Ortodonti
Tandreglering
Tandreglering, interceptiv
Tandregleringshjälpmedel
Bettfel
Tandreglering, preventiv
Design av tandregleringshjälpmedel
Ortodontiska trådar
Tandförflyttning
Tungvanor
Tand, icke-erupterad
Orthodontic Anchorage Procedures
Huvudmätning
Tandvårdsforskning
Bett
Ortodontiska bågfästen
Orthodontic Space Closure
Bettanalys
Rostfritt stål
Tandläkarsällskap
Open Bite
Dentalestetik
Tandlegeringar
Tandmodeller
Oralkirurgi
Tandvårdsspecialiteter
Underkäke
Bettfel, Angle-klass II
Hörntand
Vårdplanering
Overbite
Tandregleringshjälpmedel, förankrade
Gomvidgningsteknik
Artificiell saliv
Artikulatorer
Panoramaradiografi
Oralkirurgiska tekniker
Rotresorption
Vidareutbildning, tandläkare
Maxilla
Korrosion
Digital dental radiografi
Dentala cement
Framtand
Volymtomografi
Tandframbrott, ektopiskt
Utmärkelser och priser
Bettfel, Angle-klass III
Titan
Kollegial granskning inom hälso- och sjukvård
Vertikaldimension
Främre kindtand
Ansiktsben
Le Forts osteotomi
Materialprovning
Glasjonomercement
Debonding
Dental belastningsanalys
Barnodontologi
Nickel
Dental bonding
Hartscement
Munhygien
Kindtand
Tandläkarstuderande
Tandutdragning
Statistik, icke-parametrisk
Tidskrifter, principer
Ortodonti är en specialitet inom tandvård och käkkirurgi som handlar om prevention, diagnostisering och behandling av tandsättningar och ansiktsanatomiska oregelbundenheter. Ordet 'ortodonti' kommer från de grekiska orden 'orthos' som betyder rät och 'odous' som betyder tand.
Ortodontisten behandlar missfall i tändernas position, avstånd mellan tänderna och oregelbundenheter i käken genom användning av en rad olika metoder såsom fasta och lösa ortodontiska apparater, som exempelvis tandställ, brackets och skruvar. Behandlingarna kan vara riktade till barn, ungdomar eller vuxna och har som syfte att korrigera tandsättningar, förbättra käkmekaniken, förebygga skador på tänderna och förbättra det estetiska utseendet.
'Tandreglering' er en behandlingsmetode innen tannlegering, der man bruker fastgjorte enheter for å justere stillingen og funksjonen til tennene. Dette gjøres vanligvis for å korrigere ulike typer av tannfeil, som kan føre til problemer med kjenning, spisning, tale eller æstetikk.
En tandreglering består vanligvis av to dele: en fast del som er fiksert til tennene og eventuelt et par bevegelige deler som brukes til justeringen. Den fastgjorte delen kan være fremstilt av metall, keramikk eller transparante materialer, og inneholder ofte en slags gangsystem som lar behandleren justere tennene gradvis over tid.
Det er vanlig å se barna og unge mennesker med tandregleringer, men også voksne kan benytte seg av denne type behandling. Tandreglering kan være en investering i en bedre tannhelse og økt selvverv, siden riktig stilling og funksjon av tennene kan føre til forbedret munnhygiene, lavere risiko for skader på tennene og eventuelt forebygge behovet for ytterligere tannbehandling i fremtiden.
Interceptiv tandreglering är en form av preventiv tandvård som utförs under uppväxtperioden för att korrigera oönskade tandsymtom och bettfunktioner innan de blir mer allvarliga eller permanenta. Den innebär ofta användning av remedier såsom skruvar, spikar, plattor eller utbuktningar för att leda tillväxten och positionen hos enskilda tänder eller käkar.
Syftet med interceptiv tandreglering är att:
1. Korrigera dålig kontakt mellan över- och underkäken (överbett/underbett).
2. Rätta till onormala bettfunktioner, såsom sugitande på tummen eller tungsryckningar.
3. Förhindra skador på permanenta tänder som växer in under milkänderna.
4. Korrigera dålig tandpositionering som kan leda till onormal slitage och skada på tänderna.
5. Förebygga eller mildra allvarliga tand- och käkproblem i framtiden, såsom tandlossning och TMJ-störningar (temperomandibulära störningar).
Interceptiv tandreglering bör utföras av en ortodontist eller en tandläkare med specialistutbildning inom området. Den är vanligtvis mer kostnadseffektiv och mindre invasiv än att vänta till den permanenta tandregleringen behövs, eftersom det då kan krävas mer omfattande behandlingar för att korrigera de underliggande problemen.
"Tandregleringshjälpmedel" är en översättning av den medicinska termen "Dental Regulatory Aids". Detta kan också ställas in i sammanhang med den engelskspråkiga termen "Dental Appliances", som är mer allmänt använd.
Enligt Medicinska Ordboken (MIMS) definieras dentalregleringshjälpmedel som:
"En apparat eller enhet som placeras i munnen för att behandla, korrigera eller förebygga olika tillstånd relaterade till tänderna och/eller käkarna. Exempel på dentalregleringshjälpmedel innefattar t.ex. tandställ, tuggapparat, tandspråkshållare, nattskydd (skyddsplattor), ortodontiska apparater och proteser."
Således är dentalregleringshjälpmedel en bred kategori av medicinska produkter som används för att hjälpa till att lösa problem med tänder, käkar och käkmuskulatur.
I'm sorry for the confusion, but "Bettfel" doesn't seem to be a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or dialect. Could you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.
'Tandreglering, preventiv' refererar till användning av ortodontiska enheter eller apparater för att korrigera tandsättning och/eller käkpositionering hos barn och vuxna, med syfte att förebygga potentiala eller befintliga tänder- och käkmålningar samt förbättra munhälsa, funktion och estetik. Preventiv tandreglering kan involvera användning av enheter som skruvar, gummiband, brackets, hakar eller transparenta skal, beroende på den individuella behandlingsplanen. Denna typ av preventiv vård bör inledas så tidigt som möjligt för att optimera resultat och minska behandlingstiden.
"Design of orthodontic appliances" refers to the process of creating medical devices used in orthodontics, a branch of dentistry focused on the treatment of teeth and jaw irregularities. These appliances are designed to align teeth, correct bite issues, and improve the function and appearance of a patient's smile.
The design process involves several steps, including:
1. Assessment: The orthodontist evaluates the patient's dental condition, takes X-rays, photographs, and impressions of their teeth to create a detailed treatment plan.
2. Design: Based on the assessment, the orthodontist designs an appliance that will achieve the desired results. This may include traditional braces, clear aligners, palatal expanders, or other specialized appliances.
3. Fabrication: The design is then sent to a dental laboratory where technicians fabricate the appliance using materials such as metal, plastic, or ceramic.
4. Fitting: Once the appliance is ready, the orthodontist fits it to the patient's teeth and makes any necessary adjustments to ensure proper fit and function.
5. Follow-up: The orthodontist will monitor the patient's progress throughout treatment and make any necessary adjustments to the appliance as needed.
The design of orthodontic appliances requires a thorough understanding of dental anatomy, biomechanics, and materials science. It is a critical component of orthodontic treatment that can significantly impact the success of the therapy and the patient's overall oral health.
Ortodontiska trådar, även kända som ortodontiska arcbuer eller stångar, är en del av den fasta ortodontiska apparaten som används inom ortodonti för att rätta till tänder och/eller käkar. De är smala metalltrådar som är fastsatta på tänderna med hjälp av band eller bindklammer. Trådarna appliceras i olika vinklar och lägen för att skapa en kontinuerlig kraft som leder till rättning av tändernas position och eventuellt även käkrelationen.
Det finns olika typer av ortodontiska trådar, bland annat rundtrådar, flattrådar och självliggande trådar. Rundtrådar används ofta till att börja med i behandlingen, medan flattrådar kan erbjuda mer kontroll över kraftfördelningen under senare stadier av behandlingen. Självliggande trådar är utformade för att gradvis ändra form och kraftnivå under behandlingen.
Ortodontisk tråd används ofta tillsammans med andra ortodontiska apparater, såsom brackets, expansorer eller skruvar, för att uppnå de önskade resultaten i en individuell behandlingsplan.
'Tandförflyttning' (engelska: 'tooth movement') är inom tandvården och ortodonti processen där en eller flera tänder flyttas från sin ursprungliga position i käken till en ny position. Detta uppnås vanligtvis genom användning av en ortodontisk apparat, såsom en fast eller lös spake, som utövar en kontinuerlig kraft på tanden för att gradvis förflytta den över tiden. Tandförflyttning kan också ske naturligt under puberteten när käken växer och tänderna justeras i position.
Den mest vanliga orsaken till tandförflyttning är att korrigera en onormal bithållning eller för att förbättra ett persons estetiska utseende. Andra anledningar kan vara att skapa plats för en extra tand, att stänga gap mellan tänderna eller att justera tänders position efter en tandläkareingrepp som till exempel en rotkanalbehandling eller en tandextraktion.
Tandförflyttning kan vara ett långvarigt och komplext förfarande beroende på hur mycket tanden måste flyttas och vilken typ av ortodontisk apparat som används. Det är viktigt att följa din tandläkares eller ortodontists instruktioner noggrant för att säkerställa en framgångsrik behandling och undvika komplikationer såsom skada på tänderna, käken eller kringliggande vävnader.
'Tungvanor' (eller 'dysphagia') är ett medicinskt tillstånd där en person har svårigheter eller smärtor vid förtärandet av mat eller dryck. Det kan bero på problem med någon del av sväljprocessen, som att musklerna i mun, hals eller matstrupe inte fungerar korrekt, nedsatt känsel i svalget eller neurologiska sjukdomar. Tungvanor kan också orsakas av strukturella problem såsom stenar, tumörer eller skador på svalgvävnaden. Tillståndet kan vara farligt om det leder till att mat och dryck kommer in i luftstrupen istället för magen, vilket kan orsaka lunginflammation.
Enligt medicinskt vett betyder "tand, icke-erupterad" att en tand inte har brutit igenom slemhinnan i munhålan och inte är synlig vid vanlig inspektion. Det kan också kallas för en "obruten tand" eller "icke-exponerad tand". Dessa icke-erupterade tänder kan vara i olika stadier av utveckling och kan vara belägna i benet under tuggmusklerna, innanför andra tänder eller inbäddade under skikt av mjukvävnad. Ibland kan det behövas utföra röntgenundersökningar för att fastställa positionen och utvecklingen av en icke-erupterad tand.
'Orthodontic anchorage procedures' är ett samlingsbegrepp inom ortodonti som refererar till metoder och tekniker som används för att kontrollera och stabilisera de tänder eller strukturer i munnen som agerar som "ankar" under en ortodontisk behandling.
Ankare är någon form av fast, oföränderlig struktur som används för att få rörelse på andra tänder eller delar av tandregeln. Det kan vara en enskild tand, ett antal tänder, en implantat, en miniplatta eller en speciell apparat.
Ortodontisk anchorage procedures kan involvera användning av olika typer av band, bågar, skruvar och andra tillbehör för att stabilisera ankaret så att det inte rör sig när de omgivande tänderna flyttas. Detta hjälper till att uppnå en effektivare och mer kontrollerad rörelse av tänderna under behandlingen.
Exempel på olika typer av ortodontisk anchorage procedures inkluderar:
* Tandankare: Användning av en eller flera tänder som ankare för att röra på andra tänder.
* Skelettala ankar: Användning av en implantat, miniplatta eller annan struktur som är fäst i käken för att agera som ett fast underlag för att röra på tänderna.
* Absorberande ankare: Användning av en speciell apparat eller material som absorberar kraften från rörelsen av tänderna och hjälper till att stabilisera ankaret.
I allmänhet är ortodontisk anchorage procedures viktiga för att uppnå en framgångsrik och effektiv ortodontisk behandling, eftersom de hjälper till att kontrollera rörelsen av tänderna och säkerställa att de placeras i rätt position.
"Huvudmätning" (eng. "head measurement") är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva olika metoder för att mäta olika aspekter av en persons huvud. Det kan inkludera mått på olika delar av huvudet, såsom omkretsen runt pannan, nacken eller hjässan, längden och bredden på huvudet, samt avståndet mellan olika anatomiska landmärken på skallen.
En vanlig metod för huvudmätning är att mäta omkretsen runt största delen av hjässan (occipitofrontalialomfång), som ofta används för att bedöma barns utveckling och hälsa. Andra mått som kan tas inkluderar distansen mellan de två öronen (bitemporalavstånd) eller avståndet mellan överkanten av pannbenet och det bakre hörnet av skallen (nasion-occipitalavstånd).
Huvudmätningar kan användas för att diagnostisera olika medicinska tillstånd, som exempelvis hydrocefalus eller mikrocefali, och för att övervaka effekterna av behandlingar för dessa tillstånd. De kan även användas inom antropologi och arkeologi för att studera människans evolution och variation i olika populationer.
"Tandvårdsforskning" (odontologisk forskning) är ett samlingsbegrepp för vetenskapliga studier och undersökningar som fokuserar på munhälsa, tänder, käkar och relaterade sjukdomstillstånd. Det inkluderar bland annat forskning om preventiva metoder, diagnostiska procedurer, terapeutiska behandlingar och etablerande av riktlinjer för tandvård. Forskningen bygger på olika discipliner som anatomi, fysiologi, kemi, biologi, beteendevetenskap och epidemiologi. Målet är att förbättra munhälsa, förebygga sjukdomar och utveckla effektiva behandlingsmetoder inom tandvården.
'Bett' er en betegnelse for et sykeleiebed, det vil si en plass i et sykehus hvor en pasient ligger og soves. Ordet kommer fra oldengelsk og betytt "seng". I medicinsk sammenheng kan 'bett' også referere til en diagnose eller behandling som en pasient får, men det er mindre vanlig.
Ortodontiska bågfästen, även kända som ortodontiska bands eller ortodontiska bandage, är en typ av fastgörningsmaterial som används inom ortodontin (tandläkaryrket som handhar rätning av tänder och korrektion av ansiktskonturer). De är små metallringar som placeras runt en eller flera tänder för att ge ett fast grepp åt olika typer av ortodontiska apparater, till exempel bracketsbågar eller headgear. Bågfästen är ofta gjorda av rostfritt stål och formas efter tändernas specifika storlek och form för att säkerställa en stabil och effektiv fastgörning. De kan vara permanent fästade till tänderna under hela behandlingen eller temporärt fästas och avlägsnas under behandlingens gång beroende på ortodontisten val och typen av behandling som ska ges.
'Orthodontic space closure' refererar till den process där en tandortal framtill eller bakom en annan tand stängs genom att använda sig av ortodontiska apparater, såsom brackets eller skruvar. Detta görs vanligen för att korrigera en malokklusion (en felställd tandbit) eller för att stänga luckor mellan tänderna som orsakats av tandsmissingar eller extra tänder. Genom att gradvis flytta tänderna närmare varandra och eventuellt extrahera överflödiga tänder, kan ortodonten åstadkomma en jämn och korrekt positionerad tanduppsättning.
"Spinal cord analysis" or "spinal column analysis" would be more accurate translations of "Bettanalys" to English from Swedish, as "bett" in Swedish refers to the spine or spinal column. However, I believe you are looking for a definition of "bed analysis," not "spinal column analysis."
A bed analysis, also known as a pressure mapping assessment, is a medical evaluation used to determine the pressure distribution and interface forces between a person's body and the support surface (such as a mattress or wheelchair cushion) they are lying on. This information helps healthcare professionals choose appropriate support surfaces that can prevent or alleviate pressure injuries, also known as bedsores or pressure ulcers.
During a bed analysis, sensors placed between the person's body and the support surface measure the amount of pressure applied to various points on the body. The resulting data is then analyzed to identify high-pressure areas that may require additional padding or repositioning to reduce the risk of pressure injuries. This type of assessment is particularly important for individuals who are bedridden, have limited mobility, or spend extended periods in a seated position.
Rostfria stål, även känt som rostskyddat stål eller insegligt stål, är en legering av järn och kol där kromhalten är minst 10,5%. Kromet ger stålet en passiv oxidskikt som skyddar ytan från korrosion genom att bilda ett hårfint oxidskikt (Fe2O3) när det utsätts för syre. Denna skikt är självrepanderande, vilket betyder att den återbildas om den skadas eller avlägsnas. Andra vanliga legeringsämnen inkluderar nickel, molybden och mangan, som alla bidrar till stålets mekaniska egenskaper och korrosionsbeständighet. Rostfria stål används ofta inom konstruktion, maskinbyggnad och medicinsk utrustning på grund av sin höga hållbarhet och motståndskraft mot korrosion.
'Ansiktsutveckling' er en medisinsk term som oftest brukes i forbindelse med behandling av barn med cerebral pares (CP) eller andre tilstander som kan påvirke barnets evne til å kontrollere ansiktets muskler.
Ansiktsutveckling refererer til barnets evne til å uttrykke seg med ansiktet, inkludert evnen til å smile, synke kindene, puste ut munnens laper og andre ansiktsmuskelbevegelser.
For barn med cerebral pares kan ansiktsutveckling være utilstrekkelig på grunn av skader på de dele av hjernen som styrer ansiktets muskler. Dette kan føre til at barnet har vanskeligheter med å spise, drikke og tale.
Behandlingen av ansiktsutveckling inkluderer ofte fysioterapi, logopedi og eventuelt kirurgiske inngreps som kan hjelpe barnet til å forbedre kontrollen over sine ansiktsemuskelbevegelser.
Tandvårdsjournaler, även kända som dental journaler eller odontologiska journaler, är publikationer som innehåller artiklar och forskningsrapporter relaterade till tandvård och oral hälsa. Dessa journaler täcker ett brett spektrum av ämnen, inklusive klinisk tandvård, dentalteknik, ortodonti, oral patologi, parodontologi, preventiv tandvård, oral kirurgi och andra relaterade områden. De publicerade artiklarna kan vara originalforskning, systematiska översikter, metaanalyser, kasuistik, tekniska rapporter eller redaktionella kommentarer. Tandvårdsjournaler är en viktig källa till information och forskningsrapporter för odontologer, tandläkare, forskare, studenter och andra yrkesverksamma inom oral hälsa.
"Tandläkarsällskap" är ett samfund eller en organisation som samlar tandläkare och odontologer för att främja kunskapsutbyte, forskning, utbildning och etik inom odontologi. Syftet är ofta att stödja professionell utveckling, höja behandlingsstandarderna och främja tandhälsa hos allmänheten. Många länder har sina egna nationella tandläkarsällskap, men det finns också internationella tandläkarsällskap som verkar över gränserna.
I'm happy to provide a medical definition of an "open bite."
An open bite is a type of malocclusion, which refers to a misalignment or mismatch of the teeth when the jaws are closed. In an open bite, the upper and lower teeth do not make contact with each other in the front portion of the mouth when the jaws are brought together. This results in a space or gap between the biting surfaces of the front teeth.
An open bite can have various causes, including thumb sucking, tongue thrusting, prolonged use of pacifiers or bottles, and abnormal jaw development. It can lead to several problems, such as difficulty with chewing and speaking, increased risk of tooth decay due to improper biting forces, and aesthetic concerns. Treatment for an open bite typically involves orthodontic intervention, which may include braces, appliances, or even surgery in severe cases.
"Dental aesthetics" er en del av tannhelsetannteknikken som handler om å forbedre utseendet på tennene og smiledet. Dette kan innebære behandlinger som tannbleking, skjæring av tannkantene (skilling), plassering av false tenn (proteser) og andre behandlinger som forbedrer formen, størrelsen, posisjonen og fargen på tennene. Dental aesthetics er en gren av dentallæren som kombinerer medskjønnhetsprinsipper med tannhelseteknikken for å forbedre tannenes utseende og funksjon.
'Tandlegeringar' är en typ av tandbehandling där en legering, oftast gjord av metall som till exempel guld eller en kombination av metaller och keramer, fästs på tanden. Legeringen kan användas för att reparera en skadad tand, att skydda en delvis ursliten tand från ytterligare slitage eller att förankra en tandprotes. Tandlegeringar kan också användas i estetiska syften för att förbättra utseendet på tänder.
'Fingersugning' är en metod för att uppskatta nivåerna av glukos (socker) i blodet. Den innebär att man sticker fingret för att få en droppe blod, som sedan appliceras på en teststrimma. Teststrimman är kopplad till ett glukometrar läseinstrument, som visar hur mycket glukos som finns i den enskilda droppe blod. Fingersugning används ofta av diabetiker för att regelbundet övervaka sina blodsockernivåer och behandla sitt tillstånd.
'Tandmodeller' er en uformell betegnelse for modeller af tænder, som oftest anvendes i den dentale og maxillofaciale medicin og tandlægefaglighed. De kan være fremstillet af forskellige materialer, herunder metal, voks, gips eller digitale modeller.
Tandmodellerne er nøjagtige kopier af patientens tænder og/eller kæbeben, der anvendes til en række formål, herunder:
1. Diagnostisk brug: Tandmodeller kan hjælpe med at identificere eventuelle abnormiteter, skader eller sygdomme i tænderne og kæbebenet.
2. Planlægningsbrug: De anvendes ofte til at planlægge behandlinger, herunder fremstilling af tandsæt, orthodontiske behandlinger, implantater osv.
3. Undervisningsbrug: Tandmodeller er værdsatte undervisningsværktøjer i tandlægeuddannelser og andre dentale uddannelser.
4. Forskningsbrug: De anvendes også i forskning, herunder til at teste nye behandlingsmetoder eller materialer.
I korthed er 'Tandmodeller' præcise reproduktioner af patientens tænder og/eller kæbeben, der anvendes til en række formål inden for den dentale og maxillofaciale medicin og tandlægefaglighed.
Oral kirurgi (tandkirurgi) är en specialitet inom stomatologi och maxillofacial kirurgi som fokuserar på diagnostisering, preventiv behandling och korrigering av olika former av mjuk- och hårt vävnadsskador, defekter och sjukdomar i munhålan, ansiktet och käken. Detta kan inkludera tands extraheringar (tandutdragning), behandling av käkkelkfrekvenser, implantatplacering, tumörkirurgi, korrigering av missbildningar och trauma i ansiktet och käken. Oral kirurger har specialiserad träning inom området och arbetar ofta tillsammans med andra tand- och medicinska specialister för att ge patienterna komplett och högkvalitativ vård.
Tandvårdsspecialiteter är avancerade områden inom tandvården som kräver extra utbildning och kompetens. Enligt den Europeiska rådsrekommendationen från 1997 erkänns följande nio specialistområden inom tandvården:
1. Endodonti: Behandling av komplicerade tandrot och nervbehandlingar.
2. Parodontologi: Behandling av sjukdomar i tandkött och käkben.
3. Ortopedisk tandvård: Behandling av skallgångs- och tandsjukdomar hos barn, ungdomar och vuxna med behov av särskild omhändertagande.
4. Protesisk tandvård: Tillverkning och införande av tandproteser för att ersätta saknade tänder eller skador på tänder och/eller käkar.
5. Konserverande tandvård: Behandling och återställning av skadade tänder, inklusive fyllningar, kronor och broar.
6. Oral kirurgi: Kirurgiska ingrepp i mun, ansikte och käkar, till exempel tandsugning, cyst- och tumörbehandling.
7. Oral medicin: Diagnostisering och behandling av sjukdomar som påverkar munhålan och relaterade strukturer.
8. Ortodonti: Korrektion av tandsättning och käkpositioner med hjälp av fasta eller lösa ortodontiska enheter.
9. Radiologi: Användning av bilddiagnostik för att undersöka mun, ansikte och käkar.
En tandläkare som vill specialisera sig inom ett av dessa områden måste genomgå en extra utbildning som vanligtvis tar minst tre år efter specialistexamen. Efter det kan de kalla sig för specialist inom det aktuella området.
'Underkäke' är den undre delen av munhålan som bildar käken och består av ett par ben, mandibulan, som är det starkaste benet hos människan. Underkäken hjälper till att forma munhålan, stödjer tänderna i underkäken och är involverad i käkmuskulaturen som används vid exempelvis äta, tala och andas.
Den medicinska termen "Betteford-klassen II" används sällan inom tandvård och ortodonti. Det är möjligt att du menar den mer etablerade klassificeringssystemet för skallandets position, som kallas Angle-klassifikationen av skallrelationer.
I Angle-klassifikationen av skallrelationer betecknar Klass II en retrognatisk relation mellan överkäken och underkäken, vilket innebär att underkäken är positionerad bakom den ideala positionen i förhållande till överkäken. Detta kan leda till en övertäckning av överkäken av underkäken när munnen är stängd, och det kan finnas en mer uttalad bitvis kontakt på de bakre tänderna.
Det finns två typer av Klass II malokclusioner: Klass II division 1 och Klass II division 2. I Klass II division 1 är den främre tandraden normalt positionerad eller kan vara något framskjuten, medan överkäken har en mer uttalad retrognatisk relation i förhållande till ansiktet. I Klass II division 2 är den främre tandraden retruperad och lägre placerad, vilket ger ett mer tvåspetsigt utseende på profilen.
En medicinsk definition av 'hörntand' (latin: dens caninus) är en form av permanent tand, vanligen den första i överkäken (maxillan), som har en spetsigare och längre form än de andra framtänderna. Hos människor är hörntanden normalt sett fyra till antalet, två i överkäken och två i underkäken (mandibulan). De används huvudsakligen för att bita och skär föda, men kan även spela en roll vid social interaktion genom att exempelvis visa dominans.
'Vårdplanering' är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen av att skapa en individuell, strukturerad och samordnad plan för den medicinska vården och omsorgen för en patient. Denna plan utformas vanligen i samarbete mellan patienten, eventuella anhöriga och en multidisciplinär team av vårdpersonal, såsom läkare, sjuksköterskor, fysioterapeuter och socialarbetare.
En vårdplan innehåller ofta mål för behandlingen, tidsramar, metoder för utvärdering och eventuella justeringar samt specifikationer om medicinska behandlingar, rehabiliteringsprogram, livsstilsförändringar och sociala stödåtgärder. Den är ämnad att garantera att patienten får den bästa möjliga vården och omsorgen, förbättra deras kvalitet på livet och främja deras autonomi och delaktighet i vården.
Vårdplanering är en central del av den personcentrerade vården och bör vara flexibel och anpassningsbar till patientens specifika behov och ändringar i deras hälsotillstånd över tid.
En överbit är en tandpositionering där den övre framtandens (centrala incisors) överskuggar den nedre framtandens (centrala incisors) framkant när munnen är stängd. Detta skapar ett visst avstånd mellan de två tänderna och kan vara mer eller mindre uttalat. En överbit kan vara en normal variation i tanduppsättningen, men om det är alltför uttalat kan det leda till problem med käkmuskulatur, tal, andning och/eller bettfunktion.
"Alveolarproces" eller "alveolarutskott" är medicinska termer som refererar till en patologisk tillstånd där det förekommer abnormt växt av benvävnad (osteogenes) inne i lungornas alveoler, små luftfickor där gasutbyte sker vid andning. Detta kan leda till andningssvårigheter och andra respiratoriska komplikationer.
Alveolarproces kan förekomma som en komplikation av olika sjukdomar, exempelvis cystisk fibros (CF) eller granulomatös sjukdom, såsom sarkoidos. I vissa fall kan det även vara relaterat till långvarig användning av kortisoninhalatorer för att behandla lungsjukdomar som astma eller kronisk obstruktiv lungsjukdom (COPD).
Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever andningssvårigheter, hosta eller annan andningsrelaterad symptomatologi, för att fastställa diagnos och få behandling så snart som möjligt.
'Tandregleringshjälpmedel, förankrade' är en medicinsk term som refererar till en grupp ortodontiska enheter (tandregleringsapparater) som är fast förankrade till tänderna eller käkbenen. Dessa enheter används för att korrigera missbildningar, oregelbundenheter och positionering av tänder och käkar. Förankrade tandregleringshjälpmedel kan vara av olika typer, till exempel brackets (fasta plattor som fästes på yttre ytan av tänderna), lingualbrackets (fasta plattor som fästes på insidan av tänderna) eller metallband (ringar som omger en tand). Förankrade tandregleringshjälpmedel används ofta när mindre invasiva behandlingar inte är tillräckliga för att korrigera det ortodontiska problemet.
'Tandvårdslagstiftning' refererar till den samling av lagar, förordningar och regler som styr tändvården i ett visst land. Denna lagstiftning kan omfatta en rad olika aspekter av tandsvård, inklusive utbildnings- och licensieringskrav för tandläkare, praxisstandarder, patienträttigheter, receptbestämmelser och straff för olaglig praktik. Tandvårdslagstiftning kan också omfatta reglering av tandsvården som en del av landets hälsovårdssystem, inklusive frågor relaterade till finansiering och tillgänglighet.
Exempel på specifika lagar och förordningar som kan ingå i tandvårdslagstiftningen är:
* Utbildnings- och licensieringskrav för tandläkare och tandtekniker
* Krav på sterilitet och desinfektion i tandsartspraktiker
* Reglering av användning av vissa typer av läkemedel och anestesi
* Bestämmelser kring patientarnas rätt till informerad samtycke och konfidentialitet
* Krav på dokumentation och rapportering av vissa medicinska händelser
* Regleringar av reklam och marknadsföring inom tandsvården
Tandvårdslagstiftning kan variera kraftigt mellan olika länder, beroende på deras unika historiska, kulturella och politiska kontexter.
I medically framed context, 'gomvidgningsteknik' or 'debridement technique' refers to the removal of necrotic (dead), damaged, or infected tissue in a wound to prevent or treat infection and promote healing. This procedure is often performed in cases of severe wounds, burns, or ulcers to ensure that the remaining healthy tissue can heal properly. There are various debridement techniques, including:
1. Surgical debridement: Also known as sharp debridement, this technique involves the use of surgical instruments such as scalpels and scissors to cut away dead or damaged tissue.
2. Mechanical debridement: This method uses wound irrigation, whirlpool baths, or specialized equipment like ultrasonic debridement devices to remove debris and necrotic tissue from the wound.
3. Autolytic debridement: This technique relies on the body's natural enzymes and moisture to break down and reabsorb dead tissue in a wound. Moist dressings are used to create an ideal environment for this process.
4. Enzymatic debridement: In this method, topical enzymes are applied to the wound to dissolve and remove necrotic tissue.
5. Biological debridement: This technique uses maggots or other sterile insect larvae that feed on dead tissue while leaving healthy tissue intact.
6. Chemical debridement: Certain chemicals, like hydrogen peroxide or Dakin's solution, can be used to break down and remove necrotic tissue from a wound. However, this method is less commonly used due to potential damage to surrounding healthy tissue.
"Artificiell saliv" är en typ av substans som används för att ersätta och efterlikna den naturliga spegelsyra som produceras i munhålan. Den artificiella spegelsyran kan vara i form av gel, spray eller lozenges (smälta tabletter). Den används vanligtvis för att lindra torrhet i munnen, som kan orsakas av sjukdomar, behandlingar som strålbehandling, mediciner eller åldrande.
Den artificiella spegelsyran är ofta komponerad av en blandning av olika typer av fuktighetsbindande och smörjande ämnen, såsom glycerin, sorbitol och karboxymetylcellulosa. Dessa ämnen hjälper till att behålla fuktigheten i munhålan och skyddar den från torrhet och irritation. Vissa artificiella spegelsyror kan även innehålla smakämnen, sötningsmedel och konserveringsmedel för att förbättra smaken och hållbarheten.
Det är viktigt att notera att användning av artificiell spegelsyra inte ersätter den naturliga produktionen av spegelsyra i kroppen, men kan hjälpa till att lindra symtomen av torr mun.
"Artikulatorer" er en betegnelse for de dele i talapparatet som formes og beveges for å produsere tale. Disse inkluderer:
1. Underkaken (Mandibula): Denne beveger seg opp og ned og kan rotere rundt en akse.
2. Tungen (Tongue): Dette er en muskel som kan forms, beveges og plasseres for å hjelpe til med å produsere forskjellige lyder.
3. Kindtakene (Cheek): Disse er to muskler som holder maten inn i munnen og også hjelper til med å forme lydene under tale.
4. Overkaken (Maxilla): Denne beveger seg opp og ned sammen med underkaken for å hjelpe til med å forme lydene under tale.
5. Lungene (Lungs): Disse er ikke direkte en del av artikulatorane, men er likevel viktige for produksjonen av talelyder. De puster luft ut gjennom stemmebåndet (Vocal cords) for å produsere lyder.
Samtlige disse strukturene jobber sammen for å produsere tale, og feilfunksjon i noen av dem kan føre til artikulasjonsproblemer eller andre taleproblemer.
Den medicinska termen för "dental fotografi" är en metod för att använda kameror och bildbehandlingsprogram för att dokumentera täthet, struktur, läge och andra aspekter av tänder och munhåla. Detta kan användas för att hjälpa dentalpersonal att diagnostisera och planera behandlingar för tandsjukdomar, skada eller deformeriteter.
Det finns olika typer av dental fotografi, inklusive:
1. Intraorala fotografi: Fotografering av tänderna och munhålan från insidan av munnen med hjälp av en speciell typ av kamerauppsättning som är designad för att passa in i munnen.
2. Extraorala fotografi: Fotografering av ansiktet och huvudet utanför munnen, ofta används för att dokumentera skador, missbildningar eller andra problem som påverkar ansiktsstrukturen.
3. Makrofotografi: Används för att ta detaljerade bilder av små strukturer som tänder och tandfyllningar.
4. Skiktad fotografi: En metod för att kombinera flera bilder med olika skärpedjup för att skapa en enda, mycket detaljerad bild.
Dental fotografi kräver speciell utrustning och tekniker för att uppnå högkvalitativa resultat. Dentalpersonal som arbetar med dental fotografi bör ha tillräcklig träning och erfarenhet för att kunna hantera den tekniska aspekten av processen och producera användbara bilder för diagnostiska och behandlingsändamål.
En panoramaradiografi, även kallad panoramic radiography eller panorex, är en typ av röntgenundersökning som ger en tvådimensionell panoramasyntetisk bild av tändernas, käkbenens och ansiktsskelettets anatomiska strukturer. Den används vanligen inom tandvården för att undersöka tänder, käkar och käkmusklers position och hälsa, särskilt när man planerar komplexa tandbehandlingar som implantat, käkoperationer eller ortodontisk behandling.
I en panoramaradiograf roterar röntgenstrålarna runt patientens huvud medan dennes tänder och käkar förbli stilla. Detta möjliggör en klar visualisering av alla tänderna, käkbenen och närliggande strukturer på en enda film, istället för att behöva ta flera individuella röntgenbilder. Denna metod ger även en bättre överblick över patientens munhåla jämfört med traditionella intraorala röntgenbilder, och är därför användbar när det behövs undersöka potentiala problem som inte kan upptäckas under en vanlig tandröntgen.
Oralkirurgiska tekniker är metoder och procedurer som används inom oral kirurgi, en specialitet inom stomatologin (tandläkarvetenskapen) som handlar om diagnostisering, prevention och behandling av sjukdomar i mun, ansikte, huvud och hals. Några exempel på oralkirurgiska tekniker inkluderar:
1. Extraktion: Detta är en procedur där en tand eller flera tänder extraheras (tas bort) från käken.
2. Implantatplacering: En oralkirurgisk teknik som innebär att en titanimplantat fästes i käkbenet för att ersätta en rot av en tand som saknas.
3. Kirtelkirurgi: Detta är en metod där överskottig vävnad runt munnen, tungan eller kinderna avlägsnas för att lindra symptom som sår, smärta eller svullnad.
4. Tandrotsskyddande kirurgi: En teknik som används när en tand är skadad eller infekterad och riskerar att påverka den omkringliggande ben- och vävnadsstrukturen.
5. Preprotesisk kirurgi: Detta innebär att ben- och vävnaden formas och byggs upp för att stödja en tandprotes (en konstgjord tandsats).
6. Tumörkirurgi: En teknik som används för att ta bort goda eller onda tumörer i mun, ansikte, huvud och hals.
7. Trauma-behandling: Oralkirurger behandlar också skador på tänder, käkar och andra strukturer i munhålan som orsakats av trauma.
'Root resorption' refererar till en process där celler, ofta specifika typer av immunceller, bryter ner och bortför roten på en tand. Detta kan ske i samband med sjukdom eller skada, eller som en bieffekt av ortodontisk behandling (tandreglering). Det finns två huvudsakliga typer av rotresorption: externt resorbtion och intern resorbtion. Extern resorbtion inträffar när celler utanför tanden bryter ner roten, medan intern resorbtion sker när celler inuti tanden gör detsamma. Båda typerna av rotresorption kan leda till att tanden förloras om de inte behandlas.
"Vidareutbildning, tandläkare" refererar till den process där en utövande tandläkare fortsätter att utveckla och fördjupa sina kunskaper, färdigheter och kompetens inom ett specifikt område av tandvård efter att ha avlagt sin grundexamen. Detta kan involvera avancerad utbildning och träning i en viss subspecialitet som ortodonti, oral kirurgi, endodonti, pedodonti eller parodontologi. Målet är att förbättra patientvården, stärka den professionella kompetensen och uppnå högre nivåer av expertis och specialisering inom tandvårdyrket.
'Maxilla' är ett medicinskt term som refererar till den övre käken, vilket är en del av craniofaciala skelettet. Maxillan består av två ben som är sammanvuxna i mitten och bildar det övre centrala palatset och de övre tänderna. Varje maxilla innehåller även en hålighet, nämligen den övre öronnässkan (meatus acusticus externus), som leder till yttre örat. Maxillan är viktig för käkmobiliteten och bildar också en del av det ögonhålans rand (orbita).
'Korrosion' är ett medicinskt begrepp som kan användas för att beskriva den skadliga processen där kroppsvävnader, ofta särskilt hud och slemhinnor, successivt förstörs eller bryts ned av en främmande substans eller av kroppens egna celler. Exempel på korrosion inom medicinen kan vara hur magsyra långsamt bryter ned magmuskelns slemhinna, eller hur vissa kemoterapi-preparat kan orsaka hudskador genom att korrodera hudcellerna.
"Digital dental radiography" refers to a type of medical imaging that uses digital x-ray sensors to capture and store data instead of traditional photographic film. This technology allows for the quick and easy transmission, storage, and retrieval of images, as well as enhanced image manipulation capabilities such as magnification, contrast adjustment, and measurement tools. Digital dental radiography is commonly used in dental practices to diagnose and monitor a variety of oral health conditions, including tooth decay, gum disease, and jaw disorders. It exposes patients to lower levels of radiation compared to traditional film-based radiography.
Miniatyrisering (anglicism: "Miniaturization") är inom medicinen ett begrepp som ofta används för att beskriva den process där medicinska enheter, instrument eller tekniker blir mindre i storlek och/eller mer kompakta, samtidigt som de fortfarande uppfyller sin funktion lika väl eller bättre än sina större föregångare.
Exempel på miniatyrisering inom medicinen är:
1. Små medicinska implantat, till exempel pacemakers och defibrillatorer, som placeras under huden för att behandla oregelbundna hjärtrytmmer.
2. Mindre kirurgiska instrument, såsom endoskop, som möjliggör mindre invasiva operationer med snabbare återhämtning och lägre risk för komplikationer.
3. Små medicinska sensorer och enheter för att övervaka patienters hälsotillstånd kontinuerligt, till exempel glukosensorer för diabetespatienter eller syrakänsliga elektroder för att övervaka patienters syrehalt i blodet.
4. Nanomedicinska tillämpningar, där läkemedelspartiklar eller nanorobotar konstrueras på molekylär nivå för att interagera med celler och vävnader på ett specifikt sätt.
Minatyriseringen har möjliggjort stora framsteg inom medicinen genom att öka precisionen, effektiviteten och patientens komfort under behandlingar och undersökningar.
Den dentala cementen är ett material som används inom tandvården för att fästa olika typer av tandproteser, såsom kronor, broar och inlägg, till tänderna. Det finns olika typer av dental cement, men de flesta innehåller en binderingsagent som hjälper till att hålla protesen fastsatt på tandytan.
Den vanligaste typen av dental cement är zinkoxidbaserad cement, som är lätt att hantera och har en låg toxicitet. Denna typ av cement härdar genom kontakt med vatten och bildar en hård, fast förbindelse mellan protesen och tanden. Andra typer av dental cement inkluderar glasionsbaserade cementer, som används främst för att fästa kronor och inlägg, samt kompositcementer, som är mer estetiska eftersom de matchar tands substancefärgen bättre.
I medicinsk terminologi kan dental cement också benämnas som dentala lutingsmaterial eller dentala fixeringsmaterial.
I medicinsk kontext, betyder “framtand” den tand som sitter längst fram i underkäken och är vanligtvis större än de andra tänderna. Den kallas också för centralincisiven eller bara incisiven. Framtanden har ofta en spetsig form och används främst för att bita av mat.
'Volymstomografi', eller 'volumscannering', är en typ av medicinsk bilddiagnostisk undersökningsmetod som ger detaljerade, tresdimensionella bilder av kroppens inre strukturer, såsom organ, ben, muskler och blodkärl. Den bygger på att skanna kroppen med röntgenstrålar, magnetvågor eller ultraljudsvågor från olika vinklar, för att sedan generera en serie tjocka skivor eller en sammanställd volym av bilder som kan visas och analyseras i tres dimensioner.
Volymtomografi är särskilt användbar inom områden som neurokirurgi, onkologi och traumatologi, då den möjliggör att exakt lokalisera skador, tumörer eller andra avvikande strukturer i kroppen. Den kan också användas för att guida behandlingsbeslut och planera operationer.
Ett ektopiskt tandframbrott, också känt som ektop betydde att tanden är på väg att växa ut eller har vuxit ut på fel plats i munnen. Detta kan inträffa när tanden inte har plats att gro naturligt i käkbenet. I stället kan den bryta igenom skrovliga hud, slemhinna eller muskler i ansiktet, halsen eller näsa. Ektopiskt tandframbrott är ovanligt men kan orsaka smärta, infektion och andra komplikationer om det inte behandlas.
'Utmärkelser och priser' inom medicinen är en form av erkännande och belöning för exceptionella insatser, prestationer eller framsteg inom området. Det kan handla om olika typer av utmärkelser som exempelvis:
1. Nobelpriset i Fysiologi eller Medicin: Den mest prestigefyllda utmärkelsen inom medicinen, som delas ut årligen till forskare som har gjort extraordinära insatser inom fysiologi eller medicin.
2. Laskerpriset: En annan högt ansedd utmärkelse inom medicinsk forskning, som delas ut årligen för framsteg inom olika områden av medicinen.
3. Fulbright-priset: En internationell utmärkelse som ges till en individ som har gjort exceptionella insatser inom hälso- och sjukvården eller biomedicinsk forskning.
4. Gairdner Foundation International Awards: Kan delas ut till upp till åtta forskare varje år för deras framsteg inom medicinsk forskning.
5. Priser från medicinska fackorganisationer: Många medicinska fackorganisationer delar ut priser och utmärkelser till sina medlemmar eller andra individer som har gjort betydande insatser inom specifika områden av medicinen.
Dessa är bara några exempel på de många olika typer av utmärkelser och priser som delas ut inom medicinen varje år för att erkänna och hylla exceptionella insatser och framsteg.
Den medicinska benämningen 'Betteford-Angle klass III' används för att beskriva en viss typ av tandlägeanomali eller oregelbundenhet i käken. Detta är en del av den etablerade klassificeringssystemet för skallben- och ansiktskonditioner, som utvecklats av Dr. Betteford och Dr. Angle.
I Betteford-Angle klass III-tandlägeanomali har underkäken en överdrivet framskjuten position jämfört med överkäken. Detta resulterar i ett ansiktsutseende där underkäken är tydligt framträdande och kan ge upphov till ett så kallat 'undermål' eller 'retrognat' utseende av överkäken.
Det är värt att notera att denna klassificering inte bara inkluderar enbart tandlägeanomalier, utan kan också vara kopplad till skelettala och muskulära förändringar i ansiktet. Dessa förändringar kan påverka andning, sug- och sväljfunktioner, samt tala och käkfunktioner.
Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker en sådan tillstånd, eftersom tidig behandling kan hjälpa förhindra ytterligare komplikationer och förbättra livskvaliteten.
Jag antar att du söker en medicinsk definition av titanium istället för "titan". Titan är ett grundämne med symbol Ti och atomnummer 22. Det är ett transitional metall som är känt för sin styrka, lätthet, korrosionsbeständighet och biokompatibilitet. Dessa egenskaper gör titan till ett värdefullt material inom ortopedisk kirurgi, tandvård, hjärtkirurgi och andra medicinska tillämpningar där långvarig funktion och patientens säkerhet är av högsta prioritet.
Exempel på titans användningsområden inom medicinen innefattar:
1. Implantat: Titan används ofta för att tillverka ortopediska implantat som skall ersätta skadade eller sjuka ben och ledknutor. Dessa implantat kan vara jointreplacementproteser, skruvar, plattor och stänger.
2. Tandimplantat: Titan används också för att tillverka tandimplantat som ersätter en saknad tandrot. Titans biokompatibilitet gör det möjligt för kroppen att integrera implantatet med benvävnaden, vilket skapar en stark och hållbar anslutning.
3. Hjärtkirurgi: Titan används i hjärtkirurgiska tillämpningar som hjärtklaffproteser och stenting av kärl. Titans korrosionsbeständighet gör det möjligt för materialet att fungera under extremt höga tryck och temperaturer.
4. Medicinsk utrustning: Titan används också i tillverkningen av medicinsk utrustning som exempelvis pacemakers, defibrillatorer och andra invärtes elektroniska enheter.
I medicinska sammanhang används ofta renat titan, eftersom det är extremt biokompatibelt och korrosionsbeständigt. Detta gör att det inte orsakar några allergiska reaktioner eller skador på kroppsvävnader.
Collegial review, or peer review, in healthcare refers to the process of evaluating and improving the quality of healthcare services and clinical practices by healthcare professionals working together as colleagues. This collaborative approach allows for the sharing of knowledge, expertise, and best practices among peers to ensure that patients receive the best possible care.
The collegial review can take various forms, such as:
1. Clinical peer review: A structured evaluation of a healthcare professional's clinical practice by their colleagues to assess the quality of care provided, identify areas for improvement, and provide feedback. This process may involve reviewing medical records, observing patient encounters, or discussing cases with the healthcare professional.
2. Medical chart review: An examination of a patient's medical record to ensure that appropriate diagnostic tests, treatments, and follow-up care have been provided. This process helps identify potential gaps in care, errors, or deviations from established clinical guidelines.
3. Case conference: A multidisciplinary meeting where healthcare professionals discuss complex cases, share their perspectives, and develop a coordinated plan of care for the patient. This collaborative approach ensures that all relevant specialists are involved in the decision-making process and can contribute their expertise to improve patient outcomes.
4. Quality improvement projects: Collaborative efforts among healthcare professionals to identify opportunities for improving patient care, implementing changes, and measuring the impact of these interventions. These projects often involve the use of data to drive improvements in clinical processes, workflows, or patient outcomes.
5. Continuing professional development: Ongoing education and training activities that enable healthcare professionals to stay current with advances in their field, learn new skills, and maintain their competence. Collegial review can include participating in workshops, conferences, or online learning modules to enhance one's knowledge and expertise.
In summary, collegial review within healthcare is a collaborative process involving healthcare professionals working together to evaluate, improve, and maintain the quality of care provided to patients. This may involve clinical peer review, medical chart review, case conferences, quality improvement projects, and continuing professional development activities.
'Tanduppsättning, blandad' refererar till en persons tandsituation där de har både naturliga tänder och konstgjorda tänder, som t.ex. proteser eller kronor, i sin mun. Det kan också inkludera situationer där en person har flera former av konstgjorda tänder, som både implantat och traditionella broar eller proteser. Termen 'blandad' används för att beskriva den blandade sammansättningen av naturliga och konstgjorda tänder i en persons mun.
I medically oriented context, the term "vertical dimension" is often used in relation to dental occlusion and maxillofacial skeletal relationships. Specifically, it refers to the measurement of the distance between two fixed points, one from the upper jaw (maxilla) and one from the lower jaw (mandible), when the teeth are in contact during biting or chewing.
The most common measurement used is the "vertical dimension of occlusion" (VDO), which is defined as the distance between two specific points on the maxillary and mandibular teeth or dental arches when the jaws are closed in a stable, reproducible position. This position is often determined by using a bite registration material to record the relationship of the upper and lower teeth.
The VDO is an essential consideration in various dental treatments, such as restorative dentistry, orthodontics, and oral surgery, as it can impact the overall function, aesthetics, and health of the masticatory system. Changes in the vertical dimension may be associated with conditions like temporomandibular joint disorders (TMD), tooth wear, or facial asymmetry.
Den främre kindtanden, även känd som central incisor, är den mest framträdande tanden i över- eller underkäken. Den är placerad i mitten av tandraden och är vanligen en av de första permanenta tänderna som får sitt genombrott (eruption) i munhålan. Främre kindtanden används främst för att bita av mat och har en rak, smal och spetsig form.
"Tandbåge" er en ortodontisk betegnelse for en type tandfejl, hvor de øvre og nedre fortænder (caninere) ikke mødes korrekt, når kæben lukkes. Dette resulterer i et ukorrekt bid, der kan være estetisk uattraktivt og muligvis medføre funktionelle problemer såsom forhøjet slitage på tænderne eller ondt i kæbemusklerne. Tandbågen kan behandles ved hjælp af ortodontiske behandlingsmetoder, herunder brug af tandstang, skruer og/eller klare plader (tandplader).
'Ansiktsben' är den medicinska termen för de två ben som formar den främre delen av ansiktsskelettet. De kallas också 'maxilla' (övre ansiktsbenet) och 'mandibula' (undre ansiktsbenet).
Övre ansiktsbenet, maxilla, är det ben som bildar ögonhålorna, näsa och överkäken. Det består av en kropp och fyra grenar: framsidan, kindsidan, gomssidan och tinning sidan.
Undre ansiktsbenet, mandibula, är det ben som bildar underkäken och innehåller underkäkmuskulaturen. Det består av en kropp och två grenar: den främre delen kallas symfysen och de bakre delarna kallas angulus.
Båda ansiktsbenen är viktiga för att forma ansiktet, underlätta käkfunktionerna såsom käkmuskulaturen och tändernas funktioner samt skyddar också viktiga strukturer som ögon, näsa och hörselgångarna.
Le Forts osteotomi är ett samlingsnamn för tre typer av kranio-maxillära osteotomier, beskrivna av den franske kirurgen René Le Fort på 1900-talets början. Dessa osteotomier används inom munt- och ansiktskirurgin för att korrigera skelettrelaterade missbildningar, skallskador eller tumörer i ansiktet och överkäken.
Här är en kort beskrivning av de tre olika typerna av Le Forts osteotomi:
1. Le Fort I: Denna osteotomi går horisontellt genom överkäkens (maxilla) kropp, skiljande den från ansiktsskelettet. Överkäken kan sedan flyttas framåt eller bakåt för att korrigera en under- eller överbit.
2. Le Fort II: Denna osteotomi går diagonalt genom överkäken, näsan och ögonhålornas övre kant. Detta möjliggör en mer omfattande förändring av ansiktsskelettet, särskilt i anslutning till näsa och ögonhålor.
3. Le Fort III: Denna osteotomi går horisontellt genom överkäken, näsan och ögonhålornas övre kant. Detta är den mest omfattande av de tre osteotomierna och möjliggör en betydande förändring av ansiktsskelettet, särskilt i anslutning till pannan, näsa och ögonhålor.
Det är viktigt att notera att Le Forts osteotomi är en kirurgisk procedur som bör utföras av erfarna specialistkirurger inom området munt- och ansiktskirurgi, efter en noggrann bedömning och planering av patientens individuella behov.
"Materialprövning" är ett begrepp inom medicinen som refererar till processen att undersöka och testa fysiska material, vanligtvis biologiskt material såsom vävnader eller kroppsfluider, för att få information om deras egenskaper, struktur och funktion. Detta kan göras med hjälp av olika tekniker och metoder, till exempel mikroskopi, kemiell analys, genetisk testning eller immunologiska tester.
Materialprövning är viktig inom medicinen för att ställa diagnoser, planera behandlingar, övervaka sjukdomsutveckling och bedöma effekterna av behandlingar. Det kan också användas för forskningsändamål, till exempel för att utveckla nya terapier eller förstå sjukdomsprocesser bättre.
Glasjonomercement är ett sorts biokompatibelt cementmaterial som används inom odontologi, främst i kombination med glasjonomerfyllnadsmaterial för att foga ihop tänder efter rotkanalbehandling. Glasjonomercement består av en blandning av glasjonomerpulver och vätska som sätts upp under fuktighet och härdar genom en neutralisationsreaktion mellan de komponenterna.
Detta material har flera fördelar, däribland att det är relativt milt och kan användas nära känsliga strukturer som nervesystemet i tanden, samt att det har goda adhesions-egenskaper till både dentin och kompositmaterial. Glasjonomercement har dock också nackdelar, såsom en lägre mekanisk hållfasthet än andra cementtyper och en tendens att absorbera vatten över tiden, vilket kan påverka dess långsiktiga hållbarhet.
"Debonding" refererar inom medicinen till när ett material, vanligtvis ett medicinskt band eller lim, inte längre är häftat eller fogat till det underliggande substratet, till exempel huden eller ett protesmaterial. Det kan orsakas av en rad faktorer, inklusive felaktig applikation, för höga belastningar eller dåligt materialval. Debonding kan leda till komplikationer som infektioner, inflammation och skada på det underliggande vävnaden.
"Dental stress analysis" är inte en etablerad medicinsk term, så det saknas en officiell definition inom medicinen. Termen verkar vara mer vanlig inom tandvård och odontologi, där den kan syfta på en metod för att undersöka hur tänderna och käkmuskulaturen hanterar olika former av belastningar, till exempel vid bettrelaterade problem som temporomandibulär dysfunktion (TMD).
En dental stress analysis kan innebära en kombination av olika undersökningsmetoder, såsom:
1. Klinisk bedömning: Tandläkaren utför en visuell och manuell undersökning av tänderna, käkmuskulaturen och ansiktsbenen för att upptäcka tecken på överbelastning eller skada.
2. Anamnes: En detaljerad samtal med patienten om deras symptom, medicinska historia och levnadsvanor kan hjälpa till att fastställa orsakerna till eventuella problem.
3. Intraoral scanning eller avtryck: En digital skanning eller traditionell gipsavgjutning av tändarna kan användas för att skapa en exakt modell av patientens tanduppsättning, vilket kan hjälpa till att analysera belastningsförhållandena.
4. Elektromuskografi (EMG): En metod för att mäta elektrisk aktivitet i käkmuskulaturen under olika former av bett- och sväljaktiviteter. Detta kan hjälpa till att identifiera muskulära obalanser eller överbelastningar.
5. Käkkonturanalys: En metod för att mäta och jämföra käkkonturer under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att upptäcka eventuella skador eller obalanser.
6. Tandkraftanalys: En metod för att mäta krafterna som utövas på tänderna under olika former av bett- och sväljaktiviteter, vilket kan hjälpa till att identifiera överbelastningar eller skador.
Genom att kombinera dessa metoder kan en odontologisk specialist få en detaljerad bild av patientens belastningsförhållanden och därmed kunna ställa en korrekt diagnos och utforma en behandlingsplan som tar hänsyn till individuella behov.
"Pediatric dentistry," eller "barnodontologi" som det kallas på svenska, är en specialistgren inom tandvården som fokuserar på prevention, diagnostisering och behandling av tandsjukdomar hos barn, ungdomar och patienter med särskilda behov. Specialiteten omfattar också att stödja barns och ungas tillväxt och utveckling av deras käkar och ansikten, samt att erbjuda beteendemanagement och kommunikation som är speciellt anpassade för barn. Barnodontologer har specialutbildning och kunskaper inom områden såsom barns tillväxt och utveckling, preventiv tandvård, behandling av karies, medicinska problem hos barn, trauma, missbildningar, sedvanlig och speciell ortodonti, samt behandling under narkos.
'Nickel' är ett ämne som i rent tillstånd är en silvervit, hård, metallisk substans. Det används ofta inom olika industrier, bland annat för att tillverka legeringar och stål. Nickel kan även ingå i vissa typer av smycken och andra konsumentprodukter.
I en medicinsk kontext kan nickel vara relevant som ett potentialt allergiskt ämne. Kontaktdermatit, en hudirritation eller eksem, är en vanlig reaktion på nickelallergi. Detta kan inträffa när huden kommer i kontakt med smycken, kläder, armbandsur eller andra produkter som innehåller nickel.
Symptomen på nickelallergi kan variera från milda till allvarliga och kan omfatta rodnad, svullnad, klåda, smärta och blåsor på huden. I allvarliga fall kan det leda till en systemisk reaktion som kallas anafylaxi.
Om du tror att du har en nickelallergi bör du prata med din läkare eller allergolog för att få en korrekt diagnos och behandling.
"Acrylate resins" er en type plastmateriale som består av polymere eller copolymere av esterne av akrylsyre eller metakrylsyre. Disse materialene kan være i form av hårde, transparente plastmasser eller blødere, flexible gummiagtige materialer. De brukes ofte i produksjonen av lacker, lim, fyldstoffer og andre kjemiske produkter.
En akrylharts er egentlig den termale for-polymeriseringen av en akrylatmonomer til en vis grad av polymerisering, som kan formes og stivnes ved å fullføre denne prosessen. Dette gjør at akrylhartser ofte brukes i produksjonen av produkter som må stivnes etter å ha blitt formet, som f.eks. i tilfelle med tandfyllinger og andre type plastprodukter.
Dental bonding är en konserverande tandvårdsbehandling där ett kompositmaterial som matchar patientens naturliga tandfärg appliceras och härdar på ytan av tanden. Det används ofta för att reparera små skador eller defekter, såsom sprickor, skador orsakade av slitage, eller för att förbättra utseendet på tänder genom att ändra deras form, storlek eller färg.
Under proceduren skrapar tandläkaren bort små mängder av tandemalj från ytan av tanden för att förbereda den för bindningen. Sedan appliceras ett limämne på tanden, och kompositmaterialet appliceras i flera skikt och härdas med en speciell lampa som utsänder ultraviolett ljus. Slutligen formas och slipas materialet till önskad form och poleras för att ge ett naturligt utseende.
Dental bonding är en relativt enkel, snabb och kostnadseffektiv tandvårdsbehandling som ofta kan utföras under ett enda besök till tandläkaren.
I assume you are asking for a medical definition of "heart cement." I believe what you are referring to is likely "cardiac cement" or more commonly, "acrylic cement," which is used in some cardiac surgical procedures. Here is a brief definition:
Acrylic cement, also known as bone cement or methyl methacrylate cement, is a type of adhesive material used in various surgical applications, including cardiac surgery. In the context of heart surgery, it is primarily used to secure prosthetic heart valves and other artificial materials to the heart tissue. The cement quickly hardens after being mixed and applied, creating a strong bond between the prosthesis and the surrounding tissue. This helps ensure the proper functioning and stability of the implanted device.
"Gomspalt" (palatoschisis) är en medicinsk term som används för att beskriva en missbildning där det hårda gommen i munhålan är delat i två delar. Denna anatomiska avvikelse kan variera från ett litet spricka till en mer omfattande separation som sträcker sig från baksidan av munhålan och upp till näsan.
Denna missbildning kan orsaka problem med sug- och sväljfunktionen hos spädbarn, samt öka risken för återkommande infektioner i örat på grund av att mellanörat inte stängs korrekt. I vissa fall kan även tal- och tandsvårigheter uppstå. Behandlingen innebär ofta kirurgisk korrektur under de första levnadsåren.
'Munhygien' refererer til renhold og pleje av munnens strukturer og funksjoner for å fremme og bibeholde godt helsetilstand. Denne inkluderer renseing av tennene, bruk av tandbørste og tandpasta, undersøkelse av munnen etter tegn på sykdom, og eventuell behandling av problemer som fårs i munn og tann. Munhygien inneholder også råd om kosthold og vaner som kan påvirke tannhelsen, slik som røyking og overtift av søte drikker og snacks. Regelmessige besøk hos en tandlæge eller tannhjelper er også en viktig del av munhygien for å oppdage og behandle eventuelle problemer i tidlig fase.
'Kindtand' er en medisinsk betegnelse for tennene hos barn og unge før de blir voksne. Kindtannen, også kalt milk- eller deciduus-tann, er de første tennene som barna får etter de får sine mellemkindtand (som kommer frem mellom 6 og 30 måneders alder). Barn har inntast 20 kindtann i alt. Disse blir gradvis erstattet av de permanente tennene fra ca. 6 årsalderen til ungdommen.
"Tandläkarstuderande" är en person som studerar tandläkarkonst vid en högre utbildningsinstitution, med målet att bli certifierad tandläkare. Studierna innefattar ofta ämnen som oral anatomi, klinisk odontologi, preventivt tandvård, oral patologi, oral kirurgi och prosthodonti. Tandläkarstuderande lär sig att diagnostisera, behandla och förebygga sjukdomar relaterade till tänder, munhåla och maxillofacial regionen hos människor. Studietiden kan variera beroende på land och utbildningsinstitution, men i Sverige är det vanligtvis en fem-sexårig utbildning som leder till en examen som "Tandläkare".
'Ansikte' är en medicinsk term som ofta används för att referera till det yttre utseendet eller strukturen hos huvudet och övre delen av halsen. Det inkluderar ofta ansiktets hud, muskler, bindevävnad, fettvävnad, blodkärl, lymfkörtlar, nerver, skelett och kraniala suturer. Ansiktet innehåller också viktiga sensoriska organ som ögon, öron, näsa och mun, vilka är involverade i syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Medicinska bedömningar av ansiktet kan användas för att diagnostisera olika medicinska tillstånd eller skador, såsom hudsjukdomar, muskuloskeletala sjukdomar, neurologiska tillstånd och trauma.
'Tandutdragning' är en procedure inom odontologi (tandvård) där en tand tas bort från sin alveolär (tandköttsfäste) i käken. Detta kan vara nödvändigt på grund av olika skäl, till exempel om tanden är skadad, infekterad eller orsakar smärta. Tandutdragningen utförs vanligen av en tandläkare eller en specialist inom oral kirurgi. Proceduren kan involvera lokalbedövning för att minska smärtan under utdragningen, och det finns också möjlighet att använda sedering vid behov. Efter tandutdragningen ges ofta instruktioner om vård av området för att undvika komplikationer som infektion eller skada på det omgivande vävnaden.
Non-parametric statistik är en gren inom statistiken som inte kräver några specifika antaganden om dators distributionsform eller parametrar. Detta ställer en kontrast mot parametrisk statistik, där antaganden om distributionsform och parametrar görs för att möjliggöra mer kraftfulla slutsatser.
Non-parametric metoder är särskilt användbara när dators fördelning inte följer en välkänd distribution, till exempel normalfördelning, eller när det finns utbredda avvikelser från den antagna distributionen. Dessa metoder kan också vara mer robusta mot utvärderingar som påverkas av utbildningsformer och andra extrema värden i datan.
Exempel på vanliga non-parametrisk statistiska metoder inkluderar Wilcoxon rank sum test, Mann-Whitney U test, Kruskal-Wallis H test och Friedman test för jämförelser mellan grupper, samt Spearmans rangkorrelation och Kendalls tau för korrelationer mellan variabler.
"Tidskrifter, principer" refererer til de grundlæggende retningslinjer og praksisser, der styrer udgivelsen af videnskabelige tidsskrifter. Disse principper søger at garantere kvalitet, troværdighed og transparens i den videnskabelige kommunikation. Nogle vigtige principer inkluderer:
1. Redaktionel uafhængighed: Tidsskriftets redaktionelle team skal have fuld kontrol og ansvar for indholdet, uden indflydelse fra sponsorer, ejere eller andre økonomiske interesser.
2. Peer review: Alle videnskabelige artikler skal gennemgå en proces med dobbeltblind peer review, hvor to eller flere eksperter i det relevante felt anmeldet artiklen for at vurderer dens kvalitet, originalitet og gyldighed.
3. Offenlegelse af interessekonflikter: Alle forfattere skal offentliggøre enhver potentiel interessekonflikt, der kan have indflydelse på deres research eller konklusioner.
4. Transparens og reproducerbarhed: Artikler skal indeholde tilstrækkelig information for at gøre det muligt for andre forskere at replikere resultaterne og metoderne.
5. Integritet i data og research: Forfattere skal overholde de bedste praksisser inden for research-integritet, herunder at korrekt citere andres arbejde, undgå selvplagiat og sikre at data er korrekt og ærligt rapporteret.
6. Retningslinjer for publikation: Tidsskrifter skal følge internationale retningslinjer for publikationspraksisser, herunder Committee on Publication Ethics (COPE) og International Committee of Medical Journal Editors (ICMJE).
7. Beskyttelse af patientens personlige identifikabelle information: Tidsskrifter skal overholde de bedste praksisser for at beskytte patienternes personlige identifikabelle information og følge de relevante love og retningslinjer.
8. Klar og koncis kommunikation: Artikler skal være klart og koncist formuleret, så det er nemt for læserne at forstå research og konklusioner.
9. Kvalitetskontrol: Tidsskrifter skal have en proces for kvalitetskontrol af indleverede manuskripter, herunder peer-review, redaktionel revision og korrekturlæsning.
10. Adgang til artikler: Tidsskrifter skal sikre at der er adgang til artikler for alle interesserede parter, enten gennem åbne adgang eller gennem abonnementer.
Variansanalys (ANOVA) är en statistisk metod som används för att undersöka om det finns några signifikanta skillnader mellan grupper i ett experiment. Den jämför medelvärdena hos två eller fler grupper och beräknar variansen inom varje grupp samt totalvariansen över alla grupper. Sedan använder den en F-test för att avgöra om det finns någon signifikant skillnad mellan grupperna. Metoden bygger på jämförelser av gruppers standardavvikelser och är därför särskilt användbar när man vill undersöka effekter hos flera grupper samtidigt.