Opsoninproteiner
Fagocytos
Neutrofila leukocyter
Mononukleära fagocyter
Komplementproteiner
Blodets bakteriedödande förmåga
Cryptococcus
Mätning av luminiscens
Kollektiner
Endokardit, subakut bakteriell
Komplement 3b
Komplementaktivering, alternativ
Schistosomatidae
Komplementaktivering
Zymosan
Respiratory Burst
Fagocyter
Mannosbindande lektin
Makrofager
Komplementaktivering, klassisk
Cryptococcus neoformans
Komplement 1q
Vita blodkroppar
Komplementreceptorer
Komplement 4
Neisseria meningitidis
Polysackarider, bakteriella
Staphylococcus aureus
Immunsera
Makrofag-1-antigen
Amyloid P-komponent
Varm temperatur
Coxiella burnetii
Lektiner
Receptorer, komplement 3b
Streptococcus pneumoniae
Streptococcus agalactiae
Blod
Q-feber
Fibronektiner
Pseudomonas aeruginosa
Stafylokock
IgG-receptorer
Fc-receptorer
Antikroppar
Antigen-antikroppskomplex
Immunreceptorer
Kaniner
Bakteriell vidhäftning
Kolibakterie
Immunglobulin M
Monocyter
Bakteriella antigener
Immunity, Natural
Opsoninproteiner är proteiner som hjälper till att markera främmande mikroorganismer och andra företeelser i kroppen, såsom döda eller skadade celler, för att underlätta deras borttagning av immunsystemet. När opsoninproteiner binds till ytan på en främmande partikel, gör de det lättare för vita blodkroppar som neutrofila granulocyter och makrofager att hitta och fagocytera (faga = äta upp) den. Detta är en viktig del av både den naturliga och den adaptiva immuniteten.
Exempel på opsoninproteiner inkluderar:
* IgG-antikroppar, som är en typ av antikropp som produceras av B-celler i kroppen. När IgG-antikroppar binder till en främmande partikel, fungerar de som ett tecken på att den är skadlig och underlättar fagocytos av vita blodkroppar.
* Komplementproteiner, som är en grupp proteiner i blodet som arbetar tillsammans för att eliminera främmande partiklar. När komplementproteiner aktiveras, kan de binder till ytan på en främmande partikel och skapa ett komplex av proteiner som attraherar vita blodkroppar och underlättar fagocytos.
* Mannosebindande lectiner (MBL), som är proteiner som hjälper till att identifiera bakterier med en speciell sockerstruktur på ytan. När MBL binder till denna sockerstruktur, underlättar det fagocytos av vita blodkroppar.
Opsoninproteiner är viktiga för att bekämpa infektioner och hålla kroppen frisk.
Fagocytos är en process där ett cellulärt djurcellsbegrepp, som en fagocytotisk vit blodcell (leukocyt), omger och internaliserar en främmande partikel, såsom en mikroorganism eller ett partikulärt material, genom att forma pseudopodier runt den och bilda ett speciellt organell-like struktur känd som fagosom. Denna process är en del av det immunförsvar som hjälper till att eliminera patogener och skadliga partiklar från kroppen. Efter internaliseringen, kommer den fagosomerade partikeln att transporteras till lysosomen för nedbrytning och eliminering.
Neutrofila leukocyter, eller neutrofiler, är en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som spelar en viktig roll i kroppens immunförsvar. De utgör den största gruppen av leukocyter och är specialiserade på att bekämpa bakteriella infektioner.
Neutrofilerna har förmågan att fagocytera, det vill säga svälja upp, främmande partiklar såsom bakterier och virus. De innehåller en substans som kallas myeloperoxidas, vilken hjälper till att döda de infektionskällor som de har fagocyterat. När neutrofilerna aktiveras under en infektion ökar deras antal i blodet och de migrerar också till det inflammerade området för att bekämpa infektionen.
En höjning av neutrofilernas andel i det totala leukocyttalet kallas neutrofili, medan en minskning kallas neutropeni. Båda dessa tillstånd kan vara tecken på olika sjukdomar eller infektioner.
'Mononuclear phagocytes' är en typ av vita blodcellar som spelar en viktig roll i immunförsvaret. De inkluderar celltyper som monocyter, macrofager och dendritiska celler. Dessa celler har förmågan att fagocytera, det vill säga svälja och bryta ned främmande partiklar och patogener såsom bakterier och virus. Mononuclear phagocytes är också involverade i antigenpresentation, vilket innebär att de presenterar fragment av de fagocyterade patogenerna för T-celler, vilket stimulerar immunsvaret ytterligare.
'Komplementproteiner' er ein system av proteiner i kroppen som jobber saman for å beskytte mot infeksjon og skade på kroppens egen celler. Systemet består av over 30 forskjellige proteiner som aktiveres i et koblet kjettsystem når det trues av fremmede stoff, såkalt komplementaktivering.
Det primære målet med komplementaktiveringen er bakterier og andre mikroorganismer, men systemet kan også være involvert i immunresponsen mot egen celler i tilfelle av autoimmune sykdommer eller transplantasjon.
Komplementproteinene har mange forskjellige funksjoner, blant annet:
* Øke inflammasjonsresponsen ved å tiltrakke andre immunceller til området
* Direkte skade bakteriers cellemembran og føre til deres død (lysis)
* Markere bakterier for fagocytos (fagocytmarkering)
* Neutralisere virus ved å forhindre dem i å infisere kroppens celler
I all felleshet bidrar komplementproteinene til en effektiv immunrespons og er viktige for å holde kroppen frisk.
Den medicinska termen för "blodets bakteriedödande förmåga" är "bactericidal activity of blood." Det beskriver förmågan hos blodet att döda eller inaktivera bakterier. Denna förmåga beror främst på närvaron av vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter, och deras förmåga att fagocytera (dvs. omsluta och förinta) främmande partiklar som bakterier. Dessutom kan vissa proteiner i blodplasma, till exempel komplementproteiner och defensiner, bidra till bakteriedödande verkan.
Det är viktigt att notera att blodets bakteriedödande förmåga kan variera mellan individer och kan påverkas av olika faktorer som immunförsvar, ålder, sjukdomstillstånd och läkemedelsbehandling.
"Hemocyte" er ein termin brukt i dyrmedisinen, særlig i invertebrater som leddyr og bløtdyr. Det refererer til de kjeveblodsfargede cellene i dei vener (blodkjeder) eller hematopoetisk (bloddannende) vesler. Disse cellene spiller en viktig rolle i forsvaret mot infeksjon og skade ved å fungere som immunceller. De kan for eksempel fagocytosere (spise opp) frammeste fremmede partiklar og mikroorganismer, sette igang kjemisk reaksjoner som skydd mot skadelige substanser og delta i den inflammatoriske svaret.
Det er viktig å merke på at terminologien kan variere mellom forskjellige typer invertebrater, og det kan også være forskjeller i funksjon og struktur til dei ulika hemocytypaene. I noen dyrer er det mulig å skille mellom ulike typer hemocyter basert på morfologi (utseende), funksjon eller kjemiske egenskaper, men i andre kan de være mer homogene.
'Cryptococcus' är ett släkte svampar som kan orsaka opportunistiska infektioner, framförallt hos immunsuppimerade individer. Den mest välkända arten inom släktet är *Cryptococcus neoformans*, som kan orsaka allvarliga lunginfektioner och meningit. Svampen förekommer naturligt i miljön, framförallt i avföring från höns och i jord som är kontaminerad med fågelspillning, särskilt duvor. Infektionen uppstår vanligen genom inandning av små svampsporer. Vidare spridning i kroppen kan leda till systemiska infektioner, framförallt hos personer med nedsatt immunförsvar, såsom HIV-smitta eller som mottagit transplantation. Symptomen på en cryptococcusinfektion kan variera beroende på vilket organ som är drabbat, men kan inkludera andningssvårigheter, hosta, feber, huvudvärk och förvirring.
Luminiscens är ett fenomen där ett material utsätts för en exciterande händelse, till exempel elektromagnetisk strålning eller kemisk reaktion, vilket resulterar i att elektroner i materialet exciteras till ett högre energitillstånd. När dessa exciterade elektroner sedan relaxerar tillbaka till sitt grundtillstånd avges det ljus, och detta kallas just luminiscens.
Mätning av luminiscens är en teknik som används för att mäta denna ljusemission. Det kan ske på olika sätt beroende på vilket slags luminiscens som ska mätas och under vilka betingelser. I allmänhet innebär det dock att man exponerar ett luminiscensaktivt material för en exciterande strålning under en viss tidsperiod, varefter man mäter den intensitet av ljus som avges.
Den exciterande strålningen kan vara ultraviolett (UV) eller visuell (blått/violett) ljus, beroende på vilket slags luminiscens man vill studera. Exempel på olika typer av luminiscens som kan mätas innefattar fluorescens och fosforescens.
Fluorescens är en form av luminiscens där materialet snabbt (inom nanosekunder) relaxerar tillbaka till sitt grundtillstånd efter att ha exciterats, medan fosforescens är en form av luminiscens där relaxationen sker mycket långsammare (sekunder, minuter eller till och med timmar).
Mätning av luminiscens används inom många olika områden, till exempel inom kemi för att studera kemiska reaktioner, inom fysik för att undersöka materialegenskaper och inom biologi för att studera cellulära processer.
"En kollektingreese är en säckformad struktur i bindväv, som innehåller ett geléartat material bestående av extracellulär matrix och en blandning av olika slags celler, däribland leukocyter (vita blodkroppar) och skilda typer av epitelceller. Kollektingreese uppstår ofta som ett svar på kronisk inflammation eller irritation i kroppen. De kan förekomma i olika organ, till exempel lungor, lever, lymfkörtlar och urinvägar."
Subakut bakteriell endocardit (SBE) är en infektion som drabbar hjärtats inre ytskikt, endokardiet, och orsakas av streptokocker eller enterokocker. Den subakuta bakteriella endocarditn är ett långvarigt tillstånd med mildare symtom jämfört med akut bakteriell endocardit. Symptomen kan vara trötthet, feber, viktminskning och hudförändringar. Sjukdomen kan påverka hjärtklaffarna och leda till allvarliga komplikationer om den inte behandlas tidigt och effektivt med antibiotika.
Komplement Component 3b, ofta förkortat till C3b, är ett protein som spelar en viktig roll i komplementsystemet, som är en del av vår immunförsvarsmekanism. När komplementsystemet aktiveras bildas C3b som är en aktiv fragment av det större proteinet C3.
C3b binder till ytor på mikroorganismer och celler, vilket markerar dem för förstörelse. Det kan också binda till antikroppar och hjälpa till att eliminera främmande ämnen från kroppen. C3b kan också leda till bildandet av ytterligare komplementkomponenter, vilket ökar dess destruktiva effekt på mikroorganismer och celler.
I allmänhet bidrar C3b till att aktivera immunförsvaret och hjälper till att eliminera patogener från kroppen. Dock kan överaktivering av komplementsystemet leda till skada på kroppens egna celler och vävnader, vilket kan orsaka sjukdomar som exempelvis autoimmuna sjukdomar.
Alternativ komplementaktivering (även känd som den alternativa komplementvägen) är en av de tre vägarna för aktivering av komplementsystemet i kroppen. Komplementsystemet är en grupp av proteiner i blodet och andra kroppsvätskor som hjälper till att skydda kroppen mot infektioner och skador.
Den alternativa komplementaktiveringsvägen startar när det aktiveras ett protein kallat C3b, ofta genom en slumpmässig process eller av några specifika bakterier eller virus. När C3b aktiveras binds det till ytan på en mikroorganism eller annan främmande substans i kroppen. Detta utlöser en kaskad av reaktioner som leder till att fler komplementproteiner aktiveras och binder till C3b, vilket bildar ett stort komplex kallat C3-konvertas.
C3-konvertaset kan sedan spjälka ytterligare C3-molekyler i närheten, vilket orsakar en kedjareaktion som leder till att ännu fler komplementproteiner aktiveras och binder till mikroorganismen eller främmande substansen. Detta resulterar i att ytan på den främmande substansen blir täckt av ett skikt av komplementproteiner, vilket gör det lättare för immunförsvaret att identifiera och förstöra den.
Den alternativa komplementaktiveringsvägen kan också leda till produktionen av andra effektormolekyler, såsom anafylatoxin C5a, som attraherar vita blodkroppar till platsen för infektionen och hjälper till att koordinera immunförsvarets svar.
Schistosomatidae är en familj av parasitiska plattmaskar (plattmaskar) som orsakar schistosomiasesjukdomar, även kända som bilharzia. Familjen innehåller sex släkten: Schistosoma, Haematobium, Mansoni, Japonicum, Intercalatum och Megaceros. Dessa parasiter lever i blodkärlen hos vattenlevande snäckor under sitt larvstadium och infekterar sedan människor genom direkt kontakt med vatten som innehåller de infektionsberedda larverna. Schistosomiasis är en av världens mest förödande parasitiska sjukdomar och orsakar allvarlig patologi i form av lever- och tarmsjukdom, neurologiska komplikationer och död om den inte behandlas.
'Komplementaktivering' refererer til den biokjemiske kaskade som sker i komplementsystemet, der er en del af immunforsvaret. Komplementsystemet består af et netværk af proteiner, der arbejder sammen for at eliminere patogener og døde celler fra kroppen. Når komplementsystemet aktiveres, sker en række biokemiske reaktioner, der resulterer i produktionen af effektormolekyler, der kan hjælpe med at markere og destruere patogener eller døde celler.
Komplementaktivering sker når en af de mange komplementproteiner aktiveres, typisk som respons på infektion eller anden form for skade på kroppens celler. Når et komplementprotein aktiveres, kan det kløve andre komplementproteiner og frigive små peptider, der kaldes anaphylatoxiner. Disse anaphylatoxiner kan fremprovokere inflammation og tiltrække hvide blodceller til området for at hjælpe med at bekæmpe infektionen eller reparere skaden.
Komplementaktivering er en vigtig del af immunforsvaret, men kan også være skadelig, hvis det aktiveres ukorrekt. For eksempel kan overaktivitet i komplementsystemet føre til autoimmune sygdomme og andre inflammatoriske tilstande.
Zymosan är ett preparat framställt från celldelar (saccharomyces cerevisiae) av jästsvampar. Det används inom forskning som ett immunstimulerande medel, specifikt för att aktivera komplementsystemet och inducerar inflammatoriska respons. Zymosan består huvudsakligen av glukan och mannan, vilket gör det till en kraftfull stimulator av både alternativt och klassisk komplementaktivering. Det är vanligt att forskare använder zymosan i studier relaterade till immunologi, inflammation och immunmodulering.
"Respiratory burst" är ett begrepp inom cellbiologi och immunologi som refererar till en process där vita blodkroppar, särskilt neutrofila granulocyter och makrofager, under aktivering av olika signalsubstanser ökar sin syreförbrukning kraftigt. Detta sker genom att de aktiverar ett enzymkomplex som kallas NADPH-oxidas, vilket leder till produktionen av superoxidradikaler och andra reaktiva syremolekyler. Dessa molekyler fungerar som ett försvar mot mikroorganismer genom att skada deras cellmembran och inre strukturer. Respiratory burst är en viktig del av det ospecifika immunförsvaret hos däggdjur.
"Fagocyter" er ein betegnelse for ein type av hvite blodceller, som kan "fage" (aksjonverba: fage) og "sy" (aksjonverba: sy) opp framtatte bakteriar og andre utenforkjemningar i kroppen. Ordet kommer fra de græske ordene "phagein", som betyr å ete, og "kytos", som betyr celle.
I medicinsk sammenheng kan fagocytter definieres som:
"En type av hvite blodcellar (leukosit) som engasjerer seg i borttaket og fornildringen av framtatte bakteriar, svamp, døde cellar eller andre utenforkjemningar ved å fage dem opp og sy dem opp innen seg selv. Fagocytter spiller en viktig rolle i kroppens immunforsvar mot infeksjoner og skader."
Fagocytter finst i forskjellige former og størrelser, men de mest alminnelige er neutrofile, monocyter/makrofager og dendritcellar. Disse cellene har ulike funksjoner og plasseringer i kroppen, men de deler alle samme evne til å fage opp og sy opp framtatte bakteriar og andre utenforkjemningar.
Mannosbindande lektiner (MBL) är en typ av protein som hör till det övergripande proteinfamiljen collectiner. MBL binder till mannosa, en typ av kolhydrat som finns på ytan av många olika mikroorganismer, inklusive bakterier och virus. När MBL binder till dessa patogener aktiverar det komplementsystemet, vilket är en viktig del av vår immunförsvar som hjälper till att eliminera infektioner. MBL har också visat sig ha en roll i att modulera inflammation och kan vara involverat i några sjukdomar, såsom lunginflammation och sepsis.
Macrophages are a type of white blood cell that are important part of the immune system. They are large phagocytic cells, which means they have the ability to engulf and destroy foreign substances, such as bacteria, viruses, parasites, and dead or damaged cells. Macrophages play a crucial role in the innate immune response, which is the body's first line of defense against infection. They also contribute to the adaptive immune response by presenting antigens to T-cells, which helps stimulate an immune response specific to the foreign substance. Additionally, macrophages are involved in tissue repair and wound healing, as well as the regulation of inflammation. They can be found throughout the body, including in the bloodstream, connective tissues, and organs such as the liver and spleen.
"Klassisk komplementaktivering" är ett samlingsbegrepp för en biokemisk kaskadreaktion som utlöses när antikroppar binder till ytor på patogener, såsom bakterier eller virus. Den klassiska aktiveringsvägen innebär att komplementproteinet C1 komplex binds till immunoglobulin G (IgG) eller immunoglobulin M (IgM) antikroppar som har fäst sig vid patogenens yta. När C1 aktiveras, ledar det till en kaskad av händelser som resulterar i att fler komplementproteiner aktiveras och binder till varandra, vilket orsakar celldegradering och uppreglering av immunresponsen. Den klassiska komplementaktiveringsvägen är en viktig del av det adaptiva immunsvaret och hjälper till att eliminera patogener från kroppen.
'Cryptococcus neoformans' är en typ av svamp som kan orsaka allvarliga infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar. Den förekommer ofta i naturen och kan påträffas i exempelvis jord, trädens bark och fågelspillning. Svampen bildar spori som kan andas in och orsaka lunginflammation. Från lungorna kan den sedan spridas till andra delar av kroppen, särskilt centralnervsystemet, vilket kan leda till hjärnhinneinflammation (meningit). Infektioner med 'Cryptococcus neoformans' kan vara livshotande om de inte behandlas tillräckligt snabbt och effektivt.
Bakteriella antikroppar är en typ av antikroppar som produceras av immunsystemet i samband med en infektion orsakad av bakterier. Dessa antikroppar är proteiner som bildas av B-celler och är specificerade för att binda till specifika antigener på ytan av bakterierna. När bakteriella antikroppar binder till sina målantigener aktiveras komplementsystemet, vilket kan leda till destruktion av bakterierna och skydda kroppen från infektioner.
Bakteriella antikroppar kan vara av olika typer, inklusive IgG, IgM, IgA och IgE, beroende på vilken sorts immunrespons som är aktiverad. Varje typ av antikropp har en unik funktion i kroppen, men de flesta bakteriella antikroppar är av typen IgG, som är den vanligaste och mest flexibla typen av antikroppar.
Det är värt att notera att det kan finnas en förväxlingsrisk med begreppen "bakteriella antikroppar" och "antikroppar mot bakterier". De senare refererar till när en persons immunsystem har producerat antikroppar som reagerar med bakterier eller deras toxiner, oavsett om personen är sjuk eller inte. Därför kan en person ha antikroppar mot bakterier utan att vara sjukt.
Komplement Component 1q (C1q) är ett protein som är en del av komplementsystemet, som är en viktig del av immunförsvaret. C1q är den första proteinkomponenten i den klassiska komplementaktiveringsvägen och består av tre identiska polypeptidkedjor som är arrangerade i en korgliknande struktur. När C1q binder till ytor på mikroorganismer eller immuna komplex, aktiveras det efterföljande steget i den klassiska komplementaktiveringsvägen, vilket resulterar i produktionen av effektormolekyler som hjälper till att eliminera patogener och skadade celler.
Immunoglobulin G (IgG) är den vanligaste typen av antikroppar i människokroppen. De produceras av B-celler och har en viktig roll i immunförsvaret mot infektioner. IgG-antikropparna kan neutralisera toxiner, virus och bakterier, och de kan också hjälpa till att aktivera komplementsystemet för att eliminera patogener.
IgG-antikroppar delas in i fyra subklasser: IgG1, IgG2, IgG3 och IgG4. Varje subklass har olika funktioner och kan aktiveras av olika typer av antigener. IgG-antikroppar kan vara monomera, dimera eller tetramera beroende på hur många identiska Y-formade regioner de har. De kan korsa placentalmembranet och ger passiv immunitet till foster i livmodern. IgG-nivåerna är som högst under vuxenlivet och sjunker med åldrande.
Vita blodkroppar, eller leukocyter, är en typ av cell som finns i blodet och har som funktion att hjälpa kroppen att försvara sig mot infektioner och främmande ämnen. De produceras i benmärgen och kan delas in i två huvudgrupper: granulocyter och agranulocytiter. Granulocyterna inkluderar neutrofiler, eosinofiler och basofila, medan agranulocytiterna består av lymfocyter och monocyter. Vita blodkroppar kan även delas in i två kategorier baserat på deras livslängd: de som lever korta liv (neutrofiler, eosinofiler och basofila) och de som lever längre (lymfocyter och monocyter). Dessa celler hjälper till att skydda kroppen genom att fagocytera (förstöra) främmande partiklar och producera antikroppar och andra substanser som är involverade i immunförsvaret.
'Komplementreceptorer' är en grupp av proteiner som binder till komplementproteiner när de blivit aktiverade som ett led i det immunförsvar vi har. När komplementproteinerna aktiveras och binder till målceller eller patogener, exponerar de epitoper (delar av proteinet) som kan kännas igen av komplementreceptorerna.
Det finns två huvudgrupper av komplementreceptorer:
1. Komplements receptor 1 (CR1), komplements receptor 2 (CR2) och komplements receptor 3 (CR3, även kallat CD11b/CD18 eller Mac-1) tillhör den första gruppen som binder till aktiverade komplementproteiner på patogener eller celler. Dessa receptorer hjälper till att markera cellerna för fagocytos (cellupptagning och nedbrytning).
2. Den andra gruppen av komplementreceptorer, inklusive komplements receptor 4 (CR4) och komplements receptor 5 (CR5), är involverade i signalering och aktivering av immunceller som neutrofila granulocyter och monocyter.
Komplementreceptorerna spelar därför en viktig roll i att hjälpa till att eliminera patogener, ställa upp ett effektivt immunsvar och underhålla homeostasen i kroppen.
'Komplement Component 4' (C4) är ett protein som ingår i komplementsystemet, ett nonspecifikt försvarssystem i kroppen som hjälper till att skydda oss mot infektioner. C4 är en del av den så kallade klassiska vägen och aktiveras när antikroppar binder till antigener på ytan av främmande mikroorganismer. När C4 aktiveras splittras det i två delar, C4a och C4b, som har olika funktioner. C4b hjälper till att markera den främmande cellen så att andra komplementproteiner kan binda till den och bilda ett komplex som perforerar cellmembranet och dödar cellen. C4a är ett anafylatoxin som attraherar vita blodkroppar till området och orsakar lokal inflammation.
Neisseria meningitidis, också känd som meningokocker, är en gram-negativ, aerob bakterie som normalt kan koloniseras i de övre luftvägarna hos ungefär 10% av vuxna. Det finns 13 serogrupper av N. meningitidis, men de mest vanliga serogrupperna som orsakar sjukdom hos människor är A, B, C, W och Y.
N. meningitidis kan orsaka allvarlig infektion, särskilt i små barn och ungdomar. De två vanligaste infektionssjukdomarna som orsakas av N. meningitidis är meningit (hjärnhinnesjukdom) och sepsis (blodförgiftning). Symptomen på meningit kan inkludera feber, huvudvärk, kräksymtom, muskelvärk, trötthet, stel nacke och ljuskänslighet. Symptomen på sepsis kan inkludera feber, snabb hjärtslag, svår andning, fuktig köttfärgad hud, blåaktiga eller vitaktiga fläckar på huden och medvetslöshet.
N. meningitidis sprids vanligtvis genom droppbältinfektion från nära kontakter med en infekterad person, till exempel genom hosta eller nysningar. Vaccinering är tillgänglig för att förebygga vissa serogrupper av N. meningitidis och rekommenderas ofta för barn och unga vuxna som har en ökad risk för infektion.
Bacterial polysaccharides are complex carbohydrates that consist of long chains of sugar molecules (monosaccharides) linked together by glycosidic bonds. These polysaccharides are produced and secreted by bacteria as part of their cell walls, capsules, or slime layers. They play various roles in bacterial physiology, including providing structural support, helping the bacteria to evade host immune responses, and facilitating adherence to surfaces.
Bacterial polysaccharides can be broadly classified into three categories:
1. Capsular polysaccharides (CPS): These are tightly associated with the bacterial cell surface and form a protective capsule around the bacterium. They are often involved in pathogenesis, as they can help bacteria to evade host immune responses by inhibiting phagocytosis and complement activation.
2. Cell wall polysaccharides: These are integral components of the bacterial cell wall and provide structural support. They include peptidoglycans, lipopolysaccharides (LPS), and teichoic acids. LPS, found in the outer membrane of Gram-negative bacteria, contains a core oligosaccharide and a highly antigenic O-polysaccharide that plays a crucial role in host immune recognition.
3. Exopolysaccharides (EPS): These are secreted by bacteria into their surrounding environment and can form a slimy layer known as a biofilm. Biofilms provide protection for the bacteria, making them more resistant to antibiotics and host immune responses. EPS can also serve as a source of nutrients and help bacteria adhere to surfaces, facilitating colonization and infection.
Bacterial polysaccharides have attracted significant interest in medical research due to their potential as vaccine candidates, diagnostic markers, and therapeutic targets.
Meningokockinfektioner är infektioner orsakade av bakterien Neisseria meningitidis, även känd som meningokocker. Det finns 13 olika serogrupper av denna bakterie, men de mest vanliga orsakarna till allvarliga sjukdomstillstånd hos människor är serogrupperna A, B, C, W och Y.
Meningokockinfektioner kan leda till två huvudsakliga sjukdomstillstånd: meningit (hjärnhinnesjukdom) och sepsis (blodförgiftning). Meningit orsakas av inflammation i hjärnhinnorna, medan sepsis uppstår när bakterierna invaderar blodbanan och orsakar en allvarlig systemisk infektion.
Symptomen på meningokockinfektion kan inkludera plötslig feber, huvudvärk, kräkningar, muskelvärk, trötthet, yrsel, stel nacke och ljuskänslighet. Vid sepsis kan patienten utveckla fläckiga eller purpurfärgade utslag på huden (petechier), sänkt blodtryck, accelererad hjärtslag och andningssvårigheter.
Meningokockinfektioner är allvarliga sjukdomar som kräver omedelbar medicinsk behandling, vanligtvis med antibiotika. Även om de kan drabba personer av alla åldrar, är spädbarn, unga vuxna (15-24 år) och äldre vuxna (över 65 år) särskilt sårbara för att utveckla meningokockinfektion. Vissa faktorer som försvagar immunförsvaret, exempelvis nedsatt funktion i mjälten eller komplikationer efter benmärgstransplantation, kan öka risken för att utveckla meningokockinfektion.
'Mannaner' är ett kolhydratpolymer som består av mannos (en hexos) monomerer. De förekommer naturligt i celleväggarna hos svampar, där de spelar en viktig roll för cellytan och strukturen hos svampcellerna. Vissa svampar, som exempelvis Candida albicans, kan producera så kallade kapsulära mannaner som bildar ett yttre skyddande skikt runt svampcellen. Dessa kapsulära mannaner har visat sig vara viktiga virulensfaktorer eftersom de hjälper till att undvika upptäckt och fagocytos av värdens immunförsvar. Mannaner kan också påträffas i växter, där de fungerar som en del av cellväggarna eller som reservkolsocker. I medicinsk kontext kan mannaner vara av intresse vid diagnostisering och behandling av svampinfektioner.
'Staphylococcus aureus' er en bakterie som kan forekomme naturligt på huden og slimhinnene hos mennesker og dyr. Den kan også forårsage infektioner, der varierer fra mildere former som hudinfektioner (f.eks. impetigo eller furunkler) til alvorlige livstruende sygdomme som blodforgiftning, lungeentzündelse og endokardit (hjerteklapbetændelse).
Bakterien er ofte resistent over for flere slags antibiotika, herunder meticillin-resistent Staphylococcus aureus (MRSA), som kan være særligt vanskelig at behandle. MRSA-infektioner forekommer hyppigt i sygehuse og andre sundhedsinstitutioner, men de kan også findes udenfor disse omgivelser (i så tilfælde kaldes det community-acquired MRSA).
Immunsera, även känt som immunoglobuliner eller gammaglobulin, är proteiner som produceras av B-celler och Plasma celler i vårt immunsystem. De fungerar som en viktig del av vår immunitet genom att hjälpa till att identifiera och neutralisera främmande ämnen såsom bakterier, virus och andra patogener.
Immunsera finns i två former: monomera och polymera. Monomera immunsera består av en enda subenhet, medan polymera immunsera består av flera sammanlänkade subenheter. Det finns också fem typer av immunsera, som kallas IgA, IgD, IgE, IgG och IgM, var och en med specifika funktioner i vårt immunförsvar.
IgG är den vanligaste typen av immunsera och hjälper till att förhindra infektioner genom att neutralisera toxiner och virus. IgA finns huvudsakligen i slemhinnor, såsom i lungorna och mag-tarmkanalen, där den hjälper till att förhindra infektioner från att tränga in i kroppen. IgM är den första typen av immunsera som produceras när en individ utsätts för en ny patogen och hjälper till att aktivera komplementsystemet, vilket bidrar till borttagandet av främmande ämnen från kroppen. IgD finns huvudsakligen på ytan av B-celler och hjälper till att initiera immunresponsen när en patogen identifieras. IgE är den minsta mängden immunsera i kroppen, men den har en viktig roll i försvaret mot parasiter och är också involverad i allergiska reaktioner.
I'm sorry for any confusion, but "Makrofag-1-antigen" is not a widely recognized or established medical term in the field of immunology. It seems like it might be a combination of terms referring to "macrophages," which are a type of white blood cell that engulfs and destroys foreign substances, and "antigens," which are substances (usually proteins) on the surface of cells, or particles that can cause an immune response. However, without more context, it's difficult to provide a precise definition for this term.
It's possible that there might be some confusion with the term "M1 macrophages," which refers to a specific activation state of macrophages characterized by their production of pro-inflammatory cytokines and their ability to kill intracellular pathogens. However, I would recommend consulting the original source or context in which this term was used to determine its precise meaning.
Amyloid P-komponent (AP component) är en glykoprotein som är associerad med amyloid-aggregat, som kan påträffas i flera olika sjukdomar, till exempel Alzheimers sjukdom och systemisk AA-amyloidos. AP-komponenten hör inte till de proteiner som utgör själva amyloid-aggregaten, utan är snarare en del av det extracellulära matrix-proteinet fibronektin. När fibronektinet degraderas kan AP-komponenten frigöras och binda till amyloid-fibrillerna.
AP-komponentens funktion är inte fullständigt klarlagd, men det anses ha en viktig roll i patogenesen av amyloidos-relaterade sjukdomar genom att bidra till aggregationen av amyloid-proteinet och att påverka immunresponsen. Det kan också spela en roll i diagnostiken av amyloidos, eftersom det kan detekteras i biopsier eller kroppsvätskor hos patienter med amyloidos.
I medicinsk kontext kan "varm temperatur" ofta syfta på en kroppstemperatur som är högre än normalt. Det vanligaste sättet att definiera en normal kroppstemperatur är att säga att den ligger mellan 36,5 och 37,5 grader Celsius (97,7 till 99,5 grader Fahrenheit). En varm temperatur kan alltså vara en temperatur som är högre än 37,5 grader Celsius.
Det är värt att notera att kroppstemperatur kan variera något under dagen och att det finns olika faktorer som kan påverka den, till exempel fysisk aktivitet, hormonella förändringar och vad du har ätit. Därför bör en enskild temperaturmätning inte alltid tolkas som att du är sjuk. Om du upplever andra symptom eller om din temperatur är mycket högre än normalt, kan det vara ett tecken på sjukdom och du bör söka vård.
'Coxiella burnetii' är en obligat intracellulär bakterie och är orsaken till infektionssjukdomen Q-feber hos människor. Bakterien förekommer naturligt hos ett stort antal däggdjursarter, framför allt i tamdjur som får, get och kor, men även i vilda djur som hjortar och gnagare. Infektionen sprids vanligen via inandning av små partiklar med bakterier från infekterade djurs exkrementer eller amniotisk fluid vid förlossning. Sjukdomen ger ofta milda, grippeliknande symtom hos människor men kan i sällsynta fall leda till allvarliga komplikationer som lungemboli, hjärtsvikt och leversvikt.
Lektiner är proteiner eller glykoproteiner som förekommer naturligt i många levande organismer, inklusive växter, djur och mikroorganismer. De har förmågan att binda specifikt till kolhydrater på cellytan hos andra celler. Lektinernas funktion kan variera beroende på vilket organism de kommer ifrån, men de kan exempelvis spela en roll i immunförsvaret, blodkoaguleringen och celldelningen.
I vissa fall kan lektiner också ha toxiska effekter på människor och djur. När vi ätter vissa typer av växter eller frön som innehåller höga nivåer av lektiner, kan det leda till symptom som magkramper, diarré och i värsta fall även andningssvårigheter. Därför rekommenderas det att tillaga vissa sorters frön och bönor noggrant innan de ätas, för att neutralisera lektinerna och minska risken för biverkningar.
Complement receptor 3b (CR3b eller CD18/CD11b) är ett integrinprotein som förekommer på ytan av vissa vita blodceller, särskilt neutrofila granulocyter och monocyter. Det består av två subenheter, CD11b (eller alpha M-integin) och CD18 (eller beta 2-integrin), som zinkbindande kopplas samman för att bilda en funktionell receptor.
CR3b är involverad i flera cellulära processer, inklusive adhesion, migration, fagocytos och signaltransduktion. Det binder till komplementproteinet C3b som har markerats av ett komplementaktiveringssystem, vilket hjälper till att identifiera och eliminera patogena mikroorganismer genom fagocytos. CR3b kan också binda till andra ligander, såsom intercellulära adhesionsmolekyler (ICAM) och bakteriella ytproteiner, vilket bidrar till dess roll i immunförsvaret.
Dysfunktion eller avsaknad av CR3b har visats korrelera med ett ökat risk för infektioner, speciellt vid de tidiga stadierna av livet.
'Svampantikroppar' (fungi) är en grupp encelliga eller flercelliga mikroorganismer som saknar klorofyll och lever som saprofyter, parasiter eller symbionter. De kan orsaka infektioner hos människor, djur och växter. Svampantikroppar består av cellväggar som innehåller kolesterol och glukan istället för cellulosa som hos växter. De reproducerar sig ofta genom sporer som kan överleva i miljön under lång tid. Exempel på sjukdomar orsakade av svampar inkluderar kandidainfektion, spetälska och svampinfektioner i lungorna som kryptokockos.
'Streptococcus pneumoniae' er en bakterie som tilhører slægten Streptococcus. Denne specefiske bakterien kaller man også pneumokok og den er en vanlig årsag til infektioner i luftveierne, men kan også forårsage andre infektioner som bl.a. meningitis, blodforgiftning (sepsis) og øresyge. Bakterien lever normalt fredeligt i hals-hovedområdet hos mange mennesker, men under bestemte omstændigheder kan den forårsage infektioner, særligt hos små børn, ældre og personer med svækket immunforsvar.
S. pneumoniae er en grampositiv kokkus (en rund bakterie) som ofte forekommer i par eller små grupper, dannende såkaldte diplokoker. Denne bakterie har en polysakaridkapsel, hvis sammensætning kan variere og er med til at bestemme den specifikke type (serotyp) af S. pneumoniae. Der findes over 90 forskellige serotyper af S. pneumoniae, og nogle er hyppigere forekommende end andre som årsag til sygdom.
Vaccination mod S. pneumoniae er tilgængelig og anbefales for visse risikogrupper, herunder små børn, ældre og personer med bestemte medicinske tilstande som svækket immunforsvar. Der findes to typer vacciner mod S. pneumoniae: en konjugervaccine (PCV), der indeholder antigener fra de hyppigst forekommende serotyper, og en polysakkaridvaccine (PPV), der indeholder antigener fra en bredere vifte af serotyper. PCV-vaccinen er bedre til at indukere immunitet hos små børn, mens PPV-vaccinen er mere effektiv hos ældre og personer med svækket immunforsvar.
'Streptococcus agalactiae', också känd som grupp B streptokocker (GBS), är en gram-positiv, bakterie som normalt förekommer i tarm- och urinvägsfloran hos omkring 10-30% av vuxna människor utan att orsaka några symtom. Men hos gravida kvinnor kan den koloniseras i underlivet, vilket kan leda till infektioner hos både modern och det obefötta barnet under förlossningen.
GBS är en av de vanligaste orsakerna till sepsis, pneumoni och meningit hos nyfödda, särskilt hos de som föds för tidigt eller har lågt födelsevikt. Även äldre vuxna med nedsatt immunförsvar kan drabbas av allvarliga infektioner orsakade av GBS, till exempel blodinfektioner, hud- och webbinfektioner, benmärgsinflammation och lunginflammation.
För att undvika komplikationer vid förlossning rekommenderar American College of Obstetricians and Gynecologists (ACOG) screening av alla gravida kvinnor på GBS mellan 35 och 37 veckors graviditet, så att de som är koloniserade kan ges antibiotika under förlossningen.
'Blod' er ein kjemisk-fysiologisk vesentlig del av kroppa hos mennesker og flere dyr. Det er ein heterogen fluida som består av to hovedkomponenter: cellulara elementene og det flytande plasmat.
Cellulara elementene inneheldar røde blodcellar (erythrocyter), hvita blodcellar (leukosyter) og trombocytar (trombocyter). Rauda blodcellar innehar hemoglobin, ein protein som er viktig for å transportere ilt og kARBONOXID i kroppen. Hvita blodcellar er del av kroppens immunsystem og hjelper med å beskytte mot infeksjoner og andre skadegjørere. Trombocytar spiller en viktig rolle i blodets koagulasjonsprosess og hjelper med å stoppe blødning etter skade eller sår.
Plasmat er ein gulk/vit fluida som innehelder ein variert samling av oppslørte proteiner, elektrolyter, kjemikalier, hormoner og andre stoffer. Det er viktig for transporten av næringsstoffer, hormoner og avfall til og fra kroppens cellar.
I alt er blodet ein viktig bestanddel av kroppen som hjelper med å transportere ilt og næringsstoffer til alle cellene i kroppen, fjerne avfalle og forsvare mot infeksjoner.
Q-fever, eller Query-fever, är en infektionssjukdom orsakad av bakterien Coxiella burnetii. Denna bakterie förekommer globalt och kan infektera många olika djurarter, inklusive människor. Infektionen sprids vanligen via luften när man andas in små partiklar (aerosoler) som innehåller bakterierna, ofta från kontakt med infekterade djurs avföring eller vid slakt av infekterade djur.
Typiska symtom på Q-feber inkluderar plötslig feber, trötthet, muskelvärk, hosta och huvudvärk. I vissa fall kan sjukdomen leda till allvarliga komplikationer som lunginflammation, hjärtinfektion eller leverpåverkan. Q-feber behandlas vanligen med antibiotika, ofta doxycyklin.
Det är värt att notera att en del människor kan utveckla en asymptomatisk infektion och aldrig upptäcka att de har haft Q-feber. Dessa asymtomatiska fall kan fortfarande sprida bakterierna till andra, även om de själva inte visar några tydliga symtom.
Fibronektin är ett glykoprotein som utgör en viktig del av den extracellulära matrisen (ECM) i många olika vävnader i kroppen. Det har en central roll i celladhesion, migration, proliferation och differentiering genom att interagera med andra ECM-proteiner, cellreceptorer och tillväxtfaktorer. Fibronektinet kan finnas i olika isoformer beroende på alternativ splicing av RNA, vilket ger upphov till en hög grad av funktionell diversitet. I patologiska tillstånd som fibros och tumörbildning kan nivåerna av fibronektin vara förändrade, vilket kan ha en påverkan på cellfunktioner och vävnadsoorganisation.
'Pseudomonas aeruginosa' är en gramnegativ, aerob bakterie som förekommer i miljöer som vatten, jord och på planteringar. Den kan också koloniseras hos människor, särskilt hos dem med nedsatt immunförsvar eller vid långvarig sjukhusvistelse.
'Pseudomonas aeruginosa' är känd för sin förmåga att orsaka en bred vätska av infektioner, inklusive hud- och sårinfektioner, lunginflammation, blodförgiftning och kateterrelaterade infektioner. Den producerar ett antal virulensfaktorer som hjälper den att undvika värdimmunsvaret och skada vävnader. Exempel på sådana faktorer inkluderar exotoxiner, elastaser, proteaser och en speciell typ av lipopolysackarid i cellmembranet som skyddar den mot komplementaktivering och fosfolipas för att bryta ner lungsurfaktant.
Infektioner med 'Pseudomonas aeruginosa' kan vara svåra att behandla på grund av dess resistens mot många antibiotika, särskilt mot betalactam- och aminoglykosidklassen. Multiresistenta stammar av bakterien har identifierats och utgör en allvarlig hotbild i sjukvården världen över.
Stafylokocker är en typ av bakterier som tillhör släktet Staphylococcus. De är kringformade (kokkal) och förekommer i par eller kluster som ser ut som druvklasar under mikroskopi. Stafylokocker är vanligen ofarliga och finns naturligt på huden och slemhinnor hos människor och djur.
Det finns också patogena stafylokocker, som orsakar infektioner när de kommer in i kroppen genom sår eller andningsvägar. Särskilt vanliga är Staphylococcus aureus, som kan orsaka en rad olika infektioner, från milda hudinfektioner till allvarligare sjukdomar som blodförgiftning, lunginflammation och hjärtsvikt. Vissa stafylokocker är resistenta mot antibiotika, vilket gör dem svåra att behandla.
IgG-receptorer, även kända som Fcγ-receptorer, är proteiner som finns på ytan av vissa celler i immunsystemet, till exempel neutrofila granulocyter, monocyter och makrofager. Dessa receptorer binder specifikt till Fc-delen av IgG-antikroppar, vilket möjliggör diverse effektorfunktioner såsom fagocytos, antibody-dependent cellular cytotoxicity (ADCC) och komplementaktivering. Genom att känna igen och binda till IgG-antikroppar som har bunden till antigener på patogener eller infekterade celler, hjälper IgG-receptorer till att koordinera och förstärka immunförsvaret mot infektioner och främmande ämnen.
Fc-receptorer är proteiner som finns på ytan av vissa celler i kroppen, till exempel vita blodceller (leukocyter) som neutrofiler, monocyter och B-celler. Dessa receptorer binder specifikt till Fc-delen av antikroppar (immunglobuliner), vilket möjliggör olika funktioner beroende på celltyp. Några exempel på funktioner som kan utföras när Fc-receptorer aktiveras är fagocytos, degranulation och antibaskedefektering. Dessa processer är viktiga för att bekämpa infektioner och underhålla homeostasen i kroppen.
"Antikroppar", på latin "Anticorpora", är en typ av proteiner som produceras av kroppens immunsystem för att bekämpa främmande ämnen, såsom virus och bakterier. De kallas även "immunglobuliner". Antikroppar binds till specifika ytor på främmande ämnen och hjälper till att markera dem för förstörelse av andra delar av immunförsvaret. Varje antikropp är specifik för ett visst främmande ämne, eller antigen. De finns naturligt i kroppen men kan också produceras genom vaccinationer.
'Antigen-antibody complex' är en medicinsk term som refererar till den bindning som sker när ett antigen (ett främmande protein eller substans som kan utlösa en immunreaktion) binder till en antikropp (en proteinkomponent i serum som produceras av B-celler för att bekämpa främmande ämnen). När ett antigen och en antikropp binder tillsammans bildar de en komplex, vilket kan leda till olika immunologiska respons. Denna respons kan vara antingen lokal eller systemisk och kan orsaka symtom som inflammation och skada på vävnader. I vissa fall kan antigen-antikroppskomplexen ansamlas i kroppen och leda till autoimmuna sjukdomar, såsom systemisk lupus erythematosus (SLE) eller rheumatoid artrit.
Immunreceptorer är proteiner på eller i cellmembranet hos immunceller, såsom vita blodkroppar (leukocyter), som aktiveras när de binder till specifika antigener, molekyler på ytan av främmande ämnen som kan vara patogena, till exempel virus eller bakterier. Detta bindande initierar en signaltransduktionskaskad som leder till aktivering av immuncellen och startar ett svar för att bekämpa den främmande invaderaren. Exempel på immunreceptorer är T-cell receptorer (TCR) och B-cell receptorer (BCR) på T- och B-celler respektive, samt receptorer för komplementproteinet C3b och Fc-delen av antikroppar.
I medical terms, "kaniner" refererer til dyrene guineapig (Cavia porcellus), som er en art i familien Caviidae. Guineapiger er små pattedyr, der oprstammer fra Sydamerika og ofte holdes som kæledyr verden over. De er populære på grund af deres rolige og venlige natur.
Det kan være forvirrende at guineapiger ofte bliver omtalt som "kaniner" i daglig tale, men det er en fejlagtig betegnelse. De er ikke relateret til den almindelige kanin (Oryctolagus cuniculus), der tilhører familien Leporidae.
Bakteriell vidhäftning, eller bacterial adhesion, är en medicinsk term som refererar till sättet som bakterier kan fästa sig vid olika ytor, till exempel celler eller medicinska implantat. Detta sker genom att bakterierna producerar speciella proteiner, så kallade adhesiner, som kan binda till specifika receptorer på värdcellernas yta. När bakterierna har fäst sig kan de sedan bilda biofilm, en samling av bakterier och extracellulära material, vilket kan göra dem svårare att behandla med antibiotika.
En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.
Immunoglobulin M (IgM) er en type av antistoffer (eller immunglobuliner) i kroppen. Antistoffer er proteiner som produceres av kroppens B-celler for å hjelpe til med å bekjempe frammannskaper som bakterier og jungers. IgM er den første type av antistoffer som produseres i responsen på en infeksjon, og det er også den mest effektive type av antistoffer når det kommer til å aktivere komplementsystemet, som er ein del av kroppens immunforsvar. IgM forekommer normalt i blodet og lymfen og er en del av den humorale immuniteten.
"Bärarproteiner", eller "transportproteiner", är proteiner som binder till och transporterar specifika molekyler, såsom hormoner, vitaminer, lipider och joner, genom cellmembranet eller inom cellen. De hjälper till att reglera cellytans homeostas och kommunikation mellan olika celler. Exempel på bärarproteiner inkluderar hemoglobin, som transporterar syre i blodet, och LDL-cholesterol, som transporterar kolesterol i blodet.
"En monocyt är en typ av vit blodcell (leukocyт) som utgör en del av kroppens immunförsvar. Monocyter är stora celler med ett rundat till ovalt sken och en diameter på cirka 12-20 Mikrometer. De mognar i benmärgen och cirkulerar sedan i blodomloppet där de kan utgöra upp till 10% av alla vita blodceller. När de aktiveras, migrerar monocyterna från blodbanan in i vävnader där de differensieras till makrofager eller dendritceller. Dessa celler spelar en viktig roll i att fagocytera (åt ett förstöra) främmande partiklar och patogener, samt i att presentera antigen för T-celler och initiera immunresponsen."
Bakteriella antigener definieras som molekyler på ytan eller invändigt hos bakterier som kan identifieras och stimulera ett immunsvar hos en värdorganism. Dessa antigener kan vara proteiner, kopolysackarider, teikoiperoder eller andra strukturer som är unika för en viss bakteriestam eller art. När bakteriella antigener interagerar med immunsystemet kan det leda till produktion av specifika antikroppar och aktivering av cellmedierade immunitet, vilket hjälper kroppen att bekämpa infektioner orsakade av bakterier.
Natural immunity, also known as innate immunity or non-specific immunity, refers to the body's first line of defense against infection and foreign substances. It is a natural, inborn protection that a person has from birth and does not require prior exposure to a particular pathogen or vaccine.
Natural immunity includes physical barriers such as the skin and mucous membranes, chemical barriers such as stomach acid and enzymes, and cellular barriers such as white blood cells (leukocytes) that attack and destroy foreign substances. Natural immunity also includes inflammation, fever, and other nonspecific responses to infection or injury.
Natural immunity provides broad protection against a wide range of pathogens, but it is generally not as specific or long-lasting as adaptive immunity, which develops after exposure to a particular pathogen or vaccine and involves the production of antibodies and immune cells that are tailored to recognize and respond to that specific pathogen.
It's important to note that natural immunity does not provide complete protection against all infections or diseases, and it can be overwhelmed by large numbers of pathogens or particularly virulent strains. Therefore, vaccines and other medical interventions are often necessary to boost or supplement natural immunity and prevent the spread of infectious diseases.
"Cell culturing" or "cell cultivation" is the process of growing and maintaining cells in a controlled environment outside of a living organism. This is typically done in a laboratory setting using specialized equipment and media to provide nutrients and other factors necessary for cell growth and survival. The cells can be derived from a variety of sources, including human or animal tissues, and can be used for a range of research and therapeutic purposes, such as studying cell behavior, developing new drugs, and generating cells or tissues for transplantation.