Osteokondromatosis, även känt som multiple exostoses, är ett medfött tillstånd karaktäriserat av överdriven tillväxt av benknölar (exostoser) på slutplattorna (epifyserna) av långa rörformade ben. Dessa benknölar kan leda till smärta, nedsatt rörelseförmåga och i vissa fall deformerande effekter på benen. Tillståndet är oftast ärvligt och kan vara associerat med andra skelettala avvikelser.
Sällsynt, godartad, kronisk och fortskridande metaplasi, med broskbildning i ledernas synovialhinnor, senskidor eller slemsäckar. Några utväxter kan lossna och bilda lösa kroppar. När dessa genomgår s ekundär förkalkning kallas tillståndet synovial osteokondromatos.

Osteokondromatosis är ett medico-kirurgiskt begrepp som refererar till en benign (godartad) tillstånd där många små knölar (exostoser) bildas på ytorna av längsgående ben, ofta runt knäna eller överarmarna. Dessa knölar består av både brosk- och benvävnad och kan orsaka smärta, skurande känslor eller mekanisk irritation om de pressas mot närliggande vävnader. I vissa fall kan osteokondromatosis leda till komplikationer som nerv- eller blodkärls compression, benstarkhetsförlust eller försämrad rörlighet.

'Synovial chondromatosis' är en sällsynt och vanligtvis icke-cancerartad tillstånd där små bitar brosk bildas i ledhinnan (synoviet). Ledhinnan är den tunna membran som tapetserar insidan av en led. Dessa brokiga utväxter kan lossna och flyta runt i leden, vilket kan orsaka irritation, smärta och svullnad i leden. I vissa fall kan tillståndet leda till att leden blir fast eller rörelsehindrad.

Det är fortfarande inte fullständigt klarlagt varför synovial chondromatosis uppstår, men det anses vanligtvis bero på en abnorm celldelning i ledhinnan. Det finns två typer av synovial chondromatosis: primär och sekundär. Primär synovial chondromatosis är ett sjukdomstillstånd som uppstår när broskvävnad bildas i ledhinnan utan någon tydlig orsak. Sekundär synovial chondromatosis orsakas av en skada eller sjukdom i leden, såsom artros, trauma eller infektion.

Tillståndet behandlas vanligtvis genom att ta bort de överflödiga broskbitarna och rengöra ledhinnan. I vissa fall kan det vara nödvändigt att ersätta den skadade leden med en konstgjord ledprotes.