Osteom är en benign (godartad) tumör som utgår från benvävnaden. Den består av vävnad som liknar den normala benvävnaden och kan vara av varying storlek. Osteomer tenderar att växa långsamt och orsakar vanligtvis inga smärtor eller andra symtom, men om de växer tillräckligt stora kan de leda till funktionshinder eller kännetecken som en utbuktning under huden. Osteomer är oftast asymptomatiska och upptäcks ofta av slump genom röntgenundersökningar som görs av andra anledningar. Behandlingen för osteom innebär vanligtvis observation eller kirurgiskt avlägsnande om tumören orsakar symtom eller är estetiskt störande.
"Osteoma og osteoid sindr forskjellige tilstander innenfor knogledannelse. Osteoma defineres som en godartet vokselvurtrivelse av kompakt eller spongiøs knoglemateriale, oftest utviklet fra overflaten på et kranielt ben. Osteoid til gjengen er ikke fullstendig mineralisert knoglemateriale, som er under produksjon i forbindelse med normalt knoglevekst eller som en del av reparasjonen etter skade."
Osteoblastom är en sällsynt, godartad ben tumör som utgår från osteoblasterna, de celler som producerar och bygger upp benvävnaden. Tumören växer långsamt och orsakar ofta smärta eller svullnad i det drabbade området. I allmänhet är osteoblastom relativt harmlöst, men i sällsynta fall kan den bli malign och övergå till en ondartad ben tumör. Behandlingen består vanligen av kirurgisk excision med målet att fullständigt avlägsna tumören och förhindra återfallsrisk.
Tumörer eller cancer i benvävnad eller i specifika ben.
En variant av adenomatös tjocktarmspolypos som orsakas av en mutation i APC-genen på kromosom 5. Den kännetecknas av inte enbart en mångfald tarmpolyper, utan även förekomst av adenomatösa polyper utanför tarmarna: i övre mag-tarmkanalen, ögonen, huden, skallen och ansiktsskelettet, samt som malignitet i andra organ än mag-tarmkanalen.
Ryggradstumörer är onkologiska tillstånd som kännetecknas av abnorma, out cancerartade celler som växer och delar sig oregelbundet i strukturer som utgör ryggraden, inklusive benmärgen och de nervceller som bildar ryggmärgen.
Skalltumörer är onormala, icke-kanterade tillväxtarter av celler eller vävnader i kraniet eller halsbenet.
Lårbenstumörer är abnorma tillväxter eller noduler i eller på lårbenet, som kan vara godartade ( icke cancerbildande ) eller maligna ( cancerbildande ), och kan orsakas av olika faktorer såsom bencellskancer, ledkalkulationer, sarcoma eller metastaser från andra cancersjukdomar.
Tumörbildning i underkäken.
Den vanligaste typen av intraokulära tumörer är koroidala maligna melanom. De uppkommer vanligtvis efter puberteten och ökar i incidens med stigande ålder. De flesta maligna melanom i ögats uveala omr åden utvecklas från godartade melanom (födelsemärken).
Pneumocefalus är ett medicinskt tillstånd där gas eller luft har accumulerat inom hårda skallens kompartment, vanligtvis som ett resultat av trauma, operation eller sjukdom. Den kan orsaka symptom som huvudvärk, yrsel och förvirring, men i mildare fall kan den vara asymptomatisk. I allvarliga fall kan pneumocefalus leda till andningssvårigheter och försämrad medvetandenivå. Behandlingen beror på svårighetsgraden av tillståndet, men i allvarliga fall kan ytterligare behandling vara nödvändig, såsom återväxande luftuttag eller kirurgiskt ingrepp.
Ett platt, horisontellt ben (os ethmoidale) försett med ett flertal hål, beläget bakom näsroten.
Bihåletumörer är abnorma vävnadsformationer som utvecklas i eller nära körtlarna runt munnen och näsan, och kan vara both benigne (godartad) eller maligna (ontartad) såsom papiller, adenom, karzinom, med flera.
Ett av de två, oftast osymmetriska, hålrummen mellan inre och yttre pannbensskikten.
Interventionell radiologi är ett medicinskt specialområde där radiodiagnostiska metoder används för att guided läkarassisterade ingrepp, ofta med hjälp av smala kanyler och bildguiding. Ingreppen kan vara invasiva eller minimalinvasiva och utförs vanligen för att behandla sjukdomar i kärlen, levern, lungorna, bukhinnan, njurarna, benen och andra delar av kroppen. Exempel på ingrepp är angioplasti, embolisering och biopsier.
Os trapezoideum är ett smalt, carterformat benformat skelettdel som hör till handleden i handen och hjälper till att forma en gledskanal för tummens sesamoidben (os sesamoideum). Det ligger mellan os scaphoideum och os trapezium. Dess latinska namn kommer från grekiskan, där 'os' betyder 'ben' och 'trapezoideum' betyder 'liknar en liten trappa', vilket refererar till dess fyrkantiga form.
Tomografimetod som utnyttjar datorberäkning för framställning och återgivande av röntgenbilder.

Osteom är en benign (godartad) tumör som utgår från benvävnaden. Den består av vävnad som liknar den normala benvävnaden och kan vara belägen i eller på ytan av benet. Osteomer tenderar att växa långsamt och orsakar ofta inga symtom, men om de blir stora kan de leda till smärta, rörelsebegränsningar eller andra komplikationer som frakturer (benbrott). Osteomer är vanligare hos vuxna än barn och behandlas oftast kirurgiskt genom att tumörvävnaden avlägsnas.

'Osteom' och 'osteoid' är två begrepp inom området ben- och ledvävnadens patologi.

* Osteom: Detta är en benbildning som består av välformad, kompakt benvävnad, oftast utan tumörartade celler eller blodkärl. Osteomer är vanligtvis icke-cancerösa till sin natur och kan vara godartade eller förknippas med benförändringar som orsakas av andra sjukdomar. De flesta osteom är små och orsakar inga symptom, men större osteom kan leda till smärta, svullnad eller andra komplikationer beroende på deras belägenhet.

* Osteoid: Detta är ett benvävnadsbildningsstadium där kollagen avsätts och sedan mineraliseras för att bilda kompakt benvävnad. Osteoid består av oorganisk matrix, som huvudsakligen utgörs av kollagenfibriller, samt organiska substanser som proteoglykaner och glykoproteiner. När osteoid mineraliseras bildas det kompakta benvävnad som ger benet styrka och hållfasthet.

I vissa fall kan en patologisk tillstånd uppstå när osteoid inte mineraliseras korrekt, vilket kallas osteomalacior. Detta kan leda till skelettsvaghet, smärta och andra komplikationer.

Osteoblastom är en relativt ovanlig godartad ben tumör som karaktäriseras av överdriven aktivitet hos celler som kallas osteoblaster, vilka annars deltar i normal benvävnadsutveckling genom att producera benmassa. Osteoblastom tenderar att växa långsamt och kan vara smärtsamma eller leda till svullnad beroende på sin storlek och placering.

Tumören utgör vanligen under 2 cm i diameter och kallas då ett "småosteoblastom". Om den är större än 2 cm kallas det "storosteoblastom", vilket är mer ovanligt och kan vara mer invasivt.

Även om osteoblastom ofta är behandlingsbart med kirurgi, finns det en risk för återfalls- eller malign transformation (omvandling till cancer) i sällsynta fall. Det är viktigt att en individ med misstänkt osteoblastom får professionell medicinsk utvärdering och behandling av en specialist inom området.

Skelettumörer är abnorma tillväxt eller förändring av ben- och ledceller som leder till att oönskade vävnader bildas i skelettet. Dessa tumörer kan vara godartade ( icke cancertumörer) eller elakartade (cancertumörer). Godartade skelettumörer är vanligtvis mindre allvarliga och tenderar att växa långsamt, medan elakartade skelettumörer kan vara aggressiva, invadera omgivande vävnader och sprida sig till andra delar av kroppen.

Skelettumörer kan uppstå som en följd av genetiska mutationer eller på grund av exponering för cancerframkallande substanser. Symptomen på skelettumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och plats, men de vanligaste symptomen inkluderar smärta, svullnad, rörelsebegränsning och benstelhet.

Det finns många olika typer av skelettumörer, bland annat:

* Osteosarkom: En elakartad tumör som vanligtvis drabbar unga personer och bildas i långbenen eller bäckenet.
* Chondrosarkom: En elakartad tumör som bildas i broskvävnaden och ofta upptäcks i ben, skallen eller revbenen.
* Ewing's sarcoma: En elakartad tumör som vanligtvis drabbar barn och unga vuxna och bildas i långbenen, bäckenet eller kraniet.
* Giant cell tumor of bone: En godartad till elakartad tumör som ofta upptäcks i lårbenet eller överarmsbenet hos yngre vuxna.
* Osteochondroma: Den vanligaste ben- och ledtumören, den är godartad och tenderar att växa långsamt över tid.

Diagnosen av skelettumörer ställs ofta genom röntgen, magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT). Biopsi kan också användas för att fastställa tumörtyp och grad. Behandlingen inkluderar vanligtvis kirurgi, strålbehandling och kemoterapi.

Gardner's syndrom är en sällsynt ärftlig medfödd sjukdom som påverkar det gastrointestinala systemet och kroppens vävnader. Det är en variant av familjär adenomatös polypos (FAP), en tillstånd där individen utvecklar många godartade polypbildningar (adenomer) i tjocktarmen och/eller tunntarmen. Vid Gardner's syndrom kan dessa polypbildningar även förekomma i andra delar av det gastrointestinala systemet, såsom tarmslemhinnan i magen och tunntarmen.

Utöver polypbildningarna kännetecknas Gardner's syndrom av andra typiska symtom som kan inkludera:

1. Ben- och hudtumörer: Individerna med Gardner's syndrom utvecklar ofta små, godartade tumörer i benen (osteom) och huden (epidermoid cystor eller trichilemmaler). Dessa är oftast ofarliga men kan vara kosmetiskt störande.
2. Koloncancer: Även om polypbildningarna i sig inte är cancer, har individerna med Gardner's syndrom en mycket högre risk än genomsnittspopulationen att utveckla kolorektal cancer (tjocktarmscancer). Risken är speciellt hög när polyperna är stora eller när de har förändringar i sitt utseende som tyder på ondartad celldelning.
3. Övriga cancerformer: Individerna med Gardner's syndrom har också en ökad risk att utveckla andra cancerformer, såsom cancer i levern, testiklarna, livmodern och sköldkörteln.

Gardner's syndrom orsakas av mutationer i APC-genen, som är ansvarig för kontrollen av celldelningen och tillväxten i kroppen. Diagnosen ställs ofta genom genetisk testning eller genom att undersöka familjehistoriken och symtomen hos den drabbade personen. Behandlingen innefattar vanligen regelbundna kolonoskopier för att övervaka polypernas tillväxt och borttagande av ondartade polypbildningar för att förebygga cancerutveckling.

Ryggradstumörer, eller spinala tumörer, är abnorma tillväxtar av celler inom ryggraden och ryggmärgen. De kan vara either benigna (godartade) eller maligna (elakartade), och de kan uppstå i olika delar av ryggraden eller ryggmärgen.

Tumörer i ryggraden kan delas in i två kategorier: intradurala tumörer och extradurala tumörer. Intradurala tumörer finns inne i den hårda membran som omsluter ryggmärgen (dura mater), medan extradurala tumörer finns utanför den hårda membranen.

Intradurala tumörer kan delas upp i två underkategorier: intramedullära tumörer och extramedullära tumörer. Intramedullära tumörer växer inne i ryggmärgen självt, medan extramedullära tumörer växer utanför ryggmärgen men inne i den hårda membranen som omsluter det.

Extradurala tumörer är vanligare än intradurala tumörer och kan orsakas av metastaser från cancer i andra delar av kroppen. De kan också uppstå lokalt, till exempel som resultat av en skada eller infektion i ryggraden.

Symptomen på ryggradstumörer kan variera beroende på var tumören är belägen och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar smärta, kramper, svaghet eller förlust av känsel i armar eller ben, problem med blåsan eller tarmen, och i vissa fall kan det leda till att personen blir rörelsehindrad eller förlamad.

Behandlingen av ryggradstumörer beror på flera faktorer, inklusive typen av tumör, dess storlek och placering, samt patientens allmänna hälsotillstånd. Behandlingsalternativen kan omfatta kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa.

En skalltumör är en ovanlig sorts godartad (benign) eller elakartad (malign) tumör som utvecklas i benvävnaden i skallen. Skalltumörer kan vara relaterade till kraniets inre yta, det vill säga de kan vara intra-kraniala, eller de kan växa utanpå kraniet, det vill säga de kan vara extra-kraniella.

Intra-kraniala skalltumörer kan delas in i två huvudgrupper: glialer och icke-gliala tumörer. Gliala tumörer utvecklas från stödjevävnadsceller som kallas glia, medan icke-gliala tumörer utvecklas från andra typer av celler i hjärnan. Några exempel på gliala skalltumörer inkluderar astrocytomer, oligodendrogliomer och ependymomer, medan några exempel på icke-gliala skalltumörer inkluderar meningiomer och pituitärt adenom.

Extra-kraniella skalltumörer kan också vara godartade eller elakartade. De kan utvecklas från olika typer av celler i huden, slemhinnor eller muskler på huvudet och halsen. Några exempel på extra-kraniella skalltumörer inkluderar basalcellscancer, plattcellscancer, svulster, sarcom och broskcancer.

Symptomen på skalltumörer kan variera beroende på tumörtyp, storlek och läge. Några vanliga symtom inkluderar huvudvärk, yrsel, synproblem, svårigheter att tala eller svälja, förändringar i sinnesstämning eller beteende, och smärta eller stelhet i nacken eller ansiktet. Behandlingen av skalltumörer kan innebära kirurgi, strålbehandling, kemoterapi eller en kombination av dessa behandlingsmetoder.

Lårbenstumörer är abnorma växtler i eller på lårbenet, som kan vara godartade eller elakartade (cancer). De kan uppstå från olika typer av celler i benet, till exempel brosk, benmärg, muskler eller binjuremärg. Några exempel på lårbenstumörer är osteosarkom (cancer i benvävnaden), kondrosarkom (cancer i brosken) och Ewing's sarkom (cancer i benmärgen). Symptomen kan inkludera smärta, tumörförmänning, svullnad eller nedsatt rörlighet i lårbenet. Behandlingen beror på typen av tumör och kan omfatta kirurgi, strålbehandling och/eller cellgiftsbehandling.

Underkäkstumör (latin: Tumor mandibulae) är en allmän term för olika slags abnorma tillväxt eller tumörer i underkäken. Dessa tumörer kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna). De kan uppstå från olika typer av vävnader i underkäken, såsom benvävnad, mjukvävnad, kärlvävnad eller nerver.

Godartade underkäkstumörer växer långsamt och sprider sig sällan till andra delar av kroppen. De kan dock orsaka problem genom att trycka på omgivande strukturer, som tänder, käkar eller nerver.

Elakartade underkäkstumörer däremot växer snabbare och sprider sig lättare till andra delar av kroppen genom att metastasera (sprida cancerceller). De kan orsaka allvarliga skador på omgivande vävnader och organ.

Exempel på vanliga typer av underkäkstumörer inkluderar ameloblastom, odontom, central granulocytär myoblastom, cherubism, fibrosarkom, osteosarkom och plasmacytom.

Choroid neoplasms refer to tumors that originate in the choroid, which is the layer of blood vessels and connective tissue located between the retina and the sclera (the white part of the eye). These tumors can be benign or malignant. Malignant choroid neoplasms are typically classified as melanomas, which are cancerous tumors that arise from pigment-producing cells called melanocytes. Benign choroid neoplasms include hemangiomas, which are tumors made up of blood vessels, and nevi, which are benign collections of melanocytes.

Choroid neoplasms can cause various symptoms depending on their size and location. They may cause vision loss, floaters, flashes of light, or a dark spot in the visual field. In some cases, choroid neoplasms may not cause any symptoms and are discovered during routine eye examinations.

The diagnosis of choroid neoplasms typically involves a comprehensive eye examination, including a dilated fundus examination, optical coherence tomography (OCT), fluorescein angiography, and sometimes ultrasound or magnetic resonance imaging (MRI). A biopsy may be necessary to confirm the diagnosis and determine the type of tumor.

Treatment options for choroid neoplasms depend on several factors, including the size, location, and type of tumor, as well as the patient's age and overall health. Treatment options may include observation, laser therapy, radiation therapy, or surgical removal of the tumor. In some cases, systemic therapy with chemotherapy or immunotherapy may be necessary for malignant choroid neoplasms that have spread beyond the eye.

Pneumocefalus är ett medicinskt tillstånd där luft eller gas har accumulerats inom hårda hjärnhinnan (dura mater) och de potentialt luftfyllda utrymmena i huvudet, som till exempel mellan kraniets benvävnad och hårda hjärnhinnan eller inuti skallen men utanför hjärnan självt. Det kan orsakas av trauma, operationer inom området, infektioner eller andra sjukdomar som påverkar trycket i kroppen. I vissa fall kan pneumocefalus vara asymptomatisk och upptäckas av en slump under rutinmässiga undersökningar, medan det i andra fall kan orsaka symptom som huvudvärk, yrsel, minnesförlust, förvirring eller neurologiska symtom beroende på omfattningen och platsen för luftansamlingen. I allvarliga fall kan pneumocefalus behöva behandlas akut med syre, läkemedel eller till och med ytterligare kirurgi för att avlasta trycket och förebygga skada på hjärnan.

I'm sorry for any confusion, but "Silben" is not a medical term in English. The term you may be looking for is "syllable," which refers to a unit of pronunciation having one vowel sound, with or without surrounding consonants, forming the whole or a part of a word. For example, there are two syllables in "water" (wa-ter) and three syllables in "investigate" (in-ves-ti-gate).

If you have any medical questions or terms you would like me to define, please let me know!

'Bihåletumörer' refererar till abnorma växtor i eller runt det mänskliga bakhuvudet, mer specifikt i eller nära örontrumpeten (koncha), som är en del av det yttre hörselgången. Tumörerna kan vara godartade (benigna) eller elakartade (maligna).

Godartade bihåletumörer inkluderar exostoser, atheromer, och granulomatos tumörer. Dessa är oftast långsamt växande och orsaker sällan några allvarliga komplikationer. Vissa former av godartade bihåletumörer kan dock leda till hörselnedsättning, otillräcklig drakeffekt eller obehag.

Elakartade bihåletumörer är ovanligare än godartade tumörer och inkluderar cancerformer som basalcellskancer, plattcellsskancer och sarkomer. Dessa tumörer kan inkräkta på närliggande strukturer, orsaka smärta, hörselnedsättning eller andra komplikationer. I vissa fall kan elakartade bihåletumörer metastasera (spridas) till andra delar av kroppen.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man upplever några ovanliga symptom eller förändringar i det yttre hörselgången, såsom knölar, svullnader, blödningar, smärta eller hörselnedsättning. En tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska risken för komplikationer.

'Pannhåla' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva ett hål eller en defekt i pannbenet, det tunnare benet ovanför ögonen. Pannhålan kan vara medfött eller uppstå till följd av skada eller sjukdom. I vissa fall kan pannhålan vara så liten att den inte orsakar några problem, medan större pannhålor kan leda till infektioner, hjärnskador eller andra komplikationer. Behandlingen beror på storleken och läget på pannhålan, samt om det finns några associerade komplikationer.

Interventionell radiologi är en subspecialitet inom radiodiagnostisk specialitet som innebär att använda medical imaging (som exempelvis röntgen, fluoroskopi, ultraljud, CT, MRI) för att guidera minimalinvasiva procedurer. Dessa procedurer kan vara diagnostiska eller terapeutiska till naturen och utförs ofta under lokalbedövning eller med mild bedövning.

Exempel på interventionell radiologi inkluderar:

* Angioplasti och stentning av blodkärl i hjärtat, lungorna, levern, buken eller extremiteterna
* Embolisering för att stoppa blödning eller blockera blodflödet till tumörer
* Biopsier och dräneringar av vätskor eller abscesser
* Radiofrekvensablation av tumörer
* Kyfo- och vertebroplasti för behandling av frakturer i ryggraden

Syftet med interventionell radiologi är att behandla sjukdomar och skador på ett säkert, effektivt och minimalinvasivt sätt, vilket kan minska komplikationerna, smärtan och återhämtningstiden jämfört med traditionell kirurgi.

'Os trapezoideum' är ett ben (ossikel) som kan förekomma i handleden och är beläget mellan halscampusbenet ('os capitat') och tummens basfalang ('os metacarpale I'). Det är ett accessoriskt ben, vilket innebär att det inte alltid finns présent. När det förekommer kan det variera i storlek och form. 'Os trapezoideum' har inga kända specifika funktioner och tenderar att vara asymptomatiskt. Det upptäcks ofta av en slump under röntgenundersökningar eller vid handkirurgiska ingrepp.

"Datortomografi" er en medisinsk undersøkelsesmetode som bruker stråling for å oppnå detaljerede, tvidimensjonale skanninger av kroppen. Metoden kalles også "computertomografi" eller blot "CT".

I en CT-skanning passerer en fin strålebunde gjennom kroppen i mange forskjellige vinkler, mens en datamaskin registrerer de resulterende skråkkryssene av skinnene. Disse dataene brukes deretter for å generere tvidimensjonale bildekserieser av det undersøkte området.

CT-skanning gir ofte mer detaljert og skarp informasjon enn tradisjonelle røntgenundersøkelser, særlig når det gjelder å avdekke skader, tumorer eller andre abnormaliteter i viktige strukturer som hjernen, hjertet, lungene og karsystemet.

Noe av fordelene med CT-skanning inkluderer:

* Høy grad av detaljeringsgrad og skarphet
* Snarlighet i utførelsen
* Mulighet for å identifisere en bred vifte av medisinske tilstander

Noe av ulemperne inkluderer:

* Bruk av ioniserende stråling, som kan øke risikoen for kreft i lengre sikt
* Relativt høy dosis stråling j rentforhold til tradisjonelle røntgenundersøkelser
* Mulighet for allergiske reaksjoner på kontrastmidlene som ofte brukes under skanningen.

Multipla tjocktarmspolyper, hepatoblastom, desmoid, sköldkörtelcancer, osteom, polyper i magsäck.. Basalcells-nevussyndrom ( ...
... eller osteom som har sitt ursprung i benvävnad.. De benigna tumörer som återfinns inom käkarnas begränsningar är en heterogen ...
Etiketter: cancer, eld, hjärtat, narkos, nuet, olycka, öm, operation, osteom, sång, tumör, vatten, zyx ... Och det bästa av allt var att det bara var ett osteom. Vilket innebär en bentumör. ...