"Munsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika sjukdomar och tillstånd som drabbar munhålan och tänderna. Det kan inkludera karies, parodontit (tandköttsinflammation), tandlossning, torr munsjukdom (xerostomi), apnalsjuka (apnoe), munmusslor, röda eller vita fläckar på slemhinnan, och vissa former av cancer, till exempel mundhöjdscancer.

Det är viktigt att uppsöka tandläkare regelbundet för att förebygga och behandla dessa sjukdomar. En god oral hygien, rätt näringsintag och en hälsosam livsstil kan hjälpa till att minska risken för munsjukdomar.

'Orala ulcerationer' refererar till sår eller skador på munhålan som orsakas av en rad olika faktorer. Det kan vara ett tecken på en infektion, irritation, allergisk reaktion eller en autoimmun sjukdom. De kan också uppstå som en biverkan till vissa läkemedel.

En oral ulceration visar sig ofta som en röd, öm och smärtsam sårbildning på munhålans slemhinna, tungan, kindernas insida eller läpparna. De kan vara små, endast några millimeter i diameter, eller större, upp till en centimeter. I vissa fall kan de förekomma ensamma, medan det i andra fall kan finnas flera sår samtidigt.

Orala ulcerationer kan vara mycket obehagliga och påverka patientens förmåga att äta, tala och svälja. I de flesta fallen är de dock inte allvarliga och läker av sig själva inom en vecka till tio dagar. Om sårbildningarna är stora, smärtsamma eller varar längre än två veckor bör man söka vård hos en tandläkare eller en läkare specialiserad på munsjukdomar (stomatolog).

"Leukoplakia, hairy" är en medicinsk term som används för att beskriva en vit beläggning i munnen eller svalget som har en "hårig" eller grövre textur än vanlig leukoplaki. Den håriga texturen orsakas av ett ökat tillväxt av keratinproducerande celler i den översta skiktet av munslemhinnan.

Leukoplakia är en förhöjd, vit eller gråaktig, ofta oregelbunden beläggning som inte kan avvaskas bort och som uppstår på slemhinnor i munnen eller svalget. Den kan vara orsakad av en rad olika faktorer, inklusive tobaksrökning, alkoholintag, kemikalier och infektioner. I vissa fall kan leukoplakia vara förknippad med onormal cellväxt eller cancer.

"Hårig" leukoplakia är en subtyp av leukoplakia som har en speciell textur, som påminner om hår. Den håriga texturen beror vanligtvis på ett ökat tillväxt av keratinproducerande celler i den översta skiktet av munslemhinnan.

Det är viktigt att notera att både leukoplakia och "hårig" leukoplakia kan vara förknippade med onormal cellväxt eller cancer, så det är viktigt att besöka en tandläkare eller läkare om du upptäcker någon form av vit beläggning i munnen eller svalget som inte går bort på egen hand.

Nekrotiserande ulcerös gingivit (NUG) är en allvarlig infektion i munnen som orsakas av bakterier. Den drabbar främst tandköttet och karaktäriseras av djupa, nekrotiska sår (ulcerationer) som kan vara mycket smärtsamma. Infektionen kan också leda till en systemisk infektion om den inte behandlas akut.

NUG drabbar ofta personer med nedsatt immunförsvar, såsom HIV-positiva eller cancerpatienter under behandling. Andra faktorer som kan öka risken för NUG inkluderar tobaksrökning, stress, dålig oral hygien och missbruk av alkohol eller droger.

Symptomen på NGU kan inkludera:

* Akut smärta i munnen
* Rödviolett till grå ulcerationer (sår) på tandköttet
* Svullnad och blödning av tandköttet
* Fetid andedräkt
* Återkommande feber
* Minskad aptit och viktminskning

Om du tror att du kan ha NUG bör du genast söka vård hos en tandläkare eller en läkare. Behandlingen av NUG innebär ofta att rengöra munnen djupt och att behandla infektionen med antibiotika. I allvarliga fall kan kirurgi vara nödvändig för att avlägsna nekrotisk vävnad.

"Orala manifestationer" refererar till symptom eller tecken som visar sig i munhålan eller munspricket. Det kan inkludera sådant som ulcerationer, rödningar, svullnad, smärta, bläsor, vitare fläckar eller förändringar i slemhinnan. Dessa manifestationer kan vara relaterade till en rad olika sjukdomstillstånd, både lokala och systemiska, som diabetes, autoimmuna sjukdomar, infektioner, trauma eller cancer. En oral examination av patienten kan hjälpa till att identifiera dessa manifestationer och leda till en korrekt diagnos och behandling.

'Tandköttssjukdomar' (latin: Periodontal disease) är en sammanfattande benämning på en grupp sjukdomar som drabbar munnen och orsakas av infektion i tandköttet, det vill säga det vävnadslager som omger tänderna. De två vanligaste formerna är gingivit (tandköttsinflammation) och parodontit (parodontalbesväret).

Gingivit kännetecknas av en rodnad, svullnad och blödning av tandköttet. Den orsakas vanligen av dålig tänderhygien och plackbildning. Gingivit är reversibel om den behandlas tillfälligt, men om den inte behandlas kan den leda till parodontit.

Parodontit är en allvarligare form av tandköttssjukdom som orsakas av en infektion i det underliggande benvävnadslagret som håller tänderna på plats. Den kännetecknas av djupa fickor mellan tanden och tandköttet, benförlust och möjligen lösning av tänderna. Parodontit är i allmänhet icke-reversibel och kan leda till permanent skada på tänderna och käken om den inte behandlas.

Riskfaktorer för tandköttssjukdomar inkluderar dålig tänderhygien, rökning, diabetes, vissa mediciner och en genetisk predisposition.

'Tungans sjukdomar' (Glossitis) är ett samlingsbegrepp för olika tillstånd som orsakar inflammation och förändringar i utseende och funktion hos tungan. Det kan bero på en rad olika orsaker, såsom näringsbrist (till exempel av vitamin B12 eller järn), allergiska reaktioner, infektioner (bakteriella, virala eller svampinfektioner), autoimmuna sjukdomar och mekanisk skada.

Typiska symtom på tungans sjukdomar kan inkludera:

* Röd, glänsande och svullen tunga
* Smärta eller obehag i munnen
* Svårigheter att tugga, smaka eller svälja mat
* Tunga som känns sår eller skadat
* Förändringar i tungans textur, till exempel utbildning av små blåsor eller filtformade utväxter (fissurer)

I allvarliga fall kan tungans sjukdomar leda till svårigheter att äta och dricka, vilket i sin tur kan orsaka undernäring och andra komplikationer. Om du upplever några av dessa symtom rekommenderas du att söka medicinsk hjälp för en korrekt diagnos och behandling.

'Muntorrhet' er en medisinsk betegnelse for tørhet i munden. Det kan være forårsaket af mange forskjellige faktorer, som kan inkludere:

1. Aldring: Mange eldre mennesker oplever tørhet i munn og søvn åndedrakt pga. at kroppen produserer mindre speik som en del av aldringsprosessen.
2. Sykdomme: Vissa sykdommer, som diabetes, Sjögrens syndrom, Parkinson-sykdommen og Alzheimers sykdom, kan føre til tørhet i munn.
3. Lægemidler: Mange lægemidler kan føre til tørhet i munn som bivirkning, især lægemidler som antihistaminer, diuretika og blodtryksmedisin.
4. Strålebehandling: Strålebehandling av halsen eller hodet kan forårsake skade på speikkirtler og føre til tørhet i munn.
5. Tabak- og alkoholbruk: Røyking og overdrevet alkoholforbrug kan føre til tørhet i munn.

Tørhet i munn kan være ubehagelig og føre til symptomer som smerte, svulst, dårlig slikkesmak, halskløe og vanskeligheter med spisning og snakke. Hvis du oplever tørhet i munn som en uvanlig eller varig symptom, bør du kontakte din lege for å få en undersøkelse og behandling.

Tuberkulose ist eine ansteckende bakterielle Infektionskrankheit, die hauptsächlich die Lungen betrifft und durch Mycobacterium tuberculosis verursacht wird. Wenn es um „oral“ geht, bezieht sich dies auf die Mundhöhle oder den Oropharynx. Obwohl selten, kann Tuberkulose auch in der oralen Region auftreten.

Orale Tuberkulose ist eine sekundäre Manifestation der systemischen Tuberkulose und entsteht durch hämatogene oder lymphogene Streuung von Mycobacterium tuberculosis aus dem Primärherd, meistens den Lungen. Die orale Tuberkulose kann die Schleimhaut des Mundes, die Zunge, die Gaumenmandeln, die Speicheldrüsen und sogar die Kieferknochen betreffen.

Die Symptome der oralen Tuberkulose können variieren und hängen von der Lokalisation der Infektion ab. Zu den häufigsten Symptomen gehören Geschwüre, Schwellungen, Schmerzen, Blutungen und Lymphknotenschwellungen im Kopf-Hals-Bereich. Die Diagnose erfolgt durch klinische Untersuchung, bildgebende Verfahren wie Röntgenaufnahmen oder CT-Scans sowie mikrobiologische und histopathologische Untersuchungen von Gewebeproben.

Die Behandlung der oralen Tuberkulose umfasst die Gabe einer Kombination aus mehreren Antibiotika zur Bekämpfung des Mycobacterium tuberculosis über einen längeren Zeitraum, typischerweise sechs Monate oder länger. Chirurgische Eingriffe können ebenfalls erforderlich sein, um nekrotisches Gewebe zu entfernen und die Heilung zu fördern.

"Tandsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för olika sorters sjukdomar och skador som kan drabba tänderna, tandköttet och käkmuskulaturen. Detta kan innefatta tillstånd som karies (tanddegeneration), parodontit (inflammation i tandkött och käkbenssubstans), gingivit (inflammation i tandkött), tandsmärtor, torr mun samt abscesser eller infektioner i orala vävnader. Tandsjukdomar kan vara orsakade av bakterier, dålig oral hygien, skada, ärftliga faktorer eller andra medicinska tillstånd.

'Läppsjukdomar' är ett samlingsbegrepp för olika medicinska tillstånd som primärt eller sekundärt berör munnen och läpparna. Det kan inkludera en rad olika problem, från infektioner och hudutslag till strukturella avvikelser och cancer. Några exempel på läppsjukdomar är herpes simplex (läppfeber), munsår (aphtous stomatit), aktinisk kiresis (solskador på läppen) och oral squamous cell carcinoma (muncancer).

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man upplever onormalt beteende eller symptom i munnen eller på läpparna, för en korrekt diagnos och behandling.

Medicinskt sett innebär 'munhålesjukdomar' (orala sjukdomar) alla former av sjukdomar eller tillstånd som drabbar munhålan och tanden. Detta kan omfatta en rad olika problem, såsom karies, parodontit (tandköttsinflammation), tandlossnande, torr mun, munsår, rynkor i munnens hörn, cancer i munhålan och andra infektioner eller skador. Vissa orala sjukdomar kan vara relaterade till allmänna hälsoproblem eller vissa livsstilsval, medan andra kan bero på dålig oral hygien. Det är viktigt att besöka tandläkare regelbundet för att undvika och tidigt upptäcka eventuella orala sjukdomar.

Tandemaljhypoplasi är ett medicinskt tillstånd där det förekommer ofullständig eller onormalt liten utveckling av emaljen på två eller flera tänder som följer varandra i tandraden. Detta kan leda till en ökad risk för karies och andra skada på tänderna. Tandemaljhypoplasi kan ha olika orsaker, inklusive genetiska faktorer, systemiska sjukdomar under barndomen eller exponering för vissa läkemedel under fostertiden.

Herpetisk stomatit är en smittsam infektion orsakad av herpes simplex virus typ 1 (HSV-1), som primärt drabbar munhålan och svalgningen. Symptomen innefattar små, smärtsamma blåsor eller vesiklar på röd, öm och svullen slimhinnor i munnen och/eller på tungan. Dessa blåsor kan spricka och bilda sår som kan vara smärtsamma och försvåra för personen att äta, dricka och tala. Andra symtom kan inkludera feber, huvudvärk, svullnad i lymfknutorna och sänkt aptit.

Infektionen sprids oftast via direkt kontakt med infekterade blåsor eller slemhinnor, men kan också spridas genom droppar från andning eller saliv. Efter första smittotillfället ligger viruset latent i kroppen och kan åter aktiveras under perioder av stress, sjukdom eller nedsatt immunförsvar, vilket kan leda till återfall av herpetisk stomatit.

"Candida, oral" refererer til en infeksjon i munhålan orsakad av svamparten Candida albicans eller andra arter av släktet Candida. Den vanligaste formen av denna infektion kallas sönderfall i munnen (orals thrush) och visar sig som vitaktiga beläggningar på tungan, kinderna och insidorna av kinderna. Andra typer av orala candida-infektioner kan ge upphov till röd, smärtsam eller svedande munhåla.

Faktorer som ökar risken för en oral candida-infektion inkluderar: användning av kortikosteroider eller andra immunosuppressiva läkemedel, diabetes, HIV/AIDS, cancerbehandling, rökning och dålig oral hygien.

Behandlingen för en oral candida-infektion kan innefatta användning av antimykotiska mediciner som klotrimazol eller nystatin, som kan tas som tabletter, geléer eller munspray. I vissa fall kan systemiska behandlingar med orala läkemedel vara nödvändiga. För att förebygga återkommande infektioner rekommenderas god oral hygien och undvikande av riskfaktorer såsom rökning och dålig näringsintag.

'Tandvård för kroniskt sjuka' refererar inte till en specifik medicinsk definition, utan snarare till en viss aspekt av tandvården som fokuserar på att ge vård och behandling till personer med kroniska sjukdomar. Kroniskt sjuka är ofta mer mottagliga för muntliga problem, såsom tandsmärtor, karies, parodontit och torr mun, som kan påverka deras allmänna hälsostatus och kvalitet på livet. Därför är det viktigt att erbjuda speciella preventiva åtgärder, regelbundna undersökningar och behandlingar för denna patientgrupp.

Exempel på kroniska sjukdomar som kan kräva särskild tandvård inkluderar diabetes, hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, neurologiska störningar och autoimmuna sjukdomar. Tandvården för kroniskt sjuka kan involvera samarbete mellan tandläkare, läkare och andra hälsoprofessionella för att garantera att patienten får den bästa möjliga vården och att behandlingar koordineras med deras allmänna hälsostatus.

Tandköttstumörer (odontogenic tumors) är en benämning på en grupp sällsynta till återkommande, godartade eller elakartade tumörer som har sitt ursprung i odontogent vävnad, det vill säga tandkött, käkben och tandbrosk. Tandköttet är ett speciellt slags broskvävnad som omger tändernas rötter och hjälper till att bilda och underhålla dem.

Det finns många olika typer av tandköttstumörer, men de flesta är godartade (icke elakartade) och växer långsamt över tid. Några exempel på vanliga former av godartade tandköttstumörer inkluderar:

1. Ameloblastom: Denna typ av tumör utgår från ameloblastcellerna, som annars hjälper till att bilda emaljen på tänderna. Ameloblastomer är oftast lokaliserade i underkäken och kan vara väldefinierade eller infiltrerande i sin tillväxt.
2. Odontom: Detta är en blandning av tandkött och tandbroskvävnad, som ofta bildar små, välavgränsade knölar eller cystor i käken. De flesta odontomer upptäcks hos barn och unga vuxna och är vanligtvis godartade, men kan i sällsynta fall vara elakartade.
3. Adenomatoid odontogenic tumor (AOT): Denna typ av tandköttstumör utgår från epitelceller som annars hjälper till att bilda tandemaljen och tandkörteln. AOT är oftast lokaliserade i överkäken och tenderar att växa långsamt över tid.

Elakartade (maligna) tandköttstumörer är mycket ovanligare än sina godartade motsvarigheter, men kan inkludera cancerformer som ameloblastisk carcinom och primärt intraosseär odontogen karzinom. Dessa typer av tumörer kräver aggressiv behandling, ofta kirurgi följt av strålbehandling eller kemoterapi.

I allmänhet är prognosen för de flesta godartade tandköttstumörerna mycket god efter att de har opererats bort. Dessa tumörer tenderar att växa långsamt och sällan sprider sig till andra delar av kroppen. Vissa typer av tandköttstumörer, som ameloblastom, kan dock ha en tendens att återkomma efter behandling, så det är viktigt att patienten följs upp regelbundet av en oral- och maxillofacial kirurg eller en tandläkare specialiserad på munhåla och ansiktskirurgi.

"Munslemhinna" är ett medicinskt begrepp som refererar till den bakre delen av munhålan, omedelbart bakom de övre framtandens tandfästning. Det är en del av det svalgöppning (farynx) och innehåller muskler och slemhinna som hjälper till att svälja mat och skydda luftvägarna. Munslemhinnan kan bli inflammerad eller irritierad, vilket kallas för "faryngit", och detta är vanligtvis orsakat av en infektion eller irritation.

"Stomatitis aphthosa" er en betegnelse for en særlig type aphtøs, der viser sig som små, smertefulde, ulcérerede hinder (sår) i mundhulen. Disse aphtøser kan forekomme alene eller i grupper og kan være forbundet med en række forskellige faktorer, herunder stress, hormonelle ændringer, skade på mundhulens slimhinde, eller som en bivirkning af visse mediciner. De fleste aphtøser af denne type vil typisk helbrede sig selv indenfor to uger, men i mere alvorlige tilfælde kan behandling være påkrævet for at lindre smerterne og forebygge infektioner.

Lichen planus, oral, är en kronisk inflammatorisk hud- och slemhinnesjukdom som kan drabba munhålan. Den orala formen av lichen planus karaktäriseras vanligtvis av vita, nätliknande förändringar på slemhinnan (till exempel på tungan, kindern eller munslemhinnan), men kan även yttra sig som rodnad, små blåsor eller sår. Sjukdomen orsakas av en överdriven immunreaktion och kan vara kopplad till andra autoimmuna sjukdomar. Symptomen kan inkludera smärta, irritation eller smakförändringar i munhålan. Behandlingen kan bestå av lokal behandling med kortikosteroider eller systemiska immunosuppressiva läkemedel.

Parodontala sjukdomar är en grupp av infektionssjukdomar som drabbar strukturer kring tänderna, såsom tandkött, käkben och bindväv. De två vanligaste formerna av parodontalsjukdomar är gingivit (tandköttsinflammation) och parodontit (parodontalbesked). Gingivit orsakas av plack och smittämnen som ansamlas vid tänderna och kan leda till blödande, svullnad och rödaktighet av tandköttet. Om gingivit inte behandlas kan den utvecklas till parodontit, där inflammationen sprider sig till djupare delar av munhålan och orsakar skada på käkbenen och bindväven som håller tänderna på plats. Parodontalsjukdomar kan leda till tandlossning, onormala rörelser i tänderna och i vissa fall även allvarligare systemiska hälsoproblem. Riskfaktorer för parodontalsjukdomar inkluderar tobaksrökning, diabetes, vissa mediciner, ålder, genetik och dålig oral hygien.

Pemphigus är en grupp sällsynta, autoimmuna hudsjukdomar som karaktäriseras av blåsor och sår på huden och slemhinnor. Det uppstår när kroppens immunsystem producerar antikroppar som attackerar desmosomer, de proteiner som håller samman hudceller (keratinocyter). Detta orsakar en separation av cellerna från varandra, vilket resulterar i blåsor och sår.

Det finns två huvudtyper av pemphigus:

1. Pemphigus vulgaris: Den vanligaste formen av sjukdomen, som ofta drabbar munnen och andra slemhinnor innan den sprider sig till huden. Blåsorna är vanligtvis stora, flata och lätta att bryta på.
2. Pemphigus foliaceus: Denna form av sjukdom drabbar huvudsakligen huden och orsakar mindre, skorpbildande blåsor som är svårare att bryta än de hos pemphigus vulgaris.

Båda formerna av pemphigus kan vara livshotande om de inte behandlas korrekt. Behandlingen innefattar vanligen immunosuppressiva läkemedel som minskar aktiviteten hos det överaktiva immunsystemet, samt lokal vård av sår och blåsor för att förebygga infektioner.