Organiska guldföreningar är kemiska föreningar där guldatomerna är direkt bundna till kolatomer i en organisk ligand, vanligtvis genom koordinationsbindningar, och kan inkludera komplexa strukturer som metallocen-liknande system.
I en enkel medicinsk betydelse kan 'fosforaner' definieras som organiska föreningar som innehåller en fosforester grupp (–PO3H2). Dessa föreningar är viktiga i kroppen eftersom de spelar en roll i energimetabolismen, speciellt som en del av ATP (adenosintrifosfat), och också i strukturella komponenter som DNA och RNA. Fosforaner kan också ingå i sockerarter, lipider och proteiner.

I medicinsk kontext, refererar "organiska guldföreningar" till kemiska föreningar där guldatomar är bundna till kol-baserade organiska strukturer. Dessa föreningar har fått ett stort intresse inom biomedicinsk forskning på grund av guldets unika egenskaper, såsom dess biokompatibilitet, låga toxicitet och katalytiska aktiviteter.

Exempel på organiska guldföreningar inkluderar auranofin, ett läkemedel som används för behandling av reumatoid artrit, och diverse guldkomplex med farmakologisk potential, såsom GNPs (guldnanopartiklar) och Au(III)-komplex. Dessa föreningar har visat potential inom områden som cancerterapi, antiinflammatorisk behandling och neuroskyddande terapier.

'Fosforaner' är ett samlingsnamn för organiska föreningar som innehåller en fosfatgrupp (PO43-) och som är derivat av fosorsyra. De kan delas upp i tre grupper:

1. Esterfosforaner, där fosfatgruppen är bundet till en alkoholgrupp (-OH). Exempel på detta är DNA och RNA, som är viktiga beståndsdelar i levande celler.

2. Anhydrider av fosforsyra, där två hydroxylgrupper (-OH) har ersatts av en oxygenatom (-O). Exempel på detta är fosforsyramonoester och -diester.

3. Amidofosforaner, där en eller flera hydroxylgrupper (-OH) har ersatts av en aminogrupp (-NH2, -NHR eller -NR2). Exempel på detta är fosfokreatin och ATP (Adenosintrifosfat), som är en viktig energibärare i levande celler.

Fosforaner har många viktiga funktioner i levande organismer, bland annat som energibärare, strukturella komponenter och signalsubstanser.