En överbit är en tandpositionering där den övre framtandens (centrala incisors) överskuggar den nedre framtandens (centrala incisors) framkant när munnen är stängd. Detta skapar ett visst avstånd mellan de två tänderna och kan vara mer eller mindre uttalat. En överbit kan vara en normal variation i tanduppsättningen, men om det är alltför uttalat kan det leda till problem med käkmuskulatur, tal, andning och/eller bettfunktion.

I'm sorry for the confusion, but "Bettfel" doesn't seem to be a recognized medical term in English or any other language I am familiar with. It is possible that there may be a spelling mistake or it could be a term specific to a certain language or dialect. Could you please provide more context or check the spelling? I would be happy to help further if I can.

"Huvudmätning" (eng. "head measurement") är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva olika metoder för att mäta olika aspekter av en persons huvud. Det kan inkludera mått på olika delar av huvudet, såsom omkretsen runt pannan, nacken eller hjässan, längden och bredden på huvudet, samt avståndet mellan olika anatomiska landmärken på skallen.

En vanlig metod för huvudmätning är att mäta omkretsen runt största delen av hjässan (occipitofrontalialomfång), som ofta används för att bedöma barns utveckling och hälsa. Andra mått som kan tas inkluderar distansen mellan de två öronen (bitemporalavstånd) eller avståndet mellan överkanten av pannbenet och det bakre hörnet av skallen (nasion-occipitalavstånd).

Huvudmätningar kan användas för att diagnostisera olika medicinska tillstånd, som exempelvis hydrocefalus eller mikrocefali, och för att övervaka effekterna av behandlingar för dessa tillstånd. De kan även användas inom antropologi och arkeologi för att studera människans evolution och variation i olika populationer.

Den medicinska termen "Betteford-klassen II" används sällan inom tandvård och ortodonti. Det är möjligt att du menar den mer etablerade klassificeringssystemet för skallandets position, som kallas Angle-klassifikationen av skallrelationer.

I Angle-klassifikationen av skallrelationer betecknar Klass II en retrognatisk relation mellan överkäken och underkäken, vilket innebär att underkäken är positionerad bakom den ideala positionen i förhållande till överkäken. Detta kan leda till en övertäckning av överkäken av underkäken när munnen är stängd, och det kan finnas en mer uttalad bitvis kontakt på de bakre tänderna.

Det finns två typer av Klass II malokclusioner: Klass II division 1 och Klass II division 2. I Klass II division 1 är den främre tandraden normalt positionerad eller kan vara något framskjuten, medan överkäken har en mer uttalad retrognatisk relation i förhållande till ansiktet. I Klass II division 2 är den främre tandraden retruperad och lägre placerad, vilket ger ett mer tvåspetsigt utseende på profilen.

'Tandreglering' er en behandlingsmetode innen tannlegering, der man bruker fastgjorte enheter for å justere stillingen og funksjonen til tennene. Dette gjøres vanligvis for å korrigere ulike typer av tannfeil, som kan føre til problemer med kjenning, spisning, tale eller æstetikk.

En tandreglering består vanligvis av to dele: en fast del som er fiksert til tennene og eventuelt et par bevegelige deler som brukes til justeringen. Den fastgjorte delen kan være fremstilt av metall, keramikk eller transparante materialer, og inneholder ofte en slags gangsystem som lar behandleren justere tennene gradvis over tid.

Det er vanlig å se barna og unge mennesker med tandregleringer, men også voksne kan benytte seg av denne type behandling. Tandreglering kan være en investering i en bedre tannhelse og økt selvverv, siden riktig stilling og funksjon av tennene kan føre til forbedret munnhygiene, lavere risiko for skader på tennene og eventuelt forebygge behovet for ytterligere tannbehandling i fremtiden.

'Bett' er en betegnelse for et sykeleiebed, det vil si en plass i et sykehus hvor en pasient ligger og soves. Ordet kommer fra oldengelsk og betytt "seng". I medicinsk sammenheng kan 'bett' også referere til en diagnose eller behandling som en pasient får, men det er mindre vanlig.

I medically oriented context, the term "vertical dimension" is often used in relation to dental occlusion and maxillofacial skeletal relationships. Specifically, it refers to the measurement of the distance between two fixed points, one from the upper jaw (maxilla) and one from the lower jaw (mandible), when the teeth are in contact during biting or chewing.

The most common measurement used is the "vertical dimension of occlusion" (VDO), which is defined as the distance between two specific points on the maxillary and mandibular teeth or dental arches when the jaws are closed in a stable, reproducible position. This position is often determined by using a bite registration material to record the relationship of the upper and lower teeth.

The VDO is an essential consideration in various dental treatments, such as restorative dentistry, orthodontics, and oral surgery, as it can impact the overall function, aesthetics, and health of the masticatory system. Changes in the vertical dimension may be associated with conditions like temporomandibular joint disorders (TMD), tooth wear, or facial asymmetry.

I'm happy to help! However, I noticed that your question contains a typo. The correct term is "Angle Class I", not "Bettfel, Angle-klass I." Here is the medical definition of "Angle Class I":

Angle Class I is a classification of the relationship between the maxillary and mandibular dental arches in orthodontics. It is named after the American dentist, Dr. Edward Hartley Angle, who first introduced this classification system in the late 19th century. In Angle Class I, the mesiobuccal cusp of the upper first molar aligns with the buccal groove of the lower first molar, and the relationship between the two dental arches is considered normal or ideal. This means that the overbite and overjet are within normal limits, and there is no significant crowding or spacing in either arch. However, it's important to note that even within Class I malocclusions, there can be variations in tooth alignment, jaw relationship, and other factors that may require orthodontic treatment.

I medicinsk kontext, betyder “framtand” den tand som sitter längst fram i underkäken och är vanligtvis större än de andra tänderna. Den kallas också för centralincisiven eller bara incisiven. Framtanden har ofta en spetsig form och används främst för att bita av mat.

Medicinskt sätt att definiera ‘mellanrum mellan tänder’ är diastema. Diastema är ett uttryck som används för att beskriva ett extra mellanrum mellan två framtänder, vanligtvis de övre framtänderna. Detta tillstånd är ofta estetiskt störande men tenderar att vara ofarligt för tanden och tandköttets hälsa. Diastema kan bero på olika orsaker, inklusive storleksförhållandet mellan tänderna och käken, muskelaktivitet i tungan eller läpparna, tillväxtavvikelser under uppväxten eller förlust av en milk tand som inte ersatts korrekt. I vissa fall kan diastema behöva behandlas med hjälp av ortodontisk behandling, såsom tandsöm eller käkkirurgi, särskilt om det orsakar problem med käkmuskulatur, talsvårigheter eller dålig tandhygien.

"Design of orthodontic appliances" refers to the process of creating medical devices used in orthodontics, a branch of dentistry focused on the treatment of teeth and jaw irregularities. These appliances are designed to align teeth, correct bite issues, and improve the function and appearance of a patient's smile.

The design process involves several steps, including:

1. Assessment: The orthodontist evaluates the patient's dental condition, takes X-rays, photographs, and impressions of their teeth to create a detailed treatment plan.
2. Design: Based on the assessment, the orthodontist designs an appliance that will achieve the desired results. This may include traditional braces, clear aligners, palatal expanders, or other specialized appliances.
3. Fabrication: The design is then sent to a dental laboratory where technicians fabricate the appliance using materials such as metal, plastic, or ceramic.
4. Fitting: Once the appliance is ready, the orthodontist fits it to the patient's teeth and makes any necessary adjustments to ensure proper fit and function.
5. Follow-up: The orthodontist will monitor the patient's progress throughout treatment and make any necessary adjustments to the appliance as needed.

The design of orthodontic appliances requires a thorough understanding of dental anatomy, biomechanics, and materials science. It is a critical component of orthodontic treatment that can significantly impact the success of the therapy and the patient's overall oral health.

'Maxilla' är ett medicinskt term som refererar till den övre käken, vilket är en del av craniofaciala skelettet. Maxillan består av två ben som är sammanvuxna i mitten och bildar det övre centrala palatset och de övre tänderna. Varje maxilla innehåller även en hålighet, nämligen den övre öronnässkan (meatus acusticus externus), som leder till yttre örat. Maxillan är viktig för käkmobiliteten och bildar också en del av det ögonhålans rand (orbita).

'Tandregleringshjälpmedel, funktionella' refererar till medicinska enheter eller hjälpmedel som används för att korrigera, stödja eller förbättra funktionen hos tänder och käkar. Dessa inkluderar exempelvis ortodontiska apparater såsom fasta och lösa bracketsystem, skruvar och expansorer som placeras i munnen för att justera tändernas position och att korrigera eventuella felställningar. Andra exempel på funktionella tandregleringshjälpmedel är palatalklaffar, som används för att behandla talsvårigheter orsakade av käkpositionering, samt skumgummier och andra typer av nattsplintar som används för att skydda tänderna och käken under sömn.

'Underkäke' är den undre delen av munhålan som bildar käken och består av ett par ben, mandibulan, som är det starkaste benet hos människan. Underkäken hjälper till att forma munhålan, stödjer tänderna i underkäken och är involverad i käkmuskulaturen som används vid exempelvis äta, tala och andas.

'Ansiktsutveckling' er en medisinsk term som oftest brukes i forbindelse med behandling av barn med cerebral pares (CP) eller andre tilstander som kan påvirke barnets evne til å kontrollere ansiktets muskler.

Ansiktsutveckling refererer til barnets evne til å uttrykke seg med ansiktet, inkludert evnen til å smile, synke kindene, puste ut munnens laper og andre ansiktsmuskelbevegelser.

For barn med cerebral pares kan ansiktsutveckling være utilstrekkelig på grunn av skader på de dele av hjernen som styrer ansiktets muskler. Dette kan føre til at barnet har vanskeligheter med å spise, drikke og tale.

Behandlingen av ansiktsutveckling inkluderer ofte fysioterapi, logopedi og eventuelt kirurgiske inngreps som kan hjelpe barnet til å forbedre kontrollen over sine ansiktsemuskelbevegelser.

"Tandbåge" er en ortodontisk betegnelse for en type tandfejl, hvor de øvre og nedre fortænder (caninere) ikke mødes korrekt, når kæben lukkes. Dette resulterer i et ukorrekt bid, der kan være estetisk uattraktivt og muligvis medføre funktionelle problemer såsom forhøjet slitage på tænderne eller ondt i kæbemusklerne. Tandbågen kan behandles ved hjælp af ortodontiske behandlingsmetoder, herunder brug af tandstang, skruer og/eller klare plader (tandplader).

"Tandregleringshjälpmedel" är en översättning av den medicinska termen "Dental Regulatory Aids". Detta kan också ställas in i sammanhang med den engelskspråkiga termen "Dental Appliances", som är mer allmänt använd.

Enligt Medicinska Ordboken (MIMS) definieras dentalregleringshjälpmedel som:

"En apparat eller enhet som placeras i munnen för att behandla, korrigera eller förebygga olika tillstånd relaterade till tänderna och/eller käkarna. Exempel på dentalregleringshjälpmedel innefattar t.ex. tandställ, tuggapparat, tandspråkshållare, nattskydd (skyddsplattor), ortodontiska apparater och proteser."

Således är dentalregleringshjälpmedel en bred kategori av medicinska produkter som används för att hjälpa till att lösa problem med tänder, käkar och käkmuskulatur.

'Kindtand' er en medisinsk betegnelse for tennene hos barn og unge før de blir voksne. Kindtannen, også kalt milk- eller deciduus-tann, er de første tennene som barna får etter de får sine mellemkindtand (som kommer frem mellom 6 og 30 måneders alder). Barn har inntast 20 kindtann i alt. Disse blir gradvis erstattet av de permanente tennene fra ca. 6 årsalderen til ungdommen.

'Tanduppsättning, blandad' refererar till en persons tandsituation där de har både naturliga tänder och konstgjorda tänder, som t.ex. proteser eller kronor, i sin mun. Det kan också inkludera situationer där en person har flera former av konstgjorda tänder, som både implantat och traditionella broar eller proteser. Termen 'blandad' används för att beskriva den blandade sammansättningen av naturliga och konstgjorda tänder i en persons mun.

'Tandmodeller' er en uformell betegnelse for modeller af tænder, som oftest anvendes i den dentale og maxillofaciale medicin og tandlægefaglighed. De kan være fremstillet af forskellige materialer, herunder metal, voks, gips eller digitale modeller.

Tandmodellerne er nøjagtige kopier af patientens tænder og/eller kæbeben, der anvendes til en række formål, herunder:

1. Diagnostisk brug: Tandmodeller kan hjælpe med at identificere eventuelle abnormiteter, skader eller sygdomme i tænderne og kæbebenet.
2. Planlægningsbrug: De anvendes ofte til at planlægge behandlinger, herunder fremstilling af tandsæt, orthodontiske behandlinger, implantater osv.
3. Undervisningsbrug: Tandmodeller er værdsatte undervisningsværktøjer i tandlægeuddannelser og andre dentale uddannelser.
4. Forskningsbrug: De anvendes også i forskning, herunder til at teste nye behandlingsmetoder eller materialer.

I korthed er 'Tandmodeller' præcise reproduktioner af patientens tænder og/eller kæbeben, der anvendes til en række formål inden for den dentale og maxillofaciale medicin og tandlægefaglighed.

"Extraoral appliances" är en medicinsk term som används för att beskriva diverse slags medicinska apparater eller enheter som används utanpå munhockeen (extraoral) för att behandla olika medicinska tillstånd eller symtom.

Exempel på extraoral draganordningar inkluderar:

1. Cervikala collar: Används för att stödja halsen och hjälpa till att hålla huvudet i en rak position efter operationer eller trauma i nacken.
2. Traktionsmaskiner: Används för att utöva dragkraft på skelettet i syfte att korrigera avvikelser, exempelvis skolios eller kyfos.
3. Huvudstöd: Används för att stödja huvudet under operationer eller vid intensivvård.
4. Ögonbrynsband: Används för att hålla ögonbrynen upphöjda under vissa kirurgiska procedurer.
5. Käkställningar: Används för att behandla TMJ-disorder (temporomandibular joint dysfunction) eller efter käksurgeri.

Det är viktigt att notera att användningen och designen av extraoral draganordningar kan variera beroende på tillstånd och patientens individuella behov.

'Tandförflyttning' (engelska: 'tooth movement') är inom tandvården och ortodonti processen där en eller flera tänder flyttas från sin ursprungliga position i käken till en ny position. Detta uppnås vanligtvis genom användning av en ortodontisk apparat, såsom en fast eller lös spake, som utövar en kontinuerlig kraft på tanden för att gradvis förflytta den över tiden. Tandförflyttning kan också ske naturligt under puberteten när käken växer och tänderna justeras i position.

Den mest vanliga orsaken till tandförflyttning är att korrigera en onormal bithållning eller för att förbättra ett persons estetiska utseende. Andra anledningar kan vara att skapa plats för en extra tand, att stänga gap mellan tänderna eller att justera tänders position efter en tandläkareingrepp som till exempel en rotkanalbehandling eller en tandextraktion.

Tandförflyttning kan vara ett långvarigt och komplext förfarande beroende på hur mycket tanden måste flyttas och vilken typ av ortodontisk apparat som används. Det är viktigt att följa din tandläkares eller ortodontists instruktioner noggrant för att säkerställa en framgångsrik behandling och undvika komplikationer såsom skada på tänderna, käken eller kringliggande vävnader.

Den främre kindtanden, även känd som central incisor, är den mest framträdande tanden i över- eller underkäken. Den är placerad i mitten av tandraden och är vanligen en av de första permanenta tänderna som får sitt genombrott (eruption) i munhålan. Främre kindtanden används främst för att bita av mat och har en rak, smal och spetsig form.

'Ansiktsben' är den medicinska termen för de två ben som formar den främre delen av ansiktsskelettet. De kallas också 'maxilla' (övre ansiktsbenet) och 'mandibula' (undre ansiktsbenet).

Övre ansiktsbenet, maxilla, är det ben som bildar ögonhålorna, näsa och överkäken. Det består av en kropp och fyra grenar: framsidan, kindsidan, gomssidan och tinning sidan.

Undre ansiktsbenet, mandibula, är det ben som bildar underkäken och innehåller underkäkmuskulaturen. Det består av en kropp och två grenar: den främre delen kallas symfysen och de bakre delarna kallas angulus.

Båda ansiktsbenen är viktiga för att forma ansiktet, underlätta käkfunktionerna såsom käkmuskulaturen och tändernas funktioner samt skyddar också viktiga strukturer som ögon, näsa och hörselgångarna.

Den medicinska benämningen 'Betteford-Angle klass III' används för att beskriva en viss typ av tandlägeanomali eller oregelbundenhet i käken. Detta är en del av den etablerade klassificeringssystemet för skallben- och ansiktskonditioner, som utvecklats av Dr. Betteford och Dr. Angle.

I Betteford-Angle klass III-tandlägeanomali har underkäken en överdrivet framskjuten position jämfört med överkäken. Detta resulterar i ett ansiktsutseende där underkäken är tydligt framträdande och kan ge upphov till ett så kallat 'undermål' eller 'retrognat' utseende av överkäken.

Det är värt att notera att denna klassificering inte bara inkluderar enbart tandlägeanomalier, utan kan också vara kopplad till skelettala och muskulära förändringar i ansiktet. Dessa förändringar kan påverka andning, sug- och sväljfunktioner, samt tala och käkfunktioner.

Det är viktigt att söka medicinsk expertis om man misstänker en sådan tillstånd, eftersom tidig behandling kan hjälpa förhindra ytterligare komplikationer och förbättra livskvaliteten.

'Tandregleringshjälpmedel, förankrade' är en medicinsk term som refererar till en grupp ortodontiska enheter (tandregleringsapparater) som är fast förankrade till tänderna eller käkbenen. Dessa enheter används för att korrigera missbildningar, oregelbundenheter och positionering av tänder och käkar. Förankrade tandregleringshjälpmedel kan vara av olika typer, till exempel brackets (fasta plattor som fästes på yttre ytan av tänderna), lingualbrackets (fasta plattor som fästes på insidan av tänderna) eller metallband (ringar som omger en tand). Förankrade tandregleringshjälpmedel används ofta när mindre invasiva behandlingar inte är tillräckliga för att korrigera det ortodontiska problemet.

En medicinsk definition av 'hörntand' (latin: dens caninus) är en form av permanent tand, vanligen den första i överkäken (maxillan), som har en spetsigare och längre form än de andra framtänderna. Hos människor är hörntanden normalt sett fyra till antalet, två i överkäken och två i underkäken (mandibulan). De används huvudsakligen för att bita och skär föda, men kan även spela en roll vid social interaktion genom att exempelvis visa dominans.

"Serial extraction" är inget etablerat medicinskt begrepp som jag känner till. Det kan vara en term som används inom speciella subspecialiteter eller i samband med speciella procedurer, men det finns inget allmänt accepterat medicinskt definitivt beskrivande det.

Om man avser upprepade extraktioner eller avlägsnanden av vätskor eller vävnader över tid i en klinisk kontext, kan termen användas för att beskriva denna process, men det är fortfarande inte ett allmänt accepterat medicinskt begrepp.

Ortodontiska trådar, även kända som ortodontiska arcbuer eller stångar, är en del av den fasta ortodontiska apparaten som används inom ortodonti för att rätta till tänder och/eller käkar. De är smala metalltrådar som är fastsatta på tänderna med hjälp av band eller bindklammer. Trådarna appliceras i olika vinklar och lägen för att skapa en kontinuerlig kraft som leder till rättning av tändernas position och eventuellt även käkrelationen.

Det finns olika typer av ortodontiska trådar, bland annat rundtrådar, flattrådar och självliggande trådar. Rundtrådar används ofta till att börja med i behandlingen, medan flattrådar kan erbjuda mer kontroll över kraftfördelningen under senare stadier av behandlingen. Självliggande trådar är utformade för att gradvis ändra form och kraftnivå under behandlingen.

Ortodontisk tråd används ofta tillsammans med andra ortodontiska apparater, såsom brackets, expansorer eller skruvar, för att uppnå de önskade resultaten i en individuell behandlingsplan.

'Tungvanor' (eller 'dysphagia') är ett medicinskt tillstånd där en person har svårigheter eller smärtor vid förtärandet av mat eller dryck. Det kan bero på problem med någon del av sväljprocessen, som att musklerna i mun, hals eller matstrupe inte fungerar korrekt, nedsatt känsel i svalget eller neurologiska sjukdomar. Tungvanor kan också orsakas av strukturella problem såsom stenar, tumörer eller skador på svalgvävnaden. Tillståndet kan vara farligt om det leder till att mat och dryck kommer in i luftstrupen istället för magen, vilket kan orsaka lunginflammation.

I'm sorry for any confusion, but "Haka" is not a medical term. It is a traditional dance or performance from the Maori culture in New Zealand. The Haka is often performed by a group, with vigorous movements and stamping of the feet, shouting and stick gestures. It was traditionally used for various purposes such as welcoming distinguished guests, going into battle, or acknowledging achievements.

'Retrognathia' är en term inom tandläke- och käkkirurgisk terminologi som refererar till ett läge där underkäken är placerad bakom den övre käken. Detta kan vara antingen medföddt eller aquired, och kan leda till olika grader av problem med käkmuskulatur, tänder, andning och tal. I vissa fall kan det behöva korrigeras chirurgiskt för att undvika komplikationer och förbättra funktionen och/eller estetiken.

"Spinal cord analysis" or "spinal column analysis" would be more accurate translations of "Bettanalys" to English from Swedish, as "bett" in Swedish refers to the spine or spinal column. However, I believe you are looking for a definition of "bed analysis," not "spinal column analysis."

A bed analysis, also known as a pressure mapping assessment, is a medical evaluation used to determine the pressure distribution and interface forces between a person's body and the support surface (such as a mattress or wheelchair cushion) they are lying on. This information helps healthcare professionals choose appropriate support surfaces that can prevent or alleviate pressure injuries, also known as bedsores or pressure ulcers.

During a bed analysis, sensors placed between the person's body and the support surface measure the amount of pressure applied to various points on the body. The resulting data is then analyzed to identify high-pressure areas that may require additional padding or repositioning to reduce the risk of pressure injuries. This type of assessment is particularly important for individuals who are bedridden, have limited mobility, or spend extended periods in a seated position.

'Tandutdragning' är en procedure inom odontologi (tandvård) där en tand tas bort från sin alveolär (tandköttsfäste) i käken. Detta kan vara nödvändigt på grund av olika skäl, till exempel om tanden är skadad, infekterad eller orsakar smärta. Tandutdragningen utförs vanligen av en tandläkare eller en specialist inom oral kirurgi. Proceduren kan involvera lokalbedövning för att minska smärtan under utdragningen, och det finns också möjlighet att använda sedering vid behov. Efter tandutdragningen ges ofta instruktioner om vård av området för att undvika komplikationer som infektion eller skada på det omgivande vävnaden.

Tandocklusion, traumatisk, refererer til en skade på en tand som følge af ydre trauma, såsom et stort slag eller et fald. Denne type skade kan resultere i revner, sprækninger eller brud i tanden, og i særdeleshed hvis pulpaen (den levende del af tanden) bliver påvirket, kan det medføre smerter, infektioner og andre komplikationer. I værste fald kan tandens struktur være så ødelagt at den må udvides eller fjernes fuldstændigt. Traumatisk tandocklusion kan også medføre skifte i tandsmørhviditeten og -formen, især hos børn, hvis tænderne stadig er under udvikling.

Interceptiv tandreglering är en form av preventiv tandvård som utförs under uppväxtperioden för att korrigera oönskade tandsymtom och bettfunktioner innan de blir mer allvarliga eller permanenta. Den innebär ofta användning av remedier såsom skruvar, spikar, plattor eller utbuktningar för att leda tillväxten och positionen hos enskilda tänder eller käkar.

Syftet med interceptiv tandreglering är att:

1. Korrigera dålig kontakt mellan över- och underkäken (överbett/underbett).
2. Rätta till onormala bettfunktioner, såsom sugitande på tummen eller tungsryckningar.
3. Förhindra skador på permanenta tänder som växer in under milkänderna.
4. Korrigera dålig tandpositionering som kan leda till onormal slitage och skada på tänderna.
5. Förebygga eller mildra allvarliga tand- och käkproblem i framtiden, såsom tandlossning och TMJ-störningar (temperomandibulära störningar).

Interceptiv tandreglering bör utföras av en ortodontist eller en tandläkare med specialistutbildning inom området. Den är vanligtvis mer kostnadseffektiv och mindre invasiv än att vänta till den permanenta tandregleringen behövs, eftersom det då kan krävas mer omfattande behandlingar för att korrigera de underliggande problemen.

'Orthodontic space closure' refererar till den process där en tandortal framtill eller bakom en annan tand stängs genom att använda sig av ortodontiska apparater, såsom brackets eller skruvar. Detta görs vanligen för att korrigera en malokklusion (en felställd tandbit) eller för att stänga luckor mellan tänderna som orsakats av tandsmissingar eller extra tänder. Genom att gradvis flytta tänderna närmare varandra och eventuellt extrahera överflödiga tänder, kan ortodonten åstadkomma en jämn och korrekt positionerad tanduppsättning.

'Näsben' (nasus, nasala benet) är en del av människans skelett i ansiktet. Det är ett pariga ben som bildar en del av näshålan och nosryggen. Näsbenet har också en viktig funktion vid doftsinnet, eftersom det innehåller de sensoriska cellerna för lukt.

I anatomiskt perspektiv är näsbenet ett kort, flätat ben som sitter i mitten av ansiktet ovanför överläppen och under ögonbrynen. Det består av två delar: en framsida (corpus nasale) och två sidor (alae nasales). Framsidan är den lodräta delen som bildar näshålans bakre vägg, medan de två sidorna utgör de yttre delarna av näsan.

Näsbenet hjälper också till att skydda hjärnan genom att skapa en barriär mellan det inre av huvudet och den yttre miljön. Det är ett av de 14 benen i ansiktsskelettet och är direkt kopplat till ögonhålans botten, tinningbenet och pannbenet.

'Odontometri' är inget etablerat medicinskt begrepp på svenska eller engelska. Det låter som en kombination av två grekiska ord – 'odontos' som betyder tand och 'metron' som betyder mått. Om du letar efter information om hur man mäter tänder kan du använda begreppet 'tandmätning', men det är inte vanligt förekommande inom medicinsk terminologi.

Om du hade för avsikt att fråga efter 'Odontometry' på engelska, så skulle svaret vara att det fortfarande inte finns någon etablerad definition eller användning av detta begrepp inom odontologi eller medicinsk vetenskap.

"Turksyka" (latin: Prostata) er ein kjønnsorgan som hører til de underlegge kvinne- og mannlige kjønnsorganane. Hos menn er turksykka ein del av de reproduktive organane og lager ein sekret som er ein viktig del av særommet. Turksykka er ein muskel- og Drüsenorgan plassert for halsen til urinblåsan og rundt om urinrøret. Dess funksjoner inkluderer å hjelpe med å kontrollere urinflyten og å produse ein del av særommet som er viktig for reproduksjonen. En forstørring eller abnormal vekst av turksykka kalles en turksykkeltumor eller ein prostatautvidelse.

'Tandregleringshjälpmedel, avtagbara' kan definieras som en typ av ortodontisk apparat som är tillfälligt och reversibelt, och används för att korrigera, förebygga eller lindra onormaliteter i tänder och/eller käkar. Dessa hjälpmedel kan vara av detabla (som exempelvis gummiband) eller fasta (som exempelvis en fixerad multi-bandapparat). De avtagbara tandregleringshjälpmedlen är vanligtvis fastsatta på tänderna med hjälp av klamrar och kan avtags och justeras under behandlingen för att uppnå önskad positionering av tänderna.

"Mandibelframdragande tandställning" är ett begrepp inom tandvård och käkkirurgi som refererar till en specifik typ av tandpositionering. Det innebär att överkäkens (maxillans) framtänder har en för stor horisontell överbit (överkäken är längre än underkäken, eller mandibulan). Detta kan leda till ett ofullständigt kontakt mellan över- och undertänderna, vilket kallas övertandning. Mandibelframdragande tandställning kan vara antingen skeletell (skelettet är avvikande) eller dentoalveolär (tändköttsfästet är avvikande). Denna tillstånd kan påverka individens käkmuskulatur, funktion och estetik.

'Orthodontic anchorage procedures' är ett samlingsbegrepp inom ortodonti som refererar till metoder och tekniker som används för att kontrollera och stabilisera de tänder eller strukturer i munnen som agerar som "ankar" under en ortodontisk behandling.

Ankare är någon form av fast, oföränderlig struktur som används för att få rörelse på andra tänder eller delar av tandregeln. Det kan vara en enskild tand, ett antal tänder, en implantat, en miniplatta eller en speciell apparat.

Ortodontisk anchorage procedures kan involvera användning av olika typer av band, bågar, skruvar och andra tillbehör för att stabilisera ankaret så att det inte rör sig när de omgivande tänderna flyttas. Detta hjälper till att uppnå en effektivare och mer kontrollerad rörelse av tänderna under behandlingen.

Exempel på olika typer av ortodontisk anchorage procedures inkluderar:

* Tandankare: Användning av en eller flera tänder som ankare för att röra på andra tänder.
* Skelettala ankar: Användning av en implantat, miniplatta eller annan struktur som är fäst i käken för att agera som ett fast underlag för att röra på tänderna.
* Absorberande ankare: Användning av en speciell apparat eller material som absorberar kraften från rörelsen av tänderna och hjälper till att stabilisera ankaret.

I allmänhet är ortodontisk anchorage procedures viktiga för att uppnå en framgångsrik och effektiv ortodontisk behandling, eftersom de hjälper till att kontrollera rörelsen av tänderna och säkerställa att de placeras i rätt position.

"En aktivatorapparat är en medicinsk apparat som används för att hjälpa till att korrigera, förebygga eller lindra missbildningar, skador eller funktionsnedsättningar i rörelseorganen. Den består vanligen av en fast del som fästes på kroppen och en rörlig del som patienten aktiverar för att få en korrektiv kraft. Exempel på aktivatorapparater är olika typer av ortoser och proteser."

Översättning:

"En aktivatorapparat är en medicinsk apparat som används för att hjälpa till att korrigera, förebygga eller lindra missbildningar, skador eller funktionsnedsättningar i rörelseorganen. Den består vanligen av en fast del som fästes på kroppen och en rörlig del som patienten aktiverar för att få en korrektiv kraft. Exempel på aktivatorapparater är olika typer av ortoser och proteser."

I medically framed context, 'gomvidgningsteknik' or 'debridement technique' refers to the removal of necrotic (dead), damaged, or infected tissue in a wound to prevent or treat infection and promote healing. This procedure is often performed in cases of severe wounds, burns, or ulcers to ensure that the remaining healthy tissue can heal properly. There are various debridement techniques, including:

1. Surgical debridement: Also known as sharp debridement, this technique involves the use of surgical instruments such as scalpels and scissors to cut away dead or damaged tissue.
2. Mechanical debridement: This method uses wound irrigation, whirlpool baths, or specialized equipment like ultrasonic debridement devices to remove debris and necrotic tissue from the wound.
3. Autolytic debridement: This technique relies on the body's natural enzymes and moisture to break down and reabsorb dead tissue in a wound. Moist dressings are used to create an ideal environment for this process.
4. Enzymatic debridement: In this method, topical enzymes are applied to the wound to dissolve and remove necrotic tissue.
5. Biological debridement: This technique uses maggots or other sterile insect larvae that feed on dead tissue while leaving healthy tissue intact.
6. Chemical debridement: Certain chemicals, like hydrogen peroxide or Dakin's solution, can be used to break down and remove necrotic tissue from a wound. However, this method is less commonly used due to potential damage to surrounding healthy tissue.

'Mjölktand' är den gemensamma benämningen på de tillfälliga tänderna som ungar däggdjur, inklusive människor, får under det första året av sitt liv. Hos människor kallas de även 'barn tänder'. Mjölktand har en tunnare emalj än permanenta tänder och är inte lika hållfasta. De börjar oftast dyka upp vid sex månaders ålder och alla 20 stycken mjölktänder brukar vara igenom vid ungefär två och ett halvt års ålder. Mjölktänderna kommer sedan att ersättas av permanenta tänder under en process som kallas för tandbyte.

Non-parametric statistik är en gren inom statistiken som inte kräver några specifika antaganden om dators distributionsform eller parametrar. Detta ställer en kontrast mot parametrisk statistik, där antaganden om distributionsform och parametrar görs för att möjliggöra mer kraftfulla slutsatser.

Non-parametric metoder är särskilt användbara när dators fördelning inte följer en välkänd distribution, till exempel normalfördelning, eller när det finns utbredda avvikelser från den antagna distributionen. Dessa metoder kan också vara mer robusta mot utvärderingar som påverkas av utbildningsformer och andra extrema värden i datan.

Exempel på vanliga non-parametrisk statistiska metoder inkluderar Wilcoxon rank sum test, Mann-Whitney U test, Kruskal-Wallis H test och Friedman test för jämförelser mellan grupper, samt Spearmans rangkorrelation och Kendalls tau för korrelationer mellan variabler.

"Uppföljningsstudier" (engelska: "follow-up studies") är en typ av longitudinell forskningsdesign inom medicinen där man studerar en grupp individer under en längre tidsperiod. Dessa studier kan vara observationella eller interventionsbaserade, och syftet är ofta att undersöka hur olika faktorer påverkar hälsan, sjukdomsutvecklingen eller behandlingsresultaten över tid.

I en uppföljningsstudie kan forskarna exempelvis samla in data om deltagarnas levnadsvanor, miljöfaktorer och medicinska historik, och sedan följa upp dem regelbundet för att se hur de utvecklas. Detta kan ge värdefull information om riskfaktorer, skyddsfaktorer och möjliga orsaker till olika hälsotillstånd.

Uppföljningsstudier kan vara av olika slag, beroende på hur länge de pågår och hur ofta data samlas in. De kan vara kohortstudier, där en grupp individer följs över tid, eller fallföljningsstudier, där man följer upp en specifik diagnos eller behandling hos en grupp patienter.

"Behandlingsresultat" er en betegnelse for hvordan en pasient reagerer på en behandling. Det kan inkludere forbedringer i symptomer, funksjon og kvalitet av liv, men også potentiale bivirkninger eller komplikasjoner til behandlingen. Behandlingsresultatet må ofte evalueres over tid for å kunne avgjøre om behandlingen er effektiv og om det er behov for justeringer i terapeutisk strategi.