Peripartum Period
Parturient pares
Barnsängssjukdomar
Graviditet
Graviditetskomplikationer, hjärta-kärl
Kardiomyopatier
Värksvaghet
Placenta previa
Kvarhållen moderkaka
Barnsängsinfektioner
Postpartumblödning
Den peripartuma perioden definieras vanligtvis som den tidsperiod som sträcker sig från slutet av graviditeten (ungefär 20:e veckan) till sex veckor efter förlossningen. Denna tid är viktig att betrakta när det gäller en kvinnas hälsa, eftersom många fysiska och hormonella förändringar sker under denna period. Under den peripartuma perioden kan även vissa medicinska komplikationer uppstå, såsom blodproppar, infektioner och psykiska problem som postpartumdepression. Det är viktigt att en kvinna får rätt medicinsk vård och stöd under den peripartuma perioden för att säkerställa en frisk och kompliceringsfri graviditet, förlossning och återhämtning.
'Parturient pares' är ett medicinskt begrepp som refererar till en mild svaghet eller trötthet i musklerna i bäckenbotten hos en gravid kvinna under den sena phaseen av sin graviditet eller under förlossningen. Detta kan orsakas av trycket från det växande fostret och amnionfluiden på de perifera nerverna som kontrollerar musklerna i bäckenbotten. Parturient pares kan leda till symptom som inkluderar svårigheter att gå, urinläckage eller fekalincontinens. I allmänhet förbättras parturient pares spontant efter förlossningen, men i vissa fall kan behandling vara nödvändig.
Postpartum period, även känt som den efterfödsela perioden, är den tidsperioden direkt efter en kvinnas graviditet och förlossning. Denna period varar vanligtvis i sex veckor, men kan variera från kvinna till kvinna. Under postpartumperioden genomgår kvinnans kropp en rad fysiska och emotionella förändringar medan den återgår till ett icke-gravidt tillstånd.
Under denna tid kan kvinnan uppleva diverse symptom som blödningsflöde, smärtor i underlivet, svullnad, trötthet, humörsvängningar och bröstvadersvulstningar. Det är också en viktig tid för modern att etablera ett starkt band med sitt nyfödda barn och lära sig om dess behov.
Det är viktigt att kvinnor får tillgång till professionell vård under postpartumperioden, så att de kan få stöd och råd kring vård av sig själva och sitt nyfödda barn. Detta inkluderar regelbundna kontroller hos läkare eller barnmorska för att övervaka både moderns och barnets hälsotillstånd, samt information om preventiva åtgärder som kan vidtas för att förebygga komplikationer under den postpartumperioden.
"Childbed fever" eller "barnsängssjukdomar" är en äldre benämning på infektionssjukdomar som kan uppstå efter förlossning, missfall eller abort. De flesta barnsängssjukdomarna orsakas av bakterien Streptococcus pyogenes, men andra bakterier och åkommor kan också ingå i definitionen.
Idag använder vi inte längre begreppet "barnsängssjukdomar" som en medicinsk diagnos, eftersom det är för allmänt och inkluderar för många olika typer av infektioner. I stället beskriver läkare och sjukvårdspersonal varaktighet, art och plats på kroppen där en infektion har uppstått. Exempel på diagnoser som kan relateras till de tidigare barnsängssjukdomarna inkluderar endometrit (infektion i livmoderslemhinnan), parametrit (infektion i bindeväv och muskler kring livmodern) och salpingit (infektion i äggledare).
"Graviditet" är ett medicinskt begrepp som refererar till den period då en befruktad äggcell har implanterats i livmodern och utvecklas till ett foster. Denna process innebär att en kvinnas kropp genomgår en rad fysiologiska förändringar för att underhålla fostrets tillväxt och utveckling. Graviditeten räknas vanligtvis från den dag då den sista menstruationen började, och varar i ungefär 40 veckor, delad in i tre trimestrar.
Graviditetskomplikationer med hänsynd till hjärta och kärl (kardiovaskulära komplikationer under graviditet) är en bred kategori av medicinska tillstånd som kan uppstå under eller strax efter graviditeten och påverkar moderkakan, livmodern, fosterhinnan eller fostret. Dessa komplikationer kan vara allvarliga och potentiellt livshotande för både modern och barnet.
Exempel på kardiovaskulära komplikationer under graviditet inkluderar:
1. Preeklampsi/eclampsi: Detta är en allvarlig sjukdom som kan uppstå under graviditeten och karaktäriseras av högt blodtryck, protein i urinen och ödem (svullnad). I vissa fall kan det leda till allvarliga komplikationer såsom skador på levern, njurarna och hjärnan.
2. Kardiomyopati: Detta är en sjukdom som orsakar svaghet i hjärtmuskulaturen och kan leda till att hjärtat inte pumpar blod effektivt. Graviditetskardiomyopati är en sällsynt komplikation under graviditeten, men den kan vara livshotande om den inte behandlas korrekt.
3. Arterioskleros: Detta är en sjukdom som orsakar härdning av artärväggarna och kan leda till allvarliga komplikationer under graviditeten, såsom högt blodtryck, preeklampsi/eclampsi och stroke.
4. Venös tromboembolism (VTE): Detta är en sjukdom som orsakar blodpropp i djupa vener eller lungorna och kan vara livshotande under graviditeten, särskilt under de senare stadierna av graviditeten.
5. Förhöjd blodtryck: Detta är en vanlig komplikation under graviditeten och kan leda till allvarliga komplikationer såsom preeklampsi/eclampsi, skador på levern och njurarna samt förtidig födsel.
6. För tidig födsel: Detta är en vanlig komplikation under graviditeten och kan leda till allvarliga komplikationer såsom lungunderutveckling, låg vikt vid födseln och dödlighet hos barnet.
7. Diabetes mellitus: Detta är en vanlig komplikation under graviditeten och kan leda till allvarliga komplikationer såsom högt blodsocker, förtidig födsel, skador på levern och njurarna samt dödlighet hos barnet.
8. Infektion: Detta är en vanlig komplikation under graviditeten och kan leda till allvarliga komplikationer såsom förtidig födsel, skador på levern och njurarna samt dödlighet hos barnet.
Kardiomyopati er en betegnelse for sygdomme der primært påvirker hjertets muskulatur (miokard) og kan føre til forringet hjertefunktion. Det kan skyldes genetiske, infektionsrelaterede eller andre skader på hjertets muskelceller.
Der findes flere typer kardiomyopati, herunder:
1. Dilatative kardiomyopati (DCM): Her er hjertet forstørret og pumpfunktionen nedsat, så det ikke kan pumpe blod effektivt rundt i kroppen. DCM kan være genetisk betinget eller opstå sekundært til andre sygdomme eller livsstilsfaktorer.
2. Hypertrofiske kardiomyopati (HCM): Ved denne type er hjertets muskelvæv forstærket, hvilket gør det sværere at fylde og pumpe blodet korrekt. HCM kan være genetisk betinget eller opstå i forbindelse med andre sygdomme.
3. Restriktive kardiomyopati (RCM): Ved denne type er hjertets muskelvæv stivnet, hvilket gør det sværere at udvide sig og fylde sig med blod. RCM kan være genetisk betinget eller opstå i forbindelse med andre sygdomme.
4. Arvelige kardiomyopatier: Nogle typer kardiomyopati skyldes arvemæssigt overførte genetiske mutationer, herunder DCM, HCM og RCM. Disse former for kardiomyopati kan have forskellige mønstre af arvelighed og forekomst.
5. Infektionsrelaterede kardiomyopatier: Nogle infektioner, såsom virusinfektioner, kan føre til kardiomyopati. I disse tilfælde er hjertet direkte påvirket af infektionen og kan resultere i en midlertidig eller permanent skade på hjertets muskelvæv.
Kardiomyopatier kan have forskellige symptomer, herunder træthed, åndenød, svimmelhed, hjertebanken og vandophold. Diagnosen af kardiomyopati stilles oftest ved hjælp af en kombination af fysiske undersøgelser, blodprøver, elektrokardiogram (EKG), echokardiografi og magnetisk resonans (MRI). Behandlingen af kardiomyopati kan omfatte medicinsk behandling, livsstilsændringer, operation eller transplantation.
Medicinskt sett definieras “verksvaghet” som en subjektiv känsla av svaghet eller utmattning i samband med fysisk aktivitet, ofta i form av trötthet och lättadömdhet. Det kan vara relaterat till olika medicinska tillstånd, såsom hjärt-kärlsjukdomar, lungsjukdomar, neurologiska sjukdomar, endokrina störningar eller cancer. I vissa fall kan verksvaghet också vara en biverkan av vissa läkemedel. Det är viktigt att undersöka orsaken till verksvaghet för att kunna behandla underliggande sjukdom eller tillstånd.
Placenta previa är ett medicinskt tillstånd under graviditet där moderkakan (placenta) delvis eller helt täcker livmoderhalsen (cervix). Detta kan orsaka blödningar under graviditeten och kan öka risken för fosterförlust. Placenta previa kan vara av olika grader, från marginal (delvis täckande) till central (helt täckande), och kan behandlas med vila, mediciner eller i vissa fall kirurgi.
"Kvarhållen moderkaka" (engelska: "Retained placenta") är ett medicinskt tillstånd där en del eller hela moderkakan inte separerar och utsöndras från livmodern efter förlossningen. Normalt separerar moderkakan sig spontant inom 30 minuter efter att barnet har fötts, och den utgör sedan ett potentialt farligt infektionsfokus om den kvarhålls.
En kvarhållen moderkaka kan orsaka blödningar, infektioner och skador på livmodern om den inte tas bort så snart som möjligt. Behandlingen innebär ofta manuell extraktion under narkos eller medicinsk behandling med oxytocin och/eller prostaglandiner för att stimulera livmodersammandragningar och frigöra moderkakan. I vissa fall kan kirurgisk behandling vara nödvändig, till exempel vid en cesarean-section.
En barnsängsinfektion (Latin: "puerperal fever" eller "puerperalis infectio") är en infektion som uppstår i underlivet efter förlossning eller abort. Den kan orsakas av olika bakterier, till exempel stafylokocker, streptokocker eller Escherichia coli (E. coli). Symptomen på en barnsängsinfektion kan inkludera feber, smärta i underlivet, illamående och/eller kräkningar, trötthet och obehaglig vaginal utflöde med stinkande lukt.
Barnsängsinfektioner är sällsynta i industrialiserade länder tack vare bättre hygien och antiseptiska metoder under förlossning, men de kan fortfarande förekomma och behandlas vanligen med antibiotika. I länder där tillgången till sjukvård är begränsad eller undermålig är risken för barnsängsinfektioner högre.
Postpartumblödning är den vaginale blöding som förekommer efter förlossningen och varar vanligen i upp till sex veckor. Den beror på att moderkakan och placentan har avskiljts från livmodern under förlossningen, vilket leder till att det bildas sår i livmoderväggen som läker sig under denna tid.
Under postpartumblödningens gång kan blödningsmängden variera och det är vanligt med en kraftigare blödning under de första dagarna efter förlossningen. Blodet kan också innehålla rester av moderkaka, fett och slagserier (cellrester från livmodern).
Det är viktigt att ställa sig i kontakt med en läkare eller barnmorska om blödningsmängden ökar kraftigt, innehåller klumpar eller om det förekommer andra ovanliga symtom som feber, illamående eller stark smärta. Dessa kan vara tecken på komplikationer såsom infektion eller blödning i livmodern.