The oculomotor nerve, also known as the third cranial nerve, controls many of the muscles that move the eye and enable fine-focus adjustments. Oculomotor nerve diseases refer to conditions that affect the function of this nerve, leading to various symptoms such as drooping of the eyelid (ptosis), double vision (diplopia), and difficulty with eye movement. These diseases can be caused by a variety of factors, including nerve damage due to trauma, compression from tumors or aneurysms, inflammation, or degenerative conditions. Treatment for oculomotor nerve diseases varies depending on the underlying cause and may include medication, surgery, or observation.
Den oculomotoriska nerven (Cranial nerve III) är den nerv som kontrollerar de flesta av de muskler som används för att röra ögat och är ansvarig för pupillreaktionen och ögonlidsfunktionen.
"Oculomotor nerve injuries" refer to damage or trauma to the third cranial nerve, also known as the nervus oculomotorius, which controls several important functions of the eye. These functions include:
'Synnervssjukdomar' är en övergripande benämning på olika medfödda eller aquireda tillstånd som drabbar nervtrådarna i ögat och stör synfunktionen, inklusive grava former av neuropati som exempelvis optisk neurit (inflammation av optisk nerven) och retinitispigmentosa (progressiv degeneration av näthinnan).
Sjukdomar i den första kranialnerven, vilka vanligtvis yttrar sig som förlorat luktsinne (anosmi) eller andra förändringar i lukt- och smaksinnet. Anosmi kan vara förenad med tumörförekomst, CNS-infektioner, skallskador, medfödda störningar, toxisk påverkan, ämnesomsättningssjukdomar, tobaksnyttjande och andra tillstånd.
Ophthalmoplegia är ett medicinskt tillstånd där det uppstår svaghet eller fullständig förlamning (pares eller paralys) i de muskler som kontrollerar ögats rörelser. Detta kan orsaka problem med att fokusera ögat, dubbelseende eller oförmåga att röra ögat överhuvudtaget. Ophthalmoplegia kan vara en permanent eller tillfällig tillstånd och kan drabba ena eller båda ögonen. Det kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador, inklusive neurologiska sjukdomar som Multipel skleros (MS) och myasthenia gravis, diabetes, trauma till ögat eller ögonhålan, eller som en biverkning av vissa mediciner. I vissa fall kan orsaken aldrig fastställas, vilket kallas idiopatisk ophthalmoplegia.
Vagusnerve disorders refer to conditions that affect the function of the vagus nerve, which is a crucial part of the autonomic nervous system responsible for regulating involuntary bodily functions such as heart rate, digestion, and respiratory rate. These disorders may include damage or dysfunction of the vagus nerve due to various causes, such as inflammation, compression, trauma, or degenerative diseases, and can result in a range of symptoms including difficulty swallowing, voice changes, abnormal heart rate, nausea, vomiting, and abdominal pain.
Pupillutvidgning, även kallat mydriasis, är ett tillstånd där pupillen i ögat är påverkad att dilatera eller expanderas till ett större diameter än normalt. Detta kan orsakas av en rad faktorer, inklusive vissa mediciner, droger, sjukdomar och skador på det autonoma nervsystemet. I vissa fall kan pupillutvidgning också vara en normal reaktion på mörker eller på grund av åldrande.
Den fjärde kranialnerven, även kallad trochlearis nervus eller nervus cranialis IV, är en av de tolv pariga nerverna som utgår från hjärnan. Den har sitt ursprung i hjärnbryggan (mesencephalon) och innerverar huvudsakligen den övre delen av yttre muskeln strax ovanför ögat, musculus obliquus superior.
Sjukdomar i den 6. kranialnerven (abducens) eller dess kärna i hjärnbryggan (pons). Defekter hos nerven orsakar svaghet i ögats sidomuskel (musculus rectus lateralis), vilken leder till horisontellt d ubbelseende och skelning (esotropi). Vanliga orsaker till nervskada är högt intrakraniellt blodtryck, skallskador, ischemi eller infratentoriella tumörer.
Den 6:e hjärnnerven (kranialnerven). Abducensnerven börjar i hjärnbryggans nucleus abducens och skickar motoriska nervtrådar till ögats rectus lateralismuskler. Skada på nerven eller dess kärna medför förlorad kontroll över horisontella ögonrörelser.
Onormala pupillreflexer, som yttrar sig i en skillnad i pupillstorlek på 1-2 mm i diameter. Orsaken är en abnormalitet i irismuskulaturen eller i den parasympatiska eller sympatiska vägen.
'Bläck' är inom medicinen ett äldre och regionalt använt begrepp för ett svart, vattenbaserat färgmedel som användes vid till exempel röntgenundersökningar för att kontrastera blodkärl eller håligheter i kroppen. Numera används istället mer moderna kontrastmedel, såsom jodbaserade preparat.
Sjukdomstillstånd i den tolfte hjärnnerven eller dess nervkärnor. Kärnorna och nervknippena är belägna i den förlängda märgen, och nerven har sin utgång ur skallen genom canalis hypoglossi i skallbasen och leder nervimpulser till tungans muskler. Hjärnstamssjukdomar, som t ex ischemi och motornervsjukdomar, kan påverka nervkärnorna och nervknippena. Nerven kan även ta skada av sjukdomar i den bakre skallgropen eller skallbasen. Till de kliniska symtomen hör enkelsidig försvagning av tungmusklerna och artikulationsrubbningar, då tungan vid rörelse framåt vill vika åt den försvagade sidan.
Störningar hos någon av de tolv hjärnnerverna. Med undantag för syn- och luktnerverna omfattas även sjukdomstillstånd i de hjärnstamskärnor, där hjärnnerverna börjar eller slutar.
Parasympathetic postganglionic fibers are the portion of the parasympathetic nervous system's peripheral nerves that transmit signals from postganglionic neurons located in nearby ganglia to target organs, where they elicit responses such as muscle relaxation, digestive processes, and decreased heart rate, contributing to the maintenance of rest and digest homeostasis.
Sjukdomar i den 8:e hjärnnerven. Vestibularnervinflammation, hörselnervsinflammation och akustikusneurinom ingår. Beroende på vilken nerv som drabbas, kan de kliniska manifestationerna yttra sig som d övhet, yrsel eller tinnitus.
Sjukdomar i den nionde kranialnerven (nervus glossopharyngeus) eller dess kärnor i den förlängda märgen. Nerven kan ta skada av sjukdom som berör den nedre hjärnstammen, bakre skallgropens botten, foramen jugulare, eller den del av nerven som är utanför skallen. Kliniska kännetecken är känselbortfall i svalget, minskad salivproduktion och synkope. Glossofarynxneuralgi avser ett tillstånd med återkommande ensidig, häftig smärta i tungan, käkvinkeln, yttre hörselgången och halsen, och som kan hänga samman med synkope. Anfallen kan utlösas av hosta, nysning, sväljning eller tryck mot tragus.
Onchocerciasis ocular, även känt som flodblindhet, är en parasitär infektion orsakad av den nämnvärda filarial masken Onchocerca volvulus, som främst angriper ögonen och kan leda till progressiv synförlust eller blindhet.
Trigeminusnervsjukdomar är en grupp sjukdomar som beror på skada eller irritation av den femte kraniella nerven, även känd som trigeminusnerven, vilket kan orsaka smärta, känselbortfall och muskulära försvagningar i ansiktet.
Sjukdomar i den 11. kranialnerven. Skador på denna nerv kan orsaka försvagning eller förlamning av musculus sternocleidomastoideus och musculus trapezius. Motorneuronsjukdom brukar också omfatta den 1 1. hjärnnerven.
Slapphet i det övre ögonlocket till följd av missbildning eller förlamning av ögonlockslyftarmuskeln (musculus levator palpebrae). Syn. blefaroptos.
Sjukdomstillstånd i ansiktsnerven eller dess kärnor. Störningar i pons (hjärnbryggan) kan återverka på ansiktets nervkärnor eller nervknippen. Nerven kan vara påverkad intrakraniellt, längs den del som passerar tinningsbenet, eller längs nervbanorna utanför skallbenet. Till de kliniska tecknen hör svaghet i ansiktsmusklerna, bortfall av smaksinnet i främre delen av tungan, hyperakusi (ljudöverkänslighet) och minskat tårflöde.
The oculomotor muscles, also known as the extraocular muscles, are a group of six muscles that control the movement and position of the eyeball within the orbit. These muscles include the superior, inferior, medial, and lateral rectus muscles, as well as the inferior oblique and superior oblique muscles. Together, they enable various eye movements such as looking up, down, sideways, and rotating the eyes to follow moving objects or maintain fixation on a single point in space.
Godartade eller elakartade tumörer som uppstår i en eller flera av de tolv hjärnnerverna.
En kärlkrans vid skallbasen, bestående av den inre halsartären (arteria carotis interna), de proximala delarna av den främre, mittersta och bakre hjärnartären (arteria basilaris), den främre kommunice rande artären och de bakre kommunicerande artärerna.
Nervkompressionssyndrom är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som alla kännetecknas av att en nerv eller en grupp nerver komprimeras, oftast på grund av strukturella förändringar i kroppen. Detta kan orsaka diverse symtom som svara på den skadade nervens funktion, till exempel smärta, krypning, stickning, forminskad känsel eller svaghet i de muskler som nerven innerverar. Ett exempel på ett nervkompressionssyndrom är karpaltunnelsyndrom, där medianusnerven komprimeras i handleden, vilket kan orsaka smärta, krypning och forminskad känsel i handen.
Fourth cranial nerve (trochlear nerve) disorders refer to conditions that affect the function of the fourth cranial nerve, which controls the movement of the eye in an upward and outward direction. These disorders can cause symptoms such as double vision (diplopia), especially when looking downwards or to the side, and difficulty with depth perception. The causes of fourth cranial nerve disorders can vary, including trauma, tumors, aneurysms, or other conditions that put pressure on or damage the nerve. Treatment for fourth cranial nerve disorders may include surgery, glasses with prism lenses, or exercises to help strengthen the eye muscles.
Ett oregelbundet, venöst hålrum i den hårda hjärnhinnan (dura mater) på båda sidor av kilbenet.
Handinstrument avsedda för bruk vid kirurgiska operationer.
Pupillreflexen är en snabb och automatisk reflex som orsakas av att pupillen (den runda mörka delen i mitten av ögat) förändras i storlek i respons till ändringar i ljusstyrka eller när den visuella axeln stimuleras. Den konstrikerar (blir mindre) i starkt ljus och dilaterar (blir större) i svagt ljus för att reglera mängden ljus som når näthinnan och förbättra klarheten på synen. Reflexen kontrolleras av parasympatiska nervsystemet och involverar en kedja av händelser som börjar med att ljuset fångas av koner och stavar i näthinnan, fortsätter genom optisk nerve till mittbrynet där signalen bearbetas och slutligen når oculomotor nerverna som kontrollerar pupillens storlek.
Sure, I'd be happy to provide a medical definition for "optic neuritis" in one sentence:
En form av okulär riktningsavvikelse, där synaxlarna divergerar onormalt mycket. Felet kan bero på svaghet i musculus rectus medialis, varvid kraften från musculus rectus lateralis inte balanseras, utan ögat vrids utåt vid försök att se rakt fram.
Medfödd eller förvärvad utbuktning i kärlväggen av blodkärl i hjärnan. Säck- eller bärformade åderbråck är den vanligaste varianten och bildas oftast vid artärförgreningar nära hjärnbasen. Bristning leder till subaraknoidalblödning eller intrakraniella blödningar. Jätteaneurysm (>2,5 cm i tvärsnitt) kan trycka ihop intilliggande vävnadsstrukturer, inkl. okulomotoriska nerven (tredje hjärnnerven).
En nerv som utgår från ryggmärgen i höjd med ländryggen och korsbenet (L4 till S3) och leder nervimpulser till de nedre extremiteterna. Ischiasnerven (höftnerven), som är huvudutlöparen från korsbensplexus, är den största nerven i kroppen. Den har två stora grenar, skenbensnerven och vadnerven.
Neurokirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom neurokirurgin för att behandla olika tillstånd och skador i centrala nervsystemet, däribland hjärnan och ryggraden. Dessa tekniker kan involvera öppen kirurgi eller minimalinvASIVA metoder och använder sig av specialiserad utrustning och instrument för att korrigera, reparera eller avlägsna skadade vävnader, tumörer, blodansamlingar eller andra patologiska tillstånd. Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar mikrokirurgi, stereotaxisk radiosurgeri, endoskopisk kirurgi och neuromodulering.
Kronisk ansamling av blod under den hårda hjärnhinnan, oftast på sidan av eller ovanför hjärnhalvorna. De kliniska tecknen kan fördröjas i dagar till veckor, då de drabbade kan uppvisa tecken på förvirring, trötthet, hemipares, ataxi, afasi och andra neurologiska störningar. Denna typ av hjärnblödning tycks oftast uppträda efter 50 års ålder. Den kan vara spontan, följa på skallskada, uppträda i samband med blödningssjukdomar eller medicinering med antikoagulanter, bero på lokal tumörinvasion och andra sjukdomstillstånd.
En medicinsk definition av en 'pupill' är den cirkulära, svarta öppningen i mitten av regnbågshinnan (iris) i ett öga, som regulerar mängden ljus som kommer in i ögat.
En del av tinningbenet.
Perifere nerver är nervtrådar som utgår från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och försörjer kroppens olika organ och muskler med nervimpulser. De perifera nerverna bildar ett komplext nätverk av sensorer och motoriska signaler som gör att vi kan uppfatta värme, kyla, smärta och tryck, samt kontrollera rörelse och koordination i kroppen.
En medicinsk definition av 'synnerv' (optisk nerv) är: Den nerv som för transporterar synsinnet från ögat till hjärnan, bestående av ganglioncellernas axoner inbundna i en nerversträng.
"Nervtrådar är det del av nervsystemet som består av vit substance, innehållande axoner som överför signalsinformation i form av elektriska impulser till och från hjärnan och ryggmärgen till den perifera muskulaturen och känselreceptorerna."
Nervknutor i det parasympatiska nervsystemet, omfattande ciliar-, pterygopalatinus-, submandibular- och öronganglierna i huvudet, samt ändnervknutorna till målorgan i bröstkorg och buk.
Icke-invasiv metod för undersökning av inre anatomistrukturer som bygger på principen att atomkärnor i ett starkt magnetfält absorberar strålningsenergipulser och avger dem som radiovågor, vilka med datateknik kan bearbetas till bilder. Till tekniken räknas även protonspinntomografi.
En form av bakteriell meningit som orsakas av Mycobacterium tuberculosis eller, i sällsynta fall, Mycobacterium bovis. Bakterierna sprider ut sig i hjärnhinnorna och bildar mikrotuberkulom som så småningom brister. Det kliniska förloppet brukar vara subakut och förvärras under loppet av flera dagar eller längre. Huvudvärk och hjärnhinneretningar följs av krampanfall, hjärnnervstörningar, lokal nervsvikt, somnolens och därefter koma. Infektionen kan drabba såväl immunkompetenta personer som uppträda som opportunistisk infektion vid AIDS och andra immundefektsyndrom.
En gren av den gemensamma halsartären (carotis communis) som försörjer främre delen av hjärnan, ögat och dess tillbehör, pannan och näsan med blod.

'Oculomotor Nerve Diseases' refererer til sygdomme eller forstyrrelser, der påvirker nerven som styrer øjnens bevægelser og andre øjenfunktioner. Den tredje kraniale nerve, også kendt som n. oculomotorius, er ansvarlig for kontrollen af flere indre og ydre øjenmuskler, øjnens pupil dilatation, og den øvre lidets position via det levator palpebrae muscle.

Der findes mange former for oculomotor nerve diseases, herunder infektioner, trauma, tumorer, autoimmune sygdomme, og arvelige tilstande. Nogle af de almindeligste symptomer inkluderer:

1. Diplopi (dobbeltse syn)
2. Ptose (slæbende øjenlåg)
3. Anisokorie (forskellig størrelse på pupillerne)
4. Aniscoria (uens reaktion på lys for pupillerne)
5. Abnorme øjenbevægelser, herunder strabisme (skævhed i øjnene)
6. Ophidselse eller smerte ved bevægelse af øjet
7. Synsnedsættelse eller synsforstyrrelser

Diagnosen af oculomotor nerve diseases involverer en kombination af klinisk undersøgelse, neurologiske tests, og i nogle tilfælde avanceret billeddiagnostik som MRI (magnetresonans tomografi) eller CT (computertomografi) scanning. Behandlingen af disse sygdomme kan variere alt efter årsagen, men den kan inkludere medicinsk behandling, operationsbehandling, og rehabilitering for at hjælpe med at genoprette øjenfunktionen og forebygge yderligere skader.

The oculomotor nerve, also known as the third cranial nerve (CN III), is a motor nerve that controls most of the eye muscles responsible for eye movement and position. It also innervates the levator palpebrae superioris muscle that raises the upper eyelid and some parasympathetic fibers to the ciliary ganglion that control pupil constriction and accommodation. Damage to this nerve can result in various ocular motility disorders, including strabismus, ptosis, and pupillary abnormalities.

The oculomotor nerve, also known as the third cranial nerve (CNIII), controls many of the movements of the eye and some of the muscles that control pupil size. Oculomotor nerve injuries can result in various symptoms depending on the severity and location of the injury. Here are some possible symptoms associated with oculomotor nerve injuries:

1. Diplopia (double vision): This is one of the most common symptoms of oculomotor nerve injuries. The weakness or paralysis of the eye muscles can cause the eyes to point in different directions, resulting in double vision.
2. Ptosis (drooping eyelid): The levator palpebrae superioris muscle, which is responsible for lifting the upper eyelid, is controlled by the oculomotor nerve. Injury to this nerve can cause a droopy eyelid on the affected side.
3. Mydriasis (dilated pupil): The oculomotor nerve also controls the iris muscle that constricts the pupil. Damage to this nerve can result in a dilated pupil that does not respond to light.
4. Strabismus (eye misalignment): Oculomotor nerve injuries can cause the eye to turn outward or downward, leading to strabismus.
5. Loss of convergence: The oculomotor nerve is responsible for controlling the muscles that allow the eyes to move inward and focus on nearby objects. Injury to this nerve can result in difficulty with convergence and focusing on close objects.

Oculomotor nerve injuries can be caused by various factors, including head trauma, brain tumors, aneurysms, or other neurological conditions. Treatment for oculomotor nerve injuries may include eye patching, prism lenses, botulinum toxin injections, or surgery, depending on the severity and nature of the injury.

Synnervssjukdomar, även kända som neuro-ophthalmologiska tillstånd, är en grupp sjukdomar som påverkar nervsystemet och synsinnet. Dessa sjukdomar kan orsaka problem med synen, rörelserna hos ögonen eller andra symtom som beror på skador eller avvikelser i nervsystemet.

Exempel på vanliga synnervssjukdomar inkluderar:

1. Optisk neurit: En inflammation eller skada på optiska nerven, som kan orsaka synförlust, smärta eller andra symtom.
2. Multipel skleros (MS): En autoimmun sjukdom som orsakar skador på myelin, den tjocka skyddande membran som omger nerverna i hjärnan och ryggmärgen, inklusive de som styr synen.
3. Amyotrofisk lateralskleros (ALS): En degenerativ sjukdom som orsakar skador på motorneuronerna, vilket kan leda till svaghet, spasticitet och muskelsvårigheter, inklusive ögonmuskler.
4. Parkinsons sjukdom: En neurologisk rörelsesjukdom som orsakas av skador på dopaminproducerande nervceller i hjärnan, vilket kan leda till symtom som rörelsekoordinationssvårigheter och stelhet. Parkinsons sjukdom kan också påverka synen genom att orsaka problem med fokusering, djupseende och andra synfunktioner.
5. Sklerodermi: En autoimmun sjukdom som orsakar förhärdning och skleros av huden och andra vävnader, inklusive blodkärl i ögat, vilket kan leda till synförlust eller andra synproblem.
6. Diabetes: En metabolisk sjukdom som orsakas av höga nivåer socker i blodet, vilket kan skada små kärl i ögat och leda till synskador eller blindhet.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever symtom på någon av dessa sjukdomar eller andra neurologiska eller ögonrelaterade problem. Tidig behandling kan hjälpa att förhindra komplikationer och underlätta symptomen.

Smell-related disorders, eller luktnervsjukdomar, är en grupp medicinska tillstånd som påverkar förmågan att känna dofter och lukter korrekt. Det finns två huvudsakliga typer av luktsinnessjukdomar: quantitative and qualitative disorders.

Quantitative disorders innebär en förändring i styrkan eller intensiteten av en lukt, det vill säga antingen en förlorad förmåga att känna dofter (hyposmia) eller en fullständig förlust av luktsinnet (anosmia).

Qualitative disorders innebär en förändring i förmågan att uppfatta luktens kvalitet, det vill säga en förvrängd eller felaktig tolkning av dofter (parosmia) eller en hallucination av lukter som inte finns närvarande (phantosmia).

Dessa tillstånd kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive skallskador, neurodegenerativa sjukdomar, infektioner, exponering för toxiska kemikalier och strukturella skador på luktnerven eller hjärnan. I vissa fall kan orsaken inte fastställas (idiopatisk).

Ophthalmoplegia är ett medicinskt tillstånd där det uppstår svaghet eller förlust av förmågan att röra ögonen. Det kan drabba ena eller båda ögonen och kan vara orsakat av olika sjukdomar eller skador på nervsystemet, såsom stroke, trauma, infektioner, tumörer eller neurologiska sjukdomar som till exempel Multipel skleros.

Det finns två huvudtyper av ophthalmoplegia:

1. Intern ophthalmoplegia: När svagheten orsakas av en skada på de nervbanor som kontrollerar de inre ögonmusklerna. Detta kan leda till dubbelseende (diplopi) och oförmåga att röra blicken uppåt eller nedåt.
2. Extern ophthalmoplegia: När svagheten orsakas av en skada på de yttre ögonmusklerna själva eller deras nervförsörjning. Detta kan leda till oförmåga att röra ögat bort från mitten (abduktion) eller att rikta blicken utåt.

I vissa fall kan ophthalmoplegia vara ett tecken på en allvarlig sjukdom och kräver därför omedelbar medicinsk utvärdering och behandling.

'Vagusnervsjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar och tillstånd som beror på skada eller avvikelse i vagusnerven, den tionde kranialnerven. Vagusnerven är en av de största nerverna i parasympatiska nervsystemet och har en rad viktiga funktioner, bland annat att reglera hjärtats slagfrekvens, matsmältningssystemets motorik och svalgfunktionen.

Exempel på vagusnervsjukdomar inkluderar:

1. Vagusnervspares: En skada eller avvikelse i vagusnerven som orsakar en nedsatt funktion och kan leda till symptom som sväljningssvårigheter, halsont och hosta.
2. Gastrisk paus: En ovanlig sjukdom där vagusnerven inte fungerar korrekt, vilket orsakar magont och illamående efter matintag.
3. Orofacial neuralgi: En smärtsjukdom som beror på en skada eller avvikelse i nerverna i ansiktet och halsen, inklusive vagusnerven.
4. Vocal cord paralys: En skada eller avvikelse i vagusnerven kan leda till rösten förloras eller bli hes.

Det är värt att notera att vagusnervsjukdomar kan vara primära, det vill säga orsakade av en sjukdom som direkt berör nerven, eller sekundära, det vill säga orsakade av en annan sjukdom eller skada.

Pupillutvidgning, också känd som mydriasis, är ett tillstånd där pupillerna i ögat blir mer utvidgade än normalt. Detta kan orsakas av en rad faktorer, inklusive vissa mediciner, droger, skador på ögat eller hjärnan, sjukdomar som cancersjukdomar eller neurologiska störningar, samt naturliga reaktioner på mörker. Det är viktigt att notera att pupillutvidgning kan vara ett allvarligt tecken på en underliggande medicinsk orsak och bör undersökas av en läkare om det uppstår plötsligt eller tillsammans med andra symptom.

Den fjärde kranialnerven, auch Facialisnerv genannt, är en nerv som kontrollerar de flesta av ansiktsmusklerna och bidrar till smakkänslan i vissa delar av tungan. Den har sitt ursprung i hjärnbarken och passerar genom skallen via en liten öppning, förbi mellanöronen, innan den delar upp sig i flera grenar som innerverar olika ansiktsområden. Nerven styr bland annat att ögonlocket lyfts upp när man blinkar och att pannan runtles. Skador på den fjärde kranialnerven kan leda till att ansiktet blir förlamat eller att smakkänslan i tungan förändras.

Abducens nerve disorders refer to conditions that affect the sixth cranial nerve, also known as the abducens nerve. This nerve is responsible for controlling the lateral rectus muscle of the eye, which enables the eye to move outward (abduction). Therefore, abducens nerve disorders can cause various eye movement abnormalities, including:

1. Abducens nerve palsy: This is the most common abducens nerve disorder, characterized by weakness or paralysis of the lateral rectus muscle, leading to horizontal diplopia (double vision) when attempting to gaze in the direction of the affected muscle. The eye may turn inward (esotropia) when looking toward the side of the palsy.
2. Internuclear ophthalmoplegia: This is a disorder affecting the medial longitudinal fasciculus, a nerve tract that coordinates conjugate lateral gaze. In this condition, there is weakness or paralysis of the adducting eye during horizontal gaze, while the abducting eye moves normally.
3. One-and-a-half syndrome: This rare disorder combines features of both abducens nerve palsy and internuclear ophthalmoplegia, affecting both horizontal and vertical gaze. It is usually caused by a brainstem lesion, often due to stroke or multiple sclerosis.
4. Congenital abducens nerve disorders: Some individuals may be born with abducens nerve dysfunction, leading to strabismus (squint) and amblyopia (lazy eye). These conditions can cause visual impairment if not treated early in life.
5. Abducens nerve tumors or lesions: Rarely, abducens nerve disorders may be caused by tumors or other space-occupying lesions along the nerve's pathway from the brainstem to the orbit. These can result in various symptoms, including diplopia and facial pain or numbness.

Abducens nerve disorders can have various causes, such as ischemic or hemorrhagic stroke, trauma, neoplasm, infection, inflammation, demyelination, or congenital malformations. Proper diagnosis and management require a thorough examination by an ophthalmologist or neurologist to determine the underlying cause and develop an appropriate treatment plan.

The abducens nerve, also known as the sixth cranial nerve, is a motor nerve that controls the lateral rectus muscle of the eye. Its function is to enable the eye to look laterally (towards the ear) while keeping the gaze fixed on an object. Damage to this nerve can result in horizontal diplopia (double vision) and strabismus (crossed eyes).

Anisokoria är ett medicinskt begrepp som refererar till olika pupillstorlekar i varsin öga. Ordet kommer från grekiskan, där "an" betyder "icke" eller "utan", och "isos" betyder "lika". Kori betyder "pupill".

Anisokoria kan orsakas av en rad olika medicinska tillstånd, inklusive neurologiska skador, ögonsjukdomar och läkemedelsbiverkningar. I vissa fall kan det vara ett normalt tillstånd, men i andra fall kan det vara ett tecken på en allvarlig sjukdom som behöver behandlas omedelbart.

Det är viktigt att uppsöka vård om man upplever anisokori eller annan ovanlig pupillreaktion, särskilt om det förekommer tillsammans med andra symtom som huvudvärk, synförändringar, yrsel eller svårigheter att fokusera.

I'm sorry for the confusion, but "Bläck" is a Swedish word which translates to "ink" in English. In the context of medicine, the term "medical ink" is used to describe special inks used for medical purposes, such as:

1. Surgical marking ink: A sterile, non-permanent ink used by surgeons to mark the skin before surgical procedures. The ink helps the surgical team identify the correct area for incision and reduces the risk of errors during surgery.
2. Medical tattoo ink: A type of ink specifically formulated for use in medical tattoos, such as areola repigmentation after breast reconstruction or radiation therapy tattoos to help align treatment equipment. These inks are designed to be safe and non-reactive when used in the context of medical procedures.
3. Histology ink: Inks used during histological preparation to stain and differentiate various tissue structures, making them more visible under a microscope for diagnostic purposes.

These medical inks should not be confused with regular ink, as they are designed and tested to ensure safety and compatibility with the human body.

Hypoglossi är ett latinord som refererar till tungmuskeln (musculus linguae). Sjukdomar eller störningar som påverkar denna muskel kallas hypoglossiska sjukdomar. Det kan orsaka problem med rörelse och funktion av tungan, vilket kan leda till sväljningssvårigheter, talrubbningar och förändringar i uttalet.

Hypoglossi kan vara inneboende eller aquired, och orsakas av en rad olika sjukdomar och skador, inklusive neurologiska störningar, trauma, tumörer och genetiska abnormaliteter. Exempel på hypoglossiska sjukdomar är bland annat bulbar pares, amyotrofisk lateralskleros (ALS) och certain typer av muskeldystrofi. Behandlingen beror på orsaken till störningen och kan innebära medicinska behandlingar, terapi eller kirurgi.

Hjärnnervsjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar eller störningar som drabbar de tolv pariga nerverna (hjärnnerven) som utgår direkt från hjärnan och hjärnbryggan. Dessa nerver är ansvariga för olika sensoriska, motoriska och autonoma funktioner såsom seende, hörsel, smak, lukt, balans, ansiktskänsel, andning, sväljning och pupillreaktioner.

Exempel på hjärnnervsjukdomar inkluderar Bells pares (facialispares), en förlamning av ansiktsnerven; trigeminusneuralgi, en smärtsjukdom som drabbar ansiktssensationsnerven; Menières sjukdom, en balansrubbning orsakad av en störning i hörsel- och jämningsorganet; och Guillain-Barrés syndrom, en autoimmun sjukdom som orsakar fullständig eller delvis muskelförlamning. Andra exempel är HIV/AIDS-relaterade nervskador och tumörer i hjärnans närhet som kan komprimerar eller skada nerverna.

Parasympathetic postganglionic fibers are the portion of the parasympathetic nervous system's nerves that transmit signals or impulses from a ganglion (a cluster of neurons) to the target organ or effector. These fibers release neurotransmitters such as acetylcholine, which causes the target organ to respond with functions such as relaxation, slowing heart rate, and promoting digestion. Parasympathetic postganglionic fibers are part of the involuntary nervous system and help maintain homeostasis in the body.

Hörsel- och balansnervssjukdomar, även kända som vestibulära sjukdomar, är en grupp med medicinska tillstånd som påverkar hörselnerven (nervus vestibulocochlearis) och dess funktioner. Hörselnerven har två huvudsakliga funktioner: att tolka ljud och att hjälpa till med balansen och kroppskontrollen.

Hörselnervssjukdomar kan orsaka symtom som nedsatt hörsel, tinnitus (ljud i örat), yrsel, instabilitet eller olika former av balansstörningar. Det finns många olika typer av hörsel- och balansnervssjukdomar, inklusive:

1. Vestibulit: En inflammation eller infektion i innernan hörsel- och balansorganen som kan orsaka yrsel, instabilitet och andra balansproblem.
2. Labyrintitis: En inflammation eller infektion i labyrinten (det innersta hörsel- och balansorganet) som kan orsaka yrsel, nedsatt hörsel och tinnitus.
3. Menières sjukdom: En sjukdom som påverkar både hörseln och balansen, och karaktäriseras av återkommande attacker av yrsel, nedsatt hörsel och tinnitus.
4. Akustisk neurinom: En ovanlig tumör som växer på hörsel- och balansnerven och kan orsaka nedsatt hörsel, tinnitus och balansproblem.
5. Benign paroxysmal positionell vertigo (BPPV): En störning i innernan örat som orsakas av lösa kristaller i balanceorganen och kan leda till kortvarig yrsel vid vissa huvudrörelser.

Det är viktigt att söka vård om man upplever symtom på en hörsel- eller balansstörning, eftersom tidig behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.

Tung- och svalgnervssjukdomar (latin: Glossopharyngeusneuropathier) är en neurologisk term som refererar till sjukdomar eller skador på den tolfte kranialnerven, glossopharyngeusnerven. Denna nerv har flera funktioner, bland annat att innervera musklerna i svalget och tungan samt att förmedla smakkänslor från baksidan av tungan.

Sjukdomar eller skador på den tolfte kranialnerven kan orsaka en rad symtom, såsom sväljningssvårigheter, difficulties swallowing, sänkt smakkänsla på baksidan av tungan, sänkt känsel i svalget och öronen, och muskelkoordinationsproblem i svalget.

Orsakerna till tung- och svalgnervssjukdomar kan variera, men de kan inkludera neurologiska sjukdomar som multipel skleros (MS) eller nervskada som kan uppstå till följd av trauma, infektion eller tumör. I vissa fall kan orsaken vara okänd.

Onchocerciasis, även känd som flodblindhet, är en parasitär infektion orsakad av den filarial masken Onchocerca volvulus. Ofta drabbar sjukdomen hud och ögon, men i vissa fall kan den bara påverka ögonen, vilket kallas okulär onchocerciasis.

Okulär onchocerciasis kan orsaka en rad symtom som beror på inflammation och skador på ögats strukturer. Dessa symtom kan inkludera:

1. Konjunktivit (inflammation av ögonlocken)
2. Korneal opacitet (dimma eller molnighet i kornean)
3. Iris atrofi (atrofi av iris)
4. Chorioretinit (skador på choroid och retina)
5. Glaukom (ökad intraokulär tryck)
6. Optisk neurit (inflammation av optisk nerv)
7. Visuell förlust, som kan vara från lätt till allvarlig

I vissa fall kan sjukdomen leda till fullständig blindhet om den inte behandlas i tid. Okulär onchocerciasis är vanligare i vissa delar av Afrika, särskilt i de områden där Simulium damnosum spp., vektoren för parasiten, är vanligast.

Trigeminusnervsjukdomar är en grupp sjukdomar som påverkar trigeminusnerven, den femte kranialnerven. Denna nerv har ansvar för att skicka sensoriska signaler från ansiktet och huvudet till hjärnan. Trigeminusnervsjukdomar kan orsaka olika symtom som smärta, känselbortfall, spasmer och andra sinnesförändringar i ansiktet eller huvudet. Exempel på trigeminusnervsjukdomar inkluderar trigeminusneuralgi, herpes zoster oftalmicus (ofta kallat "ögonshingles"), och trigeminusneurit. Trigeminusneuralgi är en nervstörning som orsakar korta, intensiva stickande smärtor i ansiktet. Herpes zoster oftalmicus är en komplikation av herpes zostersjukan (gurt) som kan påverka ögat och ansiktet. Trigeminusneurit är en inflammation av trigeminusnerven som kan orsaka smärta, känselbortfall och muskelsvaghet i ansiktet.

'Sjukdomar i den accessoriska nerven' refererar till olika tillstånd som drabbar den accessoriska nerven, även känd som XI kraniell nerve. Den accessoriska nerven styr huvudsakligen rörelsen i nackmuskulaturen och har två delar: en cranial del som härstammar från hjärnbryggan (myelinisering av centrala nervsystemet) och en spinal del som härstammar från den första segmentet av ryggmärgen (myelinisering av perifera nervsystemet).

Sjukdomar eller skador på den accessoriska nerven kan orsaka olika symptom, beroende på vilken del av nerven som är drabbad. Några exempel på tillstånd inkluderar:

1. Accessorisk nevrit - En inflammatorisk eller degenerativ process i den accessoriska nerven som orsakar smärta, svaghet eller förlust av känsel i nackmuskulaturen.
2. Traumatisk skada - Skador på den accessoriska nerven som orsakas av trauma, till exempel vid halsoperationer, slitande skador eller skador från skador.
3. Kompression - Tryck på den accessoriska nerven från närliggande strukturer, till exempel tumörer eller utbuktningar i ryggraden, kan orsaka smärta, svaghet eller förlorad känsel i nackmuskulaturen.
4. Parsyntes - En del av den accessoriska nerven är skadad eller inte fungerande, vilket orsakar svaghet eller förlust av rörelseförmåga i nackmuskulaturen på ena sidan av kroppen.
5. Pares - Lättare grad av svaghet i nackmuskulaturen på grund av skada eller sjukdom i den accessoriska nerven.

Behandling av dessa tillstånd kan innefatta medicinering, fysisk terapi, injektioner med lokalbedövningsmedel eller kirurgi beroende på svårighetsgrad och orsak.

"Nedsänkt ögonlock," även känt som "ptosis," är en medicinsk term som describing sänkning av ögonbrynsnivån till ett eller båda ögonen. Detta kan vara orsakat av en slapp muskel i ögonlocket, skada på nerven som kontrollerar muskeln eller en mer allmän neurologisk störning. I vissa fall kan det vara en naturlig åldersrelaterad förändring. Ptosis kan leda till synproblem eftersom det täcker över en del av synfältet och kan vara estetiskt besvärande. Behandlingen kan innebära ögonläkemedel, kirurgi eller i vissa fall bara observation.

'Ansiktsnervssjukdomar' refererar till olika medicinska tillstånd som drabbar den femte kranialnerven, även känd som trigeminusnerven. Trigeminusnerven är ansvarig för känsel- och smärtsensationer i ansiktet, tänder och slemhinnor i munhålan.

Exempel på ansiktsnervssjukdomar inkluderar:

1. Trigeminusneuralgi: En nervskada som orsakar plötsliga, intensiva smärtor i ansiktet, ofta kring läppen, kinden eller nästäppan. Smärtorna kan utlösas av enkla beröringer eller rörelser i ansiktet.
2. Trigeminusneurit: En inflammation eller irritation av trigeminusnerven som orsakar kraftiga, ständiga smärtor i ansiktet och ibland även sömnsvårigheter.
3. Herpes zoster oftalmicus: En infektion med herpes simplex-virus som drabbar trigeminusnerven och kan orsaka hudutslag, smärtor och svullnad i ansiktet, ögoninflammation och synförändringar.
4. Tumörer eller cystor: Vävnadsomvandlingar som utvecklas på trigeminusnerven kan orsaka smärta, förlamning och känselbortfall i ansiktet.
5. Multipel skleros (MS): En autoimmun sjukdom där nervskador kan drabba trigeminusnerven och leda till smärtor, sömnsvårigheter och andra neurologiska symtom.

Behandlingen av ansiktsnervssjukdomar beror på orsaken till sjukdomen och kan innefatta mediciner som lindrar smärtan, kirurgi eller strålbehandling.

'Oculomotor muscles' refererar till de extraoculära muskler som kontrollerar rörelserna hos ögat. Det finns sex stycken extraoculära muskler och tre av dem är oculomotoriska muskler:

1. Superior rectus: Denna muskel roterar ögat uppåt och något bort från midjlinjen när den kontraheras.
2. Medial rectus: Denna muskel drar ögat närmare midjlinjen när den kontraheras.
3. Inferior rectus: Denna muskel sänker och roterar ögat nedåt och något bort från midjlinjen när den kontraheras.

Dessa muskler får sin nervförsörjning från den tredje kranialnerven (oculomotornerven). Tillsammans med de andra extraoculära musklerna som kontrolleras av den fjärde och sjätte kranialnerven, är oculomotoriska muskler viktiga för att koordinera rörelserna hos båda ögonen så att vi kan uppfatta en enhetlig bild och ha klar seende.

Hjärnnervstumörer är en typ av nervsystemtumör som utvecklas i de craniala hjärnnerven, vilka är de tolv pariga nerverna som kommer direkt från hjärnan och styr olika funktioner som seende, hörsel, smak, lukt, rörelse och känsel i ansiktet och halsen. Hjärnnervstumörer kan vara bensinnescellstumörer (schwannom), neurofibromatoser eller andra typer av tumörer som kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). Symptomen på hjärnnervstumörer kan variera beroende på vilken nerv den utvecklas i och om den är godartad eller elakartad. Behandlingen kan innebära observation, kirurgi, strålbehandling eller kombinationer av dessa.

'Willis ring' är en medicinsk term som refererar till den cirkulära formationen av blodkärl i hjärnan där de inre och yttre halspulsåderna (carotis internas och carotis externas) och den bakre halspulsådern (vertebralis) möts och formar ett nätverk av artärer som förser hjärnbarken med syresatt blod. Denna anastomos bildar en ringformad struktur som kallas Willis ring, uppkallad efter den engelske läkaren Thomas Willis (1621-1675) som beskrev den första.

Denna formation är viktig eftersom den möjliggör en kollektiv blodförsörjning till hjärnbarken och fungerar som en slags reservnätverk om en av artärerna skulle blockeras eller stängas av på grund av sjukdom eller skada. På så sätt kan denna konfiguration hjälpa till att förhindra ett stort område av hjärnbarken från att bli undernärd och undvika en stroke.

Nervkompressionssyndrom (NCS) är ett samlingsnamn för en grupp sjukdomar som orsakas av att en nerv komprimeras eller trycks på, vilket leder till smärta, kraftlöshet, känselbortfall och/eller domningar i de områden där nerven innerverar. Det kan inträffa när en nerv passerar genom en trång passage i kroppen eller vid rörelser som trycker på nerven.

Exempel på olika former av Nervkompressionssyndrom inkluderar:

1. Karpaltunnelsyndrom - Kompression av medianusnerven i handleden, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och känselbortfall i handflatan och fingrarna.
2. Sulcus ulnaris syndrom - Kompression av ulnalisnerven i underarmen, vilket kan leda till smärta, kraftlöshet och domningar i lillfingret och ringfingret.
3. Tibialis posterior tendinit - Irritation eller inflammation av tibialis posterior senan som orsakas av överansträngning eller kompression, vilket kan leda till smärta, svullnad och instabilitet i foten.
4. Piriformis syndrom - Kompression av ischiasnerven när den passerar genom piriformis muskeln i höftområdet, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och domningar i lårets baksida och ner i benet.

Behandlingen för NCS beror på typen och svårighetsgraden av kompressionen, men den kan innefatta vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel, ortoser eller kirurgi i allvarliga fall.

Fjärde kranialnerven, som också kallas nervus trochlearis, är ansvarig för kontrollen av ena ögats muskelögonbrynsmuskel (musculus superior obliquus). Sjukdomar eller skador på denna nerv kan orsaka problem med ögats rörelser och balans.

Första typen av sjukdomar som kan drabba fjärde kranialnerven är nervpåslag (neuropraxi) eller nervskada, vilket kan orsaka en försvagning eller fullständig förlust av muskelkontrollen i ögat. Detta kan leda till dubbelseende eller oregelbundna ögonrörelser.

Andra typen av sjukdomar som kan drabba fjärde kranialnerven är infektioner, tumörer eller trauma som trycks på nerven och orsakar skada. Exempel på sådana tillstånd inkluderar meningit, en hjärntumör eller ett huvudtrauma.

Slutligen kan vissa neurologiska sjukdomar, som multipel skleros (MS) och myasthenia gravis, också drabba fjärde kranialnerven och orsaka symtom relaterade till ögonrörelser.

Sinus cavernosus er en del av hjerneskauddalen og er en slags venøs sinus (en slags blodmassehule) i menneskelig anatomi. Den ligger på hver side av sella turcica, som er den knokleplate som skiller ut i hjernenskallen der pinnen krysser. Sinus cavernosus inneholder blod fra flere forskjellige kraniale veners systemer og har en viktig rolle i dræning av blodet fra hjernen. Den er også nær til det autonoma nervesystemet, særlig sympatiske nervestrømme, som kan påvirke funksjonen av hjerte-karsystemet og andre organer i kroppen.

'Kirurgiska instrument' är verktyg som används under kirurgiska ingrepp för att exempelvis skära, klippa, dra åt, trycka på, hålla still eller hålla isär olika vävnader i kroppen. Dessa instrument kan vara handhållna, som skalpeller och tweezers, eller mekaniska, som drillar och sågverktyg. De är ofta gjorda av rostfritt stål för att minska risken för infektioner och för att de ska vara lätta att rengöra och desinficera.

Pupillreflex, även känd som ljusreflex, är en reflexreaktion där pupillen i ögat automatiskt contractioner eller minskar i storlek när de exponeras för starkt ljus. Detta hjälper till att skydda ögats retina från skada genom överstimulering av ljuset. Pupillreflexen är kontrollerad av parasympatiska nervsystemet och kan användas som en indikation på neurologisk funktion i kroppen. Absens eller avvikande pupillreflexer kan vara ett tecken på skada eller sjukdom i hjärnan eller ögats nerver.

Synnervsinflammation, även känd som optisk neuritis, är en inflammation av nerverna i ögat som leder till synförlust. Den kan vara orsakad av olika sjukdomar, såsom multipel skleros (MS), men kan också förekomma ensam. Symptomen på synnervsinflammation innefattar ofta smärta i ögat, speciellt vid rörelser, försämrad synskärpa eller synfält, färgförändringar och flimmer. Diagnosen ställs vanligtvis genom en kombination av neurologisk undersökning, synundersökning och bilddiagnostik som magnetresonanstomografi (MRT). Behandlingen kan bestå av antiinflammatoriska läkemedel och kortikosteroider för att reducera inflammationen och underlätta återhämtningen.

"Utåtskelning" (engelska: exacerbation) används inom medicinen för att beskriva en tillfällig förvärring eller försämring av en persons sjukdomstillstånd. Det kan handla om en temporär ökning av symtom hos en person med en kronisk sjukdom, som exempelvis astma, COPD (kronisk obstruktiv lungsjukdom) eller reumatoid artrit. Under en utåtskjutning kan patienten uppleva mer allvarliga symtom än vanligt och kan behöva intensifierad behandling för att hantera dessa. När sjukdomstillståndet är under kontroll igen, avtar symtomen och patienten återgår till sitt normala sjukdomsstadium.

En hjärnaneurysm är en utbulning i en artär i hjärnan. Den uppstår när den del av artären som förser hjärnan med blod blir svag och expanderar, vilket kan leda till att väggen spricker eller att blodet läcker ut i omgivande vävnad. Detta kallas också ett subaraknoidblödning eller en blödning in i hjärnhinnorna. Hjärnaneurysmer kan vara asymptomatiska, men om de ökar i storlek eller spricker kan de orsaka allvarliga symptom som svår huvudvärk, yrsel, synstörningar och medvetandeförlust. Behandlingen av hjärnaneurysm beror på storleken, läge och symtomen, men den kan innebära kirurgi eller ändringar i blodflödet med hjälp av mindre invasiva tekniker.

Ischiasnerven (latin: Nervus ischiadicus) är den största nervern i kroppen och förser benet med känsel och rörelseförmåga. Ischiasnerven bildas genom sammansmältning av två rötter från ryggmärgen på ländryggens nivå, L4 till S3. Nerven passerar sedan ner genom bäckenet och längs baksidan av benet, där den delar upp sig i flera grenar som förser musklerna, huden och lederna med nervimpulser.

Ischiasnervenspinale rötter kan bli irriterade eller komprimerade, vilket kan orsaka smärta, känselbortfall och muskelsvaghet i benet, ett tillstånd som kallas ischiasialgi. Detta är en vanlig orsak till ländryggssmärta och benbesvär. Andra orsaker till ischiasbesvär kan vara diskbråck, tumörer, inflammation eller trauma.

Neurokirurgi är en gren inom kirurgin som fokuserar på behandling och operationer av sjukdomar och skador i centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Neurokirurgiska tekniker kan därför definieras som de metoder, verktyg och procedurer som används under neurokirurgiska operationer för att behandla eller reparera skador, avlägsna tumörer eller korrigera abnormaliteter i hjärnan eller ryggmärgen.

Exempel på neurokirurgiska tekniker inkluderar:

1. Mikrokirurgi: Användning av mikroskop och specialdesignade instrument för att utföra mycket precisionella operationer i hjärnan eller ryggmärgen.
2. Stereotaxisk radiosurgeri: En icke-invasiv teknik som använder strålbehandling för att eliminera tumörer eller abnormiteter i hjärnan, utan att behöva öppna upp skallen.
3. Endoskopisk neurokirurgi: Användning av en flexibel, slank tub med en kamera och ljuskälla för att utföra operationer genom små inkisioner eller naturliga hål i kroppen.
4. Skallelektion: En metod där en del av skallen tas bort för att ge tillgång till hjärnan under operationen, och sedan återfår sin ursprungliga position efter operationen.
5. Deep Brain Stimulation (DBS): Implantering av en neurostimulator som levererar elektriska impulser till specifika områden i hjärnan för att behandla rörelsesjukdomar som Parkinson's sjukdom och essentiell tremor.
6. Spinal fusion: En teknik där två eller flera vertebrala segment kombineras med hjälp av skruvar, stänger och/eller benförstärkning för att korrigera en deformitet eller stabilisera ryggraden.

En subduralblödning, kronisk, är en typ av blödning som sker mellan hjärnbarken (dura mater) och det underliggande subdurala utrymmet, vilket innehåller spinnkörteln och de stora venorna. Denna typ av blödning utvecklas gradvis över en period av veckor eller månader, till skillnad från en akut subduralblödning som kan uppstå plötsligt efter en trauma.

Kroniska subduralblödningar är ofta relaterade till äldre patienter med förtunnad hjärnhinna eller patienter som använder blodtunnande mediciner. Symptomen kan variera från milda till allvarliga och inkluderar huvudvärk, yrsel, minnesförlust, förvirring, svaghet på ena sidan av kroppen eller en kombination av dessa. Behandlingen består ofta av neurokirurgisk intervention för att avlägsna den överskottliga blodansamlingen och lindra trycket på hjärnan.

'Pupill' är den cirkulära, svarta öppningen i regnbågshinnan (iris) i ett mänskligt eller djurs öga som regulerar mängden ljus som kommer in i ögat. Pupillens storlek varierar beroende på ljusförhållanden och kan kontrahera (bli mindre) under starkt ljus och dilatera (bli större) under svagt ljus. Även vissa medicinska tillstånd, droger och emotionella reaktioner kan påverka pupillens storlek och respons på ljus.

'Klippben' (latin: Os coxae) är ett skelettparti som består av tre ben, ilium, ischium och pubis, som fusionerats till en enhet. Klippbenet utgör en del av bäckenet och är fästat med ryggen via sacroiliacaarticulationen. Det är också fästat med lårbenet via höftleden (articulatio coxae), vilket möjliggör rörelser som gång, sittande och stående.

Periferala nerverna är en samling nervceller och deras utskott som bildar ett komplext nervesystem utanför centrala nervsystemet, det vill säga hjärnan och ryggmärgen. Dessa nerver transporterar sensoriska, motoriska och autonoma signaler till och från olika delar av kroppen, såsom huden, musklerna, organ och lederna. De hjälper till att kontrollera känsel, rörelse, koordination, samt automatiska funktioner som andning, hjärtslag och digestion. Periferala nerver kan skadas eller påverkas av olika sjukdomar och skador, vilket kan leda till smärta, känselbortfall, muskelsvaghet och andra symtom beroende på vilka nerver som är drabbade.

'Synnerv' eller optisk nerv (latin: Nervus opticus) är ett kranialnerv som primärt är ansvarigt för att överföra syninformation från ögat till hjärnan. Det är den andra av tolv kranialnerver och är unik eftersom den är en del av centrala nervsystemet (CNS) istället för det perifera nervsystemet (PNS). Synnerven börjar i ögats nackdel, där retinan (ögats näthinna) sammanstrålar till en punkt som kallas optisk disk eller blind fläck. Därifrån går den genom ögonhålan och in i hjärnan via en öppning i skallbasen vid temporalbenet, kallad optikuskanalen.

I hjärnan överför synnerven informationen till lateral geniculate kärnan (LGN) i thalamus och därefter till primära visuella cortex (area 17 eller V1) i occipitalloben, där det bearbetas ytterligare. Skador på synnerven kan orsaka synförlust, bland annat i form av synfältreduktion eller blindhet i ena ögat.

'Nervtrådar' är en del av det perifera nervsystemet och består av samlingar av neuroners axoner som är omgivna av ett myelinlager, vilket hjälper till att skydda nerverna och öka nervimpulsens hastighet. Nervtrådar kan vara myelinerade (täckta med myelin) eller icke-myelinerade (utan myelin). De är ansvariga för att överföra sensoriska, motoriska och autonoma signaler mellan centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och kroppens olika delar.

"Parasympathetic ganglion" är en medicinsk term som refererar till en samling av nervceller utanför hjärnan och ryggmärgen, som är en del av det parasympatiska nervsystemet. Det parasympatiska nervsystemet är ett av de två delsystemen i autonoma nervsystemet (det andra är det sympatiska nervsystemet), och det är involverat i reguleringen av vila, återställdhet och digitalisering av kroppsfunktioner efter att en stressreaktion har utlösts.

Parasympatiska ganglier innehåller cellkroppar för preganglionära neuron som skickar signaler från hjärnan till efferenta neuron i de parasympatiska grenarna. Dessa efferenta neuron innerverar olika organ och muskler i kroppen, såsom hjärtat, lungorna, mag-tarmkanalen och könsorganen, och de frisätter neurotransmittor som orsakar en minskning av puls, andning och fördjupad avkoppling.

Exempel på parasympatiska ganglier inkluderar gangeion cervicale superius, gangeion cervicale inferius, gangeion sacrale, samt en mängd små ganglier längs med det parasympatiska nervsystemets grenar.

Magnetisk Resonansstomografi (MRI), även kallat Kärnmagnetisk Resonans (NMR) är en icke-invasiv diagnostisk bildgebande teknik som använder starka magnetiska fält och radiovågor för att producera detaljerade bilder av inre strukturer och funktioner i kroppen.

Under en MRI-undersökning placeras patienten i en tunn, rörlig bädd som glider in i en tunnelformad magnetisk resonansscanner. Scannern genererar ett starkt magnetfält som får protonerna (atomkärnor) i kroppens vätskor att orientera sig parallellt med magnetfältet. Radiovågor används sedan för att störa denna orientering, och när radiovågorna stängs av återgår protonerna till sin ursprungliga position. Detta ger upphov till en svagt elektromagnetiskt fält som detektorer i scannern kan uppfatta och tolka för att skapa två- eller tredimensionella bilder av kroppens inre.

MRI används vanligtvis för att undersöka mjuka vävnader, såsom hjärnan, ryggraden, muskler, ligament och inre organ, och är speciellt användbar för att upptäcka skador, inflammationer, tumörer och andra avvikelser.

Hjärnhinntuberkulose (Meningealt tuberkulos, TBM) är en allvarlig infektionssjukdom orsakad av bakterien Mycobacterium tuberculosis. Den drabbar hjärnhinnorna, de membran som omsluter hjärnan och ryggmärgen. Sjukdomen kan orsaka meningit (inflammation i hjärnhinnorna), ödem (vätskeansamling) i hjärnbarken och potentialt livshotande komplikationer som stroke, hydrocefalus och död om den inte behandlas tillräckligt tidigt och korrekt. Symptomen kan inkludera huvudvärk, feber, kräksjuka, stiff neck (krage), förvirring, lättnad av smärta vid nackens böjning (Brudzinski-tecken) och positiv Kernig-tecken. Diagnosen ställs vanligtvis genom att analysera ryggmärgsvätska som tas via lumbar punkion, där man letar efter bakterier eller tecken på inflammation. Behandlingen består av en kombination av flera antibiotika under ett längre tidsintervall (6-9 månader).

Den inre halsartären (internal carotid artery, ICA) är en av de stora artärerna som förser huvudet och hjärnan med syresatt blod. Den bildas genom en bifurkation (delning) från den common carotid artery i höjd med thyrohyoideusmembranet i nacken. Efter att ha passerat genom carotidkanalen i tinningen delar sig ICA i två grenar: anterior cerebral artery och middle cerebral artery, vilka försörjer fronthjässan respektive laterala hjärnhalvorna med blod. ICA har också flera små grenar som förser strukturer i nacken och skallbasen med blod.

EyeOculomotor MusclesAbducensnervOculomotor NerveHjärnartärerLateralligament, vrist. Organismer2. Macaca mulattaAkantusväxter ... Okulära motilitetsrubbningarNystagmus, patologiskEye DiseasesHjärnblödningHjärnskada, kroniskCerebral infarkt ...