'Photobacterium' är ett släkte av gramnegativa, fakultativt anaeroba bakterier som tillhör familjen Vibrionaceae. De flesta arterna av Photobacterium är bioluminescenta och förekommer naturligt i marina miljöer, där de lever symbiotiskt med djur som lever på havsbottnen. Exempel på kända arter inom släktet Photobacterium är P. leiognathi, P. mandapamensis och P. phosphoreum. Dessa bakterier producerar ljus genom en biokemisk reaktion som involverar ett enzym som kallas luciferas och ett substrat som kallas luciferin. Photobacterium-bakterier kan också orsaka sjukdomar hos människor, framför allt hos immunosupprimerade individer, och kan leda till infektioner såsom sepsis, meningit och endokardit.
Vibrionaceae är en familj av gramnegativa, aeroba eller anaeroba, strikt roterande och ofta kapselbildande stavbakterier. De flesta arterna är encelliga och mobila med en eller flera polära flageller som ger dem en snabb, dartformad rörelse. Vibrionaceae-bakterier återfinns vanligtvis i vattenmiljöer, inklusive sötvatten, bräckt vatten och marina ekosystem, samt kan förekomma hos vissa djurarter som del av deras normala mikroflora. Några kända patogena arter inom familjen är Vibrio cholerae, orsak till kolera hos människor, och Vibrio vulnificus, som kan orsaka allvarliga infektioner i immunförsvagna individer.
Avgivande av synligt ljus när exciterade elektroner faller från en högre energinivå till en lägre och därvid förlorar energi i form av fotoner. Detta ljus kallas ofta kallt ljus, då det inte uppkommer till följd av upphettning, som vid incandescens. Luminiscens utnyttjas i många praktiska tillämpningar.
'Vibrio' är ett släkte av gramnegativa, spiralformade eller stavformade bakterier som naturligt förekommer i vattenmiljöer, särskilt i kustnära och estuarina ekosystem med brackvatten. Många arter av Vibrio är kända för att orsaka sjukdomar hos människor, framför allt Vibrio vulnificus och Vibrio cholerae, som kan leda till allvarliga infektioner som till exempel matförgiftning eller sårinfektioner. Vibrio-bakterier är ofta förenade med vattenlevande djur, såsom skaldjur och fiskar, och smitta hos människor kan inträffa genom att äta rå eller underkokt skaldjurs kött eller genom öppna sår som utsätts för infekterad vatten.
"Hydrostatiskt tryck" är det tryck som utövas på en given punkt i en fluid (gas eller vätska) som är i vila, och orsakas av fluidens egen vikt ovanför den punkten. Det kan matematisk beskrivas som produkten av fluidens densitet, gravitationsacceleration och höjden av fluiden ovanför punkten.
Ett släkte stavformade, ovala eller bönformade bakterier som lever i jord och sötvatten. De har polära bihang och förökar sig genom knoppning via bihangen. Organismerna är aeroba och växer best i närvaro av enkla kolföreningar.
Sjukdomar hos fiskar, såväl benfiskar som broskfiskar, i sötvatten, havsvatten, akvarier eller fiskodlingar.
Fiskar tillhörande familjen Serranidae (ordningen Perciformes) med 449 arter. De flesta lever i tempererade eller tropiska havsområden. Havsabborrarna är hermafroditer; oftast honor som yngre, hanar s om äldre.
Metoder för utnyttjande av ljus i form av fysisk luminescens avgiven av ljusalstrande proteiner och andra ljusalstrande ämnen.
'Saltvatten' är en medicinsk term som refererar till vatten med en högre koncentration av salt än vad som finns i vanligt dricksvatten, vilket normalt är mellan 0,5 och 3,5%. Detta är oftast ett ökat innehåll av natriumklorid (NaCl), men kan också innefatta andra slag av salter. Saltvatten kan användas terapeutiskt för att behandla vissa medicinska tillstånd, såsom hudinflammationer och mag-tarmsjukdomar.
En grupp växelvarma, vattenlevande ryggradsdjur med gälar, fenor, skelett av brosk eller ben, och avlånga kroppar, täckta med fjäll.
Infektioner orsakade av bakterier som färgas rosa (negativ färgning) vid gramfärgning.
16S RNA er en typ av ribosomalt RNA (rRNA) som finnes i prokaryote ribosomer og har en viktig rolle i translasjonen av genetisk informasjon til proteinsyntese. 16S rRNA-molekylen er en del av den lille ribosomale subuniten og inneholder konserverte sekvensregioner som kan brukes til identifisering og klassifisering av forskjellige arter av bakterier og archaea.
Sialyltransferaser är en typ av enzym som katalyserar transferensen av sialic acid (N-acetylneuraminic acid) till kolhydratkedjor på glykoproteiner och glykolipider, vilket förändrar deras egenskaper och funktioner.
Deoxiribonukleinsyra (arvsmassa) hos bakterier.
Ytaktivt, bakteriedödande desinfektionsmedel bestående av en katjonisk, kvartär ammoniumförening. Det används i läkemedel, deodoranter, munvatten osv., samt som konserveringsmedel. Medlet är giftigt v id förtäring.
Gener i såväl prokaryoter som eukaryoter som transkriberas till det RNA som inlemmas i ribosomer. Prokaryota rRNA-gener finns i operoner spridda över genomet, medan eukaryota rRNA-gener är transkriptionsenheter av anhopningar av flera cistroner.
Organ och anatomiska strukturer hos ryggradsdjur, andra än människan, och hos ryggradslösa djur.
En flerstegsprocess som omfattar DNA-kloning, mappning, subkloning, sekvensering och analys av data.

'Photobacterium' är ett släkte av gramnegativa, aeroba eller fakultativt anaeroba, stavformade bakterier som tillhör familjen Vibrionaceae. Dessa bakterier är vanligen bioluminescenta och förekommer naturligt i marina miljöer, där de lever symbiotiskt med djur som lever på havsbottnen. Exempel på kända arter inom släktet 'Photobacterium' är 'Photobacterium phosphoreum' och 'Photobacterium leiognathi'. Dessa bakterier kan orsaka infektioner hos människor, ofta associerade med vattenburna aktiviteter som simning eller fiske.

'Vibrionaceae' är en familj av gramnegativa, aeroba och anaeroba, encelliga eller stavformade bakterier. Många arter inom denna familj är kända för att vara fakultativt anaeroba, vilket betyder att de kan växa i både syrgasrikt och syrefattigt miljöer.

De flesta arterna av Vibrionaceae lever som fria levande organismer i vattenmiljöer, men några arter är kommensaler eller patogener hos djur, inklusive människor. Till exempel orsakar *Vibrio cholerae* kolera, en allvarlig och livshotande infektionssjukdom som kan leda till svår diarré och uttorkning. Andra arter av Vibrionaceae kan orsaka hudinfektioner eller sjukdomar i mag-tarmsystemet hos människor.

Vibrionaceae-bakterier har ofta en flagell, ett slags "svans" som de använder för att röra sig. De kan också producera enzymer och toxiner som hjälper dem att bryta ner och ta i sig näring från sin omgivning.

Luminiscens är ett fysikaliskt fenomen där ett material utsätts för en exciterande händelse, till exempel elektromagnetisk strålning eller mekanisk påverkan, vilket resulterar i att materialet emitterar ljus. Detta sker när elektroner i materialet exciteras till ett högre energitillstånd och sedan sakta återvänder till sitt grundtillstånd, under vilken process de avger energi i form av ljuskvant (fotoner).

I medicinsk kontext kan luminiscens användas inom diagnostiska tekniker som exempelvis positronemissionstomografi (PET) och singel-positronemissionskomputertomografi (SPECT), där radioaktiva isotoper injiceras i patienten och exciteras av kroppens naturliga processer, vilket resulterar i emissionen av positroner som sedan interagerar med materialet i skannern för att producera en bild.

'Vibrio' är ett släkte av gramnegativa, spiral- eller rakformade, fakultativt anaeroba bakterier som normalt förekommer i vattenmiljöer, särskilt i kustnära och marina ekosystem. Många arter av Vibrio är kända för att orsaka sjukdomar hos människor och djur, framför allt Vibrio cholerae, som orsakar koleran, en akut diarréisk sjukdom. Andra patogena arter inkluderar Vibrio vulnificus och Vibrio parahaemolyticus, vilka kan orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen och huden, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar eller vid öppna sår.

Hydrostatiskt tryck är det tryck som utövas på en fluid (gas eller vätska) av den fluids eget tyngdskikt ovanför en given punkt. Det beror på fluidens densitet, gravitationskonstanten och höjden av fluidpelaren ovanför punkten. I vatten vid standardgravitation är 1 atmosfär (atm) lika med ungefär 10 meter vattendjup.

Hyphomicrobium är ett släkte av aeroba, strikt filamentösa bakterier som tillhör familjen Hyphomicrobiaceae. Dessa bakterier är kända för sin förmåga att utföra olika typer av metabolism, inklusive några former av den anaeroba respirationen och fotosyntesen. De flesta arterna av Hyphomicrobium lever som sapprofyter i vattenmiljöer och bryter ned organiska ämnen som cellulosa och klorofyll. Släktet karaktäriseras av sin unika livscykel, där en endosporbildande cell (hifa) växer ut från en vegetativ cell och bildar en akinet (en speciell typ av spor), vilken kan överleva under dåliga levnadsförhållanden.

Fisksjukdomar är en samlingsbeteckning för olika sorters sjukdomar som kan drabba fiskar. Det kan handla om infektionssjukdomar orsakade av bakterier, virus eller parasiter, men även om icke-infektiösa tillstånd såsom näringsläckage, miljöförgiftning och genetiska avvikelser.

Exempel på vanliga fisksjukdomar orsakade av bakterier innefattar furunkulos, motbuxte och vårtkoppor hos lax, medan exempel på virussjukdomar är karpherpes och SVC-syndrom (Spring Viraemia of Carp) hos karpfiskar. Parasitiska fisksjukdomar kan orsakas av encelliga parasiter såsom protozoer eller flercelliga parasiter som exempelvis roundworms och tapeworms.

Fisksjukdomar kan ha en negativ påverkan på fiskpopulationer, både vilt levande och i akvakultur, samt orsaka ekonomiska skador inom fiske- och akvakulturindustrin. Det är därför viktigt att förebygga och kontrollera spridningen av fisksjukdomar genom god hygien, vaccinationer och andra preventiva åtgärder.

I medical terms, 'Havsabborre' refererar till fiskarten *Pollachius virens*, även känd som pollack eller lyresail. Den är en matfisk som tillhör ordningen torskartade fiskar och familjen lakefiskar. Havsabborren lever i norra Atlanten och kan bli upp till 120 cm lång och väga uppemot 23 kg. Den är en populär matfisk och används ofta i olika maträtter, som exempelvis friterad havsabborre eller grillad havsabborre.

Luminiscens är ett fenomen där ett material utsätts för en exciterande händelse, till exempel elektromagnetisk strålning eller kemisk reaktion, vilket resulterar i att elektroner i materialet exciteras till ett högre energitillstånd. När dessa exciterade elektroner sedan relaxerar tillbaka till sitt grundtillstånd avges det ljus, och detta kallas just luminiscens.

Mätning av luminiscens är en teknik som används för att mäta denna ljusemission. Det kan ske på olika sätt beroende på vilket slags luminiscens som ska mätas och under vilka betingelser. I allmänhet innebär det dock att man exponerar ett luminiscensaktivt material för en exciterande strålning under en viss tidsperiod, varefter man mäter den intensitet av ljus som avges.

Den exciterande strålningen kan vara ultraviolett (UV) eller visuell (blått/violett) ljus, beroende på vilket slags luminiscens man vill studera. Exempel på olika typer av luminiscens som kan mätas innefattar fluorescens och fosforescens.

Fluorescens är en form av luminiscens där materialet snabbt (inom nanosekunder) relaxerar tillbaka till sitt grundtillstånd efter att ha exciterats, medan fosforescens är en form av luminiscens där relaxationen sker mycket långsammare (sekunder, minuter eller till och med timmar).

Mätning av luminiscens används inom många olika områden, till exempel inom kemi för att studera kemiska reaktioner, inom fysik för att undersöka materialegenskaper och inom biologi för att studera cellulära processer.

Medicinskt sett betyder "saltvatten" oftast vatten som har en högre salthalt än vanligt dricksvatten. Detta innebär att saltvatten innehåller mer än 0,5% dissocierade salter, vilket motsvarar ungefär 5 000 milligram/liter (mg/L) eller 5 gram per liter (g/L).

Saltvatten förekommer naturligt i hav och oceaner, där salthalten kan variera beroende på flera faktorer som nederbörd, utflöde av floder och avdunstning. Genomsnittlig salthalt i haven är omkring 3,5%, men det kan variera mellan cirka 3-4%.

Saltvatten har också medicinska tillämpningar, framför allt inom balneoterapi (havsvattsbehandling) och hyperton saltbad. Dessa behandlingsmetoder använder sig av högre koncentrationer än det naturliga havsvattnet för att behandla olika sjukdomar och skador, såsom hudåkommor, muskuloskeletala problem och värkar.

I medically context, the term "Fish" används sällan. Men i en bredare biologisk kontext kan det referera till en grupp av kroftjälskande djur som lever i vatten och som har fenor för att simma istället för ben. De flesta fiskar har en ryggfena, en analfena och bukfenor, även om vissa undantag finns. Fiskar är eukaryota, heterotrofa organismer som andas med gälar och har ett hjärta med två kamrar. De lägger ofta ägg, men några levande föder sina ungar istället.

Det är värt att notera att vissa fiskar kan vara giftiga eller orsaka allergiska reaktioner hos människor om de konsumeras eller kommer i kontakt med huden. Dessutom finns det vissa parasiter och bakterier som kan överföras från fisk till människa, så det är viktigt att hantera och laga fisk korrekt för att undvika sjukdomar.

En bakteriell infektion, gramnegativ, är en infektion orsakad av grampositiva bakterier. Gramnegativa bakterier är en grupp av bakterier som inte tar upp färg vid ett speciellt färgningssteg, känt som Gram-färgning. Detta skiljer dem från grampositiva bakterier, som har en cellvägg som innehåller peptidoglykan och tar upp färgen vid Gram-färgningen.

Gramnegativa bakterier inkluderar många olika arter, däribland Escherichia coli (E. coli), Pseudomonas aeruginosa, Klebsiella pneumoniae och Salmonella enterica. Dessa bakterier kan orsaka en rad olika infektioner, inklusive luftvägsinfektioner, urinvägsinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och mag-tarminfektioner. Symptomen på en gramnegativ bakterieinfektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är infekterad, men kan inkludera feber, trötthet, muskelvärk, hosta, andningssvårigheter och smärta i urinen.

Behandlingen av en gramnegativ bakterieinfektion består vanligen av antibiotika. Det är viktigt att snabbt identifiera vilken art av bakterie som orsakar infektionen, för att kunna välja rätt typ av antibiotika. Många gramnegativa bakterier har dock blivit resistenta mot vanliga antibiotika, så det kan vara svårt att behandla en infektion orsakad av en sådan bakterie. I sådana fall kan läkare välja att använda sig av starkare antibiotika eller kombinationer av olika typer av antibiotika för att bekämpa infektionen.

RNA (Ribonucleic acid) er ein type nucleinsyre som er nøysomt involvert i overføringen av genetisk informasjon fra DNA til ribosomer, der proteiner syntesises. RNA er en lineær polymér av nukleotider med en pentos sugar, ribose, som er knyttet til tre baser: adenin, guanin og uracil.

Ribosomen er organell i ei celle som syntiserer proteiner ved å lese og overføre informasjon fra RNA-molekyler. De består av to deler, en større subunit og en mindre subunit, som tilsammen utgjør en maskin som sammenkobler aminosyrer i den rekke de skal ha for å forme ein protein.

16S rRNA (ribosomalt RNA) er en type RNA-molekylt som finns i ribosomer og er involvert i translasjonen av genetisk informasjon til proteiner. 16S rRNA er ein del av den mindre subuniten i prokaryote ribosomer (bakterier og arkeer). Den har en viktig rolle i identifisering og klassifisering av forskjellige bakterieslag, fordi den inneholder konservierte sekvensregioner som er unike for hvert slag. Disse regionene brukes i metoden kallaet 16S rRNA-sekvensanalyse for å identifisere og klasifisere ukjente bakterier basert på deres genetiske sekvenser.

Sialyltransferaser är en typ av enzym som katalyserar överföringen av sialiska syra (N-acetylneuraminisk acid) till kolhydratkedjor på proteiner och lipider. Dessa enzymer spelar därför en viktig roll i syntesen av glykoproteiner och glykolipider, vilka är involverade i en rad cellulära processer som cellytkompatibilitet, cellsignalering och immunresponser. Sialyltransferaserna kan variera i sin substratspecificitet och därmed påverka den specifika positionen där sialiska syran adderas till kolhydratkedjan.

"Bakterie-DNA" refererer til det genetiske materiale i form av DNA (desoxyribonukleinsyre) som findes i bakterier. DNA består av to stränge av nukleotider som er forbundet til hverandre med basepar som er komplementære, dvs. A-T og G-C. Disse basepara koder for genene som styrer bakteriens funksjoner og egenskaper. Bakterie-DNA kan variere mye mellom forskjellige arter av bakterier og er ein viktig del av molekylærbiologien og -genetikken.

Benztonsyre (IUPAC-navn: phenylmethansyre) er en organisk forbindelse som består av en bensendioxgruppe sammenkoblet med en carboxylsyregruppe. Den er en hvid, krystallinsk fast stoff som er opløselig i vann og har en syrlig smak. Benztonsyre brukes blant annet som en prekursor i syntesen av andre kjemikalier, slik som mediciner og fargemidler.

I medisinsk sammenheng kan benztonsyre være aktivt stoff i behandlingen av infeksjoner foråktnet av anaerobe bakterier, slik som Bacteroides fragilis. Benztonsyrer er også inkludert i noen type lokalbedøvende midler på grunn av deres evne til å penetrere huden og muskulaturen for å blokkere nerveimpulsene.

Dessuteg kan benztonsyre være skadelig hvis den kommer i kontakt med huden eller øyene, og det er viktig å bruke forsiktighet når man hanterer den. Hvis du har spørsmål om bruk av benztonsyre i medisinsk sammenheng, bør du kontakte en læge eller apoteker for råd.

"rRNA-syntese" refererer til produksjonen av ribosomalt RNA (rRNA), som er en type RNA-molekyler som spiller en viktig rolle i danningen og funksjonen av ribosomer, de subcellulære komplekser der proteinsyntese skjer innen cells. rRNA utgjør en vesentlig del av ribosomernes struktur og er involvert i peptidbindingsdannelse under translasjonen av mRNA til protein.

rRNA-syntesen foregår i cellkernens nukleolus, som er et subnukleært område der ribosomale komponenter produseres. I eukaryote celler finnes det tre typer rRNA: 5S rRNA, 5,8S rRNA og 28S/18S rRNA, mens bakterier kun har en type 23S rRNA og en type 16S rRNA.

rRNA-syntesen er en viktig del av cellens vekst og fornøyelse, og størrelsen på nukleolusen kan ofte brukes som en indikator på cellevekst og aktivitet. Anormaliteter i rRNA-syntesen kan også være forbundet med ulike sykdommer, inkludert kraftig kreft og genetiske lidelser.

"Djurens anatomi" refererar till studiet av djurs kroppsstruktur, inklusive deras organ och system. Det inbegriper ofta en detaljerad undersökning av skelett, muskler, hjärta, lungor, lever, njurar, mag-tarmkanalen och reproduktiva system. Anatomin kan variera mycket mellan olika arter, så studiet innefattar ofta jämförelser mellan olika djurgrupper, som ryggradsdjur (vertebrater) och ryggradslösa djur (inverterbrater). Den medicinska anatomin fokuserar särskilt på människans kroppsstruktur.

DNA-sekvensanalys är en metod inom genetiken och bioinformatiken som används för att bestämma den exakta ordningsföljden (sekvensen) av nukleotider (baser) i en DNA-molekyl. Genom att undersöka och jämföra dessa sekvenser kan man få information om individens genetiska make-up, evolutionära härstamning och samband med olika arvsbundna sjukdomar eller andra genetiska egenskaper. DNA-sekvensanalys används också för att identifiera mikroorganismer såsom bakterier och virus genom att jämföra deras genetiska sekvenser med kända exemplar i databaser.

"Study of genetic relationships among marine species of the genera Beneckea and Photobacterium by means of in vitro DNA/DNA ... där den jämfördes med de marina släktena Beneckea och Photobacterium. Där visade John L. Reichelt att bakterien istället hörde ...
6-bisphosphate aldolase as a potential vaccine candidate against Photobacterium damselae subsp. piscicida in Asian sea bass ( ...
Clavelina miniata bakterier Vibrionaceae Photobacterium fischeri/Vibrio fischeri Photobacterium phosphoreum/Vibrio phosphoreum ...
"Study of genetic relationships among marine species of the genera Beneckea and Photobacterium by means of in vitro DNA/DNA ... där den jämfördes med de marina släktena Beneckea och Photobacterium. Där visade John L. Reichelt att bakterien istället hörde ...
De blågröna algerna är bakterier och tillhör klassen (Photobacteria). Den korrekta vetenskapliga benämningen är Cyanobakterier ...
Photobacterium damselae. *Plesiomonas shigelloides. *Proteus mirabilis. *Proteus mirabilis ESBL. *Proteus penneri. *Proteus ...