Förlamning är en total eller delvis kraftlöshet i muskler eller en grupp av muskler, ofta orsakad av skada på nerverna eller centrala nervsystemet.
Andningsförlamning definieras som en fullständig eller delvis muskulär sängstarrhet i andningsmusklerna, vilket resulterar i att andningen blir onormalt djup, långsam eller till och med avstannande, och kan vara livshotande om inte behandlas omedelbart.
Stämbandsförlamning, eller recurrens laryngitis paralytica, är en neurologisk rubbning som orsakar ett fullständigt eller delvis förlorat rörelseförmåga hos stämbanden, vilket kan leda till heshet, andnöd och svårigheter att tala eller svälja.
Familjärt periodiskt paralys (FPP) är en ärftlig neurologisk störning som karaktäriseras av episoder av muskelsvaghet eller fullständig muskellåsning (paralys), ofta i ansiktsmusklerna och extremiteterna, orsakad av störningar i salt- och vattenhomöostasen i kroppen.
Stort eller fullständigt bortfall av motoriska muskelfunktioner i ansiktet. Tillståndet kan bero på central eller perifer skada. Skador på nervbanor i centrala nervsystemet från hjärnbarken till ansiktets nervkärnor i pons medför muskelsvaghet som oftast ej omfattar pannans muskler. Ansiktsnervsjukdomar ger vanligtvis generaliserad, halvsidig ansiktssvaghet. Sjukdomar i de neuromuskulära förbindelserna och muskelsjukdomar kan också ge upphov till ansiktsförlamning eller -försvagning.
Sömnparalys, även känd som REM-sömnparalys, är ett tillstånd där individen är medveten och vaken, men inte kan röra sig eller tala, ofta under en period av REM-sömn.
Fästingparalys är en komplikation orsakad av en infektion med neurotoxinet som produceras av vissa arter av hundfästingar (Kodes spp.), och karaktäriseras av progressiv muskulär svaghet, andningssvårigheter och eventuell andningsförlamning, vanligen insättande under de sista 24 timmarna före dödsfallet hos drabbade djur.
"Paralys, hyperkalemisk periodisk" är en medfödd neurologisk störning som karaktäriseras av perioder av muskelsvaghet eller fullständig muskellåsning (paralys), orsakad av höga potassiumnivåer i blodet (hyperkalemi). Störningen beror på en defekt i en jonkanal i cellmembranen, vilket leder till oregelbunden reglering av kalium och natrium. Symptomen kan utlösas av faktorer som stress, infektion eller fysisk aktivitet, och behandlas vanligtvis med läkemedel som hjälper till att reglera elektrolytbalansen.
Muskelhypotoni definieras som en nedsatt muskelaktivitet och/eller muskelspänning, vilket kan vara ett tecken på en underliggande neurologisk eller muskulös sjukdom. Det kan uppfattas som en minskad motståndskraft när man försöker röra eller sträcka en muskel.
Onormalt låga halter av kalium i blodet. Tillståndet kan vara en följd av kaliumförlust via njurarna eller mag/tarmkanalen, pga kräkningar eller diarré. De kliniska tecknen kan bestå av neuromuskulära störningar, som svaghet eller förlamning, avvikande EKG (lägre T-vågor och högre U-vågor), njurfunktionsbrist och störningar i mag/tarmsystemet.
Polio, eller poliomyelitis, är en infektionssjukdom orsakad av polioviruset. Sjukdomen kan vara asymptomatisk eller leda till milda symptom som feber, illamående och muskelvärk. I vissa fall kan viruset angripa nervsystemet och orsaka svårare skador, inklusive lamsningar och andningssvårigheter. Poliovaccinering är tillgänglig och effektiv för att förebygga sjukdomen.
Tyreotoxicosis är ett tillstånd orsakat av överskottet av thyroxin (T4) och triiodothyronin (T3) hormoner i kroppen, som frisätts från sköldkörteln. Detta kan inträffa på grund av olika medicinska orsaker, till exempel en överfungerande sköldkörtel (graviditet, autoimmuna sjukdom eller godartad tumör) eller som ett resultat av intag av för mycket thyroxin i form av läkemedel. Tyreotoxicosis kan leda till symptom såsom hjärtklappning, svettningar, viktminskning, irritabilitet och sömnlöshet.
NAV1.4, eller Natriumkanal 1.4, är ett genetiskt förknippat namn på en specifik undertyp av voltage-gated natriumkanaler, även känd som Na+ kanaler. Dessa kanaler spelar en viktig roll i initierandet och ledningen av aktionspotentialer i exciterbara celler, till exempel nerv- och muskelceller.
Dicistroviridae är en familj av små, icke-segmenterade, enkelsträngade RNA-virus som infekterar leddjur och fiskar. Virusen inom denna familj har två icke-överskurna öppna läsa ramar (ORF) i sitt genomblandning, därav namnet dicistroviridae, med en icke-traditionell intergenisk region som separerar dem. Dicistrovirusfamiljen inkluderar flera viktiga patogener såsom Rhopalosiphum padi virus (RPV), Aphid lethal paralysis virus (ALPV) och Cripavirus.
'Dubbelsidig förlamning' (eng. 'bilateral paralysis') är en medicinsk term som betecknar fullständig eller delvis muskelfunktionsförlust på båda sidor av kroppen, vanligtvis i extremiteter som armar och ben, men kan även drabba andra muskelgrupper.
Onormalt höga halter av kalium i blodet, oftast pga bristande utsöndring från njurarna. Kliniskt ses EKG-avvikelser i form av förhöjda T-vågor och platta P-vågor, och så småningom förmaksasystole. I svåra fall kan svaghet och slapp förlamning förekomma.
Ett syndrom kännetecknat av plötslig, ensidig ansiktsförlamning som tilltar under de följande 2-5 dagarna. Hornhinneskada kan uppstå i samband med försvagning av ögats ringmuskel och oförmåga att slut a ögat. Ofta föregås paresen av smärta bakom örat. Tillståndet kan bero på infektion med humant herpesvirus-1.
Sjukdomstillstånd i ansiktsnerven eller dess kärnor. Störningar i pons (hjärnbryggan) kan återverka på ansiktets nervkärnor eller nervknippen. Nerven kan vara påverkad intrakraniellt, längs den del som passerar tinningsbenet, eller längs nervbanorna utanför skallbenet. Till de kliniska tecknen hör svaghet i ansiktsmusklerna, bortfall av smaksinnet i främre delen av tungan, hyperakusi (ljudöverkänslighet) och minskat tårflöde.
Neuromuskulära blockerare är en grupp av läkemedel som stör signalöverföringen mellan nervceller och muskelceller, vilket orsakar temporär muskelslapphet eller muskellåsning.
Tetraplegi, också känt som quadriplegi, är en form av personskada orsakad av skada på ryggraden som resulterar i förlust av känsel och rörelseförmåga i alla fyra extremiteter (armarna och benen). Orsaken till tetraplegin kan vara på grund av traumatisk skada, som exempelvis en hög cervical skada efter ett fall eller en bilolycka, eller icke-traumatiska orsaker som tumörer, infektioner eller degenerativa sjukdomar som exempelvis ryggmärgsdegeneration.
The recurrent laryngeal nerve (RLN) is a branch of the vagus nerve (cranial nerve X) that supplies motor function to all intrinsic muscles of the larynx, except for the cricothyroid muscle, and provides sensory innervation to the mucous membrane below the vocal folds. The RLN has a distinctive and unusual anatomical course, which makes it vulnerable to injury during certain surgical procedures. In both humans and most non-human mammals, the left RLN hooks around the arch of the aorta and ascends to the larynx, while the right RLN loops around the subclavian artery on its way to the larynx. This nerve provides critical functions for voice production, swallowing, and protecting the airway, making its preservation during surgical procedures essential for maintaining these vital functions.
"Paralys hos spädbarn, även känd som cerebral pares, är en störning i barns rörelseförmåga orsakad av skada på eller abnormal utveckling av den del av hjärnan som styr rörelserna."
En art av Enterovirus som orsakar poliomyelit hos människor. Det finns tre serotyper (stammar).
Orale poliovaccin (OPV) är en typ av vaccin som skyddar mot poliomyelit, även känd som polio. OPV är en levande, svagt attenuerad vaccine som innehåller alla tre serotyperna av poliovirus. När vaccinet tas upp i munnen och sväljs, ger det immunitet genom att stimulera kroppens eget immunsvar mot viruset.
Mellangärdets motornerv. Diafragmanervtrådarna utgår från halskotpelaren (i huvudsak C4) och passerar plexus cervicalis på sin väg till mellangärdet.
Botulinum Toxin Type A är ett neurotoxin producerat av den anaeroba bakterien Clostridium botulinum. Det används inom medicinen som en muskelrelaxerande behandling under varunamn som Botox och Dysport. När toxinet injiceras i en muskel blockerar det signalsubstanser i nervsystemet, vilket orsakar att muskeln slappnar av. Det används vanligtvis för att behandla muskelspasmer, vissa typer av smärta och också kosmetiskt för att minska rynkor och andra skråmärken i ansiktet.
Pancuronium är ett läkemedel som tillhör en grupp av muskelavslappnande medel, även kända som neuromuskulära blockerare. Det används vanligen tillsammans med bedövningsmedel och syrgas under operationer för att underhålla muskelslapphet och underlätta mekanisk ventilation efter behov. Pancuronium fungerar genom att blockera signalsubstanser i nervsystemet som orsakar muskelkontraktion, vilket leder till temporär muskellösning.
Laryngoplasty är ett medicinskt ingrepp där man återställer eller förbättrar stäm- och andningsfunktionen genom att rekonstruera strukturer i struphuvudet, vanligtvis med hjälp av en implantatprotes eller sutureringar. Detta kan vara nödvändigt vid till exempel svårartad stämbandsförlamning orsakad av nerve skada eller för att behandla återkommande andningshinder som kan uppstå vid sväljning.
Den mellanvägg av fibrös muskulatur som skiljer brösthålan från bukhålan. Sammandragning av mellangärdet ökar bröstkorgens volym och underlättar inandning.
Gifter producerade av Clostridium botulinum. Det finns minst sju olika ämnen, av vilka de flesta är proteiner. De har neurotoxiska, enterotoxiska och hemotoxiska egenskaper, är immunogena och omfattar de starkaste gifter man känner till. Det vanligaste blockerar frigörande av acetylkolin vid de kolinerga synapserna.
Enterovirusinfektioner är infektioner orsakade av enterovirusslaget, som innefattar över 100 olika virusstammar, däribland coxsackievirus, echo-virus och rhinovirus. Infektionerna sprids främst via fekal-oral eller respiratorisk väg och kan ge upphov till en rad symtom som varierar från milda, influensaliknande symptom till allvarligare sjukdomar såsom hjärtsjukdomar, hudutslag, meningit och paralys. Symtomen tenderar att vara mildare hos friska vuxna än barn och äldre eller personer med nedsatt immunförsvar.
Andersen-Syndrom är en sällsynt genetisk sjukdom som kännetecknas av tre huvudsakliga symptom: periodiska attacker av muskelsvaghet (myotoni), förändringar i hjärtats elektriska aktivitet (konduktionsstörningar) och utveckling av extra muskler eller brosk runt lederna (extraossä skelettmuskulatur). Sjukdomen orsakas vanligtvis av förändringar (mutationer) i genen KCNJ2.
Myotonia refers to a delay in muscle relaxation after voluntary contraction or percussion, resulting in stiffness and difficulty with quick movements or releasing grip. It is a symptom of certain neuromuscular disorders, such as myotonic dystrophy and myotonia congenita.
Undersökning, behandling eller kirurgiska ingrepp inuti struphuvudet med hjälp av särskilt utformat endoskop.
Neuromuskulära icke-depolariserande medel är läkemedel som blockerar nervimpulsöverföringen mellan den neuromuskulära junktionen av en nerv och en muskel, vilket orsakar muskellösning, utan att aktivera muskelkontraktion.
"Ryggmärgen är det del av centrala nervsystemet som löper genom ryggraden, innehåller nervceller och nerver som förmedlar sensoriska och motoriska signaler mellan hjärnan och resten av kroppen."
Ophthalmoplegia är ett medicinskt tillstånd där det uppstår svaghet eller fullständig förlamning (pares eller paralys) i de muskler som kontrollerar ögats rörelser. Detta kan orsaka problem med att fokusera ögat, dubbelseende eller oförmåga att röra ögat överhuvudtaget. Ophthalmoplegia kan vara en permanent eller tillfällig tillstånd och kan drabba ena eller båda ögonen. Det kan orsakas av en rad olika sjukdomar eller skador, inklusive neurologiska sjukdomar som Multipel skleros (MS) och myasthenia gravis, diabetes, trauma till ögat eller ögonhålan, eller som en biverkning av vissa mediciner. I vissa fall kan orsaken aldrig fastställas, vilket kallas idiopatisk ophthalmoplegia.
Sällsynt ibland ärftlig rubbning av njurkanalerna som karakteriseras av bristande utsöndring av urin med normal surhetsgrad. Detta leder till hyperkloremisk acidos ofta med komplikationer som hyperkalciuri med njurstenar och nefrokalcinos, rakit, benvävsuppmjukning och allvarlig kaliumuttömning.
En neuromuskulær blockad er en tilstand, hvor transmissionen af nerveimpulser fra nervecellerne til de synaptiske skiver på musklerne blokeres eller reduceres, førende til midlertidig svaghed eller lammelse af musklerne.
Stämband, även kända som rörelseband eller stimmål, är en par av muskulära membran som reglerar tonhöjden och ljudstyrkan under fonation, eller röstproduktion, i den mänskliga struphuvudet. De två stämbanden är fästade vid varsin ryggradsbensprocess i halsen och spänns samman när de vibrerar för att producera ljud.
Den sjunde hjärnnerven. Facialisnerven har två delar, den större motornervroten, som kan kallas den egentliga facialisnerven, och den mindre, sensoriska nervroten. Tillsammans leder de efferenta nervsignaler till ansiktsuttrycksmusklerna och till tår- och spottkörtlarna, samt afferenta smaksignaler från de främre två tredjedelarna av tungan och beröringssignaler från ytterörat.
En sjukdom orsakad av kraftiga neurotoxiner av protein producerade av Clostridium botulinum, vilka stör det presynaptiska frisättandet av acetylkolin vid nerv-muskelförbindelsen. Kliniska tecken är bu ksmärta, kräkningar, akut förlamning (också andningsförlamning), dimsyn och dubbelseende. Botulism kan delas in i flera typer (t ex matförgiftning, barnbotulism, sårbotulism m fl).
Colony Collapse Disorder (CCD) refers to a phenomenon in which the majority of worker bees in a honeybee colony disappear, leaving behind the queen, immature bees, and some honey and pollen. The exact cause of CCD is still unknown, but it is believed to be due to a combination of factors such as pathogens, pesticides, poor nutrition, and stress. This disorder has raised concerns because honeybees play a critical role in the pollination of many agricultural crops.
En neuromuskulär förbindelse är den synaptiska transmissionen mellan en motorneuron och en muskel, där signalsubstanser (neurotransmittorer) frisätts från den presynaptiska nervändan och diffunderar över synapsen för att aktivera receptorer på den postsynaptiska muskelfibern, vilket leder till kontraktion.
Virus som angriper insekter. Den största familjen är Baculoviridae.
Nervceller som aktiverar muskelceller.
Succinylkolin är ett kurarummedel som används under kortvarig bedövning för att inducera muskelrelaxering och underlätta intubation av luftvägen. Det är en kvicksilverförening som agerar som en depolarisering blockerare av nicotiniska acetylkolinreceptorer, vilket leder till temporär muskellösning.
Ryggmärgssjukdomar är en grupp sjukdomar som drabbar ryggmärgen och kan påverka dess struktur, funktion och hälsa, inklusive degenerativa tillstånd, inflammatoriska sjukdomar, infektioner, tumörer och trauma.
Ett syndrom förknippat med inflammation i armnervnätet. Till de kliniska symtomen hör svår smärta i skulderområdet, ibland med muskelsvaghet och känselbortfall i armen. Tillståndet kan hänga samman me d virussjukdomar, immunisering, kirurgisk behandling, heroinmissbruk eller andra omständigheter. Brakialneuralgi brukar hänföras till smärta i förbindelse med armplexusskada.
Mätning av förändringar i musklers elektriska potential med hjälp av yt- eller nålelektroder.
Recurrent laryngeal nerve injuries refer to damage or trauma inflicted on the recurrent laryngeal nerve, a branch of the vagus nerve that supplies motor function to the intrinsic muscles of the larynx, except for the cricothyroid muscle. These injuries can result in voice changes, hoarseness, and, in severe cases, respiratory distress due to impaired vocal cord movement. The causes of recurrent laryngeal nerve injuries may include surgical complications, neck trauma, tumors, or iatrogenic factors.
Akut, autoimmun nervinflammation orsakad av ett T-cellförmedlat, cellulärt immunsvar riktat mot myelin i perifera nerver och nervrötter. Sjukdomsförloppet föregås ofta av en virus- eller bakterieinfektion, kirurgiskt ingrepp, immunisering, lymfom eller exponering för giftiga ämnen. Vanliga kliniska tecken är tilltagande trötthet, känselbortfall och förlust av djupa senreflexer.
Ryggmärgsinflammation, eller meningit i ryggmärgen, är en entzündning av den membran som omsluter och skyddar ryggmärgen (den del av centrala nervsystemet som löper genom ryggraden), ofta orsakad av infektion med bakterier eller virus.
En typ av strimmig muskelvävnad, fäst vid skelettet med senor. Skelettmuskler har nervförbindelser, och deras rörelser kan styras medvetet. De kallas även viljestyrda.
Ryggmärgsskador är skador på den del av centralnervsystemet som löper genom ryggraden, och som är involverat i kroppens sensoriska, motoriska och autonoma funktioner, vilka kan orsaka diverse symptom som svarar mot skadans art och plats, inklusive förlorad känsel, muskelsvaghet, smärta, spasticitet eller nedsatt blåsbuckela och avföringskontroll.
En kanalopathi är ett samlingsnamn för olika medicinska tillstånd som orsakas av strukturella eller funktionella avvikelser i de kanaler i cellmembranet som reglerar jonernas flöde. Dessa avvikelser kan leda till onormalt höga eller låga nivåer av joner inne i cellen, vilket kan störa cellens funktion och orsaka olika symtom beroende på vilken typ av cell som är påverkad. Exempel på kanalopatier inkluderar bland annat muskelkramp, hjärtarytmier och epilepsi.
Muskelssjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar som drabbar muskulaturen och kan variera från milda till livshotande, inkluderande genetiska, degenerativa, inflammatoriska och muskeldystrofier.
Muskelsvaghet, eller muskelslapphet, är ett medicinskt tillstånd där musklerna har förlorat styrka och koordination, vilket kan leda till problem med rörelse och balans. Det kan orsakas av skada på nerverna som kontrollerar musklerna eller sjukdomar som angriper musklerna direkt.
En onaturligt djup, raspig eller väsande röst.
En sköldkörtelbrosk är en abnormal, oftast godartad, vävnadsväxt på sköldkörteln som kan störa dess normalt funktion och leda till hormonella rubbningar.
"Poliovaccin" refererer til vacciner som er designet for å beskytte mot poliomyelitis, en smittebåren sykdom som kan føre til permanente lammheter eller død. Der er to typer av poliovaccin:
Myotonic disorders are a group of genetic muscle diseases characterized by prolonged muscle stiffness and delayed relaxation after voluntary muscle contraction or percussion, resulting from altered ion channel function in muscle fibers.
Traumatiska skador på ansiktsnerven. Sådan skada kan ge ansiktsförlamning, nedsatt tårflöde och salivbildning, och förlust av smaksinnet i tungans främre del. Nerven kan återbildas till sitt ursprungliga mönster eller med avvikelser, vilka kan leda till tårflöde vid smakstimulering och andra syndrom.
Sjukdomstillstånd i den tolfte hjärnnerven eller dess nervkärnor. Kärnorna och nervknippena är belägna i den förlängda märgen, och nerven har sin utgång ur skallen genom canalis hypoglossi i skallbasen och leder nervimpulser till tungans muskler. Hjärnstamssjukdomar, som t ex ischemi och motornervsjukdomar, kan påverka nervkärnorna och nervknippena. Nerven kan även ta skada av sjukdomar i den bakre skallgropen eller skallbasen. Till de kliniska symtomen hör enkelsidig försvagning av tungmusklerna och artikulationsrubbningar, då tungan vid rörelse framåt vill vika åt den försvagade sidan.
En oregelbundet tubformad anatomisk struktur av muskelvävnad och brosk, klädd med slemhinna och belägen överst på luftröret, nedanför tungroten och tungbenet. Struphuvudet är det viktiga tillslutningsorgan som skyddar öppningen till luftröret och fungerar som röstgenerator.
Ett tillstånd kännetecknat av övergående muskelsvaghet eller -förlamning som följd av en känslomässig reaktion eller fysisk utmattning. Kataplexi hänger ofta samman med narkolepsi. I samband med ett k ataplektiskt anfall ses en minskad muskelspänning, liknande den normala fysiologiska hypotonin vid REM-sömn.
Ett släkte giftsnokar av underfamiljen Elapinae och familjen Elapidae. De omfattas av kraiterna, med tolv arter, som alla är hemmahörande i Sydostasien. De är mycket giftiga.
Myotonia congenita är en genetisk neuromuskulär sjukdom som karaktäriseras av en försenad muskelavslappning (myotoni) efter voluntär kontraktion. Detta innebär att personer med sjukdomen har svårigheter att lätta av spänningen i musklerna efter ansträngning, vilket kan leda till stelhet och kramp i skelettmuskulaturen. Sjukdomen orsakas vanligtvis av genetiska mutationer som påverkar jonkanaler i muskelcellerna. Det finns två typer av myotonia congenita: Thomsens sjukdom (även känd som myotonia congenita typ 1) och Becker-sjukdomen (även känd som myotonia congenita typ 2).
Narkolepsi är en neurologisk sömnstörning, karaktäriserad av överväldigande dvaltillstånd och ofta förekommande kataplexi, som orsakas av abnorma regleringar av sömnen och vakenheten i hjärnan.
'Natriumkanaler' är inom fysiologi och farmakologi benämningen på proteinkomplex som bildar ionkanaler, vilka regulerar flödet av natriumjoner (Na+) över cellemembranet i exciterbara celler, såsom nerv- och muskelceller. Dessa kanaler är viktiga för celldefibrillation, återupplivning efter hjärtstopp samt för signalering inom nervsystemet. Natriumkanalerna består av en poreformad alfa-subenhet som bildar själva jonkanalen och accessoriska subenheter (beta, gamma och delta) som modulerar kanalens funktion. Natriumkanaler aktiveras vid depolarisering av cellemembranet och inaktiveras snabbt för att begränsa flödet av natriumjoner in i cellen. Funktionella störningar i natriumkanalerna kan leda till olika sjukdomstillstånd, såsom kramper och hjärt
Ett medel med kortvarig, central, andningsstimulerande verkan.
Störningar hos någon av de tolv hjärnnerverna. Med undantag för syn- och luktnerverna omfattas även sjukdomstillstånd i de hjärnstamskärnor, där hjärnnerverna börjar eller slutar.
Röststörningar är en samlingsbegrepp för olika typer av röstrubbningar, inklusive raspighet, heshet, brist på volym och onormal röstkvalitet, orsakade av sjukdom, skada eller avvikande användning av rösten.
Laryngeal nerve injuries refer to damages or injuries that affect the recurrent laryngeal nerves, which are responsible for controlling the vocal cord movements in the larynx (voice box). These nerves can be damaged due to various reasons such as surgical procedures, tumors, trauma, or inflammation. The injury may result in voice changes, breathing difficulties, and/or swallowing problems. In severe cases, it can cause vocal cord paralysis, leading to significant impairment in communication and quality of life.
Insekter tillhörande familjen Apoidea, med världsomfattande utbredning. Av nektar från blommor framställer de honung som föda åt sina larver. De har giftgadd, och bistick kan hos överkänsliga personer ge upphov till svår allergisk reaktion.
Resektion eller avlägsnande av nerverna till en muskel eller muskelvävnad.
Alla de muskler som medverkar till att ge uttryck åt ansiktet, inklusive dem som försörjs av facialisnerven och är fästa vid och ger rörelse åt ansiktshuden.
Polyradikuloneuropathy är en medicinsk term som refererar till en neurologisk sjukdom där flera perifera nerver och deras rötter (radikuler) är inflammerade och skadade samtidigt. Detta kan leda till diverse symtom som svarar mot nervskador, såsom känselbortfall, smärta, muskelsvaghet och nedsatt reflexhärmning i de drabbade områdena. Orsakerna till polyradikuloneuropathy kan variera, men det kan bero på autoimmuna sjukdomar, infektioner, toxicitet från kemoterapi eller andra substanser, ärftliga faktorer eller idiopatiska (okända) orsaker.
Nervkompressionssyndrom är ett samlingsbegrepp för en grupp sjukdomar som alla kännetecknas av att en nerv eller en grupp nerver komprimeras, oftast på grund av strukturella förändringar i kroppen. Detta kan orsaka diverse symtom som svara på den skadade nervens funktion, till exempel smärta, krypning, stickning, forminskad känsel eller svaghet i de muskler som nerven innerverar. Ett exempel på ett nervkompressionssyndrom är karpaltunnelsyndrom, där medianusnerven komprimeras i handleden, vilket kan orsaka smärta, krypning och forminskad känsel i handen.
Sjukdomar i cervikal- och övre bröstryggrötterna, nervstammarna, nervsträngarna och de perifera nervkomponenterna tillhörande armnervnätet. Kliniska symtom omfattar smärta, parestesi, muskelsvaghet oc h nedsatt känsel (hypestesi) i armen. Dessa tillstånd kan bero på trauma (inkl. förlossningsskador), toraxapertursyndrom, tumörer, nervinflammation, strålningsterapi m m.
Tubocurarine är ett skelettmuskelrelaxerande läkemedel som blockerar nervimpulser vid neuromuskulär transmission, vilket leder till muskellösning. Det används ofta under kirurgiska ingrepp för att underlätta orörlighet och andningsassistans.
Neuromuscular monitoring är ett sätt att övervaka effekten av muskelrelaxerande läkemedel under operationer, vanligtvis genom att mäta den neuromuskulära transmissionen i en specifik muskel, ofta i underarmen. Det hjälper läkare att se till att patienten får rätt dos av muskelrelaxantia och att de kan andas normalt efter operationen.
En allmän term för att beskriva inflammation i hjärnan och ryggmärgen, ofta avseende en pågående infektion, men även vid ett antal autoimmuna tillstånd eller toxiska/metabola tillstånd. I litteraturen används termen i stor utsträckning med samma innebörd som encefalit. Syn. encefalomyelit.
Sammandragande vävnad som åstadkommer rörelse hos djur.
Ryggmärgssjukdom som kännetecknas av nedbrytning av de celler i ryggmärgens sidosträngar (kortikomuskulära banan) som försörjer muskulaturen med nerver. Sjukdomen leder till fortskridande muskelförtvi ning, förlamningar, tal- och sväljnings- och andningssvårigheter. Den debuterar oftast efter 50 års ålder och har ett fatalt förlopp.
Pseudocholinesterase, också känt som butyrylcholinesterase, är ett enzym som bryter ned esterbindningar i kroppen, inklusive muskelrelaxerande läkemedel som suxametonium. Det förekommer naturligt i blodplasma och hjälper till att eliminera substanser som kan påverka nervsystemet. Nedsatt aktivitet av pseudocholinesteras kan förlänga verkan av muskelrelaxerande läkemedel, vilket kan leda till komplikationer under och efter operation.
Andningsmuskler som sitter mellan revbenen, från underkanten av ett till ovansidan av nästa, och som drar sig samman vid andning.
Picornaviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som infekterar djur och människor. De orsakar en rad olika sjukdomar, till exempel vanliga förkylningar, halsfluss, enteroviral meningit, hand fot och mynningssjukdom (HFMD), hepatit A och polio. Virusen i denna familj har en icosahedral non-svängd kapsid och reproducerar sig genom att translatera sitt RNA direkt till protein utan att behöva konverteras till DNA först.
Ett revben är ett av de långa, smala benen som bildar människans bröstkorg och skyddar viktiga inre organ såsom hjärtat och lungorna. Revbenen är sammanväxta med ryggkotorna i ryggraden och är ihopslutna framåt i fronterna av kroppen, vilket skapar en kasseformad struktur som kallas bröstkorgen eller thorax. Det finns totalt 12 par revben, och deras huvudsakliga funktion är att ge stöd och skydd till de viktiga organen i bröstkorgen.
Ett idiopatiskt syndrom med något av följande särdrag: återkommande ansiktssvullnad, återkommande ansiktsförlamning och fårad tunga (lingua plicata). Tillståndet debuterar som regel i barnaåren, och återfall är vanliga. Cheilitis granulomatosa är en monosymtomatisk variant av sjukdomen.
Grenar av vagusnerven. De övre laryngealnerverna utgår från det nodösa gangliets närhet och delar sig i yttre grenar som försörjer krikoidalmusklerna med motorfibrer, och inre grenar som bär känselledare. Recurrensnerven utgår längre bakifrån och leder efferenta trådar till alla struphuvudets muskler utom cricothyroideus. Laryngealnerverna och deras förgreningar leder, förutom till struphuvudområdet, även känseltrådar och autonoma trådar till svalget och områdena kring luftröret och hjärtat.
Varje påvisbar och ärftlig förändring i det genetiska materialet som medför ändrad genotyp och som överförs till dotterceller och efterföljande generationer.
Ett släkte av familjen Picornaviridae, vars medlemmar framförallt återfinns i mag-tarmkanalen hos ett stort antal värdorganismer. Släktet innehåller många arter, och nya medlemmar får benämningen "humant enterovirus" och en löpande numrering.

Förlamning (paralys) är ett medicinskt tillstånd där muskelaktiviteten eller rörelseförmågan i en kroppsdel eller kroppsdelar är påverkad eller saknas, ofta orsakat av skada på nervsystemet. Det kan bero på en skada på hjärnan, ryggmärgen eller nerverna som förhindrar kommunikationen mellan hjärnan och musklerna. Förlamningar kan vara tillfälliga eller permanenta och kan variera i svårighetsgrad från lindrig svaghet till total oförmåga att röra en kroppsdel.

Andningsförlamning, även kallat respiratorisk muskulatur flaccid paralys, är ett medicinskt tillstånd där andningsmuskulaturen blir slapp (flaccid) och inte kan fungera korrekt. Detta kan leda till att patienten har svårigheter att andas och transportera syre till kroppen, vilket kan vara livshotande.

Orsaken till andningsförlamning kan variera, men det kan exempelvis bero på skador på ryggmärgen, neurologiska sjukdomar, förgiftning eller påverkan av vissa läkemedel. I vissa fall kan andningsförlamning behandlas med respiratorisk stöd, till exempel med en mask som hjälper patienten att andas, eller med mediciner som stödjer andningsmuskulaturen. I allvarliga fall kan patienten behöva intuberas och placeras på livsuppehållande behandling i en intensivvårdsavdelning.

En stämbandsförlamning (laryngeal nerve palsy) är en förlust av nervfunktion i en eller båda stämbandsnerven (recurrent laryngeal nerve), som kan orsaka röstrubbningar och andningssvårigheter. Detta kan inträffa till följd av skada, sjukdom eller trauma till nerven.

Det finns två typer av stämbandsförlamning: enkel (unilateral) och dubbel (bilateral). En enkel stämbandsförlamning innebär att endast ena sidan av stämbanden är påverkad, medan en dubbel stämbandsförlamning innebär att båda sidorna är drabbade.

En enkel stämbandsförlamning kan orsaka rösten att bli svagare, hes och utmattningsbenägen, samt försämra andningsförmågan under fysisk aktivitet eller vid sömnsvårigheter. En dubbel stämbandsförlamning kan leda till allvarligare andningssvårigheter och kräva akut medicinsk behandling.

Orsakerna till stämbandsförlamning kan variera, men de vanligaste orsakerna innefattar skada under kirurgisk behandling (till exempel hals- eller hjärtkirurgi), sjukdomar som cancer, neurologiska sjukdomar, infektioner och trauma. I vissa fall kan orsaken inte fastställas. Behandlingen av stämbandsförlamning beror på orsaken och kan innefatta medicinsk behandling, logopedisk terapi eller kirurgi.

"Familjärt periodiskt paralys (FPP) är en grupp med arvtagna neurologiska sjukdomar som kännetecknas av återkommande episoder av muskelsvaghet eller fullständig muskellåsning (paralys). Olika former av FPP orsakas av genetiska defekter som påverkar jonkanaler i nervcellerna.

Symptomen på FPP kan variera beroende på typen, men de flesta former orsakar episoder av muskelsvaghet eller låsning som kan vara från några timmar till flera dagar. Vissa typer av FPP kan också orsaka andningssvårigheter under ett anfall. Mellananfallen är individen vanligtvis symptomfri, men vissa former av FPP kan leda till progressiv muskelsvaghet över tid.

FPP behandlas ofta genom att undvika utlösande faktorer och med läkemedel som hjälper till att lindra symtomen under ett anfall. I vissa fall kan preventiva behandlingar vara aktuella för att förebygga nya anfall."

En ansiktsförlamning, eller faciales pares, är en förlust av rörelseförmåga eller nedsatt känsel i ansiktet på grund av skada eller störning i den del av nervsystemet som kontrollerar ansiktsmuskulaturen, vanligtvis den seventh cranial nerve (facial nerve).

Faciales nerverna har två huvudsakliga funktioner: att styra de muskler som kontrollerar ansiktets mimika och att överföra smaksinnet från framtandet. En skada på denna nerv kan orsaka en förlamning av antingen ena eller båda sidor av ansiktet, vilket kan leda till att det blir svårt att blinka, rynka pannan, smiles, tala och äta. I vissa fall kan även smakförlust i framtänderna upplevas.

Ansiktsförlamningar kan ha olika orsaker, till exempel infektioner som mässling eller hjärninflammation, skalltrauma, tumörer, stroke eller cancersjukdomar. I vissa fall kan orsaken inte fastställas. Behandlingen beror på orsaken till förlamningen och kan innefatta mediciner, operation eller rehabilitering.

Sömnparalys, även känd som REM-sömnparalys, är ett tillstånd där den drabbade människan inte kan röra sig eller tala direkt efter att ha vaknat upp från en dröm. Detta händer oftast under övergången mellan sömnen och vakenheten, och kroppen är fortfarande i ett tillstånd av muskulär atoni, som annars normalt sett endast förekommer under REM-sömnen (Rapid Eye Movement). Tillståndet tenderar att vara räddande eller stressande för den drabbade eftersom de ofta är medvetna om situationen och kan uppleva andningssvårigheter, snabba hjärtslag och hallucinationer. Även om det kan vara skrämmande, är sömnparalys vanligt och i allmänhet inte farligt. Det finns behandlingar tillgängliga för dem som lider av återkommande fall av sömnparalys.

'Fästingparalys' är ett sjukdomstillstånd orsakat av ett neurotoxin som produceras och injiceras av vissa fästingar, främst den nordamerikanska arten *Dermacentor andersoni*. Neurotoxinet orsakar en progressiv muskelsvaghet som kan leda till andningssvårigheter och i värsta fall dödsfall. Symptomen börjar oftast uppträda 2-3 dagar efter bettet och kan inkludera trötthet, yrsel, dubbelseende, sväljningssvårigheter och andningssvårigheter. Fästingparalys är behandlingsbar och prognosen är vanligtvis god om patienten får vård i tid.

Hyperkalemic periodic paralysis (HYPP) är ett genetiskt sjukdomstillstånd som orsakas av en mutation i en gen som kontrollerar jontransporten i muskelceller. Detta leder till oregelbundenheter i muskelns elektriska potential, vilket kan resultera i perioder av stelhet och svaghet eller fullständig muskellåsning (paralys).

Vid HYPP kan patienten uppleva symtom som börjar i barndomen eller tidiga vuxenlivet. De flesta symptom uppstår efter fysiskt ansträngande, stress, kylig väderlek, intag av stora mängder potassiumhaltiga livsmedel eller under sjukdomstillstånd som sänker patientens magnesiumnivåer.

Symptomen kan variera från milda till allvarliga och inkluderar bland annat:

* Stelhet i armar, ben eller ansikte
* Muskelvärk eller spasmer
* Svaghet eller oförmåga att röra sig
* Andningssvårigheter (i allvarliga fall)

I samband med en hyperkalemisk episod kan patienten uppleva höjda nivåer av potassium i blodet (hyperkalemi), vilket kan leda till hjärtrytmrubbningar. Dessa episoder kan variera från ett par gånger per år till flera gånger per vecka och kan behandlas med läkemedel som sänker potassiumnivåerna i blodet, till exempel insulin, glukos och kalcium.

Det är viktigt att patienten med HYPP undviker livsmedel och läkemedel som innehåller höga halter av potassium och att de följer en hälsosam livsstil med regelbunden motion, god nattsömn och stressreduktion.

Muskelhypotoni är ett medicinskt tillstånd där musklerna i kroppen har en sänkt tonus eller spänning. Detta innebär att musklerna känns slappa eller svagare än normalt, och det kan vara svårare att röra sig eller hålla kroppen upprätt.

Muskelhypotoni kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive neurologiska skador, genetiska störningar, sjukdomar som påverkar muskelfunktionen eller skador på musklerna själva. I vissa fall kan orsaken inte fastställas.

Symptomen på muskelhypotoni kan variera beroende på graden av tillståndet och dess orsak. Vid milda former av muskelhypotoni kan personen ha några eller inga symptom alls, medan allvarligare fall kan leda till svårigheter att röra sig, sitta upp, stå eller gå. Andra symtom kan inkludera svaghet, trötthet, dålig koordination och balans, och i vissa fall andningssvårigheter.

Behandlingen av muskelhypotoni beror på dess orsak. I vissa fall kan fysioterapi hjälpa att stärka musklerna och förbättra rörelseförmågan. Andra behandlingsalternativ kan innefatta läkemedel, ortoser eller assistiva enheter som hjälper personen att röra sig och utföra vardagliga aktiviteter. I allvarliga fall kan livslång vård och rehabilitering behövas.

'Hypokalemia' är ett medicinskt tillstånd där individen har för låga nivåer potassium i blodet. Normalvärdet för potassium i blodet ligger vanligtvis mellan 3,5 och 5,0 millimol per liter (mmol/L). Hypokalemi definieras som en serumkoncentration av potassium under 3,5 mmol/L.

Låga potassienivåer kan orsaka en rad symtom, inklusive muskelsvaghet, kramper, hjärtrytmrubbningar och i allvarliga fall till och med hjärtstopp. Hypokalemia kan bero på olika orsaker, såsom diarré, kräkningar, missbruk av laxermedel, vissa sjukdomar som påverkar njurarna eller mag-tarmsystemet, vissa läkemedel och elektrolytbrist efter vattenförlust. Behandlingen av hypokalemi innebär ofta att kompensera för den elektrolytbrist som orsakat tillståndet, vanligtvis genom att ge potassiumpreparat per oral eller intravenöst beroende på allvarlighetsgraden.

'Polio' eller poliomyelitis er en infektionssygdom forårsaget af polioviruset, som primært angriber nervesystemet. Symptomerne på polio kan variere fra mildt til alvorligt, og de mest alvorlige komplikationer inkluderer lammelser eller permanent invaliditet, især når virusset angriber de motoriske nerveceller i hjernenstammen. Polio er en fuldstændig forbydelig sygdom i mange lande, herunder Danmark, takket være effektive vaccinationsprogrammer.

Tyreotoxicosis är ett tillstånd orsakat av överskott av thyroxin (T4) och triiodothyronin (T3) i kroppen. Dessa hormoner produceras av sköldkörteln och styr bland annat ämnesomsättningen, hjärtfunktionen och andningen. Tyreotoxicosis kan orsakas av olika sjukdomar som påverkar sköldkörteln, till exempel giftstruma eller Basedows sjukdom. Symptomen på tyreotoxicosis kan vara bland annat hjärtklappning, svettningar, viktminskning, irritabilitet och sömnlöshet. Behandlingen av tyreotoxicosis beror på orsaken till tillståndet och kan bestå av mediciner, radioaktivt jod eller kirurgi.

NAV1.4, eller Nav1.4 sodium channel (SCN4A), är ett slags natriumkanalprotein som återfinns i muskelceller, särskilt i skelettmuskulatur. Det är en typ av voltage-gated ion channel, vilket betyder att den öppnas och stängs beroende på potentialskillnaden över cellmembranet. NAV1.4-kanalen är speciellt viktig för initiering och reglering av aktionspotentialer i muskelceller, vilket leder till kontraktion. Defekter eller mutationer i SCN4A-genen kan leda till olika former av muskelsjukdomar, såsom periodisk paralys och myotonia.

Dicistroviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som infekterar leddjur, insekter och fiskar. Virusen i denna familj har två icke-överskiljaktiga öppna läsramar (ORF) på sitt genomet, därav namnet "dicistroviridae". Den första ORF kodar för en polyprotein som innehåller virionens strukturella proteiner och den andra ORF kodar för en polyprotein som innehåller icke-strukturella proteiner, inklusive RNA-beroende RNA-polymeras. Exempel på virus i denna familj är Cricket paralysis virus (CrPV), Rhopalosiphum maidis hoppervirus (RhMV) och Infectious flacherie virus (IFV).

'Dubbelsidig förlamning' kan definieras som en medicinsk tillstånd där individen har förlorat känsel och rörelseförmåga på båda sidor av kroppen. Detta orsakas vanligtvis av skada på den del av centrala nervsystemet som kontrollerar rörelse och känsel, till exempel hjärnan eller ryggmärgen. Dubbelsidig förlamning kan vara ett tecken på allvarliga sjukdomar som stroke, multipel skleros eller traumatisk skada. Symtomen kan variera beroende på typen och svårheten på skadan, men kan inkludera muskelsvaghet, spasticitet, sängliggande, smärta och förlust av känsel. Behandlingen beror på orsaken till förlamningen och kan omfatta mediciner, terapi, operation eller livslång vård.

Hyperkalemi definieras som ett höjt potassiumhalt i blodet, vanligtvis över 5,5 mmol/L. Normalvärdet för potassium i blodet är vanligen mellan 3,5 och 5,0 mmol/L. Hyperkalemi kan orsaka en störning av hjärtats elektriska aktivitet och kan leda till allvarliga hälsoeffekter, inklusive hjärtsvikt och död om den inte behandlas. Symptom på hyperkalemi kan vara svaga, eller saknas helt, men kan också innefatta muskelsvaghet, trötthet, andnöd och i allvarliga fall hjärtrytmrubbningar.

Bell's palsy is a peripheral facial nerve paresis or paralysis, which affects the muscles on one side of the face. It is named after Sir Charles Bell, who first described it in 1829. The exact cause of Bell's palsy is not known, but it is believed to be due to inflammation and swelling of the facial nerve (cranial nerve VII) as it passes through a narrow bony canal in the skull.

The symptoms of Bell's palsy usually develop suddenly over the course of 48 hours or less. They may include:

* Weakness or paralysis on one side of the face, which can cause difficulty closing the eye, smiling, frowning, or raising the eyebrow on that side
* Drooping of the mouth and corner of the mouth on the affected side
* Changes in taste sensation, particularly a loss of taste on the front two-thirds of the tongue
* Intolerance to loud sounds on the affected side
* Pain behind the ear or around the jaw on the affected side
* Headache
* Difficulty speaking clearly
* Drooling

Most people with Bell's palsy recover completely within a few weeks to several months, although some may have permanent residual facial weakness. Treatment typically involves corticosteroids to reduce inflammation and antiviral medications if the condition is believed to be caused by a viral infection. Physical therapy and protective eyecare may also be recommended.

'Ansiktsnervssjukdomar' refererar till olika medicinska tillstånd som drabbar den femte kranialnerven, även känd som trigeminusnerven. Trigeminusnerven är ansvarig för känsel- och smärtsensationer i ansiktet, tänder och slemhinnor i munhålan.

Exempel på ansiktsnervssjukdomar inkluderar:

1. Trigeminusneuralgi: En nervskada som orsakar plötsliga, intensiva smärtor i ansiktet, ofta kring läppen, kinden eller nästäppan. Smärtorna kan utlösas av enkla beröringer eller rörelser i ansiktet.
2. Trigeminusneurit: En inflammation eller irritation av trigeminusnerven som orsakar kraftiga, ständiga smärtor i ansiktet och ibland även sömnsvårigheter.
3. Herpes zoster oftalmicus: En infektion med herpes simplex-virus som drabbar trigeminusnerven och kan orsaka hudutslag, smärtor och svullnad i ansiktet, ögoninflammation och synförändringar.
4. Tumörer eller cystor: Vävnadsomvandlingar som utvecklas på trigeminusnerven kan orsaka smärta, förlamning och känselbortfall i ansiktet.
5. Multipel skleros (MS): En autoimmun sjukdom där nervskador kan drabba trigeminusnerven och leda till smärtor, sömnsvårigheter och andra neurologiska symtom.

Behandlingen av ansiktsnervssjukdomar beror på orsaken till sjukdomen och kan innefatta mediciner som lindrar smärtan, kirurgi eller strålbehandling.

Neuromuskulära blockerare är en typ av läkemedel som verkar genom att blockera signalöverföringen mellan nervceller och muskelceller, vilket orsakar temporär muskellösning. Dessa mediciner används ofta under operationer för att stela still musklerna och förhindra rörelser under operationen, men de kan också användas för att behandla vissa neuromuskulära sjukdomar eller skador. Det finns två huvudtyper av neuromuskulära blockerare: deleterga (icke-depolariseringa) och non-deleterga (depolariseringa). Deleterga blockerare verkar genom att hämma jonkanaler i den postsynaptiska membranen, medan non-deleterga blockerare aktiverar dessa kanaler och orsakar en konstant depolarisering av muskeln. Båda typerna av läkemedel kan användas beroende på behandlingsindikationen.

Tetraplegi, också känt som quadriplegi, är en form av personskada orsakad av skada på ryggraden som resulterar i förlust av känsel och rörelseförmåga i alla fyra extremiteter – båda armarna och benen. Orsaken till tetraplegin kan vara en skada orsakad av trauma, som i fall av allvarliga bilolyckor eller falls skador, eller sjukdomar som cancer, ryggradscancer eller infektioner.

Nivån och svårighetsgraden av tetraplegi kan variera beroende på var skadan har inträffat i ryggmärgen. I allmänhet, ju högre upp på ryggraden skadan är placerad, desto mer omfattande blir symtomen och funktionsnedsättningen. Tetraplegi kan också orsaka andra komplikationer, såsom andningssvårigheter, sänkt blodtryck, sväljningssvårigheter och förhöjd risk för lunginfektioner.

Behandlingen av tetraplegi består ofta av kombinationen av medicinsk behandling, rehabilitering och livslånga vårdprogram, med syfte att underlätta aktiviteter i vardagslivet, förbättra kvaliteten på livet och förebygga komplikationer.

Recurrent laryngeal nerve (RLN) är en gren av vagusnerven (10:e kraniella nerven) som försörjer rösten och andningen i hals- och halsoområdet. Varje sida har en RLN, som innerverar stämbanden och de intralaryngala musklerna.

Den rekurrerande laryngeala nerven har ett ovanligt lopp, eftersom den avviker från sin normala kraniala bana för att loopa runt den nedre delen av sköldkörteln (lårbenet) på vänster sida och den återgående arteria subclavia på höger sida, innan den stiger upp till halsen.

Skador på RLN kan orsaka röstförändringar, heshet eller andningssvårigheter. Skador på RLN är en möjlig komplikation under kirurgiska ingrepp i hals- och halsoområdet, till exempel vid operationer för sköldkörteltumörer eller struphuvudschirurgi.

Paralys hos spädbarn, även känd som cerebral pares (CP), är en neurologisk skada som orsakar stelhet, svaghet eller rörelsemangel i ett eller flera kroppsdelar. Det beror vanligtvis på en skada på hjärnan under fostertiden eller under förlossningen. Symptomen kan variera från mild till allvarlig och kan inkludera svårigheter med att röra, sitta, stå eller gå. Paralys hos spädbarn kan också påverka barnets tal- och sväljförmåga. Behandlingen för CP består ofta av fysisk, occupations- och talterapi, mediciner och i vissa fall kirurgi.

Poliovirus är ett enterovirus som orsakar polio, en smittsam sjukdom som kan leda till muskelsvaghet och lamsning. Det finns tre olika stammar av poliovirus: Typ 1, typ 2 och typ 3. Typ 2 och typ 3 har utrotats globalt tack vare vaccinationsprogrammen. Polioviruset sprids främst genom kontakt med infekterad fekalvätska eller via droppsmitta när en smittad person hostar eller nyser.

Poliovirus kan orsaka asymptomatisk infektion, men i vissa fall kan det leda till milda symptom som feber, trötthet och muskelvärk. I allvarliga fall kan viruset invaderar nervsystemet och orsaka irreversibel skada på de nerver som styr musklerna, vilket kan leda till lamsning eller livslång funktionsnedsättning.

Det finns två typer av poliovaccin: den inaktiverade vaccinet (IPV) och det levande oral vaccinet (OPV). Båda ger effektiv immunitet mot polio, men OPV kan i mycket sällsynta fall orsaka en livshotande form av polio som kallas vaccine-associated paralytic poliomyelitis (VAPP). IPV anses vara säkrare och är den typ av vaccin som används i de flesta länder idag.

Orale Poliovaccin (OPV) är en typ av vaccin som används för att förebygga polio. Det är en levande, svagt attenuerad vaccine som innehåller alla tre serotyper av poliovirus. När OPV ges oralt, reproducera virusen sig lokalt i mun- och tarmhålan och stimulerar immunsvaret hos både den direkt vaccinerade individen och kontaktpersoner genom ett fenomen kallat "oral poliovaccinassociated poliomyelitis" (OPVAP).

Detta vaccin är mycket effektivt i att skydda mot polio och har spelat en viktig roll i globala polio-utrotningsinitiativ. Dessutom är det lättanvänt, billigt och kan administreras av icke-sjukvårdspersonal, vilket gör det till ett värdefullt verktyg för att nå ut till stora befolkningsgrupper i länder med begränsade resurser.

Emellertid kan OPV-virusen som används i vaccinet mutera och återfå sin förmåga att orsaka polio, särskilt efter långvarig användning av vaccin i en population. Detta har lett till fall av vad man kallar "cirkulerande vaccin-derivat poliovirus" (cVDPV), där virusen sprids i en befolkning och orsakar poliofall, främst bland barn som inte är fullt immuna. På grund av detta har världshälsoorganisationen (WHO) rekommenderat att länder övergår till användning av den inaktiverade poliovaccinen (IPV) i kombination med en enda dos OPV för att fullständigt utrota polio.

Den medicinska definitiven av "diafragma nerv" saknas, eftersom det inte existerar någon etablerad medicinsk term med denna benämning. Möjligen kan du ha förväxlat det med "diaphragmatic (fibrositic) neuralgia", som är en mycket sällsynt neurologisk smärtsyndrom som involverar irritation eller skada av de nerver som innerverar diaframgan (bröstkorgens muskelplatta).

'Botulinum Toxin Type A' (BoNT-A) refererar till ett neurotoxin som produceras av den anaeroba bakterien *Clostridium botulinum* och relaterade arter. Detta toxin är orsaken till sjukdomen botulism, som kännetecknas av muskelsvaghet eller andningssvårigheter på grund av att nervimpulser inte kan överföras korrekt till musklerna.

I medicinsk kontext används dock ofta rena former av BoNT-A, som marknadsförs under varumärken som Botox, Dysport och Xeomin, för behandling av olika neuromuskulära störningar. Dessa tillämpningar inkluderar bland annat behandling av spasticitet, dystoni, migrän och vissa typer av ögonläkning (bland annat brynställning). BoNT-A fungerar genom att blockera signalsubstanser i nervsystemet som orsakar muskelkontraktioner. På så sätt kan överdriven muskelaktivitet minskas och symtom lindras.

Pancuronium bromid är ett läkemedel som används inom akutsjukvården och på operationssalarna för att inducera muskelrelaxering. Det är en typ av kurarum muscle relaxant, vilket betyder att det blockerar nervimpulser till skelettmusklerna, orsakande temporär muskelslapphet.

Pancuronium bromid fungerar genom att binda till acetylkolinreceptorerna på muskelcellernas yta och hindrar därmed acetylkolin från att aktivera muskelkontraktionen. Det används ofta under operationer för att underlätta intubation och mekanisk ventilation, samt för att reducera muskulär aktivitet under operationen.

Det bör administreras under övervakning av en skicklig vårdpersonal eftersom det kan orsaka andningskomplikationer om det används felaktigt eller i för höga doser.

Laryngoplasti är ett medicinskt ingrepp där man återställer eller förbättrar stäm- och andningsfunktionen i struphuvudet, larynx. Detta kan vara nödvändigt vid till exempel rösten som påverkats av en sjukdom eller skada, eller vid andningssvårigheter orsakade av en kollapsad stämbandsstruktur.

Det finns olika typer av laryngoplasti, men de flesta innebär att man antingen inför en implantatprotes i stämbandet för att stabilisera det eller omdirigerar muskulaturen runt stämbanden för att förbättra funktionen.

Laryngoplasti utförs vanligen under narkos och är ofta en kortvarig procedur. Efter operationen kan patienten behöva vila rösten i några dagar till veckor beroende på vilken typ av laryngoplasti som har utförts.

I medicinskan betyder "mellangärde" ofta ett stadium under sjukdomsprocessen eller läketiden, där patienten inte längre befinner sig i den akuta fasen men ännu inte heller är helt återställd. Under mellangårdet kan vissa symtom fortfarande vara närvarande, även om de har avtagit i styrka jämfört med under den akuta fasen. Detta stadium kallas också för subakut fas eller rekonvalescens. Under mellangårdet kan patienten behöva fortsatt vård och/eller rehabilitering för att återhämta sig fullt ut.

'Botulinumtoxin' er ein slags bakterielt gift som produseres av Clostridium botulinum-bakterien. Det er noen av de sterkeste naturlige giftstoffene vi kjenner, og kan føre til en alvorlig muskelspasme og paralysen hvis det kommer i kontakt med kroppen.

Det finnes tre hovedtyper av botulinumtoxin som benyttes medicinsk: type A, type B og type E. Disse brukes forskjellige formål, men de har alle sammen den felles effekten av å blokkere signaler fra nervesystemet til musklene, hvilket fører til at musklene slappes av.

I medisinsk bruk kan botulinumtoxin være nyttig i behandlingen av en rekke forskjellige tilstander, blant annet:

* Spastiskitet: Botulinumtoxin innebrer at musklene som er røykt av spasticitet slappes av, hvilket kan føre til bedre bevegelse og komfort.
* Overdrevent svetteproduksjon (hyperhidrosis): Botulinumtoxin kan blokkere de nerver som stimulerer svettkjertlene, reduserende dermed overdreven svetteproduksjon.
* Kramper i ansiktet: Botulinumtoxin innebærer at musklene i ansiktet slappes av, hvilket kan føre til en mer regelmessig utseende og redusere smerter som følge av kramper.
* Migren: Botulinumtoxin kan blokkere nerver som bidrar til migrænsmertene, hvilket kan redusere hyppigheten og alvorligheten av migræneanfaltene.

Botulinumtoxin inngår i medisinske preparater under handelsnavnene Botox®, Dysport®, Xeomin® og Myobloc®.

Enterovirusinfektioner är en typ av virala infektioner orsakade av enterovirus, som tillhör picornaviridae familjen. Det finns över 100 olika sorter av enterovirus, inklusive poliovirus, coxsackievirus, echovirus och enterovirus D-slakten. De flesta enterovirusinfektioner orsakar milda symptom eller är asymptomatiska, men vissa sorter kan orsaka allvarligare sjukdomar som hjärninflammation (encefalit), hjärtsjukdomar och lunginflammation (pneumoni).

Infektionen sprids vanligtvis via direkt kontakt med infektiösa sekretioner från näsa, mun eller avföring, men kan också spridas via kontaminerat vatten eller föda. De flesta enterovirusinfektioner är som mildast och smittar inte lätt till andra individer.

Symptomen på en enterovirusinfektion varierar beroende på vilken typ av virus det rör sig om, men kan inkludera feber, hosta, irritabilitet, sömnighet, ont i halsen, ont i magen, diarré, illamående och kräkningar. Vissa typer av enterovirus kan orsaka allvarligare sjukdomar som hjärninflammation, meningit (inflammation i hårda hornen), myokardit (hjärtmuskelsjukdom) och perikardit (inflammation i hjärtats yttre hinna).

Behandlingen av enterovirusinfektioner består vanligtvis av symtomlindring, men vissa typer av infektioner kan behandlas med antivirala läkemedel. För att förebygga spridning av enterovirusinfektioner rekommenderas god handhygien, inklusive regelbunden handtvätt och undvikande av nära kontakt med sjuka personer.

Andersen-Syndrom, även känt som "Cardiofaciocutaneous Syndrome" eller bara "CFC Syndrome", är en sällsynt genetisk sjukdom som drabbar flera delar av kroppen. Sjukdomen karaktäriseras av tre huvudsakliga symptomkomplex:

1. Ansiktsdeformationer (craniofaciala avvikelser): Barn med Andersen-syndrom kan ha en unik ansiktsform, inklusive ett brett, platt skalle, bred näsa, utstående ögonbryn och öron, och en liten mun.
2. Hjärtavvikelser (cardiovaskulära avvikelser): Barn med Andersen-syndrom kan ha strukturella hjärtfel, såsom hypertrofisk kardiomyopati (förtjockning av hjärtmuskeln) och elektriska hjärtfel, såsom långsam hjärtrytm (bradykardi) eller extra hjärtslag (extrasystoler).
3. Hudavvikelser (cutanea avvikelser): Barn med Andersen-syndrom kan ha torr, skör hud med ökad pigmentering och svårigheter att läka sår.

Andersen-syndrom orsakas vanligtvis av mutationer i genen KCNJ2, som kodar för en jonkanalprotein i hjärtmuskelcellerna. Dessa mutationer kan leda till elektrolytbrist och störningar i hjärtfunktionen.

Det är värt att notera att Andersen-syndrom skiljer sig från den mer vanliga "Andersen-Tawil syndromet", som också orsakas av en genetisk mutation och kännetecknas av muskelsvaghet, långsam hjärtrytm och ansiktsdeformationer.

'Myotonia' är ett medicinskt tillstånd där musklerna har svårigheter att slappna av efter kontraktion. Detta leder till en fördröjd relaxering av musklerna, vilket kan resultera i en kramliknande känsla eller stelhet i musklerna efter ansträngning eller rörelse. Myotonia kan vara ett tecken på olika neuromuskulära sjukdomar, till exempel myotonisk dystrofi och myotoni congenita. Det finns två typer av myotonia: aktiv myotonia och pasiv myotonia. Aktiv myotonia inträffar när en muskel som är i kontraktion har svårigheter att slappna av, medan pasiv myotonia uppstår när en redan slapp muskel dras samman och sedan har svårigheter att släppa.

Laryngoskopi är ett medicinskt undersökningsförfarande där svalget och stämbanden inspekteras med hjälp av ett laryngoskop, ett slags tunn rör med en lampa och ofta även en kamera monterad vid dess ände. Laryngoskopi används vanligen för att diagnostisera eller behandla problem relaterade till rösten, andningen eller sväljningen.

Det finns två huvudtyper av laryngoskopi: direkt laryngoskopi och fiberoptisk laryngoskopi. Vid direkt laryngoskopi används ett styvt laryngoskop som introduceras ner i svalget under kontroll av en läkare, medan fiberoptisk laryngoskopi använder en flexibel, böjlig sonde som är lättare att manövrera och ofta används under lokalbedövning.

Laryngoskopi kan vara ett rutinmässigt ingrepp eller kräva bedövning eller full sedering beroende på omständigheterna. Det är viktigt att följa alla instruktioner från läkaren innan och efter undersökningen för att säkerställa en trygg och smidig procedur.

Neuromuskulära icke-depolariserande medel, även kända som muskelrelaxantia, är en grupp läkemedel som används under allmänbedövning för att temporarily relaxa skelettmusklerna och underlätta intubation och ventilation. De fungerar genom att blockera acetylkolinreceptorerna på den neuromuskulära junktionen, förhindrande muskelkontraktion. Exempel på icke-depolariserande muskelrelaxantia inkluderar pancuronium, vecuronium, rocuronium och atracurium.

Ryggmärgen är en cylindrisk, flexibel struktur som löper längs med ryggraden och har en central roll i kroppens nervsystem. Den sträcker sig från hjärnan ner till svansbenet och kan delas in i olika segment korresponderande med olika kroppsdelar. Ryggmärgen består av nervceller, stödjande celler och blodkärl inneslutna i tre höljen av bindväv.

Ryggmärgens främsta funktion är att leda information mellan kroppen och hjärnan genom två typer av nervbanor: sensoriska (sinnes) nervbanor som transporterar information från kroppens sinnesorgan till hjärnan, och motoriska (rörelse) nervbanor som transporterar signaler från hjärnan till musklerna och andra effektororgan. Ryggmärgen innehåller även grå substance, som består av nervceller, och vit substance, som består av nervfibrer som förbinder dessa celler.

Ryggmärgens olika delar har specifika funktioner. Till exempel styr de övre segmenten andningen och hjärtverksamheten, medan de lägre segmenten är involverade i kontrollen av rörelser i benen och urinblåsan. Ryggmärgen har också en viktig roll i smärt- och temperaturkänslighet, reflexer och immunförsvaret. Skador på ryggmärgen kan leda till förlust av känsel, rörelse och andra sensoriska funktioner under skadan eller nedanför den.

Ophthalmoplegia är ett medicinskt tillstånd där det uppstår svaghet eller förlust av förmågan att röra ögonen. Det kan drabba ena eller båda ögonen och kan vara orsakat av olika sjukdomar eller skador på nervsystemet, såsom stroke, trauma, infektioner, tumörer eller neurologiska sjukdomar som till exempel Multipel skleros.

Det finns två huvudtyper av ophthalmoplegia:

1. Intern ophthalmoplegia: När svagheten orsakas av en skada på de nervbanor som kontrollerar de inre ögonmusklerna. Detta kan leda till dubbelseende (diplopi) och oförmåga att röra blicken uppåt eller nedåt.
2. Extern ophthalmoplegia: När svagheten orsakas av en skada på de yttre ögonmusklerna själva eller deras nervförsörjning. Detta kan leda till oförmåga att röra ögat bort från mitten (abduktion) eller att rikta blicken utåt.

I vissa fall kan ophthalmoplegia vara ett tecken på en allvarlig sjukdom och kräver därför omedelbar medicinsk utvärdering och behandling.

Renal tubular acidosis (RTA) är en medicinsk störning i kroppens buffertsystem och syrereglering. Det orsakas av nedsatt funktion hos de små rör i njurarna som är ansvariga för att se till att urinen har rätt surhetsgrad, så kallade tubuli.

Det finns tre typer av RTA:

1. Typ 1 RTA, även känd som distal RTA, orsakas av en nedsatt förmåga hos de slutremsa tubuli att se till att urinen blir tillräckligt sur. Detta leder till att kroppen inte kan reglera syranivån normalt och det kan uppstå metabola acidos.
2. Typ 2 RTA, även känd som proximal RTA, orsakas av en nedsatt förmåga hos de proximala tubuli att återabsorbera bikarbonat från urinen tillbaka till blodet. Detta leder till att kroppen inte kan reglera syranivån normalt och det kan uppstå metabola acidos.
3. Typ 4 RTA, även känd som hyperkaliämisk RTA, orsakas av en nedsatt funktion hos de samtliga tubuli att se till att potassiumet i urinen är normalt. Detta leder till höga nivåer av potassium i blodet (hyperkaliemi) och metabola acidos.

RTA kan vara medfött eller aquired, och kan bero på en rad olika orsaker som exempelvis ärftliga genetiska defekter, njursjukdomar, vissa läkemedel eller andra sjukdomstillstånd. Behandlingen av RTA består ofta av att korrigera underliggande orsaken och ge behandling med bikarbonatpreparat för att hjälpa till att reglera syranivån i kroppen.

En neuromuskulär blockad är ett tillstånd där signalsignaleringn mellan nervceller och muskelceller störs eller helt hejdas. Detta orsakas vanligtvis av läkemedel som kallas neuromuskulära blockinga läkemedel, vilka används under vissa former av medicinsk behandling, till exempel vid operationer under narkos.

Neuromuskulära blockinga läkemedel fungerar genom att binda till receptorerna på muskelcellernas yta och blockera nervimpulsernas förmåga att orsaka kontraktion av musklerna. Detta kan leda till lättnad av muskelspänning, andningsstöd och andra positiva effekter under vissa medicinska procedurer.

Det är viktigt att notera att en neuromuskulär blockad kan också orsakas av sjukdomar eller skador på nervsystemet, såsom myasthenia gravis eller botulism. I dessa fallen kan en neuromuskulär blockad leda till svaghet, trötthet och andningssvårigheter.

Stämband, även kända som rörelseband eller stimmålsgördel, är ett par membranliknande strukturer i larynx (struphuvudet) hos däggdjur. Deras huvudsakliga funktion är att kontrollera öppning och stängning av glottis, det vertikala gapet mellan stämbanden som leder till luftvägarna. När vi andas är glottis öppen, men när vi sväljer stänger sig stämbanden för att förhindra att mat och dryck tränger ner i luftvägarna.

Stämbandens rörelser och form skapar också unika resonansrum som ger varje persons röst dess speciella kvalitet, volym och ton. Vid fonation (röstbildning) vibrerar stämbanden mycket snabbt för att producera ljudvågorna som bildar tal och sång.

Stämbandens storlek, form, tjocklek, spänstighet och position kan variera mellan individer och påverka deras röstegenskaper. Ändringar i stämbandsfunktioner kan leda till röstrubbningar eller andra röstrelaterade problem.

Den answerspännande termen "ansiktsnerv" refererar i medicinska sammanhang vanligen till den tolfte kranialnerven, även känd som cranial nerve VII eller facial nerve. Denna nerv har en central roll för funktionerna i ansiktet och hörselorganen.

Facial nerve är ansvarig för att styra muskulaturen i ansiktet, vilket gör det möjligt för oss att utföra rörelser som exempelvis skratta, sucka, blunda och småmynna. Dessutom har den en betydande roll för känseln i ansiktet genom att den innerverar de hudsinnet på kinden, näsa, överläppen, tinningarna och öronen.

Dessutom är facial nerve involverad i smakkänslan från främre två tredjedelarna av tungan och har en viktig funktion för att producera slem i näsan och ögonen. Slutligen styr den också salivkörtlarnas sekretion och muskelkontraktionen i örat som hjälper till att reglera vår hörsel.

I alltsammans är facial nerve en komplex nerv som har ett brett spektrum av funktioner, vilka alla är viktiga för att upprätthålla normal funktion i ansikte och huvud.

Botulism är en ovanlig, men allvarlig infektionssjukdom som orsakas av neurotoxiner producerade av bakterien Clostridium botulinum. Sjukdomen kan vara livshotande och karaktäriseras vanligen av muskelsvaghet, dubbla syn, tala- och sväljningssvårigheter, och i vissa fall andningsproblem. Botulism kan delas in i tre typer baserat på hur den orsakas: matförgiftning, sårbotulism och spridning via blodomloppet (ofta benämnd infantil botulism när det drabbar spädbarn). Matförgiftningsbotulism orsakas vanligtvis av förtärande av kontaminerad mat med förhöjd risk från konserverad, inläggd eller hemgjord mat. Sårbotulism uppstår när bakterien tränger in i en persons sår och producerar toxin in situ. Infantil botulism drabbar främst spädbarn under 1 års ålder och orsakas av att barnet sväljer sporer eller vegetativa celler av C. botulinum, vilka sedan koloniserar mag-tarmkanalen och producerar toxin. Behandlingen för botulism består vanligtvis av stödjande vård, antitoxiner och i vissa fall antibiotika. Förebyggande åtgärder inkluderar korrekt hantering och lagring av matvaror, god hygien vid förberedelse av mat och behandling av sår.

Colony collapse is a phenomenon in honey bees where the majority of worker bees in a colony disappear, leaving behind the queen, immature bees, and enough food for them to survive on. This occurrence has been reported and studied since the late 1800s, but it gained significant attention during the early 21st century due to a sharp increase in incidents, particularly in North America and Europe.

The exact cause of colony collapse is not fully understood, as it appears to be a complex issue involving multiple factors. Some of these factors include:

1. Pests and diseases: Varroa mites, Nosema parasites, and various viral and bacterial infections can weaken colonies and make them more susceptible to collapse.
2. Poor nutrition: Overreliance on monoculture agriculture, which provides limited sources of pollen and nectar, can lead to malnourished bees.
3. Pesticide exposure: Bees are exposed to various pesticides through their environment, including those used in agriculture and hive treatments. These chemicals can have sublethal effects on bees, impairing their cognitive abilities, navigation skills, and immune systems.
4. Climate change: Changes in temperature and precipitation patterns can affect the availability of food sources for honey bees, making it more challenging for them to maintain healthy colonies.
5. Stress: Factors such as transportation, management practices, and frequent colony manipulations can cause stress in honey bees, which may contribute to their susceptibility to collapse.

Colony collapse is a significant concern because honey bees play a crucial role in pollinating many agricultural crops, contributing an estimated $15-20 billion annually to the value of U.S. crop production alone. The decline in honey bee populations can have severe consequences for food security and ecosystem health.

En neuromuskulär förbindelse är den plats där en nervcell (neuron) och en muskelcell (muskelvår) möts och kommunicerar med varandra. Denna förbindelse består av en motorända, som är utskottet på en nervcells yta, och en muskelplatta, som är en speciell struktur på en muskels cellmembran.

Motorändan och muskelplattan är separerade av en smal gap, kallad synapsen, där signalsubstanser (neurotransmittorer) frisätts från motorändan och diffunderar över gapet för att binda till receptorer på muskelplattan. Detta orsakar en elektrokemisk respons som leder till kontraktion av muskeln.

Neuromuskulära förbindelser är viktiga för rörelsekoordination och kontroll, eftersom de möjliggör kommunikationen mellan nervsystemet och skelettmusklerna. Skador eller sjukdomar i neuromuskulära förbindelser kan leda till muskelsvaghet, kramper, spasticitet och andra rörelseproblem.

Ett insektsvirus är ett virus som infekterar och replikerar sig i insekter. Det finns många olika arter av insektsvirus, och de kan variera mycket i deras värdar, transmission, genetisk makeup och patogenicitet. Några exempel på insektsvirus är bakteriofager som infekterar bakterier som lever i insekterna, RNA-virus som polyhedrosviruses och picornavirus, samt DNA-virus som baculovirus och herpesvirus. Många insektsvirus använder sig av olika mekanismer för att undgå värdens immunförsvar, till exempel genom att blockera signaltransduktion eller modifiera värdcellens cellyta. Insektsvirus kan ha potential som biologiska kontrollmedel för skadeinsekter inom jordbruket och skogsindustrin.

Ett motorneuron är ett neuron i centrala nervsystemet (CNS) som har till uppgift att kontrollera muskelaktiviteten och kroppens rörelser. Motorneuroner har sin cellkropp (soma) belägen i hjärnan eller ryggmärgen, och de skickar ut efferenta nervimpulser via sina axoner till musklerna eller andra effektororgan.

Det finns två huvudtyper av motorneuron:

1. Övre motorneuroner (upper motor neurons, UMNs): Dessa är belägna i hjärnbarken och skickar signaler via sina axoner till lägre motorneuroner i ryggmärgen. Skador på övre motorneuroner kan leda till spasticitet, hyperreflexi och svårigheter att initiera rörelser.

2. Lägre motorneuroner (lower motor neurons, LMNs): Dessa är belägna i ryggmärgen och skickar signaler direkt till musklerna via sina axoner. Skador på lägre motorneuroner kan leda till muskelsvaghet, atrofi och förlust av reflexer.

Motorneurons funktion är att koordinera rörelser genom att aktivera eller inhibera muskelaktiviteten i olika grupper av muskler. De spelar därför en viktig roll i alla aspekter av kroppens rörelseförmåga, från finmotorik till grossmotorik.

Succinylkolin (engelska: Succinylcholine) är ett skelettmuskelrelaxerande medel som används inom anestesi för att underhålla muskulaturens relaxering under kirurgiska ingrepp. Det är en kvicksilverförening av två acetylkolinmolekyler och verkar genom att aktivera de nicotiniska receptorerna på den postsyaptiska membranen hos slutna muskelfiber, vilket leder till en koncentrationsberoende inaktivering av muskelns kontraktila apparat.

Succinylkolin har en snabb början på verkan (ungefär 60 sekunder) och en kort varaktighet (ungefär 5-10 minuter), vilket gör det till ett användbart verktyg för att underlätta intubering av luftvägen eller för att utföra snabba operationer.

Det bör dock noteras att succinylkolin kan orsaka potentialt livshotande biverkningar, såsom hyperkalemi (höga potasievärden i blodet), vilket kan utlösa farliga hjärtrytmrubbningar. Dessa biverkningar är vanligare hos patienter med förhiggande neurologiska eller muskulära tillstånd, såsom cerebral pares, myasthenia gravis och dylikt.

Ryggmärgssjukdomar är en beteckning för en grupp sjukdomar som drabbar ryggmärgen och kan orsaka neurologiska symptom som sängliggande svaghet, smärta, kvalster, känselbortfall eller störningar i koordinationen. Dessa sjukdomar kan vara medfödda eller aquired, och de kan vara degenerativa, inflammatoriska, orsakade av infektioner eller trauma. Exempel på ryggmärgssjukdomar inkluderar multipel skleros, ryggmärgsbråck, tumörer i ryggmärgen, neurodegenerativa sjukdomar som amyotrofisk lateralskleros och raka medfödda missbildningar som spina bifida.

"Brachial plexus neuritis," också känt som "Parsonage-Turner syndrom," är en neurologisk sjukdom som orsakas av skada eller inflammation i den del av det perifera nervsystemet som kallas brachialplexus. Brachialplexus är ett nätverk av nerver som löper från halsen och genom axeln för att innervera arm, hand och fingrar.

Brachial plexus neuritis karaktäriseras vanligen av plötslig och oförutsägbar smärta i axeln eller skuldran, följt av svaghet eller förlorad känsel i arm, hand eller fingrar. Symptomen kan vara milda eller allvarliga och kan påverka en eller båda sidor av kroppen. I vissa fall kan sjukdomen leda till permanent skada på nerverna.

Orsaken till brachial plexus neuritis är ofta okänd, men det kan vara relaterat till infektioner, trauma, cancer eller immunologiska störningar. Behandlingen inkluderar smärtlindring, fysioterapi och ibland kirurgi. Prognosen varierar beroende på allvarligheten av skadan och hur snabbt behandlingen söks.

Elektromyografi (EMG) är en medicinsk undersökningsmetod som mäter den elektriska aktiviteten i skelettmusklerna. Den består vanligen av två delar: en del där man registrerar muskelns vilorelaxation, kallad "registrering av spontan aktivitet", och en del där man studerar muskelns svar på nervstimulering och/eller patientens egen muskelaktivering, kallat "provocerande tekniker".

EMG-undersökningen utförs vanligen av en specialist i neurologi eller fysiatri, och används för att diagnostisera neuromuskulära sjukdomar som exempelvis muskeldystrofi, neuropati och skador på nervrötter. Resultaten tolkas i sammanhang med patientens kliniska symptom och andra undersökningsmetoder.

Recurrent laryngeal nerve injuries refer to damage or trauma inflicted on the recurrent laryngeal nerve, a branch of the vagus nerve that supplies motor function to the intrinsic muscles of the larynx, except for the cricothyroid muscle. This nerve plays a crucial role in controlling voice production, swallowing, and breathing.

Injuries to this nerve can result in various symptoms, such as hoarseness, weak voice, difficulty speaking or singing, shortness of breath, and swallowing problems. The impairment may be temporary or permanent, depending on the severity and location of the injury. Recurrent laryngeal nerve injuries can occur due to several reasons, including surgical complications, neck trauma, tumors, or iatrogenic causes during medical procedures.

Guillain-Barré syndrom (GBS) är en ovanlig autoimmun sjukdom som orsakas av en felaktig immunreaktion där kroppens immunsystem angriper och skadar nervceller i ryggmärgen och nerverna utanför hjärnan. Detta leder till muskelsvaghet och ofta även känselbortfall. I allvarliga fall kan andningen vara påverkat.

GBS är en akut sjukdom som oftast uppkommer efter en infektion, såsom influensa eller magsjuka. Symptomen utvecklas vanligen snabbt och kan bli allvarliga inom ett par veckor. Det finns olika former av GBS, men de flesta patienter upplever en gradvis förbättring under flera månader, även om vissa kan ha permanenta skador eller komplikationer. Behandlingen består ofta av immunglobulin-givning och plasmaperfusion, samt intensivvård och respiratorbehandling vid behov.

'Ryggmärgsinflammation' (tidigare även kallat meningit i ryggmärgen) är en infektion i den del av centrala nervsystemet som kallas ryggmärgen. Ryggmärgen löper genom ryggraden och är ett tunna, men mycket viktigt, transmissionsledningssystem som svarar för kommunikation mellan hjärnan och resten av kroppen.

Ryggmärgsinflammation kan orsakas av bakterier, virus eller andra organismer. Bakteriell ryggmärgsinflammation är vanligare än viral ryggmärgsinflammation och tenderar att vara allvarligare. Sådana infektioner kan leda till svullnad i ryggmärgen, vilket kan skada eller förstöra de nervceller som finns där.

Symptomen på ryggmärgsinflammation kan inkludera:

* Hög feber
* Stel neck (nackstelhet)
* Kraftig huvudvärk
* Förvirring eller förändrat medvetande
* Kräkningar

I allvarliga fall kan det också uppstå muskelsvaghet, domningar, problem med balansen och koordinationen samt i värsta fall koma. Ryggmärgsinflammation är en medicinsk nödsituation som kräver omedelbar behandling. Behandlingen kan innebära antibiotika för bakteriell ryggmärgsinflammation och antivirala läkemedel för viral ryggmärgsinflammation, samt stödjande vård för att hantera symtomen.

Skelettmuskulaturen är den typ av muskulatur som kontrollerar och styr rörelser hos kroppen. Den består av fibrer som är fästa vid benens, ryggens och huvudets skelett via senor. När musklerna kontraheras, drar de på senorna och orsakar rörelse i lederna. Skelettmuskulaturen utgör ungefär 40 % av kroppsvikten hos en vuxen människa och är den mest synliga muskelgruppen i kroppen. Den kan delas in i två typer baserat på hur de fästs vid skelettet: två-joint-muskler och en-joint-muskler. Två-joint-muskler korsar över två led och kan orsaka rörelse i båda, medan en-joint-muskler bara korsar över ett led och endast påverkar den.

Ryggmärgsskada (eng. "spinal cord injury", SCI) är en skada på den del av nervsystemet som löper genom ryggraden och styr kroppens sensoriska och motoriska funktioner. Skador på ryggmärgen kan orsakas av olyckor, sjukdomar eller andra trauma som skadar eller trycker på ryggmärgen. Symptomen på en ryggmärgsskada kan variera beroende på vilken del av ryggmärgen som är skadad och hur allvarlig skadan är, men kan inkludera förlorad känsel eller rörelseförmåga under skadan eller nedanför, smärta, svälla, spasmer, svårigheter med balans och koordination, problem med tarm- och blåshantering samt i vissa fall andningssvårigheter. Behandlingen av ryggmärgsskador kan innebära akut vård, medicinsk behandling, rehabilitering och terapi för att hjälpa den skadade personen att återhämta sig så mycket som möjligt. I allvarliga fall kan en ryggmärgsskada leda till livslång funktionsnedsättning eller död.

'Kanalopathi' är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva en grupp sjukdomar som beror på strukturella eller funktionella störningar i kanaler som transporterar joner genom cellmembranet. Dessa kanaler spelar en viktig roll för exciterbariteten hos nerv- och muskelsystemet, och störningar i deras funktion kan leda till en rad symtom som exempelvis muskelkramp, ryckningar, svaghet och känselbortfall. Exempel på kanalopatier inkluderar bland annat den genetiskt betingade sjukdomen Hereditär sensorisk och autonom neuropati Typ 1 (HSAN1) och den vanligtvis aquireda sjukdomen Myasthenia gravis.

Muskelkrankheiten, eller muskelsjukdomar, är en grupp sjukdomar som drabbar muskulaturen i kroppen. Det kan vara allt från små, lokala problem till systemiska sjukdomar som påverkar hela kroppen.

Muskelkrankheter kan delas in i flera olika kategorier beroende på vilken del av muskeln de drabbar och vad som orsakar dem. Några exempel är:

1. Muskelfibrösjukdomar: Sjukdomar som orsakas av en skada eller sjuklig förändring i muskelns fibrer, till exempel Duchennes muskeldystrofi och Becker muskeldystrofi.
2. Neurogna muskelsjukdomar: Sjukdomar som orsakas av en skada eller sjuklig förändring i nervsystemet, vilket leder till att musklerna inte fungerar korrekt. Exempel på neurogna muskelsjukdomar är amyotrofisk lateralskleros (ALS) och Guillain-Barrés syndrom.
3. Metaboliska muskelsjukdomar: Sjukdomar som orsakas av en störning i muskelns metabolism, vilket kan leda till att musklerna inte får tillräckligt med energi för att fungera korrekt. Exempel på metaboliska muskelsjukdomar är mitokondriell myopati och glykogenos.
4. Autoimmuna muskelsjukdomar: Sjukdomar som orsakas av ett överdrivet svar från det immunsystemet, vilket leder till att musklerna attackeras och skadas. Exempel på autoimmuna muskelsjukdomar är dermatomyosit och polymyosit.

Symptomen på muskelkrankheter kan variera beroende på vilken typ av sjukdom det rör sig om, men de vanligaste symptomen inkluderar svaghet, trötthet, smärta, kramper och förlust av koordination.

Muskelvaghet (eller muskelsvækkelse) er en medicinsk term, der refererer til en reduceret styrke eller kapacitet i ens muskler. Dette kan skyldes forskellige faktorer, herunder neurologiske forstyrrelser, skader på musklerne selv eller andre lidelser, der påvirker muskelaktiviteten.

Muskelvaghet kan opleves som en svaghed i ens lemmer eller krop, hvilket kan gøre det vanskeligt at udføre almindelige daglige aktiviteter, såsom stå op fra en stol, holde ting eller gå. Symptomerne af muskelvaghet kan variere i intensitet fra mild til svær og kan have forskellige konsekvenser alt efter hvilken del af kroppen der er berørt.

I nogle tilfælde kan muskelvaghet være midlertidig og forbedres med behandling, mens det i andre tilfælde kan være permanent eller endda forværres over tid, hvis det ikke behandles. Derfor er det vigtigt at søge medicinsk vejledning, hvis man oplever tegn på muskelvaghet, så en læge kan diagnosticere og behandle eventuelle underliggende årsager.

'Heshet' på medicinsk jysk innebär en förlust av hörsel eller nedsatt hörsel. Orsaken kan vara mekanisk, som vid skada på öronslaget eller medfödd, eller sensorineural, som vid skador på innerøra eller nervesystemet. Heshet kan också orsakas av infektioner, läkemedel eller åldring.

En sköldkörtelbrosk (thyreoidal nodul) är en överväxt eller abnorm formation i sköldkörteln som kan vara både godartad eller elakartad. Dessa broskbildningar kan variera i storlek och antal, och de kan orsaka olika symptom beroende på deras storlek och placering. I vissa fall kan sköldkörtelbrosk inte orsaka några symptom alls och upptäckas av en slump under en rutinundersökning.

Godartade sköldkörtelbrosk är vanligare än elakartade, och de tenderar att växa långsamt över tid. De flesta godartade brosken är ofarliga, men i vissa fall kan de orsaka problem som andningssvårigheter eller obehagliga symptom som halsont och hosta om de trycker på luftstrupen.

Elakartade sköldkörtelbrosk, även kända som sköldkörtelcancer, är mycket ovanligare än godartade brosk. Symptomen på elakartad sköldkörtelbrosk kan vara likartade till de symptom som orsakas av godartade brosk, men de tenderar att vara mer allvarliga och kan inkludera sväljningssvårigheter, röstförändringar och smärta i halsen.

Det är viktigt att uppsöka en läkare om du upplever några av dessa symptom eller om du upptäcker någon ovanlig formation i din hals. Genom en kombination av fysiska undersökningar, blodtester och bilddiagnostik kan läkaren fastställa om det verkligen är fråga om en sköldkörtelbrosk och om den är godartad eller elakartad.

Poliovaccin är ett vaccin som används för att förebygga polio, en infektionssjukdom orsakad av poliovirus. Det finns två typer av poliovaccin:

1. Inaktiverat poliovaccin (IPV): Denna typ av vaccin innehåller virus som har dödats med formaldehyd och injekteras vanligtvis i muskeln i överarmen. IPV ger immunitet mot alla tre typerna av poliovirus (typ 1, 2 och 3) och är den typ av poliovaccin som används i de flesta utvecklade länder idag.
2. Oralt poliovaccin (OPV): Denna typ av vaccin innehåller levande, attenuerat (svagt) virus och ges vanligtvis oralt (per oral). OPV ger immunitet mot alla tre typerna av poliovirus och är mycket effektivt i att stoppa spridningen av sjukdomen. OPV används fortfarande i vissa länder där tillgången till injekteringsutrustning är begränsad eller där det finns en risk för poliovirusutbrott.

Båda typerna av poliovaccin är mycket säkra och ger stark immunitet mot polio. IPV anses vara lite säkrare än OPV eftersom det inte kan orsaka polio som OPV kan göra i mycket sällsynta fall. Därför rekommenderar Världshälsoorganisationen (WHO) att länder övergår till användning av IPV när de har uppnått och underhållit poliofri status.

Myotonic disorders are a group of genetic muscle diseases characterized by prolonged muscle contractions (delayed relaxation) after voluntary muscle contraction or after being stretched. This is also known as myotonia. The term "myotonic" comes from the Greek words "mys," meaning muscle, and "tonos," meaning tone or tension.

There are several types of myotonic disorders, with the two most common being myotonic dystrophy type 1 (DM1) and myotonic dystrophy type 2 (DM2), also known as proximal myotonic myopathy (PROMM). These conditions are caused by mutations in different genes but share similar symptoms, including muscle stiffness, weakness, and wasting.

Myotonia can be experienced as muscle stiffness or cramping, particularly after periods of rest or when attempting to relax the muscle after a contraction. For example, individuals with myotonic disorders may have difficulty releasing their grip on an object or letting go of a handshake. Myotonia can also affect the muscles used for speaking and swallowing, leading to speech and swallowing difficulties.

In addition to myotonia, myotonic disorders can cause other symptoms such as:

* Muscle weakness and wasting, which can progress over time and affect various muscle groups, including those in the face, neck, hands, forearms, and legs.
* Fatigue and decreased endurance due to muscle weakness and wasting.
* Cardiac abnormalities, such as arrhythmias and conduction defects, which can increase the risk of sudden cardiac death in some cases.
* Respiratory problems, including weakened respiratory muscles and reduced lung capacity, which can lead to breathing difficulties and an increased risk of respiratory infections.
* Cataracts, which are common in individuals with myotonic dystrophy type 1.
* Hormonal imbalances, such as insulin resistance and testicular atrophy.
* Central nervous system involvement, including cognitive impairment, mood disorders, and sleep disturbances.

Myotonic disorders are typically inherited in an autosomal dominant manner, meaning that a child has a 50% chance of inheriting the condition if one parent is affected. However, some cases may arise due to new mutations in the affected gene. Currently, there is no cure for myotonic disorders, but various treatments can help manage symptoms and improve quality of life. These may include physical therapy, speech therapy, respiratory support, medications to treat cardiac abnormalities or hormonal imbalances, and assistive devices to aid in daily activities.

Facialisnervskador, eller femoralis nerve injuries, är skador på den tolfte cranial nervern (CN VII), även känd som den facialiska nerven. Denna nerv kontrollerar de flesta av ansiktets muskler som används för att uttrycka känslor och röra läppen, näsan och ögonlocken.

Facialisnervskador kan orsaka olika symptom beroende på graden och platsen på skadan. Några vanliga symtom inkluderar:

* Förlust av ansiktsmuskulaturens rörelseförmåga på den skadade sidan, vilket kan leda till att ansiktet ser ut som förvridet eller oförändrat.
* Svårigheter att blinka och/eller täcka över ögat med ögonlocken.
* Förlust av känsel i ansiktet på den skadade sidan (i vissa fall).
* Talsvårigheter eller sluddrande tal.
* Smakförlust vid främre två tredjedelar av tungan (i vissa fall).

Facialisnervskador kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive skalltrauma, stroke, infektion, tumörer och neurodegenerativa sjukdomar. Behandlingen beror på orsaken till skadan och kan innefatta mediciner, terapi eller kirurgi.

Hypoglossi är ett latinord som refererar till tungmuskeln (musculus linguae). Sjukdomar eller störningar som påverkar denna muskel kallas hypoglossiska sjukdomar. Det kan orsaka problem med rörelse och funktion av tungan, vilket kan leda till sväljningssvårigheter, talrubbningar och förändringar i uttalet.

Hypoglossi kan vara inneboende eller aquired, och orsakas av en rad olika sjukdomar och skador, inklusive neurologiska störningar, trauma, tumörer och genetiska abnormaliteter. Exempel på hypoglossiska sjukdomar är bland annat bulbar pares, amyotrofisk lateralskleros (ALS) och certain typer av muskeldystrofi. Behandlingen beror på orsaken till störningen och kan innebära medicinska behandlingar, terapi eller kirurgi.

Struphuvud, även känt som retrofaryngeal abscess, är en allvarlig infektion i det bakre området av halsen (retrofaryngealt område) som orsakas av en abscessbildning (pusansamling) i det fasciala rummet mellan bukofaryngeusmuskeln och den bakre halsens muskler. Struphuvud kan vara livshotande på grund av att infektionen kan sprida sig till omgivande strukturer, inklusive luftvägarna och blodomloppet.

Struphuvud kan uppstå som komplikation till en övre respirationsinfektion, såsom en vanlig halsont, eller orsakas av direkt trauma till området. Symptomen på struphuvud inkluderar svullnad i halsen, särskilt bakom strupe och i nacken, svårigheter att svälja (dysfagi), hosta, andas (dispynea) eller tala, feber, iritation och smärta i halsen. Behandlingen av struphuvud består vanligen av antibiotikaterapi, dränering av abscessen och ibland även kirurgisk intervention.

Kataplexi är en plötslig och tillfällig förlust av muskelkontroll orsakad av starka emotionella reaktioner, som skratt eller rädsla. Under ett kataplektiskt anfall blir den drabbade medveten men kan inte röra sig, tala eller andas normalt under en kort period. Kataplexi är ofta förknippat med narcolepsi, en sömnrelaterad neurologisk störning som kännetecknas av överväldigande sömnlöshet och fragmenterad sömn.

"Bungarus" er en slags orm som tilhører familien giftsnok (Elapidae). Den inneholder mange arter, noen av dem kan produser seriøse eller dødelige symptomer ved beting. Disse ormene finnes hovedsakelig i Asia og Afrika.

Bungarus-ormer er kjent for å ha en potent cocktail av neurotoksiske giftstoffer, som kan føre til muskelsvaktehet, synslidelser, svimmelhet, respirasjonsstandse og i værste fall død.

Et av de mest kjente artene er Bungarus caeruleus, også kjent som den blå ormen eller den indiske kobra. Denne ormen er en av de mest giftige slanger i verden og kan produser en dødelig dosis av gift med bare ett bett.

Det er viktig å søke akutt medisinsk hjelp etter et bitt av en Bungarus-orm, da tidlig behandling kan redusere risikoen for alvorlige skader eller død.

'Myotonia congenita' er en medisinsk betegnelse for en arvelig neuromuskulær sykdom karakterisert ved forstyrret muskelrelaksasjon etter voluntar kontraksjon. Det vil si at personen har vanskeligheter med å slappe av musklene sine etter bruk, som fører til en forlenget spasm og forhårdning av musklene. Dette kan føre til ubehag og vanskeligheter i dagliglivet, særlig når det gjelder bevegelse etter lange perioder av inaktivitet eller kjøling av musklene.

Sykdommen skyldes mutasjoner i gener som koder for proteiner involvert i jonkanaler i muskelcellene, noe som fører til forstyrret jontransport og deretter abnorme elektriske signaler i musklene. Det finnes to hovedtyper av 'Myotonia congenita': Thomsen-type (autosomalt dominant arvelig) og Becker-type (X-lenket recessiv arvelig).

Behandlingen innebærer ofte bruk av medikamenter som hjelper musklene å relaksere, såsom mexiletine. Fysisk aktivitet kan også være viktig for å forbedre symptomer og forhindre at musklene blir overbelastet eller skader.

Narkolepsi är en neurologisk sömnstörning som kännetecknas av överväldigande sömnsyner och plötsliga attacker av sömn under dagen, oavsett om individen har haft tillräckligt med sömn eller inte. Andra typiska symtom kan inkludera kataplexi (plötslig muskelsvaghet eller förlust av muskelkontroll), hallucinationer vid insomnandet och uppväckning, och sömnlöshet vid nattsömnen. Narkolepsi orsakas av avvikelser i hjärnbarkens reglering av sömn-vakenhetscykeln och är ofta förknippad med lägre än normala nivåer av hypocretiner (även kända som orexiner), signalsubstanser som hjälper till att reglera vakenhet, aptit och emotionell reglering. Det finns två huvudtyper av narkolepsi: typ 1, där kataplexi förekommer, och typ 2, där kataplexi saknas. Narkolepsi behandlas vanligtvis med mediciner som hjälper till att kontrollera symtomen och livsstilsförändringar som kan underlätta bättre sömnhygien och rutiner.

'Natriumkanaler' er en type ionkanaler som spiller en viktig rolle i nervernes og musklers funksjon. De tillater natriumioner (Na+) til å strømme inn i cellen, hvilket kan føre til endringer i membranpotentialet og signalering i cellekommunikasjon. Natriumkanalene er selektive for Na+ og består av alfa- og beta-underenheter som tilsammen formrer en pore. Disse kanalene kan aktiveres og inaktiveres i respons til spenningsendringer og kjemiske signaler, noe som er viktig for regulering av elektrisk aktivitet i nerve- og muskelsystemet. Fejlfunksjoner i natriumkanalene kan være årsak til flere medisinske tilstander, inkludert kramper og hjerte rytmestøringer.

Doxapram är ett medel som stimulerar andningssystemet och används vid behandling av andningsdepression, till exempel efter narkos eller vid lungsvikt. Det är en direktverkande andningsstimulans som verkar på andningscentrum i hjärnbarken.

I medicinska kretsar kan doxapram också benämnas med sin kemiska beteckning, (C6H9NO2)2SO2 eller sitt generiska namn, doxapram hydroklorid. Det marknadsförs under varunamnet Respiram® i vissa länder.

Sjukvårdspersonal bör vara försiktig när de använder doxapram, eftersom överdosering kan leda till allvarliga biverkningar som bland annat höjd blodtryck, hastigt hjärtslag och muskelspasmer.

Hjärnnervsjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar eller störningar som drabbar de tolv pariga nerverna (hjärnnerven) som utgår direkt från hjärnan och hjärnbryggan. Dessa nerver är ansvariga för olika sensoriska, motoriska och autonoma funktioner såsom seende, hörsel, smak, lukt, balans, ansiktskänsel, andning, sväljning och pupillreaktioner.

Exempel på hjärnnervsjukdomar inkluderar Bells pares (facialispares), en förlamning av ansiktsnerven; trigeminusneuralgi, en smärtsjukdom som drabbar ansiktssensationsnerven; Menières sjukdom, en balansrubbning orsakad av en störning i hörsel- och jämningsorganet; och Guillain-Barrés syndrom, en autoimmun sjukdom som orsakar fullständig eller delvis muskelförlamning. Andra exempel är HIV/AIDS-relaterade nervskador och tumörer i hjärnans närhet som kan komprimerar eller skada nerverna.

Röststörningar, även kända som röstrubbningar eller dysfonier, är en samling medicinska tillstånd som påverkar röstfunktionen och kvaliteten på rösten. Det kan orsakas av olika faktorer såsom strukturella skador på röstorganen, neurologiska sjukdomar, trauma, infektion eller cancer. Röststörningar kan vara tillfälliga eller permanenta och kan variera i svårighetsgrad från milda till allvarliga.

Exempel på olika typer av röststörningar inkluderar:

* Disfonier: en förändring i röstkvalitet, styrka eller komfort som orsakas av en skada eller sjukdom i röstorganen.
* Spasmodisk dysfoni: en neurologisk röstrubbning som orsakas av spasmer i de muskler som kontrollerar rösten.
* Recidiverande respirationsröstrubbning: en röstrubbning som uppstår när andningsluften tränger in i stämbanden och förändrar röstkvaliteten.
* Pubertal röstförändringar: förändringar i rösten under puberteten, särskilt hos pojkar då deras röst blir djupare.
* Professionell röstanvändning: röststörningar som orsakas av överansträngning eller skada på rösten till följd av användning i yrkeslivet, exempelvis sångare, lärare eller telefonförsäljare.

Behandlingen av röststörningar kan variera beroende på orsaken och svårighetsgraden, men kan inkludera medicinsk behandling, logopedisk terapi, röströstträning eller kirurgi.

Laryngeal nerve injuries refer to damages or injuries to the recurrent laryngeal nerve or the superior laryngeal nerve, which are the two branches of the vagus nerve that innervate the larynx. These nerves play critical roles in voice production, swallowing, and protecting the airway.

Recurrent laryngeal nerve injuries can result in vocal cord paralysis, which can cause hoarseness, breathiness, or weakness in the voice. In severe cases, it may also lead to difficulty swallowing or breathing. The injury to this nerve can occur due to various reasons, including surgical complications, neck trauma, tumors, or neurological disorders.

Superior laryngeal nerve injuries, on the other hand, can cause alterations in voice quality and pitch, as well as pain during high-pitched voice use or swallowing. This nerve has two branches: the internal branch supplies sensation to the mucous membrane of the larynx above the vocal folds, while the external branch innervates the cricothyroid muscle, which is responsible for adjusting the tension and length of the vocal cords during voice production.

The diagnosis of laryngeal nerve injuries typically involves a thorough clinical evaluation, including a detailed history, physical examination, and often, laryngoscopy or videostroboscopy to assess vocal cord function and movement. Treatment options depend on the type and severity of the injury and may include voice therapy, surgical intervention, or observation with monitoring over time.

I'm sorry for the confusion, but "Bin" is not a medical term in English or any other language that I am aware of. It is possible that you may have meant to ask about a different term. If you have any further questions or need clarification, please let me know!

Medicinskt kan muskeldenervering definieras som den process där nervimpulser skickas från centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) till skelettmusklerna, vilket orsakar kontraktion och rörelse.

Denna process innebär följande steg:

1. Första steget är att neuronen i centrala nervsystemet skickar en elektrisk impuls (action potential) längs sitt axon till den del av neuronen som kallas synapsen.
2. I synapsen sker en kemisk signalöverföring från ett neurotransmittorsubstanser till receptorer på den efterföljande nervcellen eller muskelcellen.
3. När neurotransmittorbinds till receptorn aktiveras en elektrisk impuls i den efterföljande nervcellen eller muskelcellen.
4. Denna elektriska impuls färdas längs axonen på den efterföljande nervcellen och når slutligen en motorändplatta, som är en speciell struktur där nervcellen och muskelcellen möts.
5. Motorändplattan överför sedan elektriska impulser till muskelcellen, vilket orsakar en kontraktion av muskeln och rörelse i kroppen.

Muskeldenervering är därför en nödvändig process för att vi ska kunna röra oss och utföra vardagliga aktiviteter som gå, prata och äta.

'Ansiktsmuskler' (eng. "facial muscles") är en grupp av muskel i ansiktet som kontrollerar individens mimika och uttryck. De är specialiserade för att ansluta till huden istället för ben, vilket gör det möjligt för oss att uttrycka känslor genom att röra pannan, ögonbrynen, ögonen, munnen och kinderna. Det finns totalt 43 muskler i ansiktet som alla kontrolleras av de underliga delarna av huvudets nervsystem.

Polyradikuloneuropathy är en medicinsk term som refererar till en neurologisk sjukdom där flera perifera nerver och deras rötter (radikuler) är inflammerade och skadade samtidigt. Detta kan leda till symtom som känselbortfall, smärta, svaghet och nedsatt rörlighet i armarna och benen. Polyradikuloneuropathy kan ha olika orsaker, till exempel infektioner, autoimmuna sjukdomar eller exponering för toxiner. En speciell form av polyradikuloneuropathy är Guillain-Barrés syndrom, som ofta utlöses av en infektion och kan leda till andningssvårigheter och behov av intensivvård.

Nervkompressionssyndrom (NCS) är ett samlingsnamn för en grupp sjukdomar som orsakas av att en nerv komprimeras eller trycks på, vilket leder till smärta, kraftlöshet, känselbortfall och/eller domningar i de områden där nerven innerverar. Det kan inträffa när en nerv passerar genom en trång passage i kroppen eller vid rörelser som trycker på nerven.

Exempel på olika former av Nervkompressionssyndrom inkluderar:

1. Karpaltunnelsyndrom - Kompression av medianusnerven i handleden, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och känselbortfall i handflatan och fingrarna.
2. Sulcus ulnaris syndrom - Kompression av ulnalisnerven i underarmen, vilket kan leda till smärta, kraftlöshet och domningar i lillfingret och ringfingret.
3. Tibialis posterior tendinit - Irritation eller inflammation av tibialis posterior senan som orsakas av överansträngning eller kompression, vilket kan leda till smärta, svullnad och instabilitet i foten.
4. Piriformis syndrom - Kompression av ischiasnerven när den passerar genom piriformis muskeln i höftområdet, vilket kan orsaka smärta, kraftlöshet och domningar i lårets baksida och ner i benet.

Behandlingen för NCS beror på typen och svårighetsgraden av kompressionen, men den kan innefatta vila, fysioterapi, smärtstillande läkemedel, ortoser eller kirurgi i allvarliga fall.

Brachial plexus neuropathies refer to damage or injury to the brachial plexus, a network of nerves that originates from the spinal cord in the neck and travels down the arm. These nerves are responsible for providing motor and sensory function to the shoulders, arms, and hands.

Brachial plexus neuropathies can be caused by various factors, including trauma, compression, inflammation, or tumors. The symptoms of brachial plexus neuropathies may include weakness or paralysis of the shoulder, arm, or hand muscles, numbness or tingling in the affected areas, and pain or discomfort in the neck, shoulder, or arm.

The diagnosis of brachial plexus neuropathies typically involves a physical examination, medical history, and imaging studies such as MRI or CT scans. Treatment may include physical therapy, medication to manage pain, and in some cases, surgery to repair the damaged nerves. The prognosis for brachial plexus neuropathies varies depending on the severity and cause of the injury.

Tubocurarine är ett kurarumuskelrelaxant som blockerar nervimpulser i muskeländan och orsakar muskellösning. Det används vanligen under kirurgiska ingrepp för att underhålla muskelrelaxation och underlätta mekanisk ventilation. Tubocurarine har en snabb påverkan och varar i ungefär en timme.

Neuromuscular monitoring är ett sätt att övervaka hur nerveimpulser från ryggraden når musklerna under operationer, ofta vid användning av muskelrelaxerande läkemedel. Det görs vanligen genom att mäta den elektriska aktiviteten i en specifik muskel under nervstimulering. Syftet är att säkerställa att patienten får rätt dos muskelrelaxantia för att underhålla optimala operativa villkor, samtidigt som risken för postoperativ andningssvikt minimeras. Detta hjälper också till att skydda neuromuskulär funktion och underlätta en snabbare och säkrare återhämtning efter operationen.

Hjärn- och ryggmärgsinflammation, även känd som meningit, är en infektion som orsakas av virus eller bakterier och som orsakar inflammation i huden som täcker hjärnan och ryggmärgen (hårda meningerna). Den kan också leda till inflammation i det omgivande vävnaden och i hjärnan själv.

Meningit kan orsaka allvarliga symptom, inklusive hög feber, intensiva huvudvärk, kräkningar, stelhet i nacken, yrsel, förvirring, ljuskänslighet och ibland hudutslag. I vissa fall kan meningit leda till livshotande komplikationer, såsom hjärnskador, blodförgiftning eller dödsfall om den inte behandlas omedelbart.

Det är viktigt att söka medicinsk vård omedelbart om man misstänker meningit, eftersom en tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen betydligt. Behandlingen av meningit beror på vilken typ av infektion som orsakar den och kan innefatta antibiotika eller antivirala läkemedel, samt stödjande vård för att hantera symtom och komplikationer.

Medicinskt sett definieras muskler (musculus) som sammanlagt ett slags vävnad som består av celler, kollagenfibriller och elastiska fiber. Musklernas huvudfunktion är att orsaka rörelse hos oss levande varelser genom kontraktioner (kontinuerliga förkortningar) som gör att de drar ihop sig och blir kortare. Det finns tre typer av muskler i människokroppen:

1. Skelettmuskler (Musculus skeletalis): Dessa är fästade vid ben, rygg, skalle och andra delar av skelettet och arbetar tillsammans för att orsaka rörelse i kroppen. De flesta av musklerna som vi kan känna igen är skelettmuskler, till exempel bicepsen i överarmen eller quadricepsen i låret.

2. Hjärtmuskler (Musculus cardiacus): Dessa är en speciell typ av muskel som endast finns i hjärtat och är ansvariga för att pumpa blod genom kroppen. Hjärtmuskulaturen är automatiskt styrd, vilket betyder att den inte kräver någon direkt kontroll från vår nervsystem.

3. Smälmuskler (Musculus smooth): Dessa finns i inre organ som till exempel matsmältningsrören och blodkärlen, där de hjälper till att transportera föda genom systemet eller kontrollera blodflödet. Smälmuskulaturen är också automatiskt styrd och arbetar oftast omedvetet.

Muskler består av många celler som kallas muskelceller eller muskelfibrer, vilka innehåller flera tusentals mitokondrier (cellens kraftverk) för att producera den energi som behövs för kontraktion. Musklerna är också riktade med många små proteinfibriller som kallas aktin och myosin, vilka glider över varandra när muskeln kontraheras eller drar ihop sig.

Amyotrofisk lateral skleros (ALS) är en neurologisk sjukdom som orsakas av skada eller degeneration av motorneuron, de nervceller som kontrollerar frivillig muskelrörelse. Sjukdomen leder till alltmer försvagad och atrofierad muskulatur, och slutligen till död i regel inom 3-5 år efter diagnosen.

I medicinsk terminologi kan ALS definieras som: "En progressiv, degenerativ neurologisk sjukdom som kännetecknas av skada eller förlust av både upper motor neuron i hjärnbarken och lower motor neuron i centrala nervsystemet. Detta leder till spastik, hyperreflexi, muskelatrofi och fascikulationer i skelettmuskulaturen."

Det är värt att notera att ALS också kallas Lou Gehrig's sjukdom efter den berömde basebollspelaren som led av sjukdomen.

Pseudocholinesterase (EC 3.1.1.8) er et enzym i leveren som hjelper med nedbrytningen av visse lokalanestetika og muskelrelaxanter som suxametonium. Det kallas också "plasmacholinesterase" fordi det primært forekommer i plasma.

Pseudocholinesterase bryter ned suxametonium til to mindre molekyler, cholin og suxametonium-metabolitten. Dette gjør at suxametoniums virkning forsvinner. Nedsatt aktivitet av pseudocholinesterase kan føre til forlenget muskelrelaksasjon etter bruk av suxametonium.

Det er viktig å merke seg at pseudocholinesterase ikke er det samme som acetylcholinesterase, som er et enzym som bryter ned neurotransmitteren acetylcholin i synapser og muskler.

Interkostalmuskler är en typ av skelettmuskler som breder ut sig över revbenen (costae) och förbinder dem med varandra. De finns i två skikt: det yttre och det inre interkostalmuskelskiktet. Dessa muskler hjälper till att stabilisera och röra bröstkorgen, vilket är viktigt vid andning och hostning.

Det yttre interkostalmuskelskiktet består av muskler som löper diagonalt nedåt och bakåt från ett revben till nästa, under det överliggande revbenets utskjutande del (processus costalis). Dessa muskler hjälper till att dra revbenen närmare varandra och komprimerar bröstkorgen.

Det inre interkostalmuskelskiktet består av muskler som löper diagonalt nedåt och framåt från ett revben till nästa, ovanför det underliggande revbenets utskjutande del. Dessa muskler hjälper till att lyfta revbenen och öka bröstkorgens volym under inandning.

Interkostalmusklerna kan bli smärtsamma eller skadade på grund av olika orsaker, såsom överansträngning, trauman eller sjukdomar som till exempel interkostalneuralgi.

Picornaviridae är en familj av små, enkelsträngade RNA-virus som infekterar djur och människor. Familjen innehåller flera välkända sjukdomsalstrare, till exempel rhinovirus (som orsakar förkylning), enterovirus (som kan orsaka allt från milda mag-tarmsjukdomar till allvarliga neurologiska komplikationer) och hepatitis A-virus. Virusen i denna familj har en non-segmenterad, enkelsträngad RNA-genom som kodar för en polyprotein som sedan klipps upp av proteas till de funktionella proteinkedjorna. Picornaviruspartiklarna är icosaedriska och saknar lipidhölje.

'Revben' (latin: Costa) är en benartad, flat och långsmal benstruktur i vårt kroppsskelett. Människan har tolv par revben som är förbunden med bröstkorgens (thorax) ryggsida via de rörliga lederna revbenskorgen (sternum). Revbenen skyddar också viktiga vitala organ såsom hjärtat och lungorna. De har också muskelanslutningar, särskilt mellanrevbenen (costae verae) som är viktiga för andningen genom att de hjälper till att expandera bröstkorgen när vi andas in.

Melkersson-Rosenthal syndrom är ett sällsynt neurologiskt tillstånd som kännetecknas av tre huvudsymptom:

1. Recidiverande (återkommande) små, svullna läppar eller ansiktskloxym (en typ av svullnad i kinden).
2. En uppblåst tunga (macroglossi).
3. Ena eller bägge sidor av ansiktet kan bli förlamade (facialisparese).

Dessa symtom kan variera i svårighetsgrad och kan förekomma samtidigt eller separat. Melkersson-Rosenthal syndrom är ofta ett livslångt tillstånd, men behandling kan hjälpa att lindra symtomen.

Det är viktigt att notera att det finns andra sjukdomar som kan ge liknande symtom, så det är viktigt att konsultera en läkare om man misstänker Melkersson-Rosenthal syndrom eller har några av de ovan nämnda symptomen.

Lärinxnerven, även känd som recurrens nerven (CN X), är den tionde av de tolv kraniala nervena. Den har en vaguskaraktär och innerverar bland annat stämbanden i larynxen (stämbandsmuskulatur). Larynxnerven delas vanligen upp i två grenar: den främre och den bakre larynxnerven. Den främre grenen innerverar de muskler som lyfter stämbanden, medan den bakre grenen innerverar de muskler som sänker stämbanden. Larynxnerven har också en sensorisk funktion och förmedlar kvaliteter som smak, temperatur och smärta från bakre delen av tungan, svalget och övre delen av luftstrupen.

En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.

Enterovirus är en typ av virus som tillhör familjen Picornaviridae och innehåller ett ensträngat RNA-genom. Det finns över 100 olika enterovirusserotyper, varav de flesta orsakar milda sjukdomar hos människor. Några exempel på enterovirusserotyper är coxsackievirus A och B, echovirus och poliovirus.

Enterovirus kan sprida sig via direkt kontakt med infekterade individer eller via droppburen smitta när en infekterad person hostar eller nyser. Det kan också spridas via kontaminierade födoämnen och vattenkällor.

Många människor som blir infekterade av enterovirus visar inga symtom alls, medan andra kan utveckla en varierande grad av sjukdom. Symptomen på en enterovirusinfektion kan inkludera feber, hosta, ont i halsen, trötthet, muskelvärk, halsont och mag-tarmproblem som diarré och buksmärtor. I vissa fall kan enterovirus orsaka allvarligare sjukdomar som hjärninflammation (encefalit), hjärtmuskelinflammation (myokardit) och lunginflammation (pneumonit).

Det är värt att notera att poliovirus, en speciell typ av enterovirus, har nästan utrotats globalt tack vare vaccinationsprogram.

Livsmedelsverket: spädbarn Arkiverad 26 januari 2010 hämtat från the Wayback Machine. ^ Maria G, Cassetta E, Gui D, Brisinda G ... Signalöverföringen mellan den efferenta motoriska nerven och muskelcellen är därmed störd, vilket leder till paralys ( ...
Riskgruppen innefattar spädbarn under sex månader gamla. Botulinum-toxin är den verksamma beståndsdelen i preparat som Botox, ... som orsakar neuromuskulär blockering som leder till autonom och motorisk paralys. Toxinet får denna effekt genom att stoppa ...
Livsmedelsverket: spädbarn Arkiverad 26 januari 2010 hämtat från the Wayback Machine. ^ Maria G, Cassetta E, Gui D, Brisinda G ... Signalöverföringen mellan den efferenta motoriska nerven och muskelcellen är därmed störd, vilket leder till paralys ( ...
Antitoxiner framställda från häst respektive får finns, men dessa beredningar rekommenderas inte till spädbarn på grund av hög ... med paralys och antikolinerga symtom som följd [4]. Spädbarnsbotulism präglas av ett subakut insjuknande där obstipation ofta ... Specifikt immunglobulin avsett för spädbarn kan vid behov rekvireras via Läkemedelsverket.. Mikrobiologisk diagnostik baseras ... Botulinumsporer förekommer frekvent i honung, som därför inte bör ges till spädbarn. ...
Användningen av ett nytt OPV-vaccin (nOPV2) är kopplat till en minskning av antalet nya fall av paralys och utbrott av cVDPV2. ... För spädbarn bör doserna ges vid 3, 5 och 12 månaders ålder. ... kvinnor mot kikhosta som syftar till att skydda spädbarn under ...