En portosystemic shunt, eller portokaval shunt, är en operationell procedure där man skapar en anastomos (anslutning) mellan portalvenen och systemiska vener (ofta den övre hallow venerna), vilket leder till att blodflödet från mag-tarmkanalen och levern bypassar levern. Detta kan användas som en behandlingsmetod för vissa leversjukdomar, där det primära målet är att reducera portalsystemtrycket och förebygga komplikationer såsom varicerblödningar och ascites.
Ett syndrom som kännetecknas av svikt i det centrala nervsystemet i förening med leversvikt, inklusive portasystemshuntar. Kliniska tecken är trötthet och förvirring (som ofta leder till koma), asterixis (flaxande rörelser), nystagmus, livliga okulovestibularreflexer, dekortikerad och decerebrerad kroppshållning, muskelryckningar och bilaterala babinskireflexer. EEG kan visa trefasvågor.
Esophageal and gastric varices refer to abnormally dilated veins in the lower part of the esophagus (esophageal varices) and in the fundus of the stomach (gastric varices). These veins are typically enlarged due to increased pressure in the portal vein, which is the main vein that carries blood from the intestines to the liver. This condition is known as portal hypertension and can occur as a result of cirrhosis or other liver diseases. The dilated veins are prone to rupture, leading to potentially life-threatening bleeding in the gastrointestinal tract.
Onormalt blodflödesmotstånd i leverns portasystem, vilket ofta förekommer vid skrumplever och portvensobstruktion.
En portosystemisk shunt, eller PSS, är en abnorm anastomos (förbindelse) mellan portalvenen och systemiska venerna, vilket orsakar en delvis eller fullständig avledning av blodflödet från portalen till systemkretsloppet. I en kirurgisk kontext kan en portosystemisk shunt skapas syntetiskt som ett behandlingsalternativ för vissa leverrelaterade sjukdomar, såsom portals hypertension eller levercirros. Kirurgiska portosystemiska shunts innebär att man skapar en anastomos mellan portalvenen och systemvenerna (till exempel cavena cava) för att avlasta den höga trycket i portalen och på så sätt reducera komplikationer som blödningar eller ascites. Detta kan vara en livräddande behandling för vissa patienter, men det finns också risker relaterade till proceduren, inklusive möjligheten för hepatiska encefalop
Blödning i någon del av mag-tarmkanalen, från matstrupen till ändtarmen.
En portåder är ett blodkärl eller ett system av blodkärl där blodflödet normalt flödar från en högre tryckregion till en lägre tryckregion, ofta refererande till den deoxigerade blodflödet från mag-tarmkanalen som passerar genom levern för att filtreras och näringsämnen absorberas.
"Portasystemet, även känt som portahypertensivt system eller portacaval system, är ett cirkulatoriskt system som inkluderar levern, vena cava inferior och de perifera venerna i bukhålan. Det består av portvenen, som transporterar blod från mag-tarmkanalen, mjölksäcken, pancreaset och milten till levern, där det processas innan det returneras till systemkretsloppet via vena cava inferior."
Ascites. Ansamling av vätska i peritonealhålan (bukhinnehålan).
En portosystemisk shunt, transjugular intrahepatisk (TIPS) är ett interventionellt radiologiskt ingrepp där en stent placeras mellan leverns portalven och nedre vena cava för att skapa en alternativ blodflödesväg runt en obstruerad levervener. Det används för att behandla komplikationer av portalhypertension, såsom ascites eller varicerblödningar, som orsakas av levercirros.
Sklertoterapi är en medicinsk behandlingsmetod som innebär att man injicerar ett gelaktiskt preparat på basis av alkohollösningar, vanligtvis med polyvidonion (PVV) eller polidokanol, i blodkärl nära ytan av huden. Detta orsakar en progressiv förtjockning och till slut stängning av det berörda blodkaret. Syftet är att reducera onormala blodflöden eller abnorma vätskeansamlingar i huden, ofta använd som behandling av till exempel veneriska sjukdomar, åderbrist och större benigna ytliga vener.
Blodflöde genom levern.
Fibros i leverns hinnor till följd av överdriven, kronisk alkoholkonsumtion.
Leversjukdom som präglas av att den normala mikrocirkulationen, den väsentliga kärlanatomin och leverns arkitektur genomgått olika grader av förstörelse och förändringar, med fibrösa hinnor som omger nybildade parenkymknutor.
En ventrikuloperitoneal shunt (VPS) är en typ av neurokirurgiskt implantat som används för att behandla ökad intrakraniell tryck (ICP) orsakad av hydrocefalus eller annan patologisk vätskeansamling i hjärnan. Shunten består av en kateter som placeras in i den laterala ventrikeln i hjärnbalken och leds under huden till bukhålan där vätskan absorberas. Detta hjälper till att reducera ökat ICP och förhindra skada på hjärnan.
Situationer eller tillstånd där det föreligger stor risk för invalidiserande eller omedelbart livshotande följder, eller som kräver första hjälpeninsats eller annat omedelbart ingripande.
En leverfunktionstest (LFT) är en grupp av laboratoriemedicinska tester som används för att utvärdera skador eller sjukdomar i levern, genom att mäta olika enzymer, proteiner och andra substanser i blodet som produceras eller metaboliseras av levern. Dessa tester inkluderar ofta mätningar av alaninaminotransferas (ALT), aspartataminotransferas (AST), alkalisk fosfatas (ALP), gamma-glutamyltransferas (GGT), total bilirubin och albumin.
Dränagerör inlagda som förbindelse mellan en hjärnventrikel och den inre halsvenen. De möjliggör dränering av cerebrospinalvätska (likvor) för lindring av hydrocefalus och andra tillstånd med ökad ans amling av vätska i ventriklarna.
"Peptoner är ett medically term för en grupp enzymer, kallas peptidaser, som bryter ned proteiner till mindre peptider och individuella aminosyror under digestionsprocessen."
"Ventrikel" är ett medicinskt begrepp som refererar till kammare i hjärtat där blod pumpas ut från. Människohjärtat har två överkamrar (övre ventriklar) och två nedre kamrar (undre ventriklar). Övre ventriklarna tar emot oxygenerat blod från lungorna respektive kroppsvenen, medan undre ventriklarna pumpar oxygenerat blod ut till kroppen respektive syrefattigt blod till lungorna.
Tilltäppning av levervenerna pga av blodproppar eller fiberomvandling av venerna.
Sjukliga förändringar i levern.
Procedurer för användande av endoskop i samband med diagnos och behandling av sjukdomar. Vid endoskopi förs ett optiskt instrument antingen in via naturliga kanaler, som t ex matsmältningssystemet, eller genom små, kirurgiskt anlagda snitt (titthål) för undersökning av inre kroppsdelar. Tack vare framsteg i bildbehandling, endoskopteknik och utrustning av allt mindre format kan kirurgiska ingrepp göras under endoskopering.
Ven som vid mjältporten förenar ett flertal små vener från magen, bukspottkörteln, mjälten och tarmkäxet.
Stort organ i bukhålan med flera viktiga ämnesomsättningsfunktioner.
Här avses tamhund, Canis familiaris, med omkring 400 raser och tillhörande rovdjursfamiljen Canidae. De finns överallt i världen och lever tillsammans med människor.
En peritonealvenös shunt är ett medico-tekniskt hjälpmedel som används för att behandla ödem och högt tryck i bukhålan (ascites) orsakat av exempelvis levercirros. Shunten består av en slang som leder överflödig vätska från bukhålan via en venös kateter till blodomloppet, där överskottet av vätska kan elimineras via njurarna. Detta minskar på det sättet belastningen på bukhålan och förbättrar patientens välbefinnande. Placerandet av en peritonealvenös shunt är en invasiv procedure som vanligtvis utförs under kortsalongsbedövning eller narkos.
Absoluta, relativa eller differentierde kostnader som hänför sig till tjänster, institutioner, resurser osv, eller analys av sådana kostnader.
De kostnader ett sjukhus har för sin vårdgivande verksamhet. Kostnaden per patientfall baseras dels på direkta vårdkostnader plus en andel av de fastra kostnaderna för administration, personal, lokaler, utrustning osv. Sjukhuskostnaderna är en avgörande faktor vid fastställande av sjukhus-/patientavgifter.

En portosystemisk shunt, eller mer specifikt en "portokaval shunt, kirurgisk", är en operationell anslutning mellan portalvenen (som transporterar blod från mag-tarmkanalen till levern) och den centrala venösa systemet (oftast vena cava inferior). Denna procedure utförs vanligtvis som ett behandlingsalternativ för patienter med svårartad levercirros och associated komplikationer, såsom ödem och ascites, som inte svarat på medicinska behandlingar.

Genom att skapa en portosystemisk shunt avlastas portalvenens blodflöde till levern, vilket hjälper till att minska den intrahepatiska trycket och därmed förbättra ascites och edem. Det finns olika typer av kirurgiska portosystemiska shunt-procedurer, men de två vanligaste är side-to-side Sherman-shunten och mesenterisk-omledningsshunten (Meso-RAF).

Det är viktigt att notera att det finns också naturliga ( spontana) portosystemiska shuntar, men de kallas vanligtvis för portosystemiska blodflödesstörningar och kan vara associerade med hepatiska encefalopati hos patienter med leverfunktionsnedsättning.

Leverencefalopati (HE) är ett samlingsnamn för en grupp neurologiska symtom och tecken som orsakas av skada på levern och/eller den resulterande sjukdomen i levern. HE kan vara ett tecken på att leverfunktionen har blivit allvarligt störd. Symptomen på HE kan variera från milda till allvarliga, och inkluderar förvirring, rörlighetsstörningar, yrsel, humörsvängningar, samt i värsta fall koma eller död. HE behandlas vanligen genom att behandla den underliggande leveråkomman och att stödja leverfunktionen.

Esophageal varices and gastric varices are abnormal, enlarged veins in the esophagus (the tube that connects the throat to the stomach) and the stomach, respectively. They occur as a result of increased pressure in the portal vein, which is the large vein that carries blood from the digestive organs to the liver. This condition is known as portal hypertension.

Esophageal varices are more common than gastric varices and tend to be more symptomatic. They can cause bleeding, which can be life-threatening if not treated promptly. Gastric varices also have the potential to bleed, but they are often asymptomatic until they rupture.

The development of esophageal and gastric varices is associated with liver cirrhosis, a chronic liver disease characterized by scarring and loss of functional liver tissue. Other conditions that can cause portal hypertension and lead to the formation of varices include blood clots in the portal vein, parasitic infections, and certain genetic disorders.

Treatment for esophageal and gastric varices may involve medications to reduce bleeding, endoscopic procedures to band or inject the varices, or surgical shunts to reroute blood flow around the liver. Preventing the development of cirrhosis in the first place is the best way to avoid the formation of esophageal and gastric varices.

Hypertoni, portal, refererer til en tilstand hvor trykket i portalen vena (en blodåre som transporterer blodet fra maven, leveren og bugspytkirtlen til leverens venøse system) er forhøjet. Normalværdien for portaltrykket er normalt på 5-10 mmHg. Hvis portaltrykket overstiger 10 mmHg, betegnes det som portal hypertension.

Portal hypertoni kan have mange årsager, herunder levercirrose, blodprop i portalen vena, fedme, hjertesvigt og visse typer infektioner. Symptomer på portal hypertoni kan inkludere ascites (fluidansamling i bughulen), esofageal varices (forstørrede blodkar i spiserøret), splenomegali (forstørret milt) og hepatisk encefalopati (forstyrrelser i centralnervesystemet). Behandlingen af portal hypertoni afhænger af årsagen til sygdommen.

En portosystemisk shunt, eller portacaval anastomose, är en kirurgisk procedure där blodkärlen i levern (portvenen) direkt kopplas till de stora venorna (nerven caval). Detta görs vanligtvis för att minska trycket i portalvenen hos personer med svår levercirros.

Vid en portosystemisk shunt bypassar blodet från mag-tarmkanalen direkt till systemiska kretsloppet, istället för att gå genom levern först. Detta kan leda till en minskad klarning av toxiner och ämnen som normalt tas bort av levern, vilket kan orsaka symtom som mentala störningar, rörelsemässiga störningar och komplikationer relaterade till njurfunktionen.

Det är viktigt att notera att det finns också naturliga (konstitutionella) portosystemiska shuntar hos vissa individer, särskilt hos barn, som inte behöver någon kirurgisk behandling.

En blöding i mag-tarmkanalen (gastrointestinal blödning) är en utflöde av blod från blåsorna (blodkärlen) i matspjälkningssystemet. Blödningarna kan vara either blygsamma eller allvarliga, och de kan vara lokaliserade var som helst i mag-tarmkanalen, inklusive i matstrupen, magsäcken, tolvfingertarmen, tjocktarmen eller rektum.

Blödningarna kan vara synliga utflöde av blod via munnen eller endast synliga som svarta, tjocka avföringar (melena) på grund av blodets kontakt med magens sura miljö. I vissa fall kan blödningen vara dold och upptäckas först genom symptom som anemi, yrsel eller besvärligheter att andas.

Orsakerna till en blöding i mag-tarmkanalen kan variera från relativt ofarliga orsaker såsom hemorrojder till allvarliga tillstånd såsom magsår, cancer eller trombos. Behandlingen beror på den underliggande orsaken och kan innefatta mediciner, endoskopiska procedurer eller kirurgi.

'Portåder' er en medisinsk betegnelse for en artificiel blodcirkulationsvei som oftest implanteres i livmoderen hos personer med leverfunksjonssvikt. Navnet kommer af at denne type blodcirkulationsvei ofte kobles sammen med en 'portsystemisk shunt', der omdirigerer blodet fra magen og tarmløbene væk fra leveren, for at reducere stressen på leveren.

Portåderen består af en kateter som føres gennem vena jugularis (halsveneren) ned i hjertets højre side og derefter videre ned gennem leverens vene til leverens venøse system. Dette muliggør at medicin og ernæring kan gives direkte ind i leverens venøse system uden at skulle passere gennem leveren først.

Portåder anvendes oftest hos personer med leverkræft, cirrose eller andre leversygdomme, der gør at leveren ikke kan behandle blodet korrekt. Denne type behandling kan forlænge patientens overlevelse og forbedre livskvaliteten.

'Portasystemet', også kendt som det venøse portalsystem, er en del af det lymfatiske system og det venøse system i kroppen. Det består af en række blodkar der transporterer blod fra maven, leveren, milten og bugspytkirtlen til leveren.

Det portale vene er den største del af portalsystemet og modtager blod fra maven, leveren og milten via fire mindre vener: magenvenen, levervenen, mavesækkens vene og bugspytkirtlens vene. Disse vener konvergerer til den ene store ven, portalen vene, som derefter ledes ind i leveren gennem portalen stammen.

I leveren når blodet portalsystemet først modtager næringsrigt og nedsat ilttilført blod fra maven og tarmsystemet. Leveren filtrerer herefter dette blod, omdanner næringsstofferne og fjerner skadelige stoffer, før det ledes videre til hjertets venstre side via den store vene (vena cava inferior) og derfra distribueres det ud i kroppen.

Portalsystemet er en vigtig del af kroppens metabolisme og immunforsvar, da leveren her har mulighed for at behandle næringsstoffer og skadelige stoffer inden de spredes til resten af kroppen.

Medicinskt talat betyder "vätska i buken" vanligtvis att det finns en abnormt större mängd flytande vätska i bukhålan, oavsett om den är steril eller inte. Den medicinska termen för vätska i buken är ascites. Ascites kan ha många orsaker, till exempel levercirros, cancer, hjärtsvikt och njursjukdomar. Vätskan kan vara klar och gulaktig eller blodstänkt beroende på orsaken. Behandlingen av ascites beror på orsaken, men kan innebära mediciner, dietaändringar, dränering av vätska eller operation.

En portosystemisk shunt, transjugular intrahepatisk (TIPS) är en invasiv interventionell radiologiprocedur som skapar en artificiell anastomos (anslutning) mellan portalvenen och leverns venösa system. Det görs genom att placera en expanderbar metallstent i levern, vanligtvis från venerna i halsen (jugularvenerna).

Denna procedure används primärt för att behandla portosystemiska encefalopati (PSE), som orsakas av höga ammoniaknivåer i blodet till följd av en backflöde av leverns blod via andrasystemet istället för att gå genom levern först. Detta kan leda till hepatiska coma och andra neurologiska symtom.

TIPS-proceduren minskar trycket i portosystemiska kretsloppet och ökar blodflödet genom levern, vilket hjälper till att kontrollera de höga ammoniaknivåerna och förbättra neurologiska symtom. Det kan också användas för att behandla andra komplikationer relaterade till portalhypertension, såsom varicerblödningar och ascites (ödem i bukhålan).

'Skleroterapi' är en metod för att behandla tillstånd där blodkärl är utvidgade eller förstorade, så kallade teleangiektasier och varicer. Behandlingen innebär att ett sklerosant medium injiceras in i det berörda blodkärlet, vilket orsakar en kemisk reaktion som får blodkärlets väggar att stelna och till slut förslutas. Skleroterapi används ofta vid behandling av till exempel benvaricer, hudfläckar orsakade av utvidgade kapillärer och hemorrojder.

Levercirkulation refererer til den blodkredsløb, der forsyner leveren med ilt og næringsstoffer samt fjerner affaldsstoffer. Det består af to hoveddele: den indvendige levercirkulation og den ydre levercirkulation.

Den indvendige levercirkulation involverer arterier, som bringer ilt-rigeligt blod direkte fra lungearterien til leveren via leverartériet (hepatiskt arterie). Dette blod indeholder ilt og næringsstoffer, men også affaldsstoffer som kuldioxid.

Den ydre levercirkulation involverer vener, der bringer ilt-fattigt blod fra leveren til hjertet via levervenen (vena portae). Dette blod indeholder næringsstoffer, som er blevet absorberet i tarmene, men også affaldsstoffer fra leverens metaboliske processer.

I liveren modtager de to blodstrømme (arteriel og venøs) kapillærnetværk kendt som sinusoidele. Her foregår udvekslingen af næringsstoffer, ilt, affaldsstoffer og andre stofskifteprodukter mellem blodet og levercellerne (hepatocyttene). Derefter løber det iltfattige blod fra sinusoidele sammen i centralvenen, som dræner tilbage til hjertet via levervenen.

Således er levercirkulation en vigtig del af kroppens kredsløb og spiller en central rolle i næringsstofoptagelse, affaldsstoffoprensning og andre metaboliske processer.

Alkoholcirros är en allvarlig skada på levern som orsaks av kronisk alkoholkonsumtion. Den inträffar när levercellerna har skadats och ersatts av ärrvävnad, vilket förändrar leverns normala funktion och struktur.

I medicinska termer definieras alkoholcirros som: "En diffus fibros och nodulär distorsion av leverarkitekturen till följd av kronisk skada, ofta orsakad av alkoholmissbruk."

För att diagnosticeras med alkoholcirros behöver en person ha en långvarig historia av tung alkoholkonsumtion och typiska tecken på leverskada. Dessa tecken kan inkludera:

* Förstorad lever (hepatomegali)
* Geléartad ascites (fluid i bukhålan)
* Gulsot (ikterus)
* Spider nevi (blodkärl med utstickande ben)
* Förändringar i huden och naglarna
* En förhöjd nivå av leverenzym i blodet
* En minskad funktion hos levern

Det är viktigt att notera att alkoholcirros inte kan repareras, men vid tidig behandling kan skadan begränsas och komplikationer förhindras. Behandlingen innefattar ofta avslutande av alkoholkonsumtionen, en balanserad diet, vila och ibland mediciner för att behandla leverfunktionsnedsättning eller komplikationer. I vissa fall kan en levertransplantation vara ett alternativ för dem som har mycket allvarlig skada på levern.

'Skrumplever' er ikke en medisinsk term eller diagnose som jeg kjenner til. Det kan være at du refererer til "ascites", som er en akkumulering av overskuddslig fluid i abdomenell hule. Ascites kan ha mange forskjellige årsaker, inkludert levercirrosis, hjertefailure, kreft og infeksjoner.

Hvis du menet noe annet med 'skrumplever', kan jeg ikke gi en medisinsk definisjon uten mer kontekst eller informasjon.

En ventrikuloperitoneal shunt (VPS) är en typ av neurokirurgiskt ingrepp där en tunn slang placeras från den laterala ventrikeln i hjärnan till bukhålan. Detta görs vanligtvis för att lindra ökad intrakraniell tryck (ICP) orsakad av hydrocefalus eller annan patologi som påverkar cerebrospinalvätskan (CSF) flöde.

Shunten består av tre huvuddelar: en ventrikulär kateter, en valv och en peritoneal kateter. Ventrikulära katetern placeras i den laterala ventrikeln i hjärnan och är ansluten till ett valv som reglerar flödet av CSF från hjärnan till bukhålan. Peritoneal katetern är en tunn slang som leder CSF från valvet till bukhålan där det kan absorberas.

Denna typ av shunt används ofta för att behandla infantil hydrocefalus, men kan också användas för vuxna med hydrocefalus orsakad av trauma, tumörer, infektion eller andra sjukdomar som påverkar CSF-flödet.

'Akuta situationer' kan definieras som medicinska tillstånd eller händelser som kräver omedelbar utvärdering, behandling och/eller övervakning för att undvika allvarliga skador eller dödsfall. Dessa situationer kan vara livshotande eller inte, men de kräver i alla fall snabb medicinsk respons på grund av deras potential att orsaka fortsatt skada om de inte behandlas omedelbart.

Exempel på akuta situationer inkluderar, men är inte begränsade till:

* Akut coronarsyndrom (ACS), inklusive hjärtinfarkt och instabil angina pectoris
* Akut respiratorisk distress (ARDS)
* Sepsis och septisk chock
* Anafylaxi
* Krampanfall
* Höga blodtryckskriser
* Diabeteskriser, inklusive hypoglykemi och hyperglykemi
* Akut njursvikt
* Hjärnblödningar och subaraknoidalblödningar
* Trauma, inklusive skalltrauma och andra allvarliga skador

Det är viktigt att notera att den exakta definitionen av 'akuta situationer' kan variera beroende på kontext och specialitet inom medicinen.

En leverfunktionstest (LFT) är en grupp av laboratorietester som används för att utvärdera skador eller sjukdomar i levern. Dessa tester mäter olika aspekter av leverns funktion, såsom produktion av leverenzymer, bortrening av toxiner och nivåer av substanser som produceras eller metaboliseras av levern. Några exempel på vanliga tester som ingår i en LFT är:

1. Aspartataminotransferas (AST) och alaninaminotransferas (ALT): Dessa enzymer finns i höga koncentrationer i leverceller och kan öka i blodet vid skada eller sjukdom i levern.
2. Alkalisk fosfatas (ALP): Detta är ett enzym som finns i höga koncentrationer i levern, benmärg och gallgångar. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern, gallgångarna eller benmärgen.
3. Gamma-glutamyltransferas (GGT): Detta är ett enzym som finns i höga koncentrationer i levern och gallgångar. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern eller gallgångarna.
4. Bilirubin: Bilirubin är ett slaggprodukt som bildas när hemoglobin bryts ner. Den metaboliseras och utsöndras av levern. Ökade nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern, gallgångarna eller blodet.
5. Albumin: Albumin är ett protein som produceras av levern. Låga nivåer kan indikera skada eller sjukdom i levern.
6. Protrombintid (PT) och partiell tromboplastintid (PTT): Dessa tester mäter blodets förmåga att koagulera. Förlängd PT eller PTT kan indikera skada eller sjukdom i levern.

Det är viktigt att notera att dessa laboratoriedata inte ska tolkas isolerat, utan tillsammans med kliniska symtom och andra undersökningsresultat.

Likvor är en klar, lysande vätska som cirkulerar i centrala nervsystemet (hjärnan och ryggmärgen) och hjälper till att skydda dessa organ genom att absorbera stötar och skapa ett buffert mot tryckvariationer. Likvorshuntar är abnorma anatomiska förbindelser mellan likvorvätskan och blodomloppet eller annan kroppsvätska, vilket orsakar en onormalt hög flöde av likvor från centrala nervsystemet till andra delar av kroppen. Detta kan leda till ett underskott av likvor i hjärnan och ryggmärgen, vilket kan orsaka en rad symtom som exempelvis huvudvärk, yrsel, balansstörningar och i vissa fall neurologiska skador. Likvorshuntar kan vara inneboende eller uppstå till följd av skada eller sjukdom, till exempel hjärntumörer eller trauma. Behandlingen för likvorshuntar kan bestå av kirurgiska ingrepp, medicinsk behandling eller både och.

"Peptoner" är ett medicinskt begrepp som refererar till en process där proteiner bryts ned till mindre peptider och enskilda aminosyror. Detta sker genom en reaktion med magnålsjuka (gastrisk juice) i magsäcken, där enzymet pepsin spjälkar proteinerna under surt miljöförhållanden. Peptoner är också en benämning på de delvis nedbrutna proteiner som bildas under denna process.

'Ventryck' är ett medicinskt begrepp som refererar till sjukdomen cystisk fibros (CF), som också kallas mukoviscidose på franska och andra romanska språk. CF är en arvsförändring som orsakas av mutationer i genen CFTR (Cystic Fibrosis Transmembrane Conductance Regulator). Denna sjukdom påverkar exokrina körtlar i kroppen, vilket leder till produktion av stickigt och tjockt sekret som kan blockera luftvägarna, levern, bukhinnan och reproduktionssystemet.

CF är en allvarlig sjukdom som ofta förknippas med kronisk lungsjukdom, lunginfektioner, malabsorption och näringsbrist. Symptomen kan variera från milda till allvarliga beroende på typen av mutation och behandling. Behandling inkluderar ofta läkemedel som hjälper att lösa upp sekrten, antibiotika för att förebygga infektioner, andningsterapi och en hälsosam kostplan.

Budd-Chiari syndrom är en sällsynt sjukdom som orsakas av ett tillstopp eller förträngning (obstruktion) i de stora venösa blodkärlen (venorna) som leder blodet från levern och ut i kroppen. Detta kan leda till en påverkan på leverfunktionen och ödem (svullnad) i buken.

Orsakerna till Budd-Chiari syndrom kan variera, men oftast beror det på blodproppar (tromboser) eller kompression av venerna av till exempel tumörer eller cystor. I vissa fall kan orsaken också vara okänd.

Symptomen på Budd-Chiari syndrom kan inkludera buksmärta, svullnad i buken, benen eller magen, gulsiktighet (ikterus), trötthet och illamående. Behandlingen av sjukdomen kan variera beroende på orsaken och allvarlighetsgraden, men kan innefatta mediciner för att lösa upp blodproppar eller minska blodkoagulering, operationer för att återställa blodflödet till levern eller en levertransplantation i allvarliga fall.

Liversjukdomar är en övergripande benämning på sjukdomar som drabbar levern, en av kroppens vitala organ. Levern har många viktiga funktioner, såsom att filtrera blodet, producera gallan, bryta ned ämnen och ta hand om näringsintaget.

Exempel på leverrelaterade sjukdomar inkluderar:

1. Hepatit - en inflammation av levern som kan orsakas av virusinfektion, alkoholmissbruk eller giftigt exponering.
2. Steatos - ovanligt fettavlagringar i levercellerna, ofta associerad med fetma, diabetes och högt kolesterolvärde.
3. Skrumplever - en sjukdom där levern blir skrumpnat och ärrbildat, vanligen orsakad av alkoholmissbruk eller virala hepatitinfektioner.
4. Levercancer - olika typer av cancer som kan drabba levern, till exempel primär levercellscancer (hepatocellulär carcinom) och metastaserad cancer från andra delar av kroppen.
5. Gallsten - små stenar som bildas i gallgångarna och kan orsaka smärta, inflammation och infektion i levern.
6. Genetiska leveranomalier - till exempel Wilson sjukdom (kopparansamling i levern) och hemokromatos (järnöverskott i kroppen).
7. Autoimmuna lever sjukdomar - där kroppens immunförsvar attackerar levercellerna, till exempel autoimmun hepatit och primär biliär cirros.

Det är viktigt att uppsöka läkare om man misstänker leverproblem, eftersom tidig diagnos och behandling kan förbättra prognosen och minska komplikationerna.

'Endoskopi' er en medisinsk begrep som refererer til en metode der involverer at indsætte et smalt, fleksibelt tubelignende instrument, kaldet et endoskop, inde i kroppen for at undersøge eller behandle interne organer eller strukturer. Endoskopet har en lille kamera og lys på spidsen, der giver mulighed for at få billeder og video fra indersiden af kroppen viset på et monitor uden side.

Der findes forskellige typer endoskopi, alt efter hvilket område af kroppen der skal undersøges eller behandles. Nogle eksempler er:

* Gastroskopi (eller øsoscopi): Undersøgelse af mavesækken og de øvre dele af tarmen (spiserøret, mavesækken og tolvfingertarmen).
* Kolonoskopi: Undersøgelse af den nedre del af tarmen (colon) og endetarmen.
* Bronchoskopi: Undersøgelse af luftrørvejene og lungerne.
* Arthroskopi: Undersøgelse og behandling af leddene.
* Cystoskopi: Undersøgelse af urinblæren og urinrøret hos mænd.

Endoskopi anvendes ofte til at diagnosticere forskellige sygdomme, såsom tarmsygdomme, lungebetændelse, cancer, infektioner og andre lidelser. Den kan også anvendes til mindre operationer, som fjernelse af polypper eller andre abnorme væv, samt til at stoppe blødninger eller dræne væskeansamlinger.

"Mjältven" på svenska är ett informellt eller folkligt uttryck för "mjälte". På engelska kan det översättas till "spleen". Mjälten är en organ i vår kropp som ingår i det retikuloendoteliala systemet och har en rad funktioner, bland annat att producera vita blodkroppar (specifikt granulocyter), hämma immunreaktioner, lagra järn och filtrera små blodkärl från skadade röda blodkroppar och bakterier.

En medicinsk definition av "mjältven" skulle vara: "Mjälten är ett organ i vänster överkant av buken, under den lägre delarna av vänstra lungan. Det är ungefär storleken på en knytnäve och har en form som påminner om en bönka. Mjälten har en mjuk, blöt textur och består av tunnväggiga blodkärl som innesluts i bindväv."

Medicinskt sett betyder "lever" det nästa största organet i kroppen och har flera viktiga funktioner. Här är en kort medicinsk definition:

Levern (latin: hepar) är ett vitalt, multipel fungerande organsystem som utför en rad metaboliska, exkretoriska, syntetiska och homeostatiska funktioner. Den primära funktionen av levern är att filtrera blodet från skadliga substanser, producera gallan för fettdigestion och bryta ned proteiner, kolhydrater och fetter. Levern innehåller också miljarder celler, kända som hepatocyter, som är involverade i protein-, kolhydrat- och lipidmetabolism, lagring av glykogen, syntes av kolesterol, produktion av kloningfaktorer och andra hormoner samt bortrening av exogena och endogena toxiner.

Det finns ingen medicinsk definition av "hundar", eftersom hundar inte är ett medicinskt begrepp. En hund är en typ av djur, en domesticerad varietet av vargen (Canis lupus familiaris). Även om det kan finnas veterinärmedicinska frågeställningar och behandlingar som är specifika för hundar, så är de inte en del av en medicinsk definition.

En peritonealvenös shunt är ett medico-tekniskt hjälpmedel som används för att behandla ödem och högt tryck i bukhöjden (ascites) orsakat av exempelvis levercirros. Shunten består av en slang som leder vätskan från bukhålan via en ventil till venerna i bröstet eller nacken, därav namnet peritonealvenös shunt. Ventilen är inställd så att den endast öppnas när trycket i buken överstiger ett visst tröskelvärde, för att förhindra att blodet i venerna backsuger sig. Shunten placeras oftast under en kort operation och används sedan kontinuerligt för att dränera överskott av vätska från buken.

'Kostnader' i en medicinsk kontext refererar till de resurser som används för att producera en viss tjänst, behandling eller produkt inom sjukvården. Det kan handla om direkta kostnader, såsom löner till personal, kostnaden för medicinska förbrukningsvaror och utrustning, samt indirekta kostnader, som exempelvis underhåll och administration.

'Kostnadsanalys' är en metod för att undersöka och jämföra olika alternativs kostnader och effekter inom sjukvården. Det innebär att man ser på både de direkta och indirekta kostnaderna, liksom på resultaten av en viss behandling eller tjänst. Kostnadsanalys kan användas för att ta beslut om hur resurser ska allokeras inom sjukvården, samt för att utvärdera effektiviteten hos olika behandlingsalternativ.

Exempel på metoder som kan användas inom kostnadsanalys är:

* Kostnadseffektivitet: Jämför två eller flera alternativ med avseende på deras kostnader och effekter, för att se vilket alternativ som ger bäst värde för pengarna.
* Kostnadsnutvsättning: Uttrycker effekterna av en behandling i monetära termer, för att jämföra kostnader och effekter på samma skala.
* Break-even-analys: Beräknar när de extra kostnader som är associerade med ett nytt alternativ kompenseras av de extra effekterna det ger.

Sjukhuskostnader är de totala utgifterna eller utlägg som en sjukhusbehandling orsakar. Dessa kostnader kan innefatta allt från läkarbesök, operationer, medicinska behandlingar och diagnostiska tester till vårdpersonal, sjukhusinredning och underhåll.

Sjukhuskostnaderna kan också delas upp i direkta kostnader som är relaterade till specifika patienter eller behandlingar, såsom läkemedelskostnader och operationskostnader, samt indirekta kostnader som inte är direkt relaterade till en viss patient eller behandling, såsom personal- och infrastrukturkostnader.

Det är värt att notera att sjukhuskostnaderna kan variera mycket beroende på faktorer som sjukhusets storlek, lokalisering, typ av behandlingar som erbjuds och hur komplexa patienternas tillstånd är.