Perilymfa är ett begrepp inom öron-näs- och halssjukvården och hänvisar till det vätskelager som omger innerörat. Det består av två delar: en yttre perilymfa, även känd som Scarpas säck, och en inre perilymfa, även känd som Reissners membran.

Den yttre perilymfan innehåller endolymfan, en tunn vätska som består av natriumklorid och är i direkt kontakt med innerörats hörselorgan, den så kallade Cortis organ. Den inre perilymfan innehåller perilymfan, en vätska som liknar cerebrospinalvätskan i hjärnan och ryggmärgen.

Perilymfa har en viktig funktion för att underlätta hörseln och balansen genom att överföra ljudvibrationer från det yttre örat till innerörats hörselorgan. Skador eller sjukdomar i perilymfan kan leda till hörselförluster, vertigosymptom och andra typer av öronproblem.

'Labyrinthine fluids' refer to the fluids found within the inner ear, specifically in the vestibular system which is responsible for maintaining balance and spatial orientation. There are two main types of labyrinthine fluids: endolymph and perilymph.

Endolymph is a clear, plasma-like fluid that fills the membranous labyrinth, which is a network of tubes and sacs within the bony labyrinth of the inner ear. Endolymph has a high potassium and low sodium concentration, similar to intracellular fluid.

Perilymph, on the other hand, is a clear, watery fluid that surrounds the membranous labyrinth and fills the space between the bony labyrinth and the membranous labyrinth. Perilymph has a low potassium and high sodium concentration, similar to extracellular fluid.

Disorders of the labyrinthine fluids can lead to various vestibular and hearing dysfunctions, such as Meniere's disease, which is characterized by endolymphatic hydrops or excessive accumulation of endolymph within the inner ear.

'Scala tympani' är en anatomisk term inom öronläkekonsten och refererar till en av de två luftfyllda ledningsvägarna i innerörat. Denna tunnel formas mellan den yttre hörselgången och cochlea (snäckan) och är fylld med vätska istället för luft. Scala tympani löper parallellt med den andra ledningsvägen, scala vestibuli, och de två tunneln innesluts av en tredje tunnelliknande struktur, scala media, som är fylld med endolymfa.

Scala tympani och scala vestibuli kommunicerar med varandra via en öppning i cochleans bas, kallad helicotrema. Dessa två skalas innehåller också hårceller som är känsliga för ljudvibrationer och hjälper till att överföra ljudsignaler till det auditiva systemet.

Det är värt att notera att korrekt användning av medicinska termer, inklusive 'Scala tympani', bör ske i en professionell medicinsk kontext och understöds av relevant kunskap och förståelse av den relaterade anatomi och fysiologi.

'Labyrintvätska' refererar till endolymfan, ett fluid som fyller ut membranlabyrinten i innerörat hos däggdjur. Membranlabyrinten innehåller både cochlea (hörselorganet) och vestibularsystemet (som hjälper till att kontrollera balansen). Endolymfan består av två olika fluider: perilymfa och endolymfa. Perilymfan är en tunn vätska som finns i cochleas tunnel, medan endolymfan är en tjockare vätska som finns i de omgivande membranen. Dessa fluider hjälper till att överföra ljudvibrationer och kroppsrörelser till nervimpulser som sedan tolkas av hjärnan.

'Runda fönstret, öra' är ett benämnande inom anatomin och refererar till ett öppet område i tinningbenet (os temporale) som leder till den innersta hörselgången och kochleavinkeln. Genom det runda fönstret kan vibrationer från ljudvågor nå in i innerörat och stimulera hörselorganet, vilket möjliggör vår förmåga att uppfatta ljud. Det runda fönstret är en del av vår komplexa hörselapparat och har stor betydelse för vår förmåga att höra.

Ménière's disease är ett inneröra sjukdomstillstånd som kännetecknas av att ha episoder av yttre hörselnedsättning, tinnitus (ljud i örat), fullkomlig eller nästan fullständig ensidig hörselnedsättning och illamående eller yrsel. Symptomen orsakas av en ökad mängd endolymf fluid i innerörat, vilket kan vara relaterat till abnormaliteterna i salt- och vattenhomöstasen inne i innerörat. Detta leder till att hörselorganet (cochlea) och balansorganet (vestibularapparaten) blir komprimerade, vilket orsakar de symptomen som är karakteristiska för Ménière's disease. Sjukdomen kan vara mycket funktionsnedsättande på grund av dess störande effekter på hörsel och balans.

'Scala vestibuli' er en del av innerøret hos mennesker og andre pattedyr. Det er en af de tre tuber som tilsammen utgjør cochlea, som igen er en del av det intern vestibulære systemet. Scala vestibuli starter i øreganglens ovale vindu (vestibularis) og går oppover til at den møter 'scala tympani' i cochleas øvre ende, kalt helicotrema.

Scala vestibuli inneholder endolymfe, en type væske, og er omgitt av perilymfe i de ydre lagene. Det er ikke direkte forbundet med det ytre øre eller det ydre øresystemet, men er en del av det indre øre som står i forbindelse med balance- og hørelsesorganene.

I allianse med scala tympani og ductus reuniones dannes cochleaen til en spiralformet struktur som hjulper på å omforme lydbølger til nerveimpulser, som så kan fortolkes av hjernen.

Medicinskt sett betyder "trumhinna" (latin: membrana tympani) den tunnare membranen eller skivan som skiljer yttre och mittersta örat. Det är en viktig del av hörselsystemet eftersom ljudvågor fångas upp av detta membran och omvandlas till mekaniska vibrationer, vilka sedan tolkas som ljud i innersta örat. Trumhinnan är cirka 55-90 millionedelar (µm) tjock och har en diameter på ungefär 10 millimeter hos vuxna.

Endolymphatic hydrops är ett tillstånd där det fluida kompartmentet i inneröra cochlea och säckar fylls med ökat endolymft fluid. Detta orsakas vanligtvis av en störning i produktionen eller resorberingen av endolymft, vilket leder till en ökad volym och tryck inne i kompartmentet.

Tillståndet är ofta associerat med Menières sjukdom, som kännetecknas av återkommande attacker av hörselnedsättning, tinnitus (ljud i örat), fullhet i öronen och svår yrsel. Endolymfatisk hydrops kan också förekomma som en komplikation till annan inneröra sjukdom eller skada, såsom labyrintitis, trauma eller efter operationer inom innerörat.

I allvarliga fall av endolymfatisk hydrops kan det leda till permanent hörselnedsättning och balansstörningar om inte behandling ges i tid. Behandlingen kan bestå av diuretika, låg salt diet, antiinflammatoriska läkemedel eller i vissa fall kirurgi för att avlasta ökat tryck inne i inneröra kompartmentet.

The cochlea is the snail-shaped structure in the inner ear that is responsible for converting sound waves into electrical signals that can be interpreted by the brain. It is a key component of the auditory system and is made up of three fluid-filled channels: the scala vestibuli, the scala tympani, and the cochlear duct (also known as the scala media).

The cochlea is lined with hair cells, which are specialized sensory cells that convert sound waves into neural signals. When sound waves reach the inner ear, they cause the fluid in the cochlea to move, which in turn causes the hair cells to bend and release neurotransmitters. These neurotransmitters then stimulate the auditory nerve, which carries the electrical signals to the brain.

Damage to the hair cells or other structures in the cochlea can lead to hearing loss, making the cochlea a common site of injury or disease in conditions that affect hearing.

Jag antar att du söker en medicinsk definition av begreppet "stygbygel". Det finns dock inga etablerade medicinska eller vetenskapliga definitioner av just detta begrepp. Ordet "styg" är inte heller ett erkänt medicinskt eller vetenskapligt terminologi.

Det kan vara möjligt att du har förväxlat det med en annan term, så vänligen kontrollera och ge mig mer kontext om du behöver ytterligare hjälp.

"Hårcellers receptorpotentialer" refererar till de elektriska signaler som genereras i hårcellerna i inneröra (cochlea) när de utsätts för ljudvibrationer. Hårcellerna är känsliga celler med smala, stereocilia (hår) på toppen som deformerar när de utsätts för vibrationer orsakade av ljud. Denna deformation öppnar eller stänger mekaniska kanaler i cellmembranet, vilket leder till en inflöde av positivt laddade joner (kalium och calcium) in i cellen. Detta inducerar en förändring av membranpotentialen, det vill säga en hyperpolarisering eller depolarisering, beroende på riktningen och storleken på deformationsimpulsen. Denna potentialförändring kallas receptorpotentialen och är direkt relaterad till ljudets frekvens och intensitet. Receptorpotentialerna konverteras sedan till nervimpulser i den affilierade ganglioncellen, vilka transporteras till hjärnan för bearbetning och tolkning av ljudet.

Inreörat (eller inre organen) är en term inom anatomi och medicin som refererar till de organ som ligger innanför kroppens håligheter, till skillnad från yttre organ som huden och det yttre skelettet. Inreörat inkluderar bland annat hjärtat, lungorna, levern, bukspottkörteln, njurarna, urinblåsan, könsorganen och tarmarna. Dessa organ utför viktiga funktioner som att hjälpa till med näringsupptag, andning, nedbrytning av ämnen, hormonproduktion och avfallsborttransport.

"Labyrinth diseases" refer to a group of disorders that affect the inner ear, specifically the labyrinth or vestibular system, which is responsible for maintaining balance and spatial orientation. These conditions can cause symptoms such as vertigo, dizziness, imbalance, and hearing loss. Examples of labyrinth diseases include:

1. Benign Paroxysmal Positional Vertigo (BPPV): A condition characterized by the presence of otoconia (calcium carbonate crystals) in the semicircular canals of the inner ear, causing brief episodes of vertigo triggered by changes in head position.
2. Meniere's disease: An inner ear disorder that causes episodes of vertigo, tinnitus (ringing in the ears), hearing loss, and a feeling of fullness in the affected ear.
3. Labyrinthitis: Inflammation of the inner ear caused by a viral or bacterial infection, resulting in symptoms such as vertigo, dizziness, nausea, and hearing loss.
4. Vestibular neuronitis: A condition characterized by inflammation of the vestibular nerve, causing severe vertigo, nausea, and imbalance without hearing loss.
5. Superior canal dehiscence syndrome: A rare inner ear disorder caused by a thinning or absence of the bone overlying the superior semicircular canal, leading to symptoms such as vertigo, sound- or pressure-induced dizziness, and conductive hearing loss.
6. Perilymph fistula: An abnormal connection between the inner ear and middle ear, allowing perilymph (fluid inside the inner ear) to leak into the middle ear, causing symptoms such as vertigo, unsteadiness, and hearing loss.
7. Ototoxicity: Damage to the inner ear caused by certain medications or chemicals, resulting in hearing loss, tinnitus, and balance problems.

Stapeskirurgi är en typ av öronkirurgi där den del av mellanörat som kallas stapediusbenet (ett av de tre benen i hörselorganet) ersätts med ett konstgjort material, ofta en liten prostetisk skruv. Detta görs vanligtvis för att korrigera en hörselfunktionsnedsättning orsakad av en sjukdom som kallas otoskleros, där stapediusbenet blir fastväxt i det omgivande benet i innerörat och hindrar ljudvågor från att passera korrekt genom hörselorganet.

Cilj med stapeskirurgi är att förbättra patientens hörsel och minska graden av hörselfunktionsnedsättning. Operationen utförs vanligtvis under lokalbedövning eller narkos och tar ungefär en timme att genomföra. Efter operationen kan det vara nödvändigt med viss rehabilitering och kontroll av operationsresultatet.

En medicinsk definiering av "fistel" är:

En abnorm tunnelbildande förbindelse mellan två organ, vävnader eller hålrum i kroppen. Den kan uppstå som en komplikation till en infektion, sjukdom, skada eller operation. Fistlar kan vara olika storlekar och förekomma på olika ställen i kroppen. De kan orsaka symtom som smärta, utflöde av vätska eller feber beroende på var de är lokaliserade och hur allvarlig de är. Behandlingen beror på typen, storleken och platsen för fisteln.

I assume you are asking for a medical definition of "Marsvin," which is the Danish word for "sea lion". In the medical field, there isn't a specific condition or concept associated with the term "sea lion." However, if you meant to ask about a different term, please provide clarification, and I will be happy to help.

If you are interested in learning more about sea lions themselves, they are a type of marine mammal that belongs to the Otariidae family, also known as eared seals. They have external ears, long front flippers, and can walk on all fours. Sea lions are found in both the Northern and Southern Hemispheres, primarily in cold coastal waters. They are social animals, living in large colonies and are known for their intelligence and agility in water.

Trumhinneperforation (Septumperforation) refererer til et hul eller en gennembrud i den muskuløse væg, der adskiller venstre og højre ventrikler i hjertet, kaldet septum interventriculare. Dette kan skyldes forskellige patologiske tilstande, såsom infektioner, sygdomme eller traumer. Trumhinneperforation kan føre til en livstruende situation, da det kan resultere i blodet fra den ene ventrikel at løbe ind i den anden, hvilket kan forstyrre hjertets pumpning og blodcirkulation. Behandlingen af trumhinneperforation kan omfatte kirurgisk reparation eller implantation af et proteseproteses.

Amikacin är ett antibiotikum som tillhör aminoglykosidgruppen. Det används vanligen för behandling av allvarliga infektioner orsakade av gramnegativa bakterier, såsom Pseudomonas aeruginosa och Enterobacteriaceae. Amikacin fungerar genom att hämma protein syntesen i bakterierna.

Läkemedlet ges vanligen som injektion eller infusion och används ofta när andra antibiotika har visat sig vara verkningslösa. Som med alla aminoglykosider kan Amikacin orsaka skada på njurar och hörsel, särskilt vid långvarig användning eller höga doser. Därför bör patientens njur- och hörselfunktion övervakas regelbundet under behandlingen.

Elektrisk retningspotential (ERP) audiometri är en medicinsk term som refererar till en typ av objektiv hörseltest som mäter den elektriska signalen i nervcellerna i innerörat och hörnerven. Denna testmetod används ofta för att utvärdera hörseln hos spädbarn, barn med kommunikationssvårigheter eller personer som har svårt att kooperera under traditionella audiometriska tester.

ERP-audiometri mäter den elektriska potentialen i hörselsystemet när det aktiveras av ljud. Testet registrerar de små elektriska signalerna som genereras när ljudet når innerörat och stimulerar hörselcellerna, vilket ger information om hur väl hörseln fungerar i olika frekvensområden.

I en ERP-test upprepas korta ljudpulser med olika frekvenser och volymer för att stimulera nervcellerna i innerörat. Elektroder placeras på skallen för att registrera de elektriska signalerna som genereras av hörselsystemet. Genom att analysera dessa signaler kan läkare eller audiologer bedöma hur väl patienten kan höra olika frekvenser och ljudnivåer.

ERP-audiometri är en viktig diagnosmetod inom audiologin, särskilt för barn som inte kan genomföra traditionella hörseltester. Den kan hjälpa till att upptäcka hörselskador och andra hörselrelaterade problem så tidigt som möjligt, vilket är viktigt för att garantera en tidig behandling och rehabilitering.

Kanamycin är ett aminoglykosidantibiotikum som används för att behandla allvarliga infektioner orsakade av gramnegativa och grampositiva bakterier. Det fungerar genom att störa proteinsyntesen hos bakterierna, vilket leder till deras död. Kanamycin är vanligen reserverat för behandling av infektioner som inte svarar på andra typer av antibiotika på grund av riskerna för biverkningar och utvecklingen av resistens.

Hörselskada är skada på inner ORT sensoriska hårsensceller i cochlea (inre öron) som orsakar permanent nedsatt hörsel. Det kan vara orsakat av exponering för höga ljudnivåer, åldrande, infektion, olyckor eller vissa läkemedel. Skadan kan variera från mild till allvarlig och kan påverka ens förmåga att uppfatta tal och andra ljud klart. I allvarliga fall kan det leda till dövhet.

Kokleaakvedukt, även känd som ductus cochlearis, är en tunnelformad passage i innerörat som förbinder den membranösa labyrinten med endolymfan. Den hjälper till att reglera trycket och dränera vätskor inom innerörat.