Parasitic diseases are a group of medical conditions that occur when parasites infect and live in or on a host (typically a human) to gain benefit while causing harm. Parasites can be broadly classified into three types based on their mode of infection: protozoa (single-celled organisms), helminths (multi-cellular worms), and ectoparasites (external parasites such as ticks, fleas, and lice).

Parasitic diseases can cause a wide range of symptoms depending on the type of parasite and the location of infection. Some common symptoms include diarrhea, abdominal pain, skin rashes, fever, fatigue, and weight loss. In severe cases, parasitic infections can lead to serious complications such as organ damage or failure, and even death.

Examples of parasitic diseases include malaria (caused by the Plasmodium parasite), giardiasis (caused by the Giardia parasite), toxoplasmosis (caused by the Toxoplasma gondii parasite), schistosomiasis (caused by the Schistosoma parasite), and lymphatic filariasis (caused by the Wuchereria bancrofti worm).

Prevention and treatment of parasitic diseases typically involve a combination of medication, lifestyle changes, and environmental measures. Preventive measures include practicing good hygiene, avoiding contaminated food and water, using insect repellent to prevent mosquito bites, and taking medications to prevent infection in high-risk situations. Treatment options depend on the type of parasite and may involve medication, surgery, or other interventions.

Parasitära hudsjukdomar är sjukdomar som orsakas av parasiter som lever på eller inne i huden hos människor. Det kan handla om en rad olika parasiter, till exempel insekter, spridda djur och encelliga organismer. Några exempel på parasitära hudsjukdomar är skabb, loppor, myiasis (larver som lever i köttet), krampsjuka (orsakad av en amöba) och leishmaniasis (orsakad av ett encelligt protozo). Symptomen på dessa sjukdomar kan variera, men de inkluderar ofta klåda, irriterad hud, sår, inflammation och i vissa fall allvarliga komplikationer som infektion eller dödligt utfall. Behandlingen beror på vilken typ av parasit som orsakar sjukdomen och kan innefatta både lokal behandling med mediciner och systemiska behandlingar.

En protozoinfektion är en infektionssjukdom som orsakas av encelliga parasiter, så kallade protozoer. Dessa protozoer kan vara fria levande eller parasitera inne i andra organismer, däribland människor. Protozoinfektioner är vanliga i tropiska och subtropiska områden, men de kan även förekomma i tempererade klimatzoner.

Det finns många olika arter av protozoer som kan orsaka sjukdom hos människor, och symtom på en protozoinfektion kan variera beroende på vilken art av protozo som orsakar infektionen. Några exempel på vanliga protozoinfektioner är malaria, amöbiasis, giardiasis och toxoplasmos.

Symptomen på en protozoinfektion kan inkludera diarré, magont, illamående, trötthet, feber och viktminskning. I allvarliga fall kan infektionen leda till allvarlig sjukdom och i värsta fall död. Behandlingen av en protozoinfektion beror på vilken art av protozo som orsakar infektionen, men kan innefatta mediciner som dödar eller hämjar tillväxten hos protozoerna.

Medicinskt kan ett parasitmedel definieras som en substans eller läkemedel som används för att behandla eller förebygga infektioner orsakade av parasiter, såsom protozoer, maskar och loppor. Dessa medel fungerar genom att döda eller hämma utvecklingen av parasiten, vilket i sin tur hjälper till att bota eller förhindra sjukdomen. Exempel på vanliga parasitmedel inkluderar antiprotozoiska läkemedel som metronidazol och tinidazol, samt anthelmintika läkemedel som albendazol och mebendazol.

"Snäckfeber" är ett vanligt förekommande namn på en infektionssjukdom orsakad av bakterien *Angiostrongylus cantonensis*. Denna parasitiska lungmask lever egentligen som vuxen i råttor, men dess larver kan befinnas i snäckor och sniglar som ätits av råttan. Om en människa äter en infekterad snigel eller snäcka, eller grönsaker som kontaminerats med snäckors slim, kan den bli smittad.

Sjukdomen kallas även eosinofil meningoenkefalit (EMC) och är vanligast i tropiska och subtropiska områden, särskilt i Asien och Stilla Havsöarna. Efter en inkubationstid på 1-3 veckor kan patienten utveckla neurologiska symtom som huvudvärk, meningit (inflammation av hjärnhinnorna), ryggsmärtor, feber, kräksymtom och i vissa fall svårare komplikationer såsom syn- eller hörselnedsättning, förlamningar eller andningssvårigheter.

Det är viktigt att söka medicinsk behandling om man misstänker sig ha smittats, då det finns behandlingsalternativ som kan minska sjukdomens allvarlighet och komplikationer.

I'm sorry for any confusion, but "Amoebida" is not a medical term that is commonly used in modern medicine. The term "amoeba" is used to describe certain types of single-celled organisms that can move and change shape by extending and retracting parts of their cytoplasm, called pseudopods. However, "Amoebida" is not a widely recognized or accepted taxonomic category for these organisms.

If you have any further questions about amoebas or other medical topics, please don't hesitate to ask!

I'm happy to help! However, I believe there might be a slight spelling error in your question. If you are asking for a medical definition of "Pneumoconiosis," here it is:

Pneumoconiosis is a group of lung diseases caused by inhaling dust particles. These dust particles can come from various sources such as coal, silica, or asbestos. The inhalation of these particles leads to chronic inflammation and fibrosis (scarring) of the lungs, which can make it difficult to breathe.

The symptoms of pneumoconiosis may include coughing, shortness of breath, chest pain, and decreased exercise tolerance. The severity of the disease depends on the type and amount of dust inhaled, as well as the duration of exposure. There is no cure for pneumoconiosis, but treatment can help alleviate symptoms and improve quality of life. Prevention measures such as using protective equipment and reducing exposure to harmful dust particles are crucial in minimizing the risk of developing this disease.

Eimeriida är en ordning inom protozoiska djur som tillhör klassen Conoidasida och fylumet Apicomplexa. Dessa encelliga organismer orsakar ofta sjukdomar hos både människor och djur, framförallt i mag-tarmsystemet. De är kända för att vara intracellulära parasiter, vilket betyder att de lever och reproducerar sig inne i värdceller.

En av de mest kända arterna inom Eimeriida är *Eimeria*, som orsakar en sjukdom hos boskapsdjur som kallas kokcidios. Andra släkten inom ordningen är bland annat *Isospora* och *Cyclospora*, vilka kan orsaka mag-tarmsjukdomar hos människor.

Eimeriida har en komplex livscykel som involverar flera olika värdceller och former av parasiten. De överförs ofta via kontaminering av föda eller vatten med fekaliska avfall från infekterade djur. För att skydda sig mot sjukdom orsakad av Eimeriida rekommenderas god hygien och förebyggande åtgärder som exempelvis regelbunden parasitkontroll hos boskap.

Neurocysticercosis definieras som en infektion orsakad av larver (cyster) av parasiten Taenia solium, som kan invandra i hjärnan och orsaka olika neurologiska symtom beroende på var de placerats och hur många cyster som finns. Infektionen sprids vanligtvis genom att en person äter mat som är kontaminerad med ägg från parasiten, ofta via smittkällor som saknar tillräcklig hygien vid toalettbesök eller matlagning. Symptomen på neurocysticercos kan variera mycket, men de kan inkludera huvudvärk, epilepsi, förändringar i beteende, svårigheter med balans och koordination, och i vissa fall kan det leda till allvarliga komplikationer som hydrocefalus eller stroke. Diagnosen ställs vanligtvis genom att använda sig av olika bilddiagnostiska metoder, såsom magnetresonanstomografi (MRT) eller datortomografi (CT), tillsammans med serologiska tester för att upptäcka antikroppar mot parasiten i blodet. Behandlingen av neurocysticercos kan innebära användning av både antihelmin Eller och symptomatisk behandling, beroende på allvarlighetsgraden av infektionen och de symtom som uppvisas.

"Tarmsjukdomar, parasitära" refererar till sjukdomstillstånd orsakade av parasiter som infekterar tarmen. Parasiterna är små organismer som lever och reproducerar sig i värden (människan) och kan orsaka olika symptom beroende på vilken typ av parasit det är och hur allvarlig infektionen är.

Exempel på vanliga tarmsjukdomar orsakade av parasiter inkluderar:

* Giardiasis, som orsakas av protozoen Giardia lamblia och kan orsaka diarré, magont, illamående och buksmärtor.
* Amöbiasis, som orsakas av protozoen Entamoeba histolytica och kan orsaka diarré, blodig eller vattnig avföring, magkramper och feber.
* Cryptosporidiosis, som orsakas av protozoen Cryptosporidium parvum och kan orsaka vattenångest, diarré, buksmärtor och illamående.
* Bakteriell dysenteri, som orsakas av bakterier som Shigella, Salmonella eller Campylobacter och kan orsaka blodig diarré, feber, magkramper och illamående.

Parasitär tarmsjukdom behandlas vanligtvis med specifika läkemedel som dödar parasiten eller hämmer dess reproduktion. För att förebygga infektion rekommenderas god personlig hygien, till exempel handtvätt efter toalettbesök och innan matlagning, samt att undvika att äta rå eller halvråa grönsaker och frukter som inte har sköljts ordentligt.

Jag kan ge dig en definition på engelska, som är vanligare att använda inom den medicinska terminologin:

A protozoal medication is a type of drug that is used to treat diseases caused by protozoa, which are single-celled microorganisms. These medications work by killing or inhibiting the growth of the protozoa, thereby eliminating or reducing the symptoms of the infection. Examples of protozoal diseases include malaria, giardiasis, and amoebic dysentery. Some common protozoal medications include metronidazole, tinidazole, and chloroquine.

Leishmania-infektion är en parasitär infektionssjukdom som orsakas av förstadiet Leishmania donovani och ytterligare 20 kända arter av Leishmania-protozoer. Sjukdomen överförs vanligtvis genom bett från sandmyggor av släktet Phlebotomus i Gamla världen (Europa, Afrika och Asien) och Lutzomyia i Nya världen (Amerika).

Infektionen kan vara asymptomatisk eller leda till en rad olika kliniska manifestationer beroende på parasitarten, immunförsvaret hos den smittade individen och andra faktorer. De två huvudsakliga formerna av sjukdomen är visceral leishmaniasis (kallas även kala-azar) och cutane leishmaniasis (hud-Leishmaniasis).

Visceral leishmaniasis är den allvarligaste formen av sjukdomen och drabbar inre organ som levern, mjälten och benmärgen. Symptomen inkluderar feber, viktminskning, svaghet, anemi, lever- och mjältinflammation samt lymfknutförstoring. Om lämnas obehandlad kan denna form av sjukdom vara dödlig.

Cutane leishmaniasis orsakar ulcererande sår på huden som kan vara små och lokala eller stora och diseminerade. Den kan också leda till ärrbildning efter läkning. Andra former av sjukdomen inkluderar mukosal leishmaniasis, som drabbar slemhinnor i ansiktet och luftvägarna, och disseminerad leishmaniasis, som sprider sig till flera organ i kroppen.

Behandlingen av Leishmania-infektion beror på flera faktorer, inklusive sjukdomens typ, lokaliseringsort och allvarlighetsgrad. Vanliga behandlingsmetoder inkluderar läkemedel som amfotericin B, miltefosine och antimon-föreningar. I vissa fall kan kirurgi vara nödvändig för att avlägsna infekterade vävnader.

Medicinskt kan man definiera "masksdi Disease" (Marek's disease) som en infektionssjukdom hos hönsfåglar orsakad av gallesvampen Gallid alphaherpesvirus 2. Denna sjukdom är mycket smittsam och kan leda till dödlighet hos unga hönsfåglar. Symptomen på masksdi Disease kan variera, men inkluderar ofta försvagad tillstånd, svullnader i olika kroppsdelar, nedsatt äggläggning och neurologiska symptom som lammhet eller stelhet. Sjukdomen sprids främst via luften genom att smittade fåglars fjädrar viruset ut i luften när de pickar eller rengör sig själva. Förebyggande åtgärder innefattar vaccinering och biosecurity-åtgärder för att minska spridningen av viruset.

Medicinskt kan ett maskmedel definieras som ett medel som används för att bekämpa eller förhindra spridning av smittsam sjukdom orsakad av maskar, såsom bakterier, protozoer eller viruset responsibelt för COVID-19. Maskmedel kan vara i form av gaser, damm, droppar eller aerosoler som minskar sannolikheten för smitta när de andas in. Exempel på maskmedel inkluderar respiratoriska skyddsmasker och vissa desinfektionsmedel.

Medicinskt sett kan sjukdomar i matspjälkningssystemet, även känt som digestiva systemets sjukdomar, definieras som olika tillstånd som påverkar någon del av matspjälkningsprocessen. Detta inkluderar mun, tarm, lever, gallblåsa, bukspottkörtel och angränsande strukturer.

Exempel på vanliga sjukdomar i matspjälkningssystemet är:

1. Gastriter - inflammation i magsäcken
2. Gastroesofageal refluxsjukdom (GERD) - illamående orsakat av upprepade tillbakaflöden av maginnehåll till matstrupen
3. Morbus Crohn - en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som kan påverka hela tarmkanalen
4. Colitis ulcerosa - en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom som primärt påverkar kolon och rektum
5. Irritabel tarm - en funktionell tarmsjukdom orsakad av störningar i tarmens muskelaktivitet och/eller nervsystem
6. Divertikulit - inflammation eller infektion i divertiklar (utbuldningar) i tjocktarmen
7. Lever- och gallvägssjukdomar, inklusive leverinflammation, levercancer, gallsten och primär skleroserande kolangit

Dessa sjukdomar kan orsaka en rad symtom som kan variera från milda till allvarliga, beroende på vilken del av matspjälkningssystemet som är drabbad. Symptomen kan inkludera smärta, illamående, kräkningar, diarré, viktminskning och blod i avföringen.

Parasitic lung diseases refer to infections caused by parasites that primarily affect the lungs. There are several types of parasites that can infect the lungs, including:

1. Parasitic worms: These include roundworms (nematodes), fluke worms (trematodes), and tapeworms (cestodes). Examples of parasitic worm infections that can affect the lungs include ascariasis, paragonimiasis, and echinococcosis.
2. Protozoa: These are single-celled organisms that can cause lung infections. Examples of protozoan infections that can affect the lungs include toxoplasmosis, malaria, and leishmaniasis.
3. Fungi: While not technically parasites, certain fungi can infect the lungs and behave like parasites. Examples of fungal lung infections include histoplasmosis, coccidioidomycosis, and blastomycosis.

Symptoms of parasitic lung diseases can vary depending on the type of parasite and the severity of the infection. However, common symptoms may include cough, chest pain, difficulty breathing, fever, and weight loss. Treatment for parasitic lung diseases typically involves medications to kill the parasites, such as antiparasitics, antibiotics, or antifungals. In some cases, surgery may be necessary to remove the parasites or damaged lung tissue. Prevention measures include avoiding contact with contaminated soil or water, practicing good hygiene, and cooking meat thoroughly before eating it.

'Maskantikroppar' är ett immunologiskt begrepp som refererar till speciella former av antikroppsmolekyler, mer konkret IgA-antikroppar, som produceras av vår immunsystem. Dessa antikroppar bildar en täckande skikt (eller 'mask') på ytan av slemhinnor i kroppen, såsom i luftvägar, mag-tarmkanalen och genitourinsystemet. Deras främsta funktion är att skydda dessa ytor från infektion genom att binda till främmande ämnen som virus, bakterier eller andra patogener och förhindra dem från att kolonisera och skada kroppen. Maskantikroppar bidrar också till att neutralisera toxiner och andra skadliga substanser som kan finnas i vår näring eller miljö.

Parasitologi är en gren inom biologi och medicin som handlar om studiet av parasiter, dvs. organismer som lever på eller inne i andra organismer (värddjur) och som ofta orsakar skada eller sjukdom hos värddjuret. Parasitologin undersöker bland annat parasiters systematik, livscykel, epidemiologi, patogenes och kontrollmetoder. Inom klinisk medicin är parasitologin en del av infektionsmedicinen och handlar om diagnostisering, behandling och förebyggande av parasitsjukdomar hos människor.

"Blåsmaskssjuka" är ett annat namn för smittkoppslika sjukdomar, som orsakas av olika arter av bakterien *Mycobacterium*. Den mest kända formen av blåsmaskssjuka är tuberkulos (TBC), som orsakas av bakterien *Mycobacterium tuberculosis*. Andra former av blåsmaskssjuka orsakas av andra arter av samma släkte, till exempel *Mycobacterium avium complex* (MAC) och *Mycobacterium kansasii*.

Blåsmaskssjukdomarna är vanligen andningsvägsinfektioner som kan ge upphov till hosta, feber, trötthet och viktminskning. De kan också orsaka skador på lungorna och andra organ i kroppen. Blåsmaskssjukdomarna sprids vanligen genom luften när en smittad person hostar eller nyser ut smittämnen.

Det är viktigt att diagnostisera och behandla blåsmaskssjuka tidigt, eftersom den kan vara svår att bota om den inte behandlas korrekt. Behandlingen består vanligen av en kombination av antibiotika som tas under en lång period, ofta under sex månader eller mer.

Tropisk medicin, även kallat tropiksygien eller exotisk medicin, är ett område inom medicinen som fokuserar på diagnos, behandling och prevention av sjukdomar som främst förekommer i varma, fuktiga klimatzoner nära ekvatorn. Dessa sjukdomar kan vara orsakade av bakterier, virus, parasiter eller andra mikroorganismer som sprids via myggor, löss, kontaminerat vatten eller föda. Exempel på sådana tropiska sjukdomar är malaria, gula febern, schistosomiase, leishmaniasis och filariasis.

En specialist inom tropisk medicin har ofta en bred kompetens inom infektionssjukdomar, resande-medicin, resemedicin och internationell hälsa. De arbetar ofta i länder där dessa sjukdomar är vanliga, men de kan också vara verksamma på universitetskliniker, resemottagningar eller andra specialkliniker i icke-tropiska länder. Deras uppgift är att förbättra prevention, diagnos och behandling av tropiska sjukdomar samt att öka kunskapen om dessa sjukdomar bland både vården och allmänheten.

'Maskantigener' är inget etablerat medicinskt begrepp, men det kan vara att ni förväxlar det med 'maskerade antigener', som är ett begrepp inom immunologin. Maskerade antigener är molekyler som har förmågan att undgå upptäckt och attack av det immuna systemet, genom att bära en sorts "mask" av andra molekyler som döljer dem från den immunologiska responsen. Detta sker ofta när ett virus eller en bakterie infekterar en värdcell, där de kan modifiera cellens yta så att det immuna systemet inte känner igen cellen som främmande och attackerar den.

Trypanosomiasis är en parasitär sjukdom som orsakas av protozoer från släktet Trypanosoma. Det finns två huvudformer av sjukdomen hos människor: afrikansk sömnsjuka (som orsakas av Trypanosoma brucei gambiense) och Chagas sjukdom (som orsakas av Trypanosoma cruzi).

Afrikansk sömnsjuka förekommer främst i subsahariska Afrika och överförs vanligtvis genom bett från tsé-tséflugan. Symptomen kan variera, men inkluderar feber, huvudvärk, muskelvärk och trötthet under de tidiga stadierna av sjukdomen. Senare stadier kan leda till neurologiska symtom som förvirring, humörsvängningar och sömnstörningar.

Chagas sjukdom förekommer främst i Latinamerika och överförs vanligtvis genom kontakt med fekalie från triatominer (kallade kissing bugs). Symptomen under den akuta fasen kan vara milda eller asymptomatiska, men om sjukdomen inte behandlas kan den leda till allvarliga komplikationer under den kroniska fasen, inklusive hjärtproblem och mag-tarmsymptom.

Båda formerna av trypanosomiasis kan vara livshotande om de inte behandlas i tid. Behandlingen består vanligtvis av mediciner som dödar parasiterna, men effektivheten kan variera beroende på sjukdomens stadium och allvarlighetsgrad.

Jodokinol är inte en etablerad medicinsk term eller ett känt läkemedel. Det verkar som om det kan vara en förväxling med något annat, möjligen jodixanol, som är ett kontrastmedel som används vid vissa medicinska undersökningar, till exempel av hjärtat eller kärlen.

I sådana fall innehåller jodixanol jod, som är ett grundämne som används för att göra kontrastmedlet synligt på röntgenbilder. Det är viktigt att specificera korrekt namnet av ett läkemedel eller en substans när man ställer medicinska frågor, för att undvika missförstånd eller felinformation.

En amöbainfektion är en infektion som orsakas av en viss typ av encellig organism kallad amöba. Det finns många olika arter av amöbor, men de två huvudsakliga arterna som kan orsaka sjukdom hos människor är Entamoeba histolytica och Acanthamoeba.

Infektion med Entamoeba histolytica kan orsaka en allvarlig mag-tarminfektion som kallas amöbiasis. Symptomen på amöbiasis kan variera från milda till allvarliga, och inkluderar diarré, buksmärtor, viktminskning och feber. I vissa fall kan infektionen leda till allvarligare komplikationer som tarmblödning, tarmsäckscystit (inflammation av tarmsäcken) eller amöbabesläktning (då parasiten sprider sig utanför tarmarna och orsakar abscesser i levern eller andra organ).

Infektion med Acanthamoeba kan orsaka en allvarlig infektion som kallas granulomatös amöbaskleros. Denna sjukdom drabbar främst immunförsvagna individer och kan leda till inflammation och skador på hjärnan, lungorna, levern och ögonen.

Behandlingen av amöbainfektioner beror på vilken art av amöba som orsakar infektionen och hur allvarlig sjukdomen är. För Entamoeba histolytica-infektioner används ofta läkemedel som tinidazol eller metronidazol, medan behandlingen av Acanthamoeba-infektioner kan vara mer komplex och innebära användning av flera olika läkemedel.

Rundmaskinfektioner är en parasitär infektion som orsakas av nematoder (filarier) i släktet Ascaris, vanligtvis Ascaris lumbricoides, som lever som parasiter i människans tarm. Larverna från ascarislusäggen sprids via fekaliefterlaten och kan infektera en värd genom att ätes upp under dåliga hygieniska förhållanden. Infektionen är vanligast i områden med bristfällig sanitet och tillgång till rent vatten.

Efter att ha infekterat en värd, kläcks larverna från äggen i tarmkanalen och penetrerar tarmväggen för att komma in i blodomloppet. De transporteras sedan via blodet till lungorna, där de vandrar upp genom luftvägarna och sväljs ner igen. När de kommer tillbaka till tarmkanalen blir de vuxna parasiter som lägger ägg som kan orsaka symptom som diarré, magont, illamående och hosta. I allvarliga fall kan infektionen leda till obstruktion i tarmen eller lungorna.

Förebyggande åtgärder inkluderar god hygien, tillgång till rent vatten och toaletter, regelbunden avlusning och kokning av matvaror som kan vara kontaminerade med ägg. Behandling av infektioner sker vanligtvis med antihelmintiska läkemedel som mebendazol eller albendazol.

'Taenia solium' er en type parasittisk orm (tapeworm) som kan infestere menneskers tarm. Den infiserer typisk gjennom å spise underkokt svin kjøtt som er infisert med larver av parasitten. Når den infiserer, kan den vokse opp til flere meter lang og producere æg som kan passerer ut i fekalien. Hvis et menneske spiser disse æggene, kan det føre til en annen type infeksjon kalt cysticercosis, hvor larver av parasitten infiserer muskler og andre viktige organer i kroppen. Dette kan føre til mange symptomer som er relatert til hvilke organer som blir infisert, inkludert epilepsi, hodetseende problemer, og andre neurologiske symptomer hvis larverne infiserer hjernen.

En medicinsk definiering av "parasit" är en organism som lever på eller inne i en värddjur eller växt och livnär sig på dess kroppsmateria eller näringsresurser, ofta till skada för värden. Parasiter kan vara av olika slag, såsom protozoer, viruses, svampar, maskar och insekter. De kan orsaka en rad olika sjukdomar och symptom beroende på vilken typ av parasit det är och hur den påverkar värden.

Den medicinska termen för "blåsmask" är mekanisk ventilation. Det är en behandling där patienten får andas hjälp av ett maskineri som pressar luft eller syre in i lungsäckarna (alveolerna) via en tub som leds ned i luftvägarna. Maskinen kan vara inställd på att andas för patienten eller ge extra andetag till patienten beroende på behov. Mekanisk ventilation används ofta när patienten inte kan andas själv tillräckligt, till exempel vid allvarlig lungsvikt, överdosering av narkotika eller under operation.

Den medicinska definitiven av begreppet "blodmask" är Hæmoglobin (Hb) eller Erythrocyt som båda är komponenter i röda blodkroppar. Hæmoglobinet består av ett protein, globin, och en prostetisk grupp, hemen, som innehåller järn. Det primära syftet med hæmoglobinet är att transportera syre från lungorna till kroppens celler och koldioxid från cellerna till lungorna. Erytrocyterna, eller röda blodkropparna, innehåller hæmoglobin och utgör huvuddelen av blodets cellulära beståndsdelar.

"Dracunculiasis" er en infektionssjukdom som orsakas av parasiten Dracunculus medinensis, även känd som guineamask. Sjukdomen karaktäriseras vanligen av smärtsamma, utslagande sår på benen eller fötterna, som uppstår när en infekterad mygga av arten Tabanus sunctuans biter en människa och lämnar ifrån sig larver.

Larverna migrerar genom huden och utvecklas till vuxna parasiter under en period på ungefär ett år. När en gravid hona är redo att lägga ägg, migrierar den nära hudens yta och orsakar en smärtsam, klådig inflammation. Värden kan sedan få framtvinga parasiten genom huden genom att doppa det drabbade området i vatten, varvid parasiten avlämnar sina ägg som sedan utvecklas till larver och infekterar myror eller vattenlevande kräftdjur.

Dracunculiasis är idag nästan utrotad, tack vare globala kontrollprogram som fokuserar på att förbättra dricksvattnet och undervisa om smittskydd.

Cysticercus är den larvform av parasiten Taenia solium (grisflundran) som kan infektera människor och orsaka en sjukdom som kallas neurocysticercos. Larven kan migrera till hjärnan och forma cystor i hjärnbarken eller i annan vävnad, vilket kan leda till neurologiska symtom som epilepsi, huvudvärk och förändringar i kognition och beteende. Infektionen uppstår vanligtvis genom att äta underkokt fläskkött som är infekterat med parasitens ägg.

'Giardiasis' er en infeksjons sykdom som forås av parasitten Giardia lamblia, også kalt Giardia intestinalis. Denne parsiteninfiser ofte tarmen og fører til diarré, magekramper, oppløsning og andre tarmrelaterte symptomer. Sykdommen overføres vanligvis gjennom smitte via fekal-oralt kontakt eller ved å drikke vann eller spise mat som er kontaminert med cystene til Giardia.

Neglected diseases, även kända som neglected tropical diseases (NTDs), är en grupp infektionssjukdomar som främst drabbar fattiga och marginaliserade befolkningsgrupper i länder med låg och medelinkomst. De försummade sjukdomarna tenderar att ignoreras eller få liten uppmärksamhet från forskningssamfundet, läkemedelsindustrin och politiska beslutsfattare, vilket resulterar i en brist på effektiva behandlingar, vacciner och preventiva strategier.

Världshälsoorganisationen (WHO) har identifierat 20 neglected diseases, inklusive:

1. Buruli ulcer
2. Chagas sjukdom
3. Dracontiasis (ödema av Guineamuskel)
4. Echinococcus (hydatidos)
5. Filarios (lymfatisk filarias)
6. Leishmaniasis
7. Leddaggmasksjukan
8. Loiasis (ölövad filarias)
9. Mycetom
10. Onchocerciasis (flodblindhet)
11. Rabies
12. Schistosomiase (bilharzia)
13. Soil-transmitted helminthiases (intestinal maskinfektioner)
14. Trypanosomiasis i Västafrika (sömnsjuka)
15. Yaws
16. Zoonotisk visceral leishmaniasis
17. Dengue och svår feber
18. Snäckfeber
19. Rabbies
20. Tyfusfeber och andra bakteriella zoonoser

Dessa sjukdomar orsakas av parasiter, virus, bakterier och maskar och kan leda till allvarliga hälsoeffekter, inklusive dödlighet, skador på organ och funktionsnedsättning. De försummade sjukdomarna har gemensamma drag som fattigdom, brist på tillgång till rent vatten, sanitet och hälsovård samt brist på information och medvetenhet. Globala insatser är nödvändiga för att kontrollera och eliminera dessa sjukdomar.

Cysticercosis är en infektionssjukdom orsakad av larver (cystercerker) av parasiten Taenia solium, även känd som grisig mask. Infektionen uppstår vanligtvis när en person sväljer ägg från ett infekterat människoöga eller genom att äta underkokt fläskkött som innehåller levande larver.

När cystercerkerna når lever, muskler, hjärnan eller andra vävnader i kroppen kan de orsaka symtom beroende på var de finns och hur många det är. I hjärnan kan de orsaka epilepsi, huvudvärk, yrsel, förvirring eller andra neurologiska symtom. I musklerna kan de orsaka smärta eller svullnad. Obehandlad cysticercos kan vara livshotande beroende på var larverna placeras sig och hur många det är.

Behandlingen av cysticercos består oftast av mediciner som dödar levande larver, såsom albendazol eller praziquantel, tillsammans med antiinflammatoriska läkemedel för att reducera symtom orsakade av inflammation. I vissa fall kan kirurgi behövas för att ta bort stora cystercerker som orsakar problem. För att förebygga cysticercos bör man tillaga fläskkött ordentligt, tvätta grönsaker och frukt grundligt innan man äter dem, och uppmuntra god hygien för att undvika smitta från människoögon.

Filariasis är en parasitär infektion som orsakas av små maskliknande parasiter, kallade filarier, som tillhör arterna Wuchereria bancrofti, Brugia malayi och Brugia timori. Dessa parasiter sprids genom bettet av myggor och infekterar människors lymfkärl och underhud, vilket kan leda till en rad symtom som varierar beroende på vilken art parasiten tillhör och hur länge sjukdomen har varat.

Infektionen kan vara asymptomatisk eller orsaka milda symtom som svullnad och rodnad av huden, små knölar under huden (kallade "knottor") och allmänna symptom som trötthet, feber och muskelsmärta. I mer allvarliga fall kan infektionen leda till lymfedemi (svullnad av lemmar), skrotal hydrocele (svullnad av skrotum) och elefantiasis, en svår och ofta permanent svullnad av armar, ben eller könsorgan.

Filariasis är vanligast i tropiska och subtropiska regioner, särskilt i Afrika, Sydostasien och Latinamerika. Behandlingen av filariasis består vanligen av mediciner som dödar parasiterna och minskar symtomen, såsom diethylcarbamazine (DEC) och albendazole. I vissa fall kan kirurgi behövas för att korrigera allvarliga komplikationer, till exempel elefantiasis. Preventiva åtgärder som bekämpning av myggor och skydd mot myggbett är också viktiga för att förebygga infektioner.

'Schistosoma japonicum' är en parasitisk mask som orsakar schistosomiasis, även känd som bilharzia, i människor. Den tillhör trematodklassen och lever som vuxen parasit i blodkärlen hos sötvattslivande sniglar och människor. Sjukdomen sprids genom kontakt med infekterad vatten, ofta under arbete eller aktiviteter i vattenrelaterade miljöer som jordbruk, fiske eller bad.

Vuxna maskar av 'Schistosoma japonicum' är smala och långsträckta och kan bli upp till 15 mm långa hos honor och 7 mm hos hanar. De lever i par i människans blodkärl, där honorna lägger ägg som sedan passerar ut genom urinen eller avföringen. Om dessa ägg kommer i kontakt med vatten kläcks de och frisätter miracidier, en sorts larver som infekterar sötvattenssniglar. Efter en period av tillväxt och multiplikation inne i sniglorna släpps cercarier ut, ytterligare en typ av larver som kan penetrera människors hud och orsaka infektion.

Symptomen på schistosomiasis orsakad av 'Schistosoma japonicum' inkluderar akuta och kroniska faser. Akuta symtom uppstår vanligen 1-2 månader efter exponering och kan vara feber, muskelsmärtor, hosta, andnöd, halsont och hudutslag (urtikaria). Kroniska symtom kan inkludera lever- och tarmsjukdomar, katarrer i urinvägar och äggledare samt neurologiska komplikationer om maskarna migrerar till centrala nervsystemet.

För att undvika infektion bör man undvika att bada, simma eller vada i sötvattensreservoarer där sniglar förekommer, och använda skyddande kläder och skor om detta inte kan undvikas. Vid misstänkt eller bekräftat fall av schistosomiasis bör man söka läkarvård och behandling med praziquantel.

'Schistosoma mansoni' är en parasitisk plattmask (en sorts mask) som orsakar schistosomiasis, även känd som bilharzia. Den lever i värddjurens blodkärl och lägger ägg som sedan kan leda till allvarliga skador på bland annat lever, tarm och lungor. Sjukdomen sprids främst via kontakt med sötvatten som innehåller parasitens larver, vilka kan penetrera huden och sedan utvecklas till vuxna maskar inne i kroppen. Schistosoma mansoni är vanligast i Afrika och Mellanöstern.

Visceral leishmaniasis, även känt som kala-azar, är en allvarlig infektionssjukdom orsakad av parasiten Leishmania donovani eller Leishmania infantum. Den angriper huvudsakligen den retikuloendoteliala systemet, inklusive levern, mjälten och benmärgen.

Typiska symtom innefattar feber, viktminskning, anemi, leversvullnad, mjältinflammation och lymfknutor som ökar i storlek. Utan behandling kan sjukdomen vara dödlig. Behandling innebär vanligen antiparasitära läkemedel som administreras under en längre tidsperiod för att eliminera parasiten fullständigt.

Toxocariasis är en parasitär infektion som orsakas av roundworm-arterna Toxocara canis och Toxocara cati, som främst förekommer hos hundar och katter. Människor kan smittas genom kontakt med infekterad jord eller förtäring av infekterat kött eller grönsaker.

Infektionen kan leda till två olika sjukdomsbilder:

1. Visceral larva migrans (VLM): Larverna från parasiten migrerar genom kroppen och kan orsaka skador på levern, lungorna, hjärnan och ögonen. Symptomen kan variera beroende på vilka organ som är drabbade, men kan inkludera feber, hosta, andningssvårigheter, magont, illamående, ledvärk och försämrad syn.
2. Ocular toxocariasis: Larverna kan även migrera till ögat och orsaka inflammation och skador på synnerven eller näthinnan. Detta kan leda till symtom som grumlad syn, smärta i ögat och försämrad synskärpa.

Det är värt att notera att många infektioner med Toxocara är asymptomatiska eller ger milda symtom, men allvarliga komplikationer kan uppstå om larverna migrerar till känsliga områden i kroppen.

Chagas sjukdom, även känd som amerikansk trypanosomiasis, är en parasitär infektion orsakad av protozoen Trypanosoma cruzi. Den sprids främst genom bett från triatominer, insekter som också kallas för "kussar," som lever i Latinamerika. Sjukdomen kan också spridas via blodtransfusioner, organtransplantationer och från mor till foster under graviditeten.

Chagas sjukdom har två skeden: akut och kroniskt. Akuta fall visar sig ofta som en smärtfull rodnad eller ett litet vålt på huden där insekten har bett, men det kan också vara asymptomatiskt. Andra symptom under det akuta skedet kan inkludera feber, trötthet, muskelsmärta, inflammation i området kring bettet och svullnad av lymfkörtlarna.

Kronisk Chagas sjukdom kan vara asymptomatisk under många år, men den kan leda till allvarliga komplikationer som hjärtsjukdomar (till exempel kammarmurssvullnad eller hjärtrytmrubbningar), mag-tarm-sjukdomar och neurologiska problem. Behandlingen under det akuta skedet är effektivare än under det kroniska, men båda skedena kan behandlas med läkemedlen benznidazol eller nifurtimox för att döda parasiten. Preventiva åtgärder som bekämpning av triatominer och förbättrad sanitär standard är också viktiga för att förebygga spridningen av sjukdomen.

Schistosomiasis japonica är en parasitär infektion som orsakas av flatmasken Schistosoma japonicum. Denna speciella art av schistosomiasomiasis är endemisk i Asien, särskilt i Japan, Kina och Filippinerna.

Infektionen uppstår när en värd utsätts för kontakt med cercarier (larver) som frigörs från vattenlevande snäckor som är den intermediära värden för parasiten. Cercarierna penetrerar huden och migrerar till levern där de utvecklas till vuxna maskar. Vuxna maskar lägger ägg i blodkärlen runt levern, vilket orsakar en immunreaktion som kan leda till inflammation, skada organ och orsaka allvarliga komplikationer om den inte behandlas.

Symptomen på schistosomiasis japonica kan variera från milda till allvarliga och inkluderar diarré, magont, feber, muskelvärk, trötthet och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan infektionen leda till levercirros, blod i urinen, hjärtsvikt och neurologiska komplikationer.

Diagnosen ställs vanligtvis genom att påvisa ägg från parasiten i avföring eller urin. Behandlingen består ofta av en kurs med praziquantel, ett läkemedel som dödar vuxna maskar och lindrar symtomen.

Centrala nervsystemets infektioner (CNS-infektioner) är en övergripande term för infektioner som drabbar hjärnan och ryggmärgen. Detta kan orsakas av bakterier, virus, svampar eller parasiter. Exempel på CNS-infektioner inkluderar meningit (inflammation i hjärnhinnan), encefalit (inflammation i hjärnbarken) och abscess (infektionsrelaterad samling av var eller pus inne i hjärnan). Symptomen på CNS-infektioner kan variera beroende på orsak och plats men kan inkludera feber, huvudvärk, kräksymtom, förvirring, muskelsvaghet, rörelsemönstersstörningar och i värsta fall koma eller död. Behandlingen av CNS-infektioner består ofta av antibiotika, antivirala läkemedel, antipyretika och ibland kirurgisk dränering.

"Entamoebiasis" er en infeksjons sykdom som forårsakes av en enklecellet protozo parasitt, Entamoeba histolytica. Denne parasitten infiserer typisk tarmen via smitte fra fekal kontaminert mad eller vann. Hos noen individuer kan denne infeksjonen føre til en rekke symptomer som kan inkludere diarré, buksensmerter, flatulens, vektfall og feber. I alvorlige tilfeller kan parasitten spre seg utenfor tarmen og forårsake abscesser i leveren eller andre organer.

Entamoebiasis forekommer oftest i områder med dårlig sanitetsstandard og manglende tilgang til rent vann, men den kan også påvirkes hos individer som reiser til endemiske områder eller får smitte via sexuell kontakt. Korrekt diagnostisering og behandling er viktig for å forebygge komplikasjoner og overføring av sykdommen til andre.

'Schistosoma haematobium' er en type parasittisk orm som kan infektere mennesker. Den lever i blodkjøret systemet hos den infisjonse personen og kan forårsake en infeksjons sykdom kalt schistosomiase, også kjent som bilharzia. 'Schistosoma haematobium' er særlig vanlig i Afrika og kan føre til blørreturin, blødninger i urinviddet og i værste fall blasomekanismer i nyrerne.

Gnathostoma är ett släkte av parasitiska rundmaskar som orsakar sjukdomen gnathostomiasis hos människor och andra djur. Larver av Gnathostoma-arter kan infektera olika vävnader i kroppen, vilket kan leda till symptom som svullnad, smärta, och andningssvårigheter beroende på var larven lägger sig. Människor kan bli infekterade genom att äta rå eller halvrå matvaror som innehåller infekterade maskar eller genom att äta kött från djur som inte tillagats ordentligt.

En hakmaskinfektion är en parasitär infektion som orsakas av små wormar som tillhör arten *Ancylostoma duodenale* och *Necator americanus*. Dessa parasiter lever i människans tarm och suger blod från tarmslemhinnan, vilket kan leda till blodförlust, anemi och andra hälsoproblem. Infektionen sprids vanligtvis genom kontakt med infekterad jord, exempelvis när man går barfota på smutsig mark eller äter grönsaker som inte har renats väl. Symptomen på en hakmaskinfektion kan inkludera diarré, magont, trötthet och hosta. Behandlingen av en hakmaskinfektion består vanligtvis av mediciner som dödar parasiterna, till exempel albendazol eller mebendazol.

Smittsam sjukdom är en sjukdom som orsakas av en infektion och som kan överföras från en individ till en annan. Den smittsamma agenten, såsom en virus eller bakterie, sprids vanligtvis genom direkt kontakt med en smittad person, indirekt kontakt med ett föremål som har blivit smittat eller genom droppburen smitta när en smittad person hostar eller nysar.

För att klassificeras som smittsam måste sjukdomen uppfylla vissa kriterier, såsom:

1. Infektionskraft: Den smittsamma agenten måste ha förmågan att infektera en värd och orsaka en sjukdom.
2. Smitta: Det måste finnas ett sätt för den smittsamma agenten att spridas från en individ till en annan.
3. Inkubationstid: Det finns ofta en period mellan exponeringen för den smittsamma agenten och utvecklingen av sjukdomssymptomen, kallad inkubationstiden.
4. Symtom: Smittsam sjukdom orsakar ofta symtom hos den infekterade individen, men det finns undantag, till exempel asymptomatiska bärare av vissa smittsamma agenter.

Exempel på smittsamma sjukdomar inkluderar influensa (vanlig hosta och förkylning), mässling, tuberkulos, HIV/AIDS och COVID-19. För att förebygga spridningen av smittsamma sjukdomar kan preventiva åtgärder vidtas, såsom handhygien, vaccinationer, isolering av smittade individer och användning av skyddsutrustning som ansiktsmasker.

'Echinococcus multilocularis' är en parasitisk mask som orsakar alveolär echinokockös, en zoonotisk infektionssjukdom. Den småhåriga masken lever som vuxen i hunddjursarten och producerar ägg som utsöndras via avföringen. Dessa ägg kan sväljas av människor eller andra djur, vilket leder till att larverna migrerar till levern och bildar cystor som växer och kan orsaka allvarliga skador på levern och andra organ. Infektionen är sällsynt hos människor men kan vara livshotande om den inte behandlas korrekt. Symptomen på alveolär echinokockös kan variera, men de vanligaste symptomen inkluderar leverinflammation, buksmärtor och viktminskning. Behandlingen består ofta av kirurgi och mediciner som dödar parasiten.

I medicinsk kontext, betyder "värd-parasitförhållande" ett förhållande där en organism, kallad parasit, lever på och skadar en annan organism, kallad värd. Parasiten utnyttjar värden som källa till näring och/eller skydd, vilket kan leda till sjukdom eller död hos värden. Det finns tre typer av parasiter: ektoparasiter, som lever på ytan av värden (till exempel löss och myggor); endoparasiter, som lever inuti värden (till exempel maskar och protozoer); och biotrofa parasiter, som behöver en levande värd för att överleva.

Albendazole är ett läkemedel som tillhör gruppen antihelmintiska medel, vilket innebär att det används för behandling av infektioner orsakade av parasitära maskar. Det är aktivt mot en bred vätska av maskar, däribland roundworms, tapeworms och flukes.

Albendazole fungerar genom att störa maskarnas förmåga att absorbera glukos, vilket leder till deras död. Det tas vanligen upp oralt i form av tabletten och används ofta för att behandla infektioner såsom neurocysticercosis (infektion av hjärnan med larver av piggmask) och hydatidos (infektion av levern eller lungorna med larver av hundfluga).

Läkemedlet bör endast användas under läkarövervakning på grund av möjliga biverkningar och kontraindikationer. Det är också viktigt att notera att albendazole inte bör användas för att behandla infektioner orsakade av strongyloides stercoralis, eftersom det kan leda till en allvarlig komplikation kallad hyperinfektion.

En sugmaskinfektion är en infektion orsakad av en parasitär mask som kallas sugsnigel (*Fasciolopsis buski*). Denna maskart infekterar vanligtvis människor genom att de äter råa eller halvråa vattenlevande bladvassväxter, såsom vattenvide (*Eichhornia crassipes*) och andra växter som har varit i kontakt med maskens larver.

Larverna penetrerar tarmen hos människan och migrerar till levern där de utvecklas till vuxna maskar. De vuxna maskarna kan bli upp till 30 millimeter långa och lägger ägg som passerar ut i fekalien. Äggen kan sedan infektera vattenlevande sniglar, vilka fungerar som mellanvärdar för maskens livscykel.

Infektioner med sugsnigel kan orsaka en bred skala av symtom, inklusive diarré, magont, illamående, viktminskning och i allvarliga fall leverinflammation och näringsbrist. Diagnosen ställs vanligtvis genom att påvisa maskens ägg i fekalprover. Behandlingen består av användning av antiparasitiska läkemedel, till exempel triclabendazol eller prazikvantel.

Medicinskt talat är "skabb" (på svenska) ett samlingsnamn för olika hudinfektioner orsakade av olika arter av svampar inom släktet *Trichophyton*. De vanligaste skabbformerna som drabbar människor är *T. rubrum* och *T. interdigitale*, men det finns också andra former som kan påverka hår, naglar och skäggväxt.

Skabb orsakas av direkt kontakt med en smittad individ eller indirekt via kontaminerade föremål såsom handdukar, badfiltar, kläder eller barfota golv i omklädningsrum och duschar. Svampen trivs bäst i fuktiga och varma miljöer, vilket gör att den ofta sprids i offentliga bastur, simhallar och idrottshallar.

Symptomen på skabb inkluderar rödaktiga, inflammerade områden med skrynklig hud, som kan vara mycket kliande. Dessa områden kan ha en tydlig gräns mot det omgivande hudområdet och bilda skorpor eller blåsor. I vissa fall kan svampinfektionen leda till att hårstrån bryts av, vilket kan ge upphov till kala fläckar på huden.

Skabb är en smittsam sjukdom som behöver behandlas med speciella antimykotiska läkemedel, ofta i form av skampmedel eller tablettbehandling. Det är viktigt att följa behandlingsrekommendationerna fullt ut för att undvika återfall och smitta till andra personer.

'Leishmania' är ett släkte encelliga parasiter som kan orsaka sjukdomen leishmaniasis hos människor och djur. Parasiten överförs vanligtvis genom bett från sandmyggor av arten Lutzomyia eller Phlebotomus. Leishmaniasis kan manifestera sig på olika sätt beroende på vilken art av Leishmania som orsakar infektionen och var i världen den uppstår. De tre huvudsakliga formerna av leishmaniasis är visceral leishmaniasis (svår, systemisk infektion), cutan leishmaniasis (hudinfektion) och mukosal leishmaniasis (infektion i slemhinnor). Symptomen på leishmaniasis kan inkludera feber, viktminskning, anemi, svullnad av lever och/eller mjälte, hudskador och ulcerationer. Behandlingen för leishmaniasis beror på vilken form av sjukdom som finns och kan innefatta mediciner som amfotericin B, miltefosine eller antimonalkoholer.

'Leishmania donovani' är en art av parasiter som orsakar en sjukdom som kallas leishmaniasis. Detta är en infektionssjukdom som kan påverka huden, mjälten och andra inre organ. Sjukdomen överförs vanligtvis genom bett av sandmyggor som är värdar för parasiten.

Leishmania donovani orsakar den viscerala formen av leishmaniasis, även känd som kala-azar, som kan vara livshotande om den inte behandlas. Denna typ av leishmaniasis drabbar vanligtvis levern, mjälten och benmärgen. Symptomen på sjukdomen kan inkludera feber, viktminskning, anemi, svaghet och förstoring av levern och mjälten.

Leishmania donovani förekommer främst i tropiska och subtropiska regioner, särskilt i Afrika, Asien och Sydamerika. Behandlingen av leishmaniasis beror på vilken typ av sjukdom det är och hur allvarlig den är, men kan inkludera läkemedel som antimonpreparat, amfotericin B och miltefosin.

Trichinellosis är en infektionssjukdom som orsakas av parasiten Trichinella spiralis och överförs vanligtvis genom förtäring av underkokt eller råt fläskkött eller vilt kött, som innehåller infekterade muskelmaskar. När den infekterade maten sväljs kan parasitens larver kläckas i mag-tarmkanalen och sedan ta sig vidare till den muskulära vävnaden där de bildar sina egna cystor, vilket kan orsaka en rad symtom som kan vara milda eller allvarliga beroende på omfattningen av infektionen. Symtomen på trichinellos kan inkludera muskelvärk, feber, ödem, svullnad och rodnad av ansiktet, halsen och extremiteterna, illamående, kräkningar, diarré eller förstoppning, hosta och andningssvårigheter. I allvarliga fall kan infektionen leda till livshotande komplikationer såsom hjärtsvikt, hjärninflammation och nedsatt njurfunktion.

'Trypanosoma cruzi' er en art av encellede protozoiske parasitter som forårsaker Chagas sykdom, en tropisk og subtropisk infeksjons sykdom som forekommer i Mexico, Central- og Sydamerika. Parasitten overføres vanligvis gjennom insektsbett fra triatomine bukkebugger (cone-nosed kissing bugs), som biter mennesker for å suge blod og som kan smitte infektionssporer under samme tid.

Trypanosoma cruzi kan også overføres ved transplantasjon av infisjerte organer, via moders- barn-overføring under graviditeten eller fødselen, og ved bruk av infiserte nasjonalartikler som kniver eller tatoveringsnål.

Infeksjonen med Trypanosoma cruzi kan føre til en række symptomer, fra milde å akutte i starten, såsom feber, træthed, svelling av lymfeknuter og hud, opp til kroniske komplikasjoner som hjerteklappesvikt, uregelmessig hjerterytme og tarmforstyrrelser.

Behandlingen består vanligvis i bruk av medikamentene benznidazol eller nifurtimox for å dræbe parasitten og forebygge videre spredning. Tidlig behandling kan redusere risikoen for uviklingsen av kroniske symptomer, men ingen kurativ behandling eksisterer for de som allerede har utviklet disse komplikasjonene.

"Akut buk" refererer til en pludselig og alvorlig opstået betændelse i blindtarmen (cecum) eller tyktarmsforløbet, der oftest forårsages af en infektion med tarmbakterier. Symptomerne kan omfatte smerter i maven, opkast, diarre, feber og/eller kvalme. I værste fald kan akut buk udvikle sig til et livstruende tilstand som tarminfektion eller sepsis, hvis det ikke behandles hurtigt og effektivt med antibiotika og eventuelt kirurgisk indgreb.

Paragonimiasis är en parasitär infektion som orsakas av lungmaskar i släktet Paragonimus. Den vanligaste arten som infekterar människor är P. westermani, även om andra arter också kan vara orsaken till sjukdomen.

Infektionen uppstår när människan äter rå eller halvkokt färskvattenkrabba eller färskvattenshummer som är värdar för parasitens larver. Larverna penetrerar tarmväggen, tar sig in i blodbanorna och migrerar till lungorna där de utvecklas till vuxna maskar och producerar ägg. Äggen kan sedan passera ut genom andningen och infektera nya värdar via kontaminerat vatten eller föda.

Symptomen på paragonimiasis kan variera beroende på vilken del av kroppen som är infekterad, men de vanligaste symptomen inkluderar hosta, blodiga upphostningar, bröstsmärta och andnöd. I vissa fall kan parasiten också migrera till andra organ som levern eller hjärnan, vilket kan leda till allvarliga komplikationer.

Diagnosen ställs vanligen genom att påvisa ägg i sputum, urin eller avföring, men ibland kan blodprov också användas för att upptäcka antikroppar mot parasiten. Behandlingen består vanligen av antiparasitära läkemedel som praziquantel eller triclabendazole.

'Schistosomiasis mansoni' er en parasitær infeksjon som forårses av den leverbåndsvirksomme plattormasken Schistosoma mansoni. Dennearten er vanlig i subsaharisk Africa, Melanesia og Syd-Amerika. Infeksjonen oppstår når en person kommer i kontakt med vann som inneholder inficerede snail-skjell (vannslanger). De inficerede snailene frigir larver av parasitten, som kan penetrere huden på en person som er under vann.

Etter at larven har penetrert huden, migrerer den til leveren via blodbanen og utvikler seg til en voksne mask i de innekjøttede blodkar som forser tarmen med blod. De voksne maskene kan producere et stort antall æg som kan forårsake alvorlige skader på lever, tarmsystem og andre organer ved å fremkalle en immunreaksjon i kroppen.

Symptomer på schistosomiasis mansoni inkluderer: trøkkende, blodig diarré, magekramper, vondt i leveren og andre generelle symptomer som feber, hoste og muskel- og ledsmerter. I alvorlige tilfeller kan infeksjonen føre til livstruende komplikasjoner som fibrose av leveren og tarmen, leversvikt og blodproblemer.

Behandlingen av schistosomiasis mansoni innebærer vanligvis bruk av en medikament kalt praziquantel, som dræper parasitten i kroppen. Det er viktig å søke behandling tidlig for å redusere risiko for alvorlige skader og komplikasjoner.

'Taenia' är ett släkte bandmask (tapeworms) som kan infektera människor och djur. De två vanligaste arterna som infekterar människor är Taenia saginata (biffbandmask) och Taenia solium (grisbandmask).

Taenia saginata orsakas av att man äter ovält kött från infekterade kor, medan Taenia solium kan orsakas av att äta ovält kött från infekterade grisar eller genom att äta ägg från maskarnas äggkapslar i exkrementer från en infekterad människa.

Efter infektionen kan vuxna maskar etablera sig i tarmen hos den infekterade individen och producera ägg som kan spridas via avföringen. Även om de flesta infektioner är asymptomatiska, kan det förekomma symtom som diarré, illamående, viktminskning och smärtor i mag-tarmkanalen. I sällsynta fall kan Taenia solium orsaka en allvarlig komplikation kallad neurocysticercos, där äggen från masken migrerar till hjärnan och orsakar neurologiska symtom som epilepsi och andra besvär.

'Parasitologisk resistensbestämning' refererar till laboratorieprocessen där man testar och fastställer om ett parasitsamhälle har utvecklat resistens mot vissa läkemedel. Detta görs genom att exponera parasiter för olika koncentrationer av ett eller flera läkemedel och sedan observera deras växt- och förökningsmönster. Om parasiterna fortsätter att överleva och föröka sig i närvaro av vissa koncentrationer av läkemedlet kan man dra slutsatsen att resistens har utvecklats.

Det är viktigt att regelbundet genomföra parasitologisk resistensbestämning eftersom det kan hjälpa till att identifiera resistensutveckling i tid och därmed möjliggöra anpassning av behandlingsstrategier för att optimera patientbehandlingen. Detta är särskilt viktigt inom områden som malaria, där resistens mot vanliga läkemedel har identifierats i olika delar av världen och på så sätt påverkat behandlingsrekommendationerna.

'Entamoeba histolytica' är en protozoisk parasit som orsakar amöbiasis, en infektionssjukdom som kan drabba tarmen och levern. Den kan orsaka diarré, buksmärtor, feber och i vissa fall livshotande komplikationer såsom leverabsCESS. Infektionen sprids vanligtvis via kontaminert föda eller vatten som innehåller cystor av parasiten.

I medicinsk kontext, betecknar "parasitär belastning" antalet parasiter som infekterar och lever på bekostnad av en värdorganism. Det kan röra sig om en mängd olika parasitiska organismer, till exempel protozoer, helmintar eller ektoparasiter.

För att bestämma parasitär belastning utförs ofta laboratorieanalyser av patientens blod, avföring eller andra kroppsvätskor, beroende på vilken typ av parasit som misstänks vara orsaken till sjukdomen.

Det är viktigt att snabbt identifiera och behandla en parasitär infektion, eftersom alltför hög parasitär belastning kan leda till allvarliga komplikationer eller skador på värdorganismens kropp.

Parasitic diseases in animals är en typ av sjukdomar som orsakas av parasiter, som lever och förökar sig på eller i ett värddjur. Parasiter kan vara encelliga protozoer eller flercelliga djur, såsom maskar och arthropoder (t.ex. fästingar och loppor). Dessa parasiter kan skada värddjuret genom att ta näring ifrån det, orsaka mekanisk skada, eller producera toxiner. Parasitiska sjukdomar hos djur kan ha en negativ inverkan på djurets välbefinnande, produktivitet och i värsta fall leda till döden. Exempel på parasitiska sjukdomar hos djur är malaria (orsakad av protozoer), hjärtmasksjuka (orsakad av masken Dirofilaria immitis) och kattflågsjuka (orsakad av bakterien Bartonella henselae som sprids via loppor).

Jag antar att du söker en definition av begreppet "sjukdomsvikter" inom medicinen. Sjukdomsvikter, eller "disease burden", är ett mått på den totala negativa påverkan som en sjukdom har på en individuals hälsa, samhälle och ekonomi. Det kan inkludera både direkta effekter av sjukdomen, såsom symptom och funktionsnedsättning, och indirekta effekter, som exempelvis kostnader för vård och negativa konsekvenser för individens livskvalitet och produktivitet.

Sjukdomsvikten kan beräknas på olika sätt, beroende på vilka aspekter av sjukdomen man vill undersöka. Exempel på metoder är:

* DALY (Disability-Adjusted Life Years): en metod som mäter den totala antalet år som förloras på grund av en sjukdom, både på grund av dödlighet och funktionsnedsättning.
* QALY (Quality-Adjusted Life Years): en metod som mäter det genomsnittliga antalet levda år i god hälsa som förloras på grund av en sjukdom.
* YLD (Years Lived with Disability): en metod som mäter det totala antalet år som en individ lever med funktionsnedsättning på grund av en sjukdom.

Sjukdomsvikter används ofta inom folkhälsoforskning och -planering för att jämföra olika sjukdomars påverkan på populationer, och för att prioritera resurser till de sjukdomar som har störst negativ effekt på individers hälsa och livskvalitet.

Maskproteiner, även känt som major histokompatibilitetskomplex (MHC) klass I-proteiner, är en typ av proteinkomplex som finns på cellmembranet hos djurceller. Deras främsta funktion är att presentera fragment av inre proteiner för immunsystemet, särskilt CD8+ T-lymfocyter (cytotoxiska T-celler). Detta gör så att immunsystemet kan övervaka och identifiera eventuella infektioner eller cancerceller i kroppen. Maskproteinerna består av tre delar: en transmembrana peptid, ett variabelt antigenpresenterande peptid (APP) och en konstant region som interagerar med T-cellernas receptorer.

'Leishmania infantum' är en parasit som orsakar leishmaniasis, en tropisk och subtropisk sjukdom som kan påverka huden, levern, mjälten och benmärgen. Den överförs vanligtvis genom bett av sandmyggor. Sjukdomen kan vara allvarlig eller till och med dödlig om den inte behandlas korrekt. Symptomen på leishmaniasis kan variera beroende på vilket organsystem som är drabbade, men kan inkludera feber, viktminskning, anemi, svullnad av levern och mjälten, hudskador och ulcerationer.

Malaria är en infektionssjukdom som orsakas av parasiter i släktet Plasmodium och som primarilys överförs via myggor av arten Anopheles. När en infekterad mygga sticker en människa kan parasiterna komma in i kroppen genom slemhinnan. De smittade röda blodkropparna sprids sedan via blodomloppet och orsakar sjukdomssymptomen, som kan inkludera feber, trötthet, hosta, muskelvärk och kräkningar. Malaria är en allvarlig sjukdom som kan vara dödligt om den inte behandlas korrekt och i tid. Det finns olika typer av malariaparasiter, men de vanligaste orsakarna av allvarliga fall av malaria hos människor är Plasmodium falciparum och Plasmodium vivax.

Eosinofili är ett medicinskt begrepp som refererar till när det finns förhöjda nivåer eosinofiler i blodet. Eosinofiler är en typ av vita blodkroppar (leukocyter) som hjälper kroppen att bekämpa parasitära orsaker till sjukdom, såsom maskar och amöbor. Normalvärdet på eosinofiler i blodet för vuxna ligger vanligtvis mellan 0,04 och 0,4 x 10^9/L. Nivåer över 0,5 x 10^9/L anses vara ett tecken på eosinofili.

Förhöjda nivåer av eosinofiler kan orsakas av en rad olika faktorer, inklusive allergier, astma, vissa infektioner, autoimmuna sjukdomar och cancer. I vissa fall kan eosinofili vara asymptomatisk, men i andra fall kan det leda till symtom som andningssvårigheter, hosta, hudutslag, ont i magen och diarré. Om du anser att du har tecken på eosinofili bör du kontakta din läkare för ytterligare utvärdering och behandling.

Praziquantel är ett antiparasitärt läkemedel som används för att behandla olika sorters maskinfektioner, till exempel schistosomiasis (bilharzia) och infektioner med trematoder (plattmaskar). Preparatet fungerar genom att störa maskarnas membran och orsaka spasmer som leder till deras död. Praziquantel är vanligen effektivt mot de flesta arter av parasitiska maskar och används ofta i massbehandlingsprogram för att kontrollera och eliminera sjukdomar som orsakas av dessa parasiter.

Afrikansk trypanosomiase, också känt som sömnsjuka, är en parasitär sjukdom orsakad av protozoerna Trypanosoma brucei gambiense och Trypanosoma brucei rhodesiense. Den överförs vanligtvis genom bett från tsé-tséflugan (Glossina spp.). Sjukdomen är endemisk i delar av Afrika, särskilt i subsahariska regionerna.

Sjukdomen har två skeden: ett tidigt stadium och ett senare stadium. I det tidiga stadiet kan symptomen inkludera feber, iritationer, huvudvärk, muskel- och ledsmärtor samt lymfknutinflammation. I det senare stadiet sprider sig parasiten till centrala nervsystemet (CNS), vilket orsakar neurologiska symptom som förvirring, humörsvängningar, störningar i sömnen och slutligen koma.

Afrikansk trypanosomiase är en allvarlig sjukdom som kan vara dödlig om den inte behandlas korrekt. Behandlingen beror på vilket stadium av sjukdomen patienten befinner sig i och vilken typ av parasit som orsakar sjukdomen. För tidigt stadium används ofta pentamidin eller suramin, medan för det senare stadiet behandlas med melarsoprol eller eflornitin tillsammans med nifurtimox. Tidig diagnos och behandling är avgörande för att förbättra prognosen och minska risken för komplikationer och dödlighet.

I'm sorry for any confusion, but "Saudi Arabia" is not a medical term or condition. It is a country located in the Middle East, known officially as the Kingdom of Saudi Arabia. It is the largest country in the Arabian Peninsula and is home to the two holiest cities in Islam, Mecca and Medina. The country has a population of around 34 million people and has a mixed economy, with strong links to oil production.

If you have any questions about medical conditions or terminology, I would be happy to help answer those for you!

'Smittskydd' kan definieras som de preventiva åtgärder och strategier som används för att förhindra spridning av smitta eller infektion mellan människor. Detta inkluderar:

1. Personlig hygien: Regelbundna handtvätt, andningsskydd (ansiktsmask), hälsorelaterad distans och andra personliga försiktighetsmått som hjälper till att minska risken för smittspridning.
2. Immunisering: Vaccination är en av de mest effektiva metoderna för att skydda mot infektiösa sjukdomar och förhindra deras spridning.
3. Screening och diagnostik: Tidig identifiering och isolering av smittade individer genom screeningsprogram och snabb diagnostik kan hjälpa till att begränsa smittspridningen.
4. Kontaktspårning och testning: Identifiering och övervakning av personer som har varit i kontakt med en smittad individ för att tidigt upptäcka och behandla eventuella fall.
5. Infektionskontroll: Implementering av specifika åtgärder i vården, skolor och andra offentliga miljöer för att förebygga smittspridning, till exempel rengöring och desinfektion av ytor, isolering av sjuka individer och användning av personlig skyddsutrustning.
6. Utbildning och information: Upplysning om smittskydd och sjukdomspreventiva åtgärder för att främja individuell och gemenskaplig medvetenhet och samarbete.
7. Politik och reglering: Samordning av policyer, lagstiftning och resurser på nationell och internationell nivå för att stödja smittskyddsinsatser och säkerställa en koordinerad och effektiv respons på utbrott.

'Resor' er ein termin brukt innen medisin for å beskrive hvor ein eller flere celler eller vesener i kroppen brytes ned og fjernes. Dette kan skje naturlig i kroppa som en del av normal funksjon, for eksempel når mensenes menstruasjonskretsløp opphører og endometriet resorteres. Resor kan også være ein del av sjukeprosessen, for eksempel når tumorseller resorteres i en prosess kalt apoptose eller når nekrotisk resorpjon skjer som ein følge av bakterielle infeksjoner eller traumer. Resor kan også være noende som skal behandles med medisin, for eksempel når øyenlægen behandler grøn starr ved å resortere ein del av linsen i øyeappen.

Koccidios är en infektion orsakad av små encelliga parasiter som tillhör släktet Koccidia, som inkluderar flera arter som kan infektera djur och människor. Infektionen är vanligast hos fåglar och husdjur, men vissa arter av Koccidia kan också orsaka sjukdom hos människor, särskilt hos barn och personer med nedsatt immunförsvar.

Koccidiosporer, som är den form av parasiten som sprider infektionen, finns i avföringen från infekterade djur eller människor och kan spridas till andra individer via kontaminierad mat, vatten eller direktkontakt med infekterade avfallsprodukter. När en person eller ett djur sväljer koccidiosporerna utvecklas de till parasiter som infekterar tarmslemhinnan och orsakar diarré, buksmärtor, feber och i vissa fall allvarlig sjukdom.

Behandlingen av koccidios består vanligen av antiparasitiska läkemedel som dödar parasiten och lindrar symtomen. För att förebygga infektion är det viktigt att hålla god hygien, särskilt i områden där djur och människor delar på toaletter eller andra faciliteter, samt att undvika att äta eller dricka kontaminerad mat eller vatten.

Filiari Elefantiasis, även känt som lymfedem eller elefantiasis tropica, är en parasitär infektion orsakad av rundmaskar i släktet Filaria, inklusive Wuchereria bancrofti och Brugia timori. Denna sjukdom är vanligast i de fattigare delarna av världen, särskilt i tropiska och subtropiska regioner i Afrika, Asien och Latinamerika.

När en människa blir infekterad av filarialmasken kan den orsaka en inflammatorisk reaktion som kan skada lymfkärlen och lederna. Detta kan leda till svullnad, särskilt i benen och könsorganen, och i vissa fall kan det leda till elefantiasis, där huden blir ödematiserad och förtjockad, liknande en elefantskinn.

Sjukdomen överförs vanligtvis genom myggbett, då myggan har sugit upp larver av filarialmasken från en infekterad persons blod och sedan injicerat dem i en ny människa. Preventiva åtgärder som att förhindra myggbett och behandling med mediciner som kan döda filarialmaskarna är viktiga för att förebygga och behandla filari elefantiasis.

Ivermektin är ett anti parasitärt läkemedel som används för att behandla olika parasitsjukdomar, till exempel onchocerciasis (flodblindhet), strongyloidiasis och scabies (skabb). Det fungerar genom att döda eller ställa in parasiternas aktivitet. Ivermektin är också under utvärdering för behandling av Covid-19, men det har ännu inte godkänts av läkemedelsmyndigheter som FDA (Food and Drug Administration) i USA för denna användning.

"Brasilien" er en geografisk betegnelse og refererer derfor ikke direkte til noen medisinske begreper. Det er den femtestørste landet i verden, beliggende i Syd-Amerika. Jeg antar at du sannsynligvis tenker på å spørre om sykdommer eller helseproblemer som er relatert til Brasilien. Der er for eksempel en høy forekomst av denguefeber, malaria og andre tropiske sykdommer i landet. Det finnes også en stor fattigdom i noen områder av Brasilien, som kan føre til mangel på tilgang til medisinsk behandling og forebyggende helsetjenester.

'Schistosomiasis haematobia', også kendt som mæskesygdom, er en parasitær infektion forårsaget af den blodsugende platyhelminth-snegl *Schistosoma haematobium*. Infektionen forekommer hyppigst i Afrika og kan føre til alvorlige sundhedskomplikationer, herunder skader på urinvejene, blæren og nyrerne. Symptomerne inkluderer blod i urinen, inkontinens, ømhed under urinering og smerter i underlivet. I mere alvorlige tilfælde kan infektionen føre til cancer i blæren eller nyrerne.

En Strongylidainfektion är en parasitär infektion som orsakas av rundmaskar i släktet Strongyloides, vanligen Strongyloides stercoralis hos människor. Larverna från dessa maskar kan penetrera huden och sedan migrera genom kroppen, vilket kan leda till olika symtom som andningssvårigheter, hosta, magont och diarré. Infektionen kan vara asymptomatisk eller ge upphov till milda symtom, men kan i sällsynta fall bli livshotande om den eskalerar till en disseminerad strongyloidias eller gramnegativ sepsis, känd som hyperinfektion. Fattiga och institutionaliserade populationer är särskilt utsatta för Strongylidainfektioner.

Jag kan hjälpa till med att söka efter information om detta, men det verkar som att "Protozoproteiner" inte är en etablerad term inom medicinen eller biologin. Det finns inga träffar när jag söker efter denna term i vetenskapliga databaser som PubMed eller Google Scholar.

Det kan vara att det avser proteiner från protozoer, en grupp encelliga eukaryota organismer som inkluderar bland annat amöbor, parasiter såsom malariaparasiten och Giardia, samt flera andra arter. Om det är så kan termen ha förväxlats eller förkortats på ett sätt som gör att den blivit förvirrande.

Om du har några ytterligare kontexter eller information om var du hittat begreppet "Protozoproteiner", kan jag försöka ge en mer precis och relevant svar.

"Protozoan antibodies" refer to antibodies produced by the immune system in response to an infection caused by a protozoan, which is a type of single-celled microorganism. These antibodies are part of the adaptive immune response and are specific to certain proteins or other molecules found on the surface of the protozoan. They can help the body recognize and eliminate the pathogen, and also play a role in immunity to future infections with the same protozoan. Examples of protozoan infections that can stimulate the production of protozoan antibodies include malaria, giardiasis, and toxoplasmosis.

Enzyme-linked immunosorbent assay (ELISA) är en typ av immunologisk analys som använder en enzymmärkt antikropp för att detektera och quantifiera en specifik molekyl, till exempel ett protein eller en peptid, i en biologisk prov.

I ELISA-analysen fästs antigenet (det målprotein som ska detekteras) först till en solid fas, till exempel en mikrotitrerad platta. Sedan adsorberas en primär antikropp som binder till antigenet till plattan. Efter en washing-steg adderas en sekundär antikropp som är konjugerad till ett enzym, såsom horseradish peroxidase (HRP). Den sekundära antikroppen binder till den primära antikroppen och efter ytterligare washing-steg tillsätts ett substrat som reagerar med det enzymmärkta komplexet och genererar ett signal som kan kvantifieras, vanligtvis i form av färgförändring eller fluorescens.

ELISA är en mycket känslig och specifik analysmetod som används inom flera områden, till exempel för att detektera och mäta antikroppar i serum, för att upptäcka patogener såsom virus och bakterier, och för att bestämma koncentrationen av olika hormoner och andra biologiskt aktiva molekyler.

'Kina' er en betegnelse for en type av små, hvidlige, krystallinske partikler som kan dannes i galden og ledvæsken hos visse personer. De dannes som en slags afføring fra de celler, der udskiller fedtstoffer (kaldet 'cholesterol') i kroppen. Når disse partikler akkumuleres i større mængder, kan de danne små klumper eller forklumpninger, der kan ses under et mikroskop.

Kines forekommer hyppigst hos ældre personer og er ofte associeret med visse sygdomme, såsom gigt, leddegfejl og visse lever- og galdesygdomme. I visse tilfælde kan kines være et tegn på en mere alvorlig underliggende sygdom, men ofte er de har ingen specielle symptomer eller konsekvenser for sundheden.

Det er vigtigt at bemærke, at 'Kina' ikke skal forveksles med det østasiatiske land Kina. De to begreber har intet med hinanden at gøre og betegner helt forskellige ting.

En zoonose definieras som en infektionssjukdom som kan överföras naturligt mellan djur och människor. Det betyder att sjukdomen kan spridas från djur till människa, eller tvärtom, ofta genom kontakt med djursaliva, urin, avföring eller blod. Många zoonoser orsakas av virus, men de kan också orsakas av bakterier, parasiter och svampar.

Exempel på vanliga zoonoser inkluderar:

* Fästingburen borrelia (Lyme-borrelios)
* Hantavirusinfektion
* Kattklövsjuka
* Ornitologisk kryptokockerjos (påfågelsjuksjuka)
* Q-feber
* Rävens rabies
* Salmonellos
* Toxoplasmos
* Västnilska febersjukan

Det är viktigt att vara medveten om zoonoser och ta försiktighetsåtgärder när man hanterar djur eller exponeras för deras kroppsvätskor, särskilt om man tillhör en riskgrupp som inkluderar barn, äldre, gravida kvinnor och personer med nedsatt immunförsvar.

Protozoiska antigener är proteiner eller andra molekyler som produceras av protozoer, en grupp encelliga eukaryota organismer. Dessa antigener kan vara specifika för en viss art eller gemensamma för en större grupp protozoer. De kan utlösa en immunreaktion hos ett värddjur när en protozoisk infektion uppstår, vilket leder till produktionen av antikroppar och aktivering av cellmedierad immunitet. Protozoiska antigener kan användas inom forskning och diagnostik för att identifiera och undersöka protozoiska infektioner.

Kutan leishmaniasis, även kallat "Old World cutaneous leishmaniasis," är en parasitär infektionssjukdom som orsakas av Leishmania major- eller Leishmania tropica-protozoer och överförs genom bett från sandmyggor (Phlebotomus spp.). Sjukdomen karaktäriseras av ulcerösa hudskador, ofta på ansikte och extremiteter. Skadorna kan vara små, enstaka sårar eller mer utbredda, multipela skador med kronisk inflammation. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till ärrbildning och sekundära infektioner. Behandlingen innefattar systemiska läkemedel som antimonpreparat eller lokal behandling med kryoterapi eller topiska läkemedel.

Medicinskt sägs Mag-tarmsjukdomar (Gastrointestinala sjukdomar) vanligen vara sjukdomar som drabbar magsäcken, tarmen och angränsande organ. Detta kan inkludera sådana tillstånd som gastrit, ulcerös kolit, Crohns sjukdom, irritabel tarmsyndrom (IBS), celiaki, inflammatorisk tarmsjukdom (ITD) och cancer i mag-tarmkanalen. Symptomen på dessa tillstånd kan variera mycket, men de vanligaste inkluderar buksmärta, diarré, illamående, kräkningar, viktminskning och blod i avföringen. Behandlingen beror på vilket tillstånd det rör sig om, men den kan innefatta mediciner, ändringar av kosten, livsstilsförändringar eller i vissa fall kirurgi.

'Plasmodium falciparum' är en art inom protozoiska parasiten Plasmodium och orsakar den allvarligaste formen av malaria, som kan vara livshotande. Den överförs till människan genom stickmyror av arten Anopheles under deras blodsugande. Parasiten invaderar därefter leverceller (hepatocyter) hos den infekterade individen och förökar sig där. Efter en vecka eller två sprids parasiterna till den cirkulerande blodbanan och invaderar sedan de röda blodkropparna (erytrocyterna).

I de röda blodkropparna förökar sig Plasmodium falciparum asexuellt genom schisontidering, vilket leder till att blodkroppen spricker och frisläpper nya parasiter som kan invadera andra röda blodkroppar. Det är under denna fas av livscykeln som de typiska symptomen på malaria utvecklas, såsom feber, trötthet, muskelvärk och kräkningar.

Plasmodium falciparum kan också bilda gametocyter, som är könsmogna stadium av parasiten som kan överföras till en ny värd via en stickmyra. När mygan suger blod från en infekterad individ kan de ta upp gametocyterna, som sedan kan utvecklas till sexuella stadium i mygans mag-tarmsystem och producera nya sporozoiter, vilka kan överföras till en ny mänsklig värd när mygan stickar igen.

Plasmodium falciparum är ansvarig för de flesta dödsfall orsakade av malaria och förekommer främst i tropiska och subtropiska regioner, särskilt i Afrika söder om Sahara.

'Avföring' er en medicinsk betegnelse for afføring, altså den proces hvor afføringsmateriale elimineres fra kroppen via endetarmen. Afføring består af uoppløselige rester af mad, bakterier, slim, og celler fra tarmens indvendige overflade. Normal afføring er mørkebrun, formet som en cylinder, og har en blød konsistens. Frekvensen af afføring varierer fra person til person, men normalt er det 1-3 gange om dagen.

I medicskt hänseende kan "U-länder" (ibland skrivet som "bottnen-länder") vara en förkortad benämning på de länder som har de sämsta socioekonomiska betingelserna och ofta tenderar att ha hög prevalens av olika smittsjukdomar och andra hälsorelaterade problem. Termen används ibland i en internationell kontext för att referera till länder med låg eller mycket låg human development index (HDI) som rankas lägst av FN:s utvecklingsprogram (UNDP).

Det saknas dock en entydig och universellt accepterad medicinsk definition av "U-länder", och termen används inte alltid på ett konsekvent eller systematiskt sätt inom hälso- och sjukvården.

'Sensitivitet' (sensitivity) och 'specificitet' (specificity) är två centrala begrepp inom diagnostisk forskning och utvärdering av medicinska tester.

- Sensitivitet definieras ofta som sannolikheten för ett positivt testresultat givet att individen faktiskt har sjukdomen (den 'sanna' positiva andelen). En hög sensitivitet innebär att det flertalet av de sjuka individer som testas kommer att få ett positivt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska negativa resultat.

- Specificitet definieras ofta som sannolikheten för ett negativt testresultat givet att individen faktiskt inte har sjukdomen (den 'sanna' negativa andelen). En hög specificitet innebär att det flertalet av de friska individer som testas kommer att få ett negativt resultat. Detta är viktigt när man vill undvika falska positiva resultat.

Sensitivitet och specificitet används ofta tillsammans för att beräkna positivt prediktivt värde (PPV) och negativt prediktivt värde (NPV), som ger en uppfattning om sannolikheten för sjukdom eller friskhet givet ett specifikt testresultat. Dessa beräknas vanligtvis med hjälp av 2x2-tabeller där antalet sanna positiva, falska positiva, sanna negativa och falsa negativa resultat redovisas.

"Hundsjukdomar" är ett samlingsbegrepp för sjukdomar och tillstånd som kan drabba hundar. Det finns många olika slags hundsjukdomar, och de kan vara genetiska, infektionsrelaterade, åldersrelaterade eller orsakas av trauma eller miljöfaktorer. Några exempel på vanliga hundsjukdomar är hjärtproblem, cancer, diabetes, epilepsi, allergier, ledbesvär och njursjukdomar.

Det är viktigt att notera att denna beskrivning inte är en fullständig eller officiell medicinsk definition, utan snarare ett allmänt sammanfattande begrepp för sjukdomar som kan drabba hundar.

Insektsvektorer är insekter som kan överföra smitta eller sjukdomsalstrare från en värd till en annan. Detta sker vanligtvis genom att insekten sticker eller biter ett djur eller människa och samtidigt infekterar offret med patogenen, som kan vara virus, bakterier eller parasiter. Exempel på insektsvektorer är myggor (som kan överföra malaria), fästingar (som kan överföra Lyme-borreliose) och tse-tseflugor (som kan överföra sömnsjuka).

'Toxoplasma' er ein slags einzellige parasitt som tilhører klassen Sporozoa. Den mest kjende art i denne klassen er Toxoplasma gondii, som kan infisere varmblodede dyr, inklusive mennesker. Toxoplasma gondii orkar seg fram ved å invadere vårt immunsystem og kan opprettholde seg i kroppen i lange tidsperioder. Mennesker kan bli infisert ved å ha kontakt med katter, som er det eneste dyr som kan reprodukere parasitten, eller ved å ete underkokt kjøtt eller grønnsaker som inneholder parasittens egg. De fleste infiseringer forloper uden symptomer hos immunforsvaret som fungerer normalt, men hos gravide kvinner og personer med nedsatt immunfunksjon kan det oppstå alvorlige komplikasjoner.

"Prevalens" er en begrep i epidemiologi som refererer til den totale andelen av individuer i en population som har en bestemt sykdom, skade eller tilstand ved et givent tidspunkt. Det kan også beskrive antall personer som har en bestemt egenskap eller eksponering i en befolkning. Prevalensen måles ofte som en prosentandel av den totale populationen eller som antall per 1000, 10 000 eller 100 000 personer, afhængig av hyppigheden og størrelsen på populationen.

Det er viktig å skille mellom prevalens og incidens. Incidensen beskriver antall nye tilfeller av en sykdom eller tilstand som oppstår innen et bestemt tidsrom, mens prevalensen viser hvor mange personer i en population som har den på et gitt tidspunkt. Prevalensen vil ofte være høyere enn incidensen for kroniske sykdommer og tilstander, siden disse kan forekomme over lengre tidsperioder.

"BALB/c mus" är en typ av möss som används i forskning. Denna musstam har blivit inavlad under många generationer för att få en relativt sett jämn genetisk bakgrund och beteende, vilket gör dem till ett populärt val för experimentell forskning. BALB/c är en av de vanligaste musstammarna som används inom biomedicinsk forskning.

Specifikt står "BALB" för det engelska National Institutes of Health (NIH) beteckningssystemet för möss, och "c" står för den specifika understammen som har utvecklats genom inavel. BALB/c musen är känd för att ha en starkt responsiv immunreaktion, vilket gör dem användbara i studier av immunologi och infektionssjukdomar. De har också en relativt låg aggressionsnivå jämfört med andra musstammar.

Det är värt att notera att även om BALB/c musen är en mycket använd modellorganism inom forskning, så kan resultaten som erhålls från studier på mus inte alltid direkt tillämpas på människor på grund av skillnader i genetik och fysiologi.