Periapikala sjukdomar
Periapikal tandlossning
Periapikal vävnad
Periapikalt granulom
Periapikal abscess
Periapikala sjukdomar är en benämning på en grupp sjukdomstillstånd som drabbar tanden's rothylsa (apiken) och omgivande vävnad. Dessa sjukdomar orsakas vanligen av en infektion som sprider sig från tandköttet in i roten via en caries eller en skada på tanden.
Det finns två huvudsakliga typer av periapikala sjukdomar:
1. Periapikal inflammation (PAI): Detta är den mildare formen av periapikala sjukdomar. Den uppstår när bakterier från tandköttet orsakar en inflammation i rothylsan. Symptomen kan inkludera smärta vid tryck eller värme, svullnad och rodnad i området runt tanden.
2. Periapikal abscess: Detta är den allvarligare formen av periapikala sjukdomar. Den uppstår när en infektion orsakar en abscess (en samling av pus) i rothylsan eller omkringliggande vävnad. Symptomen kan inkludera stark smärta, svullnad, rodnad och feber. I vissa fall kan abscessen leda till allvarliga komplikationer som att infektionen sprider sig till andra delar av kroppen.
Periapikala sjukdomar behandlas vanligen med en kombination av antibiotika för att behandla infektionen och endodontisk behandling (en rotbehandling) för att rengöra och desinficera roten på tanden. I vissa fall kan en extraktion av tanden vara nödvändig om sjukdomen inte kan behandlas på annat sätt.
Periapikal tandlossning, även känt som parodontit eller apikal periodontit, är en inflammation i den mjuka vävnaden runt en persons tands rotspets. Den orsakas vanligtvis av en infektion som har spritt sig från den pulpa (nervan) inne i tanden till det omkringliggande periapikala vävnadsskiktet. Infektionen kan uppstå till följd av en karies eller en skada på tanden som inte behandlats korrekt.
Symptomen på periapikal tandlossning kan inkludera smärta eller ömhet i tanden, särskilt vid beröring eller tryck, svullnad i munnen eller ansiktet, en abscess som bildas i den drabbade området och lösning av tänderna. Behandlingen för periapikal tandlossning kan innebära en rotbehandling (endodontisk behandling) där infektionen tas bort från pulpan och kanalen i tanden, fylls igen och tanden desinficeras. I vissa fall kan en extraktion av tanden vara nödvändig om infektionen inte kan behandlas på annat sätt.
Periapikalt vävnad är ett medicinskt begrepp som används inom tandläkarvetenskapen och odontologin. Det refererar till det tandrot-anslutande vävnadsområdet i munhålan, inklusive apikala (rot-)delen av tanden och den omgivande benvävnaden, som kan bli inflammerad eller infekterad.
Periapikal betyder "runt apiken", där apik är rotspetsen på en tand. Periapikala vävnad inkluderar apikala cement, apikala odontal, periodontal ligament (PDL), alveolär ben och tandsäckskörtel (ganglion). Dessa strukturer kan bli inflammerade på grund av en infektion som har spritt sig från den pulpa (nerven) i tanden.
Periapikal inflammation kallas ofta periapikal pulpit, och när det uppstår en abscess i det periapikala området kallas det periapikal abscess. Behandlingen för dessa tillstånd kan innebära rotbehandling eller extraktion av tanden beroende på allvarlighetsgraden och eventuella komplikationer.
Periapikalt granulom är en vanlig orsak till tandvärk och smärta i käken. Det är en inflammatorisk reaktion i den mjuka vävnaden runt apikala förgreningen (rotspetsen) på en dödad eller nekrosförändrad tandrot. Granulomet är ett sammantrasslat, opålitligt område av kroniskt inflammerad vävnad som innehåller vita blodkroppar (leukocyter), blodkärl och fibros (förtjockning av bindväv).
Det uppstår ofta till följd av en infektion i pulpan (tandens nerv) eller när en tand behandlas då det kan finnas bakterier kvar som sprider sig genom canalen i tanden och når den mjuka vävnaden runt rotspetsen. Detta orsakar en immunreaktion som leder till inflammation och bildandet av granulomet.
Periapikala granulomet kan vara asymptomatiska eller ge upphov till symtom som smärta, svullnad, rodnad och sår i området runt tanden. I vissa fall kan det leda till att benstrukturen runt tanden bryts ned och bildar en cysta, kallat en periapikal cysta.
Behandlingen av periapikalt granulom innebär ofta en rotbehandling (endodontisk behandling) där canalen i tanden desinficeras och fylls med ett inert material för att stoppa smittspridning och lindra inflammationen. I vissa fall kan det vara nödvändigt att extrahera tanden om den inte kan räddas genom en rotbehandling.
En periapikal abscess är en typ av tandabsCESS som orsakas av en infektion i pulpan (tandens levande del) och den omgivande tandköttet. Infektionen uppstår vanligtvis till följd av en obehandlad karies eller en skadad tand, vilket kan leda till nekros i pulpan och spridning av infektion till periapikala regionen (området runt tanden).
Periapikal abscess delas ofta upp i två typer: akut periapikal abscess och kronisk periapikal abscess.
1. Akut periapikal abscess: Denna typ av abscess utvecklas plötsligt och orsakar stark smärta, svullnad, rodnad och ömhet i det drabbade området. Smärtan kan vara intensiv och kännas som stickande, pulsations- eller stötvis karaktär. Patienten kan också uppleva allmän sjukdomskänsla, feber och trötthet.
2. Kronisk periapikal abscess: Denna typ av abscess utvecklas långsamt över tid och kan vara asymptomatisk eller orsaka mildare symptom jämfört med den akuta varianten. Patienten kan uppleva en smärta som uppstår vid tryck eller kyla, svullnad eller rodnad kan förekomma, men är ofta mer diskret än i den akuta varianten. I vissa fall kan puss bildas i munhålan eller på yttre huden.
Behandlingen av en periapikal abscess innebär vanligtvis en kombination av antibiotika för att behandla infektionen, dränering av abscessen och eventuellt en rotbehandling (endodontisk behandling) för att rensa och desinficerar kanalen i den drabbade tanden. I vissa fall kan extraktion av tanden vara nödvändigt om rotbehandling inte är möjlig eller ifall tanden inte kan återställas.