Polymyxin B är ett antibiotikum som tillhör gruppen polypeptidantibiotika. Det används främst för behandling av svåra infektioner orsakade av gramnegativa bakterier, särskilt de som är resistenta mot andra typer av antibiotika. Polymyxin B fungerar genom att påverka bakteriens cellmembran och orsaka läckage av intracellulära joner och andra molekyler, vilket leder till celldöd. Det kan användas som en del av kombinerad terapi med andra antibiotika för att behandla särskilt svåra infektioner.

Polymyxiner är en grupp av peptidbaserade antibiotika som är aktiva mot grampositiva och gramnegativa bakterier, inklusive flera multiresistenta stammar. De två huvudsakliga polymyxinerna är polymyxin B och polymyxin E (kolistin). Dessa antibiotika binder till lipopolysackaridet i ytan hos gramnegativa bakterier, vilket resulterar i skada på cellmembranet och död av bakterien. Polymyxiner används vanligen som sista linjen av försvar mot svårt behandlingsresistenta infektioner orsakade av gramnegativa bakterier, eftersom de kan ha allvarliga nefro- och neurotoxiska biverkningar vid höga doser.

Colistin är ett peptidantibiotikum som används för behandling av allvarliga infektioner orsakade av gramnegativa bakterier, särskilt de som är resistenta mot andra antibiotika. Det verkar genom att störa bakteriens cellmembran och orsaka dess död. Colistin kan användas via intravenös injektion eller inhalation.

Antibacterial medications, also known as antibiotics, are a type of medication used to treat infections caused by bacteria. These medications work by killing the bacteria or inhibiting their growth, allowing the body's immune system to fight off the infection. Antibacterial medications can be administered through various routes, including oral, topical, and intravenous, depending on the severity and location of the infection. It is important to note that antibacterial medications are not effective against viral infections, such as the common cold or flu. Misuse or overuse of antibacterial medications can lead to antibiotic resistance, which is a significant global health concern.

'Lipid A' är ett centralt beståndsdel i lipopolysackarider (LPS), som är en viktig komponent i yttre membranet hos Gram-negativa bakterier. Lipid A utgör den hydrofoba basen till LPS och är ansvarigt för dess endotoxiska egenskaper. Det består av en disackaridstruktur som är kovalent bundet till ett antal fettsyror, vilket gör det till en amfifil betaktad molekyl. Lipid A interagerar med toll-like receptor 4 (TLR4) på immunceller och utlöser därmed en inflammatorisk respons hos värden.

Hemoperfusion är en behandlingsmetod inom medicinen där blod passerar igenom ett filter eller en sorbent som tar bort toxiner, läkemedelsrester eller andra skadliga substanser. Detta görs vanligtvis genom att koppla patienten till en hemoperfusionsapparat som cirkulerar blodet genom ett yttre filter.

Under proceduren pumpas blodet ut från patientens kropp, oftast genom en kateter placerad i en central ven, och leds sedan genom ett filter som innehåller ett material som kan borttaga de skadliga substanserna. Filtermaterialet kan vara en sorbent, som exempelvis aktiverad kol, eller ett membran med specifika bindningsegenskaper till de substanser man vill avlägsna. Efter att blodet har passerat genom filtret leds det tillbaka in i patientens kropp.

Hemoperfusion används ofta som ett komplement till vanlig dialysbehandling vid förgiftningar, leverfailure eller andra sjukdomstillstånd där toxiner eller läkemedelsrester kan ansamlas i blodet och orsaka skada.

Lipopolysaccharides (LPS) är en typ av molekyler som förekommer i yttermembranen hos Gram-negativa bakterier. De består av en lipid- och en polysackariddel. Lipiddelen kallas lipid A och är ansvarig för den endotoxiska verkan hos LPS, det vill säga dess förmåga att orsaka inflammatoriska reaktioner i värdorganismen. Polysackariddelen består av en kort kedja av repeaterenheter och kan variera mellan olika bakteriestammar, vilket gör den användbar som taxonomisk markör. När LPS separeras från bakterien eller bryts ned kan det utlösa en stark immunrespons, inklusive released av cytokiner och inflammatoriska mediatorer, som kan leda till sjukdom hos värden.

'Pseudomonas aeruginosa' är en gramnegativ, aerob bakterie som förekommer i miljöer som vatten, jord och på planteringar. Den kan också koloniseras hos människor, särskilt hos dem med nedsatt immunförsvar eller vid långvarig sjukhusvistelse.

'Pseudomonas aeruginosa' är känd för sin förmåga att orsaka en bred vätska av infektioner, inklusive hud- och sårinfektioner, lunginflammation, blodförgiftning och kateterrelaterade infektioner. Den producerar ett antal virulensfaktorer som hjälper den att undvika värdimmunsvaret och skada vävnader. Exempel på sådana faktorer inkluderar exotoxiner, elastaser, proteaser och en speciell typ av lipopolysackarid i cellmembranet som skyddar den mot komplementaktivering och fosfolipas för att bryta ner lungsurfaktant.

Infektioner med 'Pseudomonas aeruginosa' kan vara svåra att behandla på grund av dess resistens mot många antibiotika, särskilt mot betalactam- och aminoglykosidklassen. Multiresistenta stammar av bakterien har identifierats och utgör en allvarlig hotbild i sjukvården världen över.

Mikrobiologisk resistensbestämning är en laboratorieundersökning där man testar hur känsliga olika bakterier är för olika antibiotika. Detta görs genom att exponera bakterierna för olika koncentrationer av antibiotika och sedan observera deras tillväxt eller icke-tillväxt. På det viset kan man avgöra vilka antibiotika som är verksamma mot de specifika bakteriestammarna och i vilka koncentrationer.

Den mikrobiologiska resistensbestämningen används ofta för att hjälpa läkare att välja rätt typ av antibiotika för en patient med en infektion, baserat på vilka bakterier som orsakar infektionen och deras känslighet för olika antibiotika. Det kan också användas för att övervaka trenderna i resistensutveckling hos specifika bakteriestammar och hjälpa till att utforma riktlinjer för antibiotikabehandling.

Bakteriel läkemedelsresistens definieras som förekomsten eller utvecklingen av motstånd hos bakterier mot en eller flera läkemedel, vilket gör att de blir mindre känsliga för behandling med antibiotika eller andra antimikrobiella medel. Detta kan inträffa på grund av genetiska ändringar hos bakterierna som orsakar förändringar i deras svarsmekanismer till läkemedlen, vilket gör att de kan överleva trots behandlingen.

Bakteriel läkemedelsresistens är ett allvarligt globalt hälsoproblem som hotar effektiviteten av antibiotika och andra antimikrobiella medel. Det kan leda till svårbehandlade infektioner, längre sjukhusvistelser, högre dödlighet och ökade kostnader för sjukvården. För att förebygga bakteriel läkemedelsresistens rekommenderas rationell användning av antibiotika och andra antimikrobiella medel, samt införande av goda smittskydds- och hygienpraktiker.

'Burkholderia cenocepacia' är en art av gramnegativa, aeroba stavformade bakterier som tillhör släktet Burkholderia. Denna bakterieart förekommer naturligt i olika miljöer såsom jord, vatten och växter. Vissa stammar av B. cenocepacia kan dock vara patogena och orsaka allvarliga infektioner, särskilt hos personer med nedsatt immunförsvar eller lungsjukdomar som cystisk fibros. Infektioner med B. cenocepacia kan vara svåra att behandla på grund av bakteriens motståndskraft mot många antibiotika.

Gramnegative bakterier är en typ av bakterier som inte färgas vid en gramfärgning, ett laboratoriemetod för att klassificera och identifiera olika sorters bakterier. När man använder denna metod färgar man cellväggarna hos de flesta bakterier, så att de blir synliga under ett mikroskop. De flesta bakteriers cellväggar innehåller en substans som kallas peptidoglykan, och de färgas blå eller violetta av den gramfärgning som används.

Gramnegative bakterier har emellertid ett yttre membran som innehåller lipopolysackarider, vilket gör att de inte kan färgas på samma sätt som de flesta andra bakterier. Istället förblir de rosa eller röda efter gramfärgningen. Exempel på gramnegativa bakterier är Escherichia coli (E. coli), Salmonella enterica, Pseudomonas aeruginosa och Neisseria meningitidis.

Det är viktigt att identifiera om en infektion orsakats av en gramnegativ bakterie eftersom de ofta är mer svåra att behandla än andra bakterier. De kan vara resistenta mot flera olika sorters antibiotika, och det kan vara svårt att hitta ett som verkar effektivt.

Mikrobial läkemedelsresistens definieras som en förändring i mikroorganismer (bakterier, svampar, virus eller parasiter) så att de blir mindre känsliga eller helt resistenta mot läkemedel som tidigare har varit verksamma mot dem. Detta kan inträffa genom olika mekanismer, till exempel genom mutationer i mikroorganismens gener eller genom att de tar upp resistensgenet från andra mikroorganismer i sin omgivning.

Bakteriell läkemedelsresistens är ett allvarligt och ökande problem inom global hälsa, där fler och fler bakterier blir resistenta mot vanliga antibiotika. Detta kan leda till att infektioner som tidigare kunnat behandlas effektivt istället bli livshotande.

'Uranylnitrat' er ein kjemisk forbindelse bestående av uran og salpetersyre. Den har formelen UO2(NO3)2. Det er ein gulhvitt, krystallin materiale som er vannløselig og som ofte brukes i laboratoriemiljøet for å produsere andre uranforbindelser. Uranylnitrat er radioaktivt og skal hanteres med forsiktighet på grunn av denne egenskapen. Det kan også være skadelig hvis det kommer i kontakt med huden eller andre levende vevler.

En bakteriell infektion, gramnegativ, är en infektion orsakad av grampositiva bakterier. Gramnegativa bakterier är en grupp av bakterier som inte tar upp färg vid ett speciellt färgningssteg, känt som Gram-färgning. Detta skiljer dem från grampositiva bakterier, som har en cellvägg som innehåller peptidoglykan och tar upp färgen vid Gram-färgningen.

Gramnegativa bakterier inkluderar många olika arter, däribland Escherichia coli (E. coli), Pseudomonas aeruginosa, Klebsiella pneumoniae och Salmonella enterica. Dessa bakterier kan orsaka en rad olika infektioner, inklusive luftvägsinfektioner, urinvägsinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och mag-tarminfektioner. Symptomen på en gramnegativ bakterieinfektion kan variera beroende på vilken del av kroppen som är infekterad, men kan inkludera feber, trötthet, muskelvärk, hosta, andningssvårigheter och smärta i urinen.

Behandlingen av en gramnegativ bakterieinfektion består vanligen av antibiotika. Det är viktigt att snabbt identifiera vilken art av bakterie som orsakar infektionen, för att kunna välja rätt typ av antibiotika. Många gramnegativa bakterier har dock blivit resistenta mot vanliga antibiotika, så det kan vara svårt att behandla en infektion orsakad av en sådan bakterie. I sådana fall kan läkare välja att använda sig av starkare antibiotika eller kombinationer av olika typer av antibiotika för att bekämpa infektionen.

'Acinetobacter baumannii' är en gramnegativ, aerob bakterie som tillhör familjen Moraxellaceae. Den är kliniskt betydelsefull som opportunistisk patogen, särskilt inom sjukvården, där den kan orsaka infektioner som pneumoni, blodförgiftning, meningit och hud- och sårinfektioner, ofta hos svårt sjuka eller immunosupprimerade individer. 'A. baumannii' är känd för sin förmåga att överleva länge på torra ytor och att vara resistent mot många vanliga antibiotika, vilket gör den till en utmaning att behandla.

Endotoxiner är en typ av toxin som frigörs från bakteriens cellvägg när den dör eller delas. De är specifika för gramnegativa bakterier och består av lipopolysackarider (LPS) som är en viktig komponent i deras yttre membran. Endotoxiner stimulerar immunsystemet och kan orsaka inflammation, feber och svar på infektioner. De kan också vara dödliga vid höga doser och bidra till sjukdomar som sepsis och septisk chock.

Antimikrobielle katjoniska peptider (AMPs) är en typ av peptider som förekommer naturligt hos många levande organismer, inklusive djur, växter och mikroorganismer. Deras främsta funktion är att försvara organismen mot infektion genom att bekämpa patogena mikroorganismer som bakterier, svampar och virus.

AMPs är kända för sin förmåga att interagera med och destabilisera cellmembran hos mikroorganismer, vilket leder till celldöd. De gör detta genom att attraheras till negativt laddade fosfolipider i cellmembranet och bilda porer eller ledande komplex som stör membranets integritet och funktion.

Katjoniska peptider innehåller ofta positivt laddade aminosyror, till exempel arginin och lysin, vilket underlättar deras interaktion med negativt laddade fosfolipider i cellmembranet. Dessa peptider tenderar också att ha en amfipatisk struktur, det vill säga de innehåller både hydrofoba och hydrofila delar. Hydrofoba delar interagerar med lipidbilagan i cellmembranet medan hydrofila delar interagerar med vattenmolekyler i omgivningen.

AMPs har visat sig ha potential som alternativ till traditionella antibiotika, särskilt mot multiresistenta bakterier som blivit svåra att behandla med konventionell terapi. Dock finns det fortfarande mycket att lära om deras mekanismer och möjliga biverkningar innan de kan användas kliniskt på ett brett plan.

'Njurbarksnekros' refererar till död av vävnad i njurarnas nefron, som är de funktionella enheterna där urinproduktion sker. Nekros innebär att celler eller vävnad har dött och inte kan återhämta sig.

Njurbarksnekros kan orsakas av olika faktorer, såsom allvarliga infektioner, nedsatt blodflöde till njurarna (ischemi), giftigverkan från vissa läkemedel eller kemikalier, eller autoimmuna sjukdomar. I vissa fall kan njurbarksnekros leda till akut njursvikt och behöva behandlas som en livshotande situation.

Läkemedelsmultiresistens, bakteriellt, refererar till en typ av bakterier som har utvecklat resistens mot flera olika antibiotika. Detta innebär att de inte kan elimineras eller kontrolleras effektivt med de vanliga behandlingsalternativen. Bakterier kan bli multiresistent genom att mutera spontant eller genom att utbyta genetisk information med andra bakterier.

Det är viktigt att begränsa användningen av antibiotika till nödvändiga fall och att följa korrekt dosering och behandlingstid för att minska risken för utveckling av läkemedelsresistens. Multiresistenta bakterier kan leda till svårbehandlade infektioner, ökad sjukhusmortalitet och högre behandlingskostnader.

Bacterial proteins are simply proteins that are produced and present in bacteria. These proteins play a variety of roles in the bacterial cell, including structural support, enzymatic functions, regulation of metabolic processes, and as part of bacterial toxins or other virulence factors. Bacterial proteins can be the target of diagnostic tests, vaccines, and therapies used to detect or treat bacterial infections.

It's worth noting that while 'bacterieproteiner' is not a standard term in English medical terminology, I assume you are asking for information about proteins that are found in bacteria.

Neomycin är ett typ av antibiotikum som tillhör aminoglykosidgruppen. Det används vanligen för behandling av yttre infektioner orsakade av känsliga bakteriestammar, såsom hudinfektioner och ögoninfektioner. Neomycin fungerar genom att stoppa tillväxten och reproduktionen av bakterier. Det ges ofta som topisk behandling i form av salvor, creams eller droppar.

'Limulus prov' är ett laboratorie Test som används för att detektera endotoxiner, specifikt lipopolysackarider (LPS) från gramnegativa bakteriers cellytor. Det är uppkallat efter arten Limulus polyphemus, en sorts hästsko krabba vars blod används i testet. När Limulus blod kommer i kontakt med endotoxiner koagulerar det, och detta fenomen utnyttjas i testet.

I det typiska Limulus provet blandas ett prov av det undersökta materialet med Limulus amöbocyte lysat (LAL), en extrakt från hästsko krabbas blodceller. Om endotoxiner är närvarande kommer de att orsaka koagulation av LAL, vilket kan mätas och ge ett kvantitativt eller semi-kvantitativt mått på endotoxinhalten i provet.

Limulus prov används ofta inom klinisk medicin för att kontrollera steriliteten av medicinska produkter, men det kan också användas inom forskning och industriella tillämpningar där det behövs upptäcka spår av bakteriell kontamination.

En kolibakterie (officiellt kallas Escherichia coli, ofta förkortat till E. coli) är en typ av gramnegativ bakterie som normalt förekommer i tarmarna hos varma blodcirkulerande djur, inklusive människor. Det finns många olika stammar av kolibakterier, och de flesta är ofarliga eller till och med nyttiga för värden. Några stammar kan dock orsaka allvarliga infektioner i mag-tarmkanalen, blodet eller andra kroppsdelar. En välkänd patogen kolibakteriestam är E. coli O157:H7, som kan orsaka livshotande komplikationer som hemolytisk uremisk syndrom (HUS) och tack följd av förtäring kontaminert mat eller vatten.

Melitten är ett medicinskt begrepp som används för att beskriva små blåsor eller sår på munnen eller tungan. Dessa blåsor orsakas vanligtvis av fuktsjukdomar, virusinfektioner (till exempel herpes simplex), allergiska reaktioner, mekanisk irritation eller dålig pasform på tandproteser. Melitten kan också vara ett tecken på vissa sjukdomstillstånd som HIV/AIDS och några former av cancer. De tenderar att vara smärtsamma, speciellt när man äter eller dricker. För behandling bör du kontakta din läkare eller tandläkare för att få en korrekt diagnos och rekommenderad behandlingsplan.

Salmonella Typhimurium är en specifik serotyp av bakterien Salmonella enterica, som orsakar sjukdomen salmonellos hos människor och djur. Denna bakteriestam är en av de vanligaste orsakerna till matburna infektioner hos människor världen över. Sjukdomen som orsakas av Salmonella Typhimurium visar sig ofta som akut gastroenterit med diarré, buksmärtor och feber. Infektionen sprids vanligtvis via kontaminerad mat eller vatten som innehåller bakterierna.

Staphylococcus intermedius är en grampositiv bakterie som tillhör stafylokocker-familjen. Denna bakteriestam förekommer naturligt hos djur, särskilt hundar och katter, där den kan kolonisera hud och slemhinnor utan att orsaka några symptom. I sällsynta fall kan den dock även infektera människor, ofta som en opportunistisk patogen, och orsaka diverse infektionssjukdomar som exempelvis hud- och sårinfektioner, ben- och ledinflammationer samt sällsynt endokardit (hjärtklaffsinfektion). Bakterien är vanligen känslig för vanliga antibiotika som penicillin och amoxicillin, men resistens har rapporterats.

'Klebsiella pneumoniae' är en art av grampositiva, aeroba stavformade bakterier som förekommer naturligt i miljöer som jord, vatten och däggdjurs tarmflora. Vissa stammar av K. pneumoniae kan vara patogena och orsaka infektioner hos människor, särskilt hos individer med nedsatt immunförsvar eller vid komplikationer relaterade till sjukhusvistelse, så kallad nosokomiell infektion.

K. pneumoniae kan orsaka en rad olika infektioner, bland annat lunginflammation (pneumoni), urinvägsinfektioner, blodförgiftning (sepsis) och hud- eller sårinfektioner. Bakterien är resistent mot flera antibiotika, inklusive ampicillin och amoxicillin, vilket kan göra behandlingen av infektioner mycket svårare.

Läkemedelssamverkan (Drug-Drug Interaction, DDI) definieras som ett samspel mellan två eller fler läkemedel där effekten på farmakologiska, kemiska eller fysiologiska sätt är avvikande jämfört med den enskilda effekten av var och en av de ingående substanserna. Det kan resultera i ökat eller försämrade läkemedelsverkan, biverkningar eller skada för patienten.

Läkemedelssamverkan kan delas in i farmakodynamiska (interaktioner som påverkar läkemedlets mekanism av verkan) och farmakokinetiska (interaktioner som påverkar läkemedlets upptagande, fördelning, metabolism eller exkretering) samverkan.

Det är viktigt att identifiera, undvika eller hantera potentiella läkemedelssamverkan genom att utvärdera patientens medicinska historia, farmakoterapi och laboratoriemedicinska data för att minimera risker och maximera terapeutiska effekter.

'Polypharmacology' refererar till användandet av en läkemedelssubstans som har flera biologiska mål i kroppen, istället för att ha ett specifikt mål. Detta kan både vara avsiktligt, där man utformar en substans för att behandla flera olika sjukdomstillstånd samtidigt, eller oavsiktligt, där en läkemedelssubstans har en biverkan på ett annat än det ursprungliga målet. Polypharmacologi kan vara användbar inom medicinen då det kan minska behovet av att ta flera olika läkemedel samtidigt, men det kan också öka risken för biverkningar och interaktioner mellan läkemedlen.

"Antiinfektiva medel" är en samlingsbeteckning för läkemedel som används för att behandla eller föventiona infektioner orsakade av olika mikroorganismer, såsom bakterier, virus, svampar och parasiter. Dessa medel kan vara bakteriedödande (baktericida) eller bakteriestoppande (bakteriostatiska), virustatiska, fungistatiska eller fungicida beroende på vilken typ av mikroorganismer de är verksamma mot. Exempel på antiinfektiva medel inkluderar antibiotika, antivirala, antimykotiska och antiparasitiska läkemedel.

Fludrokortison är ett syntetiskt glukokortikoid hormon som används som läkemedel. Det har primarily mineralocorticoid-aktivitet, vilket betyder att det hjälper till reglera salt- och vattenbalansen i kroppen genom att påverka njurarnas funktion.

Fludrokortison efterliknar naturliga hormonet aldosteron, som produceras av binjuremärgen. Det används ofta för att behandla lägre än normalt nivåer av aldosteron, ett tillstånd som kallas primärt eller sekundärt hypoaldosteronism.

Ibland kan fludrokortison också användas för att behandla vissa former av svår hjärtsvikt, då det kan hjälpa till att minska symtomen genom att hjälpa kroppen att hålla kvar mer vätska.

Samtidigt bör man vara medveten om att långvarig användning av fludrokortison kan leda till biverkningar som ökat blodtryck, söta matlängtan, ansiktsutvidgning och försämrad immunförsvar. Därför bör läkemedlet endast användas under övervakning av en läkare och i de fall där potentiala fördelar överväger riskerna.

Betametason är en syntetisk glukokortikoidmedicin som används för att behandla inflammation och immunförsvarssvar i kroppen. Det fungerar genom att minska aktiviteten hos immunsystemet och påverkar också genuttryck relaterat till inflammation.

Betametason används ofta för att behandla en rad olika sjukdomar, inklusive astma, eksem, psoriasis, reumatoid artrit och andra autoimmuna sjukdomar. Det kan ges som tablett, injektion eller topisk behandling i form av salva, kräm eller spray.

Liksom med alla läkemedel bör betametason användas enligt recept och under medicinsk övervakning för att minimera riskerna för biverkningar som ökad sårbarhet för infektioner, högt blodtryck, svaghet i musklerna, sömnstörningar och andra symtom.

"Encyclopedias are comprehensive reference works containing information on a wide range of topics. They are typically organized in alphabetical order and provide concise summaries of facts, concepts, and knowledge in various fields such as science, history, literature, philosophy, and arts. The principles behind the creation of encyclopedias include accuracy, objectivity, and authority, with contributions from experts in their respective fields. Encyclopedias serve as a valuable resource for researchers, students, and general readers seeking reliable information on a wide array of subjects."

Inreörat (eller inre organen) är en term inom anatomi och medicin som refererar till de organ som ligger innanför kroppens håligheter, till skillnad från yttre organ som huden och det yttre skelettet. Inreörat inkluderar bland annat hjärtat, lungorna, levern, bukspottkörteln, njurarna, urinblåsan, könsorganen och tarmarna. Dessa organ utför viktiga funktioner som att hjälpa till med näringsupptag, andning, nedbrytning av ämnen, hormonproduktion och avfallsborttransport.

'Mellanöra' är ett informellt eller folkligt begrepp som kan syfta på olika tillstånd med närbesläktade symtom. I medicinsk kontext använder man sig dock vanligen av termen 'akut obstruktiv lungemfysem' (AOLE) för att beskriva en plötslig andningssvårighet orsakad av ett allvarligt luftvägs obstruktionssyndrom hos en individ med kronisk obstruktiv lungsjukdom (KOL).

AOLE kan uppstå när det uppkommer ett tillfälligt sammanträngande eller blockerande i de luftrör som förbinder lungornas alveoler, vilket orsakar en minskad luftvägssektion och därmed en sämre syresättning. Detta kan leda till andningssvårigheter, hosta, uttalad cyanos (blåfärgning av hud och slemhinnor), försämrad medvetandenivå och i värsta fall andningsstillestånd.

Det är viktigt att söka omedelbar medicinsk hjälp om man upplever symtom på AOLE, eftersom det kan vara livshotande. Behandlingen består ofta av syreterapi, bronkdilatatorer, kortison och i vissa fall mekanisk ventilation.

Otitis media mediorēs, aēreōs pūrulentā, est una infektiōnis acūtā aut subacūtā ētiologiās variablīs (virōsēs aut bactēriās) causāta, quae mEDIUM plENum Auris cōchlēās involvit. Hanc infektiōnem sequitur inflammatiō mucōsa et edematōsa, quae tympanum ventilatiōnī impedit et effunditur in cavitātem mEDIAM plENAM pūrulentam.

In english:

Otitis media with effusion, aereos purulenta, is an acute or subacute infection caused by variable etiologies (viruses or bacteria) that involves the middle ear cavity of the cochlea. This infection is followed by mucosal and edematous inflammation, which impedes tympanic ventilation and results in a filled medium with purulent effusion.

Medicinskt sett definieras "mellanöreinflammation" (latin: Otitis media mesotypanica) som en inflammation i mellangården (tympanum) i örat, utan att det finns tecken på egentlig medfödd eller acquisitiv hörselgångsförträngning eller akut medflöde till mellanöran. Detta är en mildare form av öroninflammation som inte orsakas av bakterier eller virus, utan kan istället vara relaterad till allergi, reflux från matstrupen eller förändringar i luftfuktigheten. Symptomen på mellanöreinflammation kan inkludera smärta, tryckkänsla och nedsatt hörsel. Behandlingen kan bestå av värmebehandling, läkemedel som lindrar smärtan och i vissa fall antiinflammatoriska medel.

'Otitis media with effusion' (OME) är en medicinsk term som används för att beskriva när mellanörat fylls med flytning eller vätska, utan tecken på akut inflammation eller infektion. Detta kan också kallas 'glue ear' på grund av den sluggaktiga konsistensen hos vätskan som samlas i mellanörat.

OME är vanligt bland barn, särskilt de under 2 års gamla, och kan orsakas av en försämrad funktion i eustachiska röret som förbinder näshålan med mellanörat. Detta kan leda till att luften inte kan cirkulera fritt och därmed skapar ett undertryck i mellanörat, vilket gör att vätskan dras in från slemhinnorna.

I de flesta fallen försvinner OME av sig själv efter några veckor eller månader, men i vissa fall kan det leda till problem med hörseln och behöva behandlas med läkemedel eller en liten operation där en tub är placerad i trumhinnan för att underlätta ventilationen av mellanörat.

Kolesteatom, mellanöra, är en abnormal tillväxt av hudceller (epitelceller) inne i mittöronet. Detta sker när celler från ytöronets yttre hörselgång börjar växa in i mittenöra genom en tunn trumhinna. Kolesteatomet kan fortsätta att växa och förstöra strukturer i mittöronet som benen i hörselkedjan, vilket kan leda till hörnedsättning eller till och med dövhet.

Det är viktigt att notera att kolesteatom inte är cancer, men om det inte behandlas kan det orsaka allvarliga skador på mittöronet och hörselnerven. Orsaken till kolesteatom är oftast okänd, men det kan vara relaterat till upprepade infektioner i mittenöra eller en födelsedefekt. Behandlingen av kolesteatom innebär vanligtvis kirurgiskt avlägsnande av abnormalvävnaden.

Tympanoplastik är en grupp av kirurgiska procedurer som utförs för att rekonstruera trumhinnan (tympanum) och eventuellt de benformiga strukturerna i mellanörat. Detta görs vanligtvis med hjälp av ett transplantat, ofta taget från en liten bit av patientens eget vävnad (till exempel fascia från halsen eller perikoni), men även konstgjorda material kan användas.

Det finns olika typer av tympanoplastik, beroende på vilka strukturer som behöver repareras och om det förekommer någon medföljande skada i mellanörat. Några exempel är:

1. Myringoplastik: Enbart trumhinnan rekonstrueras.
2. Tympanoplastik Typ I (tidigare känd som Type A): Trumhinnan och luftcellerna i mellanörat rekonstrueras, men de benformiga strukturerna lämnas intakta.
3. Tympanoplastik Typ II-IV: Förutom trumhinnan och luftcellerna repareras även de benformiga strukturerna (ossikeln) i mellanörat på olika sätt beroende på skadans omfattning.

Tympanoplastik utförs vanligtvis under lokalbedövning med sedering eller allmänt anestesi och kräver ofta en till två dagars vistelse på sjukhus efter operationen.

Den Eustachiska röret (tuba eustachii) är en tunnelformad kanal som förbinder mittörat (ore cavum) med svalget (nasofarynx). Dess huvudsakliga funktion är att reglera lufttrycket och hålla balansen mellan örats inre och yttre miljö. Den Eustachiska röret öppnar och stänger sig reflexmässigt för att justera tryckskillnaden, till exempel under en flygning eller vid ett snabbt höjd- eller djupförändring.

Blepharitis är en medicinsk term som refererar till inflammation och iritation av ögonlocken. Det kan drabba både ögonlockens insida (interior) och utsida (exterior). Ofta beror det på ett felaktigt oljeproducerande gland i ögonlocken som orsakar en övervuxning av bakterier. Det kan också bero på andra faktorer, såsom rosacea eller psoriasis. Symptomen inkluderar rödhet, klåda, iritation, känsla av sand i ögat och ibland även sår på ögonlocken. Blepharitis kan vara ett kroniskt tillstånd som behöver regelbunden vård och behandling för att lindra symtomen.

Eyelid diseases refer to a variety of medical conditions that affect the eyelids, which are the delicate structures that protect the eyes. These conditions can cause symptoms such as redness, swelling, pain, itching, tearing, and visual changes. Some common eyelid diseases include:

1. Blepharitis: inflammation of the eyelid margins, often caused by bacterial infection or skin disorders like seborrheic dermatitis.
2. Chalazion: a firm, painless lump that forms on the eyelid due to blockage and inflammation of an oil gland.
3. Stye: a red, painful bump that develops on the eyelid due to infection of an eyelash follicle or oil gland.
4. Entropion: inward turning of the eyelid, causing the lashes to rub against the eye and potentially leading to corneal damage.
5. Ectropion: outward turning of the eyelid, which can cause dryness, irritation, and tearing.
6. Ptosis: drooping of the upper eyelid, which may obstruct vision and require surgical correction.
7. Dermatochalasis: excessive skin on the upper eyelids, often associated with aging and sometimes requiring surgery.
8. Eyelid tumors: benign or malignant growths that can develop on the eyelid, including basal cell carcinoma, squamous cell carcinoma, and melanoma.
9. Allergic conjunctivitis: eye inflammation caused by an allergic reaction to substances like pollen, dust mites, or pet dander, which can also affect the eyelids.
10. Contact dermatitis: skin irritation or allergic reaction on the eyelid caused by exposure to cosmetics, skincare products, or other substances.

Proper diagnosis and treatment of eyelid diseases are essential for maintaining eye health and preventing complications. Treatment options may include medications, lifestyle changes, or surgical intervention, depending on the specific condition and its severity.

Eyelashes are defined in medical terms as the row of short, thickened hair that grows at the edge of the eyelid. They are also known as cilia. The primary function of eyelashes is to protect the eye from debris and foreign particles by triggering the blinking reflex when they come into contact with something. Each eyelash has a root, follicle, shaft, and tip. Eyelashes typically measure between 8-12 millimeters in length and are usually darker than the hair on the scalp. They also have a natural growth cycle that includes periods of growth, resting, and shedding.

Meiboms körtlar är en typ av talgkörtlar som finns i ögonlocken hos människor och djur. De är uppkallade efter den tyske ögonläkaren Heinrich Meibom, som beskrev dem på 1600-talet. Dessa körtlar har till uppgift att producera en oljig film som ligger ovanpå tårfilmen och hjälper till att förhindra att tårflödet försvinner för snabbt och att skydda ögat från skador och infektioner.

Meiboms körtlar har en utvidgad del, som kallas akinus, där oljan bildas, och en smalare del, som kallas tärning, genom vilken oljan sedan transporteras till ytan av ögonlocken. När ögonlocken blinkar pressas oljan ut genom små hål i tärningens väggar och fördelas över ögat.

Dysfunktion i Meiboms körtlar kan leda till ögonirritation, torra ögon och ögoninfektioner som exempelvis hordeolum och kännetecknas av en förändrad oljefilm med högre viskositet och minskat antal lipider.

En kvalsterinfestation är ett tillstånd där individen har blivit värd för en övervikt av kvalster, vilka ofta lever som parasiter på eller i huden hos djur och människor. Det finns olika typer av kvalster som kan orsaka infestationer, såsom röda fläckar, sår, irritation eller allergiska reaktioner. Några exempel på kvalster som kan orsaka problem för människor är huskvalster (*Dermatophagoides farinae* och *Dermatophagoides pteronyssinus*), skabbkvalster (*Sarcoptes scabiei*) och gräskvalster (*Demodex folliculorum*). Behandlingen för en kvalsterinfestation beror på vilken typ av kvalster som orsakar problemet.

Inflammation is the body's natural response to injury or infection. It is a complex process that involves various cells, chemicals, and blood vessels in the affected area. The main goal of inflammation is to eliminate the initial cause of cell damage, clear out necrotic tissue and cellular debris, and initiate tissue repair.

The cardinal signs of inflammation are:

1. Rubor (redness) - This results from increased blood flow to the affected area due to vasodilation of local blood vessels.
2. Calor (heat) - The increased blood flow also leads to an increase in temperature in the affected region.
3. Tumor (swelling) - Fluid and immune cells accumulate in the tissue, causing it to swell.
4. Dolor (pain) - The release of inflammatory mediators like prostaglandins sensitizes nerve endings, leading to pain.
5. Functio laesa (loss of function) - The inflammation and accompanying symptoms can impair the normal functioning of the affected organ or tissue.

Inflammation can be classified into two types: acute and chronic. Acute inflammation is a short-term response that usually lasts for a few days, while chronic inflammation is a long-term response that can persist for weeks, months, or even years. Chronic inflammation is often associated with various diseases, such as autoimmune disorders, cardiovascular disease, and cancer.

In medical terms, eyelids are the thin fold of skin that covers and protects the front surface of the eye, known as the conjunctiva. The upper and lower eyelids help to distribute tears across the surface of the eye and assist in keeping it moist and clear of debris. They also contain muscles that allow for blinking and closing, protecting the eye from damage and irritants.

The eyelids are made up of several layers, including the skin on the outside, a thin layer of muscle, the tarsal plate (which provides structure), the conjunctiva (a mucous membrane that covers the inner surface of the eyelid and the front surface of the eye), and the eyelashes.

Abnormalities or conditions affecting the eyelids can impact vision, comfort, and overall eye health, making it important to seek medical attention if any issues arise.