Polycytemia vera
Polycytemi
Thrombocythemia, Hemorrhagic
Januskinas 2
Primär myelofibros
Myeloproliferativa sjukdomar
Trombocytos
Erytropoietin
Pipobroman
Erythroid Progenitor Cells
Flebotomi
Erytropoes
Erytropoietinreceptorer
Hematokrit
Trombopoietinreceptorer
Bloodletting
Von Hippel-Lindau Tumor Suppressor Protein
Blodbildning, extramedullär
Granulocyter
Erytrocytvolym
Somatostatinom
Ryssland
Blodpropp
GPI-Linked Proteins
Hydroxiurea
Missensmutation
Mutation
Aminosyrasubstitution
Isoantigener
Cyanos
Erytroida celler
Trombocytantal
Kolonibildande enheter, test
Paragangliom
Erytrocytindex
Benmärg
Leukocytos
Heterozygot
Budd-Chiaris syndrom
Blodfärgämnen
Leukemi, myeloid, kronisk, atypisk, BCR-ABL negativ
Människokromosomer 19-20
Trombopoietin
Encyklopedier, principer
Lymfocele
Utbytestransfusion, helblod
Polycythemia vera (PV) är en sällsynt typ av blodsjukdom som orsakas av en genetisk mutation i cellerna i benmärgen. Denna mutation leder till överproduktion av röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar. Detta resulterar i förhöjda värden av dessa celler i blodet, vilket kan leda till en rad symtom och komplikationer.
Typiska symtom på PV inkluderar trötthet, huvudvärk, rodnad i ansiktet, svårigheter att andas, yrsel, synproblem och sömnsjuka. Komplikationer kan innefatta blodproppar, hjärtinfarkt, stroke och blödning.
PV behandlas vanligen med blodnedkylning (flebotomi) för att minska mängden röda blodkroppar i kroppen, samt med läkemedel som hjälper att reducera överproduktionen av celler i benmärgen. I vissa fall kan transplantation av stamceller behövas.
Polycythemia är ett tillstånd där individen har för höga nivåer av röda blodkroppar (erythrocyter) i sin kropp. Det kan delas in i två huvudgrupper: erytrocytos och primär polycytemia (polycythemia vera).
Erytrocytos definieras som en absolut ökning av röda blodkroppar över den övre normalgränsen, vanligtvis över 6 miljoner celler per mikroliter för män och över 5,5 miljoner celler per mikroliter för kvinnor. Detta kan orsakas av olika faktorer som hypoxi (syrebrist), kronisk lungsvikt, höjda nivåer av androgena hormoner eller medelhöga höjder av erytropoietin (EPO).
Primär polycytemia, även känd som polycythemia vera, är en mycket sällsynt blodsjukdom som orsakas av en klonal proliferation av stamceller i benmärgen. Detta leder till en ökning av alla tre typer av blodceller: röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar. Sjukdomen är karakteriserad av en överdriven produktion av EPO i kroppen, vilket leder till en ökning av röda blodkroppar. Primär polycytemia kan också leda till en högre risk för blodproppar och blödningar.
Hemorrhagic thrombocythemia är ett medicinskt tillstånd där individen har en abnormt hög antal blodplättar (trombocytoser) i blodet, vilket kan leda till ökat risk för blodproppar (tromboser). Samtidigt kan den drabbade personen också ha symptom på blödningar (hemorragier), som orsakas av att de för stora mängdera blodplättarna gör blodet "sticky" och ökar benägenheten för blödningar, särskilt när blodplättarnas funktion är rubbad.
Detta tillstånd kan vara primärt, det vill säga orsakat av en sjukdom i benmärgen där blodplättorna produceras, eller sekundärt, det vill säga som en komplikation till andra sjukdomar som exempelvis cancer, inflammatoriska tillstånd eller reaktivt på grund av blodförlust. Behandlingen kan innebära mediciner för att minska antalet blodplättar och/eller behandla underliggande sjukdomen.
Januskinas 2 (JAK2) är ett intracellulärt enzym som tillhör tyrosinkinasfamiljen. Det spelar en viktig roll i signaltransduktionen av cytokiner och tillväxtfaktorer genom att fosforylera och aktivera signalkaskader som Stat-proteiner. JAK2 är involverat i reguleringen av celltillväxt, differentiering, apoptos och immunresponser.
Mutationer i JAK2-genen har associerats med flera sjukdomar, framför allt myeloproliferativa neoplasm (MPN) såsom polycytemia vera, essentiell trombocytopeni och myelofibros. Den mest kända JAK2-mutationen är V617F, som orsakar en konstitutiv aktivering av JAK2-enzymet och en ökad cellproliferation.
Primær myelofibros (PMF) er en sjeldn, kronisk leukemiform sykdom som utvikles i stammcellene i benmarrowen. Dette resulterer i en økt produksjon av fibros og skanning av det normale makro- og mikrostrukturen i benmarrowen.
Symptomene på PMF kan variere, men inkluderer ofte tranghet, væring, blåmørket under øynene, svelling av leveren og/eller milten, blødning, knogletap og infeksjoner. Mange personer med PMF får også symptomer som følge av en forstyrret produksjon av blodceller, inkludert anæmi (mangel på røde blodceller), leukocytose (for høy koncentrasion av hvite blodceller) og thrombocytopeni (lave platemessigre).
PMF kan være asymptomatisk i de tidlige stadiene, men sykdommen vil ofte forverres over tid. I tillegg til de fysiologiske symptomene kan PMF også ha en betydelig negativ inngrep på pasientens kvalitet av liv og livslengde.
Det er viktig å nevne at det finnes forskjellige typer av myelofibros, og at primær myelofibros er den type som oppstår spontan uten å ha noen klart identifiserbare årsaker. Andre typer kan være sekundære til andre sykdommer eller behandlinger.
Myeloproliferativa sjukdomar (MPD) är en grupp sällsyna blodsjukdomar som karaktäriseras av överdriven produktion och nedsatt differentiering av stamceller i benmärgen. Detta leder till en ökning av vissa typer av blodceller, såsom vita blodkroppar (leukocyter), röda blodkroppar (erytrocyter) eller trombocyter (blodplättar).
Det finns sex huvudsakliga former av myeloproliferativa sjukdomar:
1. Kronisk myeloisk leukemi (CML): Karaktäriseras av en överdriven produktion av vissa vita blodkroppar, kallade granulocyter.
2. Polycytemi vera (PV): Karaktäriseras av en överdriven produktion av röda blodkroppar och ofta även vita blodkroppar och trombocyter.
3. Essentiell trombocytemi (ET): Karaktäriseras av en överdriven produktion av trombocyter.
4. Primär myelofibros (PMF): Karaktäriseras av en förändring i benmärgen som leder till att den blir hård och skleros (myelofibros), vilket orsakar nedsatt produktion av alla typer av blodceller.
5. Övriga myeloproliferativa neoplasm: Inkluderar sjukdomar som inte passar in i de övriga kategorierna, såsom chronic neutrophilic leukemia (CNL) och chronic eosinophilic leukemia (CEL).
Myeloproliferativa sjukdomar kan leda till komplikationer som blodproppar, blödningar och transformation till akut leukemi. Behandlingen beror på typen av MPD och dess allvarlighetsgrad, men kan inkludera mediciner, kirurgi eller stamcellstransplantation.
Trombocytos är ett tillstånd där individen har för höga trombocyter (blodplättar) i blodet. Normalvärdet för trombocyter ligger mellan 150 000 och 450 000 per kubikmillimeter blod. Om trombocyterna uppgår till 450 000–600 000 per kubikmillimeter talar man om en lätt trombocytos, medan över 600 000 trombocyter per kubikmillimeter betraktas som en allvarligare form av trombocytos.
Trombocytos kan orsakas av olika sjukdomar eller behandlingar, till exempel vissa typer av cancer, sjukdomar i benmärgen eller som en biverkning av vissa läkemedel. I vissa fall kan trombocytos öka risken för blodproppar (tromboser) och blödningar. Även om du har högre än normalt antal trombocyter behöver inte alltid detta ge upphov till några symptom eller komplikationer.
Erytropoietin (EPO) är ett hormon som produceras naturligt i kroppen, vanligtvis i njurarna. Det har en viktig roll i produktionen av röda blodkroppar (erytrocyter) inuti benmärgen. När syrehalten i blodet minskar, ökar produktionen av EPO, vilket ledde till att fler röda blodkroppar produceras för att öka syretransportskapaciteten.
EPO är också tillgängligt som ett läkemedel, ofta använt för att behandla anemier orsakade av njurarsjukdomar, cancerbehandlingar och andra sjukdomstillstånd. Dessutom kan det användas av idrottsmän för doping, eftersom det kan öka uthålligheten genom att öka röda blodkropparnas antal och därmed syretransportskapaciteten.
Pipobroman är ett äldre, numera i princip taget bort cytostatikum (cellgift) som använts inom cancerbehandling, särskilt vid behandling av polycytemia vera, en ovanlig blodsjukdom. Pipobroman är en aromatisk amin och fungerar genom att hämma celldelningen i snabbt delande celler, såsom cancerceller.
Det medicinska ordboksuttrycket för pipobroman kan definieras som följer:
Pipobroman: En aromatisk amin och cytostatikum som använts inom cancerbehandling, särskilt vid behandling av polycytemia vera. Pipobroman hämmar celldelningen i snabbt delande celler genom att störa cellkärnans mitotiska spindel. Preparatet är numera i princip taget bort från användning på grund av risk för potentialt livshotande skador på levern.
Erythroid progenitor cells are early hematopoietic precursor cells that are committed to the erythroid lineage of blood cell development. These cells are responsible for the production of red blood cells, also known as erythrocytes. Erythroid progenitor cells undergo a series of maturation stages, including the burst-forming unit-erythroid (BFU-E) and colony-forming unit-erythroid (CFU-E), before differentiating into mature erythrocytes. These cells are essential for the production of hemoglobin, the protein responsible for oxygen transport in the blood. Erythroid progenitor cells can be found in the bone marrow and are often studied in the context of erythropoiesis, red cell disorders, and transfusion medicine.
Flebotomi, även känt som blodlettning, är ett medicinskt ingrepp där en vårdgivare tar bort en del av patientens blod från en eller flera av deras venösa blodkärl. Detta har traditionellt använts som en behandlingsmetod för olika sjukdomar under historiens lopp, men idag är det inte längre en vanlig behandling i den moderna medicinen. I vissa fall kan blodlettning fortfarande användas som en terapi, till exempel vid behandling av hemokromatos, en sjukdom där kroppen absorberar för mycket järn från maten och lagrar det i kroppens vävnader.
Erythropoiesis är den process där stamceller i benmärgen differencieras och utvecklas till mognade röda blodkroppar, eller erytrocyter. Denna process regleras av ett hormon som kallas erytropoietin (EPO), som produceras i njurarna. Erytropoiesen är en del av den hematopoetiska processen, där också andra blodcellstyper bildas, såsom leukocyter (vita blodkroppar) och trombocyter (blodplättar).
Erythropoietinreceptor (EPO-Receptor) är en proteinreceptor som finns på ytan av vissa blodbildande celler, så kallade erytrocyter (röda blodkroppar). Receptorn binder till hormonet erytropoietin (EPO), som produceras i njurarna och styr bildningen av röda blodkroppar. När EPO binder till sin receptor aktiveras en signaltransduktionsväg som leder till ökat överleve och förökning av erytrocyterna, vilket i sin tur leder till ökat antal röda blodkroppar och högre syretransport till kroppens vävnader.
Defekter eller mutationer i EPO-receptorn kan leda till sjukdomar som exempelvis cancer, då cellerna kan börja föröka sig oreglerat. Dessutom kan abnormalt höga nivåer av EPO orsaka överproduktion av röda blodkroppar, vilket kan leda till sjukdomen polycytemi.
Hematokrit (Hct) är ett laboratoriemedicinskt mått som mäter andelen röda blodkroppar i ett given volymen helt blod. Det uttrycks vanligtvis som en procentandel, och det kan användas för att uppskatta individens totala röda blodcellsmassa (RBC) eller andelen vätska i blodet, kallat blodplasmavolymen. Hct är ett viktigt mått inom hematologi och kan användas för att diagnostisera och övervaka olika sjukdomstillstånd som anemi, polycytemia, dehydrering och blödningar.
Trombopoietinreceptor (TPOR) är ett protein som finns på ytan av megakaryocyter och thrombocyter. Det binder till liganden thrombopoietin, vilket stimulerar produktionen av thrombocyter i benmärgen. Thrombocyter, även kända som blodplättar, är viktiga för blodets koagulering och hjälper till att stoppa blödningar. Genom att öka antalet thrombocyter i cirkulationen kan TPOR hjälpa till att förhindra överdrivna blödningsrisker eller behandla dem om de redan har uppstått.
'Bloodletting' är en historisk medicinsk behandlingsmetod som innebär att avsiktligt dra ut blod från en persons kropp, ofta för att minska ett påstått överskott av kroppsvätskor eller "humörer" som ansågs orsaka sjukdom. Behandlingen har varit i bruk under tusentals år, från antik tid till början av 1900-talet, och har använts för att behandla en rad olika sjukdomar och symptom, inklusive feber, inflammation, smärta och mental ohälsa.
Det vanligaste sättet att utöva blodlettning var att öppna en åder med ett skalpell eller en lansett, men det gjordes också med hjälp av blödslinser, sugkoppar och blodiglar. Även om blodlettning idag anses vara en föråldrad behandlingsmetod, har den fortfarande en viss plats inom medicinen, till exempel vid behandling av polycytemi vera och hemokromatos.
'Von Hippel-Lindau (VHL) tumor suppressor protein' refererar till ett protein som kodas av VHL-genen och spelar en viktig roll i cellcykeln och angiogenesen (bildandet av nya blodkärl). Proteinet hjälper till att reglera aktiviteten på andra proteiner genom att markera dem för nedbrytning inne i cellerna.
När VHL-genen muteras eller drabbas av epigenetiska förändringar kan det leda till en defekt i VHL-proteinet, vilket i sin tur kan orsaka oreglerad celldelning och angiogenes. Detta kan öka risken för att utveckla en rad olika typer av tumörer, inklusive clear cell renastcellscancer i njurarna, hjärntumörer (som hemangioblastomer), tumörer i binjuremärgen och andra cancerformer.
VHL-syndrom är en ärftlig sjukdom som orsakas av mutationer i VHL-genen och kan öka risken för att utveckla flera olika typer av tumörer under livet.
Extramedullär blodbildning (EMB) refererar till processen där blodceller bildas utanför den vanliga platsen i benmärgen. I en medicinsk kontext kan definitionen av EMB vara:
"En form av blodbildning som sker utanför den röda benmärgen, ofta som ett kompensatoriskt svar på nedsatt funktion hos den vanliga platsen för blodcellstillverkning. Extramedullärt bildade blodceller kan finnas i levern, mjälten, lymfknutorna och milten."
En granulocyt är en vitt celltyp i blodet som hjälper till att skydda kroppen mot infektioner och inflammation. Granulocyterna har en segmenterad kärna och cytoplasmamassor fyllda med små granuler som innehåller enzymer och andra substanser som kan bryta ned främmande partiklar och ämnen. Det finns tre typer av granulocyter: neutrofila granulocyter, eosinofila granulocyter och basofila granulocyter. De flesta granulocyterna i blodet är neutrofila granulocyter.
Erytrocytvolym (også kalt hematokrit) er en måling av den relative andelen av røde blodlegemer (erytrocyter) i et given volum blod. Det angis som en prosentandel, og normale verdier for en voksen person vil typisk være på omkring 40-54% for menn og 36-48% for kvinner.
Erytrocytvolymen kan bli målt ved hjelp av en enkel blodprøve, der innebærer å trekke ut et lite volum blod fra en vene i armsålen og analysere det i et laboratorium.
Et forhøiet erytrocytvolym kan være ein indikator på forskjellige tilstandar, som t.ex. dehydrering, lungesykdomer, hjerte-/karsykdomar eller sykdommer som fører til økt produksjon av røde blodlegemer i kroppen (t.ex. polycytemia vera). Et laagt erytrocytvolym kan være ein indikator på anemia eller andre tilstandar som fører til mangel på røde blodlegemer i kroppen.
Somatostatinom är ett mycket ovanligt neuroendokrint tumörtillstånd som karakteriseras av överproduktion av hormonet somatostatin. Tumören utgår ifrån de diffusa neuroendokrina cellerna (DPAC) i bukspottskörteln eller annorstädes i kroppen, och kan vara både godartad (benign) eller elakartad (malign).
Symptomen på somatostatinom kan variera stort beroende på var tumören sitter och hur stor den är. Vanliga symtom inkluderar diabetes, gallgångsobstruktion, diarré, buksmärtor, viktminskning och förstoppning.
Diagnosen ställs vanligen genom att mäta nivåerna av somatostatin i blodet, kombinerat med bilddiagnostiska metoder såsom CT-scan, MRI eller gallium-68 DOTATATE PET/CT-scan. Behandlingen består ofta av kirurgisk bortoperation av tumören, eventuellt kombinerad med medicinsk behandling för att kontrollera symtomen och minska tumörväxten.
I'm sorry for any confusion, but your request for a "medicinsk definition of 'Russia'" is not clear. The term "Russia" generally refers to a country in Eastern Europe and northern Asia, which is the largest country in the world by land area. It is not a medical or healthcare-related term, so it doesn't have a specific medical definition.
If you are looking for information about medical care or health issues in Russia, I can provide some general information on that topic. Russia has a universal healthcare system, which is funded through a combination of federal and regional budgets, as well as mandatory health insurance contributions from employers and employees. However, the quality of medical care can vary widely throughout the country, with more advanced facilities and specialists often found in major cities like Moscow and St. Petersburg.
If you have a specific question about medicine or healthcare in Russia, please let me know and I will do my best to provide a helpful and accurate response.
'Homozygot' är ett genetiskt tillstånd där en individ har samma allel (en variant av ett gener) på ett visst locus (en viss plats på kromosomen) i båda kopiorna av genen, alltså en kopia från varje förälder. Detta skiljer sig från att vara heterozygot, där individen har två olika alleler på samma locus. Homozygositet kan ha olika effekter beroende på om den innebär en normalfunktionerande allel eller en patologisk allel. I fallet med en patologisk allel kan individen utveckla en ärftlig sjukdom om de är homozygota för den specifika allelen.
En "blodpropp" eller blodbrist (engelska: blood clot) är en koagulering av blod som bildar en fast massa. Det kan ske naturligt i samband med skador på kroppens vävnader, för att stänga av blödningar. Men när ett blodpropp bildas inuti ett blodkärl, kan det orsaka allvarliga hälsoeffekter beroende på var proppen bildas. Till exempel, om en blodpropp bildas i lungorna (pulmonem emboli), hjärtat (hjärtinfarkt) eller i hjärnan (cerebral trombos), kan det leda till allvarliga hälsoproblem och potentiellt livshotande situationer.
GPI-linked proteins, eller Glycosylphosphatidylinositol-anslutna proteiner, är proteiner som är kovalent bundna till en glykanmolekyl som i sin tur är kopplad till lipider i cellytan. Denna typ av proteinansamling kallas för GPI-ankring och förekommer hos eukaryota celler.
GPI-ankringen består av en glykanstruktur med en fosfoetanolamin som är kopplad till C-terminalen på proteinet. Fosfoetanolaminmolekylen är i sin tur kovalent bundet till en lipid, vanligtvis en fosphatidylinositol (PI)-lipid, som är inkorporerad i cellytans membran.
GPI-ankrade proteiner kan ha olika funktioner, men de flesta av dem är receptorer eller enzym som är involverade i cellsignalering, cellytans organisation och interaktion med andra celler och extracellulära matrixstrukturer.
Hydroxiurea är ett läkemedel som används huvudsakligen för att behandla sjukdomar relaterade till överskott av celler i kroppen, såsom sjukdomar som påverkar blodet och benmärgen. Det är en form av cytostatikum, vilket betyder att det hämmar celldelningen.
Specifikt används hydroxiurea ofta för att behandla kronisk myeloisk leukemi (CML), essentiell trombocytemii (ET) och sällsynta former av sjukdomar där patienten har för höga nivåer celler i blodet. Det kan också användas för att behandla sjukdomar som orsakas av överaktiva immunsystem, såsom autoimmuna hemolytiska anemi och sällsynta former av hudsjukdomar.
Hydroxiurea fungerar genom att minska produktionen av celler i benmärgen, vilket kan hjälpa att kontrollera symptomen och förebygga komplikationer relaterade till dessa sjukdomar. Läkemedlet intas vanligen oralt, ofta en gång per dag.
Samtidigt bör nämnas att användning av hydroxiurea kan leda till vissa biverkningar, såsom trötthet, huvudvärk, illamående och förstoppning. I vissa fall kan det också orsaka mer allvarliga biverkningar som skada levern eller blodet. Därför bör patienter under övervakning av en läkare vara när de använder hydroxiurea och rapportera omedelbart alla misstänkta biverkningar.
En missensmutation är en typ av genetisk mutation där en enda nukleotid (en building block i DNA) byts ut, vilket resulterar i att den kodade aminosyran i proteinets sekvens blir felaktig. Detta kan ha olika konsekvenser beroende på var i genen mutationen sker och hur viktig den felaktiga aminosyran är för proteinet. I värsta fall kan det leda till att proteinet inte kan utöva sin funktion korrekt, vilket kan orsaka sjukdomar eller abnormaliteter.
En mutation är ett tillfälligt eller permanet genetiskt förändring i DNA-sekvensen som kan resultera i en förändring i strukturen eller funktionen hos ett protein eller en genprodukt. Mutationer kan uppstå spontant under celldelning, eller orsakas av externa faktorer såsom strålning, kemikalier eller virus. Mutationer kan vara skadliga, neutrala eller till och med fördelaktiga beroende på vilken del av genomet de påverkar och hur de påverkar genens funktion.
Aminosyresubstitution (eller amino acid substitution) är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där en specifik aminosyra i ett protein byts ut med en annan. Detta kan ske på grund av genetiska mutationer eller artificiellt genom proteindesign. Aminosyrorsubstitutionen kan ha olika konsekvenser beroende på vilken aminosyra som substitueras och var i proteinets struktur den sker. I vissa fall kan det leda till förändringar i proteinet som kan påverka dess funktion, stabilitet eller interaktion med andra molekyler.
Isoantigener är antigener som skiljer sig mellan individer av samma art, men som inte orsakar någon immunreaktion under normala förhållanden. Dessa antigener finns på cellmembranen hos celler och kan vara protein, kolhydrat eller lipid molekyler. De blir kliniskt relevanta när en individ med en viss isoantigenexponeras för celler från en annan individ som saknar denna isoantigen. Detta kan leda till en immunologisk reaktion och produktion av antikroppar mot isoantigenen, vilket kallas en transfusionsreaktion eller en transplantatreaktion beroende på kontexten. Ett exempel på isoantigener är ABO-systemet för blodgrupper, där individerna har olika antigener på sina röda blodkroppar som kan orsaka en transfusionsreaktion om de får en blodtransfusion med fel blodgrupp.
'Cyanos' är ett medicinskt adjektiv som betyder blåaktig eller blåfärgad. Det används ofta för att beskriva en person som har cyanos, vilket innebär att deras hud, läppar eller naglar har blåaktiga eller gråblåaktiga nyanser. Denna företeelse kan vara ett tecken på syrebrist i kroppen, till exempel vid lung- eller hjärtsjukdomar som förhindrar att syret transporteras effektivt i blodet.
Erythrocytes, också kända som röda blodkroppar, är de vanligaste cellerna i blodet och har en central roll i transporten av syre från lungorna till kroppens vävnader. De är också viktiga för transporten av koldioxid från kroppens vävnader till lungorna.
Erytrocyterna saknar cellkärna och andra organeller, vilket gör dem speciella eftersom de är de enda cellerna i kroppen som saknar cellkärna. Deras huvudsakliga innehåll är hemoglobin, ett protein som ger erytrocyterna deras röda färg och som är viktigt för syre- och koldioxidtransporten.
Erytrocyterna produceras i benmärgen och har en livslängd på ungefär 120 dagar. När de äldre erytrocyterna börjar att fungera sämre, bryts de ned av makrofager i levern, milten och benmärgen.
Trombocytantal är ett medicinskt begrepp som refererar till ett för lågt antal blodplättar (trombocyter) i blodet. Normalvärdet för trombocyter i blodet varierar beroende på individ och ålder, men vanligtvis ligger det mellan 150 000 och 450 000 trombocyter per Mikroliter (μl) blod. Om antalet trombocyter understiger 150 000/μl talar man om trombocytantal.
Trombocytantal kan orsakas av olika sjukdomar eller läkemedel och kan öka risken för blödningar eftersom trombocyter är viktiga för blodets koagulationsprocess. Symptomen på trombocytantal kan variera från att inte ha några symptom alls till att uppleva en mängd olika symtom som lätta blåmärken, näsa- eller tandköttsblödningar, men även mer allvarliga symtom som blod i urinen eller avföringen.
"Colony-forming units (CFU) test" är ett laboratoriemetod för att kvantifiera antalet levande mikroorganismer i en provbildad population. I denna metoden placeras en provvolym på ett medium som tillåter endast specifika arter av bakterier eller svampar att växa och bilda kolonier under optimala förhållanden. Efter en viss inkubationstid räknas antalet distincta kolonier, som är direkt relaterade till antalet levande mikroorganismer i provet. CFU-tester används ofta inom klinisk medicin för att bestämma bakterie- och svampbelastningar på olika ytor eller i olika produkter, såsom livsmedel, vatten, luft, kroppsvätskor och biologiska material. Dessa tester bidrar till att bedöma risker för infektion och att utvärdera effekterna av desinfektions- och sterilisationsprocesser.
Megakaryocyter är en typ av stor, multipel nucleär blodstamcell i benmärgen som under normala förhållanden utvecklas till trombocyter (blodplättar). Megakaryocyterna producerar och transporterar trombocyter genom att de sträcker ut sina extremiteter in i de små blodkärlen i benmärgen. Dessa extremiteter, kända som proplateletutskott, bryts sedan ned till separata trombocyter och släpps ut i blodomloppet där de hjälper till att stanna upp blödningar genom att bilda blodproppar. Megakaryocyterna är en viktig del av den hemostatiska processen, som hjälper till att förhindra överdrivet blodförlust efter skada eller skada. Abnormaliteter i megakaryocyternas funktion kan leda till sjukdomar som trombocytopeni (låga trombocytnivåer) och thrombocytose (höga trombocytnivåer).
Paragangliom är en sällsynt tumör som utvecklas i det sympatiska nervsystemet, vilket är en del av det autonoma nervsystemet. Tumören bildas i de celler som kallas paragangliocyter och kan förekomma var som helst längs med denna nervbana, vanligtvis nära vissa organ såsom binjurar, njure, hals och hjärna. Paragangliomer kan vara godartade eller elakartade (maligna), beroende på om de sprider sig till andra delar av kroppen eller inte. De kan också producera höga nivåer av katekolaminer, som är hormoner som inkluderar adrenalin och noradrenalin, vilket kan leda till symtom såsom högt blodtryck, snabb hjärtslag, svettningar och yrsel. Behandlingen för paragangliom kan omfatta kirurgi, strålbehandling eller medicinsk behandling beroende på tumörstorleken, läge och omfattning av sjukdomen.
Erytrocytindex, även kallat hematokrit, är ett laboratoriemedicinskt mått på andelen röda blodkroppar (erytrocyter) i ett visst volymen blod. Det uttrycks som en procentandel och mäts vanligen med hjälp av automatiserade metoder inom klinisk kemi.
Vid en normal hematokrit är andelen röda blodkroppar i blodet ungefär 40-45% för män och 36-42% för kvinnor. Värdena kan variera beroende på ålder, kön, fysisk aktivitet och höjd över havet där man bor.
Ett ökat hematokrit kan vara ett tecken på olika sjukdomar eller tillstånd, exempelvis lungsjukdom, hjärtsjukdom, blodbrist (anemi) eller som en komplikation av höjd ovan havsytan. Ett minskat hematokrit kan vara ett tecken på blodförlust, njursjukdom, vitamin-B12-brist eller folsyrebrist.
"Benmärg" er en direkte oversatt betegnelse for "bone marrow", som er den bløde, fedet væv som findes i midten af store knogler i kroppen. Benmærket producerer forskellige typer celler, herunder røde blodceller (erythrocyter), hvide blodceller (leukocytter) og blodplader (trombocyter). Disse celler er vigtige for at transportere ilt rundt i kroppen, bekæmpe infektioner og stoppe blødninger. Benmærket er også en del af det immunsystem, da det producerer hvide blodceller, som hjælper med at forsvare kroppen mod sygdomme og infektioner.
Leukocytosis är ett tillstånd där det uppmätts ett ökat antal vita blodkroppar (leukocyter) i blodet. Normalvärdet för vuxna ligger vanligtvis mellan 4 000 och 11 000 leukocyter per Mikroliter (μL). Om det uppmätts mer än 11 000 leukocyter per μL talar man om leukocytos. Leukocytos kan vara ett tecken på olika sjukdomstillstånd, till exempel infektioner, inflammation eller cancer.
Erytrocytantal är ett medicinskt begrepp som refererar till den absoluta antalet röda blodkroppar (erytrocyter) i en viss volym blod. Det uttrycks vanligtvis som celler per mikroliter (celler/µL) eller per kubikmillimeter (celler/mm3).
Ett normalt erytrocytantal hos en vuxen person ligger ungefär mellan 4,5 och 6 miljoner celler per mikroliter blod. Vid en ökning av det absoluta antalet röda blodkroppar talar man om erytrocytos, och vid minskat antal talar man om anemi.
I en genetisk kontext, betyder "heterozygot" att en individ har två olika alleler (varianter av samma gen) på ett visst locus (plats) på ett par homologt kromosom. Ett enklare sätt att uttrycka det kan vara att personen har en kopia av en viss gen från modern och en annan kopia av samma gen från fadern.
Detta kontrasterar med att vara homozygot, där individen har två identiska alleler på samma locus, vilket kan vara två kopior av samma normala allel eller två kopior av en muterad allel.
Heterozygota tillstånd kan ha olika effekter beroende på hur de två olika allelerna interagerar, och detta kallas för genetisk dominans. I vissa fall kan en allel vara dominant över den andra, medan i andra fall kan de två allelerna uttryckas samtidigt, vilket kallas för kodominans. I vissa fall kan en allel också vara partiell dominerande eller recessivt, beroende på hur mycket den bidrar till det fenotypiska (observbara) uttrycket av genen.
Budd-Chiari syndrom är en sällsynt sjukdom som orsakas av ett tillstopp eller förträngning (obstruktion) i de stora venösa blodkärlen (venorna) som leder blodet från levern och ut i kroppen. Detta kan leda till en påverkan på leverfunktionen och ödem (svullnad) i buken.
Orsakerna till Budd-Chiari syndrom kan variera, men oftast beror det på blodproppar (tromboser) eller kompression av venerna av till exempel tumörer eller cystor. I vissa fall kan orsaken också vara okänd.
Symptomen på Budd-Chiari syndrom kan inkludera buksmärta, svullnad i buken, benen eller magen, gulsiktighet (ikterus), trötthet och illamående. Behandlingen av sjukdomen kan variera beroende på orsaken och allvarlighetsgraden, men kan innefatta mediciner för att lösa upp blodproppar eller minska blodkoagulering, operationer för att återställa blodflödet till levern eller en levertransplantation i allvarliga fall.
"Blodfärgämnen" är ett medicinskt begrepp som vanligtvis refererar till de två huvudsakliga komponenterna i blodet som ger det dess röda färg: hemoglobin och myoglobin.
Hemoglobin är ett proteinmolekyl som finns inne i de röda blodkropparna (erytrrocyterna) och har en viktig funktion i att transportera syre från lungorna till alla celler i kroppen. Hemoglobinet kan även transportera kolmonoxid och koldioxid.
Myoglobin är ett annat proteinmolekyl som finns inne i muskelcellerna och har en viktig funktion i att lagra syre i musklerna. Myoglobinet har en röd färg, men det förekommer inte i blodet i lika stor mängd som hemoglobin.
Ibland kan "blodfärgämnen" också inkludera andra substanser som kan påverka blodets färg, såsom bilirubin och karboxyhemoglobin, men dessa är inte lika vanliga som hemoglobin och myoglobin.
'Blodstamceller' (på engelsk: 'Hematopoietic stem cells') er stamceller, der findes i knoglevæv og blodet. De kan differentieres til forskellige typer blodceller, herunder røde blodceller (erythrocyter), hvide blodceller (leukocytter) og blodplader (trombocyter). Blodstamceller spiller en vigtig rolle i produktionen af nye, sunde blodceller, når de gamles blodceller ødelægges eller bortskaffes. Disse stamceller kan også anvendes til behandling af visse sygdomme, herunder kræft og immunologiske lidelser, ved hjælp af en procedure kaldet 'stamcelletransplantation'.
Medicinskt sett definieras höjdsjuka (akut bergssjukan) som ett sammanfallet av symtom som orsakas av att en person reser till högre höjd snabbt, vilket leder till ett lägre tryck och syrgasmängd i luften. Detta kan orsaka problem med andningen, hjärtklappning, trötthet, illamående, yrsel och i vissa fall medvetslöshet. Symptomen tenderar att vara värre ju högre höjden är och vanligtvis försvinner de av sig själva när individen återvänder till lägre höjd eller gradvis acclimatizes till den högre höjden.
'Mjältförstoring' är ett medicinskt begrepp som ofta används för att beskriva en abnormt ökad volym eller massa av levervävnad. Det kan bero på olika orsaker, till exempel fettsjukdom, alkoholmissbruk, virusinfektioner som hepatit eller vissa arvsdefekter. I vissa fall kan mjältförstoring också vara ett tecken på levercancer. Det är viktigt att undersöka orsaken till mjältförstoring för att ge rätt behandling och övervaka eventuella komplikationer.
Chronic myeloid leukemia (CML) är en typ av cancer som drabbar de vita blodkropparna (leukocyter) i benmärgen. Det orsakas av en genetisk avvikelse som resulterar i att en speciell typ av vit blodcell, myeloiden stamcell, växer och delar sig överdrivet snabbt. Denna överdriven celldelning leder till en ökad produktion av vita blodceller, vilket kan leda till en otillräcklig mängd röda blodceller och blodplättar i kroppen.
Atypisk chronic myeloid leukemia (aCML) är en undergrupp av CML som inte har den typiska genetiska avvikelsen, Philadelphia-kromosomen eller BCR-ABL-fusionen, vilket gör att den inte kan behandlas med tyvärr vanliga behandlingar för CML. Istället kan aCML orsakas av andra genetiska avvikelser som leder till överdriven celldelning och ökad produktion av vita blodceller.
Således betyder 'Leukemi, myeloid, kronisk, atypisk, BCR-ABL negativ' att det rör sig om en typ av cancer som drabbar de vita blodkropparna i benmärgen, där den överdrivna celldelningen och ökade produktionen av vita blodceller inte orsakas av Philadelphia-kromosomen eller BCR-ABL-fusionen.
I medicinsk terminologi refererar "människokromosom 19" och "människokromosom 20" till de två olika typarna av humana kromosomer som är numrerade 19 och 20 i den fullständiga uppsättningen av 46 kromosomer som finns hos en normal människa. Varje kromosom innehåller tusentals gener som ger instruktioner för hur kroppens celler ska fungera och utvecklas.
Människokromosom 19 är en av de akrocentriska kromosomerna, vilket betyder att den har sitt centromer nära ena änden. Den innehåller ungefär 1500 gener och är associerad med flera genetiska sjukdomar, såsom Cornelia de Lange syndrom och Diamond-Blackfan anemi.
Människokromosom 20 är något större än kromosom 19 och innehåller ungefär 700 gener. Den är associerad med flera genetiska sjukdomar, såsom DiGeorge syndrom och Kabuki syndrom.
Det är viktigt att notera att varje individ har två kopior av varje kromosom, en från modern och en från fadern, vilket ger en total på 46 kromosomer i varje cell i kroppen (utom könscellerna som har 23 kromosomer vardera).
Trombopoietin (TPO) är ett glykoprotein som produceras i levern och styr produktionen av trombocyter (blodplättar) inuti benmärgen. Det sker genom att stimulera multiporten stammcellers differentiering till megakaryocyter, vilka sedan delar sig och bildar trombocyter. TPO binder till sin receptor, c-Mpl, på megakaryocytens yta och utlöser en signaltransduktionsväg som leder till ökad trombocytproduktion. TPO har också visat sig ha en roll i överlevnaden och funktionen hos redan existerande trombocyter.
"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."
'Lymfocele' är en medicinsk term som refererar till en abnorm accumulering av lymfa i en cavitet, vanligtvis bildad som ett resultat av en skada eller en kirurgisk procedur. Lymfan är en klar, gulaktig vätska som transporteras genom lymfkärlen från kroppens vävnader tillbaka till blodomloppet.
Ett lymfocele kan uppstå när ett lymfkärl skadas under en operation, vilket orsakar en läckage av lymfa som samlas upp i en cavitet och bildar en vätskefylld ficka. Lymfoceler är vanliga efter kirurgiska ingrepp som involverar lymfkärl, såsom lymfknutors borttagande eller operationer för att behandla cancer.
Symptomen på ett lymfocele kan variera beroende på storleken och platsen på caviteten. Små lymfoceler kan vara asymptomatiska, medan större lymfoceler kan orsaka smärta, svullnad eller tryck på omgivande vävnader. I vissa fall kan ett lymfocele bli infekterat och leda till komplikationer som abscessbildning eller sepsis. Behandlingen av ett lymfocele kan innebära observation, dränering eller kirurgisk korrektur beroende på storleken, platsen och symtomen.
En utbytestransfusion (helblod) är en medicinsk procedur där en persons blod tas bort och ersätts med en motsvarande mängd komplett frisk blod från en donator. Detta görs vanligtvis för att behandla allvarliga blodbristtillstånd, såsom vid kraftig blödning, som orsakas av skada, sjukdom eller kirurgi. Under proceduren tas patientens blod ut och ersätts med friskt donerat blod i en kontrollerad process för att upprätthålla en acceptabel syretransport till kroppens vävnader och organ. Detta kan rädda livet på en person som annars skulle ha lidit av allvarlig syrebrist eller chock.
Polycytemi
Polycytemia vera
Sjukdomar i blodet och blodbildande organ
Hemoglobin
Blodkropp
Torgny Sjöstrand
Jarl Forssell
Cyanos
Njurcellscarcinom
Polycytemi - Wikipedia
Ordlista - FASS Allmänhet
Myeloproliferativ neoplasi SVF - Viss.nu
Hypogonadism hos män - vårdriktlinje för primärvården - Vårdgivare Skåne
Urin - Sahlgrenska Universitetssjukhuset
Neutrofiler normalvarde
Axitinib-Pembrolizumab var 3:e vecka - RCC Kunskapsbanken
Röda blodkroppar - Erytrocyter | FemineaLab Academy
selektiv immunglobulinbrist - Uppslagsverk - NE.se
Lungemboli: Patofysiologi (Lungmedicin)
Trombocyter 1177
Behandlingsmål
Akut synnedsättning - Centralartärocklusion, grenartärocklusion | Praktisk Medicin
Riskfaktorer för skelettsarkom | Cancerhuset | Hälsobyn.fi
Medinsikt.
Hälsa
Förhöjt antal röda blodkroppar (Polycytemi / Erytrocytos) | Doktorn.com
blodsjukdomar - nyaste innehållet - svenska.yle.fi
Sökresultat för Novartis Pharmaceuticals - Kliniska prövningsregister - ICH GCP
Njurcancer inklusive SVF - Viss.nu
Axitinib; Peroral tablett - RCC Kunskapsbanken
Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 17. Payer - Rialto
Polycytemia vera - Medibas - Kunskapsstöd för hälso- och sjukvårdspersonal
Hudsjukdomar | Läkemedelsboken
Arbetsförmedlingen stockholm södermalm stockholm
Testosteron Biverkningar - STEROID SENTER
Blodtest för kalcium: indikationer, transkript - Arytmi - October
Kronisk myeloisk leukemi | Cancerhuset | Hälsobyn.fi
Blod och koagulation, vårdriktlinjer - Vårdgivare Skåne
Blodsjukdomen polycytemi2
- vanligast blodsjukdomen polycytemi. (web.app)
- Väldigt högt värde - kan vara polycytemi Huvudvärk är ett av symptomen för blodsjukdomen polycytemi. (netlify.app)
Vera4
- Polycytemi kan vara en tillfällig förändring eller bero på en sjukdom i benmärgen som kallas polycytemia vera. (wikipedia.org)
- Polycytemia vera kallas även för primär polycytemi vilket särskiljer den från sekundär polycytemi och från relativ polycytemi (= pseudopolycytemi, pseudoerytrocytos, stresspolycytemi). (wikipedia.org)
- Primär polycytemi beror på sjukdomen Polycytemi vera där benmärgen stimuleras att bilda för mycket röda blodkroppar. (feminealabacademy.se)
- Polycytemi vera är en mycket ovanlig blodcancersjukdom. (feminealabacademy.se)
Relativ polycytemi3
- Polycytemia vera kallas även för primär polycytemi vilket särskiljer den från sekundär polycytemi och från relativ polycytemi (= pseudopolycytemi, pseudoerytrocytos, stresspolycytemi). (wikipedia.org)
- Relativ polycytemi handlar om att blodets plasma minskar i volym medan mängden blodkroppar är normal. (doktorn.com)
- Vid sekundär polycytemi är värdet högt och vid relativ polycytemi är värdet normalt. (doktorn.com)
Kallas1
- En variant kallas stress-polycytemi som ofta drabbar nervösa, överviktiga, medelålders män med sk metabola syndromet. (doktorn.com)
Skilja1
- Med plasmaerytropoetin (P-Epo) kan man på ett bra sätt skilja på de 3 olika polycytemitillstånden: Vid Primär polycytemi är P-Epo lågt. (doktorn.com)
Blodet1
- Polycytemi innebär att man har för många röda blodkroppar i blodet. (wikipedia.org)