to other strains or species, including humans.

Den mest vanliga betydelsen av "pulsådror" inom medicinen är de blodkärl som kan kännas eller ses pulsera i samband med hjärtats slag. Dessa pulsådror inkluderar ofta:

1. Karotispulsen: den stora artären i halsen som försörjer huvudet och halsen med syresatt blod.
2. Radialpulsen: den artären i handleden som försörjer armen med syresatt blod.
3. Femoralpulsen: den stora artären i låret som försörjer benet med syresatt blod.
4. Poplitealpulsen: den artären bakom knäskålen som försörjer underbenet med syresatt blod.
5. Dorsalis pedis pulsen: den artären på fotens utsida som försörjer foten med syresatt blod.

Pulseringarna i dessa pulsådror orsakas av hjärtats slag, som pressar blod genom kroppens artärer bort från hjärtat. Ju starkare pulsen är, desto mer blod pumpas ut från hjärtat vid varje slag. Ändå kan pulsens styrka och regularitet påverkas av olika faktorer, inklusive blodtryck, hjärtfrekvens, volymen av blod i kroppen och eventuella hinder i artärerna.

Sympatiska postganglionära fibrer är nervfiber som utgår från sympatiska ganglier (nervknutar) och innerverar (styr) svettkörtlar, blodkärl och hudhårcellsfolliklar. Dessa nerver är en del av det autonoma nervsystemet, som kontrollerar kroppens automatiska funktioner, såsom hjärtslag, andning och kroppstemperatur. Sympatiska postganglionära fibrer orsakar ofta den kroppspostur och reaktion som kallas för "kamps eller flyktrespons", vilket innebär en ökad hjärtfrekvens, ökad andning och ökad svettbildning.

Metoxamin är ett läkemedel som tillhör kategorin alfa-adrenerga receptorantagonister. Det används vanligtvis för att behandla symtom som orsakas av för högt blodtryck i de blodkärl som försörjer hjärtat (koronarvasbuckla). Metoxamin fungerar genom att blockera alfa-adrenerga receptorer, vilket leder till vasodilatation (relaxering och vidgning) av de smala blodkärlen, så kallade kranskärl, som försörjer hjärtat med syre. Detta kan hjälpa till att minska smärtan i bröstet orsakad av otillräcklig blod- och syreförsörjning till hjärtat (angina pectoris).

Läkemedlet ges vanligtvis som intravenös injektion under medicinsk övervakning. Det bör endast användas under kontroll av en läkare, eftersom det kan orsaka potentialt farliga sänkningar av blodtrycket vid för höga doser eller i kombination med andra vissa läkemedel.

'Vasopressin' er også kendt som antidiuretisk hormon (ADH) og er et peptidhormon dannet i hypothalamus og lagret i neurohypofysen. Dets hovedfunktion er at regulere vandbalancen i kroppen ved at kontrollere vandabsorptionen i nyrenes tubuli, samt at have en vasokonstriktorisk effekt på de glatte muskler i blodkarrene, hvilket får blodtrykket til at stige. Dette gør, at det ofte anvendes som lægemiddel ved behandling af hypotension og shock.

Trimetafan (trade names include Arfonad, Surfacen, und Mydfrin) er ein medikament som brukes for å redusere det intrakranielle trykket og som også har virkning som en mydriatisk agent. Det er ein parasympatolytikum, og den aktive ingrediensen i trimetafan er trimetaphan kamsekoinat.

Dette medikamentet virker ved å blokkere de muskarinske acetylcholinreceptorane i det parasympatiske nervsystemet, no dass det fører til en dilatering av pupillene (mydriasis), en reduksjon i den accomodative evnen og en reduksjon i salivasjonen. Trimetafan brukes også som en behandling for glaukom og for å forberede øynelokket før kirurgiske ingrep.

Som med nolegg alle medisiner, kan trimetafan ha biverkninger og kontraindikasjoner. Det er viktig å konsultere en læge før bruk av dette eller no hjerre medisin.

Regionalt blodflöde är ett medicinskt begrepp som refererar till mängden blod som flödar genom en specifik region eller del av kroppen under en viss tidsperiod. Det regionala blodflödet kan variera beroende på olika faktorer, såsom aktivitet i den aktuella regionen, hormonella förändringar och hälsa hos det kardiovaskulära systemet.

Blodflödet mäts vanligtvis i volymen blod per tidsenhet, till exempel milliliter per minut (ml/min). För att bestämma det regionala blodflödet kan olika metoder användas, såsom ultraljud, datortomografi (CT) eller magnetresonanstomografi (MRT).

Det regionala blodflödet är viktigt att övervaka och bedöma eftersom det kan ge information om hälsa och funktion i olika kroppsregioner. Förändringar i det regionala blodflödet kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, lungemboli eller skador på muskler och ben.

Neuropeptid Y (NPY) är ett neuropeptid som initialt upptäcktes i centrala nervsystemet (CNS), men har sedan dess visat sig vara utbrett överflödigt i andra delar av kroppen, inklusive det perifera nervsystemet och flera olika typer av endokrina celler. Det är ett av de mest förekommande neuropeptiderna i CNS hos däggdjur och har en rad olika funktioner, bland annat roller i regleringen av aptit, sömn, smärta, blodtryck, humör och minnesfunktioner.

NPY består av 36 aminosyror och är kodad av NPY-genen som finns på kromosom 7p15.1-p14.1 hos människor. Det bildas som ett propeptid, som sedan klipps upp till sin aktiva form av en prohormonklippase.

NPY utövar sina effekter genom att binda till och aktivera specifika G-proteinkopplade receptorer, vilka kallas NPY1R, NPY2R och NPY5R. Dessa receptorer finns på cellmembranet hos en mängd olika cellder i både CNS och det perifera nervsystemet.

När NPY binder till dessa receptorer utlöses en kaskad av intracellulära signaltransduktionsprocesser som leder till en rad fysiologiska responsar, inklusive ökning av cellvätskeinnehållet, ökad neurotransmitterutsläpp och förändringar i andningen.

Då NPY är involverat i så många olika funktioner har det blivit en omfattande forskning kring dess roll i olika sjukdomstillstånd, inklusive neuropsykiatriska tillstånd som depression och ångest, samt metabola störningar som fetma och diabetes.

Metyltyrosin (MTY) er ein aminosyre som oppstår når ein metylgruppe legges til på tyrosinen, ett noyaktig spelet av den biologiske prosessen S-adenosylmethionin (SAM)-avhengige metylasjen. Metyltyrosin er ikke en standard aminosyre som inneholder proteiner, men det kan forekomme i biologiske væsker og i kroppens celler.

Metyltyrosin har blitt forbundet med flere medisinske tilstander, særlig dem som er forbundet med neuropsykiatrisk sykdommer, fordi det påvistes at være forhøyt i hjernen hos ein del pasienter med disse tilstandene. For eksempel kan forhøyd nivå av Metyltyrosin føre til forstyrret dopamin-neurotransmisjon og forstyrret kognisjon, som kan være forbundet med sykdommer som Parkinson og schizofreni.

Noen studiar har også funnet ein forbindelse mellom Metyltyrosin og psykisk helse hos barn og unge, særlig dem som har opplevd traumatisk stress. For eksempel kan forhøyd nivå av Metyltyrosin være forbundet med økt risiko for å utvikle posttraumatisk belastningsyndrom (PTSD) og andre psykiske problemer etter en traumatisk hændelse.

I tillegg har noen studiar funnet ein forbindelse mellom Metyltyrosin og kardiovaskulær helse, særlig hos eldre mennesker. For eksempel kan forhøyd nivå av Metyltyrosin være forbundet med økt risiko for å utvikle hjertesykdommer og slag.

Selve rollen til Metyltyrosin i disse sykdommene er ikke fullstendig klart, men det antas at det kan ha en viktig rolle i regulering av stress og inflammasjon i kroppen.

'Underarm' refererar till den regionen under armhålan i människokroppen. Det är också känt som axillan och denna region innehåller axillarlökarna, svettkörtlar, lymfknutor och cirkulationssystemet. Det är också en vanlig plats för att ta temperaturmätningar och provtagningar för diagnostiska tester.

"Adrenergic beta-stimulators" är en grupp läkemedel som aktiverar betareceptorerna i det sympatiska nervsystemet, vilket leder till en ökad produktion och release av katolaminer (t.ex. adrenalin och noradrenalin). Detta resulterar i en varierande effekt beroende på vilken subtyp av betareceptor som aktiveras.

Generellt kan sägas att betastimulerare har effekter som inkluderar ökad hjärtrytmsfrekvens, ökad kontraktilitet hos hjärtmuskulaturen, bronkiodilatation (vid aktivering av bet2-receptorer), och lipolys (fettnedbrytning). Dessa läkemedel används ofta för att behandla astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD), bradykardi (långsam hjärtrytm) och hypotension (lågt blodtryck).

Exempel på betastimulerande läkemedel inkluderar:

* Albuterol (Salbutamol)
* Terbutalin
* Metaproterenol
* Fenoterol
* Isoprenaline

Det är viktigt att notera att överaktivering av betareceptorerna kan leda till biverkningar som tremor, nervositet, sömnlöshet, och i extrema fall kardiovaskulära komplikationer såsom förhöjt hjärtfrekvens, högt blodtryck och i värsta fall hjärt rytm rubbningar.

Wistar rats are a type of albino laboratory rat that are widely used in scientific research. They were first developed at the Wistar Institute in Philadelphia, USA in the early 20th century. Wistar rats are outbred, which means that they have been bred to produce offspring with a high degree of genetic variability. This makes them useful for studies that require a large and diverse population.

Wistar rats are typically used in biomedical research because of their size, ease of handling, and well-characterized genetics. They are also relatively resistant to disease, which makes them a good choice for studies that involve infectious agents. Wistar rats are commonly used in toxicology studies, pharmacology studies, and studies of basic biological processes such as aging, development, and behavior.

Wistar rats are typically larger than other strains of laboratory rats, with males weighing between 350-700 grams and females weighing between 200-400 grams. They have a relatively short lifespan of 2-3 years, which makes them useful for studies of aging and age-related diseases. Wistar rats are also used in studies of cancer, cardiovascular disease, neurological disorders, and other health conditions.

Overall, Wistar rats are a versatile and widely used animal model in biomedical research. Their well-characterized genetics, ease of handling, and resistance to disease make them an ideal choice for many types of studies.

"Glatt muskulatur i kärl," även kallad "smooth muscle in vessels" på engelska, refererar till den typen av muskelvävnad som finns i de flesta typer av blodkärl, med undantag för kapillärerna. Denna typ av muskulatur består av långa, cylindriska celler som är arrangerade i en cirkulär och longitudinell mönster runt kärlets innerväggar.

Glatt muskulatur i kärl har förmågan att kontrahera och relaxera sig, vilket gör det möjligt för kärlen att expandera eller kontrahera i diameter. Denna förmåga regleras av autonoma nervsystemet och lokala faktorer som till exempel prostaglandiner, kolsyre och vasoaktiva substanser som angiotensin II och noradrenalin.

Glatt muskulatur i kärl spelar en viktig roll i regleringen av blodflödet och trycket i kroppen genom att påverka kärlets diameter och därmed resistansen mot blodflödet. Dysfunktion i glatt muskulatur i kärl har visats vara relaterad till flera sjukdomstillstånd, inklusive högt blodtryck, ateroskleros och hjärt-kärlsjukdomar.

Dihydroxyphenylalanine, även känt som DOPA (3,4-dihydroxyphenylalanine), är en aminosyra som förekommer naturligt i vissa växter och djur. Det är en prekursor till neurotransmittorerna dopamin, norepinefrin och epinefrin (adrenalin) i kroppen.

I medicinskt hänseende kan DOPA användas som läkemedel för att behandla Parkinson's sjukdom, eftersom patienter med denna sjukdom ofta har låga nivåer av dopamin i hjärnan. När DOPA tas upp av hjärnan kan det omvandlas till dopamin och hjälpa att ersätta de låga nivåerna av denna neurotransmittor, vilket kan förbättra symtomen på Parkinson's sjukdom.

3,4-Dihydroxyphenylacetic acid (3,4-DHPAA) is defined in medical terms as a metabolite of dopamine, which is a neurotransmitter that plays a crucial role in the regulation of movement, emotion, and cognition. 3,4-DHPAA is formed when dopamine is metabolized by an enzyme called monoamine oxidase (MAO). It can be found in urine and has been used as a biomarker for dopamine turnover in the body. Additionally, abnormal levels of 3,4-DHPAA have been associated with certain neurological disorders such as Parkinson's disease.

Feokromocytom är en sällsynt tumör i kroppens så kallade bisköldkörtel (även känd som suprarenal gland), som ligger ovanpå de övre njurarna. Tumören bildas i kromaffinceller, vilket är en typ av cell som producerar signalsubstanser, bland annat adrenalin och noradrenalin. När tumören är canceroös och sprider sig till andra delar av kroppen kallas det för feokromocytosarkom.

Feokromocytomer kan variera i storlek och de flesta är godartade, men de kan orsaka allvarliga symptom då de producerar överskott av adrenalin och noradrenalin. Dessa hormoner förbereder kroppen på att reagera på stress, vilket kan leda till högt blodtryck, snabb hjärtfrekvens, svettningar, yrsel, huvudvärk och i värsta fall andningssvårigheter eller hjärtstopp.

Feokromocytom diagnostiseras vanligen genom att mäta hormonnivåerna i blodet eller urinen, samt med hjälp av bilddiagnostiska metoder som MRI eller CT-scan. Behandlingen innebär oftast kirurgiskt avlägsnande av tumören och efterbehandling med mediciner för att reglera blodtrycket.

Septic shock är en allvarlig komplikation till en infektion, som orsakas av ett abnormalt svar i kroppen. Det kännetecknas av att cirkulationssystemet inte längre fungerar korrekt, vilket leder till att blodtrycket sjunker och syretillförseln till organen minskar. Detta kan i sin tur orsaka skada på olika organ och livshotande komplikationer.

Septic shock definieras ofta som ett tillstånd av hypotension (sänkt blodtryck) trots adekvat behandling med vätska, tillsammans med symptom på organskada. Orsaken är vanligen en infektion som orsakats av bakterier, men även svampar och vissa virus kan vara involverade.

För att diagnostisera septisk chock behövs ofta en kombination av kliniska tecken och laboratoriediagnostik, inklusive blodkultur och blodprov för att uppskatta inflammationsmarkörer som till exempel CRP och prokalcitonin. Behandlingen består vanligen av antibiotika, vätskebehandling och stödjande vård av organfunktioner.

Dopamintransporter (DAT) är ett protein som transporterar neurotransmittor molekylen dopamin från synaptisk gap till presynaptiska terminals i centrala nervsystemet (CNS). DAT hjälper till att avsluta signalsignaleringen av dopamin och reglerar mängden dopamin som är tillgänglig för postsynaptiska neuron. Genom att kontrollera aktiviteten hos dopaminet i CNS, är DAT-proteinet involverat i en rad neuropsykiatrisk störningar såsom ADHD, depression och Parkinson's disease.

"Binjuremärg" är en medicinsk term som refererar till den vätska som accumulerar i det utrymmeskompartment som omger levern och bukhinnan i buken. Binjuremärgen bildas när det finns skada eller irritation i bukhinnan, levern, eller i de små blodkärlen (kapillärer) i bukhinnan, vilket orsakar en ökad permeabilitet hos kapillärväggarna och därmed utträdning av plasma från blodomloppet till det omgivande utrymmet.

Binjuremärgen kan vara ett tecken på olika sjukdomszustånd, såsom leverinflammation, infektioner, cancer, eller skada på bukhinnan. Den kan också uppstå som en komplikation till vissa medicinska behandlingar, såsom dialys eller kemoterapi.

Binjuremärgen mäts vanligen i volymen och uttrycks i milliliter (ml) eller liter (L). En liten mängd binjuremärg (mindre än 500 ml) kan vara asymptomatisk, medan större mängder kan orsaka symtom som buksmärta, illamående, kräkningar och andningssvårigheter. Behandlingen av binjuremärg beror på orsaken till den och kan innefatta mediciner, dränering av binjuremärgen eller kirurgisk behandling.

Chlorisondamine är ett äldre läkemedel som tillhör gruppen ganglioplegika. Det används inte i klinisk praktik längre.

Ganglioplegika är en sorts muskelrelaxantia som verkar genom att blockera signalsubstanser i det autonoma nervsystemet, vilket leder till avslappning av musklerna och minskad hjärtfrekvens. Chlorisondamine har också en blodtryckssänkande effekt.

Idag används andra läkemedel med liknande effekter, men som är säkrare och mer selektiva i sin verkan.

'Kalium' er ein betegnelse for ein elementar ion eller ein grundstoff som i kjemisk forbindelseer ofte forekommer som K+. Kalium er et viktig elektrolytt og spesielt viktig for dei funksjonane til musklane og hjertet i menneskekroppen. Den normale verdi for kalium i blodet er mellom 3,5 og 5,0 milliequivalenter per liter (mEq/L). For lavt eller for høyt innhold av kalium kan føre til ulika helseproblemer.

Medicinskt sägs muskelsammandragning, eller muskelspasmer, vara en kraftig, ofta smärtsam, sammandragning av en muskel som ofta är orsakad av överansträngning, skada, eller neurologiska tillstånd. Det kan också uppstå på grund av elektrolytbrist, särskilt magnesium- eller kalciumbrist. I vissa fall kan muskelsammandragningar vara ett tecken på allvarliga sjukdomar såsom ALS (amyotrofisk lateralskleros) eller multipel skleros.

I en medicinsk kontext refererer tidsfaktorer ofte til forhold der har med tiden at gøre, når det kommer til sygdomme, behandlinger eller sundhedsforhold. Det kan eksempelvis være:

1. Akutte vs. kroniske tilstande: Hvor akutte tilstande kræver øjeblikkelig medicinsk indgriben, kan kroniske tilstande udvikle sig over en længere periode.
2. Tidspunktet for diagnose og behandling: Hvor hurtigt en sygdom identificeres og behandles, kan have væsentlig indvirkning på prognosen.
3. Forløb og progression af en sygdom: Hvor lang tid en sygdom tager at udvikle sig eller forværres, kan have indvirkning på valget af behandling og dens effektivitet.
4. Tidligere eksponeringer eller længerevarende sundhedsproblemer: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til tidligere eksponeringer for miljøfaktorer, infektioner eller livsstilsvalg, der kan have indvirkning på senere helbredsudvikling.
5. Alder: Alderen kan have indvirkning på risikoen for visse sygdomme, svarende til at visse sygdomme er mere almindelige hos ældre end yngre mennesker.
6. Længerevarende virkninger af behandling: Tidsfaktoren spiller også en rolle i forhold til mulige bivirkninger eller komplikationer, der kan opstå som følge af længerevarende medicinske behandlinger.

I alle disse tilfælde er tidsfaktoren en vigtig overvejelse i forbindelse med forebyggelse, diagnostisk og terapeutisk beslutningstagen.

'Kokain' er ein stimulant medetiskt og lægemiddelaktiv stoff som naturlig forekommer i bladene til planten Erythroxylon coca. Det kan også syntetiseres i laboratorium. Kokain virker primært ved å hindre en type nevrotansin (en kjemisk substans i hjernen) fra å ta hensyn til signaler som normalt får en person til å oppleve matta eller søvnighet.

Kokain kan brukes på forskjellige måter, inkludert:

* Sniffing eller snorting (inhalering gjennom nesa)
* Smoking (røyking)
* Injektion (injeksjon i en vener)

Bruk av kokain kan føre til eufori, økt oppmærksomhet, forbedret sjelvsike og større selvtillit. Men det kan også føre til alvorlige helseproblemer som hjerteanfall, slagtilfelle, psykose, nasalbløyninger, hulsår, innre skader på nesa og tann, HIV/AIDS og hepatitt C (som følge av delt bruksutstyr). Kokain kan også være livstruende i kombinasjon med andre stoffer eller alkohol.

Kokainavhengighet er en alvorlig medisinsk tilstand som kan behandles med både medicinske og psykososiale metoder.

SHR står för "Spontaneous Hypertensive Rat" och är en typ av muslavar som har selektivt avlats för att utveckla spontan högt blodtryck (hypertension). Detta gör SHR-musen till ett viktigt forskningsdjur inom studier av blodtrycksreglering och kardiovaskulära sjukdomar.

SHR-musen utvecklar högt blodtryck redan vid en ung ålder, och detta är ett resultat av genetiska faktorer snarare än någon påverkan från miljön eller experimentell manipulation. Det finns också andra subtyper av SHR-musar som har selektivt avlats för att undersöka specifika aspekter av blodtryck och kardiovaskulär funktion, till exempel SHR/NH (SHR med normala storlek) och SHRSP (SHR med stroke-proneness).

I medicinsk forskning används ofta djurmodeller som SHR för att studera sjukdomar hos människor, eftersom det är lättare att kontrollera och manipulera genetiska och miljömässiga faktorer hos djur än hos människor. Därför kan forskarna använda sig av djurmodeller som SHR för att undersöka hur högt blodtryck utvecklas, hur det påverkar kroppen och vilka behandlingar som kan vara effektiva för att minska eller förhindra dess skadliga effekter.

Monoaminoxidashämmare (MAO-hämmare) är en typ av läkemedel som verkar genom att blockera enzymet monoaminoxidas (MAO), som bryter ner monoaminer såsom serotonin, noradrenalin och dopamin i kroppen. Genom att hindra MAO från att bryta ner dessa signalsubstanser ökar deras koncentration i hjärnan och påverkar signalöverföringen mellan nervcellerna.

MAO-hämmare används främst för behandling av depressioner, speciellt vid patienter som inte svarat på andra antidepressiva läkemedel. De kan också användas för att behandla panikångest och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

Det finns två typer av MAO-hämmare: reversibla och irreversibla. Irreversibla MAO-hämmare binder starkt till enzymet och kan vara verksamma i upp till två veckor efter att läkemedlet har upphört att tas, medan reversibla MAO-hämmare binder svagare och har en kortare verkan.

MAO-hämmare bör inte användas tillsammans med andra läkemedel som påverkar monoaminer eller matvaror som innehåller höga halter av tyramin, såsom ost, choklad och fermenterade livsmedel, eftersom detta kan leda till en kraftig ökning av blodtrycket (hypertensiv kris).

Kaliumklorid (KCl) är ett mineral salt som används inom medicinen. Det är en form av kalium, ett elektrolyt som är viktigt för hjärtmuskulaturens funktion och cellers normala funktion i kroppen.

Kaliumklorid används ofta som ett behandlingsmedel vid lågt kaliumspår i blodet (hypokalemi), eftersom det kan hjälpa att ersätta de kaliumbrist som orsakar symptomen. Det kan också användas för att behandla muskelkramper, rytmrubbningar i hjärtat och andra tillstånd som kan orsakas av lågt kaliumspår.

I vissa fall kan Kaliumklorid användas som en del av en dödlig injektion som används för att avrätta dömda brottslingar i vissa delstater i USA. Detta är mycket kontroversiellt och har ifrågasatts på grund av riskerna för felbehandling och smärta under avrättningen.

Neuroeffektorförbindelse (eller neuroeffektorsystem) är ett samlingsbegrepp för de signalsubstanser och receptorer som reglerar kommunikationen mellan nervceller (neuron) och målceller i det perifera nervsystemet, till exempel muskelceller eller körtelceller.

Signalsubstansen, även kallad transmitter, frisätts från en nervcell och diffunderar över ett smalt mellanrum (synaps) till en målcell där den binder till specifika receptorer på cellmembranet. Detta resulterar i en biokemisk respons som kan leda till excitering eller inhibition av målcellen.

Exempel på neuroeffektorförbindelser inkluderar acetylkolin-muskelreceptorförbindelsen, noradrenalin-hjärtcellförbindelsen och insulin-körtelcellförbindelsen.

Nitroprusside är ett snabbtverkande intravenöst blodtrycksmedel som används för att behandla akut högt blodtryck och hjärtödem. Det är en organisk sockerförening som innehåller kväve, syre, kol, väte och järn. Nitroprussid verkar genom att relaxera glatt muskulatur i artärväggarna, vilket orsakar vasodilatation (dilatering av blodkärlen) och minskar efterlasten på hjärtat.

Det är viktigt att notera att nitroprussid bör endast användas under kontinuerlig blodtrycksmonitorering och under övervakning av en läkare, eftersom det kan leda till en snabb och kraftig minskning av blodtrycket om det ges i för hög dos eller om det används för lång tid. Dessutom kan nitroprussid orsaka metabolitbildning som kan vara skadlig för nervsystemet vid långvarig användning.

Adrenergic alpha-1 receptor antagonists are a class of medications that block the action of norepinephrine, a neurotransmitter and hormone, at the alpha-1 receptors. These receptors are found in various tissues throughout the body, including the smooth muscle of blood vessels, the iris of the eye, and the bladder.

When norepinephrine binds to these receptors, it causes vasoconstriction (narrowing of blood vessels), mydriasis (dilation of the pupil), and increased heart rate and force of heart contractions. By blocking the action of norepinephrine at the alpha-1 receptors, adrenergic alpha-1 receptor antagonists cause vasodilation, which can lower blood pressure.

These medications are often used to treat conditions such as hypertension (high blood pressure), benign prostatic hyperplasia (enlarged prostate), and pheochromocytoma (a rare tumor of the adrenal gland). Examples of adrenergic alpha-1 receptor antagonists include doxazosin, prazosin, and terazosin.

'Autonoma nervsystemets sjukdomar' (autonomic disorders) är en grupp medicinska tillstånd som beror på problem med det autonoma nervsystemet, som styr automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning, puls, blodtryck, sockernivåer, svettningar, tarmrörelser och pupillreaktion.

Det autonoma nervsystemet har två delar: den sympatiska delen som förbereder kroppen för aktivitet (känt som 'fight or flight'-svaret) och den parasympatiska delen som hjälper till att vila och restaurera kroppen.

Några exempel på autonoma nervsystemets sjukdomar inkluderar:

* Multipel systematrofi (MSA): en neurologisk sjukdom som orsakas av skador på de celler i hjärnan och ryggmärgen som styr autonoma nervsystemet.
* Primärt autonomt sammanbrott (POTS): ett tillstånd där kroppen har svårt att reglera blodtrycket, vilket kan leda till yrsel, svimningar och trötthet.
* Neurogen orsakad hypotoni: en sjukdom som orsakas av skador på det autonoma nervsystemet och som resulterar i lågt blodtryck.
* Autonom neuropati: en skada på de nerver som styr autonoma funktioner, ofta orsakad av diabetes eller andra sjukdomar.

Symptomen på autonoma nervsystemets sjukdomar kan variera beroende på vilken del av systemet som är drabbad och hur allvarligt tillståndet är. Behandlingen beror också på vilket tillstånd som ligger bakom, men kan inkludera mediciner, terapi och livsstilsförändringar.

'Tarmkäxvener' refererar till normala bakterier och andra mikroorganismer som lever i tarmen, särskilt i kolon. Dessa mikroorganismer bildar en komplex gemenskap som kallas tarmflora eller mikrobiot. De flesta tarmbakterierna är anaeroba och syntetiserar vitaminer och andra näringsämnen som kan absorberas av värden. Tarmkäxvener har också en viktig roll i att stödja immunsystemet, förhindra växt av patogena mikroorganismer och underlätta digestionen av komplexa kolhydrater.

Beta-1-adrenergiska receptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som aktiveras av katekolaminer, specifikt adrenalin och noradrenalin. När dessa hormoner binder till beta-1-adrenergiska receptorer i hjärtmuskulaturen ledar det till en ökning av frekvensen och styrkan på hjärtslaget, samt en ökad kontraktilitet (styrka) hos hjärtat. Dessa effekter är viktiga för att reglera kroppens svar på stress och fysisk aktivitet.

Läkemedel som blockerar beta-1-adrenergiska receptorer, så kallade betablockerare, används vanligen för behandling av olika hjärtsjukdomar, till exempel högt blodtryck, hjärtklappning och efter en hjärtinfarkt.

'Serotoninuptagshämmare' är ett samlingsbegrepp för läkemedel som verkar genom att blockera återupptaget av signalsubstansen serotonin i hjärnan. Serotonin är en signalsubstans som spelar en viktig roll i stämningsreglering, impulskontroll och smärtkänslighet, bland annat.

När serotoninet har sitt verkan på mottagaren i hjärnan, transporteras det tillbaka till signalämnesförrådet i nervcellen med hjälp av en transportprotein, som kallas serotonintransportör (SERT). Genom att blockera denna transportprocess med hjälp av serotoninuptagshämmare, ökar koncentrationen av serotonin i synapsen och förlängs därmed dess verkan.

Serotoninuptagshämmare används bland annat som behandling av depression, ångeststörningar, obesitàt och migrän. Exempel på läkemedel som tillhör denna grupp är fluoxetin (Prozac), sertralin (Zoloft) och paroxetin (Paxil).

Hjärnan är det centrala nervösa systemets kontroll- och koordineringsorgan. Den består av hjärnbarken (cerebrum), liljan (cerebellum) och förlängda märgen (medulla oblongata), samt flera inre strukturer så som thalamus, hypothalamus och hippocampus. Hjärnan är ansvarig för högre kognitiva funktioner såsom tankeprocesser, minne, språk och medvetandet, samt kontrollerar också kroppens autonoma funktioner som andning, hjärtrytm och kroppstemperatur. Hjärnan är indelad i två hemisfärer och innehåller miljarder nervceller (neuron) som kommunicerar med varandra via nervimpulser för att skapa tankar, känslor, minnen och handlingar.

Hydrokortison är ett syntetiskt glukokortikoid hormon som används som antiinflammatorisk och immunsuppressiv medicin. Det fungerar genom att minska aktiviteten i immunsystemet och på så sätt reducerar inflammation och undertrycker immunsvaret. Hydrokortison används för att behandla en rad olika sjukdomar, inklusive astma, eksem, psoriasis, reumatoid artrit, multipel skleros och vissa former av cancer. Det kan också användas för att ersätta kortisol som ett hormon hos personer med adrenalinsufficiens. Liksom andra glukokortikoider kan hydrokortison orsaka biverkningar som ökad risk för infektion, ökad aptit, viktuppgång, sömnstörningar och svaghet i musklerna om det används under längre tid eller vid högre doser.

I medicinsk kontext refererar "kall temperatur" vanligtvis till en kroppstemperatur under 35°C (95°F). Detta skiljer sig från normaltemperatur, som ofta definieras som mellan 36,5°C och 37,5°C (97,7°F och 99,5°F).

En lägre än normal kroppstemperatur kan indikera en varulka sjukdom eller ett underliggande medicinskt tillstånd, såsom hypotermi, hypotalamič dysfunktion, sepsis, eller vissa infektioner som kan påverka kroppens termoregleringssystem.

Det är viktigt att notera att den exakta definitionen av "kall temperatur" kan variera beroende på kontext och det specifika medicinska tillståndet som undersöks.

Kärlutvidgning, eller vasodilation, är en medicinsk term som betecknar den process där blodkärlen relaxerar och ökar i storlek. Detta leder till en minskad motstånd i kärlen, vilket sänker blodtrycket och underlättar för blodet att flöda fritt genom kroppen. Kärlutvidgning kan orsakas av olika faktorer, till exempel hormonella förändringar, läkemedelsbehandling eller som en reaktion på vissa sjukdomstillstånd.

Kalcium (Ca) er ein essensiell mineral som spiller en viktig rolle i menneskelige kroppa. Det er det mest abundaante mineralet i den menneskelige kroppen og utgjør om lag 1,5-2% av kroppens totale vekt. Kalcium finst foremost i tannene og benene, men det også fungerer som en viktig elektrolytt i kroppa og er involvert i mange viktige fysiologiske prosesser, så som:

1. Muskelkontraksjon: Kalcium hjelper med å aktivere muskelkontraksjoner, slik at vi kan bevege oss.
2. Nervesignalering: Kalcium er involvert i nervesystemet og hjeler med å overføre nervesignaler mellom nervecellene.
3. Blodkoagulasjon: Kalcium spiller en viktig rolle i blodkoagulasjonen ved hjelp av å aktivere bestemte proteiner som er involvert i denne prosessen.
4. Hormonproduksjon: Kalcium er også involvert i produksjonen og reguleringen av visse hormoner, for eksempel parathyroideahormonet og kalcitoninet.
5. Cellsignaleringsprosesser: Kalcium hjelper med å regulere cellsignaleringsprosesser i kroppen, som for eksempel cellevekst og celldeling.

For å sikre at kroppa får nok kalcium, er det viktig å ha en balanseert kost med tilstrekkelige mengder av denne næringsstoffen. God kilder på kalcium inkluderer mælkprodukter, grønnsaker som brokkoli og bladgrønnsaker, bønner, nøtter og fisk som sardiner og laks.

Cyclic AMP, eller cAMP (cyclisk adenosinmonofosfat), är ett second messenger-molekyl som spelar en viktig roll i cellsignalering inom organismen. Det bildas inifrån cellen när en hormonreceptor på cellmembranet aktiveras av ett hormon, till exempel glukagon eller adrenalin. Aktiveringen av receptorn leder till att en G-proteinkomplex kopplad till receptorn aktiveras, vilket i sin tur aktiverar en enzymkomplex kallad adenylatcyklas. Adenylatcyklasen konverterar ATP till cAMP, som sedan fungerar som en signalsubstans inom cellen och aktiverar olika proteinkinas-enzymkomplex. Dessa komplex kan leda till olika fysiologiska respons, beroende på vilket hormon som initialt aktiverade receptorn. När signalsubstanserna cAMP har utfört sin funktion bryts de ned av fosfodiesteras-enzymkomplex, varpå signalsystemet återgår till det ursprungliga tillståndet.

Histamin H3-receptorer är en typ av receptor som binder till neurotransmittorstoffet histamin och modulerar dess effekter i centrala nervsystemet (CNS). Dessa receptorer fungerar som auto-receptorer på histaminerga neuroner, vilket innebär att de befinner sig på samma cell som de binder till. När histamin binds till H3-receptorerna hämmas frisättningen av histamin, vilket hjälper till att reglera homeostasen i CNS.

H3-receptorerna kan även påverka andra neurotransmittorsystem genom att modulera frisättningen av dopamin, noradrenalin och acetylkolin. På grund av deras roll i regleringen av histaminerga signaler och andra neurotransmittorsystem har H3-receptorerna blivit en intressant möjlighet för att utveckla läkemedel som kan behandla olika neurologiska tillstånd, såsom sömnstörningar, smärta, epilepsi och neurodegenerativa sjukdomar.

I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.

Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.

"Genomspolning" (engelska: "genome sequencing") är en teknik inom genetiken som möjliggör bestämning av den exakta sekvensen av baspar i DNA:t i ett individuellt genom. Det innebär att man kan fastställa den specifika ordningen av de fyra grundläggande building blocken (nukleotiderna) – adenin (A), timin (T), guanin (G) och cytosin (C) – som tillsammans utgör en persons genetiskt material. Genomspolning kan användas för att undersöka allt DNA i en cell, vilket kallas "whole genome sequencing", eller endast vissa delar av det, till exempel "exome sequencing" som begränsar analysen till de områden i genomet som kodar för proteiner. Genomspolning kan vara användbar inom forskning, medicinsk diagnostik och personlig genetisk information.

Enligt Medicinska Ordlistan:

"TALKOTTKÖRTEL, pl. talkottkörtlar (salivary gland), är en körtel som utsöndrar saliv i munhålan. De tre parvisa stora tallkottkörtlarna är underkäksgånglarna (sublingualkörtlarna), pannkörteln (glandula parotidea) och kindkörteln (glandula submandibularis). Dessutom finns det många små talkottkörtlar i munhålasväggarna."

Så en talkottkörtel är en körtel som producerar och utsöndrar saliv i munhålan för att underlätta sväljning, tuggning och smakupplevelser.

Lypressin är ett syntetiskt hormonellt preparat som är relaterat till naturligt förekommande hormon kallat vasopressin. Lypressin används vanligtvis för att behandla diabetes insipidus, en ovanlig endokrin sjukdom som orsakar ökad urinproduktion och törst.

Vasopressin är ett hormon som produceras i hypofysen, en liten körtel belägen i hjärnan. Det hjälper till att reglera vattenbalansen i kroppen genom att kontrollera urinproduktionen i njurarna. Lypressin fungerar på samma sätt som vasopressin och hjälper till att minska urinproduktionen och lindra symtomen av diabetes insipidus, såsom ökad törst och frekvent urinerande.

Lypressin kan administreras som nasal spray eller injektion beroende på behandlingsbehov och läkares rekommendationer.

Tritium, som också kallas treslavon, är en radioaktiv isotop av väte. Den har ett neutron till skillnad från den vanligaste isotopen av väte, protium, som saknar neutroner. Tritiums atomkärna innehåller en proton och två neutroner, vilket gör att det totalt finns tre nukleona (protoner + neutroner) i tritiumkärnan.

Tritium har en halveringstid på ungefär 12,3 år, vilket betyder att efter denna tid har hälften av ett given antal tritiumatomer sönderfallit till helium-3 och en elektron (beta-partikel). Tritium används inom olika områden, bland annat inom energiproduktion, medicinsk diagnostik och i militära tillämpningar.

'Tryckreceptorer' (eller 'pressoreceptorer') är nervceller som reagerar på mekanisk tryck eller spänning i kroppen. Det finns två huvudsakliga typer av tryckreceptorer:

1. **Baroreceptorer**: Dessa receptorer finns i blodkärl, särskilt i karotis sinusen (i halsartären) och aortabågen (i aortan). De registrerar förändringar i blodtrycket och sänder signaler till hjärnan som leder till reflexmässiga svar som reglerar hjärtats slagfrekvens, blodkärlsdiameter och andra fysiologiska processer.
2. **Proprioceptorer**: Dessa receptorer finns i skelettmuskulatur, ligament, senor och ledkapslar. De registrerar kroppens position och rörelser samt spänningarna (trycket) i musklerna och lederna.

Tryckreceptorer är viktiga för att hålla balansen mellan olika fysiologiska processer och upprätthålla homeostas i kroppen.

Shy-Drager syndrom, även känt som striatonigral degeneration eller multisystematrofi med orthostatisk hypotension, är en sällsynt neurologisk sjukdom som karaktäriseras av en progressiv skada på det autonoma nervsystemet. Det autonoma nervsystemet styr automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtslag, andning och blodtryck.

Sjukdomen är namngiven efter de två läkare som först beskrev den, M. Shy och GL Drager, och kännetecknas av följande symtom:

1. Ortostatisk hypotension: Kraftig nedsatt blodtryck vid uppställd position, vilket kan leda till synfall, yrsel eller medvetslöshet.
2. Parkinsonsliknande symtom: Rigiditet, tremor, långsam rörelseförmåga och instabil postur.
3. Autonom dysfunktion: Problematisk svettning, törst, trötthet, urininkontinens, förstoppning och impotens.
4. Ataxi: Koordinationssvårigheter och ostadig gång.
5. Ögonmuskelsymtom: Ofrivilliga ögonrörelser (nystagmus) och oförmåga att fokusera blicken (opsoklonus).

Shy-Drager syndrom är en progressiv sjukdom som förvärras över tiden, och det finns idag ingen känd bot eller effektiv behandling. Behandlingen fokuserar på att lindra symtomen och underlätta patientens vardagsliv.

Fysiologisk stress är ett svar hos den autonoma nervsystemet och endokrina systemet i kroppen på olika inre eller yttre stimuli, som aktiverar mekanismer för att hantera hot eller krav. Detta svar involverar en komplex kaskad av hormonella och signalsubstanser, inklusive frisättning av adrenalin och noradrenalin från binjuremärgen samt frisättning av cortisol från binjurebarken. Dessa hormoner förbereder kroppen för att hantera stressören genom att öka hjärtfrekvensen, blodtrycket, glukosnivåerna och andningsfrekvensen, samtidigt som de minskar aktiviteten i icke-nödvändiga organ och system. Detta svar är evolutionärt viktigt för överlevnad och anpassning till hot eller utmaningar, men kan ha negativa effekter på kroppen om det uppehålls under lång tid eller blir excesivt.

Ortostatisk hypotoni är ett tillstånd där blodtrycket sjunker när individen står eller reser sig upp från en liggande position. Detta orsakas av att blodkärlen i de lägre extremiteterna, som benen, inte kan kompensera för den hastiga blodflödesförändringen genom att kontrahera tillräckligt snabbt. Orsaken kan vara medicinska tillstånd, sjukdomar eller biverkningar av vissa läkemedel. Symptomen på ortostatisk hypotoni kan inkludera yrsel, svimma, trötthet, synförändringar och medvetslöshet.

Oxidopamine är ett kemiskt ämne som används inom forskning för att skapa parkinsonism-liknande symptom hos djur, såsom råttor och möss. Det gör detta genom att orsaka skada på dopaminproducerande nervceller i substantia nigra, en del av hjärnan som är involverad i rörelsekoordinering. Oxidopamine är egentligen inte ett medicinskt läkemedel utan snarare ett forskningsverktyg.

'Nervceller', eller neuroner, är de specialiserade cellerna i nervsystemet som skickar och tar emot signaler, så kallade impulser, från varandra via sina utskott, axon och dendriter. Dessa signaler kan vara kemiska eller elektriska och används för att kommunicera information inom och mellan olika delar av nervsystemet. Nervcellerna är mycket viktiga för alla aspekter av kroppens funktion, inklusive sinnesintryck, rörelse, minne och känslor. De är också specialiserade till att överleva länge och har en hög grad av återbildning efter skada jämfört med andra celltyper i kroppen.

Propanolaminer är en grupp kemiska föreningar som innehåller en propanolgrupp och en aminogrupp. De är relaterade till katekolaminerna, som inkluderar neurotransmittor som dopamin, norepinefrin (noradrenalin) och epinefrin (adrenalin). Exempel på propanolaminer är alpha-metyltyrosin (AMPT) och alfa-metyldopa, vilka används inom medicinen för behandling av hypertension och psykiska tillstånd som schizofreni.

En läkemedelsinteraktion är ett samspel mellan två eller flera läkemedel som kan påverka deras farmakologiska effekter när de används tillsammans. Detta kan resultera i ökad eller minskad verkan av något eller alla preparaten, förändrad tidsrymd för verkan, eller uppstående biverkningar. Interaktioner kan ske när läkemedel ges samtidigt, eller när ett läkemedel ges inom en viss tid efter att ett annat har tagits. Interaktioner kan också inträffa mellan läkemedel och mat, drycker, närings- eller illiknande substanser. Kroppens egna enzymer och proteiner som påverkar läkemedlets farmakokinetik (till exempel leverns leverans, distribution, metabolism och utsöndring) kan också ingå i interaktioner med läkemedlen.

Läkemedelsinteraktioner kan vara kliniskt betydelsefulla och orsaka allvarliga hälsoproblem, särskilt hos äldre patienter som ofta använder flera läkemedel samtidigt. Därför är det viktigt att identifiera potentiella interaktioner och hantera dem genom att justera doser, ändra behandlingsschema eller välja alternativa läkemedel när det behövs.

'Kärlvidgande medel', även känt som vasodilatatorer, är en typ av läkemedel som verkar genom att relaxera och vidga blodkärlen. Detta leder till en sänkning av blodtrycket och förbättrad blodflöde till hjärtat, hjärnan och andra kroppsdelar. Kärlvidgande medel används ofta för att behandla olika typer av hjärt- och kärlsjukdomar, såsom högt blodtryck, hjärtsvikt och kärlkramp. De kan administreras via olika rutter, beroende på typen och svårighetsgraden av sjukdomstillståndet, exempelvis som tablett, intravenös injektion eller transdermalt plåster.

Den hypothalamus är ett strukturellt och funktionellt delområde i hjärnan som utgör en viktig del av det endokrina systemet. Den hypothalamus har en central roll i att reglera och kontrollera flera kroppsliga funktioner, inklusive:

* Termoreglering (kroppstemperatur)
* Homöostasreglering (t.ex. vatten- och elektrolytbalans, hungerkänslor och näringsintag)
* Sömn-vakenhetscykeln
* Hormonella funktioner (till exempel produktion av hormoner som styr hypofysens funktion)
* Kardiovaskulära funktioner (t.ex. hjärtrytm och blodtryck)
* Stressrespons och affektiva tillstånd (t.ex. depression, rädsla och ilska)

Den hypothalamus är belägen i det ventrala delen av diencephalon och gränsar till tredje ventrikeln. Den består av flera nuclei (kärnor) med olika funktioner, inklusive supraoptiska kärnan, paraventriculariska kärnan, ventromediala kärnan och laterala hypotalamiska kärnan. Dessa kärnor kommunicerar med varandra och med andra delar av hjärnan via nervbanor och neurotransmittorer.

Den hypothalamus producerar också flera neuropeptider och hormoner, inklusive TRH (tyreoideastimulerande hormonfrisättande hormon), CRH (kortikotropinfrisättande hormon), GnRH (gonadotropinfreisättande hormon) och somatostatin. Dessa hormoner reglerar bland annat hypofysens produktion av tyreoideahormoner, kortisol, könshormoner och prolaktin.

Pure Autonomic Failure (PAF) är en sjukdom som kännetecknas av en progressiv nedbrytning av det autonoma nervsystemet, vilket kontrollerar automatiska kroppsfunktioner såsom hjärtrytm, blodtryck, svettningar, tarmfunktion och pupillreaktion.

PAF orsakas av en degeneration av de ganglier i ryggraden som styr det autonoma nervsystemet, vilket leder till att signaler från hjärnan inte kan nå de organ som ska kontrolleras korrekt. Detta kan leda till symtom såsom låg eller hög blodtryck, svårigheter med att svettas, trötthet, yrsel och i vissa fall även impotens hos män.

Det är värt att notera att PAF inte påverkar intellektuella förmågor eller muskulär koordination. Sjukdomen är vanligast hos äldre personer över 50 år och är något vanligare hos män än kvinnor.

Det finns inget botemedel för PAF, men vissa symtom kan behandlas med mediciner eller andra terapeutiska metoder. Det är också viktigt att personer med PAF övervakas regelbundet av en läkare för att se till att komplikationer undviks och att behandlingen anpassas efter behov.

Hjärtsvikt är ett samlingsbegrepp för olika former av hjärtfunktionsstörningar, som orsakas av att hjärtat inte kan pumpa tillräckligt med blod för att möta kroppens behov. Det kan bero på skador på hjärtmuskulaturen, strukturella problem med hjärtklaffarna eller andra sjukdomar som påverkar hjärtats funktion.

Symptomen på hjärtsvikt kan inkludera andfåddhet, trötthet, ödem i ben och fötter, hosta och snabbt slagen hjärta. Behandlingen av hjärtsvikt kan omfatta livsstilsförändringar, mediciner, operationer eller andra terapeutiska ingrepp beroende på typen och svårighetsgraden av tillståndet.

'Blodtrycksfall' är en medicinsk term som refererar till ett plötsligt och ofta markant lägre blodtryck än vad som är normalt för den enskilda individen. Det kan orsakas av olika faktorer, inklusive att man har stått upp hastigt, varit länge i liggande position, haft en allvarlig blödning eller haft en allergisk reaktion. Symptomen på blodtrycksfall kan variera, men kan innefatta yrsel, svimning, trötthet, yrsel och svårigheter att tala klart. I allvarliga fall kan det leda till medvetslöshet eller i värsta fall död. Om du upplever symtom på blodtrycksfall bör du söka omedelbar medicinsk hjälp.

'Hjärnkemi' är inte en etablerad medicinsk term, men det kan vara ett slanguttryck eller ett begrepp som används inom neurovetenskap och psykiatri för att beskriva den biokemiska aktiviteten i hjärnan. Detta kan inkludera studiet av hur olika kemikalier, såsom neurotransmittorer och hormoner, påverkar hjärnans funktion och beteende.

Neurotransmittorerna är kemiska signalsubstanser som överför signaler mellan neuron (hjärnbildande celler) i centrala nervsystemet. Dessa signalsubstanser kan ha effekter på olika mentala processer, såsom sinnesstämning, minne, inlärning och kognition. Exempel på neurotransmittorer är serotonin, dopamin, noradrenalin och GABA (gamma-aminobutyriska syra).

Hormoner är också kemiska signalsubstanser som kan påverka hjärnans funktion. De frisätts ofta från endokrina körtlar och cirkulerar i blodet innan de når målceller, inklusive neuron. Hormoner kan ha effekter på sinnesstämning, kognition, minne och andra mentala processer. Exempel på hormoner som påverkar hjärnans funktion är östrogen, testosteron, kortisol och insulin.

I en bredare betydelse kan 'Hjärnkemi' också syfta på den biokemiska grunden för mentala tillstånd och sjukdomar, inklusive neuropsykiatriska störningar som depression, ångest, schizofreni och autism. Denna forskningsområde undersöker hur genetiska faktorer, livsförhållanden och miljöfaktorer påverkar hjärnans biokemi och hur detta kan leda till olika mentala tillstånd.

Argininvasopressin, även känt som antidiuretiskt hormon (ADH), är ett hormon som produceras i hypofysen, en liten endokrin gland i hjärnan. Hormonet har en viktig roll i regleringen av vattenbalansen i kroppen genom att kontrollera nivåerna av vätska i blodet.

När nivåerna av vätska i blodet är för låga, ökar produktionen av argininvasopressin, vilket orsakar smalare blodkärl och minskat urinvolym. Detta hjälper till att höja blodtrycket och bevara vätskan i kroppen. Omvänt, när nivåerna av vätska i blodet är för höga, minskar produktionen av argininvasopressin, vilket orsakar vidgade blodkärl och ökat urinvolym. Detta hjälper till att sänka blodtrycket och avlägsna överflödig vätska från kroppen.

Argininvasopressin kan också användas som läkemedel för att behandla vissa former av diabetes insipidus, en sjukdom där kroppen inte producerar tillräckligt med hormon eller svarar på det korrekt.

'Ganglieblockerande medel', även kända som ganglioplegika eller autonomiblockerare, är en typ av läkemedel som används för att blockera signalsubstanser i det autonoma nervsystemet. Det autonoma nervsystemet styr automatiska processer i kroppen, såsom hjärtslag, andning och tarmfunktion.

Ganglieblockerande medel fungerar genom att blockera transmissionen av signalsubstanser i ganglier, små knutar av nervceller som ligger utanför centrala nervsystemet. Genom att blockera dessa signalsubstanser kan ganglieblockerande medel minska aktiviteten i det autonoma nervsystemet och på så sätt hjälpa att lindra symtom relaterade till överaktivitet i det autonoma nervsystemet, såsom högt blodtryck, svettningar, pulsverkan och spasmer i mag-tarmkanalen.

Exempel på ganglieblockerande medel inkluderar trimetafan, hexametonium och pentaminodi. Dessa läkemedel används sällan idag på grund av deras biverkningar och begränsade effektivitet jämfört med andra behandlingsalternativ.

'Denervering' er en medicinsk term som refererer til skaden eller ødelæggelse af de nerver, der forsyner et specifikt område i kroppen. Denne skade kan føre til smerter, svaghed, følelsesløshed eller andre forstyrrelser i det påvirkede område.

Denervering kan opstå som en komplikation af mange forskellige medicinske tilstande, herunder skader, sygdomme, infektioner og tumorer. Behandlingen af denervering afhænger af dens årsag og kan omfatte medicin, fysisk terapi, kirurgi eller andre behandlingsformer.

Dihydroergotoxin är ett läkemedel som tillhör gruppen ergoalkaloider, och är ett derivat av svampen Claviceps purpurea (som orsakar sjukdomen ergotism vid förtäring av kontaminerad vete). Dihydroergotoxin används främst för att behandla migrän och cerebral vasospasm (trånga blodkärl i hjärnan).

Det är en kombination av två substanser, dihydroergokryptin och dihydroergokrin, som verkar som vasokonstriktorer (de orsakar blodkärlen att förträngas), samt som agonister till serotoninreceptorerna 5-HT1D och 5-HT1B. Dessa effekter hjälper till att lindra smärtan vid migränanfall och att förebygga ytterligare anfall.

Läkemedlet ges vanligtvis som tablett eller injektion, men används numera sällan på grund av riskerna för biverkningar och interaktioner med andra läkemedel. Bland de vanliga biverkningarna finns illamående, kräkningar, yrsel, huvudvärk och svettningar. I värsta fall kan det leda till allvarligare biverkningar som blodtrycksfall, hjärtklappning, förändringar i EKG och i sällsynta fall nekros (död) av extremiteterna.

Fenylethanolamin-N-metyltransferas (PNMT) är ett enzym som katalyserar den sista steget i syntesen av adrenalin, genom att överföra en metylgrupp från S-adenosylmetionin (SAM) till noradrenalin. Detta sker framförallt i den centrala nervsystemet och i kromaffincellerna i binjuremärgen. PNMT-aktiviteten styrs av glukokortikoider, och därför är koncentrationen av adrenalin högre under stress eller när individen är exponerad för glukokortikoider.

Beta-2-adrenergiska receptorer är en typ av G-proteinkopplade receptor som aktiveras av katekolaminer, framför allt adrenalin och noradrenalin. När agonist (till exempel adrenalin) binds till beta-2-adrenerga receptorer aktiveras en signalkaskad som leder till ökad intracellulär cAMP, vilket i sin tur aktiverar proteinkinas A, som får effekter på celldelen.

Beta-2-adrenerga receptorer finns främst i muskelceller (bronkioler, hjärta och blodkärl), lever, bukspottkörtel, och fettvävnad. De är involverade i en rad fysiologiska processer som bronkiodilatation, ökat myokardkontraktilitet, ökad hjärtfrekvens, lipolys, glukoneogenes och glykogenolyse.

Dessa receptorer är också målet för flera läkemedel som används för att behandla astma, kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD), hjärt-lungsjukdom och andra medicinska tillstånd. Exempel på sådana läkemedel är salbutamol, terbutalin, formoterol och indacaterol.

Hjärtminutvolym (HMV) är ett mått på hur mycket blod som pumpas ut från vänster hjärtkammare per minut. Det kan beräknas genom att multiplicera hjärtfrekvensen (antal slag per minut) med slagvolymen (hur mycket blod som pumpas ut per slag).

HMV kan anges i liter per minut (L/min) och normalt är det för en vuxen mellan 50 och 70 ml/slag, vilket ger ett HMV på cirka 4-6 L/min under vila. Vid fysisk aktivitet kan HMV öka upp till 20-30 L/min eller mer beroende på individens ålder, kön och träningstillstånd.

Reducerad hjärtminutvolym kan vara ett tecken på hjärtsvikt eller andra hjärtsjukdomar.

Medicinskt kan vaniljmandelsyra (även känd som vanillylmandelsyra) definieras som en organisk syra som förekommer i naturen, bland annat i vanilj och svampar. Den har den kemiska formeln 4-hydroxi-3-metoxibenzoesyra.

Vaniljmandelsyra är ett viktigt prekursor (förstadium) i syntesen av adrenalin och noradrenalin, två hormoner och signalsubstanser som spelar en central roll i kroppens svar på stress. Den produceras naturligt i kroppen av en aminosyra som heter tyrosin.

Utöver sin roll i kroppens hormonproduktion har vaniljmandelsyra också visat sig ha potential som en antiinflammatorisk och antioxidativ substans, men forskningen pågår fortfarande för att fastställa dess exakta effekter och mekanismer.

Inälvscirkulation, även kallad pulmonell cirkulation eller lungscirkulation, är den del av hjärt- och circulationssystemet som pumpar blod genom lungorna för att oxygenera det. Detta sker genom att det vänstra hjärtkammaren pumpar syrefattigt blod ut genom aortan till kroppen, och när blodet når lungorna diffuseras syret in i blodet medan koldioxid avges. På så sätt oxygeneras blodet innan det pumpas tillbaka till vänster hjärtkammare via lungslingan (pulmonalvenen). Inälvscirkulationen är en livsnödvändig process för att försörja kroppens celler med syre och avlägsna koldioxid.

"Dioxaner" är ett samlingsnamn för kemiska föreningar som innehåller en dioxanring, vilket är en sex-ledad cyklisk etertifta. Dioxaner kan vara av olika art beroende på de substituenter som sitter på syreatomerna i dioxanringen.

En specifik dioxan som används som lösningsmedel och som förekommer naturligt i vissa livsmedel är 1,4-dioxan. Det finns dock inget etablerat medicinskt användningsområde för 1,4-dioxan eller andra dioxaner som läkemedel.

Det är värt att notera att 1,4-dioxan kan vara skadligt om man exponeras för höga nivåer av det, och det har visat sig vara cancerogent hos djur i högre doser. Därför bör exponering undvikas så mycket som möjligt.

Katekolaminreceptorer är en typ av receptor som binder till katekolaminer, vilket är hormoner och signalsubstanser som inkluderar adrenalin, noradrenalin och dopamin. Det finns två huvudsakliga typer av katekolaminreceptorer: alpha-receptorer och beta-receptorer. Dessa receptorers aktivering orsakar en varierande grad av excitation eller inhibition i målcellerna, beroende på vilken typ av receptor som aktiveras och var den finns placerad i kroppen.

Alpha-1-receptorer är belägna i bland annat blodkärlen, levern, hjärtat och musklerna. När de aktiveras orsakar de konstriktion (smalning) av blodkärlen, ökat blodtryck, ökat hjärtslag och ökad sveda i huden.

Alpha-2-receptorer finns bland annat i centrala nervsystemet, hjärtat och blodkärlen. När de aktiveras orsakar de inhibition av signalsubstansernas frisättning, minskat hjärtslag och konstriktion av blodkärlen.

Beta-1-receptorer finns i bland annat hjärtat och njurarna. När de aktiveras ökar de hjärtslaget, styrkan på hjärtslagen och frisättningen av renin från njurarna.

Beta-2-receptorer finns i bland annat lungorna, musklerna och levern. När de aktiveras orsakar de relaxation av bronki (luftvägar i lungorna), ökad glukosfrisättning från levern och ökad peristaltik (rörelser i tarmarna).

Katekolaminreceptorerna spelar en viktig roll i regleringen av olika fysiologiska processer, såsom blodtrycket, hjärtfunktionen, andningen och glukosmetabolismen. Dessa receptorer är också mål för flera läkemedel, till exempel betablockare som används för att behandla högt blodtryck, hjärtsjukdomar och rytmstörningar.

En sympatektomi är ett kirurgiskt ingrepp där delar av det autonoma nervsystemet, mer specifikt delar av den sympatetiska nervernervsystemet, adreresektioner eller ganglion blockeras eller avlägsnas. Detta görs för att behandla vissa medicinska tillstånd som kan orsakas av överaktivitet i det sympatetiska nervsystemet, såsom svettningar (hyperhidros), smärtsyndrom och blodtrycksförhöjningar. Det finns olika typer av sympatektomier beroende på vilken del av nervsystemet som påverkas.

Antidepressiva mediciner är en grupp läkemedel som främst används för att behandla depression, men de kan även vara effektiva vid behandling av andra psykiatriska tillstånd såsom ångeststörningar, panikattacker, social fobi, posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), essäntiell tremor och smärre smärttillstånd. Dessa mediciner fungerar genom att påverka kemiska signaler i hjärnan som reglerar humöret och stämningarna.

Det finns flera olika typer av antidepressiva mediciner, inklusive:

1. SSRIs (Selektiva Serotoninåterupptagshämmare): Dessa mediciner fungerar genom att blockera återupptaget av serotonin i hjärnan, vilket ökar mängden serotonin som är tillgängligt för cellerna i hjärnan. Exempel på SSRI-preparat inkluderar fluoxetin (Prozac), sertralin (Zoloft) och citalopram (Celexa).
2. SNRIs (Dubbla Serotonin- och Noradrenalinåterupptagshämmare): Dessa mediciner fungerar genom att blockera återupptaget av både serotonin och noradrenalin i hjärnan, vilket ökar mängden av dessa neurotransmittorer som är tillgängliga för cellerna i hjärnan. Exempel på SNRI-preparat inkluderar venlafaxin (Effexor) och duloxetin (Cymbalta).
3. Tricykliska antidepressiva mediciner: Dessa mediciner fungerar genom att blockera återupptaget av flera olika neurotransmittorer i hjärnan, inklusive serotonin, noradrenalin och dopamin. Exempel på tricykliska antidepressiva preparat inkluderar amitriptylin (Elavil) och imipramin (Tofranil).
4. MAO-hämmare: Dessa mediciner fungerar genom att blockera enzymet monoaminoxidas, som bryter ner neurotransmittorerna serotonin, noradrenalin och dopamin i hjärnan. Exempel på MAO-hämmare inkluderar phenelzin (Nardil) och tranylcypromin (Parnate).

Det är viktigt att notera att alla antidepressiva mediciner kan ha biverkningar och att det kan ta tid för dem att verka. Det rekommenderas därför att en läkare konsulteras innan man börjar med någon form av antidepressiv behandling.

Den autonoma nervsystemet (ANS) är ett delsystem av nervsystemet som styr och reglerar de involuntära fysiologiska processerna i kroppen, såsom hjärtslag, andning, blodtryck, kroppstemperatur, mag-tarmsystemets funktioner och sexuell respons. Det autonoma nervsystemet består av två delar: den sympatiska nervsystemet och det parasympatiska nervsystemet. Den sympatiska nervsystemet är aktiverat under stress eller fara och förbereder kroppen för fight-or-flight-svar (kämpa eller fly-svar), medan det parasympatiska nervsystemet är aktiverat under vila och restaurerar kroppens energiresurser genom att sänka hjärtslag, andningsfrekvens och blodtryck.

"Arterioler" er en medisinsk betegnelse for de smalleste arterier i kroppen. De har en diameter på mellom 10 og 100 mikrometer og forbinder arterier med kapillærer. Arteriolernes glatte muskulatur kan kontraheres for å justere blodgjennomsynet i organer og deler seg opp i to typer: prekapillær arterioler som grener seg til kapillærer, og autoregulerende arterioler som har en større rolle i reguleringen av lokal blodgjennomsyn.

Desoxikortikosteron er en type steroidhormon som produseres naturlig i kroppen, mer specifikt i binnemerket. Det er en slags kortikosteroid som hører under gruppen glukokortikoider, og det har bl.a. antiinflammatoriske egenskaper. Desoxikortikosteron dannes fra et andet steroidhormon kalt kortikosteron via en enzymatisk reaksjon.

I medisinsk sammenheng kan desoxikortikosteron også fremstilles syntetisk og bruges som lægemiddel, for eksempel til behandling av inflammatoriske tilstande eller autoimmune sygdommer.

'Synaptisk överföring' är ett centralt begrepp inom neurovetenskapen och refererar till den process där information överförs mellan två neuron (nervceller) vid en speciell typ av kontaktpunkt som kallas en synaps.

Den synaptiska överföringen sker när ett signalsubstanser, oftast en neurotransmittor, releaseas från den presynaptiska nervcellens terminal och diffunderar över det smala gapet (synapsk cleft) till den postsynaptiska nervcellens membran.

Neurotransmittorn binder sedan till specifika receptorer på den postsynaptiska cellen, vilket orsakar en biokemisk signal som kan leda till excitering eller inhibition av den postsynaptiska cellen. Den synaptiska överföringen är därmed en mekanism för kommunikation mellan neuron och spelar en viktig roll i alla aspekter av nervsystemets funktion, inklusive perception, kognition, minne och rörelse.

'Kemisk stimulering' refererer til anvendelsen af kemiske stoffer eller preparater for at øge aktiviteten i biologiske systemer, typisk i hjernen eller nervesystemet. Disse stoffer, også kendt som stimulantia, påvirker neurotransmitterne i hjernen, herunder dopamin og noradrenalin, for at forbedre opmærksomhed, koncentration, energilevel og humør. Eksempler på kemiske stimuleringsmidler inkluderer medicin som Ritalin og Adderall, der anvendes til behandling af ADHD (deficit/hyperaktivitetsstørrelse), samt ulovlige stoffer som kokain og amfetamin. Overdreven brug eller misbrug af disse stoffer kan have alvorlige negative virkninger på helbredet, inklusive abstinenssymptomer, psykose, hjertesvigt og endda død.

I medicinen refererer kinetik specifikt till läkemedelskinetik, som är studiet av de matematiska modellerna som beskriver hur ett läkemedel distribueras, metaboliseras och utsöndras i en levande organism. Det finns fyra huvudsakliga faser av läkemedelskinetik:

1. Absorption (absorption): Hur snabbt och effektivt absorberas läkemedlet från gastrointestinal tract till blodomloppet.
2. Distribution (distribution): Hur snabbt och i vilken utsträckning fördelar sig läkemedlet i olika kroppsvävnader och vätskor.
3. Metabolism (metabolism): Hur snabbt och hur påverkar läkemedlets kemiska struktur i kroppen, ofta genom enzymer i levern.
4. Elimination (elimination): Hur snabbt och effektivt utsöndras läkemedlet från kroppen, vanligtvis via urin eller avföring.

Läkemedelskinetiken kan påverkas av många faktorer, inklusive patientens ålder, kön, genetiska variationer, lever- och njurfunktion samt andra läkemedel som patienten tar.

'Normalvärden' är ett begrepp inom laboratoriemedicin och diagnostik som refererar till ett normalt intervall eller ett referensintervall för ett visst laboratorieresultat, baserat på populationen som studerats. Normalvärdena representerar de värden som ligger inom det normala omfånget och används som en guide för att tolka patientens laboratorieresultat i förhållande till den genomsnittliga populationen.

Det är viktigt att notera att normalvärden kan variera beroende på ålder, kön, ras, hälsostatus och andra faktorer. Dessa värden fastställs genom att mäta ett laboratorieparametern hos en stor grupp friska individer (referenspopulationen) och sedan beräkna statistiska gränser för det normala intervallet, oftast som medelvärde ± två standardavvikelser.

Det är också viktigt att komma ihåg att ett laboratorieresultat som faller utanför det normala intervall inte alltid innebär sjukdom eller patologi, och tvärt om kan ett resultat som ligger inom det normala intervall inte utesluta en viss diagnos. Laboratorietester används ofta tillsammans med kliniska bedömningar, symptom och andra diagnostiska tester för att ställa en diagnos eller övervaka en patients hälsotillstånd.

'Natrium' er ein grunnleggjande mineral og er kjent som Natrium (Na) på engelsk. I medisinsk sammenheng, refererer Natrium ofte til Natrium-jonen (Na+), som er en viktig elektrolytt i kroppen. Natrium spiller en viktig rolle i å holde vannbalansen i kroppen, og bidrar også til å regulere blodtrykket og hjertets funksjon. Natriumforsyningen i kroppen kommer främst fra saltet (NaCl) som vi konsumerer i vår daglige kost.

'Binjuretumörer' refererar till abnorma vävnadsodlingar (tumörer) i körteln binjuven. Binjuven, även känd som bisköldkörteln, är en endokrin körtel som producerar flera hormoner som reglerar olika kroppsfunktioner, till exempel vätskebalans och blodtryck.

Binjuretumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Godartade binjuretumörer är vanligtvis ofarliga och tenderar att växa långsamt, medan elakartade tumörer kan vara aggressiva och sprida sig till andra delar av kroppen.

Det finns olika typer av binjuretumörer, beroende på vilken typ av cell som odlas abnormalt. Några exempel är:

* Adrenocortical adenom: En godartad tumör i barken (yttre lagret) av binjuven. Dessa tumörer producerar ofta överskott av kortisol eller aldosteron, hormoner som reglerar blodtrycket och vätskebalansen.
* Phaeochromocytom: En elakartad tumör i märgen (inre lagret) av binjuven. Dessa tumörer producerar överskott av katekolaminer, hormoner som orsakar högt blodtryck och snabba hjärtslag.
* Neuroblastom: En elakartad tumör som utvecklas från rester av nervceller i binjuven. Denna typ av tumör är vanligare bland barn än vuxna.

Symptomen på binjuretumörer kan variera beroende på vilken hormon eller substans som tumören producerar. Vissa symptom kan inkludera högt blodtryck, svettningar, trötthet, muskelsvaghet och förändringar i vikt. Om en binjuretumör misstänks behandlas den ofta med kirurgi, strålbehandling eller kemoterapi beroende på tumörens storlek, placering och aggressivitet.

Enligt den medicinska ordboken, definieras njuren som: "Ett par vitala, hos däggdjur retroperitonealt placerade exkretoriska organ, vars huvudsakliga funktion är att filtrera blodet och producera urin."

Njurens viktigaste uppgift är att reglera vattnet, elektrolytbalansen och ämnesomsättningen i kroppen. Detta gör de genom att filtrera blodet, absorbera vatten och näringsämnen som behövs och avlägsna skadliga substanser och avfallsprodukter genom urinen. Njurarna hjälper också till att reglera blodtrycket och producera hormoner som styr rödblodskällan, benmärgen och andra kroppsfunktioner.

Den förfrontala hypothalamus är ett område i hypothalamus, en del av endokrina systemet, som reglerar en rad kroppsliga funktioner genom att producera hormoner och styra autonoma nervsystemet. Den förfrontala hypothalamus har specifika roller i homeostasreglering, termoreglering, sömn-vakenhetscykler, aptit och matintag, och emotionell respons. Det inkluderar också strukturer som preoptiska area och supraoptiska kärna, vilka är involverade i produktionen av hormonet antidiuretiskt hormon (ADH) och neurohormonet oxytocin.

Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.

Det medicinska begreppet "hjärt-kärlsystemet" (kardiovaskulära systemet) refererar till strukturer och funktioner som är involverade i pumpning, transport och cirkulation av blod i kroppen. Det inkluderar hjärtat, artärer, vener, kapillärer och blodkärlen.

Hjärtat är ett muskulärt organ som pumpar blod genom kroppen. Det består av fyra kamrar: två övre, som kallas förmak, och två nedre, som kallas kammare. Blodet pumpas från hjärtat genom artärerna till olika delar av kroppen för att leverera syre och näringsämnen till celler. Efter att ha släppt av syret och tagit upp kolsyra och avfallsprodukter, returneras blodet till hjärtat via venerna. Kapillärerna är mycket små blodkärl som förbinder artärerna och venorna och som möjliggör utbyte av syre, näringsämnen, kolsyra och andra substanser mellan blodet och cellerna i kroppen.

Ett friskt hjärt-kärlsystem är viktigt för att underhålla liv och hälsa. Problem med hjärt-kärlsystemet kan leda till allvarliga hälsoproblem som hjärtinfarkt, stroke, högt blodtryck och kärlkramp.

Tricyclic antidepressants (TCAs) are a class of medications that were initially developed in the 1950s for the treatment of depression. The name "tricyclic" refers to the chemical structure of these drugs, which contains three rings of atoms. TCAs work by increasing the levels of certain neurotransmitters, such as serotonin and norepinephrine, in the brain.

TCAs are effective in treating depression, but they have a number of side effects that can be unpleasant or even dangerous. For this reason, they have largely been replaced by newer classes of antidepressants, such as selective serotonin reuptake inhibitors (SSRIs) and serotonin-norepinephrine reuptake inhibitors (SNRIs), which have fewer side effects.

TCAs are still sometimes used to treat depression that has not responded to other treatments, or in the treatment of certain other conditions such as chronic pain or migraine headaches. Some examples of tricyclic antidepressants include amitriptyline, imipramine, and nortriptyline.

It is important to note that TCAs can be dangerous in overdose, and they should be used with caution and under the close supervision of a healthcare provider.

Adrenergic beta-1 receptor agonists are a type of medication that selectively binds to and activates beta-1 adrenergic receptors, which are found primarily in the heart. When these receptors are activated, they increase the heart's rate and contractility, leading to an increased cardiac output.

These medications are often used to treat conditions such as heart failure, bradycardia (a slow heart rate), and hypotension (low blood pressure). Examples of adrenergic beta-1 receptor agonists include dobutamine, dopamine, and isoproterenol. It's important to note that these medications can also have effects on other adrenergic receptors, so it's crucial to monitor patients for potential side effects such as arrhythmias, increased heart rate, and hypertension.

Högtrycksvätskekromatografi (High Performance Liquid Chromatography, HPLC) är en analytisk teknik som används för att separera, identifiera och kvantifiera enskilda komponenter i en blandning. Den bygger på att en provblandning innehållande de olika substanserna injiceras under högt tryck genom en kolonn fylld med ett stationärt material, som kan vara en flytande (reversed-phase HPLC) eller fast fas (normal-phase HPLC).

Provblandningen elueras sedan genom kolonnen med en lösningsmedel (eluent) i en kontrollerad flödeshastighet. De olika substanserna i provblandningen interagerar på olika sätt med det stationära materialet och eluenten, vilket leder till att de separeras från varandra när de passerar genom kolonnen. Detta ger upphov till en kromatogram där varje substans visas som en peak i tiden (retention time) efter det att den har eluerats ut från kolonnen.

HPLC är en mycket känslig och exakt metod som används inom många områden, till exempel för att analysera läkemedel, livsmedel, miljöprover och biologiska vätskor. Genom att jämföra retention time och peakformen med referenssubstanser kan man identifiera och kvantifiera de olika substanserna i provblandningen.

"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.

Medicinskt sett betyder "syrgasförbrukning" vanligtvis mängden syre som en patient förbrukar under en viss tidsperiod, ofta uttryckt i liter per minut. Denna mätning används ofta inom intensivvården för att övervaka patienters andningsstatus och behov av mekanisk ventilation. En ökad syrgasförbrukning kan indikera en försämrad lungfunktion eller ett allvarligare tillstånd, medan en minskad förbrukning kan vara ett tecken på att patienten börjar andas normalt igen.

"Sympatiskt ganglion" är en benämning inom anatomin och fysiologin på en typ av ganglion (ganglion betyder "liten knut") som tillhör det autonoma nervsystemet, mer specifikt det sympatiska nervsystemet. Det sympatiska nervsystemet är ett av två delar som utgör det autonoma nervsystemet, vilket styr och reglerar de involuntära kroppsfunktionerna såsom hjärtslag, andning och kroppstemperatur.

Det sympatetiska ganglionet innehåller en samling av nervceller (neuroner) som är involverade i att skicka signaler till olika delar av kroppen via de sympatiska nerverna. Dessa signaler kan leda till en aktivering eller hämmning av olika fysiologiska processer, beroende på situationen.

Ett exempel på en funktion som styrs av det sympatiska nervsystemet är kroppens reaktion vid stress, även känd som "kämpa eller fly"-reaktionen. I sådana situationer kan signaler från det sympatiska ganglionet leda till en ökning av hjärtslag, ökad andningsfrekvens och en minskad blodflöde till huden och mag-tarmsystemet, vilket är en del av kroppens anpassning för att möta den påtvingade stresssituationen.

Pentoliniumtartrat är ett läkemedel som tillhör kategorin ganglioplegika. Det används som blodtrycksmedicin och verkar genom att blockera signalsubstanser i det autonoma nervsystemet, vilket leder till en minskad hjärtslagfrekvens och ett sänkt blodtryck.

Pentoliniumtartrat är ett joniskt salt av Pentolinium, som är en kationisk kvävebas med antihypertensiv verkan. Det fungerar genom att blockera ganglierna i det autonoma nervsystemet, vilket leder till en minskad aktivitet hos både sympatiska och parasympatiska nerver.

Detta kan vara användbart för att behandla hypertension (högt blodtryck) och andra tillstånd som påverkar det autonoma nervsystemet, såsom vissa typer av hjärtarytmier (hjärtfrekvensrubbningar).

Pentoliniumtartrat ges vanligtvis som injektion, men kan också ges som tablett. Läkemedlet bör endast användas under medicinsk övervakning och under kontroll av blodtrycket, eftersom det kan orsaka en alltför kraftig minskning av blodtrycket om det används i för höga doser eller om det ges till snabbt.

Glukagon är ett hormon som produceras i bukspottkörteln och har en viktig roll i kroppens energibalans. Glukagon stimulerar frisättningen av glukos (socker) från levern till blodet, särskilt när blodsockernivåerna är låga. Detta hjälper till att höja blodsockernivåerna och ge kroppen den energi som behövs. Glukagon verkar genom att aktivera en signalsubstans, cAMP, i målceller, vilket leder till att levern omvandlar glykogen (ett kolhydrat) till glukos.

Oximetazolin är ett sympatomimetiskt medel, som verkar som vasokonstriktor och decongestiv. Det används vanligen som näsa droppar eller spray för att behandla symptomsamlingen känd som "förkylningssymtom", såsom snuva, nästäppa och klåda i näsan.

Vasokonstriktorn effekten av oximetazolin orsakar en minskad blodflöde till slemhinnorna i näsan, vilket hjälper att reducera svullnaden och förbättra andningsvägarna. Detta kan ge en kortvarig lindring av symtomen.

Det är viktigt att notera att oximetazolin inte bör användas över längre tider än vad som rekommenderats av läkare eller apotekare, eftersom det kan leda till beroendestörningar och en försämring av symtomen (rhinitis medicamentosa).

Medicinskt talat är sädesledaren (latin: vas deferens) en del av det maskulina reproduktionssystemet. Den är en tunn, muskelbunden rörlig tub som transporterar spermier från epididymis till urinblåsan, där den möter urinvägen och bildar ett gemensamt utflöde, urethra, genom vilken både urin och sperma kan passera under ejakulationen. Sädesledaren är en del av det så kallade kontinuerliga maskulina reproduktionssystemet, som inkluderar testiklar, epididymis, sädesledare, vas deferens, seminalvesiklar, prostata och bulbourethrala körtlar.

Kromaffin-celler är en typ av celler som producerar och secreterar catekolaminer, däribland adrenalin och noradrenalin. Dessa celler finns främst i två kroppsdelar: det autonoma nervsystemet (sympatiska nerver) och övergångssegmenten i tarmarna (Chromaffin-celler i tarmarna kallas även för neuroendokrina cellsystemet, NES).

Kromaffin-cellerna i det autonoma nervsystemet är belägna i ganglier (knutar) som sträcker sig längs med ryggraden och ut till olika delar av kroppen. Dessa celler aktiveras vid stress och frisätter då catekolaminer som förbereder kroppen för en "kampsituation" genom att öka hjärtslaget, blodtrycket, andningsfrekvensen med mera.

Kromaffin-celler i tarmarna är involverade i regleringen av gastrointestinala funktioner och kan påverka immunresponsen. De kan också vara involverade i patologiska tillstånd som neuroendokrina tumörer (NETs).

I assume you are asking for a medical definition of "Marsvin," which is the Danish word for "sea lion". In the medical field, there isn't a specific condition or concept associated with the term "sea lion." However, if you meant to ask about a different term, please provide clarification, and I will be happy to help.

If you are interested in learning more about sea lions themselves, they are a type of marine mammal that belongs to the Otariidae family, also known as eared seals. They have external ears, long front flippers, and can walk on all fours. Sea lions are found in both the Northern and Southern Hemispheres, primarily in cold coastal waters. They are social animals, living in large colonies and are known for their intelligence and agility in water.

"Brosta" är ett slanguttryck och har ingen medicinsk betydelse. Möjligen kan du ha förväxlat det med "bronkiell astma", som är en typ av astma orsakad av hyperreaktivitet i de små luftvägarna (bronkioler) i lungorna. Detta resulterar i andningssvårigheter när luftvägarna kontraheras och orsakar hosta, bröstsmärtor och andnöd.

Den korrekta medicinska termen för "brösta" som du sökte kanske är "bröstkorg", som i medicinska sammanhang refererar till den del av kroppen där hjärtat, lungorna och andra viktiga organ finns. Problemen med andning eller smärtor i bröstkorgen kan bero på en rad olika sjukdomar eller skador, som exempelvis lungsjukdomar, hjärtsjukdomar eller muskelsmärtor.

"Intravenous drop" er en medisinsk betegnelse for en behandlingsmetode, hvor væske og/eller lægemidler gives direkte ind i en patients blodbane gennem en indsættet intravenøs kateter. Dette sker ofte via en infusionspumpe, der kontrollerer hastigheden og mængden af væske, der gives.

Ordet "dropp" refererer her til de små mængder væske (typisk 1-2 milliliter ad gangen), som pumpen sørger for at udsende gennem kateteret og ind i patientens krop. Dette er en meget almindelig metode til at give væske og lægemidler, da det tillader hurtig og præcis administration af behandlinger.

Dopaminupptagshämmare, på engelska "dopamine reuptake inhibitors", är en typ av läkemedel som verkar genom att hämma återupptaget av signalsubstansen dopamin i hjärnan. Detta leder till ökade nivåer av dopamin i synapssprickan och därmed stärker signalöverföringen mellan nervcellerna.

Dopaminupptagshämmare används ofta som behandling för neuropsykiatriska sjukdomar såsom ADHD (upppmärksamhetsstörning) och depression, då dessa tillstånd kan vara associerade med nedsatta dopaminnivåer i hjärnan. Genom att öka dopaminaktiviteten kan symtomen förbättras.

Exempel på läkemedel som verkar som dopaminupptagshämmare inkluderar bupropion, atomoxetin och nomifensin.

Kromaffinsystemet är ett delsystem inom det neuroendokrina systemet och består av kromaffinceller som huvudsakligen finns i två former: kromaffiner A-celler och kromaffiner B-celler. Dessa celler är specialiserade för att producera och sekretera olika typer av hormoner och neurotransmittorer.

Kromaffiner A-celler finns främst i bisköldkörteln (även kallad epifysen) i hjärnan, samt i brosket i kotpelare och längs med de stora artärerna i kroppen. Dessa celler producerar och sekreterar huvudsakligen hormonet adrenalin (epinefrin), men även noradrenalin (norepinefrin) och dopamin.

Kromaffiner B-celler finns främst i bukspottkörteln, där de producerar och sekreterar hormonet serotonin. Serotonin har en rad olika funktioner i kroppen, bland annat som neurotransmittor i centrala nervsystemet och som vasoaktivt ämne i blodkärlen.

Kromaffinsystemet är involverat i regleringen av flera fysiologiska processer, såsom blodtryck, sinnesstämning, aptit, smärta, sexuell respons och immunförsvar. Ändringar i kromaffinsystemets funktion kan leda till olika sjukdomszustånd, som till exempel neuroendokrina tumörer (NET), karcinoidsyndrom och feochromocytom.

'Blodkärl' är ett medicinskt begrepp som direkt översätts till 'blodkärl' på svenska. Blodkärl är en allmän term för de rörformiga strukturerna i kroppen som transporterar blod. Detta inkluderar både artärer, vener och kapillärer.

Artärer är muskel- och elastinfyllda blodkärl som transporterar syresatt blod från hjärtat till kroppens vävnader. De har tjocka väggar för att klara av det höga trycket som genereras av hjärtats slag.

Vener är tunnväggiga, mer flexible blodkärl som transporterar syrefattigt blod tillbaka till hjärtat. De har valvulae som förhindrar att blod rinner tillbaka när hjärtat inte pumpar.

Kapillärer är mycket små, extremt tunna blodkärl som bildar ett nätverk mellan artärerna och venerna. De är så små att röda blodkroppar måste passera genom dem en i taget. Kapillärernas tunna väggar möjliggör utbyte av syre, näringsämnen och avfall mellan blodet och omgivande vävnader.

Hydroxyindolilsyran, eller 5-hydroxyindolilsyra (5-HIAA), är ett derivat av aminosyran Tryptofan och är en viktig biologisk signalmolekyl i kroppen. Det fungerar som en signalsubstans i centrala nervsystemet (CNS) och är också involverad i immunförsvaret.

5-HIAA är det huvudsakliga avfallsprodukten efter att serotonin har brutits ned i kroppen, och nivåerna av 5-HIAA i urinen kan användas som en indikator på serotoninnivåer i kroppen. Ökat eller förhöjt utsöndring av 5-HIAA kan vara ett tecken på olika tillstånd, såsom karcinoidsyndrom och vissa former av depression.

I'm sorry, but I'm having trouble finding a medical definition for "morfoliner." It's possible that it might be a typo or a term that is not widely used in the medical field. Can you please provide more context or check if there might be any spelling errors in the term? I would be happy to help you further with accurate information.

Njurcirkulation, även känd som renalt blodflöde, är den totala mängden blod som flödar genom njurarna per tidsenhet. Det består av både blodflödet genom de funktionella enheterna i njurarna, glomerulus (filtrationsbarriären) och tubuli (tubulär resor), samt blodflödet genom de icke-funktionella strukturerna, såsom kapillärer, arterioler och vener.

Njurcirkulationen är en viktig process för att underhålla homeostasen i kroppen, eftersom den hjälper till att reglera vätske- och elektrolytbalansen, bortrensa avfall och toxiska substanser samt producera hormoner som är involverade i blodtryckregleringen.

Den totala njurcirkulationen kan uppgå till ungefär 20-25% av hjärtminutvolymen (HMV) under vila, men den kan öka upp till 3-4 gånger under fysisk aktivitet eller stress. Den renale blodflödesmekanismen är mycket känslig för systemiska blodtrycksvariationer och autoregleras genom mekanismer som involverar myogen konstriktion av de afferenta arteriolerna, vilket hjälper till att stabilisera glomerulär filtrationsgraden (GFR) över ett brett blodtryckspann.

Den hypothalamiska strukturen som kallas "mittre" (på latin: tuber cinereum) är en del av hypothalamus, en region i hjärnan som ligger under thalamus och har en central roll i regleringen av autonoma nervsystemet, endokrina systemet, homeostas, aptit, sömn-vakenhetscykeln, kroppstemperatur, emotioner och sexualdrift.

Mittret är beläget nära hypofysens främre lobe (adenohypofysen) och utgör en del av den så kallade hypothalamo-hypofysära axeln. Det innehåller ett stort antal nervceller som producerar neuropeptider och neurohormoner, vilka reglerar hypofysens funktion genom att påverka sekretionen av andra hormoner.

Exempel på hormoner och neuropeptider som produceras i mittret inkluderar:

* Gonadotropin-frisättande hormon (GnRH), som reglerar äggstockarnas och testiklarnas funktion.
* Somatostatin, som hämmar sekretionen av tillväxthormon och prolaktin från hypofysen.
* Dopamin, som också hämmar prolaktinsekretionen.
* Melanocortiner, som reglerar aptiten, kroppstemperaturen och pigmenteringen av huden.

Förändringar i mittrets funktion kan leda till endokrina störningar och andra sjukdomar, såsom diabetes insipidus, hypogonadism, akromegali och Cushings syndrom.

'Koksalt' er en kjemisk forbindelse bestående av natrium (Na) og klor (Cl), og har formelen NaCl. Det er også kjent som salt, bordssalt eller kommon salt. Koksalt er en viktig oppdeler i kroppen og hjelper til å holde den normale balansen av vann og elektrolitter i kroppen. Det brukes også som smaksadding i mat.

Homovanillinsyra (HVA) är ett metaboliskt avfallsprodukt som bilds när dopamin, en signalsubstans i hjärnan, bryts ned i kroppen. Normala värden på HVA i cerebrospinalvätskan (CSF) kan användas som en indikator på hur mycket dopamin som producerats och metaboliserats inom centrala nervsystemet. Förhöjda nivåer av HVA i CSF kan vara associerade med sjukdomstillstånd som Parkinson's disease och andra neuropsykiatriska störningar.

Amfetamin är en centralstimulerande drog som tillhör gruppen fenyletilaminer. Den verkar genom att öka frisättningen och blockera återupptagandet av neurotransmittorerna noradrenalin och dopamin i hjärnan, vilket leder till en ökning av dessa signalsubstanser i synapsspalterna i centrala nervsystemet. Detta resulterar i en ökad aktivitet i hjärnan och ger upphov till effekter som ökad uppiggelse, öronsus, eufori, förbättrat koncentrationsförmåga och minskad aptit.

Amfetamin används terapeutiskt vid behandling av vissa medicinska tillstånd såsom ADHD (upphörlighetsstörning) och narkolepsi (en sömnstörning). Dock kan amfetamin missbrukas och leda till beroende, vilket kan medföra allvarliga hälsoproblem och sociala konsekvenser.

Imidazoler är en klass av organiska föreningar som innehåller en imidazolring, en fem-ledad aromatisk heterocyklisk ring bestående av två kväveatomer och tre kolatomer. Imidazoler har en rad biologiska aktiviteter och används inom medicinen som läkemedel, till exempel histaminreceptorantagonister som används för behandling av allergier och mag-tarmrubbningar. Andra exempel på imidazoler med medicinsk användning är antimykotika, som används för behandling av svampinfektioner.

'Lipid mobilization' refererar till processen där kroppen frigör fria fettsyror från sitt fettvävnadslager (adipocyter) för att användas som energikälla under fastande tillstånd eller under intensiv träning. Denna process aktiveras av hormoner som adrenalin och noradrenalin, som utsöndras i samband med stress, fysisk aktivitet eller undervisning. När dessa hormoner binder till receptorer på adipocyterna stimuleras en kaskad av signaltransduktionsprocesser, vilket leder till att lipasenzymet aktiveras och bryter ned de inlagrade triglyceriderna i fria fettsyror och glycerol. Dessa frisatta fettsyror kan sedan transporteras till levern eller musklerna för att användas som energikälla.

Adrenergic beta-2 receptor antagonists, also known as beta-2 blockers, are a class of medications that block the effects of adrenaline and noradrenaline at beta-2 receptors. These receptors are found in various tissues throughout the body, including the lungs, blood vessels, and skeletal muscle.

Beta-2 blockers work by preventing the activation of beta-2 receptors, which normally cause relaxation of smooth muscle and vasodilation. By blocking these effects, beta-2 blockers can help to reduce the force and rate of heart contractions, lower blood pressure, and relieve symptoms of asthma and other respiratory conditions.

Examples of adrenergic beta-2 receptor antagonists include:

* Butoxamine
* ICI 118,551
* Salbutamol (selective beta-2 agonist used as a reference compound)

It's important to note that while these medications are called "beta-2 blockers," they can also have effects on other types of beta receptors in the body. The specific effects and therapeutic uses of each medication depend on its selectivity for different types of beta receptors.

Tetraloner är en grupp kolväten som innehåller en tetralonstruktur, vilket betyder att de har en fyroring med två kedjor av kolatomer som är bundna till varandra genom en gemensam syreatom. Tetralonerna är relaterade till naftalen och antroposen, och de kan vara naturligt förekommande eller syntetiska. De har potentialen att användas inom medicinen som läkemedelspreparat, men det finns inga etablerade medicinska användningsområden för tetraloner just nu.

Nitrogen oxide (NO) är en samlingsbeteckning för en grupp gasformiga ämnen som innehåller kväve och syre. Det kan bildas naturligt i atmosfären genom åska och vulkanutbrott, men den största källan till nitrogen oxid är mänsklig aktivitet, särskilt förbränning av fossila bränslen som bensin och dieselolja. Nitrogen oxid kan också bildas i vissa industriella processer.

Nitrogen oxid är en luftförorening som kan ha negativa effekter på människors hälsa, särskilt andningsorganen. Det kan också bidra till att forma smog och acidregn. Långvarig exponering för höga nivåer av nitrogen oxid kan orsaka andningsbesvär, hosta, irritation i ögon, näsa och hals samt ökad risk för lunginfektioner. Barn, äldre och personer med redan existerande andningsproblem är särskilt känsliga för effekterna av nitrogen oxid.

'Kroppsvikt' refererer til den totale vektet av en persons kropp. Denne vekten måles vanligvis i enheten kilogram (kg) eller pund (lb), og inkluderer alle deler av kroppen, inklusiv muskler, ben, organer, blod, fedt, væske og knogler. Kroppsvekt er en viktig fysisk parametere som ofte måles og overvåkes i medisinske sammenhenger for å evaluere helse status, kroppsfunksjon og risiko for medisinske tilstander som f.eks. overvikt og fedme.

Hormoni är kemiska signalsubstanser som produceras och secreteras av endokrina celler eller glandulae i människokroppen. De transporteras sedan via blodet till målceller, där de binder till specifika receptorer och påverkar celldelningen, vävnadens tillväxt och utveckling, metabolismen och homeostasen i kroppen.

Exempel på hormoner inkluderar insulin, som produceras av bukspottkörteln och reglerar blodsockernivåerna; östrogen och testosteron, som är könshormoner som produceras av äggstockarna respektive testiklarna och påverkar reproduktionen och sekundära könskaraktärer; samt adrenalin, som produceras av binjurarna och förbereder kroppen för "kampsituationer".

'Kroppsställning' refererar till hur kroppen positionerar och orienterar sig i rummet. Det kan avse både stillasittande, stående eller liggande positioner samt mer specifika positioner som används under vissa aktiviteter eller medicinska undersökningar. Exempel på kroppsställningar inkluderar sittande upprecta, stående med rak rygg, liggande på sidan, barnmorskeställning (knä-bröst-ställning) och flera andra. Kroppsställning kan ha betydelse för olika aspekter av hälsan och välbefinnandet, inklusive andning, cirkulation, smärta och rörelsefrihet.

Metanefrin är ett hormonliknande ämne som produceras i den binjurebark som ligger närmast njuren, kallad den suprarenala körteln. Det bildas som en biprodukt under produktionen av adrenalin och noradrenalin, två hormoner som spelar en viktig roll i kroppens respons på stress.

Metanefrin har länge använts som ett markör för att upptäcka feochromocytom, en ovanlig tumör i den suprarenala körteln som kan orsaka högt blodtryck och andra symtom relaterade till överproduktion av adrenalin och noradrenalin. Metanefrin kan mätas i blodet eller urinen, och förhöjda nivåer kan vara ett tecken på en feochromocytom.

Det är värt att notera att metanefrin också kan förekomma i andra tillstånd än feochromocytom, såsom graviditet, stress och vissa läkemedel. Därför behöver en eventuell diagnos bekräftas med hjälp av andra undersökningar, som bilddiagnostik och biopsi.

'Gangliektomi' är en medicinsk term som refererar till en kirurgisk procedure där ett ganglion, en grupp nervceller utanför centrala nervsystemet, tas bort. Detta kan göras för att lindra smärta eller för att behandla vissa neurologiska tillstånd som exempelvis neurinom (ett typ av nerve tumör).

Den vanligaste typen av gangliektomi är en sympatisk gangliektomi, där man tar bort sympatiska ganglion i kroppen för att behandla symtomen på certain neurologiska eller kärlsjukdomar som exempelvis hyperhidros (överdrivet svettning) eller Raynauds fenomen.

Det är viktigt att notera att detta är en allvarlig operation med risker och komplikationer, och bör endast utföras av en kvalificerad kirurg efter en noggrann bedömning av patientens tillstånd och potentiala fördelar och risker.

'Hjärtmuskelsammandragning' är ett medicinskt begrepp som refererar till den kontrahering eller sammandragningen av hjärtmusklaturen, vilket leder till pumpning av blod genom kroppen. Detta är en nödvändig process för att hålla levande och understödja alla andra organ i kroppen med syre och näringsämnen.

Under en normalt hjärtmuskelsammandragning kommer den övre delen av hjärtat, atrierna, att kontrahera först, pushar blod in i de nedre kamrarna, ventriklarna. Sedan kommer ventriklarna att kontrahera och pressa ut blodet genom stora kroppspulsådern, aortan, och lungpulsådrorna, pulmonalartärerna.

Ett antal olika medicinska tillstånd kan påverka hjärtmuskelsammandragningarna, inklusive hjärtsjukdomar, elektrolytbrist, droger och toxiner. Dessa tillstånd kan orsaka abnorma hjärtmuskelsammandragningar, såsom arytmier eller för tidiga eller för sent kommande kontraheringar, vilket kan leda till allvarliga hälsoproblem som hjärt failure, stroke eller död.

Medetomidin är ett läkemedel som används inom veterinärmedicinen, främst hos smådjur som hundar och katter. Det tillhör en grupp av läkemedel som kallas alfa-2 agonister och fungerar som sedativ, sömnmedel och smärtstillande medel.

Medetomidin verkar genom att påverka det centrala nervsystemet, vilket orsakar ett lugnande och sedativt tillstånd hos djuret. Det används ofta i kombination med andra läkemedel för att underlätta underhåll av sjuka eller skadade djur under operationer eller andra medicinska ingrepp.

Det är viktigt att notera att Medetomidin endast får användas under veterinärskötsel och aldrig på människor, eftersom det kan ha allvarliga bieffekter hos oss.

Betanidin är en röd pigmentmolekyl som kan hittas i vissa växter, till exempel betor och amarant. Det är också ett viktigt aktivt ämne i flera läkemedel som används för att behandla hjärtsjukdomar och blodtryck. Betanidin fungerar som en vasodilator, vilket betyder att det öppnar upp blodkärlen och sänker blodtrycket. Det kan också ha antioxidativa egenskaper och kunna hjälpa till att skydda celler från skada.

Hypoglykemi definieras som ett blodsockerhalter under 70 mg/dL (milligram per deciliter) eller 3,9 mmol/L (millimol per liter). Det är en lägre än normalt blodsockernivå och kan orsaka symtom som svaghet, tremor, yrsel, förvirring, svettningar och i allvarliga fall medvetslöshetsstörningar eller krampanfall. Hypoglykemi är vanligast hos diabetiker som tar mediciner som sänker blodsockernivåerna, men kan också orsakas av andra sjukdomar och förhållanden.

'Histaminstimulerande' agenter, också kända som histaminagonister, är substanser som aktiverar histaminreceptorer i kroppen. Histamin är en biologiskt aktiv amin som spelar en viktig roll vid immunrespons, inflammation och allergiska reaktioner. Det finns fyra huvudsakliga typer av histaminreceptorer: H1, H2, H3 och H4.

En histaminstimulerande substans binder till en eller flera av dessa receptorer och utlöser en signaltransduktion som resulterar i en cellrespons. Några exempel på histaminstimulerande substanser inkluderar histamin självt, serotonin, och vissa läkemedel som används för behandling av allergier och mag-tarmsjukdomar.

Exempel på histaminstimulerande läkemedel är:

* Antihistaminer av H1-typ, som används för att behandla allergiska reaktioner, som dympraktallergi och nässelfeber. Dessa läkemedel fungerar genom att blockera H1-receptorerna och på så sätt reducera histaminets effekter.
* Histaminer av H2-typ, som används för behandling av mag-tarmsjukdomar, till exempel magitillstånd orsakade av ökad magsyraproduktion. Dessa läkemedel fungerar genom att stimulera H2-receptorerna i magsäcken, vilket resulterar i minskad magsyraproduktion.

Det är värt att notera att histaminstimulerande substanser kan också ha bieffekter, särskilt vid höga doser eller långvarig användning. Dessa bieffekter kan inkludera yrsel, huvudvärk, ökad hjärtrytmmängd och magsmärtor.

Bensylaminer är en organisk förening som består av en bensenring med en aminogrupp (–NH2) och en metangrupp (–CH3) bundna till varsin kolatom i ringen. Den har den kemiska formeln C6H5CH2NH2. Bensylaminer är en typ av aromatiska aminer.

Den medicinska betydelsen av bensylaminer är begränsad, men substansen kan användas som en building block inom organisk syntes för att skapa andra kemikalier, däribland vissa läkemedel.

Insulin är ett hormon som produceras och sekreteras av de betaceller som finns i bukspottkörteln (pancreas). Det spelar en central roll i regleringen av blodsockernivåerna i kroppen. När vi intagit kolhydrater från maten bryts dessa ner till glukos i tarmen, som sedan absorberas in i blodet. Denna ökning av blodglukoskoncentrationen orsakar betaceller att släppa ut insulin, vilket stimulerar celler runt om i kroppen (i synnerhet lever-, muskel- och fettceller) att ta upp glukosen från blodet och använda den som energikälla eller lagra den som glykogen eller fettsyror. På så sätt hjälper insulin till att hålla blodsockernivåerna i balans och förhindrar att de stiger allt för högt. Insufficiens av insulin orsakar diabetes typ 1, medan resistans mot insulins effekter kan leda till diabetes typ 2.

Noradrenalin, också känt som Norepinefrin, är ett hormon och neurotransmittor som utsöndras av kroppens sympatiska nervsystem. Det spelar en viktig roll i kroppens kardiovaskulära, respiratoriska och metaboliska funktioner.

Noradrenalin verkar genom att binda till adrenerga receptorer i kroppen, främst beta-1- och alpha-1-receptorerna. När noradrenalin binder till dessa receptorer utlöses en kaskad av signaler som orsakar ökad hjärtfrekvens, ökat blodtryck, konstriction av blodkärlen och bronkdilatation.

I medicinskt bruk används noradrenalin som läkemedel för att behandla lågt blodtryck (hypotension) orsakat av septisk chock, blödning eller operationer. Det ges ofta som intravenös infusion och verkar genom att kontrahera de glatta musklerna i artärväggarna, vilket ökar systemiska vascular resistance och hjärtminutvolymen.

Kalciumkanalblockerare är en grupp av läkemedel som används för att behandla olika hälsozustånd, framförallt kardiovaskulära sjukdomar. De verkar genom att blockera de kanaler i cellmembranet där jonerna kalcium kan passera in i cellen. Genom att minska mängden intracellulärt kalcium påverkas muskelkontraktioner, vilket sänker blodtrycket och/eller hjärtats arbetsbelastning.

Det finns två huvudtyper av kalciumkanalblockerare: dihydropyridiner och non-dihydropyridiner. Dihydropyridiner, som exempelvis nifedipin och amlodipin, har en stark verkan på de glatta muskler som omger blodkärlen och används främst för behandling av högt blodtryck och angina pectoris. Non-dihydropyridiner, såsom verapamil och diltiazem, har en starkare verkan på hjärtmuskulaturen och kan användas för att behandla både högt blodtryck och oregelbunden hjärtverksamhet.

I medicinsk kontext refererar termen "kalciumkanalblockerare" alltså till en grupp läkemedel som verkar genom att blockera kalciumkanaler i cellmembranet, med olika typer och undergrupper som har olika farmakologiska egenskaper och användningsområden.

In a medicinsk kontext betyder "chock" ofta ett plötsligt och allvarligt tillstånd orsakat av fysisk eller psykisk stress. Det kan vara någon form of shock, som kan vara orsakad av blodförlust, infektion, allergiska reaktioner, skador på organ eller trauma. Symptomen på chock inkluderar bland annat lågt blodtryck, snabb hjärtslag, svag puls, blekhet, fuktig hud, yrsel, andningssvårigheter och medvetslöshet. Behandlingen av chock kan innebära att behandla orsaken till chocken, ge vätskor intravenöst, stödja andningen och i vissa fall använda läkemedel för att stödja hjärt- och cirkulationssystemet.

Pargylin er ein leglegare medikament som brukes for å behandle hypertensjon (høyt blodtrykk) og akut koronarsykelose (smerte i brystet orsaket av for lidt ilt til hjertet). Pargylin er ein monoaminoxidase-B (MAO-B) inhibitor, som betyr at det fungerer ved å hindre en bestemt type enzym (MAO-B) i hjernen fra bryte ned dopamin og andre neurotransmittere. Dette fører til økt mengde dopamin og andre neurotransmittere i hjernen, som kan hjelpe å reduse blodtrykk og forbedre krevet på hjertet.

Pargylin har også vært brukt off-label for å behandle depresjon, essensiell tremor og andre medisinske tilstander, men dette er ikke FDA-godkjent bruk av medikamentet.

Som med alle medisiner, kan Pargylin ha bivirkninger og interaksjoner med andre medisiner. Det er viktig å snakke med en læge før du starter, stopper eller endrer dosis av noen medisin.

'Hjärtförmak' är en medicinsk term som refererar till de två övre kammare i hjärtat, även kända som vänster och höger hjärtförmak. Deras funktion är att ta emot blodet från kroppens blodkärl och pumpar det vidare till de två nedre kammarna, kallade vänster och höger hjärtkammare.

Vänster hjärtförmak tar emot syresatt blod från lungorna och pumpar det sedan över till vänster hjärtkammare genom mitralisklaffen. Höger hjärtförmak tar emot utandat, syrefattigt blod från kroppen och pumpar det över till höger hjärtkammare genom tricuspidalklaffen.

Hjärtförmaken spelar en viktig roll i hjärtats funktion och kan påverkas av olika hjärtsjukdomar, såsom hjärtfel, hjärtmuskelsjukdom och blodproppar.

"Animal disease models" refer to the use of animals as a tool in biomedical research to study human diseases and their treatments. These models are created by manipulating or breeding animals to develop symptoms or conditions that resemble those seen in humans with specific diseases. The purpose is to gain a better understanding of the pathophysiology, progression, and potential treatment strategies for these diseases. Animal disease models can be generated through various methods such as genetic modification, infectious agents, drugs, or environmental factors. Commonly used animals include mice, rats, zebrafish, rabbits, guinea pigs, and non-human primates. The choice of animal model depends on the specific research question being asked and the similarities between the animal's physiology and that of humans.

Psykologisk stress kan definieras som ett svar på ett förhöjt krav eller en utmaning i miljön som aktiverar fysiologiska och kognitiva mekanismer för att möta denna utmaning. Den kan uppstå när individen upplever att han eller hon har otillräckliga resurser för att hantera situationen. Psykologisk stress kan leda till en rad symtom som fysiska reaktioner, känslomässiga reaktioner och förändrade beteenden. Fysiska reaktioner kan inkludera ökad hjärtfrekvens, höjd blodtryck och svettningar. Känslomässiga reaktioner kan vara oro, rastlöshet, irritabilitet och sorg. Beteendereaktioner kan omfatta tillbakadragande från sociala situationer, ändringar i aptiten och sömnvanor och missbruk av droger eller alkohol. Långvarig psykologisk stress kan leda till allvarliga hälsoproblem som depression, ångest, hjärt-kärlsjukdomar och autoimmuna sjukdomar.

Histamin är ett biogent amin som fungerar som neurotransmittor och immunmodulerande signalsubstans i kroppen. Det produceras naturligt i människokroppen av granulocyter, basofiler och mastceller som en del av det immuna systemet. Histamin spelar en viktig roll i allergiska reaktioner, inflammation och sömn-vakenhetsreglering. Det kan också frisläppas i samband med fysisk skada eller sjukdom, där det fungerar som ett signalsubstanser som attraherar andra celler till området för att hjälpa till vid läkning och reparation. Histamin verkar genom att binda till olika receptorer i kroppen, inklusive H1-, H2- och H3-receptorerna, vilket orsakar en rad fysiologiska effekter som pruritus (kliande), bronkospasm, sänkt blodtryck och ökat slemproduktion.

"Septala kärnor" är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva små klumpar av muskel- eller broskvävnad som kan förekomma i hjärtats kamrar, särskilt i vänster underkammare (ventrikel). Dessa kärnor kan variera i storlek och antal och de kan orsaka olika problem beroende på deras placering och storlek. I vissa fall kan de leda till abnormiteter i hjärtats blodflöde och syrgasmängd, och i allvarliga fall kan de orsaka hjärtsvikt eller oregelbunden hjärtrytm (arytmi).

Octopamine är ett signalsubstans, eller neurotransmittor, som förekommer hos ryggradslösa djur, såsom leddjur och insekter. Det är involverat i en rad olika funktioner, till exempel reglering av rörelse, aptit, sömn och ämnesomsättning. Octopamin är strukturellt relaterat till adrenalin och noradrenalin, som är signalsubstanser hos ryggradsdjur.

Takykardi är ett medicinskt begrepp som betyder "snabb puls". Ordet kommer från grekiskans 'tachys', som betyder 'snabb', och 'kardia', som betyder 'hjärta'. Takykardi innebär att hjärtat slår snabbare än normalt. Normalpulsen för en vuxen person ligger vanligtvis mellan 60 och 100 slag per minut. När pulsen ökar till över 100 slag per minut talar man om takykardi.

Det finns olika orsaker till takykardi, inklusive fysisk ansträngning, rädsla, upphetsning, sjukdomar som infektioner eller hjärtproblem, vissa mediciner och droger, samt underliga tillstånd som skakelse eller överaktiv sköldkörtel. I vissa fall kan takykardi vara ett tecken på en allvarligare underliggande sjukdom, så det är viktigt att undersökas av en läkare om man upplever symtomen.

'Animal behavior' er en gren av biologi som undersøker hvordan dyr oppfør seg og hvorfor de gjør det. Dette inkluderer studier av dyrs kommunikasjon, sosiale strukturer, rutiner, instinkter og adaptive strategier i forhold til deres miljø.

En mer medisinsk definisjon av 'djurs beteende' kan være relatert til dyreetisk avvik, som er abnorme, kompulsive eller skadelige handlinger som utføres av dyr. Disse handlingene kan være satt i sammenheng med fysiologiske lidelser, psykiske lidelser eller både de to. Forskere og dyrlæger kan analysere dyrs beteende for å diagnosticere og behandle sykdommer, stressrelaterte problemer eller adferdsproblemer hos dyr i fangenskap eller i vilt tilstand.

'Undertryckande, kemiskt' refererar till användning av läkemedel eller kemiska substanser för att undertrycka, minska eller kontrollera en viss funktion i kroppen. Detta kan användas terapeutiskt för att behandla olika sjukdomstillstånd, såsom cancer, psykiatriska störningar och autoimmuna sjukdomar.

Exempel på undertryckande, kemiska läkemedel inkluderar:

1. Chemotherapi: Används för att behandla cancer genom att förstöra snabbt delande cancerceller.
2. Immunosuppressiva läkemedel: Används för att undertrycka det immuna systemet och förhindra organavstötning efter en transplantation.
3. Antipsykotiska läkemedel: Används för att behandla psykiatriska störningar, såsom schizofreni och bipolär sjukdom, genom att påverka signalsubständerna i hjärnan.
4. Antiinflammatoriska läkemedel: Används för att behandla autoimmuna sjukdomar och inflammation genom att minska aktiviteten i immunsystemet.

Det är viktigt att notera att användning av undertryckande, kemiska läkemedel kan ha biverkningar och ska endast användas under övervakning av en licensierad läkare.

"Jodbensener" er en betegnelse for en type skade på skjoldbruskkirtelen som kan oppstå hvis en person blir utsatt for for høye nivåer jod i en lengre periode. Jod er et sporforelement som normalt forekommer i miljøet og er viktig for kroppens funksjoner, særlig for produksjonen av skjoldbruskkirtelhormoner. Men for høye joddoser kan være skadelige for skjoldbruskkirtelen og føre til utviklingen av jodbensener.

Jodbensener karakteriseres av en forstørring og forhårdning av skjoldbruskkirtelgewebe, som kan være forbundet med en reaksjon på infeksjon eller inflammasjon. Denne tilstanden kan føre til forskjellige symptomer, inkludert trang til å spise (polyfagi), økt tørst (polydipsi), hjertebanken (tachykardi) og uro. I værste fall kan jodbensener føre til at skjoldbruskkirtelen ikke lenger fungerer korrekt, noe som kan ha alvorlige medisinske konsekvenser.

Det er viktig å nevne at jodbensener er en sjeldent sykdom og vanligvis forekommer i områder med høye nivåer naturlig forekommende jod i miljøet eller som følge av overbruk av jodholdige medisiner eller kontraststoff. Hvis du tenker at du kan ha blitt utsatt for høye doser jod eller viser noen av de ovennevnte symptomene, bør du kontakte en lege for å få en korrekt diagnose og behandling.

"Nyfött djur" kan definieras som ett djur som just har fötts och fortfarande är i sitt spenbarnstadium. Under denna period är ungdjuret beroende av moderns mjölk för näring och skydd. Det exakta tidsintervallet för det nyfötta stadiet kan variera beroende på djurspecies.

För vissa djur, som människan, är det relativt kort, medan andra djurarter kan ha en mycket längre period av beroende. Under denna tiden utvecklas ungdjuret fysiskt och lärr sig överlevnadsstrategier från modern eller flocken.

Mazindol är ett centralstimulerande ämne som används som appetitdämpande och viktminskande medel. Det fungerar genom att påverka signalsubstanser i hjärnan som styr hungern och matintaget. Mazindol tillhör en grupp läkemedel som kallas noradrenerga och dopaminerga receptoragonister.

Det bör endast användas under kontrollerade medicinska förhållanden och under läkares övervakning, på grund av riskerna för biverkningar och missbruk. Användning av mazindol kan leda till ökad hjärtslagfrekvens, högt blodtryck, sömnsvårigheter, irritabilitet, och i värsta fall till beroende.

Det är viktigt att notera att användning av mazindol för viktminskning utan medicinsk övervakning inte rekommenderas, eftersom det kan leda till allvarliga hälsorisker.

Intraventrikulära injektioner är en medicinsk procedur där ett läkemedel eller annan substans direkt införs in i en av de laterala ventriklarna i hjärnan, vanligtvis som en del av behandlingen av centrala nervösa system (CNS) störningar som hydrocefalus eller cerebral sjukdom.

Denna typ av injektioner kräver ofta specialiserad medicinsk utrustning och skicklighet, eftersom den innebär att en tunn nål införs genom kraniet och insätts i det specifika området i hjärnan. Det är viktigt att notera att intraventrikulära injektioner är en invasiv procedur och medför vissa risker, inklusive infektion, blödning och skada på hjärnan eller nervsystemet. Dessa risker måste vägas upp mot potentiala fördelar av behandlingen innan en sådan procedur genomförs.

Guanethidine är ett medel som används för att behandla högt blodtryck (hypertension). Det fungerar genom att minska aktiviteten i sympatiska nervsystemet, vilket hjälper till att sänka blodtrycket. Guanethidine blockerar också återupptaget av noradrenalin (en signalsubstans) i nerverna, vilket leder till en fortsatt nedsättning av sympatiska nervsystemet.

Det bör noteras att guanethidine inte används ofta idag på grund av sina biverkningar och begränsade fördelar jämfört med andra läkemedel som används för att behandla högt blodtryck. Bland de vanligaste biverkningarna finns yrsel, trötthet, svaghetskänsla, illamående och impotens hos män.

'Vesicular Monoamine Transport Proteins' (VMAT) er proteiner som transporter monoaminergne neurotransmittere, såsom serotonin, dopamin, og noradrenalin, fra cytoplasmaet ind i synaptiske vesikler i nerveceller. Disse proteiner spiller en vigtig rolle for at regulere frigivelsen af monoaminerge neurotransmittere fra præsynaptisk terminale til postsynaptisk neuroner, hvilket er essentielt for normal nervefunktion og humørregulering. Der findes to typer VMAT-proteiner, VMAT1 og VMAT2, der har forskellige udbredelse i kroppen og forskellige substratspecificiteter. VMAT1 er primært fundet i adrenerg neuroner i det sympatiske nervesystem, mens VMAT2 er mere udbredt og findes i både serotoninerg, dopaminerg og noradrenerg neuroner i centralnervesystemet.

En hjärtkammare är en muskelartad flik som delar övre och undre halvorna (ventriklarna) av hjärtat. Det finns två hjärtkamrar i människohjärtat: höger och vänster hjärtkammare. Deras främsta funktion är att kontrollera flödet av blod till och från hjärtat genom att öppnas och stängs under varje hjärtslag.

Höger hjärtkammare pumpar normalt sett syrefattigt blod till lungorna för att fyllas på med syre, medan vänster hjärtkammare pumpar syresatt blod till resten av kroppen. När hjärtkamrarna stängs bildas slagkraftiga kontraktioner som pumpar blodet genom blodkärlen och förser oss med den syre- och näringsrika blodflöde vi behöver för att överleva.

'Blodådror' (på engelska 'veins') är rörformiga strukturer i kroppen som transporterar blod till hjärtat. Det skiljer sig från artärer, som transporterar blodet bort från hjärtat. Blodådrorna har tunnare muskel- och elastisk vävnad än artärerna, vilket gör att de är mer slappa och kan expandera för att hålla mer blod. De flesta blodådrorna innehåller också valvulära strukturer som förhindrar att blodet rinner tillbaka när hjärtat slår.

Clorgyline är ett läkemedel som tillhör en grupp av ämnen som kallas MAO-hämmare (Monoaminoxidas-hämmare). Det används inte längre som läkemedel i klinisk praktik, men har använts tidigare inom psykiatrin för behandling av depression.

MAO-hämmare fungerar genom att blockera en specifik typ av enzym, monoaminoxidas (MAO), som bryter ner neurotransmittorerna noradrenalin, serotonin och dopamin i hjärnan. Genom att blockera detta enzym ökar koncentrationen av dessa signalsubstanser i synapsen mellan nervcellerna, vilket kan leda till en stärkt signalöverföring och på så sätt ha en antidepressiv effekt.

Clorgyline är specifikt ett irreversibelt MAO-hämmande medel, vilket betyder att det binder starkt till enzymet och förblir kvar där i en längre tid. Detta kan leda till en mer kraftfull och varaktig verkan än reversibla MAO-hämmare, men också öka risken för biverkningar och interaktioner med andra läkemedel eller föda som innehåller tyramin.

Idag används MAO-hämmare sällan på grund av riskerna för allvarliga biverkningar, såsom hypertensiv kris och serotoninsyndrom, när de kombineras med vissa andra läkemedel eller föda. Istället har andra typer av antidepressiva läkemedel blivit vanligare, som till exempel selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) och tricykliska antidepressiva medel (TCA).

Catecholamine plasma membrane transport proteins, also known as neurotransmitter transporters or simply transporters, are a type of membrane protein responsible for the reuptake of catecholamines (such as dopamine, norepinephrine, and epinephrine) from the synaptic cleft back into the presynaptic neuron. These transporters play a crucial role in regulating neurotransmitter concentrations in the synapse and terminating neurotransmission. The primary catecholamine transporter is known as the dopamine transporter (DAT), norepinephrine transporter (NET) and epinephrine transporter (ET). These transporters belong to the solute carrier 6 (SLC6) family, which are sodium- and chloride-dependent transporters. The transport process is driven by the concentration gradient of sodium and chloride ions across the membrane.

"Bärarproteiner", eller "transportproteiner", är proteiner som binder till och transporterar specifika molekyler, såsom hormoner, vitaminer, lipider och joner, genom cellmembranet eller inom cellen. De hjälper till att reglera cellytans homeostas och kommunikation mellan olika celler. Exempel på bärarproteiner inkluderar hemoglobin, som transporterar syre i blodet, och LDL-cholesterol, som transporterar kolesterol i blodet.

En natriuretisk förmaksfaktor är ett peptidhormon som bildas i hjärtat, mer specifikt i förmaken (atrium). Det kallas ofta atrial natriuretisk peptid (ANP) på engelska. Natriuretiska förmaksfaktorer har en diuretisk och vasodilaterande effekt, vilket innebär att de ökar urinproduktionen och vidgar blodkärlen. Dessa hormoner frisätts som svar på ökat intravaskulärt tryck eller volym i hjärtat och hjälper därmed till att reglera vätskebalansen och blodtrycket i kroppen. Natriuretiska förmaksfaktorer verkar genom att hindra återupptagningen av natrium (natriures) i njurarna, vilket leder till ökad utsöndring av natrium och vatten i urinen.

Radioligandanalys är en typ av bioanalytisk metod som används inom molekylär biologi, farmakologi och neurologi för att undersöka interaktioner mellan små molekyler (som läkemedel eller neurotransmittorer) och specifika receptorer eller transporter i levande vävnad.

I en radioligandanalys etiketteras en liten molekyl, som är av intresse för forskningen, med en radioaktiv isotop, vilket skapar en radiomärkt ligand. Denna radiomärkta substans kan sedan användas för att binda till specifika receptorer eller transporter i ett preparat av levande vävnad, exempelvis en cellkultur eller ett djurligt preparat som hjärnbrott. Genom att mäta den radiaktiva signalen från den bundna liganden kan forskaren få information om antalet och egenskaperna hos de målade receptorerna eller transporterna.

Radioligandanalys är en mycket känslig metod som kan användas för att upptäcka och karakterisera små mängder receptorer eller transporter, och den är därför värdefull inom forskning och utveckling av nya läkemedel.

Metylfenidat är ett centralstimulerande preparat som primärt används för behandling av ADHD (upppmärksamhetsstörning med hyperaktivitet) hos barn, ungdomar och vuxna. Preparatet fungerar genom att blockera nedbrytningen av neurotransmittorerna dopamin och noradrenalin i hjärnan, vilket leder till ökad koncentration och uppmärksamhet. Methylphenidate är också ibland använt för behandling av narkolepsi.

Intraarteriell injection (IA) är en medicinsk procedur där en substans injiceras direkt in i en artär. Detta görs vanligtvis med hjälp av en nål och en infusionssett. Injektionen kan vara antingen diagnostisk eller terapeutisk.

Diagnostiska intraarteriella injektioner används ofta för att utföra angiografi, ett undersökningsmetod som ger en detaljerad bild av kärlens struktur och funktion. Kontrastmedel injiceras in i artären för att göra kärlen synliga på röntgenbilder.

Terapeutiska intraarteriella injektioner används ofta för att leverera höga koncentrationer av läkemedel direkt till en specifik del av kroppen. Detta kan vara användbart vid behandling av vissa cancerformer, där läkemedlen kan ges i högre doser än vid vanlig intravenös administration och med mindre biverkningar.

Intraarteriella injektioner bör endast utföras av skickliga och träna sjukvårdspersonal, eftersom det finns en risk för allvarliga komplikationer om injektionen utförs felaktigt. Dessa komplikationer kan inkludera bland annat blodproppar, infektioner och skador på nerver eller kärl.

Utsöndring av noradrenalin sker vid flykt- och kamprespons (fight or flight). Noradrenalin binder till både alfa- och ... Noradrenalin stimulerar utsöndringen av luteiniserande hormon. Östrogen kan både stimulera och hämma utsöndring av noradrenalin ... I samband med höjt blodsocker (glukos) eller diabetes tenderar noradrenalin att ha ökats . Noradrenalin har även koppling till ... Det noradrenalin som bildas i locus coeruleus och tegmentum kommer i stället att verka i det så kallade noradrenerga systemet, ...
Hämmar noradrenalin. ^ http://www.1177.se/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Hortons-huvudvark/ ^ AJ Giannini, AE Slaby. Drugs of Abuse. ...
Antiastmatika, Adrenalin, Noradrenalin). ...
Nervändsluten frisätter noradrenalin. Vid sympaticuspåslag minskar arteriolens diameter och trycket ökar. Justeringen av ...
Orsaken till symtomen är den ökade frisättningen av adrenalin och noradrenalin i blodbanan. Fritt och dygnsurinmängd av ... Tumörerna producerar ofta adrenalin och/eller noradrenalin. Likartade tumörer kan även uppstå i anslutning till sympatiska ...
Hämmar neuronalt återupptag av noradrenalin. ^ Glazer WM (1999). "Does loxapine have "atypical" properties? Clinical evidence ...
Ibland inräknas också adrenalin och noradrenalin. De hormoner som bildas av stressaxeln är: Hypotalamus - neuroendokrina ... Binjuremärgen: Stresshormonerna adrenalin och noradrenalin insöndras härifrån. Alla dessa hormonkörtlar bildar flera andra ...
Ämnet hämmar återupptaget av noradrenalin, serotonin. Effekten är därför delvis snarlik den hos antidepressiva läkemedel som ...
acetylkolin, vasoaktiv intestinal peptid eller noradrenalin. Hormoner har också en roll i regleringen av tårkörtelns sekretion ...
Farmakologistubbar, Alla stubbar, Antidepressiva läkemedel, Noradrenalin, Serotonin). ...
... ökar aktiviteten hos noradrenalin på postsynaptiska alfa- och betareceptorer. Det frisätter även noradrenalin i ...
Dessa inkluderar serotonin, glutaminsyra, noradrenalin och GABA. När dessa förändras påverkas humörsymtomen. Signalsubstanserna ...
De är framför allt receptorer till adrenalin och noradrenalin. Noradrenalin har större affinitet för alfaadrenerga receptorer. ... Beta-2-adrenerga receptorer är mer känsliga för adrenalin än noradrenalin, och finns mer utbrett i kroppen än beta-1, däribland ... Deras huvuduppgift är att binda till sig adrenalin och noradrenalin. Dock kan också dopamin aktivera både alfa- och ... vilka adrenalin och noradrenalin binder sig till så att dessa kan verka i sina målceller. Receptorerna i fråga använder G- ...
Syntes av adrenalin Noradrenalin är dels ett hormon, dels är det ett förstadium till adrenalin. Adrenalin bildas i ... Noradrenalin och adrenalin tillsammans med ett flertal andra ämnen kallas tillsammans för katekolaminer. Dopamin och ... Nästa steg är att oxidera dopamin till noradrenalin. Det sista steget är att metylera den primära aminen i noradrenalinet, ... aktiveras och därefter syntetiserar adrenalin från noradrenalin genom metylering. PNMT aktiveras av adrenokortikotropiskt ...
Det hämmar återuppsuget av både serotonin och noradrenalin. Doxepin har dock aldrig varit registrerat i Sverige. I en något ...
... återupptaget av noradrenalin Trimipramin (Surmontil) enbart svag effekt på återupptaget av serotonin och noradrenalin, men ... återupptaget noradrenalin, nu avregistrerat i Sverige Protriptylin (Concordin) påverkar främst återuptaget av noradrenalin, nu ... Men de kunde också blockera receptorer för till exempel histamin eller i viss utsträckning även noradrenalin. På så sätt har ... Undantaget är lofepramin, som nästan enbart påverkar noradrenalin.) I kroppen metabliseras de dock till s.k. sekundära aminer, ...
Stresshormonet och neurotransmittorn noradrenalin frisätts i större mängd. Mängden noradrenalin i kroppen är kopplad till ...
Preparatet påverkar både noradrenalin och dopamin hos patienten. Preparatet ger en dramatisk ökning av mängden ...
... ska hämma måttligt upptaget av serotonin och noradrenalin till hjärnans synaptosomer. Hämning av 5-HT och upptag av ... Det har framförts att blockering av 5-HT1D-receptorn och samtidigt noradrenalin och serotonin återupptags hämmande lär bidra ... Ziprasidon är en återupptagshämmare av serotonin, dopamin och noradrenalin. Hämningen gör att signalsubstanserna finns kvar ... noradrenalin ska kunna associeras till antidepressiv effekt med ziprasidon. Farmakologerna hos Pfizer medgav sedan slutligen ...
... tillhör gruppen monoaminer, tillsammans med dopamin, noradrenalin och adrenalin. Monoaminer är en grupp ...
Noradrenalin Hyponatremi Hypokalemi och hyperkalemi ^ [a b c] Sand, Olav; Oystein V. Sjaastad, Egil Haug, Jan G. Bjålie (2007 ...
Kvinnors nivåer adrenalin och noradrenalin ökar mindre än för män. Kvinnor som passerat menopaus får bestående sänkta nivåer ... Under träningspass ökar nivåerna av adrenalin, noradrenalin, testosteron och östradiol i proportion till träningspassets ...
... verkade främst genom att minska återuppsuget på signalsubstansen noradrenalin. Innan lanseringen av de nya SSRI- ...
Ett adrenergikum är, i biomedicinska och läkemedelssammanhang, ett ämne som har liknande effekt som adrenalin och noradrenalin ... Ordlista: adrenergikum, FASS Allmänhet, läst 2019-04-26 (Nervsystemet, Adrenalin, Noradrenalin). ...
De signalsubstanser som påverkas är serotonin (5-hydroxytryptamin) och norepinfrin (noradrenalin). Det är ungefär 10 gånger mer ...
Detta enzym bryter ned monoaminerna noradrenalin och dopamin samt även serotonin trots att det är en tryptamin. Kliniska tester ... Moklobemid ökar halten tillgängligt serotonin, noradrenalin och dopamin genom minskad nedbrytning. MAO-hämmarna kom redan på ...
Två av människokroppens naturligt förekommande vasokonstriktorer är hormonerna noradrenalin och angiotensin. Några läkemedel ...
... påverkar också noradrenalin-, acetylkolin- och histaminreceptorer av olika subtyper. Det sägs också att ...
Noradrenalin är nästa steg i reaktionskedjan efter enzymatisk omvandling av enzymet dopamin-beta-hydroxylas. Noradrenalin är ... noradrenalin och adrenalin. Katekolaminer är hormoner som signalerar psykisk stress eller låga blodsockernivåer (se flykt- och ... medan noradrenalin fungerar som transmittorsubstans i det sympatiska nervsystemet. Den kemiska skillnaden är bara att adrenalin ... kamprespons). Adrenalin och noradrenalin har liknande effekt, men adrenalin är huvudsakligen ett blodburet hormon som avges ...
... har starkare effekt på återupptaget av noradrenalin än av serotonin. Nortriptylin är mer känsligt för rätt ...
Utsöndring av noradrenalin sker vid flykt- och kamprespons (fight or flight). Noradrenalin binder till både alfa- och ... Noradrenalin stimulerar utsöndringen av luteiniserande hormon. Östrogen kan både stimulera och hämma utsöndring av noradrenalin ... I samband med höjt blodsocker (glukos) eller diabetes tenderar noradrenalin att ha ökats . Noradrenalin har även koppling till ... Det noradrenalin som bildas i locus coeruleus och tegmentum kommer i stället att verka i det så kallade noradrenerga systemet, ...
Fara - P - B 0 T - Risk Kan ej uteslutas. Riskbedömningen är beräknad på den totala mängden (kg) av substansen som sålts i Sverige under år 2013. ...
Noradrenalin påverkar uppmärksamhet, vakenhet och aptit. Noradrenalinet gör oss mer mottagliga för känslor. Samband mellan låg ... Noradrenalin. Noradrenalin påverkar uppmärksamhet, vakenhet och aptit. Noradrenalinet gör oss mer mottagliga för känslor. ... Även ätstörningar har visat sig påverkade av noradrenalin.. Noradrenalin är mest aktivt när vi är vakna, hjälper oss med minne ... Noradrenalin kan skapa sömnbesvär så att man vaknar mitt i natten och har svårt att somna om. Ett noradrenalinpåslag kan sätta ...
Nivån av stresshormonerna adrenalin och noradrenalin ökar.. *Pulsen ökar.. *Hjärtat pumpar kraftigare. ...
Han fann då att dopamin var koncentrerat till andra ställen i hjärnan än noradrenalin, vilket ledde honom till slutsatsen att ... I slutet av 1960-talet kände man till att dopamin, noradrenalin och serotonin var signalsubstanser i nervsystemet, men man ... Signalsubstanser som dopamin, serotonin, noradrenalin och vissa s k neuropeptider överför signalerna med vad som kallas långsam ... Tidigare trodde man att dopamin endast var ett förstadium till en annan signalsubstans, noradrenalin. Arvid Carlsson utvecklade ...
Norsk legemiddelhåndbok for helsepersonell er en terapirettet oppslagsbok om legemidler som behandlingsalternativ.
Bupropion (är ej ett klassiskt amfetaminliknande preparat utan ett antidepressivum, men påverkar både noradrenalin- och ... är nedsatt produktion av noradrenalin och dopamin, något kroppen då skulle kompensera med ökad adrenalinproduktion. Vissa menar ...
Binjurem rgen producerar adrenalin och noradrenalin. Det g ller att fly eller f kta (eng: to fight or flee). Puls och blodtryck ...
Du påverkar också nivån av "må bra-ämnen" i kroppen, som serotonin, noradrenalin och dopamin. ...
Stress göder farliga tarmbakterier som kan omvandla noradrenalin till en kraftigare stresshormon, som ytterligare försämrar ... adrenalin och noradrenalin, som är avgörande för hur vi mår i huvudet. ...
Om otillräcklig effekt kan dobutamin (5-20 mikrog/kg/min) och/eller noradrenalin (0,05-0,5 mikrog/kg/min) vara indicerat.. Vid ... Tramadol utövar en relativt svag agonistisk effekt på opioidreceptorer samt hämmar det neuronala återupptaget av noradrenalin ...
Har man centralstimulerande på recept eller antidepp med noradrenalin ska man veta att den blockar all effekt från medicinen i ...
Noradrenalin. Sprids brett i hjärnan, cerebellum, thalamus och ner i ryggmärgen. Detta gör att man tror att noradrenalin spelar ...
En studie av läkemedlen Prozac och Venlafaxin (som förvisso hämmar återupptaget av både serotonin och noradrenalin) som ...
AdrenalinAdrenochromeAdrenolutindopaminNoradrenalinschizofreniSchizofreni Orsaker. NPF, Vetenskap Schizofreni Orsaker - ... Schizofreni: Dopamin, Noradrenalin och Adrenalin. Vid schizofreni är dopaminet förändrat med en ökad mängd centralt och en ... Men även störningar i noradrenalin funktionen såväl som omvandling till adrenalin och vidare vilket ses på förhöjda halter av ...
När vi är aktiva har vi mycket hormoner i kroppen, adrenalin, noradrenalin och kortisol som gör oss motståndskraftiga för ... som adrenalin och noradrenalin så kan det vara ett sätt att lära kroppen att reagera och man har lättare att slappna av. Men ...
Noradrenalin, se Katekolaminer fria MALMÖ (Kemi). 2010-11-25 Norbuprenorfin, se Buprenorfin LUND (Kemi). 2015-08-11 ...
"Jag andas genom fotvalven och gälarna/dopamin och noradrenalin/binjureextrakt/vätesilverax/ett mineraliskt vin/med inslag av ...
Redan på 1950-talet upptäckte forskare att serotonin och andra så kallade monoaminer, såsom dopamin och noradrenalin, hade en ...
ståltråd vaggande vuxen apa Noradrenalin antas vara viktigt för funktionell affektreglering. Effekterna av olika uppfostrings- ...
","noradrenalin","dopamin","anhedoni","hypotalamus","psykomotorisk h mning","affektiva symtombilder","inresekretoriska k ...
Det visade sig att människorna hade mycket högre nivåer av stresshormonerna adrenalin och noradrenalin sex månader efter det ...
Där skickas stresshormonerna adrenalin, noradrenalin och kortisol ut.. Märker du att din stress avtar under semester och fritid ... Producerar katekolaminer i form av adrenalin/epinefrin och noradrenalin/ Detta inlägg fokuserar på vad en hårmineralanalys kan ... I binjurarna bildas kortisol, aldosteron, lite könshormoner samt adrenalin och noradrenalin . som aktiverar kroppen, ökar ... Någonstans måste gränser dras för hur mycket tid varje patient får kosta och läkare arbetar Binjurarna producerar noradrenalin ...
Noradrenalin Start * Blev du sugen på att lära mer om hormoner och signalsubstanser? ...
noradrenalin;. *adrenalin.. Återställs nervceller. Under lång tid trodde man att nervceller inte kan delas. Detta uttalande, ...
Noradrenalin. Adrenalin. Glutamat. PEA 1 st test Comprehensive PLUS Profile Lider du av detta då kan det vara hormonrubbningar ...
De viktigaste är; acetylkolin, noradrenalin, dopamin, men även serotonin, GABA, histamin och adrenalin är vanliga. ( ... och därmed inte heller kan känna smärta - en skillnad som är logisk för Signalsubstanser (neurotransmittors). Noradrenalin: ... Smärtan antas ha samband med rubbningar av hjärnans signalsubstanser som serotonin och noradrenalin. ...
noradrenalin,. en viktig kemikalie i hjärnan.. Att göra detta verkar hjälpa. ADHD genom att öka ...
serotonin och noradrenalin. Parkinson har fått sitt namn efter den engelske läkaren, James Parkinson (1755-1824), som ...
Frisättning av hormonen noradrenalin och adrenalin från binjurarna.. Vid långvarig stress förskjuts balansen så att aktiviteten ... Noradrenalin och adrenalin ger således en generell förstärkning av effekterna från det sympatiska nervsystemet (se ovan). ... Steg 5) Binjurarna --, frisätter Noradrenalin och Adrenalin, som går ut i blodbanan och ger effekter i hela kroppen. ... Effekterna via SNS och noradrenalin/adrenalin gör att kroppen på bara någon sekund försätts i beredskapsläge att antingen fly ...
  • Östrogen stöttar produktionen av både dopamin och noradrenalin. (hormonskolan.se)
  • När östrogenet sjunker i klimakteriet, sjunker även nivåerna av dopamin och noradrenalin och kvinnan kan känna sig mer gråtmild och omotiverad. (hormonskolan.se)
  • Redan på 1950-talet upptäckte forskare att serotonin och andra så kallade monoaminer, såsom dopamin och noradrenalin, hade en antidepressiv effekt. (vetenskaphalsa.se)
  • Giftet innehåller också histamin, dopamin och noradrenalin. (wermdobiodlare.se)
  • Vid en förälskelse rubbas allt, då dopamin och noradrenalin rasar i höjden medan serotonin minskar. (lu.se)
  • Då upptäcker vi brister hos vår partner, som tidigare dolts i ett töcken av dopamin och noradrenalin. (lu.se)
  • Binjurem rgen producerar adrenalin och noradrenalin. (psykologiguiden.se)
  • Ny banbrytande forskning visar att just tarmbakterierna har en otroligt viktig roll i att tillverka signalsubstanser som serotonin, adrenalin och noradrenalin, som är avgörande för hur vi mår i huvudet. (lifebutiken.se)
  • Ganska hård fysisk träning kan också påverka vilka hormoner hypotalamus aktiverar, och man har kunnat visa att om man istället aktiverar de positiva stresshormonerna, som adrenalin och noradrenalin så kan det vara ett sätt att lära kroppen att reagera och man har lättare att slappna av. (anna-lena.se)
  • Betablockerare , β-blockerare , är läkemedel som skyddar hjärtat mot stresshormoner som adrenalin och noradrenalin som utsöndras genom aktivitet från det sympatiska nervsystemet . (wikipedia.org)
  • I binjuremärgen produceras bland annat adrenalin och noradrenalin. (medisera.se)
  • De fann att fettceller som saknar ALK7-receptorn är känsligare för adrenalin- och noradrenalin signalering, vilket kan förklara varför de samlar på sig mindre fett trots att mössen äter en fettrik kost. (ki.se)
  • Adrenalin och noradrenalin är centrala aktörer i ämnesomsättningen. (ki.se)
  • 10 HU utesluter feokromocytom [3] men denn radiologiska bilden vid feokromocytom kan överlappa den vid andra maligniteter med heterogen intern struktur [4, 5], Analys nedbrytningsprodukter av adrenalin och noradrenalin (fP-Metanefriner eller tU-Metoxikatekolaminer) ger då diagnos. (cancercentrum.se)
  • En studie av läkemedlen Prozac och Venlafaxin (som förvisso hämmar återupptaget av både serotonin och noradrenalin) som innehåller data från 9 000 patienter visar att medicinerna såväl lindrade depressioner som minskade antal patienter med självmordstankar. (magasinetneo.se)
  • Smärtan antas ha samband med rubbningar av hjärnans signalsubstanser som serotonin och noradrenalin. (netlify.app)
  • serotonin och noradrenalin. (parkinsonfonden.se)
  • Aritavi ökar mängden serotonin och noradrenalin i nervsystemet. (kronansapotek.se)
  • Tabletterna får inte delas, till exempel serotonin och noradrenalin. (chuyengiahoimieng.com)
  • När vi är aktiva har vi mycket hormoner i kroppen, adrenalin, noradrenalin och kortisol som gör oss motståndskraftiga för stunden, och det är det som är syftet med just stressen, att vi ska klara av större påfrestningar. (anna-lena.se)
  • I binjurarna bildas kortisol, aldosteron, lite könshormoner samt adrenalin och Någonstans måste gränser dras för hur mycket tid varje patient får kosta och läkare arbetar Binjurarna producerar noradrenalin, adrenalin och kortisol. (firebaseapp.com)
  • Där skickas stresshormonerna adrenalin, noradrenalin och kortisol ut. (firebaseapp.com)
  • De är delaktiga i produktionen av stresshormonerna adrenalin, noradrenalin och kortisol. (netlify.app)
  • Det noradrenalin som bildas i binjuremärgen kan antingen ombildas till adrenalin, eller insöndras i blodet och fungera som hormon när det fäster på adrenerga receptorer i målceller, huvudsakligen i sympatiska nervsystemet. (wikipedia.org)
  • Det noradrenalin som bildas i locus coeruleus och tegmentum kommer i stället att verka i det så kallade noradrenerga systemet, vilket är ett system i centrala nervsystemet. (wikipedia.org)
  • Producerar katekolaminer i form av adrenalin/epinefrin och noradrenalin/ Detta inlägg fokuserar på vad en hårmineralanalys kan ge för svar gällande dina binjurar. (firebaseapp.com)
  • Dock finns studier som tvärt om tyder på att gott humör och hög sinnesstämning korrelerar med låga nivåer noradrenalin, i likhet med kontroversen om huruvida depression kan definieras som serotoninbrist. (wikipedia.org)
  • Samband mellan låg halt av noradrenalin och depression har kunnat konstaterats. (hormonskolan.se)
  • Du påverkar också nivån av "må bra-ämnen" i kroppen, som serotonin, noradrenalin och dopamin. (ungdomar.se)
  • Neurologiskt har noradrenalin betydelse främst när det gäller vakenhet, aktivitet, uppmärksamhet och vid depressioner. (wikipedia.org)
  • Noradrenalin påverkar uppmärksamhet, vakenhet och aptit. (hormonskolan.se)
  • Allt detta beror på noradrenalin. (lu.se)
  • Betablockerare är en receptorantagonist och blockerar adrenerga betareceptorer från att binda sin naturliga ligand , som är antingen adrenalin eller noradrenalin . (wikipedia.org)
  • Tramadol utövar en relativt svag agonistisk effekt på opioidreceptorer samt hämmar det neuronala återupptaget av noradrenalin och serotonin. (giftinformation.se)
  • Det hjälper att öka ämnet dopamin samt noradrenalin. (sverigefinskaflaggan.se)
  • Om otillräcklig effekt kan dobutamin (5-20 mikrog/kg/min) och/eller noradrenalin (0,05-0,5 mikrog/kg/min) vara indicerat. (giftinformation.se)
  • Östrogen kan både stimulera och hämma utsöndring av noradrenalin i det noradrenerga systemet, där noradrenalinet som reaktion påverkar utsöndringen av gonadotropinfrisättande hormon. (wikipedia.org)
  • Noradrenalin binder till både alfa- och betaadrenerga receptorer, men har mycket större affinitet för de alfaadrenerga receptorerna. (wikipedia.org)
  • Man har alltså fler receptorer (eventuellt även känsligare receptorer) som kommer att reagera starkare på noradrenalin och adrenalin då betablockerarna tas bort. (wikipedia.org)
  • För att vi ska må bra psykiskt krävs att tre olika signalsubstanser, dopamin, noradrenalin och serotonin, är i balans. (lu.se)
  • Det noradrenalin som bildas i binjuremärgen kan antingen ombildas till adrenalin, eller insöndras i blodet och fungera som hormon när det fäster på adrenerga receptorer i målceller, huvudsakligen i sympatiska nervsystemet. (wikipedia.org)
  • Halterna stiger av stresshormonerna adrenalin och noradrenalin. (fof.se)
  • När vi tränar hårt eller är stressade frisätter kroppen adrenalin, noradrenalin och kortisol. (mabra.com)
  • Stress kopplar på det autonoma nervsysytemet och ökar hormonerna kortisol, adrenalin och noradrenalin. (linabjorkskog.com)
  • Transcendental meditation kan minska vissa hormoner i kroppen, inklusive adrenalin, noradrenalin och kortisol. (anahana.com)
  • Bildar aldosteron samt stresshormon som adrenalin, noradrenalin. (netlify.app)
  • I märgen bildas stresshormonerna adrenalin och noradrenalin. (netlify.app)
  • I barken bildas de livsviktiga hormonerna aldosteron och kortisol, samt en mindre mängd Vid stress, kroppens förberedelser på kamp utsöndrar binjurarna adrenalin, kortisol, noradrenalin och aldosteron. (netlify.app)
  • Adrenalin och noradrenalin autoimmun sjukdom som innebär att produktionen av kortisol och aldosteron i binjurebarken är nedsatt. (netlify.app)
  • Adrenalin, noradrenalin, Mineralkortikoider (aldosteron) ljus/mörkerexposition, måltider, fysisk och psykisk stress samt av en rad olika livslång sjukdom som behandlas livet ut med kortison och aldosteron i form Hormonet kortisol är ett skyddande stresshormon som behövs i En ny typ av behandling som begränsar effekterna av ett stresshormon i kroppen vissa av kroppens mottagare för stresshormonet aldosteron. (netlify.app)
  • Nivåerna av stresshormon som adrenalin och noradrenalin ökar. (ktrehab.se)
  • Binjurarnas viktigaste funktion är produktionen av adrenalin och noradrenalin. (flowandinspiration.se)
  • I stressiga situationer frisätts mer adrenalin, noradrenalin, insulin och kortisol. (laduti.de)
  • Hormonet ACTH stimulerar frisättningen av hormonerna adrenalin och noradrenalin från binjuremärgen. (netlify.app)
  • Det stimulerar utsöndringen av olika hormoner, som till exempel adrenalin och noradrenalin. (werlabs.se)
  • Massage minskar produktionen av stresshormonerna kortisol och noradrenalin och ökar halterna av må-bra hormoner som dopamin, serotonin och oxytocin. (hagabadet.se)
  • 23 aug Andra hormoner som utsöndras vid stress är kortisol och noradrenalin. (netlify.app)
  • Man kan säga att hjärnan får lugna ner sig (noradrenalin- och kortisolutsöndringen minskar i synapsklyftan). (motivation.se)
  • Noradrenalin stimulerar utsöndringen av luteiniserande hormon. (wikipedia.org)
  • Det är den centralstimulerande effekten som de söker, det vill säga, frisättningen av signalsubstanser som noradrenalin och dopamin som stimulerar hjärncellerna och ger en ökad vakenhet, minskat sömnbehov och skärpt koncentrationsförmåga. (tyda.se)
  • I egenskap av stresshormon interagerar noradrenalin också med blodsockervärdet och insulin. (wikipedia.org)
  • Noradrenalin bildas genom att enzymet dopamin-beta-hydroxylas hydroxylerar dopamin. (wikipedia.org)
  • Det noradrenalin som bildas i locus coeruleus och tegmentum kommer i stället att verka i det så kallade noradrenerga systemet, vilket är ett system i centrala nervsystemet. (wikipedia.org)
  • Noradrenalin ökar mottagligheten för oxytocin i hippocampus, och är möjligen totalt sett viktigare än serotonin beträffande utsöndringen av och aktiviteten på oxytocinet. (wikipedia.org)
  • Tricykliska antidepressiva ökar nivåerna av noradrenalin. (wikipedia.org)
  • b, c) Signalerna består av elektriska impulser och kemikalier, t ex neurotransmittorer som noradrenalin och acetylkolin. (ki.se)
  • Utsöndring av noradrenalin sker vid flykt- och kamprespons (fight or flight). (wikipedia.org)
  • Noradrenalin leder till ökad aggression hos hanråttor. (wikipedia.org)
  • Aktivering av renin-angiotensinsystemet leder likaså till utsöndring av noradrenalin. (wikipedia.org)