Plexus choroideus är en del av det centrala nervsystemet (CNS) som producerar cerebrospinalvätska (CSF). Plexus choroideustumörer är ovanliga och kan vara bensindrivna (primära) eller metastatiska. De primära plexus choroideustumörerna delas vanligtvis upp i två typer:

1. Papillärt carcinom: Detta är den vanligaste typen av bensindriven plexus choroideustumör och är en låggradig malign tumör som ofta drabbar barn och unga vuxna. Den har en tendens att infiltrera omgivande strukturer, men metastaserar sällan.
2. Adenocarcinom: Detta är en höggradigt malign tumör som kan uppstå i plexus choroideus eller vara en metastas från en annan plats i kroppen. Den har en tendens att växa snabbt och sprida sig till andra delar av kroppen.

Symptomen på plexus choroideustumörer kan inkludera huvudvärk, yrsel, synnedsättning, minnesförlust, förändrat beteende och hydrocefalus (övertryck i hjärnan). Behandlingen består vanligtvis av kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi. Prognosen varierar beroende på typ, storlek och läge på tumören samt patientens allmänt tillstånd.

'Plexus choroideus' er en del av hjernens vannsystem, som består av et kompleks nettverk av blodkar i de fire ventriklerne (huler) i hjernen. Plexus choroideus dannes av specialisierte cellsitter (ependymale celler) som vokser inn i venntriklene og formes til et tett nettverk av blodkar. Dette nettverket er direkte forbundet med det cerebrospinalvæske (CSF), som fyller opp ventriklerne og omgir hjernen og rygmarven. Plexus choroideus er ansvarlig for produksjonen av CSF, som fungerer som en slags kjedebuffert som skaper en beskyttende og næringsrig miljø for centralnervesystemet (CNS).

Choroid plexus papilloma är en sällsynt godartad hjärntumör som utvecklas i choroidplexuset, det vill säga de blodkärlsförgreningar som producerar cerebrospinalvätska (CSF) inne i hjärnans ventriklar. Tumören består av välvuxna papiller som liknar de fingerliknande utskotten på en stjälk, och den kan orsaka ökad produktion av CSF vilket leder till ett tillstånd som kallas hydrocefalus. Symptomen påverkar ofta huvudets storlek, balansen och medvetandegraden. Choroid plexus papillom är vanligast hos barn under 1 år och behandlas vanligtvis genom kirurgi för att avlägsna tumören. Prognosen är oftast god efter behandling, men det kan finnas risk för återfallsjukdom.

The choroid is a part of the eye located between the retina and the sclera, which is the white, protective outer coating of the eye. It is a vascular layer that contains a large number of blood vessels that supply oxygen and nutrients to the outer layers of the retina. The choroid plays a critical role in maintaining the health and function of the retina, particularly the photoreceptor cells that are responsible for vision.

Damage to the choroid can lead to serious eye conditions such as age-related macular degeneration (AMD), polypoidal choroidal vasculopathy (PCV), and central serous chorioretinopathy (CSC). These conditions can cause vision loss or impairment, making it essential to maintain the health of the choroid through regular eye exams and good overall eye health practices.

"Armplexus" refererar till en nervknut som bildas när de nedre delarna av spinalnervrotsystemet (de nervrötter som kommer från ryggmärgen) för hals- och överarmregionen korsar varandra och slår samman. Denna nervknuta innehåller både sensoriska (känsel) och motoriska (rörelse) nerver som styr funktionerna i arm, axel, hand och fingrar. Skador på armplexus kan orsaka svaghet, känselbortfall eller förlamningar i de drabbade områdena.

Hjärnventrikeltumörer är en typ av hjärntumör som utvecklas i de ventrikulära systemet, som är en samling håligheter inne i hjärnan fyllda med cerebrospinalvätska (CSF). Dessa tumörer kan vara bensinnesinflammatoriska (meningiomer), gliomatösa eller metastatiska till sin natur. De kan orsaka symptom som huvudvärk, kräkningar, synproblem och neurologiska symtom beroende på deras storlek och plats. Behandlingen inkluderar ofta kirurgi, strålbehandling och/eller kemoterapi.

Cerebrospinalvätska, på latin called "liquor cerebrospinalis", är en klar, steril och färglös vätska som cirkulerar i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) hos ryggradsdjur, inklusive människan. Den produceras kontinuerligt av specialiserade celler i kilarna, en typ av blodkärl som finns i hjärnbarken. Cerebrospinalvätskan agerar som ett skyddande och näringsfyllt kudde runt hjärnan och ryggmärgen, minskar på så sätt mekanisk skada från stötar och ger en buffertzon för att mildra tryckfluktuationer.

Cerebrospinalvätskan cirkulerar genom subarachnoidalrummet, ett utrymme mellan hårda och mjuka hjärnhinnan, samt i centrala kanaler inne i ryggmärgen. Den cirkulerar sedan upp till hjärnventriklarna, där den till slut återabsorberas till blodomloppet via arachnoidalmembranet och granulationsvävnaden i venösa vener.

En analys av cerebrospinalvätskan kan ge värdefull information om eventuella sjukdomar eller skador på centrala nervsystemet, eftersom vätskan ofta innehåller proteiner och celler som kan vara tecken på olika tillstånd. Lumbarpunktion är en medicinsk procedur där en liten mängd cerebrospinalvätska tas ut från ryggraden för att undersöka dess sammansättning och hitta eventuella sjukdomsmärken.

'Plexus myentericus', også kendt som 'Auerbachs plexus', er en del af det enteriske nervesystem, der regulerer gastrointestinal motilitet og sekretion. Det er en samling af nervetråde placeret mellem den glatte muskulatur i tarmens mellemste lag (muscularis middles). Plexus myentericus koordinerer peristaltik, segmental kontraktioner og relaxeringer for at transportere madstof gennem fordøjelseskanalen.

Ependym är en typ av gläntcell som liner cerebrospinalvätskan (CSF) i centrala nervsystemet (CNS). Dessa celler bildar ett tätt täckande lag, ependymalcellskiktet, som tapper in i ventriklar och kanaler i hjärnan och ryggraden. Deras huvudsakliga funktion är att producera, transportera och cirkulera CSF samt att ge strukturell support till CNS. Ependymceller har också potentialen att differensiera till neuroner under utvecklingen. Patologiska tillstånd som kan drabba ependym inkluderar ependymom, en typ av hjärntumör som utgår från ependymceller.

"Submucosal plexus" refererar till ett nätverk av blodkärl och nerver som ligger under den submukösa tunikan i tarmens vägg. Den submukösa tunikan är en tunn, glänsande membran som ligger direkt under den muskulära tunikan i tarmväggen och innehåller ett stort antal blodkärl och nerver.

Den submukösa plexen, även känd som Meissners plexus, är speciellt viktig för regleringen av blodflödet i tarmarna och för att kontrollera peristaltiken, det vill säga muskelkontraktionerna som transporterar maten genom tarmarna. Skador på den submukösa plexen kan leda till symtom som diarré, illamående och magont.

Hjärnhinnor, även kallade meninges, är de membran som omsluter och skyddar hjärnan och ryggmärgen. Det finns tre hjärnhinnor: dura mater, arachnoidea mater och pia mater. Dura mater är den yttersta hjärnhinnan och är tjock och stark. Arachnoidea mater är den mellersta hjärnhinnan och har ett spindelvävsliknande utseende. Pia mater är den innersta hjärnhinnan och är mycket tunn och följer nära hjärnbarkens kontur.

Dessa hjärnhinnor har olika funktioner, men deras huvudsakliga uppgift är att skydda hjärnan och ryggmärgen från skada, förse dem med näring och transportera avfallsprodukter bort ifrån dem. De tillåter också förflyttningar av hjärnan inom kraniet utan att det skadas.

Choroid neoplasms refer to tumors that originate in the choroid, which is the layer of blood vessels and connective tissue located between the retina and the sclera (the white part of the eye). These tumors can be benign or malignant. Malignant choroid neoplasms are typically classified as melanomas, which are cancerous tumors that arise from pigment-producing cells called melanocytes. Benign choroid neoplasms include hemangiomas, which are tumors made up of blood vessels, and nevi, which are benign collections of melanocytes.

Choroid neoplasms can cause various symptoms depending on their size and location. They may cause vision loss, floaters, flashes of light, or a dark spot in the visual field. In some cases, choroid neoplasms may not cause any symptoms and are discovered during routine eye examinations.

The diagnosis of choroid neoplasms typically involves a comprehensive eye examination, including a dilated fundus examination, optical coherence tomography (OCT), fluorescein angiography, and sometimes ultrasound or magnetic resonance imaging (MRI). A biopsy may be necessary to confirm the diagnosis and determine the type of tumor.

Treatment options for choroid neoplasms depend on several factors, including the size, location, and type of tumor, as well as the patient's age and overall health. Treatment options may include observation, laser therapy, radiation therapy, or surgical removal of the tumor. In some cases, systemic therapy with chemotherapy or immunotherapy may be necessary for malignant choroid neoplasms that have spread beyond the eye.

Den medicinska definionen av "blod-hjärnbarriären" (BHB) är ett system av cellmembran som kontrollerar och begränsar utbytet av substanser mellan blodomloppet och centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen). Den består huvudsakligen av endotelceller i de små blodkärlen som försörjer hjärnan, vilka är sammanbundna av täta skrynklor som begränsar vad som kan diffundera över till det omgivande vävnaden. Dessutom finns det en underlagrad basalmembran och glialceller (särskilt astrocyter), vilka bidrar till att upprätthålla och reglera barriärens integritet och funktion.

BHB har till syfte att skydda hjärnan från skadliga substanser, toxiner och patogener som kan finnas i blodet, samtidigt som den tillåter nödvändiga näringsämnen, hormoner och signalsubstanser att passera över för att underhålla och kommunicera med nervcellerna (neuroner). Den här selektiva permeabiliteten gör att BHB är av stor betydelse för hjärnans homeostas och funktion. Vissa sjukdomar, skador och läkemedel kan dock påverka BHBs integritet och leda till en störd hjärnfunktion.

Den solara plexusen är ett autonomt nervsystem centrum, även känt som det toraxgmentala sympatiska ganglionet. Det ligger i bakre delen av magens övre del, omedelbart under diafragma, och innehåller en stor mängd interneuroner och efferenta neuroner som styr de autonoma funktionerna hos de inre organen i bröstkorgen och buken. Solara plexusen är också kopplad till sinnesnerver från huden och musklerna i mag-tarmkanalen, och kan bidra till smärta eller obehag i mitten av magen när det stimuleras.

Lumbosacral plexus är ett nervebundsområde i människans kropp som bildas genom sammanflödet av nervrötter från thorakal, lumbar och sacral spinalnerver (T12 till S4). Dessa nerver innerverar muskler och känsel i nedre extremiteterna (benen) och delar av bäckenregionen. Skador på lumbosacral plexus kan orsaka särskilda neurologiska symtom som svaghet, känselbortfall eller smärta i benen.

Det finns ingen etablerad medicinsk term som direkt översätts till "halsplexus". Men om du menar den del av kroppen där halsen möter skuldergördeln, kan detta beskrivas som cervicothoracala gränsen (där cervicala refererar till halsen och thoracal refererar till bröstkorgen). Detta område inkluderar strukturer såsom nackkotorna, översta brösten, höjdervener, lymfknutor och nervrötter som lämnar halsen och går in i armarna.

"Cysto" är en prefix som kommer från det grekiska ordet "kystis", vilket betyder "blåsa" eller "säck". I medicinskt språkbetydelsen av "cysto" refererar till en formation som liknar en liten blåsa eller säck.

En cysta är en sluten, encapsulerad struktur som innehåller en vätska, luft eller halvfast substans. Cystor kan förekomma i olika kroppsdelar och kan vara av olika orsaker, till exempel cancersjukdomar, infektioner, genetiska störningar eller trauma. De flesta cystor är ofarliga men kan ibland orsaka symtom som smärta, svullnad eller funktionsnedsättning beroende på deras storlek och plats i kroppen.

Exempelvis kan en "ovariumscysta" vara en cysta som bildas i äggstocken, medan en "renalcysta" är en cysta som förekommer i njuren.