Parasomni under REM-sömnen (Rapid Eye Movement sleep) är ett samlingsbegrepp för ovanliga och ofta komplexa beteenden som kan inträffa under REM-sömnen. Dessa beteenden kan vara rörelsemässiga, verbala eller kognitiva och inkluderar bland annat onyriska (icke-drömska) sömnbeteenden som REM-släppthet (aktivitet i muskler under sömn), REM-sömnbeteendestörning (RBD), drömmande och talande under sömn.

REM-sömnbeteendestörning är en typ av parasomni där personen agerar ut drömmarna, ofta med rörelser och tal, och kan vara medveten om detta. Detta kan leda till skador på sig själv eller sin sängkamrat. RBD är vanligare hos äldre män och kan vara ett tecken på underliggande neurologiska sjukdomar som Parkinson's disease.

Parasomnier under REM-sömn behandlas ofta med medicinska behandlingar, såsom melatonin eller klonazepam, och icke-medicinska behandlingsmetoder, såsom säkerhetsåtgärder för att förebygga skador under sömnen.

Parasomni är en grupp sömnstörningar som innebär abnorma beteenden, rörelser eller sinnesförändringar under sömnfasen eller under övergången mellan sömn och vakenhet. Detta kan inkludera fenomen som sömnrusning, sömngång (somnambulism), nattskräck och REM-sömn beteendestörningar (RBD). Dessa tillstånd kan vara relaterade till olika faser av sömnen och kan ha en negativ påverkan på individens vardagliga funktion och säkerhet.

REM-sömn, eller Rapid Eye Movement-sömn, är en typ av sömn som karakteriseras av snabba ögonrörelser, höjd hjärtslag och andningsfrekvens, och aktiva drömmar. Under REM-sömnen är hjärnan mycket aktiv, nästan lika aktiv som när man är vaken. Det är under denna fas av sömnen som de flesta drömmarna inträffar. REM-sömnen är en del av den normala sömncykeln hos människor och djur, och den alternerar med icke-REM-sömn under en typisk nattsömn.

'Störd uppvaknande' är ett medicinskt tillstånd där en individ har besvär med att vakna upp från sömn och kan ha antingen problem med att fullständigt vakna upp eller upplever en förvirrad och desorienterad känsla under uppvaknandet. Detta tillstånd kallas även somnambulism eller sömngång och är vanligast hos barn, men kan också förekomma hos vuxna.

Störd uppvaknande kan vara farligt eftersom den drabbade personen kan ha förlust av minne, vara desorienterad och utföra handlingar utan att vara medveten om dem. Detta kan leda till olyckor eller skador, särskilt om individen befinner sig i en farlig miljö under uppvaknandet. I allvarliga fall kan stört uppvaknande vara ett tecken på underliggande neurologiska sjukdomar och kräver därför ytterligare utvärdering av en läkare.

Sömn är en periodisk och reversibel biologisk tillstånd som karaktäriseras av avsaknad av medvetande, rörelsemönstring och sänkt respons på yttre stimuli. Under sömnen genomgår individen olika stadier med olika typer av hjärnverksamhet och fysiologiska funktioner. Det finns två huvudsakliga typer av sömn: REM-sömn (rapid eye movement sleep) och icke-REM-sömn (non-rapid eye movement sleep), som varierar i intensitet och uppdelas i olika stadier. Sömn har en viktig roll för kognitiv funktion, minnesbildning, läkande processer, hormonutsöndring och allmänhet homeostasis.

Sömngång, även känt som somnambulism, är ett sömnrelaterat beteende där en person stiger upp och går runt i sömnen utan medvetenhet eller minne av händelsen. Det inträffar vanligtvis under djupa sömnfaserna under den långsamma vågen (NREM-sömnen) under det första tredjedelen av natten.

Personer som sover går ofta långsamt, har en stel blick och kan vara svåra att väcka. De tenderar också att ha ett förvirrat eller desorienterat beteende när de vaknar upp mitt under ett sömngångsanfall.

Även om det är vanligt att sova gå bland barn, kan det också förekomma hos vuxna. Sömngång kan vara relaterat till stress, sömnbrist, vissa läkemedel eller underliggande neurologiska sjukdomar som Parkinsons sjukdom och epilepsi. I de flesta fallen behöver dock inget specifikt behandling, men i allvarliga fall kan mediciner eller terapi vara användbar.

Sömnstörningar (Sleep Disorders) är en grupp medicinska tillstånd som kännetecknas av oönskade eller abnorma sömnbeteenden och/eller sömnrelaterade symtom. Dessa störningar kan påverka mängden, kvaliteten och regleringen av sömnen och leda till negativa konsekvenser under vakenhetstiden. Sömnstörningar kan delas in i olika kategorier baserat på deras orsaker och karaktär, exempelvis insomnier (svårigheter att somna in eller stanna sovande), sömnlöshet (olämpliga uppvaknanden under natten eller tidigt på morgonen), sömnapné (andningsstörningar under sömn), parasomnier (abnorma beteenden under sömn) och circadian rythmstörningar (avvikande sömntider). Sömnstörningar kan ha en negativ påverkan på individens vardagliga funktion, mental hälsa, arbets- och skolprestationer samt kvaliteten på livet. Vissa sömnstörningar kan också vara förknippade med underliggande medicinska eller psykiatriska tillstånd.

Sömnstadier är en term inom sömnfysiologin och refererar till de olika faser och cykler som människans sömn genomgår under en natts sömn. Det finns vanligtvis fyra huvudsakliga sömnstadier, som upprepas i en typisk M-formad cykel under sömnen. Dessa stadier kan delas in i två kategorier: djup sömn (eller icke-REM-sömn) och REM-sömn (snabba ögonen rörelser).

1. Sömnstadium 1 (N1): Det första stadiet av sömnen, som ofta kallas inslumringsfasen eller lätta sömnen. Under denna fasen minskar hjärnaktiviteten och muskeltonusen, och individen kan uppleva kortvariga, lätta drömmar eller fantasier. Denna fas varar vanligtvis i 5-10 minuter.
2. Sömnstadium 2 (N2): Det andra stadiet av sömnen, som karaktäriseras av en minskad hjärt- och andningsfrekvens samt en lätt ökning av muskelrelaxationen. Under detta stadiet kan kroppen börja något djupare sömn, även om den fortfarande är relativt lättvaknad. Denna fas utgör cirka 45-55% av den totala sömntiden under en natts sömn.
3. Sömnstadium 3 (N3): Det tredje stadiet, även känt som djup sömn eller slow-wave sleep, är när individen upplever de mest fördelarna av sömnen. Under denna fasen är hjärnaktiviteten mycket låg och muskelrelaxationen är hög. Detta är också när kroppen regenererar sig och bygger upp energi, vilket gör att det kan vara svårare att vakna upp under denna fas. Denna fas utgör cirka 15-25% av den totala sömntiden under en natts sömn.
4. REM (Rapid Eye Movement) sömn: Det fjärde och sista stadiet är REM-sömnen, som karaktäriseras av snabba ögonrörelser, höjd hjärt- och andningsfrekvens samt en aktivare hjärnverksamhet. Denna fas är också känd för att vara den del av sömnen där drömmar ofta inträffar. REM-sömnen utgör cirka 20-25% av den totala sömntiden under en natts sömn och upprepas flera gånger under natten.

Det är viktigt att ha en balans mellan alla dessa faser för att få en god kvalitet på sömnen, eftersom de olika stadierna har olika funktioner som bidrar till vår allmänna hälsa och välbefinnande.

Frontallobsepilepsi är en sällsynt form av epilepsi som karaktäriseras av att epileptiska anfall främst orsakas av skador eller abnormaliteter i frontalloberna, det vill säga den främre delen av storhjärnan. Dessa anfall kan vara mycket varierande i uttryck och intensitet, men de flesta är så kallade "tonisk-kloniska" anfall, vilket innebär att de börjar med en kort period av stelhet (tonisk fas) följt av ryckningar och krampanfall (klonisk fas). Andra typer av anfall som kan förekomma vid frontallobsepilepsi innefattar absensanfall, myoklonianfall och komplexa partiella anfall.

Frontallobsepilepsi kan vara svår att diagnostisera eftersom anfallen ofta är kortvariga och inträffar under sömn. Dessutom kan de vara svåra att skilja från andra typer av epileptiska anfall eller icke-epileptiska muskuloskelettala störningar, såsom kramper eller tics. I vissa fall kan neurofysiologiska undersökningar som elektroencefalografi (EEG) och magnetresonanstomografi (MRT) vara hjälpsamma för att ställa en diagnos.

Behandlingen av frontallobsepilepsi består ofta av medicinsk behandling med antiepileptika läkemedel, men i vissa fall kan kirurgi vara ett alternativ om anfallen inte kan kontrolleras med mediciner. Kirurgisk behandling innebär vanligtvis att en del av frontalloberna som orsakar anfallen avlägsnas eller skadas på annat sätt för att reducera frekvensen och/eller svårigheten hos anfallen.

Sömnövervakning, även känd som polysomnografi, är en medicinsk undersökning som används för att diagnostisera sömnstörningar och andningsrelaterade sömnsjukdomar, såsom sömnlöshet, sömnapné och REM-relaterad respirationsrubbning. Den inkluderar en uppsättning av tekniker för att samtidigt övervaka flera kroppsliga funktioner under sömn, till exempel hjärnaktivitet, ögonrörelser, muskelaktivitet, andningsmönster och EKG. Denna information används sedan för att bedöma djupet av sömnen, eventuella störningar under sömnen och andra relaterade problem. Sömnövervakning utförs vanligtvis i en särskild klinisk miljö som är utformad för att simulera ett naturligt sömnmiljö, men kan också utföras hemma med vissa begränsningar.

REM-sömn beteendestörning (REM sleep behavior disorder, RBD) är ett medicinskt tillstånd där en person agerar ut sina drömmar under REM-sömnen, vilket kan resultera i rastlösa och våldsamma rörelser. Under normala förhållanden är musklerna i kroppen låsta under REM-sömnen, men vid RBD upphävs denna mekanism, vilket gör att personen kan röra sig fritt och ibland till och med vakna upp.

Symptomen på RBD kan variera från milda till allvarliga och kan inkludera tal, skrik, grova rörelser, svingande armar eller ben, fall ur sängen eller försöka stå upp under sömnen. Tillståndet är vanligare hos män än kvinnor och tenderar att drabba äldre individer.

RBD kan vara ett tecken på underliggande neurologiska sjukdomar, såsom Parkinson's sjukdom eller demens, men kan också förekomma ensamt. Diagnosen ställs vanligen genom en polysomnografi, en undersökning där sömnen övervakas med hjälp av elektroder och andra sensorer. Behandlingen för RBD innefattar ofta användandet av klådstiftande läkemedel som hjälper att låsa musklerna under REM-sömnen.

'Vakenhet' definieras inom medicinen som ett medvetet tillstånd där en individ är fullt medveten och reagerar på sin omgivning. Det är den normala medvetna tillståndet under dagen, då individen kan tänka, kommunicera och agera aktivt. Vakenhet kontrolleras av ett komplext system som involverar flera hjärnstrukturer och neurotransmittorsystem, inklusive det retikulära aktiveringssystemet (RAS), thalamus och kortikala nätverk.

Sömnapnesyndrom, även känt som narcolepsi med kataplexi, är en sällsynt neurologisk sjukdom som karaktäriseras av överväldigande sömniga episoder och kataplexi, som är plötsliga och ofrivilliga muskelsvagheter orsakade av starka emotionella reaktioner. Andra symtom kan inkludera hallucinationer, sömnlöshet och paralys av sömnen. Sjukdomen beror på en abnormitet i det del av centralnervösa systemet som reglerar sömnen och vakenheten.